Onsdagsfönstret ...

"Hej Elisabet!

 

För några veckor sedan besökte jag den franska brödbutiken La Boulangerie i Malmö (nära Triangeln) och fångade då deras fönster på bild. 

 

Fransk musik i butiken, härliga nybakta bröd, bland annat baguetter med tranbär och choklad - sån't gör en lycklig att finnas till!

 

Kram från Torun!"

 

Och om åtta år är man där ...


Aldrig har jag skrattat så gott på länge!!!

På eftermiddagen ...

Så här låter kvinnan, ja, innan telefonen ringer.
Hon heter Inger Askanas och hinner prata i exakt 11 sekunder.


Ja, medan regnet öser ner och mörkret är totalt, sitter jag på soffan Ektorp och tittar på ett program från Kunskapskanalen.

Programmet handlar om döden.

Där finns en panel med människor från olika yrkeskategorier (en underbar begravningsentreprenör som tänkte precis som jag själv ..., "å, det här skulle jag vilja göra annorlunda!") .., där är läkare, kuratorer, anhöriga och många fler.

Ett oerhört intressant program.

Sist av allt blir det frågestund och panelen får rada upp sig på scenen.

Längst ute till höger står en kvinna med gråsprängt hår.

Och så tar hon till orda.

Och tänk .., genast blir jag så inutivarm!!

Hon måste vara från Skellefteåhållet, tänker jag.

Och så springer jag och hämtar lillkameran och spelar in dialekten.

Den där hjärtevärmen, den sitter i ännu.

Just så ..., kan det vara med dialekter.

När kontot blir länsat ....


Jag kan lova att det blev brått att kolla saldot på kontot, när jag läste detta.

Jo, jag var ju i Ystad för inte så länge sedan.

Och i Uruguay, av alla platser på jorden, där sitter förmodligen någon olydig människa och gnuggar händerna av förtjusning.

Tisdag ...

telefonen ringer

"han har vaknat upp nu, mannen med infarkten, men har dåligt minne och allt är kaos, men han lever .., och pratar med sin fru och med sina barn ..!" säger pv

och nu vill han

- pv -

ge mig en systemkamera

ja, just idag

"det är ju vad du alltid har önskat dig och så är det ju, ja, man vet aldrig hur det blir med nånting, varför vänta ...?"

säger han

- fast senare på dagen ringer en man från bilverkstan -

och pratar om sånt jag inte begriper

men slutsumman

den förstår jag

ja ...

vi kan nog avskriva den där kameran

just idag

tror jag

Morgon i landet Halland ...

Lokalradioprat om hur det luktar i Skutskär och själv fixar jag kaffet.

Zoegas Skånerost.

Och sigge nilsson har kommit in efter nattens äventyr.

Tisdagsfönstret ..,

 

"Nu var det visst länge sen du fick ett franskt fönster från mig? 

 

Det här fina hittade jag i den lilla byn Carcis nära Grasse här i Provence. 

 

Utsikten från den här byn var svindlande - man såg ut över en dal och ner mot Cannes och Medelhavet. 

 

Men vackra vyer som den här fanns också längs bygatorna.

 

Kram från Monet."

Och vad har du ..... 


... för planer för morgondagen? frågar pv ofta.

Jag säger att i morgon ska jag söka ett arbete.

Som "affärsbiträde".

Idag ... vid havet.

Ett sent kvällsfönster ...

.... från Portugal.

När jag skulle göra "i ordning" bilden, blev den så underlig i färgen, så jag tog helt enkelt bort allt.

Den fick bli vit.

Vem som höll i fönsterhåven, det anar ni nog?

Just det.

Den här madamen .., hon som har stickat en grön tröja som är bland det ljuvligaste jag har skådat.

Eftermiddag nere vid havet ...

Om jag säger att man nästan tappar andan, så är det sant.

Sannerligen en insikt ....


Vill bara meddela att jag nästan avskyr den nya redigeringsvarianten.

På förra inlägget gled texten ner från bilden och fullständigt omöjligt är det för mig att hissa upp den igen, om jag gör det, då hamnar all text i en enda klump!

