Dagens fönster och lite till ...

"Dagens fönster" hittade jag i lilla Mollösund i Bohuslän.

Där var vi igår och vilken upplevelse!

Precis som på andra ställen alldeles vid havet, finns närapå inga parkeringsplatser inne bland små, vindlande vägar och där husen står tätt-tätt ., så en bit i utkanten av samhällena, där hittar man rejäla p-platser. Det är där vi ställer Saaben och så går vi in till själva centrum.



Kyrkogården är nästan det första vi ser.

Och som på så många andra ställen där fisket har varit huvudnäringen, ser vi minnesmärken till omkomna fiskares ära.

"Under stormar och ofred föllo de i havets kyrkogård", står som överskrift.

Och sedan namnen på männen som blev kvar i havet.

Fäder och söner.

Och vi säger att hjälp, hur många änkor har inte funnits här?

Hur många barn har vuxit upp utan sin pappa?

Hur många syskon har förlorat en store, - eller lillebror?



Och titta här!

Vi hittar flera gravar FYLLDA med musselskal!

Så v a c k e r t!



Kärvt och korthugget.

Inget inställsamt.



Och under musselskal vilar även lilla Elsa Bergström.

1 år hann hon bli.

Inte mera.



Och vi går ner till hamnen där kommersen är i full gång.
Där, på ett anslag, läser vi om forna tiders fiskare från just Mollösund, som var kända för sitt mod och sin tåga.

I månader var de borta hemifrån och slet hårt med fisket och inte ett år gick utan att någon av byns söner eller fäder drunknade.



Hela tiden förundras vi över den vackra och mjukt vita färgen som nästan alla hus är målade i.

Jag frågar en man som bor i Mollösund hur detta kommer sig?

Har någon driftig målarförsäljare krängt 1 miljon liter färg extrabilligt ...? undrar pv.

"Nej, det är för att riktigt vit färg, den skulle blända här i det ibland starka solljuset ..", förklarar mannen.



Och jag köper ett litet hemgjort armband för 1 krona.

Hjälp, jag har så många bilder och så mycket intryck som vill komma till uttryck .., men nu ska jag duscha och pv väntar på sin tur .., det ska kollas aktier och annat.

Just nu är vi i Alingsås och bor i min f.d. svägerskas lägenhet.

Detta är en sån härligt avkopplande semester .., idag har vi gjort Göteborg .., vi har varit på Ullevi och sett Emma och hennes lagkamrater ta emot bronsmedaljerna och vi har tittat på en match mellan pojkar från Colombia som mötte gossar från Italien och vi har hälsat på hos min före detta svärmor och vi har känt oss så lyckliga.

Ungefär så.

Nu blir det paus en stund.

Ajöken, sa fröken.

Camping del 1 ...

Jodå .., det blev verkligen camping av igårkväll .., Almöns camping alldeles intill Tjörnbron och med hänförande utsikt över oljecisternerna på andra sidan, ja, en oljetanker låg där också.

Men intill fanns en fin badplats och jag ska lägga in bilder sedan, så ska ni få se .., det var riktigt fint och en totalt annorlunda upplevelse!

Där var husbilar och husvagnar som var uppställda hela säsonger, med trädgård och staket och blommor i krukor och en sak är säker: husvagnsmänniskor måste vara de allra mest sociala typer som finns .., för någon enskildhet finns inte att uppbringa.

Tidigare på dagen besökte vi Gullholmen (färja från fastlandet .. tog 5 minuter kanske), vilket var nånting så otroligt vackert .., och vi låg och solade på släta klipphällar och såg segelbåtar komma mot hamn och andra som gav sig av.

Idag Göteborg.

Vi har hälsat på min f.d. svärmor som nu bor på ett gruppboende.
Kaffe och wienerbröd .., och lite småprat.

På väg därifrån tittade vi in i en invandrarbutik som säljer kött av alla de slag och där köpte jag lunchen: stekta lammkotletter som var något av det smarrigaste jag har ätit på länge .., dom smakade verkligen LAMM!

Ett inramat tidningsurklipp vittnade om att butiken håller ovanligt låga köttpriser och ägaren säger i intervjun att det beror på att i Hammarkullen bor många människor med låga inkomster .., han satsar på volymförsäljning.

Utanför passerade människor från alla möjliga håll i världen.

En kvinna från Etiopien visade oss vägen till farmors rum .., en man från Mexico delade hiss med oss .., köttbutiksinnehavaren var från Irak, tror jag .., och hela tiden såg vi sjalettklädda damer, ja, det var en upplevelse bara det.

Nu in till Göteborg.

Jag skriver det här hos svågern .., vi ville veta hur man betalar på buss/spårvagn och nu ska vi promenera omkring lite och ikväll är det jag som bestämmer hur vi ska bo ..,-)))))

Ajöken, sa fröken.

Igenkänning ....

Ulla, värdinnan.

Vid frukosten blir det prat om var man kommer ifrån.

"Malå .., ja, jag och många andra besökte Malå för flera år sedan, det var då när vi var så engagerade i detta med slutförvaringen av kärnkraften .., vi åkte upp och bland annat fick vi, av andra engagerade, vara med på renskiljning, å, det var så intressant!" säger pensionatsvärdinnan som heter Ulla Lindegren.

Och då slår mig en tanke.

"Men om ni var där då .., då borde Ingela ha ...?" säger jag, men hinner inte prata klart, förrän Ulla utbrister ..."ja, just det, hon hette Ingela, jag tror att hon var gift med en same ...?" säger Ulla leende.

Nog är världen liten nog.

Och vi får veta att Ulla och Anders som nu driver Bed & Breakfast här på Tjörn, dom har tidigare varit bokhandlare, men har nu alltså sadlat om.

Här ska hända mycket!

Det ska bli författaraftnar (som igårkväll ... "vi ställde fram arton stolar ., det kom ett 40-tal gäster!" säger Ulla och ler lyckligt ...) och här är konstutställning (just nu Umeåkonstnären Lars A Persson) .., och i höst eller nästa höst ska det bli deckaraftnar.

