Vi börjar så här med förra veckans glädje ...

Eva på Frösön berättar om sin glädje ...

 1. Kaffe på Jamtli café tillsammans med gamla mor och yngsta dottern.

 2. Promenad på Jamtli, friluftsområdet  med sina gamla hus. Utsikt över Frösön och man kunde ana lövens skira grönska.

3. Vitsippsängarna ute vid skogsbrynet.

4. Kvällspromenad vid sjön med dottern.
Det blåste kallt men det var så otroligt vackert.
Lågvattnet gjorde landskapet kargt, fjällen kändes nära.

5. Söndagspromenad vid hamnen. Ett gäng seglare hade precis kommit i land.
Det blåste isvindar men det friskade upp hjärnan.
Hälsningar Eva.

Anne-Marie på jobbet säger så här ...

Klockan är två på eftermiddagen och såväl Anne-Marie som jag själv har slutat för dagen och nu frågar jag  vad som gjorde henne glad?

"Ja, vi var på ett väldigt trevligt 50-årskalas, det var kul, men allra, allra bäst var ändå att jag fick träffa vårt senaste lilla barnbarn som nu är tre veckor ung eller gammal!
Det var det absolut bästa!"

Mindre roligt var förstås att geten Ubbe som under vintern fått kalasa på semleskalkarna från jobbet, åt ihjäl sig av färskt gräs och dog av "trumsjuka", det vill säga, det bildas metangas i magen och stackars geten sväller som en ballong och när Anne-Marie kom ut till hagen hittade hon Ubbe liggandes på marken.
Det är Ubbe - still alive - som ni ser på bilden.

Bodil, som funderat ett tag, säger så här ...

På kontoret ute på lagret sitter Bodil som är ansvarig för schemaläggning, kassaräkning och mycket annat och hon är en av de mest omtänksamma schemaläggare jag någonsin i kommit i kontakt med.
 På väg till kassan tvärtittar jag in till henne och påminner om det här med glädjen under veckan som gått.
Nu sitter hon tillsammans med Anne-Marie i fikarummet och jag har tagit på mig anoraken och är på väg hem, men gör mig redo med papper och penna.

Bodil ler.
Jo, hon fick tänka efter lite, "det hade ju inte hänt nånting särskilt" .., men sen kom hon ihåg, ja, glädjen liksom bubblade fram.

1. Dottern Malin kom hem från klassresan till Polen. Sedan sjätte klass har det sparats och dottern var jättenöjd och skulle gärna återvända för fler besök!

2. Madeleine, den andra dottern, håller på med en häst som har varit hysteriskt rädd för människor och häromveckan kom den hästen för första gången alldeles frivlligt fram till henne och det gjorde henne förstås såå lycklig! 

3. Och så vann ju Magnus (Bodils man, tillika ägare till butiken) på Lena andelstips och har nu börjat titta efter en resa till Budapest nästa vecka!

4. Nånting som också gladde väldigt mycket var den långa promenaden från Haverdal och över till Steninge där Bodils föräldrar Elvy och Sven-Åke bor. Det är hennes pappa ni ser på bilden.

"Dom hade ingen aning om att vi skulle komma och det var fint väder och vi passerade fårhagen med alla smålammen och ja, det var verkligen härligt!" säger Bodil leende.

Det kan bli jobbigt att läsa alla glädjeämnen på en gång, så nu delar jag upp det lite.
Först ut var alltså det här gänget.
Tack ni underbara som berättade! säger jag.

Det som gjorde oss glada under veckan som gick ...

Jominsann, jag var så trött och slut på efter jobbarhelgen att jag inte ens kom ihåg det här inlägget, men nu hojtar jag!

Ni som vill vara med och berätta om det som gjorde dig/er extraglad under veckan som gick, mejla då glädjen till bisse151@gmail.com - har ni bild, så jättegärna! - har ni ingen, så går det bra det med.

Ni har till i morgonkväll på er.

Något som gjorde mig glad i veckan, det var det här bordet.
Vår altan är nämligen väldigt stor och vid - den byggdes för att användas som dansbana när pv firade sin 50-årsdag - och jag har alltid känt att det nästan är som lite öde på altanen.

