Också en slags insikt ...

Som ni kanske förstår har jag inte så mycket att göra.
Att dokumentera närmiljön blir Dagens Händelse.

Detta är vad som händer när man bor i ett ständigt blåsigt Skåne.

Herr och Fru Tupp, vilka är så fint placerade framför en liten Viva, trillar ideligen omkull av vinddraget.

Det var väl intressant?

Utsikt ...

Måndagmorgon, kl. 10.45.


Världen krymper betänkligt när man är hemma från jobbet.

Man sitter i sina 31 kvadratmeter .., lyssnar till radions nyheter och tänker på människorna i det jordbävningsdrabbade Italien .., man ligger på soffan Ektorp och reprisläser favoritförfattaren numero uno eller så står man vid fönstret och tittar ut.
(Precis som min mamma gjorde när hon bodde i samma lägenhet. Hur ofta såg jag inte henne stå med händerna på ryggen och titta ut .., och så vinkade hon så lyckligt när hon såg mig i affären . Nu står jag själv på samma vis).

Där ute pågår Det Vanliga Livet.

Människor cyklar fram och åter .., bilar passerar ., där är kajor på hustaken och där är brödbilen som kommer med dagens leverans till kvartersbutiken mitt emot.

Och där är Maggans golden Jonna som ligger och gonar sig i solen.

Det är min värld just nu.

.

Ungefär så här.

(Av ljudnivån att döma kan tittaren tro att jag bor mitt smeten i New York. Det gör jag nu inte. Men inte långt ifrån heller.)

När dörrar öppnas ...

När jag för sexton år sedan kom till Skåne från Västerbotten, då började jag i en Kom Vux-kurs .., tre, fyra månader för att mer som känna sig för .., ja, om man ville fortsätta att studera.

En av lärarna, inte i engelska, men i svenska, var en långbent madame från Östergötland.

"Elisabet, nu får du väl skärpa dig ., du pratar ju engelska med västerbottnisk betoning!" utbrast hon inför hela klassen när vi en gång skulle högläsa något från en bok.

"Jaha .., och alla andra då ..., har dom inte skånsk satsmelodi i sin engelska då ...?" frågade jag, lätt irriterad.

Nä, det var tydigen bara bloggmadamen som lät annorlunda.

Det där var inte så roligt ..,ja, om man säger som så .., så kände jag mig inte särskilt glad i att efter detta bräka fram meningar på västerbottens-engelska.

Men så igår i kassan .. så har jag en lång, vacker man framför mig .., kanske i 25-årsåldern.

Den unge mannen kan inte sin kod till betalkortet, så jag säger att då får han signera istället och det går ju bra .., jag får såväl betalkortet som id-handlingen i min hand och allt är frid och fröjd.

Då upptäcker jag det ovanliga efternamnet.

"Oj, det var ett annorlunda efternamn ... det har jag aldrig sett förut ...?" säger jag och prövar mig fram att uttala det.

"Är det så ...?" frågar jag.

Då tittar mannen på mig och strålar med hela ansiktet och så säger han ..."du är den FÖRSTA som har uttalat det på precis rätt sätt, det var bra gjort av dig och ja, det är utländskt, namnet kommer från Eritrea ...."

Tror ni att jag blev glad?

Svar: jepp!

Tror ni att jag kommer ihåg efternamnet?

Svar: nix.

Måndagmorgon ....

Strålande sol och somrigt blå himmel.

Pensionatsvärden, som har påsklov, ringer för att höra hur det står till med bloggmadamen.
(Här har hostats konstant hela natten .., och hostmedicinen är slut!)

Själv har han fullt upp, ja, den halländska agendan är fulltecknad.

Den kapade veden som igår hämtades i Ljungby, den ska på plats i det som väl kan kalla för "vedboden" .., och de två solfångarna som för närvarande ligger rofyllt på altanen, dessa ska förhoppningsvis hamna på pensionatstaket innan veckan är tillända ..., och så är det ju allt annat.

Valnötsbröd och rabarbermarmelad.

Och segelbåten.

Medan herr pensionatsvärden berättar om sina planer för dagen, hör jag pElle jaaaama.

"Mjaaaauuuuuuu, mjaaaaauuu!" låter det.

Han längtar förstås efter matte.

Måndagsfönstret ...