Ja, det här har varit ett trivsamt boende med ett pratglatt och vänligt värdpar.

Rummen är målade i vitt .., mycket är secondhand och charmigt .., här finns tv på ovanvåningen om någon vill titta .., alldeles nykaklat badrum (här har tidigare varit ålderdomshem) och fönstren är så vackra så ni kan inte tro det!

Och kan ni tänka er .., nu flödar solen!

Dagens fönster ...

Igårkväll, efter badet, tog vi en liten krumelurtur i omgivningarna.

"Ja, här sprang jag för fyra år sedan när vi hade motorhaveri med båten och hade lagt oss i Ängeviken ...", säger pv och "i fjolsomras, du vet, när jag var ute och seglade med Lisa .., då var vi här ..." fortsätter han.

Vägarna är små och slingriga och i den sista lilla hamnen som vi kommer till, den med båthusen som är uppallade med stenar .., där ligger massor med segel,- och motorbåtar och där finns bostadshus - om än inte många - och nästan alla är vitmålade i en mjuk vit färg och eternithus, som jag i vanliga fall avskyr, finns det också många av och det är förstås praktiskt om man bor nära havet och inte vill måla om stup i två.



Mot en båthusvägg, snett nedanför skylten här ovanför, sitter en äldre herre och blickar ut över båtlivet.

"Jaså .., är det siesta ...?" frågar jag.

"Jo, det är skönt nu på kvällen ...", säger mannen, som, visar det sig, endast bor där på sommaren.

Och han berättar att det är annorlunda nu.

"Du ser dom där röda husen längst borta vid bryggan ..? Dom är nybyggda .., tre, fyra stycken bara, ja, dom liknar mest båthus ... och det är köpehus, ja, nu, när vi har fått vatten och avlopp hit ut, då är det mera liv här ..", förklarar han.

Och så blir det tack och hej och nu är det torsdagmorgon och vi ska strax gå en trappa ner och äta Bed & Breakfast, med betoning på det senare .., och det har regnat i natt och är rejält mulet ännu, men kanske ändå att det klarnar upp lite?

På sängen ligger pv och läser Jo Nesbös "Frälsaren" och själv har jag Agatha Christie .., vi köpte var sin bok på loppis igår .., och så väntar vykortsskrivande och att packa ihop.

Vart resan går idag, har jag ingen aning om?

"Vi kan kanske åka till Gullholmen .., det är ett så väldigt fint samhälle ...", säger pv.
(Upplysning till Anders, Anna och Micke: Gullholmen har 5 invånare per hektar ...).

Ja, ja, vi får se.

Så underbart det ska bli att tälta i regn i natt .., tänker jag.

Smajlande ,-)

Mera Bohuslän ...

Och var vi än kör, ser vi mängder med älgört (bilden) och kungsljus och nån slags vacker snårvinda .., och kråkvicker och blåklockor.

Kväll i Bohuslän ...

Jag säger bara en sak: gissa om jag INTE promenerar på botten .., nej, jag simmar från sekund ett .., livrädd för krabbor!

Ja, kanske inte livrädd, men ganska så rädd.

Onsdageftermiddag ...

"Nej, det är inte så varmt, jag kände mig nödgad att installera air condition ..., sen blev det bättre ..", säger Lotta leende.

Från Göteborg kör vi norrut, mot Tjörn.

I mitten av 70-talet tillbringades många sommarveckor just ute på Tjörn, i det sommarhus som min dåvarande svärmor hyrde av en vänlig bonde.

Flickorna var små ..., vi körde bil till Stenungsund och handlade mat .., sedan över den svindelhöga bron, den som en gång rasade .., och från bilens kasettbandspelare hördes Ted Gärdestad sjunga om Sol, vind och vatten.

Tjugotvå år och tvåbarnsmamma var jag .., och brösten stinna av modersmjölk.

Jag stiftade bekantskap med vildkaprifol och trift och Maria klappade bondens kalvar.

Nu ..., har det gått mer än trettio år sedan dess och jag tycker fortfarande att Bohuslän är nästan det vackraste som finns!

Vi bestämmer oss för att åka till Skärhamn.

"Titta, där är ett litet bageri!" säger jag.



Och vi köper nybakat bröd från "Lotta", det är hon som är bagerskan.



Härliga, lite naivistiska skyltar.
En massa enkelhet.
Det påminner om Söderberg & Sara, men priserna är lägre, i alla fall på kanelbullar.
Det är där, på ett litet bord i Lottas Bageri, som vi hittar ett visitkort hit.


Och sedan Skärhamn.

Där var vi också för en evighet sedan.
pv berättar om sitt senaste besök där .., det var med Hilda & Patrik och titt-in-i-akvarellmuséet, då med utställning av Elsa Beskow.

Nu är det nånting helt annat och jag köper en underbar affisch av konstnären för 50 kronor, plus några vykort.



Och i flera timmar ligger vi på stranden.

Såväl herr pensionatsvärden som jag själv somnar .., och med ojämna mellanrum blir det bad i ett svalkande och aningen saltare hav än man är van vid .., och småbarnen fångar krabbor och ropar att dom ser hajar eller har hittat en stor skatt och där ligger man på rygg och har solen mot ansiktet och tänker att gud, så underbart livet kan vara.

Sist av allt, efter handlingsrunda på trivsam Ica-butik, blir det camping.

Absolut.

Vi campar på ett Bed & Breakfast med härligt dubbelrum och tv i hallen som visar Gothia-Cup-bilder och med frukost från halv 9 i morgonbitti .., och vi som är så morgonpigga ...

Klockan 19.00 är det författarafton i det som är matsalen.

Nu har vi enhälligt beslutat att vi bestämmer varannan dag, ja, när det gäller övernattning.

I morgon ..., då blir det alltså tält.