Så kom pv hem med två stolar från auktionen (dom på bilden) och jag tänkte att man kan ju göra fler sittgrupper där ute .., men då skulle man ha en bänk att ställa blommor/kryddväxter på, så där så att det blir ombonat.

Döm om min förvåning när pv av skärpvirke - hittat i fabrikör Johanssons container - tvärbygger en bänk, eller ett litet bord och det blir alldeles perfekt, där ska det få bli lavendel och timjan och lite annat och så kan man sitta där och dricka förmiddagskaffe!

Tänk, så fint när träet "grånat" och blivit så där som stolarna i kulören!

D e t, bordet, blev till stor glädje för mig!

Dagens fönster ...

.. är infångat av SoF och det är precis hennes signum på bilden!

U n d e r b a r t!

Morgon i landet Halland ...

Och på gräsmattan ser vi blåmesar, pilfinkar och en sädesärla plocka åt sig av allt hund,- och katthår. Särskilt blåmesen, som bor i holken som vi fick av den rara Solveig och hennes man i Dalarna, tar så mycket i näbben, att det ser ut som om den har fått mustasch! Man måste vrida upp volymen på sina högtalare .., då kan man lyssna till biljud. Och nej, jag fattar inte varför texten kommer på sidan av bilden!

Dagens fönster ...

"Alice väntar på Jan ....", skriver fönsterfångerskan Mian.

Vilket totalt underbart fönster! säger jag.

Mian tillägger ....
 Till höger på väggen sitter klätterstöd till en småblommig klematis. När Alice var valp beskar hon denna växt ända nere vid jorden genom att bita av samtliga stjälkar. Detta i sin iver när hon försökte att gräva i den ganska så begränsade jordvolymen som fanns intill stenfoten. Så fin som klematisen var just den sommaren har den aldrig varit varken före eller efter den dagen ;-)
Alice, numera 10 år, är rent galen i att gräva - fortfarande!

Hurra, hurra, hurra, hurra!

 

På vift i Skåne .. Ulrika t.h och bloggerskan till vänster.

Idag fyller stickvärldsmästarinnan Ulrika år och jag vet faktiskt inte hur många, men det spelar ju ingen roll!

Ulrika var, förutom Leina och Malin dom var nog tvångskommenderade), bland dom allra första som kommenterade på min blogg, ja, det var nog en sju år sedan och på den gamla bloggen - den som inte längre finns -.

Och Ulrika var nog den allra första bloggvännen som kom på besök just till Ystad och inte bara en gång, utan flera gånger och vi har åkt Österlen runt och hälsat på i Danmark och på Ven och hon har hälsat på här i landet Halland och pv och jag själv har hälsat på henne i Västmanland och ja, hon har varit med hur länge som helst, känns det som! 

Aldrig har jag hört henne lyckligare än nu, tillsammans med rallymannen Marcus från Striberg!

Stort grattis härifrån nu Ulrika!

Åååååå, varför ...!

I vanliga fall brukar jag köpa andelarna som min arbetskamrat Lena knåpar ihop, ja, på V75.
Den här veckan kostade en andel 45 kronor, om jag minns rätt.

Nej, jag köpte ingen.

Och då kan man ju ge sig den på att det blir vinst!
Dom som köpte hennes andel och betalade 45 kronor, kan i morgon komma och hämta ut 4300 kronor.

Tre arbetskamrater är väldigt glada ikväll.
Om man säger som så.

Förmiddag i ett gult hus på en kulle ...

Ibland tänker jag att ..., nä, det är för dyrt att prenumerera på en dagstidning, nu får det vara nog, men så ångrar jag mig alltid .., särskilt när jag har ramlat över nån artikel som faller mig i smaken.

Pensionatsvärden kan läsa dagstidningar på jobbet, det kan inte jag - den tiden finns helt enkelt inte - mina raster är på kvarten ungefär, förutom när jag har heldag, vilket sällan händer.

Och när jag idag bläddrar i gårdagstidningen, då är det just en sån dag som får mig att aldrig någonsin vilja ringa och säga upp prenumerationen!

