Hos Catarina och Per ...

Söndagmorgon och vi har bokat (eller, det har friherrinnan gjort) frukost på vandrarhemmet i Steninge, det som nu, sedan en tid tillbaka, drivs i ny regi.

Själva vandrarhemmet har fått ny färg (adjö till det gula!) och till en början tänkte jag .., men oj, vad det blir annorlunda, kan det bli fint?

Svaret är: ja, det har blivit jättefint!

En stor veranda har tillkommit och där finns flera sittplatser och stora och mindre kuddar finns att vila mot, jodå, jag har sett hur människor suttit eller halvlegat där ute när jag om kvällarna cyklat hem från affären.

Den där delvis inglasade verandan är ju rena drömmen att sitta på och vi väljer ett av hörnen.
Där utanför står ett gäng slanka cyklister och väntar på en eftersläntrare .., så snart hon ansluter blir det gruppfotografering och sedan styr sällskapet i samlad tropp söderut.

Prick 85 kronor kostar frukosten per person och den är på intet vis överdådig, men helt okej.
Brödet är hembakt och ljuvligt gott .., där finns Kvibille cheddarost, gurka i skivor, kokta ägg, juice, gröt (Per, innehavaren, har deltagit i gröt-VM och ska i höst åka till Skottland till ännu en tävling) och vi bjuds på en liten smoothie och gröten serveras i små portionsskålar med bär och pumpafrön som pricken över i.
Eller över gröten.

Allt går vitt, blått eller rött.

På väggarna hänger bonader broderade med hallandssöm, många av dem inhandlade på loppis.

I lilla hallen .....

Och där finns flera sittgrupper ute på tomten och jag tänker att blommor på borden ., så fint det ändå blir!

"Jaha, dig känner jag igen, det är du som cyklar förbi här om eftermiddagarna ..?" säger Catarina leende och jo, hon har ju handlat i affären också och på så sätt har vi setts tidigare.

Så här såg det ut då, i maj år 2009.
Där syns Kent från Växjö och Anne-Marie från Malmö, där är Mian från Falköping, Annika från Kävlinge,  Lena från Västergötland, Ulrika som då bodde i Västmanland,  Anitha och Per-Erik (fine Perra som inte längre är i livet och dom bodde i Skåne just då), där är Gunnar från Jämtland och där ska även Qi från Göteborg vara och den STORARTADE Ann - också från Göteborg -, och inte att förglömma Bettankax och Lindalotta från Lund respektive Svedala, och mossfolk, då från Örebro kanske? Och pv. Har jag fått med alla?
Och varför denna handuppräckning?
Kanske hade jag frågat vilka som var storasyskon?
Jo, så var det nog.
Så småningom anslöt även pv:s mamma Gunvor. Hon kom promenerande med sin rullator och hade inte suttit länge förrän hon reste sig upp och drog en fräckis. Då hade hon lite drygt sex månader kvar att leva.

Bakom själva vandrarhemmet finns en liten stuga där en övernattande kan ha med sig sin hund.
Sånt tycker jag om!
Det vittnar om omtänksamhet.

Och titta, så fint nedanför altanen!

Och här sitter friherrinnan och håller upp den vackra koppen!

Behöver man verkligen åka några kilometer för att äta frukost?
Nej, självklart inte, men trivsamt var det och bara utsikten är ju värd priset.

Om jag någon gång tackar ja till pv:s frierier, då skulle jag kunna tänka mig att hålla festen i vandrarhemmet. Femtio personer får plats, där är fyrtio sängplatser.

Har du vägarna förbi och blir sugen på ett härligt boende?
Här har du en länk till Kuststationen vid Kattegatt, som det hela nu kallas.

Dagens fönster ...

.... finns i Finland, där ellem tidigare i somras var på besök.

Minns jag inte helt galet, har hon delar av sin släkt just där?

Ledig dag ...

Man kan kanske tro att jag är på stranden varje ledig minut.
Ja, det kan man nog tro.
Och det är nästan sant.
Är det fint väder och är jag fri från plu-nummer och fruktpåfyllning, då tillbringar jag garanterat minst två timmar på stranden. Gärna tre.
Idag i Särdal, inte långt från Haverdal.

Mörka moln kom och gick.

Vad gör man då där?