Säger pv ...,-))

Ajöken, sa fröken.

Och så ny match ...

Det är på plan nr 24 som BSK:s töser ska spela match mot Tuve.

Den sista i gruppspelet.

På väg dit passerar vi hur många fotbollsplaner som helst och se där, där spelar några pojkar från Indien .., och en bit ifrån ett flicklag från Umeå .., och bakom oss hörs hejanden från canadaflickornas tränare och anhöriga .., och titta där, där spelar pojkar från Sydafrika mot ett lag från Sussex i England ..., ja, man blir rent rörd när man hör och ser allt detta och jag tänker att visst kanske idrott ställer till det och överskattas mellan varven, men ååå, nog finns detta med att idrott även förbrödrar!

Och försystrar.

Nåja.

Matchen BSK - Tuve slutar 1 - 1.

BSK, som vann flickor f.97 i fjol, går nu till slutspelet som börjar i morgon .., kanske blir det match mot Jitex och då är det vinna eller försvinna som gäller.

Efter pussar och kramar till Emil och Emma och dom andra småttingarna och till dottern och den rara mågen, blir det nu avfärd - först till farmor, mina barns farmor -, och därefter norröver.

Var vi hamnar, har jag ingen aning om.

Och pv påstår bestämt att nu minsann ska det tältas .-)

På vift ....

BSK:s supportrar.

Från det gula huset på pensionatet går färden norrut, ja, nu har vi ju semester på riktigt.

Vi kör till Ullared där jag har föresatt mig att hitta den där fina vaxduken och vägen till Ullared är hur vacker som helst, men hjälp, när vi närmar oss varuhuset, ja, då är det som om hela Sverige har bestämt sig för att Ullared är Målet i Livet och där är husbilar och husvagnar och parkeringar med bilar som cirklar runt, runt för att hitta en ledig plats och jag själv, som avskyr att trängas med människor, får i det närmaste panikkänslor.

Men det går förstås bra.

Jag hittar vaxduken och pv köper bakplåtspapper och lite annat, så där som två luftmadrasser till den eventuella campingen .., och innan vi lämnar butiken har jag även hittat två fleecejackor, en vit och en ljungfärgad, och jag säger till pv att har vi riktigt tur, blir det väl lite kylslaget till kvällen.

Det blir det inte.

Och vi kör vidare längs en svindelvacker väg som - enligt pv - en gång fått pris som Sveriges vackraste ..., och kommer fram till Göteborg vid fyratiden.

Lätt som en plätt hittar den eminente chauffören till min f.d. svåger med familj och sedan gör vi alla sällskap och promenerar till Kviberg, där det är fotbollsmatch, ja, Bollstanäs SK ska möta Bollebygd, - det är Gothia Cup - förstås.

På området vimlar det av fotbollsplaner!

Och det vimlar också av unga fotbollsspelare .., medan vi tittar på matchen som BSK vinner med 17 -0, ser jag bussar komma och släppa av mörkhåriga tonårspojkar som går i samlad tropp mot en annan fotbollsplan och längst framme håller en av pojkarna upp sitt lands flagga och det är hur härligt som helst!


Lilla Leah, 6 år.

Längs fotbollsplanen står mammor och pappor och syskon och där dyker plötsligt ännu en svåger upp och det blir kram och prat och där är även hans lilla barnbarn Leah, det är hon som står där som en liten prinsessa och visar sina fina naglar, för att inte tala om prinsessdiademet som hon har på huvudet och det fina armbandet i alla möjliga färger!

På kvällen vankas middag hos den yngre av svågrarna; han som var sju år när jag träffade honom första gången.

Nu är han fyrtiosju, men lika charmig.

Och till middagen kommer även dr Böhlander och kapten Lintott och vi blir många runt bordet och svägerskan Carina (uppvuxen i Kiruna) bjuder på härlig lasagne och det blir vin till maten och hjärtat blir glatt.

Familjens småflickor har alltid haft ett litet rum i mitt hjärta och den yngsta madamen, Martina, påminner så mycket om Anna, ja, det är konstigt hur gener kan hoppa hit och dit.

Nu är det onsdagmorgon .., vi har sovit på en underbar stor madrass ute på altanen (eget val) och det har varit svalt och skönt och nu är det frukost och snart ny match, mot Tuve.

Kanske blir vi kvar här även i natt?

Jag ska hälsa på min f.d. svärmor Eva, som numera är nästan blind och bor på ett gruppboende här i Göteborg och nog vill jag gärna strosa lite på stan också, nu när vi ändå är här.

Ungefär så har vi det.

Massor av vänsterhänder har jag fångat .. men nu blir det frukost.

Ajöken, sa fröken.

Onsdagsfönstret ...

Fönsterfångare finns minsann lite varstans, i Sorsele, hemma i Västerbotten, t.ex.

Där finns Anita.

"Från Sorsele hembygdsområde .., det här är det lilla fönstret som sitter på bagarstugan.

Sommarhälsningar från Anita."

S e m e s t e r ...

"Ååå, ska du åka nu ...., hejdå lillebror!" säger Anna.


Måndag blir vardag - fast ändå inte -.

Jag får skjuts till Arbetsförmedlingen i Falkenberg (ligger vägg i vägg med Systemet ...) och hamnar hos en ytterst vänlig handläggare som inte tror sina öron när han hör att kunden framför honom kommer från Ystad.

"Jag hade gissat på .., tja, Skellefteå ..?" säger han.

Och så skrivs man in i rullorna och vi pratar lite om mina planer hit och dit och jag känner mig respektfullt bemött och lämnar förmedlingen nöjd och belåten.

Det ska nog bli bra.

Till jobbcoach tackar jag nej.

