Och grattis och lycka till ...

... till den här madamen!

Sååå roligt för henne!

Och så ett kvällsfönster ...

"Kanske, för nu vet jag inte längre, har du sett det här tidigare.

Men det här är fönstret på vår övre toalett, den typiskt franska, den som bara inrymmer toaletten och inget mer, dvs inte ens ett minimalt handfat.

Det är därför du ser en flaska med handtvättdesinfektion så att den som inte direkt vill springa in i det närliggande badrummet kan fixa till sig direkt.

Hälsningar Monet."

Man kanske skulle titta in hos Rosa ...?

Madamen i Portugal berättar om sybehörsaffären

Ni vet, den där hon köpte det där finurliga, det som jag ska använda när jag skickar uppmuntringsvinstpaket

Så här skriver hon:

"Retrosaria betyder sybehörsaffär.
Fast den här är en RetROSAria för den drivs av Rosa Pomar, som också har en blogg med många fina bilder på temat tyger och garner och modernt och traditionellt. Hon lägger sig vinn om att välja garner i naturmaterial och har nog det bästa urvalet av portugisiska garner i sin butik. Som ligger en trappa upp i ett gammalt hus i kanten av Alfama i Lissabon.

När du kommer till Portugal åker vi och hälsar på Rosa i hennes butik!"

a och o ....

Och medan det stilla livet pågår i landet Halland, så är det mer livligt i Holland.

Ett litet o är vad som skiljer.

Titta här bara, så glad man blir!

(Och musiken ...., jag säger bara ... MUSIKEN!)

Dagens fönster ...

Trots kylan är frosten borta.

Och i ett gult hus på en kulle eldas det för fullt.

När bilden tas är klockan 08:14.

Allt som vanligt ...

En kylig morgon är det.

Vid "Polska Ambassaden" möter vi en traktor och dess förare som hejar lite förstrött ..., och i trädet i mitten av bilden, sitter en flock kajor och tjattrar.

Varje morgon samma sak.

Och en solig dag i början av veckan, såg jag herr och fru Kaja sitta på vår skorsten, den som inte används.

Jaha, inspektion av ny bostad, kanske ...?

Och sist av allt ett kvällsfönster ...

"Ja, om det här lilla hålet nu kan kallas för ett fönster ...?" skriver madame Monet i Frankrike.

Fönstret finns i deras lilla by.

Om hennes och makens äventyr bland franska maträtter, kan man läsa här.

Men då ska man inte vara hungrig.

Ja, kom ihåg att jag har varnat er.

Om Klorin och barnbarnsfostran ...

I hemtidningen läser jag om Sonja Långdahl i Arjeplog, som har avlidit i en ålder av 73 år.
Minnesraderna är helt klart skrivet av någon med glimten i ögat och som ser på Sonja med värme.

Jag ler för mig själv när jag läser raderna.
Särskilt dom som handlar om städningen och fostrandet av barnbarnen.

Så här står det, bland annat:

"Då inledde hon sin bana inom städyrket, först på Hotell Silverhatten och sedan på sjukstugan där hon också var städledare.

Just städningen var något av en livsstil och inom familjen blev hon skämtsamt kallad för städledaren. Hon fick också en och annan gliring för sitt klorin. Det universella medlet för städning.

För Sonja Långdahl var Bergnäsviken och bostaden som blev fritidshus den oas det mesta kretsade kring. Fisket och bärplockningen och påsken som stor familjehögtid då alla träffades och gjorde skoterutflykter.

Hon var fackordförande i Kommunal under några år, medlem i Lottakåren och aktiv i BIAK och PRO. Hon gillade dans och skötte serveringen på Silverlogen under många år. Hon värnade om kapellet i Bergnäsviken (Norra Bergnäs) och tog strid för det.

Men mest värnade hon om familjen med de två barnen, de åtta barnbarnen och de tre barnbarnsbarnen. Hon hade ett humör som barnen döpte till Knilsa-humöret. Hon sade till och hon hade principer. Hon försökte sig också på konststycket att fostra sina barnbarn.

Sonja Långdahls vandring längs milslånga stigar mot hjortronmyrarna vid Arvasmassivet är över. Hon sörjes närmast av maken Karl-Henrik och barnen Greger och Ellinor med familjer."

Orsak och verkan ....

I morse slog jag personligt rekord och sov till kvart i nio.

Åtminstone låg jag i sängen till dess.

Gissa, hur pigg jag är just nu.

Relativitetsteorin - i verkligheten -.


Om man nu beklagar sig för att man har ont i knäna.

Eller att vädret är lite trist.

