Bilder från påskdagen ....

En solbelyst fasanfjäder fick i alla fall mig att haja till, då, när vi var på väg att lämna Orangeriet i Norrvikens Trädgårdar där vi hade ätit lunch. 

En av gästerna som passerade vårt bord var Hasse "Kvinnaböske" Andersson och jag tänkte att han såg sååå mycket yngre ut i verkligheten. 

Dessutom  påminde han om en snäll nallebjörn. 

På ett bord ute i trädgården såldes pelargonsticklingar och där skulle denne Hasse tydligen medverka. 

En gång tidigare har jag besökt Norrvikens Trädgårdar, men det är ju evigheter sedan. Då var det full sommar, nu slutet av april, men ändå, sååå vackert där var!

Lunchen intogs i Orangeriets restaurang. God och fräsch mat. Ångrade mig bara att jag inte valde nässelsoppan som tycktes himmelsk! (Två i sällskapet valde den). Här kan den som så önskar ta en titt på menyn.  Och tänk, så trivsamt med runda bord! Mindre praktiskt med de - visserligen vackra - men livsfarliga mattorna där man lätt fastnade med foten. 

Därefter blev det promenad i parken, men den vandringen blev inte så lång för oss äldre (läs: Mymmel, pv och jag själv), då vi ville hinna med ett besök hos Antikkulan, hitom Ängelholm. Många besökare var där och i en trälåda låg gamla vykort, prydligt sorterade i bokstavsordning. (Om det nu var namnet eller orten som gällde, tänkte jag inte på). 

Har ni sett vilken vansinnigt vacker handstil! Tror mig se att frimärket är stämplat 1935.

Och här kortets framsida som visar Styrsö i Bohuslän. Så här står det: "M.B den 23/4.Välkommen till oss i Påsk du blir väl fri någon af dagarna. Många hälsningar och en glad Påsk tillönskas af  Sven Jöns.  

Men sedan kom nog avsändaren på att det fanns mer att skriva om, så på kortets högra kortsida står följande att läsa: "Om du inte kan komma om Påsk så kom sedan då (eller så) du kan cykla."

Och så kom ju avsändaren plötsligt ihåg att berätta om lilla Älsa! (Tankeflykt drabbar tydligen fler än undertecknad). Det fick rymmas på kortets vänstra kortsida. där det står att ... "Lilla Älsa är duktig, kan snart gå."

Är det inte underbart? Som att befinna sig i en tidsmaskin.

(Monet mejlade och berättade om detta Elfdalen som stod i adressen; ja, det kände hon till. Här är en länk just om Elfdalen - numera stavas det kanske Elvdalen -. Tack Monet!)

Nu är det Annandag Påsk och jag har varit uppe sedan klockan 06.00. Så här är det nämligen: för att få någon slags rättvisa vad gäller sömn, så föreslog jag att vi skulle dela på det här med att släppa ut Sigge så där vid tre-fyra-fem-tiden om morgnarna, då när han börjar jama som besatt. Antingen är han hungrig eller så vill han gå ut och kissa. Eller mest troligt: både och.

"Men ni har ju kattlucka .., han kan väl välja själv ..?" tänker kanske någon. 

Jo, men då får vi ju besök av en annan (storvuxen) katt och just därför stänger vi dörren till friheten om Sigge är inne när vi går och lägger oss. Problemet är bara, att pv hör inte när Sigge jamar. 

"Ja, men ring mig, så stiger jag upp och släpper ut honom!" sa pv. 

Så det gör jag och jag hör tågtutan (ringsignalen från hans mobil) och då lämnar den betydligt mer morgontrötte pv sängen, lockar på Sigge - som fortsätter att jama och tycker att det är matte som ska följa honom ner - så pv får locka och locka och locka innan herr katt behagar gå ner i köket och vid det laget är jag i det närmaste klarvaken av allt rop och allt jamande.

Nej, även om det var min idé, så fungerar det dåligt. Lika så gott att jag fortsätter som förut. 

Pv gick i säng och somnade tydligen bums .,. själv låg jag och lyssnade på reprisen av Naturmorgon i P1, men när klockan var sex, då gav jag upp. Gick ner, fyllde på med mat till fåglarna, gosade lite med Sigge som kurade på soffan Ektorp .., och så bakade jag en omgång till av Tareq Taylors goda scones. Idag blev dom perfekta. (Var mer noggrann när jag mätte upp mjölet). Sååå gott till kaffet! 

Ingen pv har ännu uppenbarat sig, så här snart tre timmar senare, så här sitter jag och skriver och tittar samtidigt på älgvandringen - dock inga älgar i sikte ännu - men vackra bilder är det. 

Måste bara visa grötskålen (den är djup) som jag föll pladask för igår. Ulf (Stenkula) som tillsammans med sin fru Therese driver Antikkulan, berättade då att det här är norskt porslin. 