Hullerombuller bara.

Måndagsbesök ....

Bilplåtslagare och hårfrisörska. 

 På väg till ett annorlunda liv, i alla fall i sex månader, tittar Dennis, Åse och Torun förbi.

Det är Åse och Dennis som byter liv .., ja, som i eftermiddag kliver ombord på planet som ska ta dem till Australien. Till Melbourne. Först och främst dit.

"Sen får vi se .., vi tänker försöka jobba oss fram ...", säger dom unisont.

Dennis är Vädur, storebror och har fram tills nu arbetat som bilplåtslagare.

När jag frågar flickvännen om hans mest typiska egenskap, funderar hon en liten stund.

"Ja, men han är alltid så vänliga mot alla människor, det tycker jag verkligen om", säger hon.

Dennis arbetar som bilplåtslagare.

Eller gjorde.

"Om jag trivs med jobbet? Nej, jag har just sagt upp mig", säger han leende.

Åse - storasyster och Kräfta -, har dagen till ära målat naglarna och är tjusig värre.

"Vad som är mest typiskt för Åsa ..? Tja .., hon .., hon utstrålar g l ä d j e!" säger Dennis stillsamt.

"Möjaliv med Emmy och Enok", är bokens titel.

Torun, alltid så generös, har med sig presenter. 

En alldeles ljuvlig bok, ja, en "minnesresa tillbaka i tiden", står det på första bladet.
En resa som börjar på 1880-talet och slutar hundra år senare.

Och Torun är Tvilling och storasyster även hon.

Vi pratar om egenskaper .., jag säger att för mig är Torun så oerhört godhjärtad och omtänksam.

"Ja, det tycker jag med ...", säger dottern, hon som är på väg bort.

Och hembakat hårdbröd som liknar Finn Crisp.

Brödbakerskans hand.

Frukostbröd och så det där hårda.
Och färsk timjan.
TACK Torun!

Det här ...

.... är i mina ögon en helt suverän programledare.

Johar Bendjelloul är namnet.

Alltid vänlig och artig mot sina gäster, utan att bli mesig och underdånig.

Hans intervju med Pål Hollender i Gomorron Sverige, var inget annat än excellent! 

På kvällen ...

telefonprat

förfäran

massiv hjärtinfarkt

femtio år bara

nedsövd

respirator

skräck

fru och barn

ena stunden frisk

i nästa sekund

poff bara!

brister allt

på tv visas sport

Dagens fönster ...

"Hej!

Det här fönstret fick Du för några veckor sedan av mig.

Då lyste höstfärgerna för fullt runt om fönstret.




Nu lite senare är det bara några löv kvar.

Hösten skrider på mot november.

Turtlan."

Ännu en ....

Utedass, med betoning på "ute".

.... bild från Närpes i Finland och från Sture.

Sture har, by the way, vänster tumme upp och är Lejon.

Villan ...

Så här ser det ut, fabrikör Johanssons bygge.

Jag antar att det är garaget vi ser till höger.

Boningsdelen.

Med hiss mellan våningarna, sju toaletter och fem duschar.
Eller om det var tvärtom.

Grannhuset

 

Och här är ena grannen till fabrikör Johansson.
Längst t.v. skymtar den ena av sju byggbodar.

Den andra grannen.

Och så lilla huset som ligger ännu närmare havet, men som inte är nybyggt.

Den giraffliknande byggkranen skymtar där bakom.

Fabrikör Johanssons "hus" kommer säkerligen inte att störa några grannar.

Inte heller kommer den att skymma utsikten från det gula huset på kullen.

Det jag däremot funderar över, det är om sjuksköterskan Ulla Andersson eller sopköraren Helmer Lindqvist hade fått ja från byggnadsnämnden i Falkenberg för ett liknande bygge.

Det är vad jag grunnar på.

Den där osten Skipper ....

.... dansk och doftande (påminner om surströmming ..), den må vara hur god som helst, men särskilt lätt att hyvla den, det är det inte.

Kan man ju säga.

Bra reklam ...

Det här tycker jag är jättebra reklam!