Jo, man badar i havet flera gånger .., simmar under ytan och ser ibland nånting diffust som rör sig under sanden ..., och man sitter i sin rosavitprickiga solstol och tittar ut över världen .., tänker på allt möjligt .., tänker på dagarna i Bornholm och i Ghana .., tänker på glädjen i att ha haft alla barnen här i sommar ., och på middagen i Steninge tillsammans med Hilda och Patrik och glädjen över att det har löst sig så bra för dem - högskola och "headhuntad" till ett slags fast arbete -.

Och jag tänker på hur många sommarpratare som jag har missat, eller somnat ifrån.

Nåja.

Allt känns bra.

"När blev vi kompisar egentligen ....?"

Igår i kassan .., det är lilla Filippa, 5 år, och hennes mamma och lång kö bakom.

"Hej Bettan!" ropar Filippa som är den mest pratglada lilla fröken man kan tänka sig.

Hela hon smajlar.

Det finns liksom inga ord för hur sånt värmer ett sextioettårigt hjärta.

Och efteråt, när varorna packas i, hör jag henne fråga sin mamma ..."mamma, när blev vi kompisar egentligen, Bettan och jag ...?"

Det är väl det som är guldkornen i jobbet.

Förstås.

Dagens fönster ...

... är vårt - eller egentligen pv:s - och finns i landet Halland.

Det där landet där solen strålar från en klarblå himmel och där det blåser ljumma - nästan medelhavsvindar - och där fjärilar flyger lite hit och dit och där elvakaffet strax är på gång.

Här och nu ...

Nu översvämmas hästhagen av ljung!
Och där, uppe på toppen, där jag alltid tänker att indianerna ska ligga på lur och komma störtande ner i full galopp (minns alla västernserier på 60-talet där man såg fjädrar sticka upp vid någon bergskam och så hördes trampet av hovar när det bar iväg nerför ...), där är hela marken lila.

Ja, den är för övrigt täckt av ljung nästan överallt!

Det är så vackert, så vackert.

Fest en vanlig torsdagkväll!

Underbara Josefin som har ett leende som smälter isar!

Igårkväll var det dags för den årliga sommarträffen hos Magnus och Bodil.
För första gången hade jag oturen att arbeta just den kvällen, men det gick bra ändå .., jag cyklade iväg vid kvart över nio och eftersom jag är utrustad med världens sämsta lokalsinne, kom jag alldeles fel och fick fråga en bekant kund som var ute och kvällscyklade, ja, om vägen?

"Men Bettan, hur kan du virrat dig hit? Kör nu rakt fram, där du ser STOPP-skylten tar du vänster och sen håller du bara längs havet!" sa han och log.

Väl framme kunde jag konstatera att dom yngre spelade kubb och dom något äldre (femtio och sexioårsvarianterna) satt på altanen och småpratade. Ett jättelikt buffébord var uppdukat och ännu inte uppätet (vilken tur!), så där satt jag och kalasade och surrade med de övriga.

Till vår stora glädje anslöt även arbetskamraten, hon som är svårt drabbad av sjukdom.
Hon heter Gunilla och är så härlig så det är inte sant!
Där satt hon, liiiite tunnhårig efter cellgiftsbehandlingen, men precis sig lik; lika go och glad och fin!

"Vi försöker hålla ställningarna i charken Gunilla!", skrev Marie t.h.

Innan vi åkte till Bornholm bad jag kunder som jag vet handlar av henne i charken, att skriva en liten hälsning på ett A4 (som blev två) så där som till ..., ja, uppmuntring. Gunilla, som är öppen med vad som har hänt, skrev i sin tur ett tackkort där hon tackade för hälsningarna som gjorde henne så glad  - det var väl det där stödet, om än bara med bokstäver -,  och det tackkortet står på charkdisken och när hon en dag helt apropå tittade in, var det som en ocean av kramar som mötte henne!
Hon är liksom en klippa i charken.

Ja, det blev en härlig stund tillsammans med de övriga där ute på altanen!
Nu skingras snart halva gänget!
Josefin fortsätter dom industriella studierna i Linköping, L - som tävlar i dressyr med sin häst -, börjar studera till läkare, F har inte riktigt bestämt sig ännu .., My läser i Lund .., och alla unga pojkar som är på golvet och fyller in varor tre dagar per vecka, ska väl kämpa med gymnasiestudierna.

