På väg mot landet Småland ...

Det var då det .., på väg till Falun i Trotjänaren.


... ringer herr pensionatsvärden och meddelar att den nya bilen går som den ska.

Och cd-spelare finns där förstås.

"Ja, jag köpte tre cd-skivor på macken .., just nu spelar Simple Minds för mig ...", säger chauffören.

Minsann låter han inte ovanligt nöjd och belåten?



// Och medan jag kommer ihåg det .., det kanske är så överallt, men vid bilköpet ingick även vinterhjul. Ja, så heter det numera. Aldrig hade jag hört det ordet förut! Fyra dubbdäck på köpet .., det tycker jag är fantastiskt .., eller är det kutym nu för tiden? (Man fick välja - sommar, - eller vinterhjul).

Ingen insikt alls .....

Utdrag ur dagens GP.


Nekar till brott efter dödskrasch ...

"För tre år sedan mejade han ner två fotgängare på ett övergångsställe i Surte.

Idag begärs 21-åringen häktad för att ha vållat sina vänners död i helgens svåra trafikolycka på Marieholmsleden.

Själv nekar han till brott.

- Han säger att han var så full att han inte minns, säger kammaråklagare Johan Udén.


Man tar sig för pannan.

Vore inte 1 år på Nämndemansgården ett bra inslag i straffet för 21-åringen? undrar bloggmadamen ilsket.

På samma stol i köket ...

Efter sexton dagar tillsammans .., har pElle och sigge nilsson blivit bästa vänner.

Dagens fönster ...

... kommer susande genom rymden .., från Barcelona i Spanien ..., till ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Så här skriver avsändaren:

"Det här är ett fönster från uteserveringen vid Museet för samtida konst i Barcelona.

Det är 20 grader varmt.

Fru Manilat tog bilden."


// Minns jag inte fel kom det någon väldigt spännande bild från Portugal förra gången herrskapet var där .., och minns jag rätt, så var det även då fru Manilat som hade stått bakom kameran? Hälsa och tacka från oss!

Kväller ...

... och besök från Trelleborg .., nämligen Hedgrenskan.

Det är främmandet som står för middagen som blir i form av "raclettegrillat" kött, ja, om man nu säger så .., man använder i alla fall en raclettegrill och senast jag var med om något sådant, det var tillsammans med den här damen och det var nog tjugo år sedan - minst -, ja, jag har ju själv erkänt att enjängdhet är bloggmadamens kännetecken .., här varierar man sig inte i onödan.

Nåja, jättegott var det hur som helst!

Proppmätta rullade vi sedan in i tv-rummet och tittade på den oerhört romantiska filmen "Love Actually" med Hugh Grant, Colin Firth och en hel drös andra bra skådisar .., Liam Neeson, t.ex.

Betyget?

Den svårflirtade pv som gärna vill ha lite action (läs: mycket ...) .., var måttligt begistrad och gav en 5:a.

Främmandet (som kom med filmen) sade 9 och bloggmadamen 6.

Helt eniga voro vi om att lillkillen som spelar son till Liam Neeson, bara måste vara son till Sergeant Havers i kommisarie Lynley-serien!

Och nu blir det sängen!

Godnatt govänner!

I pensionatets hall ....

... står nu mitt gamla loppisbord modell "borde-åtgärdas-snarast" och där ovanpå .., ett litet sällskap med sjungande änglar och andra figurer.

En av damänglarna har blivit huvudlös, men det går bra ändå att vara med i kören.

Och ängeln med en solros på bröstet, den kommer från min mamma.

I lerkrukefatet, bland några värmeljus, gömmer sig en liten ängel som har flugit hit från Norge.

Från cd-spelaren hörs Nina Simone.

Meddelande ....


Nu dricker vi kaffe och äter skinkmacka, medan herr pv försöker smälta detta att han har köpt sig en aningen modernare bil.

Den förra, Volvon, var visserligen endast 22 år ung och hade gått 57 000 mil .., men nu var det nock.

Vad han kommer att köra för bil i morgon, efter klockan nio noll-noll-pip?

En Saab 9.5.

Årsmodell: 2001 .., har avverkat 13 500 mil.

Å, nu blir det ännu roligare att åka upp till Stockholm på söndag!

Jag tror att jag tar mig lite påtår.

Faktiskt.

Kommer ni ihåg ...?

... den här illustratören?

Åååå, vad jag tyckte att hon tecknade fint!

(Nu ser jag att det är lite Ib Thaning-stuk över linjerna ...)

Hoppsan .....


Min vita trasmatta (ja, hjälp så praktiskt med såna ...) som ligger här under matbordet .., den användes nyligen som toalettpapper av sigge nilsson.

Himla fint blev det.

Bajsbrunt lite här och där.

Allt medan ...

... pensionatsvärden susar omkring bland olika bilfirmor och sigge nilsson leker med ett rött julklappssnöre, fastnar jag i en artikel i dagens GP.

Så här står det.

"En rysk före detta polis som på YouTube anklagat sitt befäl för övergrepp och korruption, ska nu åtalas.

Förre polismajoren Aleksej Dymovskij väckte uppseende när han på YouTube tidigare i år vädjade till premiärminister Vladimir Putin att ta itu med korruptionen i poliskåren.

Han (polisen) ska nu åtalas för "bedrägeri begånget av en person som utnyttjat sin officiella ställning", meddelade riksåklagarens utredningssektion på måndagen.

Dymovskij arbetade i Svartahavsstaden Novorssijsk när han vädjade till Putin att tygla högt uppsatta poliser som tvingade sina underordnade att sätta dit oskyldiga i syfte att bättra på statistiken för lösta brott.

- Jag vill visa er inifrån hur poliser lever här i Ryssland .., okunnigheten, det buffliga beteendet .,. hänsynslösheten som gör att poliser dör på grund av sina dumskallar till chefer, sade han på videon, som sågs över en miljon gånger på YouTube.

En snabbutredning av anklagelserna gjordes av myndigheterna, som dock inte fann några belägg för majorens anklagelser.

Dymovskij avskedades från sitt arbete den 8 november.

Den tionde november höll han en presskonferens där han höll upp en bandspelare som han sade innehåll 150 timmar av komprometterande samtal där hans överordnade var inblandade.

Korruption anses vara vanligt i Ryssland som i internationella studier utpekas som ett av världens mest korrumperade länder."

Och jag säger bara en sak: detta kallar jag civilkurage .., och jag håller på dig Aleksej
Dymovskij!

Och ...

... så vaknar man till en vit värld.

Sigge Nilsson leker ute på altanen .., pElle tar det lugnt .., pv läser Dagens Industri och våndas inför eventuellt bilköp ...."jamen, man kanske skulle kunna reparera den ...?"

Det kallas för Separationsångest.