En rubrik som gör att man hajar till lite och tänker efter.

Fortsättningen lyder:

- Hos oss är det intresset som styr, inte lönen. Det blir en helt annan glöd när man ställer upp frivilligt.

Viktor Töllefsen jobbar som stuveriarbetare och lastar fraktbåtar. Ulla (till höger på bilden) är skeppare och säljer fritidsbåtar. Torbjörn (med ryggen mot kameran) är navigatör och jobbar som ekonom.

Bland de frivilliga på räddningsstationen finns också ingenjörer, projektledare, montörer, maskinbefäl, studenter och en vd."

Det hela handlar om Sjöräddningssällskapet.

Vid åtttatiden ...

... låter det så här när jag är på väg hem från stranden.

Småfågelkvitter.

Och jag önskar att Mian och Jan hade varit här och kunnat berätta vilka fåglar det är som kvittrar.

Söndagmorgon ...

Ligger vaken hur länge som helst under natten ..., lyssnar på nattprat i P4 .., somnar till slut .., drömmer att jag arbetar inom vården, men arbetskamraterna är dom från Ica i Ystad och plötsligt står jag i kassan .., allt är hullerombuller.

Vaknar till disig morgon.

pv åker för att hämta spillvirke (att elda med) från en container här i närheten.

Själv slänger på mig kappan - bara den vita särken under - och på med sandalerna, kameran i kappfickan .., sen raka spåret till havet.

Inte en människa syns till!

Och luften är comfortmjuk och helt underbar och jag tänker på alla gånger jag som barn gick ner till stranden och satte mig på sommarstugeräcket (stugan tillhörde Marklunds, men pappa lyckades köpa den för att komma åt stranden ..) och så satt jag där och tittade ut över sjön och hörde rasslet från asparna i backen.

E x a k t   den känslan kommer seglande till mig den här morgonen.

Dagens fönster ….

I systerlandet i österlandet i öster, i Finland, bor Sture.

Närmare bestämt i Närpes, i Österbotten. 

Tvärs över Kvarken bara! 


Det är Sture som - under en promenad med hunden -, tar fram fönsterhåven och fångar dessa helt ljuvliga fönster!




Så här skriver han:

"Hej!
 
De här bilderna är av ett ödehus som ligger mitt bland oss i detta villa-radhusområde där jag nu bor.
Jag vet inget om det, men det har säkert en historia det vill berätta.

I synnerhet den där skon på trappan.
Jag har inte arrangerat det utan den bara fanns där. Vems är skon? Den är väldigt gammal, och varför bara en sko. Den är sliten o trött som också dess ägare säkert också var när han steg ur sin sko.

Det finns också ett uthus på gården som nog varit ett fähus med plats för några kor, en häst, kanske nåt får, så jag antar att det är en småbrukarfamilj som bott där. Men troligtvis inte på 30-50 år. ¨
Huset kan vara ca 100 år gammalt.
 



Och skon på trappan ...




 Jag går rätt ofta förbi där när jag är ute med vovven och ibland går jag in på gården. Står och funderar en stund. Tänker på hur slitsamt det var att vara småbrukare för 70-80 år sen. Tänker på mina förfäder.

Blir litet vemodig och sentimental.
Tur att jycken vill gå vidare, annars skulle jag väl stå där än och grubbla.”

På bio ...

... fast i vardagsrummet och detta är filmen som vi såg.

Efter en minut kände jag igen mig; jahaja, den har jag sett förut.

Och nu har jag sett den ännu en gång och den blev inte ett dugg bättre, alla stjärnor till trots.

En film som spretar hit och dit .., korta klipp .., ett par som, enligt mitt sätt att se det, inte alls är synkroniserade (Ulrich Thomsen på bilden ovanför och svenska skådespelerskan Lisa Werlinder, hon kunde vara hans dotter i verkliga livet, känns det som ..) och på det hela taget en seg och trist historia.

Gita Nörby (danskt y hittar jag inte) bra som alltid och det är ju alla danska skådisar, som har en förmåga att föra en dialog utan att det låter som stod dom på Dramatens stora scen.

