Nya vägar ...

Igår gjorde vi nånting som verkligen kändes som .., ja, en del av det nya livet.
Nej, det är inte så att det hade varit omöjligt tidigare, men nu var det liksom ingen stress.

Alltså tog vi bilen och bestämde oss för att besöka två kyrkogårdar (kyrkorna är ju nästan alltid låsta och jag vill inte ringa och besvära .., så där att nån ska komma och låsa upp), först Eftra, till vilken församling vi hör och så Årstad, inte långt från Heberg.

Foto: Richard Skinner, bilden från Wikipedia.

Kyrkan i Eftra ligger ganska högt med underbar utsikt över nejden och i hagar inte långt från kyrkan, går stora och lurviga kossor och betar.
Här kan man läsa mera om när kyrkan byggdes osv.

Så synd att inte kyrkan var öppen!
Titta, så vacker altartavla!
Den är målad av Waldemar Lorentzon som tillhörde Halmstadgruppen.

Och klänningen längst till vänster är ju bara helt underbar!
Jag tror att titeln på just detta är Återkomsten.

Visst är den fin!!
Nej, nu ska jag avsätta en söndag till gudstjänst i den kyrkan, för att få se allt på riktigt.
Alla tre bilderna är från Wikipedia.

Precis som på andra kyrkogårdar, är det blandat äldre och nyare gravar.
På dom äldre är det männen som räknas och deras yrken förstås; nästan alla har varit lantbrukare eller hemmansägare. Jag räknar till tre gravar där kvinnornas yrken nämns och då handlar det om sjuksköterskor eller lärarinnor. Ja, ja, med kvinnor är det väl inte så viktigt.

I min barndom var jag så upprörd över att på kyrkogården i Malå, där låg ju mina systrars mamma.
Men på gravstenen stod det: "Kronoj. Ivar Nilssons familjegrav".  Inte ett ord om Gunna! Så hemskt, som om hon bara försvunnit och aldrig funnits!
Det fanns säkert någon anledning till detta, men ändå!

Av någon för mig helt obegriplig anledning tittar jag   a l l t i d  i kyrkogårdarnas skräptunnor, ni vet, där man lägger bedagade blommor. I Eftras blomskräptunna såg det ut så här.

Efter besöket på kyrkogården, blev det lunch vid Strandstugan, vid Långasand.
Där - på den lilla restaurangen - hade vi heller aldrig varit!
Några kunder från affären satt vid ett av borden och på en griffeltavla kunde vi se att Strandstugan i sommar har haft såväl quiz, - som grillkvällar.

Sen vidare mot havet.
I tio år har jag känt pv och i åtta år har jag bott i Stensjö, men tänk, jag haraldrig vandrat på stranden i Långasand, bara en dryg mil kanske härifrån!

Stranden är bred och låååång och hårdpackad (en bil med båt på släp körde alldeles vid vattenbrynet!)  och där är gott om strandråg och där finns en ljunghed mellan parkeringen och havet!
Och närmast havet är sanden täckt av snäckor!

Men oj, så långgrunt!
För den som - likt jag själv - vill ha tvärdjupt, är det ingen höjdare direkt.

Går man norrut längs stranden, kommer man till en liten stuga uppe på en lika liten bergsknalle eller kulle kanske - eller större klipphäll -och där, till höger om stugan, fanns dom här fisknäten upphängda. Så otroligt vackert!!

Längre in i viken mynnar Suseån ut i havet och där är vattnet mer gulaktigt och lite mer sötaktigt.
Var det kanske där du började kajaka, Gunnar?

Ännu en kyrka hann vi med att besöka, men den får ett eget inlägg.
Ja, så var det.

Dagens fönster ...

"Idag for vi på okända vägar till S.Storsvedjan, där man tillverkar Svedjanost.
Där fanns ett trevligt sommarcafé med nybakade jättegoda kanelbullar.

Så fanns det ju en del fönster förstås.

Hälsningar ellem".

Annorlundalivet ....

Ligger till klockan åtta.
Pv har fixat frukost.

Så blir det Morgonstudion (tänker att det tar tid att bli varm i kläderna för dom som hoppar in som vikarier, hur enormt duktiga dom än är i sina ordinarie uppgifter) och därefter brittiska Antikrundan.