I träden sitter hungriga koltrastar och jag ska strax gå ut och fylla på fröautomaten och hänga upp talgbollar .., till trastarna får det bli skruttäpplen.

Ungefär så ser livet ut i ett gult hus i landet Halland en alldeles vanlig dag i slutet av december år 2009.

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet!

Här kommer några fönster från ett gråregnigt december-Porto.

Raka motsatsen till det här, alltså.

Den här bilden är tagen inifrån en av de gamla spårvagnarna som går längs floden ut till havet.

Tyvärr finns bara en enda spårvagnslinje kvar och man har inte aktiverat nya, som man gjort i Lissabon där det både finns klassiska och moderna linjer och dito vagnar.

Men jag hoppas fortfarande på att det ska ske."

Text och bild: madamen i Portugal.

Pling i inkorgen ....!

Från AP .., hon som är mellanbarn av mina tre ..., kommer ett litet mail och en bild.
Det är den som är här ovanför.
Och tänk, att den tösen .., hon är så otroligt lik sin mormor!

Så här skriver hon:

Tarre (hästen) är så fin, så fin och tillsammans med Nelly (lilla hunden ..)utgör han världens bästa fritid.

Han är en riktig Casanova som går och fjäskar för alla ston och bestämmer med järnhand i hagen över sina hagkompisar.

Men se, när Nelly kommer - då är det hon som bestämmer :)

Så där värst överförtjust ...

Lilla lägenheten i Ystad.
Väggen är vitmålad.
Just det.


... är nog inte pensionatsvärden i att hallväggen ska målas vit.

På vävtapet.

"Ja, men tänk hemma hos mig i Ystad .., inte är det så tokigt inte ...?" säger jag.

"Och tänk så fint det blir med alla fototavlorna till .., jag lovar dig!" fortsätter jag.

I tvättstugan står nu två burkar vit färg.

Och en rulle vävtapet.

Det är väl det här som kallas för ..., tja, kompromiss, kanske.

Näää ...


... nu ska jag ta och bjuda den skidskytte-tittande pv på en hemgjord pralin.

En med valnöt på toppen.

Det är vad jag ska göra.

För sen är det minsann hockey.

Ett kvällsfönster från ...

... madamen som plötsligt får lust att lägga in nytt golv i köket.

Pensionatvärdens inköpslista ...

I love him!

Det är bara den mannen som kan skriva "bil" längst ner på inköpslistan .., så där som vore det en burk grönsåpa som skulle inhandlas.

Om det blev någon?
Nja.
Vi testade en Toyota Corolla T 1.8 ..., men den blir det inte.

På agendan ....


Idag är det mycket som ska hända .., här ska åkas in till Centralorten och titta på (ta nu fram luktsaltet alla ni som varit här ...!) BIL ..., ja, visserligen bara "titta på" .. , men ändå.

Och så ska det köpas vävtapeter till stora och lilla hallen ( ,-) och målarfärg i brutet vitt ( ,-) och så mat förstås och kanske ett besök på biblioteket, eller det kanske jag sparar tills Hedgrenskan kommer i morgon .., då kan vi strosa omkring på stan?

Helt ärligt tycker jag att det är underbart med Vanlig Vardag.

Och Louis Armstrong .,. han trumpetar så fint från cd-spelaren.

Helt obegripligt ...


Ni vet linnegardinerna som jag har pratat och skrivit om så mycket ..?

Dom som skulle upp här i det som kanske kan kallas för "matrummet".

Två längder är uppe.

Men två är försvunna.

Borta.

Helt borta.

Så nu sitter jag här vid bordet och har blommiga gardiner med "omtag" till höger om mig .,. och bakom ryggen hänger mina linnegardiner.

Samma rum.
Två fönster.
Men olika gardiner.

Synd att inte Saida - sierskan - är i livet.

Säger jag.

Deppigt.

Ett fångat ögonblick ...

Från annannan som bor och verkar i Portugal, kommer två bilder.

Det ena är ett fönster - det blir morgondagens bild det -, men den andra .., åååå, det är den här!

Så här är det: jag ä l s k a r ögonblicksbilder!

Jag ä l s k a r tvärsnitt från verkligheten .., små, små pjuttar bara.

Några ljud.

En gardin som fladdrar i vinden.

Fragment från samtal.

Så när den här bilden kommer och texten till .., blir jag alldeles varm och lycklig!

Så här skriver avsändaren.

"Den andra bilden är tagen genom glasväggen på en busshållplats.

En man står och fiskar i floden Douro i gråvädret, och har precis fått napp.

Bakom honom ser man floden rinna ut i Atlanten.

Bakom ryggen på fotografen står tre äldre män i livligt samspråk om vädret, politiken och pensionerna.

När bussen kommer ska de inte med.

De träffas antagligen i busskuren för att slänga käft en stund på söndagseftermiddagen

.Är det bättre väder står de i friska luften och betraktar floden.

Mobiltelefonsbilder, med kvalitet därefter, och ljuset allt annat än det bästa.

Men ibland är det motivet som räknas, tycker annannan."

Flera måndagsfönster ...

I ett snöigt Värmland har Turtlan agerat fönsterfångerska!



Och egentligen borde ni alla få fönstermedaljen av största storleken, alla ni som så troget pytsar iväg fönsterbilder genom rymden!

Änglar, det är just vad ni är!

Och dom här bilderna ska nog klickas på.

Jepp.

Måndagsfönstret ...

... finns hos Mymmel i Halmstad.

Mymmel är mamma till pensionatvärdens dotter och henne (M) mötte jag första gången vid Gunvors begravning.

En sååå rar och fin människa visade hon sig vara.

Lugn.

Mjuk.

Hennes lägenhet påminner om min i Ystad .., högt i tak .., höga fönster .., ljusa väggar.

En liten stund stod vi där, medan julklappar lämnades och hämtades.

Här, kan man läsa mera om Mymmel.

Ett sent kvällsfönster från ...

... vännen som bor i Västmanland.

Och i Norrbotten.

Hon som läser samiska och japanska.

Minsann.

Världens vackraste dokumentärfilm ....


En film som man blir jordad av.

Den går på SVT 2 nu ikväll.


// Och någon har sett den och skickar ett sms och berättar att hon har börjat gråta av längtan efter sina svartvita kor .., dom som hon inte längre har omkring sig.

sigge nilsson ...

.... aldrig i mitt femtiosexåriga liv att jag har haft en kattunge mer kelen än lille sigge nilsson!

Hela nätterna ligger han hos pv .., på baksidan av hans rygg ..., eller vid.

Annars uppe på soffan, nära elementet.

Och aldrig har jag haft en kattunge som är mer självständig.

Ibland går sigge och lägger sig uppe i hallen, alldeles ensam.

Eller i mörka pannrummet, bland ved och skräp.