Betyget blir 2 av 5.

Och ...

.... så tar vi bilen och susar in till Halmstad - först till återvinningsstationen -, därefter blir det inköp av färsk sill till sigge och pElle .., plus två burkar "hemlagad" soppa (fisk, resp. kräftsoppa) till kvällsmiddag.

En sak är säker: trevligare försäljare än i fiskbilar, det finns inte!

Och så blir det ett besök på K-rauta där pv inhandlar en avfuktare till Gunvors hus och sist av allt: raka spåret in till de centrala delarna av stan, där det blir lunchbesök på Börje Olssons Skafferi.

Slottsparkeringen är absolut packad (långlördag .., det borde man ha tänkt på ..), så medan pv kör vidare och letar p-plats, skyndar jag mig till lunchrestaurangen (som inte är en restaurang i den bemärkelsen, mer som en liten, liten, liten butik med några runda bord), där vi ska träffa herr och fru Pehrson.

Av Sonja och Gösta har vi nämligen fått ett presentkort just där (hos B.Olsson) och nu sammanstrålar vi alla fyra för att äta lunch tillsammans.


U n d e r b a r t!

Där finns flera olika sorters pajer ., där är pastasallad, ostar, skinkor, nån slags steka avlånga köttbullar, bönor, cous-cous, vanlig sallad, ja, allt möjligt gott!

Och trångt är där, nästan så att man inte får plats och hela tiden kommer människor in .., ser sig omkring .., konstaterar att där inte finns några lediga bord och traskar besvikna därifrån.

Innan vi lämnar stället, köper jag en bit stark Skipperost, att ha till hårt bröd - vilket jag naturligtvis glömde att köpa -.

Besök i stan ...

Dagens fönster, men lite större ...

Frida sover ...

Nu testar jag, bara för att se om den här bilden går att klicka upp.

Lördagsfönstret ...

.... fanns och finns förstås ännu ..., i Ystad.

På det som var min innergård.

På menyn ...

Pepparbiff (rosafärgad inuti ...), potatisgratäng, en härlig sallad och det här vinet som är sååå gott!

Å, så smarrigt!

Herr pensionatsvärden pratar om att göra en äppelkaka till kvällens äventyr, det vill säga, till Skavlan.

Present från pv ...

Ja, jag har väl gett honom en och annan vink (läs: ett oräkneligt antal ...), det ska erkännas.

Och nu äntligen .., kan man dofta gott igen!

Den bästa parfymen jag vet!

Helgglädje ...

Men egentligen har jag inte råd ...

Tidningen Vi  som kommer med posten.

Och med hur många läsvärda artiklar som helst!

Hopefully.

Direktör Johansson och huset vid havet, akt.1.

Inte alls långt från det gula huset på kullen, pågår ett enormt bygge.

Promenerar man längs lilla grusvägen, den som går vid havet, ser man en giraffliknande byggkran som strävar mot himlen och man tänker att det är ju omöjligt .., detta är alldeles, alldeles intill ett naturreservat, vad i fridens dagar byggs där?

Jo, en villa, av det inte så vanliga slaget.

Så här skriver Hallands Nyheter:

"Ännu är bara källarvåningen till nybygget klar. Bara är kanske fel uttryck - på ritningarna mäter den cirka 600 kvm, en ordinär villatomt -, vilka ska rymma garage, gym, bibliotek, vinkällare och diverse annat.
De två bostadsvåningarna, till vilka man lämpligen tar hissen, mäter sammanlagt 375 kvm,vilket räcker till ett tiotal rum, sju toaletter och fem duschar."

Ägare till huset är direktör A.Johansson.

När huset planerades, sade såväl dåvarande stadsarkitekten som länsstyrelsen nej.

Bygglovsnämnden däremot sade ja, på villkor att huset skulle vara högst 100 kvm stort och maximalt 6 meter högt.

Men direktör Johansson överklagade och kom med nya förslag och ser man på ..., nu blir det plötsligt "ja" från bygglovsnämnden och det pratas om att detta beror på att direktör Johansson skulle förlägga AJ-produkters nya anläggning i Falkenberg, vilket inte blev fallet, den byggs nu i Halmstad.