I väntan på att Micke, Anna och Anders ska hämta upp mig, handlar jag jordgubbar och lite annat i en invandrardriven butik där ungdomar köper cigaretter lätt som en plätt och inte ett ord hör jag om legitimation, men mannen där bakom disken (som har världens längsta slagremsa hängandes från kassaapparaten .., är man yrkesskadad, så är man ...) kanske har koll på tösernas ålder och jag bryr mig inte (fast det gör jag ju ...), jag har ju slutat.

Jag är ju arbetssökande.

Utanför, på trottoaren, möter jag en vithårig man i 75-årsåldern kanske och mannen ler som solen och jag blir så glad och ler jag också .., ja, det blir ett ögonblick av mänsklig kontakt och jag känner hur inutivarm jag blir .., och efter en halvtimme möter jag åter honom och då säger jag ..."jaha minsann, du är lika glad nu ...?" och mannen nickar och jag tänker att ååååå, Falkenberg är mjukare än Halmstad och ja, alldeles rätt har ni, man kan inte döma en stad efter några enstaka möten, men så är det ju här i livet .., att det är så det blir.

Och väl upphämtad åker vi till stranden och fikar på Café Oasen, vilket drivs i någon slags kyrklig regi och Nelly får genast en skål med vatten, plus en kula vaniljglass och Anna och Micke som betygsätter platser som dom besöker (3 getingar innan vi kom till caféet ...), tycker nu att det blev åtskilligt bättre.

Vi äter ur-goda våfflor (försäljaren bakom disken kommer ursprungligen från Gällivare ..) och går sedan en promenad längs stranden.

En stor fabriksbyggnad bildar kuliss till höger (norrut), nja, här åker poängen neråt igen.

Och det blir kväll och middag på altanen och ännu senare får Anders skjuts till stationen i Halmstad - han ska nämligen arbeta idag som är tisdag - och storasyster kramar om eller låter sig omkramas och jag tänker att detta att ha syskon, å, vilken gåva det kan vara!

På hemväg svänger vi förbi Tylösand och tittar på Per Gessles hotell/restaurant och där står en Porsche parkerad lite som hött-som-bött i en slänt och medan Anna rattar vidare, pratar vi om rynkor .., liggande träpanel och rullskidåkning.

Nu är klockan åtta-noll-nio och vi packar bilen för resa till Bohuslän och Gothia Cup och tänk, i natt ska vi tälta hos min f.d. svåger och svägerska och faktiskt har jag gullbett pv att vi ska stanna till i Ullared och titta om vi hittar den där vackra vaxduken som jag såg hos Maria Hansson och pv själv, han ska leta efter en luftmadrass - modell större - till tältningen ....

Aj,aj.

Ajöken, sa fröken.

Tisdagsfönstret ....

... kommer från den resglada madamen i Värmland.

Hon har varit flitig med fönsterhåven och så här skriver hon:

" ..... färden fortsatte och nästa fönster kommer från sommarens ljuvligaste, finaste och bästa övernattning.

Kameran gick varm och jag njöt i fulla drag.

Ett övernattningstips och värt en omväg... en lång omväg!
Hela byn är värd en omväg!

Var?

Jo här: http://www.forsviksvandrarhem.se/index.html

Dit kommer vi tillbaka!

Turtlan."

Glädje ....

Nya diskmaskinen ...

... heter Anna och är min dotter.

När Anna var en liten tös, då kunde hon sitta timmavis och spotta på små stenar och lägga dem i fin ordning och när jag nu på morgonen ser henne stå vid diskbänken och prydligt lägga besticken på en nystruken kökshandduk .., då ler jag för mig själv.

Måndagsfönstret ...

... finns i det gula huset på kullen, allt uti landet Halland.

I det gula huset på kullen ...

Kvart över ett - piiip - lämnar vi Friggeboden i Steninge och återvänder till det gula huset på kullen.

Till pensionatet.

Och på eftermiddagen kommer två av mina tre barn och så mågen och inte att förglömma: Nelly.

Det blir middag ute på altanen, som under dom här veckorna som jag inte varit här, formligen har exploderat i grönska!

Där ute sitter vi och äter pv:s räkgryta med vitlöksbröd och gott vin till, allt medan Nelly hysteriskt plaskar i en gul balja fylld med vatten.

Efter maten blir det lång promenad .., först rakt norrut, sedan mot havet till och så in i hästhagen som inte är någon hästhage, utan en ljunghed med klippor och havet på höger sida.



Vi räknar till tjugofyra islandshästar som går omkring och betar ..., så lugnt och rofyllt är det.
Några av dem är mer sällskapliga än andra och kommer genast för att hälsa.



Pv förklarar det här med "enslinje", ja, vad den har för uppgift för seglare och annat båtfolk.



Rent av svindelvacker är kvällen ...



Och så går vi ner till stranden som är fylld med torr, knastrig tång och Nelly, som nu har upptäckt en Stooor Badbalja, blir salig!

Plask-plask-plask .....!



Någon är måhända förälskad ..., och intill: en ilandflyten och död tumlare som ligger alldeles vid strandkanten.

En liten delfin, alltså.

Och pv berättar om en seglats utanför Höganäs med ett tiotal tumlare som lekte framför och vid sidan av segelbåten.


Nej, Micke tänker inte bada.
Han står där ute på klipporna med Nelly intill sig.
Och så mörkt är det förstås inte .., det är motljuset.

Längst ute på klipporna tar Anders och pv av sig kläderna och så blir det ett kvällsdopp.

Ååå, det är varmt i vattnet, säger dom unisont.

Behöver jag säga att detta var en helt ljuvlig kväll?

Nä, jag tänkte väl det.

Första Riktiga Dagen i det gula huset och två av tre barn, en måg och en liten plaskhund på plats och sigge nilsson (som jagas hejvilt av hunden) och pElle (som sitter och stirrglor på Nelly och får henne att gå omvägar ...) och körsbär i träden och vinbär i buskarna.

Livet på en pinne.

Kanske ....

... var det det sena kvällsdoppet som gjorde att jag omöjligen kunde somna igårkväll?