.... är mitt.

Och nä, ni har alldeles rätt .., jag har inte plockat ner den där runda lilla belysningen som somliga kallar för adventsstjärna ,. men vem har sagt att bara för att man köper nånting i december, så är det ämnat att användas enbart då?

Den lagen har jag inte hört talas om.

Så den får hänga där och göra mig glad .., ljuskransen.

En gång var vi ju Storebror ....


Danmark har idag fått ny statsminister.

Icke ett ord har jag hört om detta i svenska nyhetssändningar i afton, men jag kan ha missat det.

Expressen har andra, mer viktiga nyheter för läsarna.

Walking the camera ...


Ni glömmer väl inte att titta in hos den här bloggerskan?

Man blir varm i hjärtat efter ett besök där.

Jo.

Jag lovar.

Litet brev till pElle ...

"En vårhälsning från landet!

Hoppas det där pensionatet dom pratar om blir verklighet så du får bo på landet hela tiden. Helt underbart att springa runt som man vill och däremellan slöa på balkongräcket med utsikt över hela gatan!

Hälsningar Picasso."


// Och Picassos matte, det är den här madamen.

Nej, hur kunde jag blanda ihop korten så galet?!

Så här skriver avsändaren:

"Picassos matte är inte Torparfru men väl boende i en liten by mitt i Dalarna med skogen bakom huset ;-)

Det är hon som tog kortet liggandes i hängmattan och slöar lika mycket som kattherren själv :-)

Härligt med vårens första varma dag, den måste man ta till vara.

Matte Kerstin."

Då säger jag så här: tack snälla Kerstin som tog dig tid att maila bilden! Så rart!

PS: Härliga hängmattor till pensionatet kan finnas på www.storafamnen.nu/

Aktuellt meddelar att den amerikanska presidenthustrun, Michelle Obama (Stenbock för övrigt .., fyller år två dagar efter bloggmadamen ..., hennes make är Lejon och firar sin födelsedag två dagar efter min äldsta dotter .. ja, men det måste ju vara nåt slags Tecken ...) har begått ett förfärligt etikettsbrott, hon har nämligen lagt armen om drottningen av England!

Kan man tänka sig något så obildat!?

Nånting så hemskt.

Nånting så förskräckligt.

Man får verkligen hoppas att Drottningen överlever detta förfärliga.

(Nu diskuteras detta med etikettoraklet Magdalena Ribbing ..., hon menar att Drottningen tyckte om detta .., så ser det inte direkt ut på tv-bilden, men om så är fallet, är det ju jättebra!)

Söndagsfönstret ...

Röda pilar är Pelargonieskott på tillväxt.
Gröna pilar ...,den vänstra har jag glömt namnet på, den högra är också en något ranglig pelargonia.
Fönstret är förstås mitt.

Egentligen hade jag planerat att besöka BB i helgen, i akt och mening att fånga barnmorskan K:s vänstra hand mot en rund mage (dock lite rundare än bloggmadamens ...), men det fick ställas in på grund av hostan och det kändes tråkigt.

Men ett eget litet BB fick jag ändå.

Alla blommorna, precis alla, fick igår ny jord och några delades på och hamnade i egen kruka.

Det gjorde så ont i mig, när ett enda pelargonieskott blev över .., och jag satte den i den andra krukan från höger .., alldeles själv står den där på tillväxt .. och jag småpratade med skottet och sa att den inte skulle vara ledsen, för den har sina vänner alldeles intill, det skulle nog gå bra.

Den andra blomman från vänster, var från början en stor och frodig men tämlig risig historia.

Nu blev den delad i fyra delar och slapp undan trång plastkruka .., tre lerkrukor fick träda i tjänst i plastkrukans ställe.

Och nu blir det middag och jag är feberhet om kinderna.

Det finns en sak ...

... som jag tycker karaktäriserar pensionatsvärden mer än allt annat och det är att han liksom inte är bekväm av sig.

Hur ofta som helst cyklar han de tvåochenhalvmilen till jobbet och lika långt är det förstås hem igen och när han ska handla ägg, ja, då svingar han sig upp på cykeln och susar iväg ett par kilometer enkel väg och nästan alltid får bilen stå.

(Jag gör precis tvärtom.)