"Stavangerporslin", tror jag att han sa. 

Här kan man läsa lite om Stavangerflint .., det kanske är samma sak? 

Och titta här, så många produkter som kom från den sedan länge nedlagda fabriken!!

Och är inte detta något för dig, Turtlan ...?

Nej, dags att lämna det lena och mjuka nattlinnet, det som är så skönt och så tryggt, så där så att jag lätt hade kunnat bära det dygnet runt! 

Pv sover ännu.

En till bild. 

Det här alltså Ulf Stenkula. Frun hade ännu inte kommit ner i butiken, när fotot togs.

"Men har du klippt håret Elisabet ...!" utbrast denne herr Stenkula. 

Jag tror inte att det var en komplimang ,-).

Dagens fönster ...

... fångades idag under vårt besök hos Antikkulan, inte långt från Ängeholm och mitt ute på själva vischan. 

Vi kom från "fel håll" idag och fick inte ihop det. Tänk, att bara detta att vända på steken, gör att det känns så helt galet.  

Köpte en vacker julskål (Stavanger-porslin) och den föll jag handlöst för. 

Ska lägga in en bild på den i morgon. 

Nu har det varit flera dagar med en massa matlagning, men i morgon är vi bjudna till Mia, (Sonjas dotter) på annandags-lunch. 

Det blir säkert trevligt! Var sååå trött efter lunchen i Båstad .., däckade totalt när vi kom hem, men är nu jag pigg igen.

Ingen röd dag alls ...

Påskafton. 

Och regnet upphörde efter några timmar. 

Fullt på Ankarets parkering. Mängder med kunder i butiken. 

Lång kö till kassan och kö till posten. Ungefär som på sommaren. 

Slut på Sigges favoritmat - kalkonfrikassén -. 

Pv knåpar med DN:s lördagskryss. Igår var det quizzen. Vi hade lika många fel på såväl orden som på vad som hänt under veckan. 

Känns bra, ja, att han inte vinner. Hans minne är betydligt bättre än mitt, men så läser han också långsammare och för mig går det undan. Man borde kanske lära sig. 

Blommorna på bilden fanns att beskåda (eller köpa) hos Antjes Blomsterverkstad i Skipås. Till denna oas tar det kanske tre minuter att köra, om ens det och man bara svänger vänster från kustvägen och så slingrar sig en smal väg fram till familjens gård. Vid sidan av vägen står en handskriven skylt med texten: "Snälla, kör försiktigt!" 

Antje är från Tyskland; är lång och ståtlig och påminner alldeles oerhört om "Tant Margareta", vår granne i Malå under många år. Inte en enda gång såg jag henne i klänning eller kjol; hon bar alltid långbyxor och hade ofta en trenchcoat. Och så cyklade hon alltid till affären eller till biblioteket där hon arbetade. 

Kanske är Margareta den kvinna som satt mest spår i min uppväxt, ja, utav kamraternas mammor, men även sedan vi återvände från Kungsängen och flyttade hem, var hon en sån som jag tyckte så mycket om. Då var hon inte längre enbart Eva-Lenas mamma, hon blev mer som en väninna.

Vi hade samma smak vad gällde böcker. Hon visste precis. Och så kokade hon ofta soppa på lake (lakasoppa, sa hon) och brukade be någon av våra döttrar följa henne ut med båten när det skulle läggas ut nät eller när det var dags att vittja dem. Ja, jag tyckte verkligen om henne

Allt det har jag skrivit om tidigare, men då kan man bara ta skuttet över dom raderna ,-). 

Ha nu en riktigt fin påskafton!

Röd dag ...

Och om långfredagen skriver min syster i Australien, f. 1944, så här: 

"Långfredag i dag och jag kommer ihåg hur hemskt tråkig jag tyckte denna dag var när jag var barn.

Rigmor och jag måste ha på oss finkläder, vilket innebar att vi inte fick leka ute och smutsa ner oss

och vi fick absolut inte gå över till Karin och Kristina, som vi annars alltid brukade leka med.  Nej,man skulle göra något stillsamt inomhus.  Pappas ideer förstås.

När Janne och jag först kom till Australien (1980) så var mycket förbjudet denna dag t.ex. fotbollsmatcher och andra

sportsevenemang, bio, disco, pubarna var stängda och man kunde inte heller köpa BENSIN. Nu är det ungefär som vilken söndag som helst, men man kan inte köpa alkohol och även andra affärer är stängda."

Och själv minns jag 60-talets långfredagar - i alla fall i början av årtiondet - som en dyster historia. Någon slags sorglig eller åtminstone väldigt stillsam musik från radion ...., och visades något tv-program, så handlade det nog mest om korsfästelsen. Så småningom förändras ju allt detta, men jag har dålig kläm på riktigt n ä r  det blev helt annorlunda. Någon som har bättre minne, får gärna dela med sig, ja, ni får gärna berätta hur ni minns er barndoms långfredagar!