Länge, länge låg jag och vred och vände mig.

Somnade .., vaknade och var kallsvettig av ångest.

Kände en sån förfärlig obestämbar oro över att något hade hänt någon av de mina .., steg upp .., gick in i huset och tog mig två microuppvärmda kanelbullar och ett glas kall mjölk .., tog med mig pElle och sigge nilsson in till Friggeboden och pElle och jag själv kom att dela kudde, allt medan sigge nilsson slängde sig som vore han skjuten med pistol - pang bara! - faller han ihop .., och med huvudet på pv:s häl.

En slags trygghet blev det.

Vaknade när klockan var nio och vi trodde knappt våra ögon!!

När sov vi senast så länge?

Berättade för pv om min något oroliga natt och han log och berättade i sin tur om en förfärlig mardröm .., ja, han hade seglat ute på havet och så började segelbåten sjunka och for helt sonika till botten!

"Men på något vis redde jag upp det hela ...", sa han leende.

Vi gapskrattade ..., måhända är det ångesten över att idag få en kvinna som flyttar in i huset, ja, som gör att båten sjunker!

För övrigt strålar solen från en klarblå himmel och nu ska jag röja i Friggeboden.

Ajöken, sa fröken.

Utdrag ur min mammas dagbok ...

11/8 1978

Idag har jag slutat på sjukstugan ..,. Herre led mig, dag för dag.

Eliza har bakat pizzor till både pol. och avdelningen. Tack snälla, lilla Eliza!

16/8 1978.

Varit hem till Dikanäs och sagt adjö till underbara syskon och till mor Betty.

Onsdag 20/9 - 78.

Tack Gode Gud i Himmelen!!

Nu är jag i Buenos Aires.

Det visade sig att min resväska saknades när vi anlände hit den 28/8-78.
Efter en vecka köpte jag kläder för 100 dollar - vilket Air France fick
betala - '
Till sist bad jag nu att få gå ner till deras deposit och t ä n k, där stod väskan!!!
Jag och Vera bad för väskan när vi var på väg ut till flygplatsen, så jag har hela tiden trott att Herren har haft någon mening med detta.
Den som tror på mig, skall aldrig komma på skam, så är löftet.

Nu har vi i alla fall haft en underbar tid här.
Gästat vännerna Valter Bergs flera gånger, samt Kent Johansson med familj.

Ett steg till .., ett steg till, led mig Herre ett steg till ...

Söndagen den 24/9- 78

Så är vi då framme i Tartagal.
Att landa i Salta, var som att landa i Sverige. Rent och fint.
Tartagal är ett bländverk, men ett vackert ställe.
Nu har jag mött Lena och Marita - rara, fina systrar .., samt Anita och Pedro och fem små charmtroll. Jag trivs!!!

Puntana, lördag ... första veckan i oktober 1978.

(Ja, vem frågar efer datum här ...?)

Denna vecka har bjudit på en hel del. På resan hit ner måndagkväll, fick vi punktering, så vi var ej framme förrän kl. 5.00 på morgonen.

Så städade jag först gästhuset , dagen därpå Jonssons kök, därpå omflyttning på mottagningen p.g.a. att Lenafått gåvokläder från hemförsamlngen.

Igår tvättade jag kläder på gammalt hederlig manér, dvs kokade i stor gryta ute på gården och strök sedan med gasstrykjärn.

Idag har både Lena och jag kväljningar.

14/10 - 78.

Elinstallation!!!
En kuslig väg ner till Puntana.

Ikväll har stillheten lägrat sig över huset. Carina sover och jag skriver brev till Birgitta framför ett stearinljus.

Vi hade besök av vännerna på Km 6, rara och fina och hjälpsamma.

Jani, frisören, är här för att ordna med bensindriven motor till elström.

Dagens fönster ...

... finns i Steninge, i det som en gång var Göstas Café, men som nu har bytt namn och heter nånting helt annat, typ Steninge Restaurang eller nåt sånt.

Bilden togs igårkväll vid halvtiotiden, när vi var på väg hem från kvällsdoppet.

Utanför restaurangen sitter ett anslag där det står att "snabbmatsgäster bör söka sig någon annanstans".

Ja, varför vänta ...?

Slå till redan nu!

Ring och boka tid!

"Den något äldre kvinnan ...".


Efter pratprogrammet på tv, går vi ner till stranden.

Luften är ljummen och comfortaktig .., så mjuk bara .., och jag byter om på stenbryggan och klättrar nerför stegen som är slemmig av tång och alger .., men sen .., åååå, sicken lycka!

Vattnet är varmt .., ja, varmast hittills i sommar!

Länge simmar jag lite hit och dit och när jag kliver upp, kommer vi att prata lite med det unga paret och den något äldre kvinnan som har varit ute på udden och mannen frågar om det är varmt i vattnet .., han är badsugen men har ingen handduk.

"Du kan få låna min .., men den är lite våt förstås ...", säger jag.

En stunds tvekan.

Sedan tar mannen av sig byxor och tröja och badar i sina vita kalsonger och de två kvinnorna skrattar lite och mannen simmar och dyker och frustar och kommer efter en stund upp och torkar sig med min rosavita handduk, den som jag en gång fått av min störstasyster och tycker så mycket om .., och han säger att ååå, det var så skönt, så skönt och så varmt!

På väg hem, vi går på vänster sida av vägen och pv frågar om jag har ont i mitt knä och jag säger nä, inte alls .., tutar någon åt oss.

Det är mannen och de två kvinnorna som nu är på väg hem till Getinge.

Ett tut ..., några vinkningar ..., och ett ögonblick av samförstånd och glädje.

Så var det.

Kväller igen ....


Vi tittar på ett program som sänds från staden som jag älskar så mycket och har bott i ..., och konstaterar lite olika saker.

Bland annat att om man är skådespelerska och ska släta till ansiktet eller pannan med botox, så får man nog skaffa polotröja om man vill att det hela - ja, själva föryngrandet - ska vara trovärt, annars ser det ut som om huvudet har hamnat på fel kropp.