Mellan dessa två program tar sig pv en liten mini-siesta.
Flugsmällan har han alltid redo och den som undrar vad han har på handen, så kan jag meddela att det är Idominsalva. Han har nämligen - enligt läkaren - drabbats av nån slags psoriasis (PPP) på höger hand och har ett litet helvete med just detta. Det blir som små blåsor och ser mer ut som om han hade brännskadat sig. 

Så kommer Sigge jaaamande in och vill ha fisk och det får han.
Regnet har upphört.
Det  ä l s k a d e  och såååå efterlängtade  regnet.
Nej, det blev inga mängder; 7 mm bara, men det är ändå nånting. 

Kanske blir det nu en kyrkogårdstur med laddad mobil.

Dagens fönster ...

... fångat här, av madame Ulrika.

//Tack snälla! säger jag.

Inte gift vid första ögonkastet ...

Igårkväll, eller natten mot idag, kunde jag inte sova och då låg jag i sängen och mobiltittade på den norska varianten av "Gifta vid första ögonkastet". Det kan tyckas oerhört banalt, men se, det tycker inte jag! Tvärtom! Man får så många insikter och det värsta är att man ibland ser sig själv i somliga medverkande och det är ju måttligt trevligt, men säkerligen hälsosamt.

Man får följa tre par.
I åtminstone två av paren är det kvinnan rakt av som bestämmer det mesta och det är bara för brudgummen att försöka anpassa sig. Hos det tredje paret är det krångligare - rent känslomässigt - och jag är fullkomligt övertygad om att jag - i något sammanhang - har träffat den kvinnan (Anna), eller så har hon varit med i något tv-sammanhang tidigare?
Sex av tio avsnitt har jag avverkat.
Helt bombsäker är jag att två av paren kommer att dela på sig, men det där tredje .., nja, där är det lite knepigare.

Vad har vi annars gjort idag?
Inte mycket.
Jo, pv har röjt i ett fristående skåp i köket där det mesta var hans grejer, utom en sak, som gjorde mig nåt så vanvettigt lycklig .., en liten nyckelhållare som jag en gång för evigheter sedan fick av Emma!
Tänk, att man kan bli så glad av en sån liten sak!
Nu ska pv fixa ett nytt hål, så kan jag använda den till husnyckeln!
Hurra!

Och så har vi suttit i skuggan och ätit skivor av vattenmelon och jag har slängt ut småbitar till fåglarna och fyllt på vatten så dom också ska ha nånting att svalka sig i .., och strax efteråt kom två skatungar och en av dem gick med öppen näbb (på vid gavel) och drack från järngrytan där jag alltid har påfyllt och sen torkade skatan sig om näbben på det snustorra gräset!
Efteråt bar jag upp grytan lite längre upp på tomten, där jag såg att skatorna försvann in genom gärsgården, för oj, så på sin vakt den var när jag satt en bit därifrån.

Jo, vi satt under körsbärsträdet - det där välsignade trädet - som ger sån skugga!
Aldrig att det trädet ska tas bort!!

Nu blir det stekt fisk till middag ..., jag hör hur potatisen kokar .., och det längtar jag efter!

(Och vi har badat i havet och jag räknade till femtioen bilar parkerade dels på stora parkeringen, men även längst själva vägrenen här intill!)

Dagens fönster ...

Från systerlandet i öster, närmare bestämt från Österbotten, där fångade ellem flera fönster.
Det där ljuvliga rosfönstret ..., och så detta, med en gardin som man kan tro har cikoriamönster som tryck.

Tack ellem!

"Ja, men vad har du för planer då ...?"

Den 26/11 ska jag se den här filmen ...

Jo, det är vad nästan alla - i alla fall alla yngre människor - frågar när det här med annorlundalivet kommer på tal; detta att ha trätt in i pensionärsfållan. 

I fyrtiosju år har jag arbetat i butik och frånsett tre föräldraledigheter och ett halvårs arbetslöshet, så har det varit jobb hela tiden. Dom sista sju åren enbart kvällsarbete och aldrig fri en måndag eller tisdagkväll.