Tänkte lägga in någon kyrklig bild  dagen till ära, men då blev det (som så ofta annars) tankeflykt och jag återvände liksom till Steninge Kyrkby där vi var tidigare i veckan. 

Och på väg dit - kanske 2 km från korsningen i Steninge, passerar man Sven-Åkes hus, det som ligger liksom insprängt i skogen. 

Den som följt med här i bloggen, kommer kanske ihåg att Sven-Åke är svärfar till min f.d. chef Magnus. Bodils pappa, alltså.

Det är inte alltid man möter människor som STRÅLAR, men det gör denne man. Och bilden längst uppe i inlägget, det är från ett besök hos Sven-Åke. Det var hans rara fru Elvy som spelade piano.

Säger man sedan hejdå till Sven-Åke (numera änkling) och svänger vänster, bär det av uppför - och så kommer man strax till en alldeles underbar bokskog på ömse sidor av vägen! 

(Kommer man från andra hållet en dag i början av maj, översköljs man av hur vackert det är med ljuset som silas genom bokskogen och så ser man Steninge och rakt framför sig: havet!

Och sen .., bara någon ytterligare kilometer eller två, då är man framme i Steninge Kyrkby. På höger sida av vägen står en stor skylt med texten "FEMTI", ja, utan o:et och en uppmaning att ta det lugnt med hastigheten. 

Svänger man då återigen vänster, då kommer man till den där fina, lilla kyrkan.

Och det var där jag fångade handtaget till kyrkdörren. 

Tanken slog mig, då som nu, att ..., tänk, bara tänk  hur oändligt många händer som tagit i det här handtaget, allt för att komma in i kyrkan. 

Tänk, alla som besökt en gudstjänst - kanske som idag - en långfredag - men också alla som med bävan gått in för att ta ett sista farväl av någon kär anhörig ...., eller de som förväntansfyllda av glädje öppnat dörren för att därefter bli vigda!

Eller alla konfirmander .., alla småttingar som blivit döpta .., ja, det tar liksom aldrig slut.

Allt det tänkte jag på, apropå min systers berättelse om trista långfredagar i slutet av 40-talet och så spatserade tankarna bara vidare och hamnade till sist kring detta - dörrhandtaget i Steninge kyrkby -. Så kan det gå.

Dagens fönster ...

Långfredag idag och vad passar då bättre än den här bilden, fångad av madamen i Porto, men just då i Toledo i Spanien. 

Så här skriver hon: "Ifall du behöver ett fönsterfoto med Jesu lidande till långfredagen ....". 

Tack annannan!

Och så fint med stenarna insprängda (eller kanske dessa var där från början och teglet kom senare?) i husväggen!

I en dödsannons hemifrån ....

"Pappa kokar marmelad, dukar fram på altanen som han byggt för vår skull. 

Säger, du .., jag tänkte på det där du sa när vi pratades vid sist."

(Mannen som kokade marmelad hette Olle och var född 1951. 

Jag fann dessa rader helt underbara.)

Summering ...

Så har vi firat tillsammans-lunch (familjen H från Tyresö, samt deras dotter Maja med sin dotter Karin) den här skärtorsdagen som blev så otroligt solig och fin. 

Och varm. 

Vi satt ute på altanen och ställde maten på bordet i uterummet, ja, det blev som buffé. 

Karin, 14 år, cyklade hit från Haverdal och såg ut nästan som en elitcyklist. 

Senare i år ska hon och brodern Erik cykla Vättern Runt, men inte hela, utan sträckan som är tio mil lång. 

Efter middagen och tårtan som Karin garnerat sååå fint, tog hon och Maja ett bad i havet här nedanför oss. Tårtan var sanslöst god; bakad på mandelmjöl! 

En silltårta hade Maja också gjort och den var lika god den. Arma pv som inte äter sill .., så mycket gott han missar här i världen, i alla fall vid matbordet!

Förutom detta, så fanns på bordet varmrökt och gravad lax, skarpsåsen som den halvlånge gjort,  Janssons, lite köttbullar med tanke på pv, matjessill med gräddfil,två andra sillar, pajen som jag gjorde igår (massa bladspenat, soltorkade tomater, små färska tomater, citroncest, hackad mynta, samt finhackad sparris), samt färskpotatis med mycket dill. 

Till efterrätt så blev det då tårtan. 

Sigge låg och sov i växthuset hela tiden .., hunden Gunnar (en fransk hundras vars namn jag inte kommer ihåg) satt i lååååååång lina och snurrade ideligen in sig mellan stolarna och bordet. 

En fin hund. 