Vi konstaterade också att herr Espinoza var intressant att lyssna till, ja, hela programmet var trivsamt.

Nu ska här tas ett kvällsdopp.

Pip-pip ...!

Det är det här som lilla Nelly kommer ihåg.

Fru och fru Undulat som hela dagarna satt uppe på gardinstången, den som jag kallade för landet Danmark. Den i mitten var landet Frankrike och längst bort var landet Thailand, om jag inte minns fel.

Och så snart Nelly kom in i min lägenhet i går (den som inte längre är min), stod hon blick stilla och stirrade mot gardinstången.

Men var var dom ...,småfåglarna .., dom som hade varit som bäst att få till middag!?

Här och nu ...

Pensionatsvärden klipper gräsmattan och elektriska sladden liknar en lång orm som följer med av bara farten.

sigge nilsson och pElle har båda blivit avsvalkade i duschen - ingen av herrarna fann denna procedur vidare uppbygglig -.

Mot husväggen blommar röda rosor och prästkragar .., räkgrytan är ställd på avkylning ..., ett korsord väntar på att lösas.

Ungefär så.

Inne i affären ...

.... hinner pv upp mig och knackar lite på axeln.

"Du .., bara så du vet om det .., du går omkring med blusen med avigan utåt ...", säger han leende.

Ojdå.

Tur att det finns provhytter.

Och i bilen på väg hem igen, sitter jag och känner på det nystajlade håret.

Så mjukt det är!

Och säkerligen två decimeter kortare!

Av och till tänker jag med den allra största värme på den vänliga frisörskan, som, när hon tvättade mitt hår, även masserade pannan och området runt ögonen.

Tala om att hon hade antennerna ute.

Precis på pricken visste hon.

Kanske på Ica ...?

Närapå hälften av alla män på dejtingsidan, var alltid omåttligt intresserade av ens bystmått.

Först ett vänligt mail med lite småprat och allmän presentation, sedan kom frågan hur stor eller liten byst man hade.

Jag brukade fråga om dom ville ha måttet med eller utan behå?

"Vad då med eller utan behå ...?" svarade då männen, och då förklarade jag att .., ja, med behå blir det liksom nåt helt annat, ty låter man naturen ha sin gång och slänger behån på soffkarmen, - allra helst om man har fött och ammat tre barn - , då förvandlas bystmåttet till ett längdmått.

Då tackade många av männen för sig och menade att vi nog inte alls passade ihop, nä, men tack och bock, adjö, ha det så bra.

Men en blev kvar.

Han som idag ska inhandla silikon.

Lördagsfönstret ....

Ja, just det, tänk er tigrar, lejon och giraffer på Savannen.
Det kunde vara här utanför fönstret.


... finns i den lilla Friggeboden i landet Halland.

Och det vackra trädet som lika gärna hade kunnat stå på en afrikansk savann med ett lejon lojt liggandes i grenverket .., det är inte alls en Al, som jag tidigare skrev, utan ett gammalt äppelträd.

Hela natten har det ösregnat och åskat.

När .., sov jag senast så ljuvligt gott?

Och drömmarna är erotiska och sinnliga och på morgonen, vid frukosten på altanen, då, när sigge nilsson och pElle ligger i var sin fåtölj och gläds åt att matte och husse är på plats igen, berättar jag för pv om nattens äventyr.

Han ler.

Själv har han drömt att han drog upp ett stånd färskpotatis och i hela ståndet fanns bara en enda riktigt fin potatis, resten var maskätna och det kryllade av ohyra och slingriga maskar och han slängde allt åt sidan!

Och undertecknad, som verkligen ser drömmar som nånting som skrivs ut från hjärnkontoret, ler också.

"Ahaaaa .., du är kanske orolig att den där fina potatisen du hittat ska vara maskäten och rutten inuti ..?" säger jag.

Och medan regnet fortsätter att falla och sigge nilsson håller koll på skatan som spatserar på gräsmattan, fortsätter frukosten.

Det är Melodikrysset och allmänt småprat och inköpslistor och lite annat, ty i morgon blir det flytt till det gula huset på kullen och på eftermiddagen kommer två av mina tre barn, plus en rar måg och en liten knäppig hund som är så go och som, efter fyra år, kommer ihåg att hennes mattes mamma hade undulater och när lilla hunden i går kom till lägenheten, ställde hon sig GENAST och spanade mot gardinstången, den som kallades för landet Danmark och där fru och fru Undulat brukade sitta och ha koll över världen.

Så roligt det ska bli med besök!

Ajöken, sa fröken.

Ps. Uppkopplingen är så låååångsam här på savannen, att det är rent hopplöst att ta sig runt och skriva kommentarer. Hos er med stora och många bilder, går det inte alls, om jag inte vill sitta här hela dagen. Bara så ni vet. När vi åter är på plats i det gula huset med snabbt bredband, då minsann ska jag läsa hos er! Och Gunnar i Vaplan, pv är mäkta impad av dina cykelturer .., han börjar nog känna flåset i nacken nu .-)) Ds.

I den nya hemmahamnen ...

Foto: herr kapten pv på väg mot Mollösund, som inte är min hemmahamn.
Fast .., bilden passade ju bra, tyckte jag.

Så blev då äntligen allting klart!

Klockan fyra kom fastighetsförvaltaren Martin och INSPEKTERADE lägenheten och plitade ner omdömen och kommentarer på ett block, men han var vänligheten själv och allt gick bra.

Den nya hyresgästen, en ung musiker, påstod sig vara den lyckligaste människan på jorden.

Och jag sade hej till ovanpågrannen som pussade på kinden och tackade för ett utmärkt samarbete under dom här sju åren.