Usch och fy!
Sådana antydningar är förstås bara illvilligt prat, det förstår ju alla.

Nämndens ordförande, Ulla Rickardsson, menar också att detta bara är nonsens, tvärtom, "villan är ett exempel på djärv och spännande arkitektur" och tacka för det, det är arkitekten Abelardo Gonzales som har stått för ritningarna.

Naturvårdsverket anser att beslutet är obegripligt.

Om inte en alltför avlägsen framtid tänker pv kontakta byggnadsnämnden i Falkenbergs kommun.

Han ska söka bygglov för betydligt mindre skapelser än direktör Johanssons villa.

Det ska bli verkligt intressant att invänta nämndens svar.

Halleluja-moment ..

Å, sicken glädje, att hitta världens bästa mascara!

Stor, härlig borste .., lätt att applicera, ja, från sekund 1..., känner jag att ÄNTLIGEN!

Och nu kan man ju ställa in sig på att den utgår ur sortimentet innan årets slut.


(Inhandlades på H & M i Helsingborg igår.)

På ortopedmottagningen ...

Tänk, alla dessa väntrum.

Sittriktiga möbler .., tidningsställ (Allers, Hemmets Journal, Hälsa .., Se och Hör) ..., broschyrer hit och dit.

Och ofta en massa kompakt tystnad och där är personal som springer fram och tillbaka i korridoren och man undrar hur många som egentligen arbetar just där .., och sen blir det lunchdags och då kommer sköterskor, undersköterskor och sjukgymnaster och bär på lunchlådor och någon frågar Gunilla om där finns kvar nåt i matsalen, "ja, där är mycket sallad", säger Gunilla som sedan önskar de övriga en trevlig helg.

Här sitter jag och tittar och väntar och väntar och tänker att "åå, här skulle jag vilja arbeta .., få ha vita arbetskläder och komma in i väntrummet och titta mig omkring och säga ... ja, nu är det Götes tur, få se, har vi någon Göte här ...?" 

Och jag skulle ta med färska blommor hemifrån och sätta på bordet, och kanske be att få installera en radio som spelar mjuk musik .., och jag skulle absolut kontakta någon sponsor och höra om dom inte ville få bra reklam genom att installera en kaffeautomat, så där så väntande patienter som kanske har åkt långt, kunde ta sig en kopp Zoegas skånerost.

På fredagar skulle jag ta med mig hembakad sockerkaka till eftermiddagsfikat och vi skulle prata om helgens äventyr och kanske skulle patienterna vara extraglada för att det är helg och kanske skulle jag också  visa mitt knä för någon gammal tant eller farbror som är lite orolig och jag skulle säga att "nä, det är inga problem, titta här bara, jag kan böja och sträcka hur mycket som helst!"

Det är vad jag tänker på under dom två timmarna i väntrummet.

Fredagsfönstret ...

.... finns på ön Ven, utanför Landskrona.

Och även den här gången var det bloggmadamen som höll i kameran.

Hässleholm tur och retur ...

Greta, 80 år ...

Det blir en underlig resa det här.

Krumelurig!

Utanför Laholm får jag en långtradare framför mig och vägen är slingrig och det ösregnar .., i sju mil ligger jag där bakom och inser efter en stund att jag kommer att bli försenad till röntgenavdelningen, så jag ringer och säger som det är.

"Om ni har någon som står på tur efter mig, så ta honom eller henne så länge!"

Och väl framme i Hässleholm snirklar jag mig runt hela stan innan jag kommer till sjukhuset, tar sedan första bästa parkering, skyndar mig in och anmäler mig i röntgenväntrummet och möts av en sån härlig underskötare som säger .."hej på dig Elisabet, välkommen till Hässleholm!"

Jag har sagt det förut och säger det igen: å, vad jag ä l s k a r  dessa skåningar!

Klockan 11.30 har jag tid hos sjukgymnasten Per.

Så jag slår mig ner i ortopedmottagningens väntrum och väntar och väntar och väntar.