Men .., det är klart .. har man vuxit upp i en jättestor syskonskara, då kanske en liten kattherre uppskattar lite ensamhet?

Så kan det också vara.

Första brevet från sigge nilsson ...

Det är jag som är på bilden. Lite snygg är jag väl?
Om jag får säga det själv.


"Hej!

Det här är sigge nilsson som skriver, ja, jag har sett hur pElle gör och nu har jag lärt mig, så nu ska jag berätta hur jag har det här i landet som heter Halland.

Jag har det bra.

Förut bodde jag tillsammans med nio andra kattungar och så tre vuxna, men så blev jag hämtad av pv och bloggmadamen och vi åkte i nåt som heter bil, till det gula huset på kullen.

Här bor också en stor, svartvit katt som heter pElle.

Från början var han bara jättesur och arg och vresig på mig, men nu har han blivit snäll och ibland händer det att han leker med mig.

Den bästa leken är när jag får jaga hans svans, då, när han viftar med den .. men den leken tycker inte pElle är så himla kul, nej, det brukar sluta med att han morrar åt mig.

Och så har jag fått börja gå ut lite.

Det är mest pv (han kallas så, pensionatsvärden) som släpper ut mig och då säger matte (vi kan kalla henne för det) att "ja, ja, du får skylla dig själv om nån rovfågel tar honom och tänk, om han ....!", men sånt bryr sig pv inte om .., utan han låter mig komma ut på gräsmattan och jag får följa honom och hämta ved och sånt.

En gång gömde jag mig under altanen och då blev pv ganska skraj och ropade på mig jättemycket, jag tror att han tänkte på vad matte skulle säga om jag var borta, det är vad jag tror.

Ibland får jag vara ute på altanen.
Den är jättestor och där finns mycket att titta på, det gillar jag.

Men allra, allra mest tycker jag om att ligga ovanpå soffan Ektorp, så där nära fönstret .., för där är det så varmt från elementet.

I eftermiddag har vi legat där alla fyra . matte, pv .., pElle och jag själv.

Pv läste en bok, men matte hon nästan sov.

Hejdå alla!

Från sigge nilsson."

Medan ....

.... pensionatsvärden sitter i fåtöljen (den som jag livligt uppmuntrar sigge nilsson att använda som klösbräda ...) och spelar på sin gitarr .., bläddrar bloggmadamen i DN.

Längst ner på sidan 44 finns en liten minnesruna .., en bild på en mamma, pappa och två små lintottar .., som alla är borta.

Säkerligen tsunamin ...? tänker jag.

Allt medan söndagslivet fortsätter.

Fru Ordförande ...

Ja .., ni vet, i pensionatvärdens fanclub, när det gäller detta med Vasaloppet ..,. hon förärade den mannen en egenhändigt stickad mössa, ämnad att bäras den första söndagen i mars.

Då, när det är dags för starten i Berga By.



"Vasaloppet 2010" står det i mitten .,. och så finns där en liten norsk och en svensk flagga på ömse sidor om texten.

När pensionatsvärden tar på sig mössan, ser han ut precis som en sån här man som har rastaflätor och sedan nästan har tuperat håret .., och jag blir så full i skratt.

Men mössan är helt underbar!

Tack Fru Ordförande Bente!

Intresserad ...?


Någon som vill låna Bodil Malmstens senaste bok ..."De från norr kommande leoparderna" ?

Jag har läst ut den och den ligger här på bordet och bara väntar.

Hör av dig med postadress i så fall, så skickar jag den.

Mera förmiddag ..

... och pElle .., han bara trampar och trampar.

Enkelhet ...

På soffan Ektorp ligger bloggmadamen och läser DN från första till sista sidan .., eller i alla fall det som hon tycker är intressant.

Om bra matställen i Kuala Lumpur, till exempel.

Sånt är intressant.

Och alla dödsannonserna.

Man undrar vad som har hänt alla människorna som inte längre finns?

Under tiden sitter pensionatsvärden och spelar lite på pianot ..., pelle, han trampar och trampar på en mjuk kudde ..., och sigge nilsson, han är en sån förfärligt morgontrött liten kattunge .., ååå, han ligger och sover på fönsterbrädan .., just ovanför elementet.

Varmt och gott är det.

Och söndagmorgon.

Livet känns bra.

Om någon ....

... hade förärat mig den allra mest dyrbara julklapp, kanske guld & glitter & diamanter så det gnistrar om det hela.., eller något annat som man Borde Ha för att vara en modern människa ...

så hade jag inte blivit så glad

som när jag öppnar paketen från barnbarnen

och i det ena hittar en liten guldig ljusstake - made by Kapten Lintott -

och i det andra: ett inramat fotografi av Emma Elisabet.

Just så är det.

Bara för att ....

... jag längtar efter just detta .., så får det bli ett fönster från den här madamens torp.

Ett reprisfönster .., men visst blir man glad bara vid åsynen av allt det gröna, sköna!

Glöm inte att klicka på bilden!

Två sena kvällsfönster från ...

.... Hedgrenskan, madamen i Trelleborg .., hon som ska komma hit på besök i veckan!

Å, så trevligt det ska bli!



Och ett fönster från min rara kusin Barbro.

Hon som på frågan vad hon helst vill ha på julbordet .., inte svarade med någon maträtt .., utan just röda tulpaner.

Minns ni ...?


Jag minns.

Och beundrade honom redan i min barndom.


(Jag minns andra också: Ib Thaning som ofta illustrerade i t.ex. Femina. Men han var annorlunda.)

Stjärnorna på slottet .....


Levde verkligen havskräftorna när kniven sattes i dem ...?

(Men man dräper ju nyfångad fisk på samma vis så ....., så här kommer kanske dubbelmoralen insmygande ...?)

Det ena man säger ...

Igårkväll när vi hade lagt oss, låg vi och lyssnade till ett pratprogram i P4.

Programledaren var mäkta upprörd och tyckte att alla mobbare borde tas ut från skolan, "fy faaaan dom jävla asen ska plockas bort!" sa han och berättade om en 11-årig pojke som hade tagit sitt liv, just för att skolkamraterna (kamraterna ...?) fördärvat hans liv.

Men sen ..., skulle pratarna berätta om julmusik som dom tyckte om och då tyckte herr relationscoachen som var inbjuden att vara med i programmet, jo, han tyckte att Carola faktiskt var värd att lyssna till.

Då sade den tidigare så upprörde programledaren att "fy faaaan, nä, inte Carola .., jag ska berätta nånting om henne när skivan spelas, så kommer ni att förstå!"

Så sade han.

Så där så att då skulle ingen tycka om Carola.

Och så spelades skivan.

Och jag tänkte att kanske Carolas son lyssnar till det här programmet och hur var det nu med det där med mobbing?

