onsdag 26 maj 2010

Förmiddag i landet Halland ...



Och nånting i solfångarsystemet krånglar.
Där uppe på taket klättrar pensionatsvärden och herr och fru Stare blir irriterade.



Jag dukar till frukost ute på altanen, den som var dansbana för fem år sedan.
Då, när herrn i huset fyllde femtio.

Där sitter vi och njuter av solsken och svarthättekvitter .., och brödet från Söderberg & Sara.



På bordet står gårdagens inköp från Åbergs Trädgård.

Allt ska i jorden idag.

Det här, t.ex, är den japanska skogsvallmon, - Hylomecon japonica -.

Den ska också planteras.

Dagens fönster ...



.... finns på Skånetrafikens biljettexpedition i Ystad.

Där, bakom luckan, sitter min arbetskamrat Malins pappa.

tisdag 25 maj 2010

Vid åttatiden ...



... kommer tåget, aningen försenat, till stationen i Halmstad.

Jag går raka spåret till Sonja och Gösta för att invänta herr körsångaren, som ikväll har ordnat med fika till säsongsavslutningen för kören Västanvind.

Är man med i festkommittén så är man.


Gösta, lillebror till pv:s mamma, halvligger i fåtöljen.
Han känner sig trött och slut på.
När jag ger honom en hejdåkram, känner jag hur het han är på halsen.

Åååå, den rara Sonja har dukat i vardagsrummet och där finns tunnbröd som har fyllning av ost och hackad persilja och lite flingsalt och allt har gratinerats i ugnen - det är vansinnigt gott - och vi får var sitt glas öl till.

Sen kommer smörgåsar med delikat fyllning, samt kaffe.

I en och en halv timme blir vi sittandes och pratar om allt möjligt.

Om äktenskap och skilsmässor .., om Willys och Ica ..., om olika sorters blomster och om att vandra på hedmark i England.

Sånt.

Och alldeles på stört bestämmer vi att innan Sonja fyller åttio, det vill säga, inom tre års tid, ska vi tillsammans fotvandra i sydvästra England.

Typ Cornwall.

Mitt ressällskap ...



... ja, till landet Halland, det blir två bruna kassar med blomster från Åbergs Trädgård.

Arbetskamraten Lasse lånade ut sin bil och så körde jag - i busregnet och stormen - upp till plantskolan och samtidigt kom ett stort sällskap pensionärer från Baskemölla och alla hukade vi i vinden, men gick med bestämda steg mot allt det vackra.

Ååååå, har ni inte besökt Åbergs, så gör det!

Vad som hamnade i mina kassar?

Ja, säg det.

Några pytteplantor .., en porslinsveronika och några andra perenner.

Lite över fem går tåget.

I morgon ska det planteras!
I personalrummet ...


"Är vi inte liite många här i dag ..?" säger jag vid frukosten.

"Hahahahaha ....! Har ni hört ... lite många ...?!"

Ja, ja.

Det är inte allom givet att begripa västerbottniska.

Den saken är då säker.


(Till den som inte begriper: lite många .., betyder att man är ovanligt få.)

Tidagsfönstret ...



... finns minsann i södra Frankrike, där min namne har varit på semester.

måndag 24 maj 2010

Stor saknad ...



På Öresundstågen fanns - för något år sedan - den underbara tidningen Ud og Se.

Skriven på danska och svenska.



Intressanta reportage om människor i såväl systerlandet, som här hos oss.



Urläcker layout och ett bildredigerande som jag bara ÄLSKADE.

En enkelhet som gick rakt in i mitt hjärta.

Nu finns den inte längre .., och jag ska ta med ett exemplar och visa er vad som kom i stället.

Efteråt ...



Efter tio timmar på jobbet, är det detta som hägrar.

Eller egentligen soffan Ektorp, men jag tycker att loppisfåtöljen är så fin i sin nya dress, så det är den som får komma på bild.

Och helgens gräsklippning, promenad och ogräsrensning .., jo, just det .., nu är det straaamt i knäet, men det går ju över.

