tisdag 7 april 2009

På kvällen ...


Jag brukar ju leta Lyckliga Par när jag står bakom kassan.
Det här är ett sånt. Ett lyckligt par.
"Men vad baserar du din tro på om par är lyckliga eller inte ...?" frågar somliga.
Jo .., när man märker att människor SER varandra .., att det verkar så ENKELT och naturligt alltsammans.
Att människor verkar ha trevligt tillsammans och respektera varandra; en slags omtänksamhet.
Senare på kvällen, långt senare, pratar jag med pensionatsvärden.
"Tror du att vi kommer att bo ihop någon gång?" frågar jag.
"Ja, det tror jag ...", säger han.
"Tror du att det kommer att hålla ..?" fortsätter jag.
"Ja, det tror jag också ...", svarar han.
"Hur kan du tro det ...?" frågar jag.
"Jo, för att vi är lika knäppa båda två, men också ganska toleranta", svarar han.
Jag håller med honom i allt.


... ringer det på dörren och där ute står, helt oförhappandes, Per-Erik och Anitha!

Det är väl bara folk hemifrån som inte aviserar sin ankomst och det känns så himla bra.

"Ja, vi tänkte bara titta in och hälsa på sjuklingen lite .,. men det blir ingen kram ...!" säger Anitha och skrattar gott.

Per-Erik och Anitha är bara ute och "kör lite ..," så där från norra Skåne och till Malmö och så hit till Ystad och ändå blir den totala sträckan inte mer än sexton mil!

Så det blir kaffe och inget mera ("nej, vi har nyss ätit plankstek på en restaurang här i stan ...", säger Per-Erik och klappar sig på magen ...) och prat om våren och om alla kvittrande fåglar .., och detta att deras skånska år snart är tillända.

I slutet av juni flyttar dom hem till Adak igen.

"Men aldrig att jag ville ha det här året ogjort ...", säger Anitha.

Som ett äventyr blir det.

Och så blir det prat om hosta, förkylning, förmaksflimmer och lite annat och efteråt, när dom här härliga människorna har druckit upp sitt kaffe och givit sig av mot Sösdala igen, då tänker jag att det här pratet, det är förstås ett solklart ålderstecken.


Jenny. En sååå fin f.d. arbetskamrat.

En stund senare, när jag sitter och skriver det här, ser jag nån som vink-hejar utanför söderfönstret.

Åååå, det är Jenny, hon som lärde upp mig i affären, ja, det var hennes arbetsuppgifter som kassaledare som jag fick ta över och det var då, som minnesgoda bloggläsare kanske kommer ihåg, som jag drabbades av den mentala härdsmältan.

Hur väl minns jag inte när jag låg här hemma på soffan Ektorp och bara ångrade att jag sagt ja till den uppgiften (det där med kassaledare ...) och så knackade det på fönstret och där ute stod Jenny med en underbar bukett med äppelblom och annat vackert!

Så småningom tackade hon för sig och började utbilda sig till frisör och hon delar nu salong här på gatan och bor i ett gult tegelhus alldeles här intill, kanske tio sekunders promenad.

Och nu står hon där utanför fönstret och vi småpratar lite och jag tänker på hur mycket det betyder, det här vinkandet och "hej, hur har du det ...! men åå, du låter ju sämre nu än sist, krya på dig Bettan!"

Faktiskt betyder det hur mycket som helst.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Det där med lyckliga par tittar jag också efter, eller snarare noterar, när tillfälle ges.
Ofta slåt det mig hur lika dessa personer är utseendemässigt.
Jag tror lite på det där med att kaka söker maka.
Krya på dig!

Elisabet. sa...

Marskatten: ja, det tror jag med .., jag brukar titta på bröllopsbilder i Sydsvenskan .,. somliga kan vara syskon ..-)

Det är sällan jag ser par som verkar riktigt lyckliga .,. kanske finns det ingen anledning att stråla så där när man handlar .. ,men man noterar ändå i stort .., pratar dom alls med varandra .., rör dom vid varandra .., finns där nån kommunikation ..., blickar .. sånt.

Det är himla intressant och nu tänker väl någon kund som läser här att ojdå ..., men jag gör det inte JÄMT och ständigt ..-)

Kollar.

jenny sa...

.., du är så gullig, Bettan. Lycka till hos Farbror Doktorn i morgon.

missis p sa...

host host på dej...
hoppas du mår bättre idag. tusen tack öfr att du ringde igår o frågade hur jag mådde....inte ofta man har varit med om att en kollega ringer o undrar....blev jätteglad.
Var bättre o feberfri så jag jobbade iallafall idag...
Hoppas på att du får någon dundermedicin hos foktorn imorgon...ska tänka på dig. SKicka gärna med nåt för min hosta när du ändå är där...hahaha.
saknar dig på jobb......kram kram

Mian sa...

Knäppa och toleranta - perfekt kombination! Det klart att ni skall bo ihop; jag är fullständigt övertygad om att det kommer att fungera hur bra som helst.

Se nu till att du får ordentlig hjälp på vårdcentralen idag så att du blir HELT frisk någon gång.

Elisabet. sa...

Jenny: det blir TANT doktor ..-)
(Hon heter Malin och är säkert född på 70-talet ...-)

Malin/MissisP: det märks att du är yngre .., snabbt på benen igen ,-)

Mian: Jaså, det tror du ..-))

Ja, jag väntar på samtal från VC, jag har glömt om det var tio i elva eller tio i tio som jag skulle vara där.
Jag gissar på det första.