Nej, jag hade inga storslagna planer på vad som skulle ske den dagen jag bytte hage, men en sak visste jag, nu äntligen .., skulle jag gå med i Halmstad filmstudio, den där Hildas mamma Mymmel är ordförande. Så det gjorde jag för en timme sedan.

Under många år, framför allt när jag var ensamseglare såg jag sååå många filmer, främst i Malmö på biografen Spegeln som hade en alternativ repertoar och jag var med i filmpunkten.se och så blev det tre år med helsingborgaren och vi hade sannerligen inte mycket gemensamt, men det här med att se film, det var verkligen ett intresse som vi delade.

Och så kom jag till landet Halland och pensionatsvärden och filmstudiobesök fungerade inte med mitt schema och nu har pv övning med Halmstad kammarkör på måndagkvällar, så vi kan inte gå tillsammans, men det spelar ju ingen större roll, jag har inga problem med att gå själv.

Fyrahundra kronor för tio filmer, det är ju så billigt så det är inte sant och filmerna visas enbart på måndagar .., ja, men det är ju helt underbart, nu KAN jag haka på!

Härligt!
Helt enkelt härligt!

Vi har träffat Edvin ...

Så har vi då fått stifta bekantskap med Hilda och Patriks lille pojke, som faktiskt inte var så liten; han vägde 3585 gram och var 51 cm lång och var han har rymts i den späda Hilda, övergår väl vårt förstånd? Fort gick det också ..., in till BB vid niotiden på kvällen och halv tolv föddes han!
Vilket race för en förstföderska!

Ni kan tänka er den nyblivne morfaderns glädje och rörelse!
Hos den lilla familjen var även hans mormor - Mymmel - som knappt kunde slita sig och cykla hemåt. Första barnbarnet för såväl morfar som mormor.

Och här ligger den lille krabaten i mitt knä, med huvudet i min vänstra hand.
Vilken ynnest Edvin, att få följa dig längs vägen som heter Livet.

Det hemska som hände ...

På väg till Vetlanda passerar vi Nydala klosterruin, eller egentligen är det ju skylten som visar vägen dit, som vi passerar. Jag säger till pv att nu, när vi har all tid i världen, då kan vi väl svänga förbi där när det är dags att vända söderut igen?
Jo, det kan vi.

Där är så vackert och välordnat och jag tar en titt i det som har varit örtaträdgård (och som påminner om den i Ystad, vid klostret), men alldeles intill finns också en kyrkogård där ölandstok inramar gångarna. Så vackert! Det hade jag aldrig kommit på själv!

Och nere vid parkeringen finns en skylt som berättar om vad som hände vid klostret.

Det är så förfärligt hemskt, så man tror knappt sina ögon!
Om "värstingen" Kristian Tyrann kan man läsa här. 

Och så här såg han ut. 
Här ska läsas på om denne märklige man som bara drömde om makt och mera makt! 



Och här en film som handlar om Stockholms blodbad, där Kristian Tyrann fick sitt "andranamn". 

Dagens fönster ...

Godmorgon
Ett litet fönster från grannens båthus efter en fin kväll vid bryggan.Idag har vi molnigt och tänk så skönt. Aldrig varit med om en sådan semester bara sol, bad och ut på havet i tre veckor, underbart.

Kram Babsan.

//Tack snälla, rara Barbro! säger jag.

När man möter Skogens Konung ...

Ja, det gjorde fine Erik, barnbarn till Eva i Tyresö och hennes långe man.

Här är länken.

Söndagsfönstret ...

Faktiskt tror jag att detta är det vackraste fönster som någonsin kommit susande genom rymden och landat i min inkorg? Som en målning är det!

Tack ellem i Skellefteå som tog fram kameran!

Om husaren Holmgren, Hildur och Werner och dom andra. 
Lille Villy, inte att förglömma.

Innan vi gav oss av på riktigt från Vetlanda, svängde vi ner och tog ett dopp och bara hundratalet meter senare bad jag pv köra in vid sidan av vägen, ty just där var Emån översållad av vita näckrosor!
I min barndom tillbringade vi en vecka eller lite mindre var sommar på slåtter hos pappas kusin Sigge i Kalvträsk. För att komma till det röda huset där Sigge och Annie bodde, var man tvungen ro över en sjö och i den sjön växte mängder med näckrosor!
Det var just där som min kusin Carl-Gunnar brukade fiska gäddor.
Kanske var det det minnet som gjorde att jag prompt ville stanna och ta några bilder?