I morgon jobb till tre, därefter besök på Åbergs Trädgård och sedan tåg till landet Halland.

Nu dröjer det tills nästa gång.

I helgen är det arbete som gäller .., middag med bettankax .., och där nästa helg är det Marinan med arbetskamraterna.

Måndagsfönstret ...



... finns i Steninge.

Nära havet.

söndag 23 maj 2010

Och tänka sig ...



... att den där flyttångesten, den har helt och hållet seglat sin kos.

Sex veckor återstår för mig i Ystad.

Någonstans mellan Oxie och Svedala satt jag och räknade dagarna och på baksidan av en biljett antecknade jag vad som är på tapeten.

På det lilla papperet stod sådant som ...., "ledig helg", "avslutning polisskolan Sthlm" .., "på Marinan med arbetskamraterna" och "middag Bettankax, kul!" .

Det känns bra.

Debut ...



... blev det i eftermiddags på någorlunda närbelägna restaurangen, den som ligger bara några kilometer från pensionatet och alldeles nära havet.

En - som alltid - generös PV , bjöd schangdobelt på middag.

Jag var måttligt hungrig och valde helt enkelt en förrätt, nämligen vitlöksgratinerade sniglar, medan herrn själv beställde grillat lamm, aioli, klyftpotatis, samt grillade grönsaker.

Sniglarna var nog goda, men någon vitlök kände jag inte minsta smak av och på andra ställen har man fått vitt bröd att doppa i vitlökssmöret, här var det såna här små baguetter som finns precis överallt, på Statoil, Konsum eller Ica.

Nja.

Och lammet, då?

"Aiolin var himla god och potatisen och grönsakerna ..", sa PV och log.

Lammet var rejält segt.

Pris för det senare: 189 kronor.
Sniglarna: 68 kronor.


Och där, bakom allt det gröna, ett aningens vresigt hav.


Miljön var härlig och personalen ytterst vänlig.

Dom ska få fler chanser, innan jag skriver ut namnet på restaurangen.

(Om vi klagade? Nä.)

Om att lämna spår efter sig .



Läsvärt.

Just så.

På väg till Getinge ...



... för att slänga skräp från sommarhuset.
Fast den övre bilden visar tillbakavägen.

Efter bokskogstunneln öppnar sig allt och där framme ligger havet.

Ni må tro att den vägen är så vacker, så man får ont i magen.

Och tänk er att passera Steninge kyrka och alla små trähusen och bokskogen som står där i skiraste grönskan .., och överallt blommar fruktträd och där är hägg och jag säger till pv att "ååå, vi måste plantera en hägg, det finns inget som doftar så härligt!"



Det är pingstdagen år 2010.

Att man blir hänryckt, är bara förnamnet.

Apropå skohyllan ...



Ja, jag känner att jag kanske var lite orättvis mot herrarna Göransson i det förra inlägget.

Det finns ju bevars andra skohyllor också.
Efterlysning ....

Så här är det.

En dag får jag ett meddelande på facebook .., det visar sig vara en kvinna som heter Alick Mitchell som hör av sig och frågar om jag är den Elisabet Nilsson som hon letar efter?

Det är jag inte.

Nu ska jag försöka hjälpa henne.

Alick bor i Byron Bay i Australien, men har besökt Sverige och seglat i Bohuslän.

Det var då hon mötte denna Elisabet Nilsson - som hon nu letar efter - och Elisabet torde vara 45 år ung och är född den 9:e april.

Hon bodde i Halmstad, men hade, eller hennes föräldrar hade, sommarhus i Fiskebäckskil.

Någon klocka som klämtar ...?

Hör i så fall gärna av er, så ska jag vidarebefordra alla upplysningar.

bisse151@gmail.com

Kanske nånting genetiskt ..?


Vanlig skoposition i det gula huset på kullen.


Direkt till vänster om pensionatets ytterdörr, står en skohylla.

Den används flitigt .., men inte som skohylla.

Där trängs i stället en grön ryggsäck .., notpapper .., diverse verktyg och kanske en enda sko.