Och vi sjöng och hurrade för kolonialansvarige Jocke som just igår fyllde 29 och efter dryga timmen eller lite mera, kom pv och hämtade och fick smaka på glass och jordgubbar som väl är det bästa han vet .., och när vi, en stund senare, åkte hemåt, sa jag att åååå, så jag älskar den här arbetsplatsen och alla arbetskamraterna där man känner sig helt trygg.
Där man - med alla brister och tokigheter -, får vara sig själv och det är okej.

Vad jag hade på mig?
Ja, men den vita fina klänningen förstås.
Den gröna fick vila.

Dagens fönster ...

Barbro i Uppsala tog fram håven och visar här fångsten; ja, det är dom nya skomakarlamporna som ska lysa upp kulna höstkvällar, skriver hon.

Tack snälla! säger jag.

Inkonsekvens ...

Jodå, man drömmer och längtar, men kan ändå leva i nuet.
(Och man kan be till en  högre makt som man kallar Gud och höra om hen kan tänka sig att bistå med lite hjälp ibland, men man kan också tro på nåt slags öde; det är inte alldeles enkelt att hålla sig på mattan och vara logisk! Om detta diskuterades det friskt på familjechatten igårkväll, för att inte säga natten mot idag.)

Igår picknick på stranden i Särdal. Pajer, sallad, kaffe och en chokladkakebit.
Klart godast var friherrinnans paj med fetaost, tomat och oliver, och min, som för ovanlighetens skull bakades med smör (inget margarin fanns hemma) blev inte alls bra.

En kvart efter oss kom pv cyklande från jobbet.
Nelly hade fått följa med och fick simma i havet och rulla sig i sanden .., vattnet var mer än ljummet och smakade salt .., vi sa att detta var ju den ljuvligaste av dagar!

På väg hem igen blev någon alldeles förfärligt trött.
Jo, det tar på krafterna att springa och skutta i sanden!
Och pv tappade styrfarten och slocknade i soffan och jag trodde inte mina ögon.

Våra favoriter ....

En hel drös med ljung till mossfolk ...

Så här skriver mossfolk ...
Hade du frågat på våren hade jag sagt blåsippor och i början av sommaren förgätmigej eller skogsstjärna... Just nu har jag någon form av fäbless för rosor som finns i så många varianter och blommar från sommar ända in på hösten. Höstastrarna väntar jag också på, men det är ju trädgårdsväxter.
Ja och så ljungen i skogen!
Gulmåra lärde jag mig först nu.

Och Ruta Ett i Göteborg ..., hon som har missat doften av gulmåra!
Min favorit är lavendel! 

Tinnan har många favoriter ...
Mmmmmm...
Gulmåra. Och luktärt. Och blåklocka.
Och linden som blommar nu...
Sommardofter!

Dagens fönster ...

Från systerlandet i väster - från Ålesund i Norge - kommer dagens fönster.

Det var Monica i Torsby som var på husbilssemester och då passade på att ta fram håven.

Och en sak är ju säker, i den staden gäller det att ha fungerande bromsar på sin bil.

// Det är ju tur att vi människor är olika och att alla inte tar fram hela adjektivsamlingen så snart dom ser nånting vackert.  Jag har länge drömt om att en gång få besöka den här sanslöst vackra och annorlunda staden och jag kan bara tänka mig hur den skulle beskrivas. Om ni tar er en titt på den drygt tre minuter långa eller korta filmen, så förstår ni säkert ....

Tack snälla Monica för bilden!

Mer om Ålesund hittar du här. 

Och Wikipedia berättar om den hemska branden ...

Favoriten ...

Under min tid i Skåne åkte jag ofta, i alla när jag bodde i Bjäresjö, till Mossby och badade i havet.
Där var tvärdjupt och havet hade ofta en grönturkos färg som var alldeles ljuvlig!

Men det som verkligen fick mig att åka dit, det var all Gulmåra som växte i ängsgräset på väg ner till stranden!  S o m   det doftade! Så för mig blev doften av den här lilla - till synes oansenliga - blomman, det blev till "sommar" och känslan av "snart-är-det-bad"!

För någon timme sedan tog jag hundarna på promenad.
Vi gick johanssonrundan, förbi det där enorma huset som byggdes av Fabrikören och som vi ännu aldrig sett en människa i.
Inte i närheten heller.