I Stockholmsdelen finns nämligen ett reportage om människor från olika länder som flyttat till vårt land (eller vuxit upp här) och somliga har verkligen börjat ett nytt liv. 

Modiga människor, så där som Franjo från Peru! 

Eller fransmannen Sebastien som berättar hur han kom på besök från Frankrike och föll pladask för människorna på Lilla Essingen där alla hälsar på varandra, eller i alla fall hälsade på honom .., och hur han har haft bageriet "Petit France" men nu sålt det och i stället tillverkar franska macarons på heltid i sitt bageri på Essingetorget.

Det här är journalistik som jag gillar skarpt!

Och ja, det finns säkert läsare som menar att det här ger en felaktig bild, så här anpassade och lyckliga (?) är väl inte alla som kommit hit från andra länder. 

Nej, säkert inte. 

Men jag tror också att det är viktigt att ge en bild av alla som verkligen klarar sig bra!

Och som grädde på moset den här förmiddagen, så kommer ett annorlunda fönster seglande genom rymden .., det är AP som är på väg till hoppträning med sprallhästen Fiéri.

Själv ska jag inte hoppträna, men arbeta .., tolv till åtta, det blir en kämpig dag med mycket spel och många kunder och jag kan  a n a   hur mina knän ska vara när jag kommer hem vid halv nio.

Om några veckor utökas dessutom öppettiderna till 21.00.

Några tycker kanske att det här är en äcklig bild .., men så här mycket hår fick jag av bara en stunds ryktande på sigge och pElle!! 

M i n s t   lika mycket från harry!

Ryktan som jag inhandlade igår ..., vilken panggrej!

Dagens fönster ....

... kommer från Västmanland och från stickmadamen Ulrika!

(Fast nu är hon ju rallymadame också ...).

Och så ett kvällsfönster ...

... från Skåne och från vännen Torun!

En flagga som speglar sig hyreshusfönstret - det blir ett flaggfönster det -.

(Hade Sverige vunnit hockeymatchen mot Ryssland hade ju detta varit en perfekt bild .., nu blev det storförlust, men vi hissar väl flaggan ändå ...).

Halleluja-moment!

I nästan hela mitt liv har jag haft hundar runt omkring mig!
Så gott som alla har fällt hår, men den som utan tvekan fällde mest, var en gul labrador, vid namn "Labbe".

Ja, det vill säga, tills harry kom in i bilden!
Det går inte i ord att beskriva hur han har fällt  d r i v o r  med svart hår och vi har ryktat och haft oss och det har inte spelat nån roll alls.

Tills idag.
Då köpte jag nämligen den här ryktan som var dyr som skrutt - 495 kronor -, men ni skulle bara ha sett hur mycket hår som följde med när man hade dragit ett par varv!!!
Obeskrivligt, var det!!

Och när harry var färdigryktad, tog jag mig an pElle och då hade jag kunnat karda ull till ett par vantar .., så mycket underhår fick jag bort!

Expediten i djuraffären skröt så otroligt om den här mackapären och jag tänkte .., ja, ja .., hon har själv hästar och använder den till såväl hästen som hunden och lovorden haglade!

Oj, så rätt hon hade!!

Enjängda Elisabet ....

Sett utifrån torde mitt liv vara alldeles omåttligt enahanda.

Det är arbete fyra eller fem dagar per vecka och sen tar jag moppen hem igen och där, i det gula huset på kullen, där händer inte så värst mycket .., det är plantering av blommor, promenader vid havet eller timmavis av att sitta-i-stolen-på-altanen-och-titta-på-sädesärlor-och-rödstjärtar.

Mellan varven spelar jag Rumble på den finurliga telefonen, tittar på fotboll eller hockey i tv tillsammans med pensionatsvärden .., uppdaterar bloggen (som om nu detta vore det viktigaste i världen!!) .. ligger på soffan och läser DN .., gosar med harry eller katterna, ja, det är väl i princip allt. 

Jag går nästan aldrig i affärer, jo, om där finns en bokhandel, då.

Är aldrig på krogen.

Tycker inte om stora fester (men det beror mera på osäkerhet), sitter hellre vid ett köksbord och småpratar .., så där som vid besöket hos Lifeblog i Dalarna i vintras.