Det var vad jag tänkte på.

På agendan ...


Det är så himla roligt med bredbandsuppkoppling .., så jag vill bara meddela bloggvännerna så där i all hast .., att nu tar vi kvällsfika.

Skinka på Gene Tunnbröd .., superstark senap (Jonnys) och äppelmos (bloggmadamen), medan pv också tar ett likadant bröd, skinka förstås ..., men vanlig Slottssenap (liknar första bajset hos nyfödda .., ja, i färg och konsistens ..) och absolut inget äppelmos.

sigge nilsson leker med ett rött julklappssnöre och snart börjar stjärnorna på slottet.

Har intresseföreningen noterat ...?

Insikt nr 181 ...


Ja, tur att man bor i landet Halland.

När det åskar, alltså.

Så här kan det gå om man har fått för sig att det är mycket mer lajbans att bo i Australien.

Om man är min syster, vill säga.

Och hamnar i Riktig Tv.

Med solglasögonen på och allt.

Jo, jo.

Ännu mera grattis!

Icke allenast mågen Micke fyller år idag, nej, det gör även pensionatvärdens brorsdotter Kajsa!

Det är henne ni ser på bilden här ovanför.

Kajsa är en glad madame och en riktig tuffing .., hon tillhör dem som har utfört Klassikern, ni vet, Vasaloppet, Lidingöloppet, Vätternrundan och Vansbrosimmet!

Och så spelar hon trumpet så det står härliga efter!


Födelsedagsbarnets hand i mitten i den övre raden.

I hennes lilla friggebod-stuga ute på landet i Småland, där trängdes hur många bilder som helst av kungafamiljen och vi vore rörande eniga om att när det där Bröllopet ska äga rum i sommar, då ska i alla fall vi titta på tv.

Vi torde vara ensamma i den Göranssonska släkten om den saken.

På den övre bilden sitter Kajsa och pratar med den i Småland vikarierande kantorn, han som kommer från London.

Hon såg honom cykla ute på landsvägen och plötsligt rusade Kajsa upp från bordet och ut över lägdan och i fatt honom ..... och vips, blev han inbjuden på fika.

En härlig tjugoårig madame är hon, Kajsa Göransson!

Stort grattis från mig!


// Ja, pElle, sigge nilsson och pv hälsar förstås också.

Halleluja ....!


Detta är första inlägget med Telia Bredband här på pensionatet.

Vi bara g a p a r.

"Va ...? Fixade vi detta ...?"

Tydligen.

Annandagen ...

På elskåpet i stan.


Och plötsligt är julen överstökad.

Vi tar sigge nilsson med oss - han får gömma sig under pensionatsvärdens röda jacka .., just vid halsen - och så vi går ner till havet.

Första promenaden dit ner, utan kryckor.

Det går framåt.

Sedan en vecka tillbaka används aldrig kylpåsarna .., kryckorna får för det mesta luta sig mot hallväggen ..., och när jag promenerar på slätt mark, syns det knappt att en ny knäled har gjort debut.

Mellan varven övar jag mig att stå på ett ben.

"Kolla! Nu kan jag!" hojtar jag lyckligt till pensionatsvärden .., då, när jag lyckas stå på högerbenet och samtidigt blunda.

Sådant som man förut tog för givet, förvandlas nu till små vardagsmirakel.

Efter promenaden, när vi kommer till backen vid det gula huset, får sigge nilsson springa som han vill.

Åååå, så spännande det är ...., och han skyndar sig efter matte och husse och när han kommer till altanen smyger han där under och kommer fram på andra sidan och ser man på .., där ju pElle .., ååå, ännu roligare .., men nu vill sigge nilsson komma in och få lägga sig på stolen närmast elementet .., hjälp, vilket äventyr detta har varit!

Och pv och bloggmadamen ägnar sig åt att installera Telia Bredband - med varierande resultat - .., på spisen kokar potatis .., och från cd-spelaren hörs den här musiken.

Det är så vackert så man vill nästan gråta.

Och ...

Fredrik. Kräfta. Har omåttligt håriga armar.


... detta är näst sista kvällen som systersonen från Australien är tillsammans med kusinerna och med sin morbror - kusinernas pappa - som han tycker så mycket om.

I kusinens liv är frisksportande eller en slags frihetskänsla .., nästan det viktigaste av allt.

Mitt i Det Vanliga Livet med karriär och hus och allt sånt, tog han tjänstledigt under ett års tid och gav sig av till Canada där han arbetade vid en skidanläggning.

Och så blev det Mexico (läs: surfande ..) och när tjänstledighetsåret var slut, återvände han till södra Australien.

Nu har han tillbringat ett år på ön Isle of White .., men om man har vuxit upp med sol och perfekta surfvågor .., då blir det eviga regnandet i England en orsak till att vilja vända om.

"Det regnar ju jämt där borta .., till och med på sommaren!" förklarar han.

Så han tar sikte på det som är hans plats på jorden .., på Australien.

Jobbet, som han sade upp, har han fått tillbaka .., nu gäller det att hitta bostad i Portland och börja om igen.

Förra gången jag träffade systersonen och han skulle åka från Ystad till Malmö fvb till Kastrup och iväg .., rann tårarna på honom när vi stod där vid pågatågsstationen.

"Det känns så bra att ha fått en större familj .., och att få träffa kusinerna och så ...", sade han tyst.

Det var säkert inte enklare idag.

Kapten Lintott och hans morbror ...

Man kan göra nästan vad som helst när man är tillsammans och moster .., hon undrar verkligen vad som pågår.

Lägg märke till den blivande konstapelns dialekt.

Endast sju år var han vid flytten från Västerbotten till Skåne och han har hela tiden haft ystadpojkar som lekkamrater .., men hör man någon skånska i hans prat ...?

Inte mycket inte.

För att inte säga ingenting alls.

Småprat ...

Gemenskap.

Man sitter kring ett matbord och det pratas lite här och där.

Hon som är moster frågar systersonen var han vill arbeta, då, när han är färdig konstapel?

Och Kapten Lintotts storasyster, hon tycker att lillbrorsan kan visa sina trollkonster.

Och Lintotten själv, som sitter mitt emot mig ..., ja, vad var det han fick i handen av sin pappa ...?

Så där ..., i smyyyg.

Sigge Retsticka ...

Ingenting är så lajbans som att busa med pElle.

Och pElle .., han tycker egentligen att det är ganska roligt.

Grattis, grattis!

Idag fyller Micke 38 år.

Det är hans hand vid den rosa pilen.

Micke är min svärson, eller "måg", som vi säger hemma i Västerbotten.

Och här har vi suttit med gitarr och övat "ja-må-han-leeeva!" och hoppas nu bara att vi får fatt i födelsedagsbarnet!