Och åt andra hållet .., mängder med kaveldun!

Så körde vi ännu ett stycke längs vägen och svängde så upp till Bäckseda kyrka som ligger på en höjd. Där, på den kyrkogården, ligger Majas storasyster begravd och det gjorde mig så ont att vandra omkring bland alla gravarna och tänka på vad det måste innebära, detta att förlora ett barn.

Vi upptäckte aldrig Amandas grav, men väl husaren N.J. Holmgrens sten.

Och godsägaren Jonas Peter Jonsson i Simnatorp som blev sjuttionio år och hann med två äktenskap, det första med Helena Catharina Jonsson och därefter med Elisabeth Hyllengren .., hans sten var stor och ..., ja, kanske mest bara stor, så där som det kanske anstod en godsägare.

Och lille Villy som bara blev ett år.
Vad hände med honom ...?

Werner och Hildur var nog djupt troende, kanske pingstvänner som mamma och hoppades nog att himlen väntade runt hörnet? Så orolig jag var för detta när jag var liten .., att domedagen skulle komma och vi alla skulle ropas upp och få stå till svars för det vi gjort och kanske mest: det vi inte gjort! Tänkte Werner och Hildur på det också?

Och jag tänkte på vårt värdpar som förlorade en dotter och deras andra dotter, en lillasyster.
Och mina systrar som alldeles för tidigt förlorade sin mamma.
Alla dessa förluster.
På kvällen i Vetlanda berättade Majas mamma om sin pappa - Seved - och på en fotohylla upptäckte jag ett fotografi av Maja och hennes morfar, han som uppenbarligen hade betytt så mycket.

Lite senare körde vi vidare mot Nydala klosterruin.

Och så åkte vi till Vetlanda ...

Och någon grillning blir det förstås inte, ty det råder totalt grillförbud, men det går ju bra ändå .., det finns stekpannor och grönsakerna blir ugnsrostade och det är så vanvettigt gott, så det är inte sant!
Till förrätt får vi lite tapas .., stora gröna oliver, tapenade, ost, skinka .., ja, allt sånt! Och genast när vi kommer till det här trivsamma huset, bjuds vi på jättegod gräddtårta och kaffe!

Och det blir bad i Emån som uttalas Emmån, som med två m.
Så härligt - och lite ovant - att bada i en insjö .., vattnet är liksom brungult när man tittar ner mot botten, men det är skönt ändå. Värmen är närapå olidlig!

Frånsett ett parti kubb, så består kvällen mest av prat och ännu mera prat.

Allt möjligt avhandlas och på slutet vad vi har för tankar om det kommande valet .., vilka partiledare som vi tycker är förtroendeingivande ..,  och hur det ska gå för Sverigedemokraterna och kommer något parti att få tacka för sig?
Intressant.

Först fyra dagar till havs och så detta ...

Det blir en sen kväll. Harry, som i vanliga fall går i säng vid halv nio (alldeles självmant) är uppe till nästan midnatt och vid halv ett går åtminstone pv och jag själv i säng.

Fina Meja som opererats för cancer och är väldigt skröplig .., men världens finaste.

Meja däremot - hon som nog är inne på sista sommaren - hon är vansinnigt intresserad av detta med allehanda mat!
Kanske husse skulle kunna ...?
Harry är i det närmaste helt likgiltig när det gäller sånt här.

Getingen ....

Vid frukosten blir det livliga diskussioner huruvidan den lilla krabaten på bilden är ett bi eller en geting. Alla, utom jag själv, säger geting,  men jag tror dem inte, allra helst som där finns bikupor utplacerade bara hundra meter max från där vi sitter och äter ett ljuvligt nybakat bröd och allt annat smarrigt till frukost.

Till slut kontaktar jag mina livlinor; mian (Mari Friberg) och Gunnar i Jämtland.
Det är så spännande .,. tänk, nu ska jag få visa dem alla att jag har rätt!
Men det har jag inte .
Såväl Mari som Gunnar skriver: "Geting", Gunnar t.om. med utropstecken på slutet.
Jahapp, det är ju bara att lägga sig platt och erkänna att man har haft fel.
Och Gunnar säger att getingar har getingmidjor ., det borde jag tänka på.
Ja, just det ja.