Så ser mitt liv ut.

Men ibland händer det saker minsann .,. då tar jag moppen och kör till Slöinge, 1 mil bort, i akt och mening att inhandla gott bröd.

Det var vad jag gjorde nu på förmiddagen.

På bilden här ovanför syns det lilla bageriet och min moped som står parkerad vid häcken.

Själva butikslokalen är minimal .., men vid fönstret finns en gammaldags soffa och ett bord och där sitter två kvinnor som nog är systrar (båda har sååå vackra ögon!) och det är varmt där inne .., en slags ljuvlig värme och kunder småpratar om vilket bröd man ska välja och jag frågar om jag får ta en bild?

Det får jag. 

Eva på Frösön .., det är där vi ska sitta i sommar!

Sen är det min tur och jag får två bruna papperspåsar fyllda med ljuvligheter med mig hem och det är motvind nåt alldeles hemskt och blåser rakt in i min kappa, men det är härligt ändå ..., och jag ser ett sto med två föl som skutthoppar när jag kommer körande och jag stannar till en stund och bara tittar och längre bort ser jag havet. 

Hemma igen tar jag på mig dom gräsligt fula - men himla praktiska Foppatofflorna - och går en liten runda.

Dom här kom pv hem med igår.

 Och jag förundras över hur snabbt humlen växer .. (till pv:s förfäran ...). 

Tar mig en titt på jordgubbspyramiden ... 

Å, så frodiga och fina plantorna är .., det här kommer att bli fint!

 

Tänker att .. hade jag bara anat med vilken hastighet och livskraft myntan brer ut sig ..., då hade den hamnat i en kruka, inte i en liten rabatt! Bladen använder vi till te .., det blir himla gott med lite pressad citron till!

Tar en sväng förbi körsbärsträdet. 

F ö r u n d r a s  över att nånting kan vara så vackert! 

Och så blir det lite småprat med födelsedagshunden harry som idag blir ett år. 

Det märks att detta är en gatukorsning .. huvudet är ganska mycket för stort i förhållande till övriga kroppen, men han är fin och go och vem är jag att döma .. jag har en mage och en rumpa som alldeles på tok för stora för övriga kroppen - i alla fall till min längd - men det går ju bra ändå.

Och så hämtar jag posten och vad ligger där!! 

Jo, i ett litet vitt kuvert ligger små Ängsnävefrön och tänk, så snälla bloggvänner det finns! 

Det är den eminenta insekts, - och fågelfotografen från Västergötland, som är så omtänksam!!

Tack snälla Mian!

"Titta pElle .., titta, vad matte ska sätta ut i jorden idag!" säger jag. 

Han är inte så värst intresserad, om man säger så.

Ja, så här ser min dag ut.
Nu ska jag ta DN med mig och sitta ut i solen som äntligen visar sig och harry ska få springa som han vill på gräsmattan och hämta pinnar och bollar och ett blått snöre och sen ska det knåpas på en krönika och jag ska bara njuta, för sen stundar jobbarhelg och låååånga dagar och trötta kvällar och ben.

Ledig dag ...

Behöver jag säga mer ....?

Och sen kommer ett mejl från Sven i Luleå (ni vet, han som skulle kunna bli krönikör i vilken tidning som helst!) där han inte skriver ett enda ord .., ja, bara en rubrik: "Ledig dag - behöver jag säga mer ..?"

Förmodligen är han i färd med att byta till vinterdäck igen ,-)

Dagens fönster ...

Ååå, du rara Ellem ..,. vilket fönster du har fångat .., ett som susar rakt in i mitt hjärta!

Tack snälla! 

Och fönstret ("fönstorna" som annannan säger att det heter i Skåne ...) finns i Värmland, i Kristinehamn.

Men ellem själv, hon bor i Skellefteå.

Varför jag älskar att köra moppe till och från jobbet ...

Det här är en orsak.

Att man kan tvärstanna vid hagen inte långt från affären och sen sitta på moppen och småprata med kossa nr 961 och hennes kompisar.

Eller hans.

I nästa hage finns tackor med sina smålamm.

Det ni.

Har man inget annat för sig ...