// Övriga händer räknat medsols från Mickes hand: en rynkig bloggmadamehand .., den blivande konstapelns vänsterhand .., och så Kapten Lintotts .., Anna-Pannas hand .. och längst nere till vänster: pv:s vänstra hand.

Lördagsfönstret ...

... finns hos min störstasyster, på landet utanför Hörby.

I landet Skåne.

En lång dag ...

Anders och Kapten Lintott vid matbordet.

Först bilresa från landet Halland och rakt söderut .., över Hallandsåsen .., förbi Båstad, Ängelholm .., Helsingborg .., Landskrona .., Malmö .., vidare E65:an mot Ystad .., och hela tiden mycket mera snö än i Halland!

Min lägenhet finns kvar, men den är nästan tom.

Öde.

Dit kommer äldsta dottern, mågen, Kapten Lintott och Emma .., Anders och australiensyrrans son Fredrik som efter ett år på Isle of White nu återvänder till Australien .., men först en tur till släkten i Sverige och därefter Sapporo och snowboardåkande och så hemåt .., till Portland och arbetet som psykolog.

Kramar och mera kramar .., och iväg igen .., nu med Emma och Anders i vår bil och övriga efter oss .., med destination min storasyster och hennes familj på bondvischan nära Hörby.

Kolsvart mörker ute!

Och vi blir bjudna på underbart god tjälaknöl med potatisgratäng och till efterrätt syrrans eviga kladdkaka med glass till och det blir mycket prat och skratt och efter några timmar, återvänder vi alla till Ystad.

I baksätet sitter Emma intill mig.
Jag håller hennes hand i min och vi pratar om moppeturen i Kefalonia.

Sist av allt lämnar vi av våra medresenärer hos mina barns pappa och hans fru, ute på landet.

Och vi blir inbjudna och jag drabbas nästan av migrän, men åååå, det är så underbart trevligt och vi sitter där nästan som vanliga grannar och pensionatsvärden och polisen som aldrig har träffats på riktigt pratar om segelbåtar och det surras om sjösjuka och Listerlandet och antal sjömil per år.

Efteråt, när vi är på väg hemåt, känns det som om vänstra sidan av mitt huvud ska lossna, men det spelar ingen roll .. jag vet ju varför och på det hela taget blev detta en så helt underbar dag och kväll och nu ska jag stuuupa i säng!

Morgon i landet Halland ...

Bild: vid Marinan hemma i Ystad i somras.


Lugnt och fridfullt är det.

Där är radioprat med småländsk programledare som ringer fel nummer när han ska presentera den som har gissat rätt på frågetävlingen.

Han kommer inte fram till Pernilla, utan till en man i Lit, i Jämtland.

Då är klockan sex på morgonen.

Mannen låter trött - men vänlig - och han säger, när programledaren frågar om det finns någon Pernilla där .., att "nej, nu blir det spännande det här ...".

Det visar sig att den av telefonen nyväckte mannen endast har sovit två timmar under natten.

"Ja, sonen är förkyld .., jag somnade vid fyratiden", förklarade han, men låter lika vänlig för det.

Programledaren ber om ursäkt .., ojojoj, inte var det meningen att väcka någon helt oskyldig.

En stund senare,när samtalet är avslutat, får samme programledare ett mail från mannen i Jämtland.

Den mannen vill nu önska alla lyssnare en God Fortsättning på julen och så tackar han familjens alla grannar och vänner som har ställt upp nu när deras son har leukemi och han tackar också sin fru, för att hon har orkat med och inte brutit samman.

Åååå, mannen från Jämtland låter så oerhört vänlig!

Och där ligger vi i pensionatets säng med lille Sigge Nilsson intill oss och ute är det alldeles mörkt .., det blåser friska vindar .., och jag tänker på hur olika ödets lotter faller här i livet och att här går vi omkring och är snuviga och hos någon annan står livet på spel.

Det är väl ungefär vad man tänker.

Och alldeles inutivarm blir man.

Och här ...

... mina damer och herrar .., här ser ni självaste kalendermakerskan i egen hög person!

Tack snälla, rara Monica för alla tjugofyra bilderna, ja, fler än så var det nog .., som kom som en liten krya-på-dig-kalender-present i slutet av november.

Kanske någon av er andra känner igen henne?

Och det är alltså Monica som är annasmamma.

Nu vet vi det.

Juldagsfönstret ...

.... kommer från den här madamen, hon som har fått julsnuva.

Tack snälla och krya nu på dig! säger jag.

Fra Hamar i Norge ...

.... kommer flera små paket med mjukt innehåll.

Ett av dem visar sig innehålla ett rött tovat hjärta som genast hamnar i julgranen.



Och i ett annat paket: vita, virkade snökristaller som samsas bland julänglar.



... och i ännu ett paket: en liten ljusslinga.

"För att jag inte har upptäckt någon sådan i landet Halland ännu ...", skriver avsändaren.

Och i ytterligare ett paket ligger ett par lila-rosa-färgade tumvantar!

Den mest geniala julklappen, den ska ni få se i morgon, när fotoljuset är bättre!

Om man tänker sig att den som förfärdigat den julgåvan är ordförande i pv:s vasalopps-fanclub .., då kan man kanske fundera på om det har nånting med detta att göra?

Det har det.Och bildbevis kommer!

Tack snälla, rara, underbara Bente!

Idag ...

... fyller den här madamen år ...., och Carita Lundmark från Malå .., och Christina Berglund på Gotland och Catharina från Trelleborg!

Stenbockar allesammans, precis som bloggmadamen.

Grattis, grattis!

God Jul ..

... till de allra mest underbara barn och barnbarn som finns på jorden .., (ja, det är alla mammors och mor/farmödrars rättighet att säga så ...) och till alla bloggvännerna .., och alla ni som kommenterar och ni som t-v-e-k-a-r för att det kanske känns som en klubb för bara såna som känner varandra .., ååå, till er alla önskar jag en underbart fin julafton!

Man behöver inte göra det så märkvärdigt.

Här, på pensionatet ser det ut som om det varit jordbävning .., ja, jag säger som Gunvor brukade säga .., "ungefär 8 på Richterskalan".

Vi har slagit in paket och nu ska det bli glögg och lussekatter.

Från vardagsrummet hör jag Jussi Björling pensionatsvärden sjunga "Oh, helga natt!"

Mellan varven har pv strukit blomgardinerna (för ett kort ögonblick blev jag orolig .., han tänkte väl ändå inte sätta upp dem igen ...?, nädå .., dom skulle läggas in i garderoben ..., tala om att vara ordentlig, då hade jag bara slängt (in) dem ....) och så blir det väl tv och lite annat till kvällen.

Kanske rentav lite rehabövningar, ja, det är ju trots allt julafton ...

Största kramen till er alla!!

Nu vet vi ....