Och så här ser det ut när storebror och mellanbrorsan sent på kvällen har kommit hem från sommarhuset och allt målandet.

Skorna uppställda i perfekt snava-och-slå-ihjäl-sig-formation.

Söndagsfönstret ...



... finns i det gula lilla huset nedanför pensionatet.

Och själva pensionatet speglar sig i rutan där uppe till höger.
Insikt från Filipstad och Dublin ...


Ja, så är det verkligen.

lördag 22 maj 2010

Kvällspromenad i landet Halland ..







I väntan på herrarna ..


.... som ska äta middag här på pensionatet (en fläskfilégryta är färdig och står och väntar på spisen ...), bestämmer jag mig för att klippa gräset.

Aldrig i hela mitt liv har jag spatserat omkring med en elektrisk gräsklippare, men det gör jag idag.

Det är bökigt och ovant med den långa sladden och i början glömmer jag bort mig och rycker för hastigt - kontakten flyger ur och maskinen stannar förstås -, eller så tjorvar jag in mig i alla sladdmetrarna och muttrar irriterat över hur opraktisk den här manicken är.

Efter en timmes ihärdigt klippande - såväl fram,- som baksida -, går det riktigt bra.

Dom små öarna med styvmorsvioler och trift .., får vara kvar.

I alla fall till en början.

Mot slutet, när svetten forsar och jag är trött och slut på, händer det kanske att någon liten ö faller för kniven.

Ja, ja, men det finns massor av dem!

Ni ser dem markerade på bilden.

Lördagsbestyr ..


Det tar sig på altanen.
Å, som en liten doftande oas har jag tänkt mig att det ska bli.

Körde in till Plantagen och handlade ännu flera lerkrukor (inte pv:s passion, men min ...) .., därefter till sommarhuset där det målas, byts golv och fräschas upp så där rent allmänt.

Alla tre bröderna, plus Sonja och Gösta, satt och drack kaffe när jag kom från stan.

En trevlig lite pratstund blev det, där i solskenet.


Humlen växer så det knakar!
Under en solig och varm dag, säkert ett par decimeter!

Från andra sidan väggen kommer flädern insmygande, men får vara kvar.
Den blir fin.



Och överallt på gräsmattan .., små öar av styvmorsviol.
Ångermanlands landskapsblomma i överflöd i Halland!

Och precis som Åke Burwall i Malå som lämnade Blåklockorna när han klippte gräsmattan, så gör pv likadant med Trift och Styvmorsviol.

Rabarbern är nu färdig att skördas och i slänten, lite till höger och utanför bild, där ska nästa vår byggas en Friggebod.

Strandnära ...


En klicka-på-bild.
Då förstår man verkligen.

.... tomt, kan man kanske kalla detta?

Eller sjönära.

Det är kusinen Barbro som har skickat bilden, den som visar hur det ser ut när snösmältningen sätter fart .., och hur det kan se ut när man bygger bastu lite väl nära vattnet.

Ajabaja .., nu är det inte långt ifrån att den ännu inte färdigbyggda bastuns trossbotten blir översvämmad!

I plommonträdet ...



... sitter den här lille krabaten och sjunger så vackert.

(Glöm inte att klicka på lyssnalänken ...).

Fint besök ...



Nej, det är inte Peps Persson och inte Robert de Niro som är på besök på pensionatet.

Det är lillbrorsan Göransson - här i färd med att köra till sommarhuset för att hjälpa de övriga med diverse måleriarbeten och annat -.

Natten mot idag kom han hem från en spelning och ikväll är det dags igen, det är därför han står här i kavajen .., men först ska han alltså ut till sommarhuset i Steninge.

Själv ska jag sköta markservicen.

Lunch och middag.

Mellan varven rensar jag ogräs och pysslar om alla nytillskott .., nävorna .., fröken Salvia .., den sibiriska vallmon .., ja, allesammans hälsar jag på och frågar hur dom har det.

Dagens fönster ...



... fångades av sjörövarkaptenen Kjelle, som förmodligen är hemma igen, på Öland.