... och det har man ju, så kan man alltid titta in till Gunnar i Jämtland och se hur Herr Tupp och de två hönorna har det.  Av bara farten kanske man då upptäcker att en astronaut ramlat ner från yttre rymden och befinner sig utanför hönshuset!

Ahaaaa .., det är Gunnar själv, biodlaren som är på väg till sina bin, då förstår man ju!

Och visserligen flyr såväl tupp som hönor vid åsynen av herr austronat . men titta, en vink får man!

Ännu mera här och nu ...

Morgonpromenad i hästhagen, där jag just idag inte ser en enda hästkrake!

Luften är ljummen, nej, mer än ljummen! 

Det faller lite duggregn.

Jag tänker på intervjun i Gomorron-tv med förre fotbollsvakten Magnus Hedman där han öppet berättade om sitt helvete, det som han hade och som han nu - äntligen - har tagit sig ur. 

Så lite man vet om andra människor! 

Så lite man vet om sig själv!

Och där går jag och tänker att idag för trettiosex år sedan, vid elvatiden på morgonen, blev jag tvåbarnsmamma ..., och jag minns glädjen och den så oändligt rara barnmorskan som hade arbetat som nån slags missionär någonstans i Afrika och jag minns hennes värme och hur hon, när jag låg på en säng och skulle skjutsas upp till avdelningen på Karolinska ..., hur hon stod intill sängen och strök med handen över min kind och jag tyckte att hon var den underbaraste människan på jorden! 

Jag var tjugotvå år. 

Min pappa skulle leva i ännu sju månader.

Och nu är det ett annat liv och jag möter en kund från affären, jaha, det är hon som arbetar på apoteket i Getinge och vi står och pratar en stund och ser man på, där kommer grannarna Gun och Göran som var morgon går en lååååång promenad och harry blir alldeles sprallig och vill sååå gärna att Göran ska klappa honom (och det gör han) och sen träffar vi en äldre kvinna med en greyhound som är förfärligt rädd och morrrrrar ilsket mot harry och jag säger till kvinnan att .."du kan vara lugn, jag har honom i koppel!"

Nästan hemma .., överallt blommar slån och jag böjer mig fram och drar in doften .., fylls av en vemodsglädje .., åååå, så jag tycker om maj månad!!

Så här står det i Den virtuella floran, ja, angående slån:

"Hvilken skulle icke någon gång beundrat den rika blomningen på de ännu bara grenarna, hvilken midt under en solig vårdag kan låta busken, ja hela den sluttning, der den i större mängd bosatt sig, liksom beklädas med ett lätt snötäcke."
Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868) 

 

Dagens fönster ...

... har kommit susande genom rymden och landat här i det gula huset i Halland.

Vilken tur!

Den som agerade fönsterfångare var Gunnar i Jämtland och fönstret hittade han här.

Och är ni sugna på att se hur Gunnars tupp och två hönor har det, så kan man klicka in sig här.

Hurra, hurra, hurra, hurra!

 

Idag fyller världens bästa AP år! 

Trettiosex, närmare bestämt! 

Här står hon med sin häst Fiéri.

Och tänk, nästa år ska hon åka halvvasan!

Bakom henne skymtar lillebror.

Och så ska hon åka stafettvasan förstås .., sista sträckan som vanligt.

Och bli emottagen i målet i Mora av ivrigt hejande lagkamrater!

(Bilden togs i fjol .., man ser att pv nästan pinkar på sig av lycka - det är nåt hysteriskt över det hela  -, ja, det är väl detta att lagkamraterna fixade det hela!)

T. v. om pv står födelsedagsbarnets storasyster, den eminenta skidåkerskan dr Böhlander, hon som vid växlingen frågade pv ..."gick dina skidor bra? jaha, då tar jag dom i stället!"

Vänligen notera hennes eleganta solbrillor, som gjorda för skidåkning!

Så här såg AP ut när hon var liten och hade lekt hårfrisörska och klippt sin egen lugg.

Go som gull var hon och kunde sitta timmavis och pillra med små stenar som hon spottat lite på.

Nu är hon inte så stor, men aningen äldre! 

Här kommer ett jättegrattis till en älskad dotter, från mamma i landet Halland.