Vid femtiden körde vi ut ur Ystad.
Jag ringde jobbet och Helene svarade och jag bad henne hälsa till alla arbetskompisarna och vi tankade och köpte Ahlgrens bilar och så lyckades vi spilla kokhett kaffe rakt i cd-spelaren/radion, som dock vaknade till liv i trakten av Malmö.

Och hur känns det?

Jotack, bra.

På väg hit halvsov jag i bilen och när jag vaknade så tänkte jag ..., "så underligt, är det inte svårare än så här ...?"

Och jag högläste ur mammas dagbok från Sydamerikatiden och vi gapskrattade åt hennes obändiga energi och ständiga förtröstan på hjälp från ovan och allt vände hon till det bästa.

Nu mellanlandar vi i sommarhuset och pElle och sigge har tagit emot med den allra största värme och pv har åkt till Halmstad (2 mil drygt) för att lämna igen släpvagnen och själv ska jag värma kycklingvingar så vi får något som liknar kvällsvickning.

Allt känns bra.

Lugnt och skönt.

Och eftersom jag tror att det finns en mening med allt, så tror jag att detta är meningen.

Så är det.

Ajöken, sa fröken.

(Förresten, idag besökte jag för första gången Trendklippet i Köpingebro, nån mil öster om Ystad. Fick ny, ljusare färg i håret, mera glans och det blev säkert 2 dm kortare och våldsamt lockigt. Hårfrisörskan var såååå rar och masserade mitt huvud länge och jag höll på att falla i gråt; åå, jag var så trött, så trött och detta var det bästa som jag hade kunnat göra. Efteråt fick hon en puss på kinden och jag sa hur oändligt mycket allt det där ompysslandet betydde. Jag rekommenderar salongen å det varmaste!)

Fredagsfönstret ....

.... är mitt.

Men inte länge till.

Fröknarna Pelargonia ska strax - ja, om några timmar - få åka bil till landet Halland .., själv ska jag besöka frisörskan i Köpingebro .., men först blir det frukostbröd från Söderberg & Sara och tänk, ikväll börjar mitt nya liv i landet Halland!

Kväller ...

Kontakt med landet Halland.

Sista kvällen i min lägenhet i Ystad, eller sista dagen, rättare sagt, blir en städdag.

Åååå, så vi städar!

Jag tackar min skapare att jag har bott på 31 kvm och inte i en stor etagevåning på 180 kvm och jättelikt förråd.

Mellan städvarven åker vi och badar i stora vågor.

Min störstasyster och hennes dotter kommer från landet utanför Hörby och bjuder på avskeds-lunch på Olof Viktors och vi är inte ensam om den idén .., halva eller kanske rent av hela Skånes befolkning och alla turister har kommit på samma tanke och kön slingrar sig långt ut på innergården.

Efteråt blir det ännu mera bad .., och glass på stan hinner vi också med, för är det nånting som pv och syrran har gemensamt, frånsett att dom är båda är jungfrur, så är det passionen för glass.

Nu har vi duschat och allt är nästan klart .., återstår någon timmes arbete i morgon - eller två - och sedan kör pv hem före mig och jag kommer med tåget.

Om en stund cyklar vi ner till Marinan.

Hur det känns?

Bra.

Jag är på väg ner från berget.

Ännu mera upphittat ...

I ett av köksskåpen hittar jag en liten plastram med innehåll och jag blir stående och läser och ler för mig själv .., ååå, nästan allt kommer jag ihåg!

Det här skrevs efter min allra första sommar som ensamseglare på livets stora ocean, mest för att jag inte skulle glömma allt det härliga som jag hade fått vara med om.

Där var kvällsbadet i Sävelången tillsammans med rara svägerskan .., där var mitt första restaurangbesök med en annan man än mannen som jag varit gift med ..., och så vanvettigt nervös var jag, att jag gick in i Tingsrättens hus på Kungsholmen och närapå spydde, ja, jag hade liksom ingen aning om hur sånt här gick numera .., det var trettiofyra år sedan sist.

Och det var Grinda och skärgården med Emil och Emma och senare, övernattning på ett hotell i Kristianstad .., och en utflykt till Stenshuvud som skulle visa sig bli ett nästan treårigt förhållande ..., och det var Marinan och Eva Cassidy och en moppetur till Brösarp.

En härlig sommar var det!

Och segelturen fortsätter på den där oceanen .., nu till en annan hemmahamn.

Näst sista natten i min lägenhet, med pv liggandes på en madrass på golvet och jag i sängen - och det är hett som i .... -, drömmer jag förstås att jag är på ett vanvettigt högt berg .., jag är i Nepal och står på toppen av berget och ser ut över hela världen tycks det och är livrädd.

"Jag kommer aldrig att ta mig ner härifrån!" säger jag gång på gång, i drömmen.

Tala om att min själ och mitt hjärta skriver ut tydliga meddelanden .., hälsar en smajlande madame.

Och nu är flytten igång.

Soffan, sängen och en massa banankartonger är på plats i släpen.

Människor går förbi och hejar.

Regn i luften. Och på marken.

Upphittat ...

När jag städar det allra översta skåpet, hittar jag inte bara mina betyg och arbetsintyg, nej, där är även - till min oerhörda glädje - en av mammas dagböcker.

Den här är från juni 1975 - 1 juni 1986.

Raklång ligger jag på soffan Ektorp och läser.

"Midsommardagen 1977.
En ovanlig midsommar. Ingen rödblära eller midsommarblomster utslagna. Kallblåst och regn, två, tre grader varmt nattetid, fyra till tio på dagarna.

Ska nu vaka i tre nätter.

Dikt till livet.

Det liv är ej längst, som längst har varat.
Den levat längst, som fyllde livet bäst.
Den är ej rikast, som mest har sparat.
Nej, den är rikast som har givit mest.

29/6- 77.
Ja, jag har just försökt att leva upp till den där dikten.
Varit på posten och betalat ut cirka två tusen kronor.

