Fredagsfönstret ....

"Hej Elisabet!

Det här fönstret tog jag i helgen med tanke på ditt fönstersamlande ;)

Bilden föreställer änden på en järnvägsvagn som inrymmer den eminenta krogen http://www.kalaskocken.nu/ där vi i Peugeotklubben åt lunch i söndags.

Visst är det lite zigenarkänsla från 50-talet över den här vagnen?

Musettedragspel tänker jag också på... ;)

Kram
Chris."

Ett kvällsfönster från Estland.

"Man kan ha båtar i fönstret om man bor i en hamnstad som Kurasaare på Ösel.

Kerstin i Svedjan."

På väg hem ...

(Suddig bild, jag vet .. men det började skymma.)

.... ser vi stora segelbåten Helene lägga till vid kaj.

Eller, det har den redan gjort, men vi såg den komma in mot land.

Och ser man på .., där är ju Bengt Ekwall, han som är gift med Birthe från Östersund!

Eder uppsökande reporter, som minsann har sett Janne Josefsson i Uppdrag Granskning och har lärt sig hur det går till, är på hugget.

"Jaha ja, kanske man kan få en intervju här, vad säger du Bengt ...?"

Det kan man, säger han och tar genast av sig huvudbonaden och stryker med handen över håret.

(Att han är dalmas till ursprunget, går väl knappast att ta miste på ...)

Om och om igen ...

Ja, "over and over again" ... tränar ovanpågrannen, han den unge mannen, på samma slinga.

Och jag ligger på min säng och lyssnar lite.

Gardinen fladdrar i vinden.

Kungens lilla piga .. eller stora.

Sjukhusets terarpiverksamhet fortskrider.

Nu är det strykning som gäller.

Luther på axeln ...

Om man sjukanmäler sig och blir hemma från jobbet och sedan tillfrisknar .., och man ringer till sin arbetsplats och kollar om dom har fått in någon som tar ens kvällstimmar .., och man får höra att det fixar sig (tack Englund!) och man säger att "i morgon kommer jag som vanligt ..." ..., visst är det då underligt att man inte så mycket som vill sticka näsan utanför porten, fast man ju inte blir ett dugg sämre av en sån sak?

Jag skulle skämmas ögonen ur mig om jag hade varit hemma från jobbet och sedan mötte en arbetskamrat på stan!

Ändå .., är det ju så totalt ologiskt.

Imorse var jag dålig .., nu känner jag mig nästan helt okej .., jag längtar ut så jag kan spricka .., men vill inte njuta av vackert väder .., då känns det som om jag fuskar.

Logik ...?

Inte det minsta.

Så länge får man väl stryka ett lakan.

Terapiverksamhet ...

Och har man inget annat för sig - och det har man inte - får DN:s korsord träda i tjänst.

Längst ner till vänster (eller tredje raden nerifrån t.v.) syns två tomma rutor .., det blev Hedmark (norskt fylke).

Men är verkligen genus "ande"?

Det är en slags stillsam lycka det ., att lyckas lösa korsordet med fyra prickar i svårighetsgrad.

Jepp.

Skriver bloggmadamen smajlande.

Med posten ...

... kommer svaret från sjukhuset.

"Har nu fått svar från röntgen och det visar sig att det finns förslitningsförändringar, så kallat medial artros, i höger knäled", skriver doktorn, som är distriktsläkare i invärtes medicin.

Om jag fortfarande har ont och besvär, så bör jag kontakta min familjeläkare, skriver herr Doktorn, vars förnamn börjar på B och efternamnet på Z

Ja, det ser man ju klart och tydligt på hans signatur.

(För övrigt är detta med värk i knäet himla filurigt. Jag kan, med nästan hundraprocentig säkerhet, säga när vädret ska slå om från, ja, hög, - till lågtryck, ty då värker knäet värre än någonsin! Precis som en barometer! Så har jag haft i händerna - fingerlederna - också, men inte så uttalat som i knäet.)

Torsdagsfönstret ...

... finns i Ystad.

Bloggmadamen tog bilden, som nog tål att klickas på.
*Klick-klick*

Och detta ...

... att återigen ha en cykel i sin ägo, å, det är som paradiset!

Så jag tar min rosa väska, kameran och baddräkten och susar iväg mot havet.

Väljer Sandskogen .., förbi filmstudion.., ser ett stort partytält med den brittiska flaggan som samsas med den svenska .., jaha, det är där dom spelar in Wallander, men den engelska versionen .., , den som gjorde sådan succé i hemlandet .., och där står vita bussar märkta "Baltic Film".

Ystad har blivit en filmstad.

Och så vidare .., in i Sandskogen ..., slingrig väg .., möter för mig okända joggare och bekanta från affären.

Sneddar över Österleden .., havet på min vänstra sida .., frisk vind från väster .., det vill säga .. motvind.

Stannar till.



Sitter i sanden med uppkrupna ben .., småpratar med en liten fiskmås som trippar omkring alldeles i närheten av mig .., hela tiden två, tre meter ifrån bara .., försiktigt sneglande åt mitt håll.

Från höger kommer två män i min ålder.

En är klädd i badbyxor, den andre skyler könet med en blåvitrandig handduk av frotté.

Och så doppar dom sig.

Jag ser en bar stjärt som kommer upp ur vattnet med ojämna mellanrum och jag ler för mig själv .., längre bort syns en färja ..,. och lilla fiskmåsen bryr sig inte i vilket, utan kommer allt närmare.

"Och alldeles ensam är du .., hur trevligt kan det vara ...?" säger jag.