Ja, vad som skulle stå på julbordet.

Det visade sig vara allt från bruna bönor (har jag aldrig hört talas om att man äter just till jul, men ni kan ju vara bra människor för det ..-), till den halländska delikatessen (?) långkål .., till finländsk kålrotslåda .., och till dopp-i-gryta, eller "blöta", som vi säger hemma i Västerbotten.

Hur intressant som helst att ta del av var det.

Och tänk, så många olika traditioner som finns!

Eftersom vi idag firar julafton här på pensionatet, blir det hur enkelt som helst.

Det blir lite skinka (pv) och Janssons och sill (bloggmadamen).

Just nånting annat tror jag inte vi bryr oss om.

Och jovisst ja, så här svarade bloggvännerna.

Julafton ...

... och så är vi framme vid den allra sista kalenderluckan!

Tack snälla annasmamma för alla tjugofyra bilderna!

Dagens fönster ...

På en innergård i Halmstad .., det påminner väldigt mycket om hur det ser ut i Ystad hos bloggmadamen, hittar jag en hel svärm med fönster!

Och i ett av husen bor Mymmel, mamma till pensionatvärdens dotter.

Det är henne vi tittar in hos, för att lämna paket till dottern.

Mymmels lägenhet är gammaldags och härlig .. med en fyrkantig hall och därifrån utgår alla de andra rummen.

Mycket 50-tal .., på golvet står några lampor i precis den stilen .., och där är en hel vägg täckt av böcker och där är tavlor som jag tycker så mycket om ., citronmotiv, till exempel.

Och medan pappan och dottern står och pratar i hallen, så pratar Mymmel och jag själv om detta med jul och julångest och allt som singlar omkring i mängder med svenska hem just idag .., detta att alla nu ska vara så omåttligt lyckliga och harmoniska och alla ska fira med sina Familjer .., och Mymmel visar mig en liten tomte inom glas och ram och tomtegubben är helt insörd i tråd.

"Så där kan verkligen julen kännas ...", säger hon leende.

Om allt sånt pratar vi en stund.

Det blir ett trivsamt litet möte.

Från hjärtat ...

... ett jättestort och varmt TACK för alla julhälsningar och paket som har kommit susande till landet Halland!

Tack Torun för överlevnadskittet ..., vi smygsmakade minsann liiiite det goda i förrgårkväll, ja, vi ville ju verkligen överleva.

Tack Bente för paketen som ännu inte är öppnade, men ikväll så ....!

Tack Eva på Frösön för världens vackraste akvarellkalender!

Tack Mimmi i Motala för snällorden som värmde hjärtat så otroligt!

Ja, tack till er alla för att ni har varit så vänliga!

Själv har jag i år slagit personbästa i att inte hinna med julkorten; nu, när jag verkligen borde ha haft hur mycket tid som helst!

Men vänta ni nästa år .., då minsann!

Bara en kortis ....

Vi ska åka in till Halmstad med pv:s dotters julklappar .., sedan ska jag lägga in era julbordsorgier, ni som har kommit till på slutet .-)

Och kalendern och fönstret.

Lite bråttom nu bara.

Jag ringde till Ystad och pratade med barn, barnbarn och "gamm-gubben".

Och då brast allt.

Men nu är det bra igen.

Kring juletid är bloggmadamen blödig likt en amöba.

I knäet hos bäste vännen ...

Vad vi vill ha på julbordet ...

Men Gunnar, han nöjer sig med en liten whiskey han ...


annannan sa...


Vi firar portugisisk jul i år.
På julaftons kväll blir det kokt bacalhau med kokt potatis, kokta ägg och alla möjliga sorters grön kål, som är mer eller mindree som svensk grönkål.
En riktigt god grön olivolja ringlar man över och så dricker man rött vin.
Bacalhau är torsk som varit torkad och saltad och lakats ur i vatten och är en portugisisk nationalrätt som kan tillagas på månghundratals vis.
Numer är det ju inte så gott om torsk så hos oss serveras det inte ofta mellan jularna.

Till juldagens middag blir det killingstek med potatis och kastanjer som fått steka med i långpannan för de flesta i familjen.
Det tycker jag också om, men just på juldagen brukar jag avstå till förmån för den portugisiska julmat jag är alldeles särskilt förtjust i, ett slags pyttipanna på resterna av julaftonsmaten. Alltså potatis, grönsaker och fisk skuret i små bitar och uppfräst i olivolja.
Helst har någon haft orken att skära redan några timmar i förväg så att alla de goda smakerna fått gifta ihop sig.

Turtlegirl sa...

För min del så ligger Bruna bönor högt i kurs. Senapssill såklart också.Till det ska Julmst drickas, inget annat.God Jul från en snuvig (!) Turtla som ska snörvla iväg till jobbet snart.GOD JUL!

smulan sa...

Dopp i gryta är ett måste till lunsch!
Sedan är det förstås Janssons och skinkan som står högst i prioritet till middag.
Och lutfisken i mellandagarna..Och givetvis "vattlingon" med grädde till efterrätt! (den jul-efterrätten känner du väl till Elisabet? En typisk norrländsk efterrätt till jul)En riktigt God Jul!

Svar från bloggmadamen: nej, absolut inte .., vattlingon .., nä, jo, jag känner igen ordet, men har nog inte ätit det, ja, inte ordet, men rätten ,-)

Helen sa...

Ville bara titta in och önska dig och din familj, inkl. Pelle och Sigge, förstås, en riktig GOD JUL!Detta är första julen vi firar sen min mamma gick bort, och hon var en riktig bull och matmamma, så det jag vill ha på julbordet är väldigt starkt förknippat med henne, t ex revbensspjällen och köttbullarna som hon var oslagbar på att tillaga.
Men det är väl dags att börja införa mina egna kokkonster på julbordet, och hoppas att lite av mammas talang finns i mina gener...Kram!

bettankax sa...

Jag vill ha Ebbagull på bordet jag!:)
Ja, jag vet...hopplöst underbart förälskad.GOD JUL till er alla fyra! Julekramar


Christina sa...

God Jul önskas från stationen. Själv vill jag inte undvara Jansons frestelse, matjesill, ekologisk skinka och gubbröra.Sen vill jag ha en kall pilsner och en O.P. Andersson till :)

Matildas fikarum sa...

Jag skulle komma bra överens med Gunnar. Allt julbök och julstök känns alldeles för mycket för mig. En stek i ugnen, lite grönsaker, glass till efterrätt och en liten whiskey till kaffet, det räcker såå bra för mig för att jag ska vara mer än nöjd.

mellansystern sa...

Röda tulpaner är ett måste. Sedan spelar det inte så stor roll. Maken vill ha kalvsylta och sonen som firar jul hos oss i fjällstugan vill ha Jansson och dopp i grytan. Det jag saknar i år är det ojästa tidningsbrödet till dopp i grytan. God jul önskar bloggmadam kusinen med familj.