Här är pajreceptet från tidningen Hälsa. Nu tillsatte jag lite soltorkade tomater i strimlor och även småtomater i halvor .., kryddade lite extra, bl.a. med flingsalt och cayennepeppar. 

Och hade mera av sparris och mera av färsk spenat. 

Nu är vi tämligen möra i den här familjen. Lägger jag mig ner, kommer jag att somna inom fem minuter.

Dagens fönster ...

Hoppsan, nu har jag ett fönster där jag tappat bort vem avsändaren är? 

Det får i alla fall bli Skärtorsdagsfönstret och tack och bock, säger jag.

 En onsdagkväll ...

Så här såg det ut i Guds gröna ängar, belägen kanske 1 km härifrån och året var 2015, men det ser säkert likadant ut nu. Å, så jag minns hur fåglarna kvittrade inne bland träden! (Vägen slingrar sig hela tiden rejält uppåt!)

Det här har varit en fartfylld dag. Tvättade stooora, röda trasmattan som ligger i uterummet; lade den på ett trädgårdsbord, spolade med kallvatten från slangen .., och tog mig sedan an detta åbäke med en rejäl rotborste samt grönsåpa och varmt vatten. S o m  jag skrubbade! När den var ren (så ren som det gick att få den!) fick den hänga på tork inne i växthuset och tänka sig, den är nästan torr nu vid niotiden på kvällen! 

En sväng på Plantagen hanns också med. Tre lavendelplantor, en klematis (vår största har helt enkelt tackat för sig, men den var nog nästan tjugo år gammal), samt en blomma som jag nu glömt namnet på, men den var helt obekant för mig och slutar på "rot". I morgon ska jag vi väl vara presenterade för varandra mer på allvar. (Nu vet jag! Trädgårdsnejlikrot, är namnet). 

Alla blommorna är nu i jorden och vi har vattnat rejält .., det är så ofattbart torrt i marken, så jag hoppas att dom klarar livhanken. 

Så där har det hållit på. 

Nu är klockan 21.00 och jag känner mig tämligen mör. 

Påsklunch med gäster här hos oss vid 13-tiden i morgon .., fredag blir en lugn dag .., lördag kommer sonen med pojkarna och åker hem på söndag och då ., då är det födelsedagsfirande för Hilda i Norrvikens trädgårdar. 

Ett dopp hann vi med idag. Tio grader plus i havet.  Snart kan man simma utan att dåna av kyla, ja, jag är inte av din kaliber ellem! 

På väg till hamnen pratade vi om Harry och hur fin han var och hur mycket vi saknar honom, även om vi inte gråter längre så fort han kommer på tal. Men det händer att man får svälja både en och två gånger. Och lilla Nelly ..., så fin hon var!

Två påskkort kom med posten idag! Tack Turtlan och tack Anne i Mantorp! Så rart av er!

Och så ett kvällsfönster från Danmark ...

Man skulle nästan kunna tro att det är ett julfönster, men så är det inte .., det är ju grönt och soligt där utanför. Det var hedgrenskan på vift i grannlandet som tog fram håven och så här skriver hon: "Ett kvällsfönster från The Scottish Pub vid Rådhusplatsen i Köpenhamn."

//Tack Kerstin! Det får bli ett purfärskt kvällsfönster.

Tidig morgon en tisdag i april ...

Ni som tittar in på min sida på Instagram, tänker förstås .., "jaha, nu är det samma sak som där!" och det är det ju, men det här är ju mer som min dagbok - om än öppen -. 

Dessutom är det såå mycket enklare att gå tillbaka till bloggen när jag letar efter nåt särskilt, ja, än på instagram. Alltså skriver jag även här om dagens besök på kyrkogården i Steninge Kyrkby. 

Så nu på morgonen frågade jag pv om han kunde tänkas följa med, allra helst innan det blev för skarpt solljus och jodå, det kunde han. 

Och vilken överraskning det blev! Vilken totalt underbar liten kyrkogård! 

I nästan allting tycker jag bäst om det som känns enkelt och precis så var det här. 

Själva kyrkan (och kyrkogården) är belägen vid foten av en ekbacke - för dagen översållad av vitsippor - och alltsammans kändes så ..., hemtrevligt, om nu en kyrkogård kan vara just hemtrevlig och jo, det kan den. 

En liten minneslund med naturstenar finns alldeles vid sidan om kyrkan och med ekbacken intill. Ser ni eklövet på stenen, ja, på den allra översta bilden? Så fint! 

Och s o m  jag grunnar på vem denne "Artur" var! Och så ursnygg text och den annorlunda färgen på hans namn. 

Det fanns hur många gravstenar som helst där den dödes namn föregick av yrkestiteln "Lantbrukare". Var det ett kvinnonamn, så var det "Lärarinnan" som fick med sitt yrkesval. 

