Dagens fönster ...

Christina på Stribergs Station, hon kommer minsann ihåg att humle är min passion.

Ja, i alla fall nästan.

Och så här gudomligt vackert väller humlen över fönstret i Västmanland.

Ikväll ...

.... börjar upphämtningen av de chilenska gruvarbetarna!

Ååå, så jag hoppas att det går bra!

Det hela visas på webb-tv och jag tänker sitta uppe i alla fall tills den förste - 31-årige Florencio Avalos - har kommit upp.

Nu håller vi tummarna att det går bra!

Ett kvällsfönster från ...

"Biskopspalatset i Porto är det som speglar sig i vattenpölen. 

En riktigt ruskig höstnatt var det i fredags när jag tog bilden, fast just då var klockan bara runt nio och det var fortfarande livfullt och asiatiska turister som beundrade utsikten.

Men ett par timmar senare kan man tänka sig att ett eller annat spöke drog förbi, kan man inte?

Hälsn Anna."

Tips från Dr Böhlander ....


Ja, det var himla bra, det måste jag säga.

Påhittigt!

"Nej, aldrig! Jag vill slippa ...!"

Det var under mitt första eller andra år i butiken och nu var vi på kurs och skulle lära oss detta med kommunikation och allt möjligt annat.

Kursledaren delade in oss i grupper om två och två.

En i varje grupp skulle lämna rummet.

Jenny gick ut  - jag blev kvar -.

Och kursledaren sade att när vår grupp-partner kom tillbaka, skulle hon/han ombedas vittna om något trevligt från sin barndom, medan vi andra (vi som hade stannat kvar), skulle låtsas helt oberörda och totalt ointresserade av vad vår arbetskamrat berättade om.

"Nej, fy så hemskt, jag vill inte!" sa jag.

Hur lätt som helst var det att tänka sig känslan hos motparten.

Men jodå, det var bara att spela med, sa kursledaren.

Och Jenny började glatt, ja, nästan lyckligt .., att berätta om en resa på en färja och om glädjen hon som lillflicka hade känt och hon berättade om sin pappa och mamma och sin bror.., allt medan jag själv tittade ut genom fönstret .., suckade och suckade .., och förstrött tecknade sol efter sol på ett anteckningsblock.

"Men Bettan, du lyssnar ju inte!" sa Jenny, nästan bejdande efter en stund.

"Jodå, jag lyssnar ...", svarade jag och fortsatte med tecknandet.

Och Jenny .., hon tystnade till slut.

Ja, så blev det för allesammans; alla som inte visste vad som pågick.

Alla  t y s t n a d e  och slutade att berätta.

Därefter blev det förstås utvärdering av det hela och då, om inte förr, förstod var och en vad det betyder att inte bli synliggjord.

Att på ett sätt ... inte finnas till.

Det var vad vi lärde oss.

Lappen med alla solarna, sparade jag.

På agendan ....

lillhallen 

Tålamod - med sånt jag inte finner så där värst intressant -, är inte min mest framträdande egenskap.
Målning av väggar (än mindre av tak) är definitivt nåt som jag inte finner särdeles intressant.
Men snart är det klart.

gästrummet, som också målades ....

Mellan varven går jag in i gästrummet och tittar.
Så där för att peppa mig själv.
"Du ser, det blev bra till sist ...!" säger jag till mig själv.
Bokhyllan är min stora glädje.
Kvinnan i ramen längst till vänster, är min mammas mormor.
I mitten syns ättapjötten, numera Unge Herr Konstapel.
Och längst till höger pv:s underbare morbror, Gösta Pehrson.

och alldeles vitprickig är jag ...

Bara för att ....

....dom är så innerligt vackra!

Tisdagsfönstret ...

..... finns i Ystad.

Och det var madamen som bodde mitt emot som tog bilden.

Jag själv, alltså.

Stajling hit och dit ...

Hinner man läsa, blir man nog allmänbildad.

Idag tog jag mig an lilla hallen.