Sen cyklar jag hemåt.

Känner doften av grillos eller tändvätska eller båda delarna.

Upptäcker en svala .., och några sädesärlor.

Men det är ungefär allt.

Detta är ...

... en av orsakerna till varför jag tycker så mycket om Ystad.

Här är så sinnligt vackert.

Dagens fynd ...

Och så är det sedvanlig onsdagsloppis på Österporttorg.

Och precis som vanligt .., hittar jag de allra mest ljufvliga asietter.

Småblommiga.

Som gjorda för äppelkaka med vaniljsås!

Ett hundra kronor blev summan för åtta asietter av okänt ursprung ., fyra nyputsade dessertskedar, en osthyvel, samt en djuptallrik.

Tänk, när jag får mitt pensionat .., då ska där serveras efterrätter så det står härliga till!

På gågatan. Klockan är 14.15.

Och alla faller vi p l a d a s k.

Han heter Balder, den lille krabaten.

(Dom två knäböjande damerna är kollegor till mig, men från en annan icabutik. Kvinnan med krycka är dessutom mamma till Emelie på mitt jobb.
Balders husse är chef på el-giganten och kommer in till vår butik nästan dagligen.)

Ja, det ser bra ut ..

Ingen trängsel på stranden i alla fall.

I alla fall inte idag.

Om exakt fyra veckor är vi där.

Hopefully.

Tvärstopp ...

Allt är klart utom det inringade uppe till höger.



Ingen pv i närheten.
(Han tror att det är husesyn älgen går på .., det kan stämma).

Rexxie ...?

Detta är dagens Kvällspost/Expressenkorsord.

Uppdaterat:

Avsett är menat förstås ..
Blir torra: vattnade
Sockerform: strö
Färg: där hakade jag upp mig på olika färger .., pv sa att det ska väl vara RUTER? yes!
Ängel: seraf - tack Bert!
Dryck: saft .., det hade jag skrivit från början, men blev lurad till sake av pv ..-)
Ses i bridge: syd .., hade jag inte en aning om! tack pv!

Hos mormor ...

"Vi kan väl plantera humle längs husväggen ...?" bad jag pensionatsvärden.

Det var i våras.

Inte en tanke hade han haft på något sånt.

Men så blev det.

Nu når humlen stuprännan på pensionatet och när jag hittar den här bilden från det som en gång var min mormors hus .., då tänker jag ... "är det därför kanske .., som humlen finns i mitt hjärta ...?"

Brev från pElle ...

På väggen hänger en tavla, det är ett fotografi av Gunvor och Viking, ja, så hette hennes man och på bilden sitter dom på en klipphäll i Bohuslän.
Det ni inte ser, är att på bordet intill ligger Gunvors dagböcker.
Varje dag skriver hon med prydliga bokstäver och berättar vad som har hänt.
Matte säger att det märks att Gunvor har varit kontorist.

"Hej alla vänner!

Jag tänkte att ni skulle få en liten hälsning från mig, från pElle alltså, så här på onsdagen.

Om ni inte visste det, så bor jag fortfarande i landet Halland, hos pv:s mamma Gunvor.

Hon har en egen sommarstuga nära havet och här har jag varit sedan midsommardagen.

Jag har nästan glömt bort hur det är att bo i en liten lägenhet i stan, ja, det är sant.

Egentligen gör jag inte så mycket numera .. mest ligger jag i en egen stol på den inglasade altanen och Gunvor brukar sova middag på soffan mitt emot och ibland går jag och kollar så inte grannens katt får för sig att han ska hälsa på, men det gör han nästan aldrig.

Och så har jag varit i slagsmål.

Jepp.

Jag har slagits med just den katten och matte trodde att jag hade fästingar i pälsen, men det var det inte alls, det var ärr och sårskorpor, sa Gunvor.

Gunvor är så snäll ..., hon låter dörren till altanen stå öppen om nätterna, så jag kan smyga ut lite som jag vill och när det blir morgon, då brukar hon komma och locka på mig ..."lilla Pelle kom ...! kom nu Pelle!" hör jag henne ropa och efter en stund gör jag som hon säger .., fast inte direkt, jag är trots allt en äldre kattherre som är van att bestämma själv.

Idag på morgonen kom pensionatsvärden cyklande förbi; det var när han skulle till jobbet i stan.


Om ni klickar på bilden, så syns det hur vacker blomman är.
Ibland blommar den bara en enda dag eller natt, tänk er själva.
Fotograf var herr Pensionatsvärden.

"Titta mojan, din kaktus blommar ju!" hojtade han.

Han kallar sin mamma för mojan, det låter underligt, men hans pappa var från norra Skåne och där säger man så, tänk, att pv är halvskåning, det undrar jag om matte vet om ...?

I alla fall .., på pv:s altan finns en jättestor kaktus som brukar få såna där fina blommor och då blir pv så lycklig, så lycklig, men matte, hon tycker inte om kaktusar och bryr sig nästan inte alls.

Idag hade han med sig kameran och tog en bild av kaktusen som blommar och då ville han att vi skulle "posera", men det ville inte jag och det kanske syns på bilden?

"Nä Pelle, sitt nu stilla här hos mig en stund!" sa Gunvor och höll fast mig i ett stadigt grepp.

Ibland längtar jag efter matte.

Om två veckor kanske hon kommer hit.

Då ska jag ligga i hennes knä länge, länge.

Hejdå från er vän, pElle!"

Ps. Ni ser väl den blommande kaktusen? Ds.

