![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9fbdfV7yrQb4dSkg1AnsrSKryVrzAy8mTTmxeheAB3qd7sqTEgvMmwwdfUTuqXMwBYlQcZ-wqJCmana49uGJvwU3ArXmwRD91nCGzVZzSkK3MSKUrh6OLi07KMZxAAQAo4NKgqp1BUHo/s400/aloev.jpg)
Solljus genom fönstret.
Avocadoblomma tackar och tar emot.
"Har just gullat med ett gäng pyttesmå lamm ..-)
"Och vi sitter och äter glass. Otroligt fin kväll!"
"Jag är på cykeltur till goa vänner. Underbara dagar med detta väder! Hoppas att din hosta snart är ett minne blott! Kramar.
"Men ååå, visst är arbete utomhus rena rama lyckopillret! Här doftar det vitlök från fingrar och ugn ,-) Känslan är lättsam och glad. Barfota,"
"Jobbar i G:s trädgård. Frågade vad han hade för rat längst med kortsidan av huset. Stockrosor, svarade han ,-)"
Göran Persson, ni vet, vår före detta statsminister, berättade i något pratprogram att han alltid började att lösa sina korsord längst uppe till vänster.
Det gör inte jag.
Och med lite-lite-lite hjälp av den idoge pensionatsvärden (som handtvättar tegelpannor .., och sedan kånkar upp med dem först på stegen och sedan på taket ...., ja, frånsett min mamma, så tror jag helt ärligt att han är den mest energiska människa jag någonsin har träffat ..., synd att han inte kan säga samma sak om bloggmadamen ...,-), ja, med lite hjälp av honom, så ordnar det sig.
Då blir hela krysset löst.
Jipppiee!
Och bloggmadamen blir lycklig.
Om man umgås flitigt med en man som är omåttligt intresserad av detta med alternativa energikällor, så kan man förstås inte undgå att påverkas.
Nu händer det ofta att jag, när jag ser nybyggda hyreshus i Ystad, tänker att .., så dumt, att man inte har solfångare på taket, allra helst när det vetter mot söder!
För övrigt är det en solig och fin dag.
Pelle är hängig .., och bloggmadamen är hes och hostig, men det går åt rätt håll.
Och tänk, i flera månader har jag haft ett rött märke eller mer som ett sår mitt framme i pannan.
När det har varit stressigt på affären (när j a g h ar upplevt att det varit stressigt ..), har såret blivit illrött.
Den senaste tiden har det varit konstant fnasigt, ibland lite sårigt och som ett stoppmärke.
Idag .. är det helt försvunnet.
Just så.
Jag ställer mig vid söderfönstret för att titta vad pensionatvärden pysslar med.
Då ser jag den.
Humlan.
Lika så bra att pricka av nummer 3 på listan.
"Det här tror jag bloggmadamen skulle tycka om. "
Och så läser jag där och faller p l a d a s k.
Men ännu mera faller jag när jag scrollar vidare på sidan och hittar detta.
Precis så där kände jag det under många år.
Och vilken underbar rytm i språket!