Då kan man hälsa på hos den här madamen och läsa hennes inlägg.

Sista meningen går rakt in i hjärtat.

I alla fall i mitt.

En dag i februari ...

Vinter i landet Halland.

Men snart vår.

Om att leva i nuet ...

Att längta är min bästa gren.

Bilden ovanför visar hur jag kryssade i varje dag fram till semestern med Emma.


Men det började sommaren 2003, min första som ensamseglare.
Båttur till ön Grinda i Stockholms skärgård - Emma, Emil och jag själv -.
Vi bodde i hyrd liten stuga och Emma fick ha hand om nyckeln och sprang ideligen fram och åter och låste och låste-upp dörren.
Mer behövs inte ibland.


Sommaren därpå ny tur till samma ö.
Nu bodde vi i en länga.
Roligast av allt var att se gårdskarlen rensa avloppsrör.
Och så förstås att kolla in när dasstunnorna tömdes!
Nej, just det .., allt som fastnar i minnet behöver inte vara storslaget.


Tredje sommaren bodde vi på vandrarhem i Stockholms stad .., på båten Gustaf av Klint.
Emil höll koll så att inte "peraterna" skulle komma ombord på båten.
Oj, så spännande!


Sommaren 2006.
Nu har jag fått bättre ekonomi .., den här sommaren har vi bott först på vandrarhem i Helsingborg, tagit tåget över till Helsingör och därefter besökt Bakkens Tivoli.
Någon månad senare åker Emma och jag själv till Kreta.
Bara vi två.
En vecka är vi tillsammans och vi är med på sardellfestivalen och går vilse i stan .., ser en hund som bor på ett tak och nästan jämt badar vi.


Sommaren 2007.
Nu är det Emils tur att följa mormor .. vi tar flyget till Samos, men först en övernattning i syndiga kvarter i Köpenhamn.
Kent från Småland gör oss sällskap.


Och Emil ringer med ojämna mellanrum hem och får höra hur det har gått för AIK.
Sånt är viktigt.


Vi hyr moppe och åker runt ön ..., dyker .., vurpar med moppen .., badar i små vikar.
Det är som paradiset.


Men det är väldigt viktigt att ringa hem och prata med pappa.
Dagen när vi ska återvända till Sverige, säger Emil att han vet precis vad han ska göra, ja, det första av allt, när vi är i Stockholm.

"Då ska jag krama mamma!" säger han mjukt leende.


Och vi hinner knappt uppför trapporna på Centralen förrän han upptäcker vem som står där och han k a s t a r sig i famnen på den där älsklingsmamman!


Sommaren 2008.
Då åker Emma och jag själv till grekiska ön Kefalonia.
Två veckor .., hur ska det gå?
Jotack, det går hur bra som helst!
Vi hyr moppe och susar runt ön .., åker på fyra båtturer - heldagsturer - .., prövar nya maträtter .., ja, det är bara så helt underbart!
Emma vågar hoppa från taket på båten och efter stor tvekan hoppar även hennes mormor.
Och varje kväll simmar jag en kvart rakt ut i havet och Emma hänger med och mitt i allt simmandet frågar hon sin mormor hur det gick till när världen skapades?


Och vi blir bekanta med min kollega "Anna".
Frukost och lunch fixar vi själva.
Toast, grekisk sallad, youghurt med flytande honung.


På en båttur träffar vi Maria Young som är från Norrbotten men visar sig bo i Sheffield, och hennes man Don (står leende till höger på bilden) är också med.

Vi äter lunch tillsammans och jag fångar hennes vänstra hand på bild.


På kvällarna, innan vi går ut och äter, spelar vi plump.
Hon som är mormor vinner tretton gånger på raken.
Och nä, hon är inte den som lägger sig frivilligt ...
"Emma funderar över given", står som rubrik på bilden.


Flera månader senare får jag ett sms.
Och mormorshjärtat blir varmt.


Och ikväll när pv kom hem, hade han skrivit ut biljetterna inför nästa äventyr, det i september då Emma och jag ska flyga till London och vara tillsammans i fyra hela dagar.

Vilken lycka!

Och nej, man kan tycka att detta sannerligen inte är att leva i nuet, men man kan leva i flera dimensioner .., i det som har varit (och hur ofta tänker jag inte på dom där resorna!!), på det som är .., och det som ska komma.

Skulle det där sista inte bli av .., man kan ju drabbas av vad som helst, så har jag i alla fall haft förväntansglädjen inom mig m å n a d e r i förväg!

Det var väl dit jag ville komma.

Egentligen.

Och så ett eftermiddagsfönster ...