Frukosten är uppdukad i köket och det är ungefär som att komma ner till en hotellmatsal!
Underbart!
Och vid halv elva var det dags att tacka för sig och då ska party-taket vecklas ihop, det fungerar ungefär som när man viker ihop ett paraply! Genialiskt!

Titta bara, så finurligt!
Nu är det bara att binda om hela taket och sätta undan det till nästa kalas!

Vid min säng ....

Majas föräldrar bor i en enplansvilla som är designad med tanke på Majas storasyster som föddes multihandikappad. Helt ärligt tror jag att det är det mest smakfulla hem jag någonsin satt min fot i. Inte en pryl för mycket .., så vilsamt och fint! Och små kvistar av färska blommor nästan överallt.
Såväl Majas mamma som pappa är nyblivna pensionärer och om detta, det nya och annorlunda livet, blir det en hel del prat.

Och vid sängbordet hittar jag en bok om "Omvårdnad".
Majas mamma har arbetat på ett gruppboende och jag ligger en stund och bläddrar i boken som är fylld med olika patientexempel och det är så intressant så det är inte klokt!
Jag minns att min mamma - frireligiös och allt - redan på 60-talet tyckte att kronikerpatienter som låg på sjukstugan i åratal, borde få vin till maten eller ta sig en snaps till helgen och det här med att inte fick ge stark smärtlindring i livets slutskede, det tyckte hon var helt galet. Vad spelar det för roll om man blir beroende, när det är kort tid kvar? Det viktiga var ju att patienten hölls smärtfri! 
I den här omvårdnadsboken togs just såna här ämnen upp!

Jo, men det kändes bra hela alltet, den här kvällssamvaron!
Bekvämt.
Tryggt.
Och jag älskar såna här pratkvällar!

När vi sedan tackat för oss, ja, då tar vi en sväng förbi kyrkan i Bäckseda .., och vi stannar till vid Nydala Klosterruin .., men nu stoppar jag .., för annars blir ni väl galna av så mycket text!
Resten kommer i morgon.

Dagens fönster ....

... kommer från Wadköping och det var Ulrika som hade håven redo!

Tack snälla!

Fyra dagar till havs ...

Så blir det då den andra svängen tillsammans med pv ombord på båten som inte har något namn.
Vi lämnade hamnen i Skallkroken i måndags på förmiddagen och satte kurs mot Torekov.
Harry var med förstås.
Lugn och fin seglats till en början, men halvvägs blev det rejäl sjögång och man fick verkligen spjärna med fötterna för att hålla sig på plats. Och jag fick samma kramp på höger sida av magen som när jag tappade minnet i ett par timmar i vintras (efter samma smärta), men jag djupandades och djupandades ännu mera och försökte strääääcka ut (vilket var svårt på en liten båt), men det ordnade sig.
Framme i Torekov vid tolvtiden på dagen och möttes av den mest fantastiska hamnvärd; en ung kvinna - Fiddeli - som kom springande och dirigerade alla nytillkomna, visade var man skulle lägga sig och var servicehuset fanns och allt sånt. Makalöst duktig!!

Vi fick plats mitt i smeten, nära restauranger och annat och det var ett herrans liv (eller ett oherrans) på natten med musik och skratt och stoj, men det gick bra ändå. Två andra segelbåtar kom in senare på natten och hamnade utanför vår, så jag vaknade vid halv två av att någon promenerade på båttaket .., jaha ja, nån som skulle ta sig på kajen! 

Bilden visar hamnen i Torekov, men den sista kvällen, då vi själva lade oss sist i raden, närmast hamnutloppet - det är pv:s båt längst nere till höger -!

Torekov i dagsljus.

Den andra övernattningen i Torekov (det blev två nätter där, först på vägen söderöver och så när vi vände kosan hemåt) då blev det perfekt. Då låg vi ju som på första bilden .., det var lugnt och fridfullt och kanske femtio meter till en badstege! Helt underbart!
Och Harry .., han slappnade av .., låg ibland på piren och brydde sig inte det minsta när andra hundar passerade .., hoppade lätt som en plätt av och på båten, vig som han är.