Så när jag igår förmiddag - äntligen - kände mig så ovanligt pigg och yster och ville Göra Nånting, då tyckte han att jag kunde låta mina blommor få ny jord.

Visst!

Eftersom jag förra våren inhandlade dyr plantjord från Åbergs Trädgård (halleluja! dit ska ni åka!) och såg vilken skillnad det blev mot för vanlig blomjord som är superbillig, så tog den motionsvillige sin cykel och en elsladd med sig och så cyklade han iväg några kilometer .., köpte en stor påse jord .., band fast den runt ryggen eller magen .,. hittade en platta som han hade som stöd mot ryggen och så hem igen!

Så här såg det ut när han kom tillbaka.

Det är det jag menar.

Ingefära och vitlök ..

Medan jag sitter i min lilla 1:a och dricker te, spetsat med riven ingefära och vitlöksklyftor, tittar jag lite förstrött på danska kanal 1, som sänder direkt.

Det är "Tv-Avisen" som berättar att Danmark har fått en ny statsminister, Lars Lökke Rasmussen, men med danskt ö.

Nu dissikeras herr Statsministern så där som när man i biologin i högstadiet studerade myggor i mikroskop.

Att herr Statsministern hellre tar sig en pilsner och en fläskesteg än en aldrig så flådig middag, det tas upp om och om igen.

Och herr Statsministerns bror och pappa (som dagen till ära fyller år) intervjuas.

"Hur kommer ert liv att förändras med en son som är statsminister?"

"Och hur känns det med en bror som blir så känd?"

Jo, det känns bra, säger dom.

Pappan ser ut som helt vanlig liten farbror.

Och på Amalienborg trängs venstreanhängare som viftar med pappersflaggor och det sjungs och intervjuas och klickar från kameror och snart har jag druckit upp mitt te.

Som en tom ballong ungefär ...

"Ja, ja .., har du kvar några pengar på kontot efter din krogsväng igår ...?" säger K lite filur-leende till sin man som ser aningen generad ut när betalkortet strular.
Idag höll dom inte varandra i handen.

Igår på förmiddagen mådde jag som en prinsessa och ringde glad i hågen jobbet och meddelade att "imorgon söndag, då är jag på plats igen!"

Åååå, så glad jag var!

På eftermiddagen, några timmar senare, gick fjädern ur bloggmadamen.

Heta kinder .., totalt slut på .., hosta.

Däckade på soffan.

Underbart omtänksam pv fixade middag.

Natten tillbringades återigen i var sitt rum och nu hostade jag värre än nånsin och jag drack hostmedicin direkt ur bruna flaskan och åååå, vad jag ångrade att jag inte tänkt mig för.

Cyklade till affären på morgonen .., kände mig upphängd och nersläppt och kunderna sa att ..."men hjälp, vad du ser sliten ut ...".

Ja, men det är ju himla uppmuntrande!

K, som bor här längs gatan, kom in och handlade med sin man, och väl i kassan hörde hon min hesa röst och lämnade en liten bukett Tussilago som hon plockat vid dikeskanten.

"Här har du, krya nu på dig Elisabet!" sa hon snällt.

Det är henne ni ser till vänster uppe på bilden.

Och innan jag cyklade hem igen, skrev jag ett brev till min chef och lade det på hans skrivbord och jag meddelade att jag verkligen förstår om han blir galen på den här madamen som aldrig blir frisk, men nu blir jag hemma i morgon.

Också.

Nu vill jag faktiskt bli kry.

Jag har tröstat mig med en dyr bukett tulpaner med blåbärsris och med Kvällsposten så jag får ett korsord och så ska jag ställa mig i duschen och sedan bara vila.

Pensionatsvärden har tagit tåget till Halmstad och därefter bil till Småland för att hämta hem ved.

Vi bara drömmer ju just nu om att hitta ett pensionat, kanske till nästa vår .., och pv säger att det ska bli ett ekologiskt boende, ja, mer eller mindre.

Vindkrafts-el och solfångare och sånt.

Men nu ska jag lägga mig raklång på soffan och kurera mig.

Just så.

Ännu en födelsedag ...!

Här fylls det minsann år på löpande band.

Nu var det den här kreativa och påhittiga madamen som stod på tur.

Grattis från mig!

Vill du komma med förslag ...?