En kustroddare - C.J Andersson f. 1842 och död 1912, från Hulabäck - fanns också, liksom kustvakten J.H Carlsson, född 1840 och död 1900, även han från Hulabäck. Det är ju såna yrken som man av naturliga skäl aldrig ser på en gravsten hemmavid. Kanske var de två männen kamrater? 

Och här, under den fina stenen, ligger Margit och Karl Gustafsson, eller i alla fall deras aska. 

Lite längre ner, mot sockenstugan till, där hördes vatten porla .., aha, som en liten bäck var det och hur lycklig blev jag inte av att upptäcka kabbelekor!! 

När vi flyttade hem till Malå försökte jag plantera just kabbelekor i vår rabatt - utan minsta tanke på att dessa helst vill vara vid vatten - och så ledsamt när dom inte alls trivdes! 

Men här .., oj, vad det prunkade! Jag älskar kabbelekor!

Och det spirade av grönska överallt! Som här, uppe på stenmuren. 

Just såna här kyrkogårdar  tycker jag om. 

Och överallt .., dessa vitsippor! Ja, så var det på kyrkogården i Steninge Kyrkby.

Dagens fönster ...

Bilden togs av annannan och visar El Museo - Real Fundación de Toledo. 

Här en länk till muséet.

Tack! säger jag. 

Här en bild av Toledo - från Wikipedia -. 

Har jag någonsin i mitt liv sett ett grönare vatten? Det är floden Tajo som flyter söderut, söder om Madrid, genom Spanien och tvärs över Portugal, där den mynnar i Atlanten vid Lissabon. 

Och vilket gytter av hus/byggnader, tänk, om det skulle bli jordbävning där!

Idag ....

Då blev det ett kortare besök hos Ecke och Britt inne i Halmstad, då vi ändå hade många ärenden att urätta i närheten. 

"Ja, nu när kaffet är så dyrt, så kommer vi till er ...", sa pv leende, men fikabröd hade vi med oss. 

Deras stora uterum, där flödar det av ljus och värme och där blommar citronträd, en kamelia, orkidéer modell jättestora, ja, det är som att komma in i en mindre botanisk trädgård.

Ser ni magnoliaträdet där utanför ...? Där fanns ännu ett - lika stort - aldrig någonsin har jag sett sån blomning på dessa träd!

När vi kommit hem upptäckte jag att min mobil var stendöd. 

"Så lugn du är!" sa pv och jag sa att ja, ja, men den brukar vakna till liv ändå. 

Det gjorde den  i n t e. 

Tänkte att nu är det ändå kört .., och googlade på Iphone 13 och 15, men kände att någon lust att ta från sparpengarna hade jag  i n t e. Vände åter till stan (hysterisk efter-jobbet-trafik!) och besökte datorreparatören som för mig är nånting i stil med Jesus. Han log när jag kom in och jag berättade att min lilla väska trillat ner på marken i stan och det var efter det som mobilen var helsvart. 

Det tog 30 minuter att laga en liten kabel som gått sönder och under tiden frågade jag och reparatören berättade om sin tillvaro. Uppvuxen i en stad med 300 000 invånare 96 km från Beirut .., hans föräldrar tyckte sig vara för gamla för att byta land och stannade kvar hemma. Egentligen vill han själv återvända, men det är inte så enkelt. 

Jag frågade vad han saknade mest? Jo, att kunna plocka frukt direkt från träden .., att kunna vila i sitt modersmål, att inte behöva tänka efter eller känna att man saknar ord och så maten förstås (vilket jag kan förstå, libanesisk mat är ju himmelskt god!). 

Första tiden i Sverige hade han bott i Gislaved i Småland. Jo, där trivdes han och kan ibland sakna SKOGEN (det hade jag inte förväntat mig) .., "du vet, barrskog doftar så gott!" sade han leende.

Ja, så där höll det på och andra kunder kom och gick, däribland en ung tjej vars mobil havererat och nu skulle det ta några dagar innan hon kunde få den åter, då en reservdel skulle beställas. Hon nästan drog efter andan.

"Hur ska du nu klara detta  ...?" frågade jag och hon looooooog så rart och sa att "ja, kanske det går bra".

Just nu har pv kört in till stan för att gå på fotbollsmatch för att heja på sitt kära Öster som ikväll möter Halmstad BK. De sistnämnda ligger sist i tabellen; nej, det är inte roligt för hallänningarna just nu. 

Så har den här dagen varit.

Dagens fönster ...

Så här skriver fönsterfångerskan som är Turtlan i Karlstad: 

"Hej! 

Alltid bra besöka Lerins konsthall här i Karlstad. Sen att det fanns några fönster att fånga också.

Det sista fönstret är från ett äldre dockhus som fanns i en del av utställningen där konstnären gjort ett antal målningar i temat dockhus. Så där fanns då några äldre och nyare dockhus att titta på.