Här och nu ....

Det är en onsdag i maj år 2012.

Jag står i köket och stryker örngott.

Jag är femtioåtta år och blir åtta.

Och så befinner jag mig plötsligt i köket hemma i Malå, det är sextiotal och mamma finns i rummet intill och nu står jag där och stryker örngott - det är nästan det bästa jag vet ! - och mamma har lovat mig 25 öre för varje örngott och på diskbänken alldeles intill finns stänkflaskan som är av ljusblå plast och jag duschar örngott och handdukar så där så det blir enklare att få dem släta.

"Titta, så fint det blir Eliza!" säger mamma med snällaste rösten.

I ena hörnet i köket ligger stövaren Buster och sover på en galonklädd dyna.
Det händer ofta att jag kryper ihop och ligger där nära honom - han luktar väldigt mycket hund -.

På väggen hänger köksklockan som tickar högt, nästan i pulstakt.

I botten på klockan ligger - då, på 60-talet - mina systrars mammas dödsannons.
"Älskad mamma och hustru ...", står det.

Om Gunna pratar vi aldrig, men på spiselhällen i vardagsrummet står under alla år ett inramat fotografi av henne.
Hon är då märkt av sin sjukdom och har en slags turban virad runt sitt huvud.
Lusekofta har hon också.

Ju äldre min störstasyster blir, desto större blir likheten med hennes mamma.
Det händer att människor säger att "å, hon är ju en avbild av Gunna!"
Det händer också att jag undrar vad pappa tänker, då, när han med sån oändlig ömhet tittar på min syster, hon som är så lik sin mamma, hon som inte längre finns.

Och nu, många, många år senare står jag i ett kök i ett gult hus i landet Halland och stryker örngott och harry får sig en liten dusch från ångstrykjärnet och skuttar omkring i glädje.

På väggen i vardagsrummet hänger köksklockan som tickar så högt.
I botten på klockan finns numera min mammas dödsannons.

Och jag tänker jag på hur ändligt fort tiden går.

Andreas vänstra hand ...

Nej, det är inte bara fönster som kommer seglande genom rymden och hamnar just här; även vänsterhänder.

Och vilken tur att man har bloggvänner som tar tag i det hela, när bloggmadamen själv närapå har tappat handhåven - här pågår inte längre evighetslånga tågresor där man kan norpa sig en hand lite hur som helst -! 

Vännen Ulrika, som tagit bilden, berättar så här om sonen Andreas.

"Handen tillhör min äldste son, Andreas, som fyller 19 år på söndag.
I juni tar han studenten. Han går bygglinjen, som plattsättare.

Några frågor fick han förstås också... :-)

(Se där, Ulrika vet precis!)

Drömjobb: läkare, men funderar på att söka till polishögskolan.
Sommarplaner: sommarjobb i en bygghandel. Och en "roadtrip" nånstans tillsammans med polarna.
Favoritmat: Oxfilé tournedos med potatispuck och tryffel. (Det har han inte fått hemma hos morsan inte...haha.)

På frågan om hur han trivs med livet just nu svarar han: 8.  

Om det inte vore så mycket plugg nu på slutet av terminen skulle det vara bättre.

Han har vänster tumme upp. :-)

Tack snälla Ulrika! säger jag och vilken vacker och "lugn" hand han har, sonen din.

Dagens fönster ...

Det här med fönsterleveranser, det går verkligen i vågor!
Ibland kommer inget alls .,. andra dagar tjoppar det till inkorgen och då är det som en tsunami av fönster och jag sitter och ler och blir så himla glad!

Nu är det annannan i Portugal som har varit ute - inte med en liten håv - utan mer som med en trål!
Mängder med fönster i ett svep och det här var ett av dem och är det inte härligt, så säg!

Så här skriver hon:
"Portos äldsta garnaffär med stans äldsta garnaffärsbiträden. Eget ullgarn av utmärkt kvalitet."
 
Titta på farbrorn längst till höger på bilden! 
Och titta på de något annorlunda "pelarna" med blommor på!

Fönsterfångardamen är sprungen ur den skånska myllan,  men bor i Porto där hon idkar nån slags forskning eller är forskningsledare, jag har aldrig fått riktigt kläm på hur det är.