Intill mig sitter Greta från Smedstorp.

Om precis en månad ska hon få ett nytt vänsterknä och hon frågar hur det var för mig (hon har också fått dvd:n som, något förskönad, visar hur det hela går till ..) och jag säger att just så där härligt vet jag inte om det var .., jag låg mest och höll i kräkpåsen det första dygnet och Greta ler och säger att det ska nog bli bra

Wasti, Stenbock och demonstratris.

Efter en stund kommer en elegant madame och slår sig ner intill mig.

Då har Greta redan försvunnit och snart har jag väntat i två timmar!!

Kvinnan är av den mer pratglada sorten ., ååå, hon berättar om sina syskon (dom är många!) och hur mycket det har betytt att vara en stor syskonskara som alltid har hållit ihop ..("du förstår vilken trygghet!" säger hon leende ..) och jag får veta vad hon har arbetat med (demonstratris, "jätteroligt, jag tycker om att prata med människor Elisabet, var det Elisabet du hette .., ja, du skulle tycka om det, du verkar också pratglad!") och hon berättar om sin son, kanske har jag hört talas om honom .., ja, men titta här, säger hon och visar jackans baksida!

En stolt mamma.

Jaha .., det är han! 

"Oh ja, han har uppträtt på massor med ställen .., han sjunger Elvislåtar .., ja, just det!" säger Wasti leende.

När två timmar har gått .., då jag har lyssnat till såväl Greta som Wasti och läst ut såväl Allers som Hälsa, norpar jag en vitrockad man i flykten och frågar om han heter Per och är sjukgymnast och det är han .., och jag frågar om dom har glömt bort mig helt?

Det visar sig ha blivit en miss, jag sprang ju direkt till röntgenavdelningen utan att först meddela receptionen att jag anlänt och herr Per har inte fått meddelande om att jag dykt upp .., "men hjälp, nu tror jag faktiskt att du har slagit vänt-rekord, två timmar, stackars dig!" säger Per leende och klappar mig på axeln och jag säger att det spelar ingen roll .. jag har haft trivsamt sällskap och nä, det går bra.

Och jag får ta av mig byxorna och knäet sträääcks och täääänjs och böjs och allt är bra.

Hallandsåsen .., solen lyser där i norr, mot Laholm till.

Och så kör jag hem via Helsingborg ..., (handlar på Väla) hämtar upp pv vid Sturegymnasiet (jag har glömt cykelhållaren och herr pv får krångla in cykeln i bagageluckan ..måttligt lycklig är han ...) och det blir storhandling på Ica och sen hemåt.

Nu är jag tämligen slut på.

Men trevligt har det varit!

Och så ...

... är det torsdag och ute är det mörkt, fast klockan närmar sig åtta.

Gryningsljuset är dovt och mörkblått.

Och Lennart Persson i tv:s nyheter pratar upprört om mutresor och avgång och själv lockar jag på sigge och pElle .., ty snart vankas bilresa till Hässleholm och hela dagen får bli ett äventyr, ja, för den som tillhör utanförskapet och mest sitter i ett gult hus på en kulle, behövs inte mycket för att det ska bli Annorlunda.

En tiomilsresa blir ett Äventyr.

Ett sjukhusbesök ..., en titt in i en annan Verklighet.

Just så kan det vara.

Ett nytt sätt att läsa ...


Man hör det ofta numera, det här staccato-sättet att läsa nyheter på.

Så här kan det låta.

Efter exakt 50 sekunder börjar det.

"Om du vill bli känd och slå igenom som artist .., idag ... " osv.


En slags betoning på vart fjärde eller femte ord.


Är det dialektalt .., eller ..?

Torsdagsfönstret ...

... finns i en underbart vacker liten kyrka någonstans i Skåne.

Men jag har glömt var, bara att jag stod där nere på grusgången och riktade kameran mot himlen.

I morgon ...

Men nu skulle ni se så fint ärret är.


... torsdag, då stundar sjukhusbesök.

Då ska knäet röntgas och kontrolleras.

Man kan ju hoppas på fint väder, eller i alla fall inte kyla och snö.