Eller lillhallen .., den som är som spindeln i nätet mellan vardagsrummet, köket, altanen (som ska bli ett innerum vad det lider och lider gör det...) och trappan till övervåningen.

Där har tidigare varit ljust turkosfärgade väggar, nu blir dom .. ja, just det, den här bloggen tillhör en enjängd madame, alldeles riktigt .., väggarna blir nu vita.

Så jag har stått med rollern och jag har använt pensel när det varit för trångt (där är fyra dörrar på det lilla utrymmet!) och sist av allt har jag stått bredbent med rumpan i vädret och med en trasa gnuggat på små, små, små vita färgprickar på golvet.

Det blir nog fint när det blir klart.

Pensionatsvärden kom hem (med bil) från jobbet ..., åt middag (stekt färsk rödspätta - himmelskt gott och Leinas enkla fisksås till .., 1 bytta creme fraiché + 1 fiskbuljongtärning .., värm upp så buljongtärningen löser upp sig ...) och stöööp sedan på soffan.

På tv är det Fråga Doktorn.

Eller "lekaren", som han kallas av programledaren.

Det pratas om sex.

Nåja.

Här är vi för trötta för sånt.

Tanken var ju god ...


Det var planerat att det skulle vara drogfritt disco på Grand i Falkenberg i fredagskväll.

Men det är ju inte alltid det blir som man har tänkt sig.

Nu är det bara att vänta på posten .....


Då kommer nämligen den här.

Och den här.

Så länge .., ägnar jag mig åt att måla väggen i lilla hallen.

Till den arme mannen ...

På Öresundståget. Det var tösens kamrat som hade gjort väskan.

.. han, hantverkaren i England som åkte tåg och med sig hade en väska med antika fiolsträngar, värda flera miljoner kronor.

När mannen glad i hågen klev av tåget ..., låg fiolsträngalådan/väskan kvar på tåget.


Kunde man ha hoppats på.

Men sån tur hade han inte.

Dom var borta med vinden.

Detta hörde jag på P1:s nyheter i morse.

Och jag får nästan ont i magen bara jag tänker tanken.

Borde inte .....

... det där stora företaget vars logotyp man ofta ser på skor, ta kontakt med Annas häst Taurus?

En alldeles utsökt reklampelare skulle han bli!

Dr Böhlander agerade hovfotograf, med betoning på hov.

(Ryttarinnan är mellanbarn och Oxe. Dr Böhlander storasyster och Lejon.)

Måndagsfönstret ...

På Rua dos Arcos ..., i landet Portugal, där har madamen med rötter i den skånska myllan, fångat ett fönster.

Och ja, jag har länkat till ett inte-alls-färskt-inlägg av henne, men för mig spelar det ingen roll.

Och lite musik från landet långt i söder kan ni minsann också få, så här en helt vanlig måndag i mitten av oktober.

Igenkänning ....

Sladdbarn och Kräfta.

Augusti månad. 

Malmöfestival.

Då ringer telefonen.

Det är vännen Torun och hon är glad och sprallig och bubblar nästan över av prat.

"Elisabet, du kan aldrig gissa vem jag mötte på festivalen ..., ja, jag tänkte att det MÅSTE ju vara din son ..., och till sist gick jag fram till honom och frågade och det var det ju och jag fick ta en bild av honom och ja, jag ska skicka den till dig, så får du se honom i uniform, jaså, det har du inte gjort?, ja, men då kommer bilden så småningom!" säger hon.

Och nu, just ikväll, har den kommit.

Och hon som är mamma sitter och smajlar mot datorskärmen.

Söndag ...

inte riktigt lika smarriga som sist, men nästan.

Utsikt från sjuksalen ....

Det spelar ingen roll när man tittar ut, grannen är alltid i gång.

Idag är det husmålning som står på schemat.

Den lika idoga hustrun har för länge sedan givit sig av på stavgångspromenad.

Och sjuklingen ....

... har vaknat till liv.

I alla fall en liten stund.

Lite trevligare att kolla saldot ...


Om man på eget bevåg säger upp sig från en fast tjänst, då stundar 45 dagars karens från a-kassan.