Jag tycker så oerhört mycket om hennes sätt att skriva och när hon har varit hemma på besök hos sin far, då är det mycket om just Skåne och det skrivs med en sån innerlig ömhet och ändå så ..., "sett utifrån",

Det märks att hon i sitt yrke måste vara objektiv.

Idag träffade jag henne för allra första gången.
Nej, inte på riktigt, men ändå, nästan så att det kändes så.

Här är hon!

Fjorton dagar framåt ...

... lär det ska vara gråmulet och regnigt.

Men idag, en stund i alla fall, strålade solen och himlen var blå.

Jag satt på altanen och tittade på sädesärlorna som vippade omkring på gräsmattan - nästan helt orädda - och harry som sprang av och an upp i slänten och hämtade sin boll .., och från anoraksfickan tog jag upp mobilen och klickade iväg en bild, med appen Hipstamatic.

Då blev det så här.
Ännu blommar pärlhyacinterna - jag tycker att dom är så alldeles oerhört vackra -!

Ikväll klockan 20.00 ...

Det här med sport .., det är ett stort gemensamt intresse i vår familj.
Både i min "första familj" tillsammans med mina barns pappa (vi gick och tittade på DN-galan i Sthlm och såg Anders Gärderud slå världsrekord ..,det var en magisk kväll på Stadion .., och jag minns en fotbollslandskamp i ösregn på Ullevi mellan Tyskland - Sverige och jag hade gåshud av glädje!) och så allt tv-sportande tillsammans med pv och glädjen med stafettvasan och själva Riktiga Vasaloppet.
Vi sitter ofta i vardagsrummet och följer olika tv-sändningar ..., och även om jag många gånger går ifrån och gör annat, så älskar jag själva stämningen! 

Likadant var det i min barndom!! 
Å, jag minns pappa där han satt framåtböjd med papper och penna i knäet och hur han förde noggranna noteringar om skidåkarnas mellantider (detta var före hundradelarns intåg i tv-rutan).., och jag minns Bob Beamons längdhopp som blev världsrekord och Ingemar Johanssons boxningsmatch och Floyd som kom på besök till Malå och uppträdde på Borgen, på utomhusscenen.

Och min störstasyster missar knappt en enda sänding från Olympiska Spel eller VM i skidor eller skidskytte.

Lite senare kommer nästa bild.
Det har shoppats i Liverpool Club Store och så blir det fika igen.

Och sportintresset bara vidgar sig.
Barnbarnet Emil, snart tretton år, är närapå fanatiskt intresserad av fotboll (AIK är laget i hans hjärta).
Gissa, hur glad och förväntasfull han är idag!

På bilden, som är tagen nu på förmiddagen, sitter han och äter frukost på ett fik i Liverpool, tillsammans med sin pappa.
Ikväll ..., ska dom på match och se när Liverpool möter Chelsea!

Att han är "laddad", är nog bara förnamnet.

Nästan som stafettvasan ...

I fjol blev pv mer eller mindre utmanad av AP och hennes Micke om att cykla Vätternrundan.
Jo, han ställde glatt och villigt upp.
Sen visade det sig att han blev ensam som startade .., (ja, inte ensam, men ja, ni förstår ..) det var olika orsaker till att Nellys husse och matte hoppade av.

I vintras blev han uppringd av sin brorsdotter Kajsa (som för övrigt har gjort klassikern, så ung hon är).
Kunde pv möjligen tänka sig att ställa och ta sig an Vätternrundan med henne?
Ja, hon har gjort det förut, men ville väl ha trevligt sällskap.

Jovisst, han blev så glad och båda anmälde sig, starttid mitt i natten den där lördagen i juni.

Igår ringde Kajsa från Jämtland, där hon nu bor.
Nja, nu var det så att ..., ja, det var ju liksom inte alldeles säkert att hon kunde cykla och tja ., kanske kunde det bli så att hon kliver av.
Ojdå.