Eckes förstås.

Det blir som en följetong här på sidan, men så får det bli.

Genom Eckes fönster ser jag årets alla dagar.

Två timmar kvar ...

... innan det är dags att ge sig av till jobbet, så då blir det sedvanlig långprommis med harry.
Vi går mot kustvägen och har de två Dallasvillorna på vår vänstra sida (man skymtar dem bara på andra sidan åkern) och så sen in igen, rakt mot havet till ..., bikupor på vår högra sida .., och solen mot vänster kind.


Sen ner mot havet, men ännu har vi inte kommit in i hästhagen.

Låååånga vårvinterskuggor!
Talgoxpjup.


Nere i hagen och framme vid båthamnen.
Två båtar ligger redo för sommarens fröjder.

Den ena tillhör den alltid så vänligt vinkande hamnkaptenen .., den andra .., ja, mina läppar äro förseglade .., men jag tror att ägaren hade storslagna planer på att ägna jullovet åt havsfiske.

Några fiskar såg jag dock aldrig till.

Klockan 9.00

Motljus.

En kall nordanvind mot kinden .., men solen på väg att ta sig över kullen.

Och jag tänker på pv som får en kall motvind när han ska cykla hem i eftermiddag.

T a c k!!!

Tack till trogna uppmuntrerskan Solbritt Hansson i Ystad!

Tänk, vilken kund .., som troget skickar hälsningar från Skåne till Halland.
Du är m a k a l ö s!


Och tack till världens bästa omsorgspersonal på Ejdern 1 i Ystad!
Alla dessa vinglösa änglar som tog hand om mamma på det allra bäst.

Att hjärtat nästan svämmade över av värme och tacksamhet när jag öppnade kuvertet, det förstår ni nog .., och nu kommer jag återigen att få välsigna uppfinningen "stretchjeans"!
(En ask choklad följde med ...).


Och tack till uppmuntringsmadamen som - precis som undertecknad- är Annas mamma.

Tack för såå filuriga lotteripresenter som kommer att sprida stor glädje!
(Ringde genast till Monica, ja, innan jag ens öppnat paketet och ni skulle bara veta så rar och vänlig Monica låter!)

På bilden sitter pv och studerar vykortet och ser fram emot romantiska morgnar.
Jo, jo ...


Och tack till forskarmadamen i Portugal!

Om jag hade fått gissa i en månads tid, hade jag aldrig kunnat lista ut vad som fanns i paketet och det kommer att bli alldeles perfekt, när det ska göras i ordning vinstpaket!

Jag ska lägga ut bilder och visa när nästa laddning går iväg.

Idag på morgonen har jag googlat på Retrosaria.rosapomar.com och då kommer man hit!
Å, sicken läcker hemsida (läs: helt enkelt snygg, enkel och ren!) och titta, detta är ju nånting för dig, Ulrika!
Och titta här .., vilka mönster!
Och vilka små verktyg!


Det här var första gången i mitt liv som ett paket med den här stämplen landade i postlådan!
Glädje, det också!

Nu ska jag ge mig själv sen frukost och sedan njuta av några lediga timmar, innan det är dags att bege sig till affären!

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet!

Om du någon dag blir fönsterlös kan du kanske använda denna bilden. Jag tog bilden för snart två år sedan i West Hollywood. Ett tristare fönster har jag sällan skådat. Men det kan kanske ändå passa dig eftersom du får både ett fönster och en vänsterhand på en och samma gång. Jag vill minnas att ägarinnan var en spådam av något slag.

Hälsningar Moster Mjölgumpa."

Ni missar väl inte Svens funderingar ....?

Ja, det där om att vinna tio miljoner, alltså.

Jag har nu skrattat så gott, så pv flera gånger har frågat vad som hänt?

Här är länken.

På jobbet ....

Lena-bakade-små-hjärtformade-kakor med mycket mörk choklad i.

Och två tårtor som chefsskapet bjöd på, samt en lapp på bordet där dom tackade personalen för väl utfört arbete, ja, så där i allmänhet.

Sånt blir man glad av.

Och pv fick en bukett rosor (själv fick jag tulpaner i går, när han hade bilen till och från stan) och vi har kalasat på nygräddad baguette med kräftstjärtar och majonäs, citron och dill .., därtill kaffe och lagom till Veckans Brott, blir det färska jordgubbar med lika färska blåbär.

Allt känns bra.