Micke sa...

Jag ska fixa Janssons att ha med i morgon till syster med familj då vi kör lite knytkalas.
Har med mig gravad&rökt lax med sås också och sen måste man ju ha mammas köttbullar hon tar med sig :)
Lite inlagd strömming är ju inte fel heller men lutfisken har vi gett upp sen mormor dog.
Nån dopp i grytan äter vi aldrig om julen, inte heller alla dessa "lådor" som kållåda och jag vet inte vad alla heter :)
Annars så är jag en allätare


*P* sa...

Långkål! Den införde jag för många år sedan och nu är den ett MÅSTE. Revbensspjäll på mors vis (på spisen just nu). Inlagd sill såklart å Ris á Malta med dansk körsbärssås.Åh, så mycket god mat det finns! Önskar dig och Pv en skön julhelg!*hjärtans kram*


Cicki sa...

Inlagd sill, julskinka och leverkorv med rödbetssallad är sådana där måsten. För något år sedan införde jag kålrotslåda och det är också numera ett måste för sambon och hans dotter. Jag tycker den är god men det är inget måste.När jag bodde i Matfors, väster om Sundsvall, så gjorde de flesta av mina arbetskamrater och kunder något som de kallade "rörost". Jag har aldrig hört talas om det varken förr eller senare. För dem var det ett måste på julbordet. Jag är inte säker på hur man gjorde men det var något med mjölk och vassla. Jag har smakat en gång men tyckte inte om det. Den var för söt. Du som kommer längre norrifrån, har du hört talas om rörost?

Svar från bloggmadamen: icke, sa Nicke!


Hedgren sa...

Sillen..


Moster Mjölgumpa sa...

Jansson måste jag ha, ägg och sill vill jag inte heller vara utan. Prinskorv, brunkål och köttbullar klarar jag mig utan. Min skinka har jag precis tagit ut ur ugnen så ikväll vankas det skinkmackor. Jag tycker skinkan är allra bäst nygjord. När den stått och kallnat har den tappat stinget, så vid julbordet imorgon låter jag de andra äta upp den.


Dubbelörn sa...

Risgrynsgröt till frukost. Och julmiddag med gravad o rökt lax, sill i alla former, rökt viltkött, (gärna ren, men här nere blir det hjort), fenalår (direktimporterad fr Norge). västerbottensost paj o så ris à la Malta som avslutning. God Jul till er båda :


Desirée sa...

Dopp i grytan, rödkål, skinka, rödbetssallad och leverkorv. Katrinplommon. Julgröt/Malta.Men såntdär kan förändras. I år har jag ingen lust att koka knäck, det har jag ändå gjort så länge jag kan minnas (kanske är det tandläkaren som är avskräckande?).


Mian sa...

Jag blir alltid bjuden på julbord hos mina föräldrar.Obligatoriskt är: dopp i grytan med mammas doppebröd, skinka, köttbullar, rödkål och gärna gubbarörasill + mammas citronsill ("smaka mera-sill").Jansson äter vi inte på själva julbordet, utan kanske på kvällen istället.Absolut inte potatis på julbordet, inte heller bruna bönor.


Evas blogg sa...

Det varierar lite. Rödkål vill jag ha, i år med vaniljsmak. Apelsinsallad med dadlar och valnötter. En liten bit sill (magen). Något som jag absolut inte vill vara utan är ugnsomellet med räkstuvning. I år har vi ingen skinka utan ett griljerat kalkonbröst istället. Och hembakat tunnbröd.


Catarina sa...

Några måsten är lutfisk med bechamelsås och gröna ärtor och massor med svart- och kryddpeppar. Dessutom måste det finnas en finsk kålrotslåda och en finfin julost med SMAK! Och ris a la Malta förstås! Det andra kan vara - det är lite problematiskt att inte gilla griskött i dessa tider!Önskar er alla en skön och trevlig julhelg.


Lilla B sa...

Skinka, Janssons frestelse och den halländska grönkålen som jag inte fått någon i famijen att anamma. Den som är sååå god.


Lyckliga Grodan sa...

Lax och sill... ägghalvor med räkor dill och majonäs.. hembakt segkaka med gräddost och julmust..God Jul!


Ellis sa...

Finsk kålrotslåda älskar jag.Inlagd sill också.Annars... nä, jag kommer inte på något. Egentligen är jag inte särskilt förtjust i julmaten... :)Jag skulle gladeligen äta sushi eller nåt annat gott istället.Ris a la Malta är gott, senare på kvällen.


anna of sweden sa...

Bruna bönor! Fast det blir inga sådana på julbordet i år. Har inte hittat bruna bönor i Amerikat. Och det är ju inte riktigt samma sak med bönor i tomatsås ...Hoppas att din och PVs jul blir riktigt mysig!Stor kram!


Monet sa...

För oss blir det traditionsenligt sill, skinka, Jansson.

Själv vill jag helst också ha ägghalvor med räkor och eller löjrom och hemgjord majonnäs, fransk potatisgratäng, halländsk grönkål med mycket vispgrädde i.

Och lax, rökt eller gravad. Lite gubbröra sitter heller inte fel.

Gärna också hemlagad paté på Hirams vis med kycklinglever och provencekryddor.

Honungs- och sojamarinerade revbensspjäll. Och så goda korvar och absolut Cheddarost.

Det sista finns inte här så det får bli Camembert istället.

Här i Frankrike äter man lyxmat: ostron, hummer, krabbor, havskräftor. Gåslever, anka, tryfflade saker.

Vi ska pröva lite gåslever som vi fått av en snäll granne på blandad sallad med oliver.

Det som absolut går bort är LUTFISK. Finns inget äckligare. Och gröt. Det hade vi bara när barnen var små och det var roligt med mandeln som någon fick.

Dopp i grytan utgår sedan många år också. Och grisfötter. Som jag faktiskt gjorde till mannens förtjusning de första åren som gifta. No more!

I år får vi klara oss utan vörtbröd, det blir Falu rågrut istället.

Tur att det finns IKEA!
Hur vi än äter i morgon, Bon Apetit och en väldigt "god" jul som det verkar till alla!


gunnar i vaplan sa...

Jag tycker att julen är överskattad.
Ledighet och en liten "wiskey" så är jag nöjd.


-B- sa...

Julaften spiser vi middag ca 17.00.

Det er ribbe, medisterpølse, innmatpølse, medisterkaker. rødkål og surkål.og mandelpoteter, tyttebær og lefse til.

Til dessert multekrem,eller riskrem og rød saus.

Jeg har bodd noen år på Nordvestlandet,og der hadde vi lutfisk på juleaften,helt greit det også.Brukte bare norske ord her, so if you want to translate just call.