Härligheter ...

Vänligen notera förvåningen. "Och vad är det här då ....? Jo, en ..."

Ledig dag.

Då läser jag morgontidningen .., och mail .., brygger Zoegas kaffe .., pratar med pv .., längtar att träffa Emil och Emma .., (första helgen i december ska jag vara barnbarnsvakt) .., fylls av glädje över rara vänner (det är när jag tillbakaläser om resan till Samos för två år sedan ., och jag vill ringa till Kent och säga "tack, som var så himla snäll och rar mot Emil!", men hittar inte hans mobilnummer ...) .., sedan går jag till Möllers och köper bröd och småsurrar med Kent från Radio Active, som också är där för att handla.

I kön framför mig står Jennys bror.

Det var Jenny som lärde upp mig när det gällde det här med kassabokföringen och allt.

Underbara, rara Jenny!

När jag går hemåt igen, ser jag blommorna utanför min port.

Stockrosorna ... (tack lindalotta!) och Narrhuvan (tack Mian!) och Aklejan (tack någon!).

Och imorgon får soffan Ektorp nattgäst .., då kommer ellis.

Livet känns rikt.

Nu ska här dammsugas.

Hört i lokalradion ...

"Ja, jag ser solen lysa över Köpenhamn .., det är nog bara någon timme innan vi har den här också ...", säger meteorologen i Radio Malmöhus.

Det låter bra det, ty just nu är himlen mörkt blå.

Och sen blir det musik.

Detta.

Lediga-dags-fönstret ...

Ellis, förstås.

Lugnt och vilsamt.

Precis som min lediga dag ska bli.

Hur många gånger har jag sagt samma sak ...?

Att hon är outstanding!

Att hennes bilder har så mycket känsla i sig?

Titta bara!

Ikväll 21.30 ...

....reprisen av Svenska Dialektmysterier.

Kvällens program handlar om skånskan.

Är det verkligen den fulaste av alla dialekter? frågar sig programledaren.

Ja, det får vi väl veta snart.

Och lite senare detta:

Å, det får jag inte missa!!

SVT kanal 1, Kl. 23.40

Taxibekännelser i New York

I en taxi mitt i New York har det hängts upp dolda kameror och mikrofoner.

Vanliga, lyckligt ovetandes, människor berättar och ocensurerat och öppenhjärtligt om sina liv.

Klappat och klart ...

Hotell Nebo, Istedgade i Köpenhamn.
Emil övar på trolleritrick.
Dagen därpå ska vi flyga till Grekland.

Såja.

Då är rum bokat på hotell Nebo, beläget i det som kallas "The red light district" .., ja, nästan som i Sodom och Gomorra, men så är det billigt också och nära till järnvägsstationen.

Fem minuter max.

Det är samma hotell som vi bodde på hösten 2007, Emil, smålänningen och bloggmadamen.

Ja, det är förresten tredje gången jag väljer det hotellet.

Just innan jag mötte herr pensiontsvärden, vankades det dejt med herr Akkurat & Morsomt fra Moss, i Norge.

Vi hade stämt träff i Köpenhamn .,. en weekend tillsammans, samma hotell, men med skilda sovrum.
(Ja, här ligger man minsann i särk och kyskhetsbälte, tro inget annat ...)

Som vanligt gjorde maten det mest bestående intrycket, även om herr Norrmannen visade sig vara en på alla sätt och vis rar och trevlig herre.

Nu blir det just det hotellet.

Perfectamente.

Återstår så att betala hotellvistelsen på Samos, men det är inte mycket.

Ni anar inte hur jag räknar ut, budgeterar och har mig.

Faktiskt borde jag ha blivit kamrer.

Just det.

Dam som badar ....

En aldeles underbar liten film på en och en halv minut ...., kan det vara nåt?

Jo, jag lovar att det kan det.

Klicka här.

Slut för idag - tack för idag ...!

Å ..., att först ha arbetat från sju till tre med alldeles helt underbara arbetskamrater .., sedan stämpla ut .., sitta i personalrummet en stund och småprata med Olof som snart blir granne med bloggmadamen (han har fått lägenhet alldeles intill Sec.handaffären), därefter cykla till Ohlssons Basar och köpa läsglasögon (två par .. en mig mycket närstående herre, allmänt kallad pensionatsvärden, tog med sig alla han hittade, däribland ett par som tillhörde lägenhetsinnehaverskan ..., ja, när han åkte härifrån ..., och i tre dagar har jag inte kunnat läsa Dagens Nyheter eller Bodil Malmstens lilla bok ...) och så hemåt via ÖP-hallen och solen flödar och det är högsommarvarmt och jag tänker att detta är livet på en pinne.

Och nu ska jag boka rum i Köpenhamn, så där inför "kvällen-innan-avresan-till-Grekland" och sen blir det ny cykeltur, nu till stranden och havet.

I morgon är jag l e d i g.

L e d i g.

Vilken gåva!

Ett konstaterande ...


Såja.

Alla räkningar betalda.

Det kallas för lycka det.

Och halleluja för internetbanken!

Dom som vågar ...

Tänk, att det finns männikor som velar hit och dit om dom ska flytta tjugo mil norr eller söderut.

Såna finns.

Människor som tycker att det är nästan som att byta liv, det där att bryta upp.

Bloggmadamen är en av dem.

Jag brukar tänka på min mamma som vid 58 års ålder tackade för sig och flyttade till andra sidan jorden och blev kvar där i tjugo år.

Inte ett ögonblick tvekade hon!