Välj och vraka eller behåll alla fyra.

Vink vink

Annica/Turtlan."

//Tack Turtlan! Här en länk om någon vill läsa de omdömen tidigare besökare skrivit. Läser själv alltid recensioner med stort nöje.

Konserten ... 

Vid halv fyra hämtade jag upp friherrinnan och A-M och så körde vi till Steninge kyrkby, det var där - i den så fina, lilla kyrkan - som Kammarkören skulle hålla sin konsert. 

Det var fullsatt och sååå många bekanta ansikten (de flesta är säkert kunder på Ankaret) och pv (numera solbränd som hade han seglat i två veckors tid) var så stilig i svart kostym och vit skjorta. 

A-M däremot, tyckte tvärtom. 

"Nej, pv ska ju ha sina vanliga kläder, jag känner inte igen honom!" sa hon leende.

Och jag bestämde bums att i den kyrkan vill jag att begravningsgudstjänsten efter mig, ja, där vill jag att den ska hållas, den dagen det är dags. 

Så vackert färgsatt .., fina och ganska naivistiska träskulpturer och Jesus på korset såg för ovanlighetens skull inte ut som en blond svensk man, nej, han var svarthårig där han hängde uppspikad mellan de två rövarna. Trodde jag. Nej, det var Maria och Johannes Döparen som hängde vid Jesu sida.

Ska försöka besöka kyrkan under dagtid med bättre ljus, om det är möjligt. Och fönstren ..., ljuvliga! Åtminstone några av dem torde ha varit handblåsta.

Konserten tog sin början klockan 16.00 och reportoaren var helt annorlunda än den vanliga, med kammarmusik. Här var det vårliga sånger och så jättebra var det!

En av sopranerna - Lotta Sikö Helin - skötte mellanpratet och gjorde det med den äran!

Och så sjöng vi tillsammans och jag blev så rörd .., kände mig nästan gråtfärdig. 

En fullsatt kyrka, pv där framme i kören .., och vid min sida halländska vänner som betyder så mycket. Sonja, dottern Maria, friherrinnan och A-M. 

(Vansinnigt obekväma bänkar och alldeles för litet benutrymme var det!!) 

Tanken var att de två sistnämnda skulle göra Sonja och Maria sällskap hit hem till oss, men såväl Friherrinnan och A-M var totalt döfärdiga efter den obekväma sittställningen och ville bara hem och vila benen! 

Nåväl, Sonja och Maria gjorde oss sällskap och blev väl här någon timme drygt. Sååå trevligt det var! Maria känns som min lillasyster och Sonja hade, åtminstone känslomässigt, kunnat vara min moster också. Nu är det kväll .., mörkret har fallit - så och regnet -! 

Äntligen!! Äntligen! Det är såååå efterlängtat.

Dagens fönster ...

Igår Värmland, idag ett fönster från Toledo i Spanien! Underbart! 

Texten lyder "Allt för fosterlandet!" skriver avsändaren hon som är på vift, nämligen annannan. 

Tack! säger jag. 

Och här en en film med tips om vad man göra i Toledo.  

Kanske blir ni sugna och funderar på att hyra via Airbnb? Då kan ni klicka på den här länken. 

Eller bor ni hellre på hotell? Det tycks billigt, titta här .., 2 nätter för 2 vuxna!

Ljuden ...

Har mig veterligt aldrig hört så mycket av rödhakekvitter som idag! Aldrig.

Lägg därtill herr Stare som sitter uppflugen på grannens tv-antenn och flöjtar så fint!

Satt ute i solen tidigare idag och såg en kråka komma med något i näbben - det såg ut som en liten bit ost eller något dylikt - och kråkan doppade ideligen detta i fågelbadet och till slut mjuknade det och åkte in i hens mage. 

Jag älskar kråkor.

Hit och dit ...

Verkligen en hit-och-dit-lördag! Pv åkte iväg vid halv åtta inför bomiläggningen och jag åt frukost alldeles för mig själv. Körde till affären och köpte tio stora kanel/vaniljbullar till hamnsjåarna och så blev det ganska mycket prat med arbetskamraterna i fikarummet och vid kexhyllan fick jag en kram av en äldre man - trogen kund i affären - och med det varmaste leende man kan tänka sig! 

Körde iväg med bullarna och åkte sedan hemåt. Räfsade fjolårsgräset; det som mest påminner om en gammal mans långa och toviga hår och sååå tungt var det, inte gräset i sig, men räfsandet. Kapade en  tonårig ekplanta och lite annat och fyllde återigen en sopsäck med gräs och eklöv. Till veckan måste vi köra till Falkenberg.

Övriga familjen ägnade sig åt andra sysselsättningar. 