"Så här ... man kan ha en två, tre stycken .... och tvättställ i dem också."


Mellan hostattackerna, som blir färre och färre, sitter vi och pratar om den där Drömmen.

Den om att driva ett vandrarhem eller Bed & Breakfast.

Tillsammans.

På fyra vita A4-ark skriver vi ner det som är viktigt.

Det som vi tycker är viktigt.

Att känna sig välkommen är nummer ett.

Där ska finnas en känsla av v ä r m e och omtänksamhet.

Och såklart ska där finnas en generös bokhylla där gästerna kan låna böcker.

Och vår, - och sommartid alltid färska blommor på sängborden.

Anna berättar att hon och Micke och Nelly tagit in på ett hotell och där stod då en hundskål med mat och en annan med vatten på golvet .., gissa, hur glada dom blev, för att inte tala om Nelsan!

Sånt.

Och jag säger att jag kan ta bilder av omgivningen .., av havet eller fjället eller vad nu blir .., och så säljer man sånt .., eller gör vykort och musmattor.

Och alla kurserna.

Kanske kunde man ha en pub också?

Och pensionatsvärden har geniala idéer för sommaren .., småtävlingar.

Olika "fritidspaket" att sälja + boendet.

Några Friggebodar på tomten till uthyrning.

En hund ska vi ha .., en Karo-hund som lullar omkring och självklart ska gästerna få ta med sig sina hundar också.

Och en kaninbur ute på gräsmattan och en gungställning.

Massor med saker.

En skön rottingfåtölj att sitta i med fårskinn i.

Gärna en öppen spis eller en kamin.

Och medan jag äter halstabletter mot hostan (men i morgon ska jag arbeta .., hostan kommer bara så där mellan varven och jag känner mig så stark och pigg nu! och ingen feber har jag längre .., åååå, det är så underbart!), skissar pensionatsvärden på Friggeboden.

Jag säger att det är helt okej, men jag vill sy gardinerna eller i alla fall bestämma hur dom ska se ut.

"Visst .., det går bra ...", säger han och smajlar.

Och pv som arbetar heltid som lärare och är ledig hela sommaren, det är ju perfekt.

Så där funderar man och drömmer och längtar och hoppas.

Ungefär så är det.

Ps. Kom gärna med förslag .., berätta vad ni skulle uppskatta om ni tog in på ett B & B! Ds.


Bettankax föreslår:

Valnötsbröd, kanel eller kardemummabullar, pEllekattstryk runt benen, kanske en lägereld/utomhusgrill.


Annela föreslår:

Jag vet vad jag skulle uppskatta. En batteriladdare till små batterier som man har i mp3-spelaren eller iPoden och tillgång till dator.
F.ö. Tycker jag det låter underbart! När öppnar det? (Ja, säg det .., när vi hittar nåt!)

Betti, hon tycker så här:

Och jag kommer gärna - och tar men Vännen, men, please, jag nyser och kliar OMÅTTLIGT av både hundar och katter, kan ni tänka er att inte släppa in katterna i sovrummet??

Inget får en att känna sig så fel och oälskad som att inte kunna vistas hos en vän pga av en katt - eller hund,,,

Men jag gillar hundar och katter - men bara på avstånd, tyvärr.

Jag drömmer om ert B&B där jag får titta på hunden i trädgården och så sova och äta frukost utan att bli sjuk. Går det att lösa??//Betti

(Betti: det finns hundar som inte orsakar allergier .., man får hitta en sån rackare!)

mossfolk .., ja, här var det minsann inga förslag ..-)

Men ni är väl underbara! Jag tycker att det låter som en beskrivning på ett sorts paradis och har just inget övrigt att önska alls.. (Ta med Lurvig du! hälsar värdinnan ..)

Mian som brukar ägna sig åt fågelskådning och postar små tomatfrön till pensionatvärden ..., hon tänker på vila.

Gärna en hängmatta där man kan ligga och kika på svalorna. (Finns på listan,mian. Liksom härliga parasoller att sitta under om det är soligt .., och solstolar som man får låna och ta med till stranden om man vill .., och hinkar och spadar till småttingar .... Sånt. Ja, om man nu hittar ett ställe vid havet, vill säga.