(Å andra sidan hade hon sin försörjning ordnad .., hon levde på sin änkepension).

Men det finns många modiga människor på vår jord.

Somliga tvingas att flytta av olika orsaker, men många väljer själv att Ta Språnget.

Här .., kan man läsa om just detta.

Tisdagsfönstret ...

.... till dig.

Från Finngården Rikkenstorp.

Du har nog fått en drös bilder därifrån redan. :)

Kram!

Ellis.

---

Verkligen en insikt ... På ett sjukhus, i ett väntrum, sitter de anhöriga till en mycket sjuk person. Läkaren kommer in, mycket trött och säger: - Jag är så ledsen. Jag har dåliga nyheter. Det enda hoppet för er släkting är en hjärntransplantation. Det är väldigt riskfyllt, men det är det enda hoppet. Ni får själva betala för hjärnan. Efter en lång tystnad frågar någon ..."okej, hur mycket kostar en hjärna?" Läkaren svarar: "5 000 kr för en manlig hjärna och 200 kr för en kvinnlig." Männen i rummet försöker att hålla sig för skratt och att undvika ögonkontakt med kvinnorna. En av männen frågar med ett något triumferande uttryck i ansiktet: "får man fråga varför den manliga hjärnan kostar så mycket mer?' Läkaren ler åt den något oskyldigt, barnsliga frågan och svarar: "tja, det är standardprissättning. Vi måste sänka priset på kvinnliga hjärnor, eftersom de ju faktiskt är använda." Vännen Gerd i Norsjö skickade detta. Tack!

Idag ....

... har Emma börjat fotbollsskolan i Norrviken och enligt Dr Böhlander är lyckan total.

Och Emmas mormor är totaldäckad efter jobbet och somnar vid åttatiden på kvällen, vaknar två timmar senare och har drömt våldsamt .., är kallsvettig och känner sig mörbultad.

Det är väl pesten, förstås ...?

Lika så gott att börja tralla på något passande.

Gäddhäng ...

Ibland är pv mer än lovligt påhittig.

Torkade gäddskinn hos morbror Olaf ., blir förstås till just .., gäddhäng.

Morbror Olafs stövare Rissla.
Henne hade jag gärna krupit ner hos.


Hysteriskt mycket på jobbet idag.

Från klockan sex och två timmar därefter,ja, sedan jag kom hem, har jag legat på soffan och nästan-sovit.

Ont i huvudet.

Nu går jag och lägger mig på riktigt.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

Foto: Anders E.

Ja, lite fuskigt blir det .. men det är bråttom och jag ska cykla till arbetet och i inkorgen hittar jag en bild från sonen.

Han har varit på sen kvällspromenad på Långholmen i Stockholm och skriver ..."vilken jäkla utsikt!" och hon som är mamma ser en massa fönster, förstås.

Så får det bli.

Jag ska nog be honom fånga ett Riktigt Solofönster någon dag.

Den som varit med här ett tag ...

... vet att jag älskar den här mannen och hans sätt att göra reseprogram.

Just nu visas ett sådant på danska 1:an.

Och nu vill jag åka till Istanbul.

För dit har han tagit oss tittare ikväll .., tänk er själva .., från soffan Ektorp till Istanbul utan att ens mellanlanda!

Till Inga-Lill ...

Just idag fyller min kusin Inga-Lill 54 år.

Hon är moster Lisbets mellanbarn .., hon är lärare, mamma och mormor och bor i ett gult trähus mitt ute i skogen, inte långt från Vilhelmina.

Det var där vi hamnade i somras, då, när vi först hade ätit härlig middag på hotell Vilhelmina ...(med Inga-Lills man, min andra kusin Barbro .. underbara moster Lisbet och så pv och jag själv ..) och sedan blev det eftermiddagskaffe ute på altanen i Lövliden innan vi åkte vidare till Dikanäs och morbror Olaf med familj.

Så oändligt lycklig jag var!

Vilken värme som strömmade emot en från alla håll och kanter.

Så här kommer ett stort grattis till kusinen!

Handlingslapp ...

Och kallt blir det ju utan ...


Ibland (läs: väldigt ofta ...) beklagar sig pensionatsvärden över att jag alltid ligger och sover i särken.

Ja, vad då då ...?

Jag tycker om att ha nattskjorta på mig och vid femtiofem års ålder och efter tre havandeskap så är det faktiskt inte så mycket att briljera med; faktiskt ska han vara t a c k s a m att särken är på.

Själv ligger han i Adamsdräkten.

Inte vet jag väl om jag tycker att det är så fasligt upphetsande, direkt?

Nåja.

Det finns andra slags särkmänniskor.

Jag är inte helt alena.

Ja, kolla bara.

Här är en.

I tanken är jag långt borta ...

Nåt sånt kanske. Ett hus med Vackra Fönster.

Bakom kassan står jag och drömmer.

Tänk, tänk om pensionatsvärden hittar ett arbete här nere och tänk om man hittar ett hus på landet och tänk om man kan ha höns och galande tupp och en hund och Pelle förstås och Aklejor och Lavendel och Humle och Klematis och Vildkaprifol och en uteplats med stor parasoll och kunna dricka kaffe i solskenet och ha flera rum som man kan ha barn och barnbarn i!

Och att kunna få arbeta kvar bland arbetskamrater som man känner sig trygg med och ha sin lön som förut och känna att man har ett eget värde.

Ibland skojar pv och säger att jag kollar mitt saldo så ofta .., att jag är så hysteriskt noga med mina pengar.