Där, växer Gulmåra vid häststängslet.

Och den lilla buketten står nu på arbetsbänken och gör mig glad.

Och din favorit ...?

Igår i kassan ....

En man och kvinna från Syrien, tror jag.
Kvinnan i rosa sjalett runt huvudet och de allra vackraste ögon.
Mannen hade glasögon, var i 45-50-årsåldern kanske och hade sådan otrolig pondus.
Kommer han in någon fler gång, ska jag fråga om han är läkare?
Nej, inte för att läkare självklart har pondus, men en del har det.
Jag lovar att berätta vad svaret blir - om det kommer något -.

Och så en annan en kund som jag aldrig tidigare sett.
Oj, han var från Israel!
Det är minsann inte ofta man har kunder därifrån.

Carl-Olof längst till vänster. Alltid välklädd.

Och så några tyska turister.
För tio, tjugo år sedan var det nästan omöjligt att prata engelska med tyska turister, nu, kan man knappt höra var dom kommer ifrån, så bra är engelskan. Somliga har lärt sig svenska fraser och försöker så gott det går, allt medan jag krumelurar mig fram på skoltyskan - ära vare Carl-Olof Sjölund -, vår lärare i högstadiet!

På det hela taget blev det en trivsam arbetsdag.
Dom sista timmarna kamperade jag med fina M som tidigare arbetat inom hemtjänsten.
Sååå ung, men så lugn och trygg och jag undrar verkligen vad som skulle kunna få henne stressad?

Idag är det ledig dag.

Ps. Jag kom - framför allt när jag slutat skolan -, att tycka så oerhört mycket om denne Carl-Olof, läraren i tyska och engelska! Och när jag någon gång i slutet av 80-talet kontaktade en man som suttit i ett koncentrationsläger och undrade om han kunde tänka sig att komma till Malå och för skolans elever vittna om vad som hänt - och mannen tackade ja -, ringde jag bums till Carl-Olof som satt i fullmäktige (för FP)och frågade om han trodde att kommunen hade möjlighet att ställa upp med ekonomisk ersättning för resor osv. Jodå, det ordnade Carl-Olof bums! (Jag borde förstås ha gått andra vägen, först frågat kommunen, men jag var så ivrig ,-).
Bilden har jag lånat från malåsidan som sköts så eminent av Ulf Bergström hemma i Malå. Ds.

Lediga-dags-fönstret ...

Den stickglada madamen i Närke - Ulrika -, har varit på besök i Paradiset, alternativt Himmelriket, nämligen i Bohuslän hos någon annan lika stickglad madame.

Där kan man fånga såna här somriga fönster.

Och jag tänker .., idag är jag ledig!

Och jag tänker också:  t a c k   som tog håven med dig!

Annat nära hjärtat ...

Att cykla till eller ifrån jobbet och se kor och hästar och även lamm.
Att, vid halvtiotiden när man är på väg hem igen, upptäcka friherrinnan som sitter på stentrappan mot söder och att höra henne ropa "hej, vad det går undan!" när jag susar förbi men inte vill stanna upp, för just där, har man fått upp en bra fart som räcker nästan till Stora Skipås, men bara nästan.

Och nu bär det iväg.

Idag har jag inte huvudvärk.

Det tackar man för.

Guldkorn 1 ....

En av dagarna på Bornholm cyklade vi från Svaneke och söderut.
Vid Bornholms konstmuseum stannade vi till .., pv valde att besöka - eller rättare sagt -, att gå nerför en brant klippstig och sedan ta sig ett dopp, allt medan jag vandrade runt bland konstverk.

Det var mest män som målat, förstås.

Som alltid tyckte jag allra bäst om att vara i den lilla butiken, den som säljer kort och böcker, men där fanns även annat som var fint. Små träleksaker, t.ex.

Och så köpte jag det här kortet, men mitt är i rektangulär version.
Jag tycker så vansinnigt mycket om det.

Konstnären heter - eller hette - Niels Lergaard och levde mellan 1893 - 1982.

Guldkorn ....

Ni missar väl inte detta ...?

Tisdagsfönstret ....

Tidig morgon i landet Danmark.
Reskamraten sover och jag går ut på liten promenad ..., spankulerar bland korsvirkeshus och stockrosor .., ser staden vakna till liv.