Eftersom helgerna inte räknas in i dessa dagar, blir det nio veckors avstängning allt som allt.

Helt okej, tycker jag.

Men nu, nu är dom nio veckorna avklarade.

Liiite skönare känns det allt.

Ska jag säga er.

Morgon i landet Halland ....

... och himlen är blå, fåglarna kvittrar och i postlådan ligger Göteborgs Posten och väntar.

Pensionatsvärden är grå i ansiktet, sängliggande, men förhållandevis pigg.

I alla fall piggare än igårkväll.

och tänk, att man kan älska en ytterkruka!

Nu kokas fisk till sigge nilsson och pElle ... och över matbordet strålar morgonsolen.

vitlök ger mig sömnproblem, när klockan är 03.00 har jag ännu inte somnat.

Och jag läser vidare om Norma Jean Baker, ja, halva natten blir jag liggande på soffan Ektorp och vänder blad efter blad efter blad och det är inte långt ifrån att jag mår illa - att följa med på den här livsresan är som att ta sig upp på bergets högsta topp och sedan upptäcka att där inte finns någon väg tillbaka - och inte behöver man smygtitta i slutet heller, för det vet man ju redan hur det blir.

Att fortsätta att läsa blir ångestfyllt.

Man vill ropa "stopp!"

Just nu ska jag börja läsa på sidan 445.
Så här lyder första raderna.

"Jag vill gå ut med henne."
Den före detta idrottsmannen var nästan fyrtio. Det var många år sedan han svingade sitt sista slagträ i en stor baseballmatcfh, gjorde sitt sista frilopp och log blygt blygt då sjuttiofemtusen beundrare jublade."


Det är alltså detta som ska hända.

Och snart är Norma Jean uppe på toppen av berget och man vill man ropa till henne att vända om!

Att gå ner igen.

Ja, mest av allt vill man ändra på slutet.

Dagens fönster ...

.... finns i Gallejaur, fönsterfångarnas paradis tydligen.

Gallejaur ligger i Norrbotten, inte långt från Arvidsjaur.

Lördagkväll ...

storebror

Och hemifrånfrämmandet har givit sig av, norrut. 

Själv är jag ute timmavis och kapar grenar från träd som pensionatsvärden har fällt och mellan varven sitter jag på altanen och småpratar med pElle.

pv har, sedan igår, varit i mörkaste Småland och hjälpt till med ett sommarstugeprojekt hos sin storebror och kommer hem - totalt däckad - och har hög feber, ja, det nästan ångar om honom!

Vilken tur att jag har renbäddat i sängkammaren, den som i ett huj förvandlas till sjuksal.

Nu väntar sigge nilsson och pElle på nykokt fisk, på rumsbordet står tända ljus  .., och snart ska jag lägga mig på soffan Ektorp och läsa Joyce Carol Oates och känna mig lycklig.

Och så ....

Glädje

... den allra ljuvligaste bild jag vet av "dr Böhlander" .., den när BSK flickor f.-97 vann Gothia Cup, det var i fjol det ..., och så här glada blev mamman och Emma.

Under bilden, som Emma har på sin sida på facebook, står det: "jag älskar dig mamma!"

Det kan jag säga, att mycket hade jag sagt till min mamma när jag var tretton år, men aldrig att jag offentligt hade skrivit nåt sånt.

Och vilken tur att tiderna förändras.

Tur att min mamma fick veta det senare .., ja, att jag älskade henne.

Olikheter ...

"Man får försöka att se glad ut".

Yngsta dottern, AP, hon som i motsats till sin mamma tycker att det är en utmaning och himla roligt att gå på anställningsintervju .., har idag tävlat med sin häst.

Så här glad ser man ut då själva tävlingsmomentet är överståndet.

"Men jag borde ha sett mer sammanbiten ut ...", skriver hon i en kommentar.

Då förstår man hur det har gått.

Och visst är Taurus en riktigt tjusig häst med mycket power!

Och visst ser hon lycklig ut, ryttarinnan?

Jag tror att det är storasyster, dr Böhlander, som varit fotograf.