Men så är det, att dom senaste tre åren av mitt liv har jag haft lögre lön än jag någonsin har haft och pengar är verkligen inte allt, men det är ändå mycket .., och att känna den där friheten som pengar kan ge .., - att inte behöva oroa sig så mycket, det har jag gjort tillräckligt i mitt liv -, det är för mig rena drömmen.

Sånt tänker jag på där jag står bakom kassan och småpratar med kunderna.

Upphittat ...

På Ica finns även nu den nya grönsaken "grillkål".



Och jag konstaterar att ..., ja, sommartid är handlingslapparna mycket färggladare.

Det ska jag absolut komma ihåg att ta upp när jag doktorerar i ämnet i fråga.

Jo, jo .., så kan det gå ...

När min cykel för två veckor sedan blev stulen och jag, i upprörda ordalag, berättade för pensionatsvärden om vilket straff jag ansåg detta borde rendera i ...(ja, offentligt spöstraff, alternativt värre saker ...), då tyckte han att jag var lite väl hård i tonen.

Kanske lite omänsklig.

Idag ...., upptäckte herr pensionatsvärd att någon har roat sig med att göra inbrott i hans bil.

Ja, någon har kraschat höger framruta och sedan härjat fritt.

Detta hände sig i den idylliska orten Svalöv.

Om jag säger som så .., så har herr pensionatvärdens åsikt angående den där straffskalan .., tja, den har förändrats lite.

Det där med spöstraff är nog inte så dumt ändå.

Tycker han.

Klockan 07.14 ...


Kaffekoppen urdrucken.

Det färska sportbräck-brödet uppätet.

Lokalradion berättar om en stökig kväll/natt i Malmö.

Och nu ska här cyklas till jobbet.

Dagens väder?

Ljust, ljust blå himmel.

Och datummässigt exakt en månad tills vi sitter på flyget till Grekland.

Söndagsfönstret ..

.... kommer också från Norrbotten, ty madamen från Västmanland visade sig vara en flitig fönsterfångerska.

Och jag bara tackar och tar emot.

Ett kvällsfönster från ...

.... ja, det ser ni nog.

Det är från Jom.

Storavanbildernas-mästare, nästan.

Ja, ellis är inte långt efter.

Bragdguldet till mr Hooker ...

Nåt sånt här blir det väl nästa fredag när det är dags för vägning.


Det är i det närmaste tomt i restaurangen när vi kommer till Marinan.

Inte en människa ser vi!

"Ojdå .., är det redan slut för säsongen ...?" frågar vi häpet.

Nädå, så är det inte alls.

Det visar sig att nästan alla bord är reserverade och vi får ett litet, litet ett .., och vänliga förhållningsorder att vara klara till klockan åtta.

En halvtimme senare v ä l l e r gästerna in!

Andra kommer och får vända om ..., "nej, här är fullbokat", förklarar servitrisen.

Och så sitter vi där och äter god mat och vinet är ljuvligt och så även den friterade osten med hjortronsylt och där utanför ser vi en segelbåt komma in till småbåtshamnen och där, där är stora färjan från Bornholm ..., och jag hejar på kunder som slår sig ner och där är en hel familj med en liten baby som får sitta i sin pappas knä (inte hela familjen, bara babyn ...) och titta sig omkring ..., och när vi har betalat och tackat för oss, möter vi Kent från Radio Active där utanför och vi pratar lite om maten och sedan cyklar vi iväg hemöver.

Jag cyklar på 3:ans växel och gläds över cykelkorgen som är djupare än min förra.

Och så avslutar vi med att ligga skavfötters i soffan Ektorp och titta på friidrott och det är som i hjältarnas Rekordmagasinet när den australiensiske stavhopparen gör sitt livs bragd och då blir man bara så glad och jag tänker att för mig hade det nog varit otänkbart att sällskapa med en man som inte vore det minsta idrottsintresserad utan hellre hade velat gå på teater och då menar jag inte att det är något fel med att gå på teater.

Sånt tänker jag på.

Och vid det laget är jag så trött så det är inte långt ifrån att jag har däckat.

Prick så.

Med tårna i sanden ....


Och nu ska vi gå ut och äta.

Jag behöver väl inte säga var?

Nä, jag tänkte väl det.

Efter jobbet ...

... tar vi cyklarna (obs.pluralis .., nu har jag också en egen cykel .., en lilafärgad histora med tre växlar och ååå, tänk ., att man kan bli så lycklig över en c y k e l!) och susar iväg längs lilla vägen som går bakom gamla regementet och så korsar vi Österleden och tar sikte på stranden.

Det blåser friskt.

Och vi lägger oss i lä och krumelurar med DN:s korsord och fastnar på två ord, ja, rent hopplöst är det och vi får inte till det.

"Hörru .., om du bortser från jobb och sånt .., ja, om du finge välja alldeles fritt, var skulle du då vilja bo ...?" säger pv helt plötsligt.

Ojdå.

Jag säger som det är.

"Ja .., får jag välja helt fritt .., då skulle jag vilja bo i Ystad eller i alla fall nära Ystad .., nära havet här i Skåne .., jo, så är det nog ...", svarar jag.

Det är då som pensionatsvärden letar fram husannonser i lokaltidningen Ystads Allehanda.

Ännu en insikt ....


Ja, jag tänker inte bli marataonlöperska i alla fall.

Tänker jag när den kenyanske löparen flera gånger kräks på upploppet.

Det är just som jag äter citronkaka.

Nån slags insikt ...