Jom Manilat som ska tillbringa massor med veckor i Asien i vår .., han säger så här:

Det finns en sak som ni absolut måste ha, en sak som jag kommer att prioritera när jag snart ger mig av på min resa, tillgång till trådlöst nätverk (wifi).


londongirl .., hon säger så här ...

Åh det här låter så bra! Att få ha med hunden är ett måste för mig. Det kan väl finnas trevliga små stugor som är till dem som är allergiska som vi andra hundägare aldrig tar in i?

Jag skulle uppskatta om det fanns möjlighet att packa en picnickorg efter frukosten att ta med ut. Bara lite sånt som bröd, frukt, tomater (naturligtvis odlade längs de varma husväggarna) och en termos med kaffe.

Jag och maken och vår vovve kommer så fort ni har öppnat.
Jag kan även hjälpa till med att göra reklam för er och skaffa er gäster....hm...men det klarar ni verkligen bra själva här på bloggen tror jag.

(Londongirl: just det där med picknickkorgen har jag också tagit upp på listan. När man tittar på Fredriksdalsteatern i Helsingborg - Eva Rydberg med co. -, då kan man köpa en sån korg med tekanna fylld med kaffe eller te och så fikabröd .., sen lämnar man tillbaka korgen när föreställningen är slut och jag tyckte att det var genialiskt! Ja, man fikar i pausen alltså.Så det ska absolut finnas nåt sånt! Jag hojtar om och när drömmen går i uppfyllelse .., (nu säger min Anna: man ska inte säga OM, man ska tänka att den såklart GÅR i uppfyllelse ..--)


Jom Manilat kom på en sak till ....

"Och såklart ska där finnas en generös bokhylla där gästerna kan låna böcker."

Ett litet tips är att gästerna kan få byta böcker. Om man har med sig en pocketbok som man läser ut hos er ska man kunna lämna den och ta med en annan bok, som finns i ert bibliotek, på sin vidare resa.

(Precis så har vi resonerat! Så var det på Samos i lilla hotellet där kapten Lintott och hans mormor som är jag, bodde. Således läste jag ut mina svenska deckare och tog mig sedan an en dansk version av Nevil Shute som någon turist från broderlandet i väster hade lämnat. Helt suveränt bra system. Man lämnar kvar lästa böcker och tar med sig hem om man inte hann läsa ut.)


Monet i södra Frankrike .., hon som redan har förverkligat en Dröm .., hon säger så här:

Elisabet och PV.

Det viktigaste är sängarna. (Skojar lite men det betyder mer än man tror)

Måste vara MINST Hästen eller Duxvariant. Och fräscha sängkläder -omtänksamt med extra pläd för den som är frusen. Inte EN kudde utan flera eftersom vi är många som sover med många. Bra tvätt- och duschmöjligheter är också ett måste. Att dela dusch och toalett med andra, det är campingnivå och då måste man tala om det.

Allergifria hus för dem som har allergi. Men inget trams för övrigt - har man hund ska man kunna komma och känna sig välkommen. Som här i Frankrike. ALLA pussar på Dessi och mår bra av det.

Ta inte i för mycket med planeringen, bridgekvällar får väl ge sig kan man tycka.

Lycka till med fortsatt planering och många drömmar. Om det är som det ser ut så ligger havet nära. Det kan nog räcka. Och gott och trevligt sällskap - till frukost. Så småningom orkar ni inte med mera.

Och som nya egenföretagare är det jätteviktigt med planering, målsättning, marknadsföring, budget, allt sånt som kan ta knäcken på en.

Gå till banken och lokala företagarcentrum/AF och diskutera affärsidéen. Se till att ni har den förankrad, både marknadsföringsmässigt och ekonomiskt. Och fortsätt att drömma och tänka vidare och skapa ett "concept"

Lycka till!!

(Monet: det är intressant med era synpunkter och man upptäcker hur olika man prioriterar. Jag vill absolut inte ligga i svajiga sängar, men behöver själv nödvändigtvis inte alls en Hästens .., bara madrassen är stabil och bra. För mig är det viktigaste en god frukost ., vänligt bemötande och god service på alla plan. Det får inte kännas som om jag är till besvär. Men det är jag det. Jag har själv bott i enklaste enkla stugan på Grinda .., eller i modernt vandrarhem på Själland .., B & B i Australien och på Irland .., och det jag minns mest, det är stället där jag kände mig välkommen och där värden hälsade mig godmorgon och välkommen till frukosten, med ett varmt leende. Det var i gult trähus, ett litet pensionat, i Anglesea utanför Melbourne.)