Hemtamt ...

Anitha - Oxe -, som alltid ser frusen ut.

Lammstek och gratäng och uppvärmda bullar och massor av kaffe, men inte på en gång.
Rött vin
Rökpauser
Prat
Distanskurs
Skratt
Datorelände
Blodtrycksmätning
Kattkel
Fosterföräldrar
Arbetsmiljö
Lugn

Per-Erik

 

Huspriser
Gruvan
Ann-Gerdarbete
Rökpaus
Medicinprat
Knäledsplastik
Stelhet
Strålande solsken
Skånesaknad
Little Mike and his sweet soul music band
Nervös dansbandsmusiker
Lugn
Morgontrött

Och så ...

.... en bild med lite färg i, bara för att man blir glad av den.

I alla fall jag.

Grekiska apelsiner i ett marknadsstånd.

Det är inte det sämsta.

Morgon i landet Halland ....

Gammal inköpslista från Ica i Ystad ...

Och det är en alldeles övermåttan ljuvlig morgon med ett brus av fågekvitter här utanför!

Hemifrångästerna sover ännu .., och Anitha är säkerligen kräkless på min dator, vilken hon ägnade massor av tid åt igår!

Den är segare än segast, men jag har ju vant mig .., det har inte hon.

Till höger om mig ligger ett glasögonfodral som är hennes.

"Hellgrens Optik, Storgatan 10, Arvidsjaur", står det på ovanpå fodralet.

Sånt skapar hemifrånkänsla.

Gårdagkvällen blev annorlunda.

Aldrig annars tittar jag på Idol, men det gör Anitha.

Och nu är jag säkert fast också.

Två gånger ringde jag och röstade, till och med.

Klar favorit hos mig var Arne Weises son.

Men så gillar jag ju smörsång också.

Nu ska jag förbereda frukosten.

Tre lördagsfönster ....

 ... från Portugal.

Det är förstås den här madamen som har varit framme med fönsterhåven.

Carl Ludvig Svensson ...

I ett inlägg längre ner, berättar jag om den här underbara gröna filten som jag köpte på loppis igår.

Men etiketten i ena hörnet på filten, gav mig bryderi.

Och nu kommer bloggerskan, hon med alla underbara bilder, på råd.

Här, tror hon att lösningen finns!

Ååå, tack! säger jag bara.

Ännu mera glädje ...

... ty med posten kommer ännu ett vykort!

Och medan jag - med dagens post i famnen - går uppför den lilla backen, ler jag åt texten.

Jaha ja .., det gula huset på kullen.

"Genom den här ljuvliga nationalparken går tågresan hela vägen till Sheffield ..", skriver en av damerna.
 
Avsändare är två bloggerskor, mor och dotter.

Den här. 

Och den här.
 
Vilken härlig post-dag, det här har blivit!

Ett ljuvligt eftermiddagsfönster ...

... från den evigt stickande madamen i Arvidsjaur.

I postlådan ...

... hittar jag ett vykort från en bekant madame.

Barbros vänstra hand.

Hon som egentligen kommer från Piteå, men som bor i Uppsala.

Men se, nu har hon varit på semester i Grekland!

Vem det är?

Babsan, alltså.

Tack snälla! säger jag.

Glädje för fyrtio kronor ....

"Ja, jag säger bara det, sicken härlig filt matte har kommit hem med!"

Det är vad jag tror att sigge nilsson tänker.

I timmar har han kurat på soffan Ektorp.

På den gröna filten.

Ännu mera loppis ...

Här är skålen som jag hittade och blev förälskad i!

Perfekt att ha potatis i .., eller sallad.

"Made in Czechoslowakia" står det på undersidan.

Något för Annas man  att vila ögonen på.

Så vitt jag förstår är han tjeck?

Pris: 35 kronor.

Det gröna fatet är skapat av Anja Notini.

Och en hemvävd duk för 5 kronor! 

Underbar!

Loppisfynd ....

filten

 

 

Alldeles vid infarten till Falkenberg, ligger Röda Korsets lokal "Kupan".