Det är då jag passerar det här fönstret.
Jag faller pladask!
Ja, rent andligen, alltså.

//Svaneke, torsdag 6:e augusti.

Dag 1 .... 
eller man får alltid börja om ...

Morgonpromenad med harry och nelly och nelly blir överlycklig när hon upptäcker att grannen Göran - det är han som sitter t.v. på bilden - sitter nere hos Ecke och reder ut nät. Ecke är nästan blind, men följer mer än gärna ut och fiskar. I båten och på tomten känner han sig hemma.

Några plattfiskar, eller är det möjligen krabbor, rör sig i den nät-tjorv som ligger på marken.
Åååå, detta är värre än mitt hår! tänker jag.

En spade, en grep och en kratta blir till reda-ut-nät-ställning. 
Det här är män som varit med förr. 

På bordet där jag nu har min dator och sitter och knattrar iväg bokstäver, ligger en DN från i helgen.
Kanske från igår? 

"Jaha, nu har min kusins man skrivit igen ...", säger pv när han har läst det här som handlar om ortsnamn och jag läser också smajlar för mig själv. 

Hemma, utanför Malå, finns såväl Bockträsk, Kåtaträsk, Sexträsk som Mensträsk. 

Jag skulle inte vilja bo i någon av byarna. 
Möjligen Bockträsk. 
Inte i Runkarp heller. 

Jodå, jag vet precis ...

...varför jag tycker så mycket om hennes blogg.

Måndagsfönstret ...

Slut på nio lediga dagar på raken.

Nu är det vardag igen och det går säkert bra (låter lite tvivelaktigt) och solen lär ska flöda och jag tänker stackars alla som haft semester i regn och rusk, det blir nästan som ett hån när högtrycken sedan står i kö.

Det här fönstret kommer från Ängom.

Inte en aning hade jag var i vårt land den platsen finns, men jag antar att Eva i Tyresö besökt sin svåger i Västernorrland och då kan jag få ihop det.

Tack Eva och välkommen till landet Halland! säger jag.

Augusti ...

I eftermiddag.Vattnet var ljummet och bra mycket saltare än utanför Bornholm.

Den bästa månaden av dem alla.
Då är det lugnt och vilsamt.
Och alla planer som inte blev av, får vila ännu en vinter och kanske en vår.

Vi pratar om att bygga en slags pergola på en del av altanen.
Det blir nästa sommar det.
Och uteplatsen blev inte heller av.
Inte den inglasade altanen heller, det som någon gång ska förvandlas till ett vardagsrum.

Men fyra av sex fönster har kommit på plats och pv arbetar hårt med målning och att sätta upp nya täcklister.

Några enorma skördar av tomater och gurka blev det inte heller.
Två gurkor .., tomaterna har inte ens börjat ändra färg, ja, några stycken bara.
Men skärbönor får vi!
Och mängder med blommande luktärter!

Och för den delen så har den här sommaren varit komplett underbar ändå!
Många besök - längre och kortare -.
Alla tre barnen har sovit över, vilken glädje!
Emil har gjort oss den äran och spelat såväl backgammon som golf mot pv

Och det blev Ghana och Bornholm och mängder med dopp i havet.
Kvällsdopp efter jobbet och andra lediga-dagar-dopp.

Idag tog friherrinnan oss till Särdal; till ännu ett ställe där jag aldrig varit.
Halv tre var klockan när vi kom dit, drygt fem när vi åkte hemåt - då hade hon dessutom tappat husnyckeln i sanden, men hittade den senare -.
Pv gjorde oss sällskap.
Vi pratade om allt möjligt ..., om längtan efter pensionen och det är ju dubbelt förstås - man vill bli äldre, men inte så fort -!

Och nu är det kväll och jag inväntar Akuten i SVT och pv ställer klockradion på 05.00 och själv ska jag arbeta kväll tillsammans med Fanny. I morgon, alltså.

Nånstans gjorde vi nog rätt ....

Prideparad i Malmö ....

 Och hon som är mamma känner sig stolt.

Stolt och glad.

Tack Annika i Kävlinge som skickade bilden!

Flera som har varit där ...

En har varit i Prag och promenerat hur många tusen steg som helst på kullerstenslagda gator.