Och överallt andra turister med små eller stora hundar!

Och Harry på restaurang som kikade ut genom en öppningen i markisen.
Såååå spännande!
Bra miljöträningen för harry det här .., det blev så många hundmöten och inget revir att bevaka, så allt bara flöt på! När två småhundar skällde hysteriskt på honom, tittade han på dem en stund och så kom ett "voff" .., så där så dom skulle fatta att ja, ja, jag är inte rädd och då blev det tyst på dom små.

Och att dom här två är bästa-bästa-bästa-kompisar, därom råder ingen tvekan.
Alltid tillsammans.

Kväller i Torekov.
Jag avslutade dagen med kvällsdopp .., en lång simtur. Vilken lycka!

Andra dagen blev det seglats till Mölle, som ju är en pärla i Skåne.
E n o r m t  med folk i hamnen och pv vände efter att ha kollat hur där såg ut, men så upptäckte han en liten, liten springa mellan två större båtar och jag tänkte att han är komplett galen som siktar in sig där, men han hävdade att det skulle gå bra (båtarna går ju att flytta på i sidled, sa han) och jodå, det gick bra .., jag fick hoppa fram i fören och försiktigt styra undan båten på den vänstra sidan och en man som jag senare kallade mr Ewing, han satt behagfullt tillbakalutad i nåt som liknade en direktörsstol uppe på sin stora båt .., han lämnade stolen och i mina ögon tittade han på oss som vore det råttor som kom och lade till. Hu, så hemskt det var!

Nåja, mycket handlade också om min stress just då .., jag trodde inte att pv skulle fixa det och mr Ewing var förstås bara rädd om sin båt.

Det blev alltså två övernattningar i Torekov och en i Mölle och hela tiden var det så extremt varmt ute, så bara detta att gå till en butik och handla, var kämpigt. Hela tiden letade vi skugga .., bytte trottoarer för att om möjligt slippa den gassande solen!

I Torekov handlade vi i en liten Ica Nära-butik och stackars personal .., det var så varmt i butiken, så där så en ur personalen visade hur Marabous chokladkakor smälte - precis som hos oss innan vi fick igång vår AC - och i kassan satt rödblommiga kassörskor och försökte se svala ut. Arma personal!

Med så oerhört många turister följer nedskräpning.
Så hemskt det såg ut igårmorse när jag var på väg till och från servicehuset!
Sprängfyllda och helt överfyllda soptunnor .., skräp på marken och ja, det var hemskt!

Jag ser att det här inlägget blir så splittrat, men det må vara.
I Mölle träffade vi på kvällen en kvinna som visade sig vara från Luleå och hennes man från Vännäs i Västerbotten (en annan kvinna i Torekov var också från Vännäs!) och hon tipsade oss om Krukmakeriet längre upp i samhället, där skulle det finnas härliga pizzor.

Så dit gick vi och det var verkligen så fint där inne och hund fick man ha med sig och på bordet snett framför oss satt en herre som jag kände igen .., men vem var han ...???? Nån tv-man, jo, det var jag bombsäker på .. och jag tänkte på Arkitekturens pärlor .., nej, det stämde inte, men så lade jag ut bilden på Instagram och den STORARTADE madamen i Göteborg, hon visste; det var ju han som är expert i Antikrundan!

Det var oehört trångt där i trädgården och vi fick sällskap vid bordet av en sympatisk man från Samsö i Danmark - Fleming - kanske i 55-årsåldern - som seglade ensam och som förgyllde vår middag.
Kul med alla dessa möten!

Nu blir det frukost här i det gula huset (det finns så mycket att berätta, men jag måste sortera ut i hjärnan lite .., när jag inte bloggar kontinuerligt, då svämmar det över ..,  det är det jag saknar mest när jag inte har tillgång till min dator .., det här att kunna rensa ut alla intryck och gå vidare!) och i dag åker vi till Vetlanda till Anders svärföräldrar som bjudit Anders syskon och föräldrar med respektive på en grillkväll i just Vetlanda.

Ajöken, sa fröken!