Där driver herr Kjelle butik i Borgholm (Art of One) och har ni vägarna förbi, så tycker jag minsann att ni ska titta in i affären och hälsa och tacka honom för alla fina Västindienfönster som har kommit susande genom rymden, ja, medan han varit ute på seglat på det turkosskimrande havet.

Här är några andra som har fångat under tidens gång.











Och så hyr han ut rum också.

Titta, så vackert där är !



Och för att avsluta det hela, så är det väl detta som är Kjelles stora passion här i livet?

fredag 21 maj 2010

Småprat ...


Sen middag.

Vid köksbordet sitter två män, varav endast den ene kan tala svenska.

Allt möjligt frågar jag dem om.

Jag får veta att den enes mamma heter Maria och pappan Konstantin.

Konstantin och Marias son är fyrtiotvå år och har blivit övergiven av sin hustru.

Kvinnan, som var hans hustru, valde hans bästa kompis i stället.

Nu har han Konstantin och Marias son förlorat såväl kvinnan, som sitt lilla barn.

Man anar sorgen.

Och han har drabbats av diabetes.

Jag frågar vad han skulle vilja arbeta med om han vore tjugo år igen?

Den andre tolkar.

En stunds tvekan.

"Han skulle vilja ha en kvinna som inte överger honom ...", översätter kamraten.

Sen frågar jag om någon vill ha påtår.

Nya möten ...



Alldeles knökfullt är det på tåget från Malmö till Göteborg!

K n ö k f u l l t!

Så jag står i gången mellan två kupéer och vi är säkert tio stycken som trängs och alla tittar lite åt sidan, så där så man inte ska tränga sig på .., eller så beundrar man utsikten, om man har tur att stå vänd åt det hållet.

Mitt emot mig står en kortväxt rödhårig kvinna.

Hon har grön jacka och en scarf runt halsen och jag tänker att hon ser ut som nån hemifrån och så råkar hon säga en enda mening och jag hör tydligt ö:et som uttalas som i rök och då ler jag och frågar om hon kommer norrifrån?

Jodå, det gör hon.

Från Örnsköldsvik ursprungligen, men sedan fem år tillbaka bor hon i Landskrona.

Om hon trivs?

Nja, så där, säger hon.

Det är själva boendet som inte är det ultimata, men det var nu inte därför hon flyttade söderut, för att bo så galant, nej, hennes partner bor i Tyskland och det är åtminstone åtskilligt närmare att då bo i Skåne, än i Ångermanland, jo, så det går bra.

Länge, länge pratar vi och hon är så rar och trevlig och jag frågar vad hon arbetar med?

"Ja .., inom polisen .., fast administrativt", förklarar hon leende.

Och jag berättar om mina barns pappa som också arbetar inom polisen och även han i Malmö och hon frågar vad han heter, jaså, Tommy .....!

"Ja, men honom känner jag ju .., jag arbetar på lönekontoret och sköter om löneutbetalningen till honom, och hans fru .., jamen, henne pratar jag ofta med, vi brukar mötas nu och då på jobbet, hon är ju från Kiruna, jaså, han håller sig till norrländskor i alla fall ...!" säger kvinnan och ler så varmt.

Och vi pratar om fenomenet att barn till poliser ofta själva väljer polisyrket och att poliser även gifter sig inom kåren, så där som läkare och sjuksköterskor .., (och skiljer sig frekvent också, för den delen) och vi pratar om detta att bryta upp i mogen ålder (hon är född -57) och att våga ta steg som man inte trodde sig om .., och om hur det är att leva i Skåne och hur det ska vara att bo i Halland och om det är någon skillnad alls och i så fall: vad beror det på och hur ser den skillnaden ut?

Sånt.

I Landskrona stiger hon av.

Vink-vink och klapp på axeln.

Ett härligt möte blev det.

Nu ...


Mjällomslandet i fjolsomras.
Mjällomslandet ligger i Ångermanland.
Upplysningsvis.


... bär det strax iväg till landet Halland.

Stressigt på jobbet.

Trötta ben.