AP var i stallet och skickade tidigt på morgonen en bild på Tristan (t.v) och hans hagkompis - stoet som han tycker så mycket om - ja, det är förstås ömsesidigt. 

"Alltid så nära varandra!" skriver AP, som förstås var den som tog bilden. 

Hemma i Malå har det - för tredje året i rad - spelats en snow-volleyboll-turnering i Tjamstabacken och även sjukstugan hade ett eget lag! Maria var dock åskådare och ringde hem och berättade hur roligt det hela var! "Å, jag älskar Malå!" utbrast hon lyriskt. Hon, den lyriska, tog bilden.

I Bunkeflo var han som nyligen fyllt fem sex år bjuden på kalas hos en kamrat och kanske hade hans lillebror fått följa med, men han var förkyld, så det blev till att stanna hemma. 

Så här såg det i alla fall ut innan det bar iväg till kalaset. Måhända någon slags storebrorströst. Tre år skiljer det mellan dem och han som är äldre, tar konsekvent sin lillebror i försvar, ja, om han får lite bassning. Då menar jag en skrarp tillsägelse, t.ex 

Nästan hela dagen har pv tillbringat i Skallkroken och de sista timmarna var det målning av kölen som gällde. 

I morgon är det konsert i Steninge kyrka .., måtte han få bort målarfärgen innan det är dags för uppträdande! 

Just nu hör jag honom öva i pianorummet.

Själv har jag skrivit och postat ännu ett brev till minstingen i släkten. Det förra kom fram igår fredag  och hans mamma skickade en film där han öppnar kuvertet och hon säger :"Men Viggo, har du fått POST?" och han säger "post!", men vet förstås inte vad post är, kanske det rent av är godis? Nej, det var det inte. Det var en liten pixibok som Eva i Tyresö köpt på loppis och förärade mig, att ta med till den som berättelsen passade bäst till, åldersmässigt. Så snällt av henne!

I det här brevet som alltså gick iväg idag, finns även tre plåster. Senast när vi var där, fick han plötsligt förfäääärligt ont i sitt finger och drog iväg med trappstegsstolen till köksskåpet där han hämtade två plåster som jag skulle hjälpa honom att få på plats. Att jag förklarade att plåster, det har man när det har börjat blöda, det hjälpte inte det minsta.

Synd nu att jag satte fotot på vänster sida av kuvertet, nu ser det ut som om han tittar rakt ut i ingenting. Bilden togs under vår semester på Kreta i somras. I morgon ska brevet till hans storebror postas.

Fick förfrågan om vi kunde ställa upp som barnvakt i Skåne den sjuttonde maj. 

Svaret blev "ja!"  Vilken  y n n e s t  att bli tillfrågad.

Dagens fönster ...

"Hej!

Igår kväll var jag på ett av stadens hotell för att fira av en av kollegorna från gamla jobbet som nu ska gå i pension.

Där i detta atrium hade vi mingel innan maten. 

Förutom de enorma lamporna så bjuder bilden på ett gäng olika varianter av fönster.

Nu susar det iväg till landet Halland."

//Tack Turtlan, att du vände blicken uppåt! säger jag. 

Om någon vill titta på alla dessa fönster - eller förslagsvis övernatta på hotellet - så kan ni uppsöka Home Hotel Plaza i Karlstad.  

(Upptäcker på bilder att eländet med en massa kuddar i hotellsängen nu råder överallt, nästan.)

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är annannan: 

"Det här är väl strängt taget inte fönster. Men jag tycker det är så fint när det börjar skymma och det tänds i tornen på kyrkan jag går förbi på väg hem från jobbet."

// Ja, det skulle jag också tycka! Tack som lyfte blicken och mobilen, annannan.

Naturens under ...

Hur ofta har jag inte - innan den här lilla skönheten börjat blomma - varit på vippen att rycka upp det som mest tyckts som bara några tjockare grässtrån och så visar det sig att .., nej, så var det ju inte alls! 

Jag tycker verkligen att kungsängsliljans mönster är ett litet mirakel.

Underlig dag det här. Besök i Skallkroken hos pv som håller på med det vanliga vårjobbet när det gäller båten .

Han var inte ensam på plats, nej, det skrapas och målas och pratas och nu har vi återigen anmält oss till "Frihamnsordningen", som är en så genialisk grej! 

För en kostnad av 100 kr får man då ett intyg att man anslutit sig och betalt avgiften och så kan man lägga till i hamnar anslutna till detta och priset per dygn blir då otroligt mycket billigare! I Limhamn, t.ex, betalade vi 270 kr/dygn, men som FH-medlem endast 100 kr. I vissa hamnen lär det vara helt gratis.

Och gullvivorna har tittat upp. 

Tänk, att ha ett sånt vackert namn som blomma. 

G u l l v i v a. 

