Hos farmor i Hjällbo.
Då, i ett annat liv.
Idag är det minnesstund i Göteborg efter min före detta svärmor, Eva.
Barn, barnbarn och barnbarnsbarn samlas nu och tar farväl av kvinnan som har varit mamma, farmor och gammelfarmor.
Farmor (så kallar jag henne, eftersom det är vad hon är till mina barn) var, åtminstone till ytan, tämligen kärv och oerhört rakt-på-sak.
Inuti, var hon betydligt mjukare.
Hon älskade att titta på naturprogram i tv .., hon
älskade sina schäfrar och var en otrolig djurvän .., hon hade ordning och reda och trots ständig sjukdom och knapert om pengar, lyckades hon
alltid klara av tillvaron.
När farmor första gången kom på besök till mitt föräldrahem, var jag aningen orolig.
Hon var i allting så olik min mamma och jag tänkte att .., ja, men hur ska detta gå?
Efter några timmar sa min pappa - filurigt leende -: "Men
vilken trevlig kvinna och vilken snygg kropp hon har!"
Farmor hade grova händer och hon gick på ett alldeles särskilt sätt ..,. lite vaggande och hon pratade ofta om att hon hade ont i "mellangärdet".
För mig är ordet "mellangärdet" synonymt med farmor.
Hon bar nästan alltid förkläde - eller minns jag helt fel -?
På hennes diskbänk fanns virkade grytlappar och små dukar och hon var totalt orädd det mesta här i världen.
Utan farmor .. hade jag aldrig träffat mannen som är en sån underbar pappa till mina barn .., och utan farmor .., ingen Maria, Anna eller Anders .., utan farmor: ingen Emil, ingen Emma.
Men idag är det slut.
En efter en faller ifrån .., nu är det vår generation som står längst fram i ledet.
Närmast stupet ,-)
Och för en stund sedan läste jag på hemtidningens familjesida på nätet och jag tänkte att jaaaa .., det är verkligen så här det är .., det är livets gång det här.
Och medan jag drack kaffe och kalasade på pv:s valnötsbröd och klappade harry som satt vid min sida .., läste jag om
en annan kvinna som inte längre finns till.
Jag läste om Gerd.
Så här stod det, bland annat:
"I unga år arbetade mamma som piga, kocka, och barnflicka. När hon flyttade till Aspliden arbetade hon i byns affär, Edmarks och på Stuvshopen, Kristineberg. '
Under några år blev det lokalvård åt Vägverket och Boliden på olika arbetsplatser. Därefter utbildade hon sig till vårdbiträde och arbetade inom hemtjänsten.
Vid 63 års ålder valde mamma att gå i förtida pension för att få mer tid att vara tillsammans med pappa, oss barn och våra familjer.
Vi växte upp i ett hem med mycket kärlek, omtanke, fasthet, traditioner och goda rutiner. Mamma fanns där, när vi kom hem från skolan. Hon fanns där för sina mor- och farföräldrar, för sina syskon och vänner och för vår pappa, inte minst under alla år han varit sjuk.
Mamma bara gjorde!
Lagade mat, bakade, städade, tvättade.
Det var ordning och reda, fasta mat- och fikatider. Det fanns alltid något hembakat att doppa i kaffet, saften eller mjölken. Ingen, ingen i hela världen kan tillaga så goda stuvade makaroner som hon kunde!
Mamma hade alltid något för händerna. Hon omvandlade tyg, garn och färg till trasmattor, kläder, gardiner, dukar och tavlor. Hon gick kurser där hon lärde sig att måla på olika material, snickra, hantera dator och prata engelska.
Mamma tyckte om att dansa, lyssna på musik och lösa korsord.
Melodikrysset var det bästa krysset av dem alla. Mamma åkte gärna ut på fisketurer, sommar som vinter. Det blev även många promenader tillsammans med pappa och hundarna. Mamma Gerd värnade även om alla barn ute i världen, om fred och om miljön, samt djuren, både vilda och tama."