Vilket paradis för oss loppisälskare!

Det är inte bara så att där finns mycket att välja på, allt är dessutom vackert exponerat.

Vid ett bord står en kvinna och dukar så fint .., allt är förstås till försäljning: porslinet, linneduken (där finns mängder med linnedukar som hänger så fint på galgar, allt är manglat eller struket!), ljusstakarna och uppläggningsfaten.

Och i en hylla trängs riktiga yllefiltar. 

Jag faller pladask och köper den här stora, gröna filten (ljusare på ena sidan).

Priset: 40 kronor!

och titta så fint ...!

märket

Jag har googlat och försökt få fram vad det här märket betyder, men icke, sa nicke.
Någon som vet?

Nisse ...

nisse

Idag har Nils namnsdag.

Grattis pv!

gunnar i vaplan sa...

Grattis från mig (och till mig) också!

Jag heter ju Nils Gunnar enligt folkbokföringen.

Så på alla bankpapper och teliaräkningar står det Nils istället för Gunnar :-)

Londongirl sa...

GRATTIS till PV och till min älskade bror som jag har i himlen!

Dagens fönster ...

Aningen stramt, ja.

Från Guy i Arvidsjaur kommer dagens bild.

"Kanske aningen för stramt för dig ..?" skriver han.

Nja, det går bra ändå.

Guy är ju en sån estet, så där är det ordning & reda.

Men vackert är det.

Och tjusigt är även detta.

Mot sängen ...

Natten mot idag sov jag oroligt precis hela tiden. 

Vaknade ideligen.

Vände och vred mig.

Tänkte på vad som komma skulle.

Jag hade ren och skär ångest. 

Och jag tänkte att nog är det väl ändå underligt, att vid nästan sextio års ålder, så är man ändå så liten inuti och när man ska på anställningsintervju blir man ännu mindre och kinderna glöder och man tänker ut vad man ska säga och inte glömma att berätta och man vänder och vrider sig där under täcket och öppnar och stänger fönstret och tittar på gröna digitalsiffror som visar 02:15 och 02:45 och så där håller på det mest hela natten.

Efter besöket hos den tilltänkte chefen, efter intervjun som inte är en intervju utan en dialog (ibland en monolog ....) är man illröd om kinderna och flammig om halsen.

Glad och lycklig.

Omtumlad.

Och jag tackar min skapare att man inte är utsedd till minister av något slag.

Då kan man prata om anställningsintervju.

Tänk, telefoner som ringer .., KG Bergström och Agenda och kanske Uppdrag Granskning med Janne Josefsson som står utanför det gula huset och hytter med näven och säger att han minsann har letat upp något från det förflutna, ja, skrev inte du kärleksbrev till en klasskamrat i Lainejaur, se här, vi har dem ..., kan du kommentera dem? ..., och kanske värre säker ändå .., någon räkning som gick till Intrum Justitia men hann bli betald i tid, det hade man säkert fått veta också eller hela Sverige och "elisabet, kan vi få en kommentar!"


En sak är säker: jag hade legat på psyket i Halmstad dagen därpå.

Gud vare lovad att livet är som det är! 

Att man är en vanlig nilsson.

Nu mot sängen - här ska sovas gott -!

Ajöken, sa fröken.

Efteråt ...

Gösta Pehrson

.... kör jag raka spåret till Halmstad och så blir det kaffe hos Sonja och Gösta.

Vi sitter i vardagsrummet med tre meterts takhöjd - minst  - och Nissan där utanför.

Gösta löser korsord.

Vi andra hjälper till efter bästa förmåga.

Innan jag gick till intervjun ...


.. besökte jag Kupans loppis, som drivs av Röda Korset.

Vilken fyndhörna!

Jag köpte en grön ursnygg yllefilt för FYRTIO kronor!

En alldeles bedårande porslinsskål för 35 kronor (tjeckisk) med vacker blå färg!

Plus diverse hemvävda dukar för 5 kronor stycket.

Bilder kommer i morgon.

Så här blev det.