Ja, himla roligt är det att vid sextiden lämna sängvärmen .., och en halvtimme senare säga "hejdå, jag kommer hem vid halv två ...!" till en pensionatsvärd som har ledig dag och ligger där och njuter av ingen-tid-att-passa.

Men himlen är ljust blå och idag blir det frukost med rara Maria H och det ska nog gå bra.

Och i eftermiddag när jag kommer hem, då väntar min nya-men-begagnade-cykel på mig!

Det nyinköpta cykellåset är kraftigt och stort och jag säger inte vad det påminner om, men det är nånting som dinglar under hingstar.

Här ska cyklas!

Ajöken, sa fröken.

Lördagsfönstret ..

... finns i Norrbotten och det är ellis som tog bilden.

Rena rama snurren ...

På semestern åker bloggmadamen och pv norrut och mellanlandar hos bloggvänner runt om vårt land .., i Vaplan hos Gunnar, i Västmanland hos ellis .., på Rödön nära Östersund hos Eva och hennes M ., hos Jom i sommarstugan nära Storavan ..., och det blir lunch i Malå hos Ingela som komposterar lika idogt som pv .... och trevlig träff i Vilhelmina tillsammans med kusinen Barbro ..., och fika i Härnösand hos den alltid så minnesgoda Cecilia N.

Och sen åker Gunnar från Vaplan på en bloggrunda och njuter av ett möte med självaste Madonnan, samt övernattar på en soffa i Göteborg hos bloggerskan Annela, Annela som för övrigt var med på bloggträffen i våras.

Och Bloggblad kommer till Skåne på semester och äter middag på Marinan, tillsammans med bloggerskorna Hedgren, Lindalotta och bloggmadamen och inte att förglömma: kommentatorsdamen Bettankax.

Från Hamar i Norge anländer Bente som kommenterar flitigt och som för övrigt var ordförande i pv:s Vasalopps-fan-club i vintras, ja, Bente hälsar på i Ystad och sover gott på soffan Ektorp.

Sist av allt susar ellis iväg .., först till Micke som är i Umeå .., sedan till Anitha och Per-Erik i Adak och sist av allt hälsar hon på hos den eminente bildmakaren Jom i Norrbotten.

Var det nån som sa att bloggare är asociala typer ...?

Och fönstret har resemadamen ellis, som snart flyttar till Lund, fångat.

Det är sjön Storavan som speglar sig i glaset.

Vilken höjdhoppsfinal!

Och nu håller jag alla tummar för att undret ska ske och om det händer, då vinner den ystre och glade polacken.

(under tiden kokar jag köttsoppa .., och vi har kalasat på ljummen citronkaka .., konserverade persikor och Sias vaniljglass ....).

Titta här ...!

Om man har bott ute på landet och älskat att pyssla i rabatterna och man har planterat kryddväxter i stora krukor längs stengången och haft ett stenparti fyllt med aklejor och rosor och annat vackert .., då grips man lätt av abstinens när man väljer att bosätta sig inne i stan, i en liten lägenhet utan vare sig balkong eller markläge.

Så .., man får göra så gott man kan.

Alltså sätter jag ut några blommor på stentrappan mot gatan och jag frågar hyresvärden om jag får ta upp några kullerstenar och plantera Stockrosor under mitt fönster och han hummar nånting om att det ju inte är så bra .., och att jag måste ta vara på stenarna, "för om du flyttar härifrån ska allt vara som förut", säger han med myndigaste rösten.

Och jag lovar.

Med posten kommer då frön av Stockrosor och minns jag rätt, så kom dom från en alldeles omåttligt rar bloggvän vars dotter heter Ebba.

I våras spanade jag lite efter eventuell tillstymmelse till växtlighet, där ute under fönstret.

Icke, sa Nicke.

Men så plötsligt ...., titta här bara!

Och gissa två gånger hur glad man blir!

Blå pil är Stockrosor.

Pling i min inkorg ...!

Och där upptäcker jag en bildhälsning från sonen.

Ååå, så glad jag blir!

Så här är det.

Om någon människa skulle be mig säga vad jag tycker är typiska egenskaper för sonen, då skulle jag nog svara att ..."ja .., förutom att han har ett stort och varmt hjärta (köper man hamburgare till uteliggare, då har man i alla fall fått nån slags empatisk förmåga), men framför allt har han en stor glädje till själva livet. det tycker jag.

Och det tycker jag att bilden också visar.

Här ligger han vid vattnet i Stockholm och läser en bok, medan båtarna tuffar förbi.

En guldstjärnestund.

Förstås.

(Bilden tog han med sin mobil och den har han fått ärva av sin ena syster, som också har ett stort och varmt hjärta.)

Fredagsfönstret ...

Tänk .., att detta såg vi i somras, när vi bilsemestrade norröver.

Utsikten från rara bloggvännen Evas fönster.

Jämtland .., detta det nästan vackraste av våra landskap!

Och det blå trädgårdsbordet som jag kånkade iväg med .., så där så vi kunde ställa datorn på bordet och så att sladden skulle nå kontakten.

Och hästarna i hagen.

Spaljén som jag tyckte var så vacker.

Och så enkel.

En guldstjärnestund, så där mitt i sommarlivet, det var det.'

Tack Eva!

Och så ...

... en sån där bild bara för att man blir så glad av att se stranden och havet.

En trevlig torsdag önskar jag er alla .., ty nu promenixar jag till jobbet och i nio timmar stundar arbete och sex dagar på raken och det går förstås det med och nästa helg är det camping på ön Ven utanför Landskrona och idag strålar solen och det är som högsommarvärme.