Någon annan har badat i havet utanför Bornholm och tyckt sig vara i himmelriket.

En tredje har gjort ett besök i Paradiset.

Ja, det var hon det.

Tillbaka igen ...

Så är lilla pigan återbördad till landet Halland.
Hon kom igår .., och för någon timme sedan satte sig hennes Riktiga Matte i bilen för att köra norrut igen och på måndag bär det av till Ghana.

Om ni bara visste hur glad harry blir när nelly kommer!!
Och hur glada  v i   blir!

Nu ligger hon som vanligt i en solstrålefläck på golvet.

Och ja, vi har alltid vinflaskor ståendes på köksgolvet.

Några söndagsfönster ...

Ellem i Skellefteå har bott på hotell - i ett före detta tullpackhus - i Jakobstad, i Finland.

Det var där hon fångade dom här vackra fönstren!

Tack snälla!

// Ja, jag har inte riktigt kommit in i blogglunken ännu och nu blev det två fönsterbilder, men det gör ju inget. Det här hade jag tydligen lagt in i förväg och tänkte inte på det.

Dagens fönster ...

Eva på Frösön har nyligen firat sin födelsedag och det gjordes inte i Jämtland, utan i Prag.
Det tycks ha varit en alldeles underbar resa, fylld med glädje och härlig samvaro med familjen.

Och tänk, att hon hade fönsterhåven med sig!

Tack Eva!

Det man tänker sig göra eller längtar efter ...

En kassörska i landet Halland räknade ned, dag för dag.

Längtade till ledighet och befrielse från evighetslånga kassaköer eller varor som tagit slut eller inte alls kommit och stressade turister som ibland inte hälsar, utan talar oavbrutet i sina mobiler. 

I Portugal planerar någon annan sin semester.

En forskare.

Underbar läsning är det!

Och någon annan - som har fräknar och som i sommar har suttit vid vårt trädgårdsbord och druckit kaffe - har varit på äventyr!

En tredje har bytt liv.

Dagens fönster ...

Ett fönster från Baggböle hemma i Västerbotten, fångat av madame Cruella - Helena Björk, alltså -.

Där är hon på bröllop och har säkert trevligt värre.

Tack som tog dig tid att ta med fönsterhåven! säger jag.

//Ja, det är lite hipp som happ med bloggen just nu. Att från Bornholm sitta och blogga från min Iphone, sitta och trixa med pyttesmå bokstäver, nej, det blir för krångligt. Precis som många andra funderar jag allt mer på att tacka för mig; det blir lätt att man skriver om samma sak jämt och ständigt. Nåja, det här var i alla fall dagens fönster. Nu ska jag ta mig en titt i länklistan och se vad ni har haft för er.

Minnen från en resa ...- eller kärleksförklaring till en dansk ö.

Ååå, jag kommer såklart att minnas Margit, hon som driver Pension Holmegaarden i Sandvig, på norra delen av Bornholm. Så här såg hon ut när vi kom, men då stod hon på trappan och sa "jaha, det är ni som ska bo hos mig i två nätter, välkommen!" och leendet var precis så här varmt.
Härligt boende, ljuvliga frukostar och en innergård att bara sitta och njuta av!
Till stranden gick vi på två minuter.

Så här såg det ut på innergården.

Vi bodde en gång på ett fint hotell i en skånsk stad och när vi checkade in, satt ägaren till hotellet bakom disken och tittade knappt upp .., log inte en endaste gång och vi kände oss mer som till besvär.
Den mannen borde sannerligen gå en kurs hos Margit.

Och  visst kommer jag att minnas Anette som bor i Tejn, det lilla samhället som vi körde igenom på vår väg till en av öns rundkyrkor.
Anette som stod och vattnade i sin trädgård och jag som bad pv vända om .., sen stannade till och frågade om jag möjligen fick ta några bilder av hennes underbara trädgård och det fick jag, plus en guidad rundtur.

Anette, som hade en stoooor veranda; ungefär som såna man ser i filmer från amerikanska södern där det sitter någon och gungar i en gungstol, allt medan syrsorna spelar. En Borta-med-vinden-veranda!

Och hon berättade om trädgården som inte funnits i mer än fem år, där var tidigare gräsmatta, om jag förstod det rätt. Det var som Edens Lustgård och Anette (för övrigt endabarn och Kräfta) var så otroligt vänlig och rar. Ser ni verandan ..?