LindaLotta säger så här ...

Jag har funderat en stund nu...
Här är så många bra saker uppräknade redan så jag kan inte komma på en enda sak jag saknar.
Kanske möjlighet att tvätta sina badlakan, som lätt blir lite tråkiga efter många dagar på stranden, en tvättlina i trädgården.
En gitarr...

Lindalotta: det var nedskrivet redan .., jag tycker också det är viktigt att man kan tvätta så där .., tvättlina & tumlare (det kan ju regna ...) .., gitarr förstås, men pv har ju flera stycken. Ett piano tänker han nog sig också, så kan körer komma dit en helg och öva ...

Eva på Frösön sa...

Många bra saker är redan sagda som: bra sängar (behöver inte vara de dyraste men gärna en resårmadrass), hundar och katter i stugor där djur är tillåtna, men absolut ska de få finnas med. God frukost med hembakat bröd. Inte pub, det blir bara högljutt och ingen vilsam semestermiljö. Jag lyssnar gärna till skratt och hundskall men fulla människor - nej tack.

(Eva: det där med pub .,. det var nånting som pv tänkte sig vintertid på t.ex. lördagkvällar om man bor så till att det finns underlag .., och när det inte är högsäsong för turister.)

ab tycker så här ...

Ett B&B låter ju hur trevligt som helst.

Jag önskar mig: Nötfritt kök! Jag menar alltså inte kossor, de tror jag är lätt räknade hemma hos PV, men valnötter och dylikt. Och finns de i köket, sprider de sig via knivar och brödkorgar och annat.

Nötallergi är explosivt, och nu har precis vartenda fik här i trakten valnötter i allting - t o m sockerkakan...

Allmän bokhylla är väldigt skönt att ha när man söker frid och ro. i Thailand fanns en stor hylla nere vid poolen med kvarglömda svenska böcker - jag som inte kan bära med mig egna läste och läste...

Ellis som redan har prövat att tillbringa en helg hos pensionatsvärden, hon säger:

Det låter helt fantastiskt alltihop!

Förutom allt ni redan räknat upp så håller jag med Jom: wifi!!
Har man tillgång till snabbt och bra nätverk så blir allt genast mycket flexiblare, man kan stanna längre för man behöver inte åka hem och fixa vissa jobb som kommer in. Guld värt!

Och som jag hälsade igår: hemsida och allt runt det får ni av mig om ni vill.

Nu ska jag ut på gården och ta några steg på de geggiga remsor av gräsmatta som äntligen börjar visa sig. Bara för att jag äntligen kan. :)

annannan nere i Portugal .., hon vill ha fint väder. Jämt och ständigt ,-)

Pub på vintern och gitarr på sommaren låter bra tycker jag. Alltid sådant sommarväder så att man kan sitta i trädgården - går det att beställa? Skämt åsido, man kan vara allergisk mot sådant man äter också. Då känns det väldigt bra att läsa / höra "Vi fixar mjölk/gluten/nöt/mandelfritt (osv) om du säger till när du bokar".

När det kommer så långt står jag gärna till tjänst med recept på glutenfritt valnötsbröd. (Nötfritt valnötsbröd blir väl lite svårare...)

Annela kom på ännu mera ...

Jag kom på en grej till: Möjlighet att sitta ute och läsa eller sticka när det faller ett stilla eller häftigt sommarregn. DET är mysigt! (Ja, Annela, det hade jag med på listan .., jag minns en semester på ön Egina i Grekland .., då satt jag under ett bambutak och läste bok efter bok efter bok och jag hade benen upplagda på stolen framför och det var underbart .,. småfåglar kvittrade och letade smulor och jag såg andra hotellgäster komma hem från stranden och personalen som plockade lite ....)

Monet drar sig till minnes vad som kunde hända när hon hyrde ut ...

Okej för sängar från IKEA då:-) Dom är lika sköna som Dux och Hästens faktiskt. Men god sömn är lika viktigt som god frukostmat.