Men ååå, så roligt det ska bli att få träffa sigge nilsson, pElle och pv.

Och bröderna Göransson, nummer 1 och 3.

Det är grått och mulet ute .., kvavt och på gränsen till mullrigt.

Blomsterhörnan ..



Tänk .., jag räknar till femton blommor på en och samma pelargonia!

Detta utan minsta lilla gödsling.

Och alltid vatten på fat, aldrig direkt i jorden.



Den här lägenheten med sina stora fönster, ja, den måste vara världens bästa när det gäller pelargonieuppfödning!

Dagens fönster ...



... finns inte i Portugal, inte i södra Frankrike .., inte i Skåne .., nej, det finns i Västmanland.

Frasses matte tog bilden.

torsdag 20 maj 2010

Vera Hansson, 3 år.

På tåget ...

Och så ett kvällsfönster ...



Världen är som vackrast just nu.

Eller i alla fall är Skåne som vackrast just nu.

Och när jag efter åtta cyklar hem från affären, slår försommarens alla dofter emot mig!

Luften är mjuk-mjuk-mjuk.

Vid barnmorskans röda tegelhus här på gatan, ler jag för mig själv.

Där ska firas bröllop i helgen; hennes äldste son ska gifta sig med en så rar tös (orden är barnmorskans ...) från Lycksele.

Hemifrån!

Och ikväll har jag haft såväl det blivande brudparet - som hennes föräldrar -, som kunder i kassan ..., och jag tänker på hur mycket förväntan och glädje som ryms i det röda tegelhuset just nu.
"Nätack, jag har har redan ätit .."


Aha.

Det var alltså därför sigge nilsson inte var särskilt hungrig när det vankades frukost.

På gräsmattan låg nämligen en till hälften uppäten råtta.

Inte en mus.

En råtta.

Och allra godast är tydligen huvudet.

Ytterligare en insikt ...


"Vi var nere på damen och lekte polis och tjuv."
Och "voflor" fick dom också.
Ååå, lillgubben som nu ska jaga tjuvar alldeles på riktigt!


Blir man glad av detta?

Svar: ja, jag blir!

Jag firar nämligen att tågbiljett nu är bokad, så där så jag kan vara med på sonens högtidliga polisskole-avslutning i Stockholms Stadshus.

Detta blir fredagen den 11:e juni.

Tre dagar senare börjar han arbeta och bo i Malmö ...

Nu blommar rapsen!



Jo, rapsen blommar, men mitt bildbehandlingsprogram kärvar, så det får bli en gammal bild från min första sommar som ensamseglare på livets stora ocean.

Jag var på väg till lilla byn Rögla när jag, i moppens backspegel, upptäckte rapsfältet där långt nedanför.

Och även idag upptäcker jag blommande raps!

Hela tiden, från landet Halland till landet Skåne, ser jag illandes gula rapsfält!

Från Malmö till Ystad, får jag sällskap i kupén av ett gäng ungdomar.

Det slår mig plötsligt ..., att numera, när det pratas engelska av unga människor, så blir det en slags ganska rå amerikansk variant av uttal.

Justine Kirk, hallåa i tv, hon är nog amerikanska i botten, hon uttalar engelska ord på det viset. och det gör massor av ungdomar numera.

Om man är en sån tråkig typ som undertecknad - som aldrig ville gå i luciatåg för att det kändes pinsamt -, eller sprang 60 meter iklädd jeans, när alla andra hade röda kortbyxor .., och när man är en sån som mer än allt annat avskyr det som känns som "tillgjordhet" ., då blir det som att den där bräk-engelskan, känns fånig.

Sånt tänker jag på där på tåget .. men å andra sidan är det ju förstås inget jag behöver bekymra mig om.

Det är ungefär lika världsviktigt som när en äldre kund i affären får spader när gräddglassen har tagit slut.

Ett i-landsproblem rakt av.

Ungefär så.

Torsdagsfönstret, förstås ....



... finns i Frankrike.

Det var madamen som ursprungligen kommer från Norrbotten, som höll i håven.

Den här damen.