Idag på jobbet stod jag och fyllde in Keldasoppor när en äldre kvinna passerade och hon log såå varmt och jag tänkte .., å, vad sånt betyder mycket, för det gör det ju verkligen ..., ett leende från en medmänniska kan vara det som håller någon annan på fötter! Nåväl, från tanke till handling var det inte så värst många sekunder, så jag hann upp kvinnan, tog henne i hand och sa precis det jag tänkte .., att man blir så himla glad av att mötas av ett sånt leende!
Då log kvinnan ännu mera och kramade om och berättade att hon hade köpt trisslotter av mig i ett par veckors tid och hela tiden vinner hon, nu senast 75 kronor och nu skulle hon köpa nya lotter och ja, det var därför hon var så glad. Sen sa vi hej då. Jag var glad långt efteråt.

Ett allahjärtansdagsfönster ...

Nog är det en välsignelse att man har bloggvänner som har förstånd att tänka på att just såna fönster vore nog bra att ha en sån här dag!

(Ni ser väl det lilla hjärtat som hänger i fönstret ..!)

Turtlan, hon vet.

Först får jag en bild och några sekunder senare en ny ..."nej, vi tar den här i stället, gardinen hängde så konstigt på den första!" skriver hon och jag leeeeer så här mycket.

Och så underbart att ha ett stort träd utanför sitt köksfönster!

Så här skriver avsändaren:

"Ledig dag och ute är det vacker nysnö utanför mitt köksfönster. Solen skiner och det är runt nollan.

Så här på Alla Hjärtans dag ska jag ta en promenad till stan' för en lunchdate med mitt favorithjärta M.

En Alla Hjärtans Kram från Sola Stan till Gula Huset på Kullen.

Turtlan

(fotat med en sån där app i luren...)"

Tack snälla Turtlan! säger jag.

Ny väg ...

Idag slår vi på stort och tar En Helt Annan Väg.
Oj, så spännande det blir för harry ..., här vimlar ju av nya dofter och här är harspår och vad är detta och var är vi nu ...?

Nosen i backen nästan hela tiden!

Under natten har snön fallit .., några centimeter bara, men ändå, nu blir det ännu tystare ute.



Och likt stora trådrullar ligger kabeltrummorna och vilar sig i snön.


Nu har vi snart gått i cirkel och här, uppe på toppen, skymtar Fabrikör Johanssons nybygge.

Från det gula huset på kullen syns det inte alls och härifrån .., nja, nu har man väl vant sig.

Att det - inte det minsta - smälter in i miljön, det är väl en fråga om tycke och smak.

Längs lilla vägen där vi bor, finns även andra hus - typ Dallasvarianten -, som jag inte heller tycker passar in, men jag vet andra som tycker att just dom husen är hur läckra som helst!



Och så hemma.

DN hämtas från postlådan .., och så spelar jag in fågelkvittret.

Den här dagen ...

Bilden är inte norpad från nätet.

Det här med Alla Hjärtans Dag, ååå, jag är så förfärligt svårflirtad när det gäller att ta till mig den och det är precis likadant med Halloween, nej, jag fixar det inte.

Och så får man dåligt samvete för att man inte skickar små presenter eller kort och tänk, om nån tror att man glömmer bort dem eller .., ja, så där kan det kännas.

Men här kommer i alla fall en hjärtevarm hälsning till er alla, ni som råkar titta in här mer som av en slump .., och ni som är mer stadigvarande på besök!

Ni får låtsas att det är riktiga rosor och så önskar jag er alla en riktigt fin dag!

// Här finns en som har beskrivit den här dagen med mycket mera känsla!

Dagens fönster ...

... var mitt och fanns - och finns ännu - i Ystad.

Den lille katten köpte jag av keramikern Jane Bellevik, en alltid så parant kvinna som handlade dels i lilla kvartersbutiken där jag arbetade i tretton år, men även på Supermarket - det var när den lilla affären hade gått i konkurs och lagts till handlingarna -.

Jane berättade att hon och maken älskade att dansa och minst en gång per år reste dom utomlands till värmen.

Hennes man är nog den artigaste och mest komplimang-generöse herre jag någonsin har träffat.

Och katten, som jag tycker så mycket om, den ligger numera på ett litet bord i hallen, allt uti ett gult hus på en kulle.

Som ringar på vattnet och ett tack ...

Ett fönster kommer genom rymden via hemifrån-Ingela.

Det läggs in här på sidan och jag berättar om alla minnen som det fönstret framkallar hos mig.

Och jag berättar också om familjen som en gång bodde där.

Och om bidén som jag trodde var en fot-tvätt.

Någon dag senare kommer ännu ett mejl, nu från hon som var yngsta barnet i familjen.

Det är säkerligen fyrtiofem år sedan jag såg henne.