De flesta som får gäster hemma (inte vi!) har typiska gästsängar, hopfällbara och med tunna madrasser. Hela dan blir förstörd efter en natt i sån! Mörka rullgardiner också och myggnät till fönstren!

Omtänksamhet i detaljer tycker jag om. Nyplockade blommor i vas på nattygsbordet när man kommer. Att ni själva provsovit så att ni VET att läslampan just ger det ljus som behövs t.ex. Att det finns ordentligt med plats i garderob och skåp så man kan stuva undan och slipper hoppa över ryggsäckar, stövlar eller resväskor. För den som stannar ett tag kanske ett förråd för just sånt är bra?

Cyklar att hyra tycker jag också att ni ska skaffa.

Massor med turistbroschyrer och egna utflyktstips, nerskrivna tillsammans med egna bilder ger ett engagerat och initierat intryck.

Att kunna låna: stövlar, regnjacka, ficklampa, paraply. För regniga dagar och mörka nätter.

Och så förstås den mysiga frukosten du pratar om. Men jag lovar att du inte orkar ha folk "i maten" mer än så hur trevligt det än är.

Jag vet för vi har hyrt ut på det här sättet på vår skärgårdsö i många år!! Inte alltid med "breakfast" för det finns de som vill fixa själva och då har vi sett till att frukostmat har funnits i kyl/frys och skafferi. I ett av våra hus fanns minikök.

I början blir man "kompis" med alla och tycker det är jättetrevligt med rara människor som man gärna vill ska trivas och ha det bra. Men många tar också för sig och känner inte av de gränser som behövs mellan den som hyr och den som hyr ut. De kommer springande i ett och vill fråga om självklarheter, låna saker, gnälla över petitesser och kräver ständig uppmärksamhet. Dom är i minoritet, men dom finns!

För allas bästa är det därför också bra med en lapp med "ordningsregler". Och ska ni annonsera ut på någon av de otaliga stugsajter som finns så kommer folk att vilja boka i förväg. Och då måste ni ha kontrakt (finns på nätet) att skicka och se till att folk förhandsbetalar i samband med bokning. Annars kan ni stå där med uppbokade tider och folk som struntar i att komma!

Förlåt att det blev långt, men eftersom du ber om tips så! Och i vårt fall har vi under alla år egentligen bara haft två gästpar som haft klagomål (vi sa till om att de faktiskt inte fick bjuda in andra vänner med skrikiga barn över natt, det ingick inte hyran!)

Det är oändligt trevligt däremot med människor som "aldrig har sovit så bra", som tycker allt är fantastiskt och kommer tillbaka dessutom, just för att visa det! (Monet, ja, allt det du tar upp är viktiga saker och vi har skrivit ner i det närmaste allting. En korg med läsglasögon i olika styrkor .., det ska finnas, för det är sånt som man glömma hemma. Till exempel. Många bra förslag, tusen tack!)

Ett lördagkvällsfönster från ...

"Det här är från medeltidskyrkan från 1100-talet i Le Castellet, en bergsby några mil från havet i Provence.

Stillsamt vackert!

Monica"

//tack Monica! säger jag från Ystad.

Jo, men så var det verkligen ...

Mamma och Anders några år innan hon lämnade oss för gott.
Bilden är tagen på en geriatrisk avdelning där mamma tillbringade en vecka.

Blir man glad när man läser nåt sånt här?

"Kusinen", det är bloggmadamen det.

Och "Lilla Moster" .,. det var min mamma.

Nu är det gjort!

När krafterna återvänder blir man närapå rusig av glädje!

Så jag rensar bland papperen och hittar det orangefärgade kuvertet.

Under fem års tid har jag konsekvent i n t e öppnat dessa försändelser och ja, jag vet att det kallas för strutsmentalitet.

"Men jag kan öppna det!" föreslår pensionatsvärden.

Så det gör han.

Det visar sig att mina fonder faktiskt har minskat mindre än de genomsnittliga, ja, det är ju knappt man tror sina öron!!

Hela nio tusen kronor i månaden ska jag få, före skatt, ja, men det är ju helt fantastiskt!

Om man så betänker att pensionatsvärden erbjuder mig en hyra på 3 kronor i månaden, så har jag ju i alla fall ett par tusen att slå runt för.