Primula veris på latin. Först av alla på våren.

Det var den första blomman mamma lärde mig namnet på, ja, på latin. 

Kanske den enda också, vid närmare eftertanke. 

Funderar i vår på att plantera mängder med kattmynta. Minns att väninnan Lena i Ystad hade rabatter kantade av just kattmynta. Sååå vackert det var!

Dagens fönster ...

... fångades igår när vi åt lunch på golfkrogen i Skallkroken. För ovanlighetens skull fanns det plats i det mer inre av lokalen och då var detta utsikten. Dagens rätt på menyn är ärtsoppa med rimmat fläsk och köttkorv, alternativt rimmad oxbringa med rotmos och senapscremé, alternativt pannkakor med sylt och grädde. Ja, om ni har vägarna förbi, alltså. 

Och hur vädret är idag, kan man få veta när man loggar in sig på golfsidan. Frost nu på morgonen, alltså. Fin bild, vem som nu tagit den.

 Vad man kan utläsa från en bild ..., eller  i n t e  kan utläsa.

Helt ärligt vet jag inte HUR många gånger jag har vandrat med blicken över den här bilden och tittat riktigt nära på de som står så fint uppradade. 

Förutom att lärarinnan Klara ser så glad ut - och verkligen var det - så fascineras jag av den unge mannen som står till vänster om henne. Är det en elev eller är han nyutbildad lärare? Vilken helt otrolig utstrålning han har! Ser så genomtrygg ut och glad. Vad blev det av honom, tro? 

Och pojken näst längst till höger i nedersta raden, han som står och håller i en pekingeser och ser så filurig ut .., lever den pojken och vad kom det att bli av honom? 

Den långa flicken i kjol intill honom .., vad hände med henne?

Och busfröet (?) längst till höger om henne?

Bilden borde väl vara tagen någon gång på 50-talet? Då borde dom här ungdomarna vara ungefär jämnåriga med mina systrar, eller kanske lite senare. Ska försöka få fram lite mera fakta om personerna vad det lider.

Onsdag ...

Från vinterdäck till sommardäck. 

"Tala om att jag har haft bra timpenning!" säger pv som fixar däckbytet själv.

Förra helgen var det Hildas Toyota som fick sommardäck påsatta, nu var det Kians tur. 

Ja, det är ju enkelt när man har förvaringsutrymme och även om det är trångt och bökigt i garaget, så ryms däcken. 

Efteråt bar det av till golfkrogen i Haverdal. Knappt ett enda bekant ansikte skymtades och i vanliga fall brukar det vara tvärtom. 

Nu kostar ett 10-kort 140 kr och då får man den elfte rätten gratis. Idag  bjöds vi på  sydfransk fiskgryta med aioli - underbart gott -! Åratal efter alla andra människor smakade jag dessutom kimchi .., ja, det var inte så tokigt! 

Därefter till Skallkroken där pv skulle fixa något med båten. Dynöverdragen är tvättade; nu skulle han klättra upp och få dem på plats och dammsuga tänkte sig han också att göra. 

Själv satt jag i bilen och blev plötsligt vansinnigt trött .., gick raka spåret och lade mig på soffan Ektorp när vi kom hem ., lyssnade till nyheterna och det blir bara värre och värre med vad som händer i USA. Tittade i stället på SVT-play-dokumentären från Tornedalen - "Vi som valde att stanna" - och som Bert i Luleå tipsade om. Verkligen sevärd! Och skönt i jämförelse med att få se den amerikanske presidentens nuna i tv-rutan. Torneälven .., så bred och mäktig! Så vacker!

Friherrinnan ringde precis. Måhända speedad av kortisonet, men nu var hon som en ny människa! Så härligt för henne. Och tid för röntgen har hon fått också. 

Fortfarande soligt och fint ute, men kallt i vinden.

Ps. Tittade på Studio 65 i repris. Här är programmet, som handlade om mansrollen. Intressant, tyckte jag.

Dagens fönster ...

... fångades hos pv:s bror Ulf och hans hustru Ines i Räften, utanför Lund. 

På väg dit passerar man detta och då kan man tro sig vara i Silicion Valley eller något liknande. 

Här en annan länk, med tips om sevärdheter i - och utanför - forskarstaden Lund.

Harry ...

Drömde så förfärligt om Harry natten mot idag. Vi skulle gå nerför en stege till havet och han simmade ut och det tog lååång tid innan han kom tillbaka och då klamrade han sig i panik fast i något som påminde om ett stuprör. 

Vaknade och var kallsvettig av ångest! 

Och halva natten har Sigge varit som snurrig och gått runt, runt, runt i sovrummet, mest under sängen .., och jamat och haft sig. 

Börjar han kanske bli dement, som Nelly? I skrivande stund ligger han dock och sover gott i sin bananlåda i pannrummet.