Jag kommer också att minnas kyrkogården i Nexö, lite längre söderut.
Den lilla graven med inplastad hälsning från lilla Matilde till sin mormor




Och besöket i författaren Martin Nexö Anderssons barndomshem, han som skrivit boken om Pelle Erövraren.

Alla vackra vitkalkade kyrkor som skuttade rakt in i mitt hjärta!
Ofta så enkla och några hade altartavlor i keramik.

Och glädjen - närapå euforin - den första morgonen på vandrarhemmet i Svaneke när jag öppnar altandörren och möts av detta!!  Nästa dag var där tomt.

Men så här såg det ut och många, många flera!!
Hundratals!
Var det månne samling dagen innan Den Stora Resan skulle ta sin början?

Klockringningen som vi hörde i Svaneke, det hade inte med atombomben att göra, Gunnar.
Det visade sig att klockan sju var morgon rings det i kyrkklockan .., då är det dags att stiga upp.

Och inte kommer jag att glömma Marlene i första taget.
Hon hade tillbringat sina barndoms somrar i Svaneke, här bodde en gång hennes farfar (huset finns kvar, hon förklarade var ...) och hon berättade om sorgen var gång hon måste återvända till Själland.
Marlene tycker lika mycket om att bada i kallt vatten som jag själv.

På torsdagen, den sista hela dagen på Bornholm, cyklade vi från Svaneke och ner till södra udden.
Vi stannade till lite hur som haver .., vid Balka Strand till exempel, där vi såg tre stora, tyska flaggor som vajade i vinden - uppställda på stranden -, och vi cyklade tvärs genom små byar där det såldes kartoffler för 10 kr påsen eller där loppisgrejor stod uppställda utanför någons hus och så fanns där en bytta att lägga pengarna i .., och vi badade och solade och drack medhavt kaffe och åt geggig morotskaka och det blev totalt kanske fyra mil och batteriet på cykeln räckte och jag kände mig som den lyckligaste människan på jorden.

Så här - bilden här ovanför - såg stranden ut vid Dueodde.
Kritvit.
Och fin som timglassand.
Thailand kunde inte vara bättre!

Och jag minns med glädje det allra sista doppet .., någon timme innan det var dags att äntra färjan i Rönne.
Vi svängde av vägen och körde ner mot Bodarne.
Det var det allra finaste badet .., det klaraste vattnet och inte så långgrunt!

I ett desperat försök att hinna ikapp och kanske klå sin sambo i vem-doppade-sig-flest-gånger, låtsades pv klä på sig och sedan, när jag vände ryggen till, åkte kläderna av lika fort och så sprang han ut och doppade sig!
Men, men ..,. den där sambon struntade i att tiden var knapp, slängde av sig klänningen och baddräkten var redan på och så ut i havet igen!

Resultatet blev 16-14 i antal dopp.
Hade det inte blåst så förfärligt den andra dagen, hade det blivit fler.

På färjan hem .., satt man på akterdäck var risken stor att toupén, om man hade någon, blåste iväg.

Allt som allt blev detta en på alla sätt och vis helt underbar semester!
Och innan jag glömmer det: nånting som också gladde och berörde, det var Marcus Näslunds sommarprat. Marcus, ni vet - eller vet inte -, hockeyspelaren som växte upp och spelade med Peter Forsberg och andra storheter, som blev proffs och hamnade i bland annat Vancouver.

Om sitt liv, om hur det är att växa upp i ett frireligiöst hem och vad tro kan betyda .., om vad som hände lille Harry och om tillvaron är förutbestämd eller inte .., om detta och mycket annat, det berättade denne Marcus Näslund och vi låg i var sin våningssäng pv och jag själv och lyssnade och vi pratade om programmet även idag.

Att sedan komma hem och upptäcka en mjuk chokladkaka på bordet, med välkommen-hem-hälsning från friherrinan som skött om Sigge med den äran, det bidrar förstås också till glädjen!

Och ikväll kommer Nelly och AP!
Ännu mera glädje!

(Mer om Bornholm finns att läsa här.)

Dagens fönster ...

Till Töreboda ska man tydligen åka om man vill fånga härliga fönster!

Här är ännu ett .., fångat av Turtlan!

Tack snälla!