I all hast .., tjänsten visade sig vara enbart frukt,- och grönt och det vet jag sedan förut, att det är helt kört för mig.

I tjugo år totalt har jag arbetat med just den biten och det är mycket tyngre än vad någon människa kan tro .., och hjälpmedel annat än pall-lyft när man lyfter tjugo bananlådor ute på lagret, finns ju inte.

Det finns ingen lyft i själva butiken, där blir det att lyfta från vagnar (eller än värre: från pallar!) till fruktborden och det kan ni ju räkna ut hur tungt det är.

Innan jag åkte ringde jag och pratade med en kund från affären i Ystad - boendes i Lund - numera pensionerad professor i ortopedi, ja, och han fick vara min alldeles egen konsult och jag frågade om han kunde tänka sig att agera bollplank och det kunde han!

Så jag fick berätta och han sade vad han ansåg.

Och väl inne på kontoret sa ägaren (en av dem) till butiken att "det är tungt här .., kanske tyngre än på andra ställen, vi har djupa diskar och det är många lyft osv" och han var ytterst förstående och själv vill jag för mitt liv inte vara en sån som arbetar en vecka och sen sjukskriver mig, nä, aldrig i livet.

Inte en chans.

Och chefen var vänligheten personifierad, ja, det var så mycket värme och vänlighet så jag var illröd om kinderna och alldeles varm efteråt.

Nu har jag anmält mig till vilket arbete som helst i butiken, utom frukt och mejeri, och chefen log och frågade om jag kunde tänka mig att arbeta helger och så .., och jag sa att absolut!

Återstår nu att hoppas att det blir något kassaarbete ledigt vad det lider.

Men det känns bra.

Nu vet jag att jodå, man kan visst få ett arbete fast man snart är femtiosju år och det är inte alls kört!

Jag log mest hela vägen hem.

I väntan på avresa ...

blir det telefonprat

det är före detta arbetskamraten

hon som jag tycker så mycket om

nu har hon precis städat

och sitter i soffan tillsammans med småttingarna

snart ska hon köra till jobbet

barnen - "dom tittar på pippis jul" -, säger hon

och det blir surr om jobbet

och om hur det är

så där rent allmänt

och prat om nyfunnen kärlek
(men inte hennes)

love love love

och en massa glädje

hela tiden

medan vi pratar

jamar sigge nilsson

han vill ha mat

nu!!!

Oreda ...

orosnatt

drömmar hit och dit

vakenperioder

ett täcke som korvar sig

morgonen möter med gråregn och mörker

men kaffet smakar bra

Favorit i repris ...


Ja, jag gör som P1 och SVT- repriserar om och om och om igen -.

Och här kommer den.

Bara för att man blir så glad.

Eller i alla fall jag.

Är du passionerad?


Bra!

Så här, bland annat, skriver Anna i Sheffield.

På Lärarhögskolan får man höra ganska ofta om passion och lust att lära.
Om man får göra det man är bra på så kommer lärandet liksom av sej självt, inom det och andra områden.

I lågstadiet om jag hade följt mina passioner så hade jag utvecklat mina talanger som enligt klasskamraterna då var

- att klippa fint med sax
- att vara snäll
- att vara bra på att läsa
- att skriva fint
- att rita
- bra på att hitta på roliga lekar

Och så berättar hon vidare om hur det blev.

Ja, med passionerna ..., och vad hon verkligen blev bra på som vuxen.

Och nu uppmanar hon bloggvännerna att berätta!

Torsdagsfönstret ...

... kommer från Portugal!

Sånt man tycker om ....


Hamnar, mer som av en händelse, på en sida som handlar om reklam.

Ååå, jag tycker verkligen att det är så roligt när man ramlar på bra reklam.

Och allt är förstås subjektivt.

Men för mig, är det här bra reklam.

Och det här.

Och det här också.

Mera här ...

En sak är säker, den reklambyrån vet på pricken vad jag tycker om!

Eftermiddag ...

bakar bröd

tittar ut genom fönstret

där ute

- under äppelträdet -

springer den lilla rödhaken

Hjälp! 

I morgon ska jag på intervju.