Krya på dere begge to.

Kraaaaaaaaaaam!


Ingela sa...

Jag gillar julmaten, men det finns inget som måste vara med på julbordet.

Gravad lax är väldigt gott, hemgjord och med hemrörd sås till och en torkad renbog som man kan karva ur är också gott.

Den är förresten ännu godare att ta fram sen nån kväll och knapra på med ett glas gott rödvin till.

Några år nu har jag gjort en lite sötsyrlig rödkålswok med äpple som passar jättebra till både skinkan och prinskorvarna,eller "änglapiggarna" som tant Elin på Karlssons livs sa.

För de som gillar dem alltså.


Bloggmadamen sa ....

Ja, för min del nöjer jag mig med Janssons, inlagd sill (och ingen senapsgrejs, utan mer som glasmästarsill .. med purjolök, rödlök, morötter och kryddor till ...) och julskinka.

Köttbullar - gärna - om det vore mammas älgköttbullar som var små och ur-goda!

Min storasyster på landet i Skåne, hon gör en räksallad med ostbitar i och äpplen och lite annat, det har blivit en tradition och den är jättesmarrig!

Det viktigaste på julbordet .....


... ja, för bloggmadamen .., det är Janssons Frestelse, inlagd sill och julskinka.

Eventuellt dopp-i-gryta, men bara om jag har Släppträskbröd till hands.

Rökt ål är en höjdare, men ålen är ju snart utrotad och får vara i fred.

Och du som läser här ..., vad vill du inte undvara på julbordet?

Ja, om du nu har tid att svara mitt i allt julstöket, förstås.

(Bente ..., ditt norska julbord .. hur ser det ut?)

Och inne på ...

... Ica Maxi .., där gäller Djungelns Lag.

Alla har bråttom.

Det gäller att parera så man inte krockar med kundvagnen.

Onsdagsfönstret ...

Om någon undrar .., så japp, jag frågade herr chokladfabrikören om det var okej.
Att ta bilden, menar jag.
Det var det.


Sista inköpsrundan i stan är nu avverkad.

Och detta är första gången jag ger mig ut utan kryckor.

"Är det så klokt det ...?" undrar pensionatsvärden.

Jag säger att det är det nog.

"Kryckorna bara ramlar omkull när man ska titta på nånting .., nä, dom får vara ...", säger jag.



Om jag ångrade mig efteråt?

Svar: ja.

Och har pensionatsvärden varit krasslig i två dagars tid, så tycks det som om turen nu är kommen till bloggmadamen.

Ja, men halleluja, det är ju som bäst .., lagom till julafton och allt!

Nu ska jag lägga mig raklång på soffan Ektorp och mysa med Sigge Nilsson.

Basta!

Exakt klockan 08.14 ....


... är alla räkningar betalda.

Lönen blev högre än jag hade förväntat mig - trots sjukskrivning -, och jag började nästan gråta av tacksamhet när jag såg saldot på mitt konto.

Den som säger att pengar inte har någon betydelse, har aldrig haft ont om den varan.

Och om någon timme ska vi ta bilen in till stan och köpa det sista inför julen.

Pv ska få en fin julklapp och jag ska köpa en till mig själv också.

Den här.

Onsdag ...

"Underskatta inte värdet av att göra ingenting,

att bara ströva omkring alldeles ensam,

att lyssna på allt som man inte kan höra och bara ha det bra."



Nalle Puh.

Och bilden från annasmamma.

Och så ...

... blir det kväller.

Utanför pensionatet yr snön .., tänk, det har säkert kommit mer än fem centimeter på ett par timmar!

Hela världen är vit!

Livet här ute på landet är lugnt och alldeles oerhört avstressande.

Mitt blodtryck är lägre än på länge!

Och så snart solen sänkt sig, råder här kompakt mörker.

Här finns knappt några gatlysen .., inga bilar som kör förbi.

Kontrasten mot Regementsgatan i Ystad är t o t a l.

Och ingenting särskilt gör vi; vi sitter i soffan Ektorp .., dricker glögg och mumsar på nybakade lussekatter .., vi tittar på Sigge Nilsson och pElle .., vi ägnar någon timme eller mera åt ett program om nobelpristagarna där en efter en berättar om sin uppväxt och hur intressant som helst är det.

Mellan varven reser sig den förkylde pensionatsvärden upp och lägger på ved i pannan.

Det sprakar och knastrar.

Och vi pratar om morgondagen och vilka sånger som ska sjungas när vi dör, det är väl när vi tänker på Gunvor som det pratet kommer upp.

"Ja, jag vill att kören ska sjunga Tysta Skyar .., och Må din väg .., och så Bred dina vida vingar ..., och sist av allt Jag har hört om en stad ovan molnen", säger pensionatsvärden som inte är troende och inte ens medlem i svenska kyrkan.

Jaha, ja.

Själv har jag inte kunnat bestämma mig, men jag vill att det ska bli glatt i alla fall, mer som en tacksägelsestund för att man har fått leva det här livet.

Om jag är troende?

Jo, det tror jag nog att jag är.

Jag tillhör dom där ljumma .., dom som skyndar sig att åkalla högre makter när det krisar sig .., så där när man tror att man har fått en allvarlig sjukdom.

När jag en gång på 70-talet drabbades av lunginflammation med fyrtio graders feber i ett antal dagar, då anade jag att slutet nog var nära och då .., då spelade jag den här sången så nålen glödde på grammofonen!

Ja, allt sånt pratar vi om och det finns säkert människor som tycker att det är ett underligt sätt att umgås, men det tycker inte jag.

Och vi har det trivsamt.

Bloggmadamen tillhör inte dom där våldsamt passionerade människorna .., eller .., ja, inte är hon så där våldsamt romantisk heller .., nä, jag tycker som mer om det där stillsamma .., att sitta i soffan och få ha det onda benet i pv:s knä och känna att han trycker under fotsulan .., åå, det är ren och skär lycka för mig det.

Det är på det hela taget ett enkelt liv det här.

Ett liv som jag tycker om.

Så är det.

Idag ...


... har jag varit hos sjukgymnasten, den danske herr Nielsen.

Jag har fått öva mig i att hålla balansen .., att stå på ett ben, till exempel.

Ni anar inte hur svårt det kan vara, om man har fått ett nytt knä!

Och att kliva upp och ner på en slags trappa .., och att ta mig upp från ganska låg höjd.

Sånt har vi också övat på.

Eller jag.

Efteråt ..., när vi kommer hem till det gula huset på kullen .., är jag totalt slut på.

Ååååå ....

... så skönt att få liten öron-klining av matte.

Har jag sagt att Sigge Nilsson är en enda stor eller liten glädjespridare?

Det har jag?

Jo.

Så är det verkligen.