Fredagen den 21/10 1977.
Så har det gått ett tag sedan jag sist skrev.
Vintern kom och vintern gick. Barmark och skönt igen.
De älskade barnen kom den 3/10. Reste igår morse från Malå, var framme i Stockholm vid femtiden. Småtöserna underbara, ja, "barnen" också.
Huset känns åter tomt.
Ett år snart sedan Ivar dog. Oh, vad det blev tomt och ensamt efter honom .. , men hur skulle det ha varit för honom att bli ensam?

10/7 1978.
Så är Husbondlid-veckan över.
På kvällsmiddagen träffade jag Olle och Annie Jonnson från Sydamerika. De frågade om jag ville komma och arbeta bland indianerna?

2/8 1978
Ett steg till, ett steg till, led mig Herre - ett steg till -.
Idag blir biljetten klar till Argentina.
Jag känner mig lugn och förtröstansfull.
Allt har ordnat sig.

8/8 1978
Så börjar konturerna klarna.
Biljetten utlöst, 5169:-.
Arbetar nu tre dar till, sedan ska jag intensivläsa spanska en vecka.
Friden har lägrat sig över själen.

Allt är kanske inte som man tror ...

Minnesgoda läsare kanske kommer ihåg att jag skrev nånting om att människor som lever ut sina känslor i dans .., så där helt offentligt bara .., säkerligen har ett häftigt sexliv, befriat från allehanda hämningar.

Det var vad jag trodde och tror.

Och Sven också, för den delen.

Sven sa...

"Haha, en fin analys av kvinnor som ger sig hän....
Jag tror att du har helt rätt.

När man läser om era besök i Marinan, så blir man nästan sugen att flytta till Ystad! Det ångar ju av sommar, romantik och härliga människor!
Det verkar som Ystad är som bäst just nu, precis när du ska flytta därifrån."

Men se norska Bente, hon sa på sitt stillsamma vis att ..."ja, det är ikke säkert .., det kan vara tvärtom .., detta är enda sättet att få ut sina känslor .." och så log hon genom luren.

Åååå, ja, så kan det ju också vara!

När det tar stopp ...

Vid tretiden får jag nog, då lämnar jag fönsterputs och dammvippa åt sitt öde, packar rosa strandväskan och susar iväg till havet.

Längs hela strandremsan, i flera kilometer, slingrar sig en cykelväg och det är ljuvligt svalt och skönt där inne i skogen och det doftar barr och här och där jasmin (jag vet .. med scher... men jag tycker att det låter bättre med a:et .-) och nästan berusad av salighet blir man.



Stranden är packad med människor och med färgglada parasoller, ja, aldrig har jag någonsin sett så många parasoller på en strand i Sverige!

Längre bort cyklar jag .., och ännu längre .., parkerar sedan vid en tall och går ända längst ner till vattenbrynet.

Där, lägger jag mig.

Badar l ä n g e.

D y k e r ..., känner svala vattnet mot pannan .., ser tång och sandbotten, men aldrig en enda fisk eller krabba.

Och sedan ..., ett par timmar på ett svalt påslakan .., mobilprat med sonen .., och jag somnar och faller i djup sömn och sover nånting så otroligt gott.

Vaknar .., badar igen .., somnar om .., badar!

Ligger och tittar på andra badgäster .., där är ett sällskap med sjalettprydda kvinnor och småflickor - svarta hilkor - å, gud, så varmt det måste vara .., och ingen badar (kanske kan man inte simma?), men barnen leker med en frisbee och några andra roar sig med en boll .., där finns hink och spade och det är ett stort sällskap, bara kvinnor och barn .., och vem är jag att tro att livet måste vara hemskt för att man bär sjalett runt huvudet?

Vid femtiden cyklar jag hemåt, omringad av doft av fläder och ännu mera jasmin .., där är kilometerlånga bilköer till och från stan .., nästan hemma träffar jag fru Grå .., och det blir mobilprat med Taurus och Nellys matte .., och med pv, som nu är på väg med släpen.

Allt känns bra.

Ingen ångest över morgondagens bohagsflytt.

På fredag är det min tur.

Ps. Jag hade dåligt batteri i min kamera, så jag länkar till andra som varit mer förutseende, så kan ni förstå hur härligt det är ...

Här, t.ex .. och här ..., och här.

Överraskning ...

Det är när jag kommer hem igen från återvinningscentralen i Hedeskoga, en bit utanför Ystad, med härligt böljande fält runt omkring .., som jag upptäcker flyttbilen från Halmstad.

En släpvagn, hyrd i Tylösand!

Och med en vit soffa som står på plats där innanför.

Ingenting förstår jag, för pv ska inte komma förrän ikväll!?

Men det visar sig vara grannen i porten intill som också ska flytta till Halmstad och nu är hennes föräldrar här och hjälper till med flytten och dom frågar var jag ska bo .., "ååå, i Stensjö? men det blir ju fint, där är så vackert nära havet!" säger kvinnan och önskar lycka till.

Och nu blir det ännu en sväng till återvinningen.

Ajöken, sa en svettig fröken.

Såja.

Har varit på affären och fått låna Karinas lilla bil, nyputsad och tjusig värre.

Bilen, alltså.

Därefter Söderberg & Sara och mitt älsklingsbröd.

Aldrig ska jag klaga på värmen!!

Att arbeta som bagare i en fullkomligt s t e k h e t lokal ..., med solen rakt in genom fönstret .., å, nåt så gräsligt hemskt!

Men brödet är övermåttan ljufvligt och nu ska jag strax åka iväg till Lions Loppis med diverse överblivet.

Ju fler tömda skåp ., desto mer som hamnar i "nä-det-här-sparar-jag-inte-högen!"

Och jag har tänkt massor på dig Annika, som tömde din mammas bohag och det var ju inte lite det.

Efter loppisen blir det fönsterputsning, med hjälp av en gul microtrasa.

Ikväll kommer riddaren från landet Halland med släp och rubbet. Å, halleluja!

Här och nu ...