Då ringde pv till konstapeln i Malmö - till Anders -.
(Men först slogs en signal till Micke, men inget svar och det var nog lika tur det, för honom ..,-).
Kunde han, Anders .., möjligen ...?
Cykel får han låna, eller får han, av pv.
Efter en minuts betänketid svarade sonen "ja, det kan jag väl!"
(Dessutom frågade han när Vansbrosimmet går av stapeln .., jaha, nu börjar han fundera på Klassikern han också, eftersom han ju ska åka hela Vasaloppet nästa år.)

Trettio mil på cykel ..., hrrmmmm, - inte för inte kallas det för Rödstjärtsloppet -.
Nu blir det spännande att se hur det slutar .., kommer Kajsa att sälja biljetten till Anders och anar Anders då vad han har givit sig in på ?

Och jag har lovat att följa med och heja.
Heja är jag bra på!

Duktiga fotografer finns det gott om i bloggvärlden.

En av dem finns i Småland.

Åååå, vilken underbar bildserie!

Här är den.

Tisdagsfönstret ...

... kommer från Värmland, närmare bestämt från Kristinehamn, där ellem (från Skellefteå) tillbringade Valborgshelgen.

Vilket otroligt vackert ljus! tänker jag.

Konsekvensanalys ...

Ungkarlstider.
Fyra, fem veckor till havs med båten och goda vänner.
Prydliga anteckningar i loggboken.

Några år senare.
Nere vid slänten står segelbåten utan namn och vilar sig.

"Men nästa sommar kanske!" säger pv.

Tips emottages med största tacksamhet ...

Medan pv är på sjukhuset för undersökning av sitt hjärta (det där flimret .., och läkaren häpnar över den låga vilopulsen - sextio - och då har pv nyligen cyklat uppför den branta backen på väg till sjukhuset!), vattnar jag jordgubbspyramiden.

Sju säckar matjord har nu fyllts på .., men det går säkert i ännu en .., allt eftersom vi vattnar sjunker det hela ihop och det är bara att ta nya tag.
I princip skulle plantornas rötter - dom plantor som är på översta lagret - kunna nå till botten, det är ju öppet hela vägen ner.

Är det nånting harry inte tycker om, så är det vattenslangen .., det kan ju bero att på nån retsticka i familjen har råkat rikta slangen mot den arma hunden .., ja, inte full fart alltså, bara så där som en spridare.
Alltså håller han sig en bit ifrån vattnerskan .., lägger sig på altanen en stund eller går bakom bilen.

I gläntan som uppkom när jag tog bort en massa sly, planterades idag mängder med utblommade påskliljelökar. Blir det, så blir det.
Men så tänkte jag .., ååå, där skulle man kunna fylla på med jord och ha blommor!

Nån som har några förslag?
Gärna lite högre blomster som syns över "pyramiden" .., men det är klart, man kan göra en liten kulle där också.

Alla ni som är trädgårdskunnniga .., vad skulle ni göra?

DBIV för äldsta dottern ...

Marias glädje ....

Dom var ett gäng som höll ihop under tonårstiden i Malå .., och nu, när alla närmar sig eller redan har fyllt fyrtio och har blivit föräldrar och har tonårsbarn eller småttingar och bor på olika ställen .., några i Umeå, några i Stockholm, nån i Skellefteå och nån i Umeå .., så träffas man återigen.

Minst en gång per år!

Och allt blir nästan som förr!

Några av dem var dessutom lekkamrater .., som tvåa från vänster i raden längst ner, syns Malin.
 Hon och Maria är födda med bara någon dags mellanrum, bodde i närheten av varandra och håller ännu kontakten! Ännu trettio år senare kommer jag ihåg familjens telefonnummer.

Sååå många kvällar som jag ringde dit och bad dem skicka hem Maria och senare även AP som lekte med Malins lillasyster.

Malins farfar Ragnar hade traktor och brukade skotta snö på vår infart, då, när det hade kommit riktigt våldsamma mängder. Ragnar satt ofta vid vårt matbord när jag växte upp .., där satt han och pappa och pratade älg, - eller harjakt eller hur en bra stövare skulle vara beskaffad.

Mannen som pekar mot fotografen, hans mor var lärare i tyska när jag gick i högstadiet. Hon chockade oss alla genom att enbart prata tyska på lektionerna och jag minns hur häpna vi var!