Ajöken, sa fröken.

Ett hotellfönster från Holland ...

Min arbetskamrat Olof åker med ojämna mellanrum till Amsterdam på stora musikfester.

Det var vad han gjorde förra helgen.

"Olof .., ta gärna ett fönster när du ändå är på gång ...!" bad jag honom.

Och Olof log.

Men ser man på .., tror ni inte att det var precis vad han gjorde.

Så här skriver han:

"Hej Bettan!

Här kommer en bild på ett fönster.
Det är då fönstret på vårt hotellrum, och Reiman har fastnat i gardinen.

/Olof"

Avtryck ....

Å, vad jag beundrar dessa människor i Afghanistan som, med risk för livet nästan, går till vallokalen och lämnar sin röst.

Fylld av respekt är jag.

Men en enskild man eller kvinna med framåtanda, kan också Göra Skillnad.

En enda människas idé ..., kan verkligen förändra andra människors liv.

Till det bättre.

Bindeshwar Pathak, han är just en sådan människa.

Högt upp i det blå ...

På väg till landet Halland, men ännu i Ystad, slår jag mig ner vid vattnet.

En stor segelbåt ligger förtöjd alldeles vid kajen.

Jag äter glass.

Det gör en av männen ombord också; lojt tillbalutad sitter han och tittar upp mot skyn.

Så jag följer hans blick .., och då förstår jag vad han håller ögonen på.

Forewer .....

Några minuters glädjeinjektion ..?

Fem, närmare.

Okej.

Torsdagsfönstret ...

.... kommer från Emma Nilsson.

"Ett öresundstågs ruta en tidig morgon.

Min make är fotografen.", skriver hon.

Tack till den för mig okända Emma! säger jag.

Ett sent kvällsfönster från ...

.... Monica.

Så här skriver hon:

"Här får du ett sommarfönster från mig.

Bilden tog jag från vårt sovrum i gästhuset hos min väninna i Stockholms skärgård där vi var på besök för några dagar sedan.

Det är sensommarmorgon, långfrukost väntar på glasverandan och rabatten utanför fönstret doftar underbart!"

I Malmö just nu.

Och jag tänker nog inte åka dit.

Nu gäller det att hålla igen lite.

Finns det ...


... en töntigare reklam än den Ö o B har ...?

Tänka sig ....

För två år sedan .., i augusti .., kapten Lintott, småländske Kent och lintottens mormor som är jag, på semester i Grekland.

På Samos.

I Kokkari.

På samma hotell där vi nu ska bo.

Så kändes det.

Hurra, hurra!

Idag fyller den här madamen år.

Femtiofem.

Tänk, att jag tyckte om henne från sekund ett.

Och här kommer ett stort grattis från mig!

Hoppsan .....

Igårkväll, just som vi hade sagt godnatt, hördes ett förfärligt BRAK!

Det var min sida av sängen som dråsade i golvet.

Samtidigt fick jag kramp i höger vad och hojtade höööögt (säkerligen beroende att jag i panik lyfte benet så att jag inte skulle klämma mig ...) och stackars pv trodde väl att nu flög greklandssemestern all världens väg.

Jo, jag vet nog vad ni tänker.

Och ja, just det.

Viktväktarna har möte på onsdagkväll.

Från Halland till New Delhi ...

Här, sitter jag och tittar ut över världen.
Och väntar.
Och väntar.

Först av allt skjutsar jag in pensionatsvärden till hans arbetsplats (eller tvärtom, han kör själv och sedan tar jag vid ...) och någonstans efter Steninge ringer vi till Norge och sjunger för Bente som fyller 55 år just idag .., vi är jämnåriga ..., och så sist av allt Halmstad med vackra parker och Nissan som glittrar i solskenet.

Det här är första skoldagen med elever och pv har dagen till ära en vit skjorta med kinakrage och han är så fin, så fin och jag tänker att efter ett och ett halvt år tillsammans med bloggmadamen, så har hans hår grånat betänkligt och vid den tanken ler jag lite för mig själv.

Och så kör jag vidare .., ut ur stan .., hittar allting på en gång .., E6:an söderut .., köper kläder i Helsingborg .., hittar rätt avfart och förundras (eller egentligen inte .,. för hösten är min årstid ...) över hur vackert det är just nu .., åkrar fyllda med halmbalar som liknar gammaldags trådrullar av trä .., och där är Glumslövs backar .., och i vägrenen trängs Kaveldun med lilla fröken Cikoria.

Och se, där är stora sjok av Gullris!

Utanför Landskrona svänger jag av mot Svalöv.

Det är första gången i mitt liv jag tar den vägen och nu är det jordbrukslandskap rakt av!

Kossor, hästar och lamm och skördetröskor och traktorer!

I en inhägnad leker en labrador med en liten jack russel.

Svalöv är precis lagom stort eller litet och där har pv:s dotter börjat en skrivarlinje och i baksätet har jag med mig en stor kasse fylld med diverse husgeråd och där är även ett täcke och en kudde - allt från hennes pappa -, och på en gång hittar jag rätt igen .., det är som om Vår Herre tycker att det fick räcka med greklandsstrulet .., nu är det som på räls.

Bilen får vila i lilla Svalöv och jag promenerar till busstationen där tre äldre gentlemän sitter och och småpratar om det fina vädret.

Så blir det bussresa till Teckomatorp och därifrån tåg till Lund och sen tar allt slut, ty då är det datorhaveri och alla tåg står stilla.

Efter en tjugo minuters väntan då abslolut inget händer, tar jag mitt pick och pack och går ut i solskenet.