Och hon berättar om sitt liv och allt vad den där bilden framkallade hos henne.

Så här skriver hon i en kommentar ikväll:

"Min värld har blivit lite "ny" sedan lördagsfönstret den 4:e feb, mycket minnen och alla dessa bilder som är så fina, så fina, som en liten ny värld och som gjorde mig sticksugen för första gången på många många år när jag ramlade in på stickerskans blogg, jag läser varje dag, tack alla ni som delar med er så att jag kan få nya intryck och många leenden.

Stor Kram till dig Elisabeth fr Å."

Ett kvällsfönster ...

... från södra Skåne och från Kerstin, som har flyttat från Trelleborg ut på landet.

Lite om vinnarna ...

Förra lördagens vinnare i Uppmuntringslotteriet blev Bettankax som får den broderade duken) och tröstpriset (tändsticksask, krassefrön och bokmärke - ja, en disktraska ska nog få följa med också), gick till Ingela i Malå.

Stort grattis till de båda madamerna!


bettan (Lejon, för övrigt) kollar in herr och fru Prickigt Djur.
Det var i Ystad det.

Bettankax har jag känt i flera år .., men allt kommer sig genom bloggandet och riktigt hur och när och varför .., ja, det kommer jag inte ihåg.

Men annat vet jag: jag vet att hon är en av de absolut trevligaste kvinnor jag känner, hon är lång och stilig, har en härlig självironi, en stor portion humor och därtill ett hjärta av g u l d!

När jag var på väg till Hässleholm för att få nytt knä, stannade vi till någonstans för att tanka .., och just då - när jag kände mig aningen liten och ynklig -, kom ett sms till min mobil och det var så fint och omtänksamt skrivet, att jag aldrig glömmer det!


Den första bloggträffen hölls på Bryggeriet i Ystad.
Här visar bettan miraklet med en enkel ansiktslyftning.
"Titta här nu .., så här ser jag ut som vanligt ..!" säger hon.


Sen sätter hon försiktigt, försiktigt händerna på ömse sidor om ansiktet och drar lätt.
"Ser du ...? Nu är det ju alldeles slätt!" säger hon smajlande.


För en tid sedan kom med posten ett uppmuntringspaket från Lund, ja, jag vet att ni har sett det redan, men här repriseras så mycket så det spelar ingen roll.
Ja, det kom alltså från bettankax.
Det visade sig innehålla "hälsobars" ..., dvs, mina favoriter Anthon Bergs marsipanbröd!
Och ett eget företag har hon startat minsann ..., "Bettankry AB".


London, 2010.
Jag sitter på en uteservering för mig själv .., dricker te och äter en bulle och ringer till Bettankax och berättar om vad jag ser och hur lycklig jag är.
"Om du hade varit här nu, då hade du sett detta ...". säger jag.


Sommaren 2011.
En hjärtevärmarbild för den som tog den.
Och handen nere till höger ..., med rosa ring ..., tillhör förstaprisvinnaren.

Ja, det var lite - eller mycket - om förstaprisvinnaren det.

Då kommer vi till hemifrån Ingela.

Ingela - som är Fisk -, är en sån som jag minns från min uppväxt, även om hon är aningen yngre än undertecknad.

När jag tänker på henne, då ser jag en nästan kolsvarthårig kvinna med mörka ögon .., Fjällrävenjacka och garanterat en ryggsäck av samma märke.

Ingela växte upp i andra änden av samhället, men Malå är så litet, så man visste ju ändå vilka som fanns där.

En egen blogg har hon, den finns här.

För nästan exakt 1 år sedan, var det vernissage här på sidan.
Bloggvänner ombads då att skicka in bilder på sina tavelfavoriter - det säger ju faktiskt en hel del om människor, jo, det tycker jag - och från Ingela kom två bilder.



Det här var den första och så här skriver hon:

"Tavlan med lunnefåglarna är en akvarell av Dag Peterson.
Denne Dag Peterson är en av Sveriges mest omtyckta konstnärer som ofta målar djur och fåglar."

Att Ingela är intresserad av djur och natur och vår miljö, det förstår man nog då.



Och om nästa tavla får vi veta följande, nämligen att den inhandlades på Sri Lanka när Ingelas första barn hämtades just där.
Det är nu 24 år sedan.

Ingela berättar:

"Jag och en annan blivande mamma tog en taxi och reste längs den hysteriskt trafikerade Galle Road söderut.
Jag tror till och med att vi åkte tuktuk dit, men tog en riktig bil hem med våra nya konstverk och i mitt fall en morgonrock."

Såja, nu har vet ni kanske lite-lite mera om damerna!