Problemet är om han .., 1) drabbas av gubbsjuka och slänger ut mig, ja, inte alls vill ha den sympatiska bloggmadamen som sambo eller 2), avlider före mig, eftersom jag har sagt att jag inte vill blanda mig i hans ekonomiska förehavanden.
Skaffar vi oss ett bed & breakfast kommer saken i ett något annat läge.

Således .., skulle jag flytta till landet Halland, vore det idealiska att försöka få hyra ut den lilla ettan i andra hand, för så billigt kommer jag aldrig att kunna bo någon gång.

Och så har vi ju det här kvinnokollektivet förstås .., att man går samman några singeldamer och har ett gemensamt boende, men med eget rum, men man delar på dom fasta utgifterna.

Och så får man fiska i havet och leta i papperskorgar .., och såklart, spela nåt instrument utanför Systembolaget.

Det ska nog gå vägen.

(Triss och stående Lotto, glömde jag alldeles bort.)

Och så hittar jag flera bilder ...

Mamma i Bolivia igen.

Och jag läser på baksidan av bilden och ler åt hennes självironi.

Så här har hon skrivit:

"..... uppstigen från de döda, eller på väg dit

Men det förefaller mig som om jag kommer ut ur graven efter minst fyra dagars vistelse där ..."



Och så har hon tydligen skaffat sig en mer urringad klänning, av solbrännepartiet att döma.

En annan lördag ...

Mamma och pappa hos mormor.
Hur gammal kan mamma ha varit här?
Fyrtioåtta, kanske ..?

Den här lördagmorgonen för ett år sedan (fast den femte april), dog min mamma.

Klockan var kring halv åtta och jag var på affären och höll på att förbereda kassorna, när Helene kom med den bärbara telefonen.

"Här ...", sa hon och räckte mig den.

På en enda gång förstod jag vad som hade hänt.

Och jag ropade "nej, nej, neeeeej!" och rafsade ihop det jag höll på med .., tog på mig anoraken, ringde Anders som för en gångs skull svarade så tidigt på morgonen och så cyklade jag iväg så fort jag bara kunde och jag ropade återigen ..."mamma! mamma!!" och på Blekegatan upptäckte jag sonen som sprang mot gruppboendet .., sista biten tillsammans och just där utanför tvärstannade han och sa ..."vänta mamma, jag måste kissa!" och så länge jag har förståndet i behåll kommer jag att ha den bilden inom mig .., hur han står där och kissar och säkerligen är lika förskräckt som sin mamma och det är lördagmorgon den femte april 2008 och när vi en stund senare kommer in i mammas rum, då är hon död.

Död.

Och jag slänger mig om halsen på henne och vaggar henne i famnen och säger att hon har varit en såååån fin mamma och mamma är varm och lealös och hennes mun är öppen och jag pussar henne på kinden och allt är overkligt, fast vi borde ha varit så förberedda.

Det är man inte.

Man tror bara att man är det.


Mamma i Bolivia.
Alltid så barnkär.
På baksidan av bilden har hon skrivit: "Abuela med Simon och Daniella."

Hela dagen blir vi hos mamma.

Min storasyster (som redan en gång har förlorat sin mamma, nu är det liksom andra gången ..) har kommit från Hörby och pensionatsvärden kommer också och har med sig mina egna kläder och Anders är kvar och står eller sitter vid mammas säng och håller henne i handen och märker att den blir allt svalare.

Personalen går ut och in ur rummet.
Underbara, rara änglar.

Vi dricker kaffe .., pratar och skrattar.

Vid halvtvåtiden anländer Fonuspersonalen och sveper in mamma i ett vitt lakan; hon ser ut som en mumie och dom bugar vid hennes säng och drar iväg med henne på en rullvagn och jag vill ropa att "neeeeej! stanna!", men gör det inte.

Nu har ett år passerat.

Jag tänker nog på mamma dagligen.

Lite överallt står bilder av henne och igår hittade jag ett grönt album från min tonårstid och jag blev sittande och bläddrade lite förstrött .., se där .., där är en svartvit bild av mamma och pappa tillsammans .., jag minns när jag tog den .., det var hos mormor i Dikanäs och dom ser så lyckliga ut och pappa har skratt i sina ljusblå ögon.

Nu är det ett annat sorts liv.

Och en sak vet man: inget varar för evigt.

Det gäller att Ta Vara På.