Ååå, jag strosar runt i Lund och jag går sakta-sakta och överallt kommer cyklister farande i raketfart .., det är högsommarvärme och jag tänker att detta är ju som den allra bästa semesterdag.

På New Delhi, en indisk restaurang, äter jag lunchbuffé för 79:-.

Tar därefter tåget till Malmö och missar Ystadtåget med 1 minut.

Igen!

På perrongen upptäcker jag "världens sexigaste kvinna" (ja, enligt Expressen ..) som drar på en rosa resväska och har enorma läppar ..., och strax efteråt, en skådespelerska med massor av utstrålning och glitterögon.

Ny väntan.

På en grön bänk sitter jag och tittar rakt fram.

Människor springer av och an .., bussar kommer och går .., från bygget över kanalen bullras det nåt hemskt.

Men å, vilken härlig dag det ändå blir!

Just så är det.

Onsdagsfönstret ....

.... finns på Öresundståget som tar en hel drös med passagerare från Malmö till Göteborg.

Själv hoppar jag av i landet Halland.

I mitt nästa liv ...

... ska jag i alla fall inte arbeta på en resebyrå, för se maken till att man måste ha många bollar i luften i samtidigt .. det är då säkert.

Men nu är det fixat.

Alldeles på egen hand har jag bokat flygbiljett från Köpenhamn till Athen och vidare från Athen till Samos och så ordnat hotellrum hos herr Lefteris .., på samma underbara lilla hotell där vi bodde, Kapten Lintott och jag själv.

I hotellets trappa, inbyggd i väggen, finns en liten bokhylla.

Där hittade jag Nevil Shute, fast på danska.

Det gick hur bra som helst att läsa den boken och efteråt skrev jag så där som bilden visar.

Nu ska jag stuuuupa i säng!

Ajöken, sa fröken.

Nu ....

... ligger bloggmadamen alldeles utslagen med ett glas Martini i handen.

Flyg från Athen till Samos är bokat och klart.
Lite snålt med tiden mellan ankommande och avgående flyg men det ska nog fixa sig.

Nu gäller det bara att vänta och längta.

Om fem veckor vandrar vi omkring i Köpenhamn med hög resfeber.

Underbart

PV

Ett fönster från Island ..

".... kommer här… lyckliga Grodan kommer att återvända till hästarnas ö många gånger, inte bara för hästarnas skull. Människor som lever på öar utvecklar överlevnadsstrategier och tålamod… jag gillar verkligen det isländska så som jag träffat på det… här ett fönster som man bara kan öppna en del av.. så såg nästan alla fönster ut… månne är det blåsten som gör att man bara utsätter sig för risken att få en liten del av fönstret sönderblåst.."

Tisdagsfönstret ...

... finns hos vännen Annika i Kävlinge.

Kanske har jag visat fönstret förut .., ja, säkert .. men det gör inget.

Ingen människa i världen - tror jag -, skriver snällare sms-meddelanden än Annika.

Mammas hår ...

Precis på pricken kommer jag ihåg hur det kändes att dra med fingrarna genom mammas tjocka hår.

Som hästtagel var det.

Och jag minns hur hennes hårbotten kändes.

Och doften som stannade kvar på handen.

Och jag kommer ihåg lillflickstiden när jag fick sätta rosa plastrullar i hennes hår.

Piggarna var gulvita och aningen räfflade.

Och mammas hår var så tjockt, så rullarna räckte aldrig till.

"Sätt en här också ...!" sa hon och pekade vid örat.

Ibland följde jag henne till frisörskan, tant Laura, som hade bott i Liberia i Afrika med sin man.
Laura och Tage hade en dotter som hette Estelle.

Tant Lauras frisering låg i källarplanet i ett alldeles vanligt hus på Ringvägen hemma i Malå.

Medan mamma blev friserad, tittade jag i gamla tidningar och kände doften av hårspray.

Sånt ..., kommer jag att tänka på när jag lite förstrött letar i bildmappen efter ett tisdagsfönster och råkar ramla över bilden av mammas hår.

Insikt nr 154 ....

Har jag sagt att Olof (Alfons Åberg) är världens snällaste arbetskamrat?

Det har jag nog.

Ikväll ringde han och meddelade att jag får köpa en begagnad damcykel som familjen har i sin ägo.

Detta är inget annat än ren och skär l y c k a.

Och jag ska köpa mig en cykelkorg också.

En vacker en.

Ååååå, vad jag blir glad!

Herr Lefteris som äger hotellet på Kokkari där jag bodde med Kapten Lintott, har hört av sig via mail.

Och ..."ja".

Han håller ett rum åt oss om vi vill.

Tja .. men Samos är ju inte så dumt ..?

Kapten Lintott på Samos .., i vårt hotellrum.
Hotellet låg på stranden.
Som paradiset var det.

Från olika håll i landet Hellas, får jag besked om att där inte går några färjor till ön Sifnos, ja, inte när vi tänker oss att åka dit.

Aj, aj.

Att vara alltför ivrig är inte bra .., men man lär väl av misstagen?

Men det finns förstås alternativ!

Man kan åka tåg söderut .., semestra på fastlandet, fast nära havet.

Det kan man.

Och man kan ta ett inrikesflyg till Samos där jag hösten 2007 tillbringade en underbar vecka tillsammans med småländske vännen Kent och Kapten Lintott.

Alldeles ljuvligt var det.

Jo, det finns mängder med alternativ och hur som helst blir det bra, det är jag övertygad om.