Litet brev från Pelle ...

"Hej alla vänner!

Så här såg det ut när matte och pv stod bakom Gunvors dörr och kikade in genom den där luckan där hennes post kommer farande på golvet.

Jag låg på soffan och sov när jag plötsligt hörde något som liknade mattes röst.

"Är matte här ...hon bor ju i Skåne ..?"tänkte jag .., men när jag upptäckte en liten kamera som stack fram genom inkastet .., då anade jag att "joooo, det är nog hon?", för matte är galen i sin kamera som heter Canon.

Och sen hörde jag plötsligt pensionatsvärdens röst.

Då hoppade jag ner från soffan och satte mig och väntade vid dörren, men inget hände.

Ingen kom in.

"Mojan är inte hemma .., hon är nog och tittar på den där ekologiska odlingen ...?" sa pv och så stod dom där och matte sträckte in sina fingrar genom brevinkastet, men jag brydde mig inte om att gå fram .., ja, för jag var inte helt säker på att det verkligen var matte.

Någon timme senare kom äntligen Gunvor tillbaka och då öppnade hon dörren till matte och pv.

Det var jättekul!

Dom satt på den inglasade balkongen och drack kaffe och jag fick ligga i mattes knä en stund och hon hämtade vått papper och tvättade såret på mitt huvud, för .., ja, det var så att jag kom i slagsmål med grannkatten i Steninge sista kvällen jag var där och nu har jag ett rätt stort sår vid ena örat.

"Ja, det är bra Pelle att du försvarar Gunvor och dig själv .., det måste man göra ...", sa matte och baddade och baddade.

Pv, han är så skraj för allt som har med sår och doktorer och sånt att göra, så han vågade knappt titta.

Det är tur att matte är så modig.

Innan jul ska matte få en ny knäled.

Då kommer hon att vara hos pv ganska så ofta, det kallas för "rehab" och det har hon varit med om förut, jag minns precis när hon ramlade och bröt handleden, då blev det också rehab på pensionatet, det var dr Böhlander som sa att hon måste träna riktigt mycket.

Nu ska jag gå in i köket och äta lite frukost.

Pv:s storebror Tommy, han säger jämt när han är här att jag är för tjock.

"Mojan, du får sluta att låta maten stå framme, Pelle blir ju på tok för tjock!" säger han och tar upp skålen från golvet så jag inte kan äta.


Här sitter han, pv:s storebror .., han som säger att jag inte får äta så mycket jag vill.

Pv brukar säga att ..."ja, det ska han säga .., han skulle minsann börja med sin egen mage, den är inte liten den!" och då tycker jag så mycket om pv.

När Tommy har gått sin väg, då ställer Gunvor ner skålen igen och så skrattar hon lite och säger ..."pElle! nu kan du komma .., nu är han inte här längre!"

Ni förstår väl hur mycket jag tycker om Gunvor?

Hälsningar från er vän, pElle."

Lediga-dags-fönstret ..

... finns i Fallnaveka utanför Ljungby.

På landet.

Ett sent kvällsfönster från ..

... landet Småland.

Nu säger jag godnatt till alla rara bloggvänner, kända eller okända.

Tack för att ni förgyller mina dagar.

Så är det.

På altanen ...

... i landet Halland, där står pv:s kaktus och blommar så fint.

Egentligen tycker jag inte om kaktusar.

Men .., alldeles omöjligt är det ju att inte förundras över vad som kan hända med en till synes enbart stickig växt ..., tänk .., där uppenbarar sig de allra vackraste och mest väldoftande vita blommor och lika fort som det händer, lika snabbt är det över.

Och allt är som vanligt igen.

Kväller ...

Bild: från Gunvors plommonträd som dignar av frukt!

... och pensionatsvärden (som för övrigt inte kommer sig in på sin blogg .. krångel-krångel!) kokar just nu marmelad.

Fyra burkar blir det, tror han.

"Ja, min plommonmarmelad är snart slut ...", säger jag.

Jodå.

Han förstår vinken.

Intressant om s.k "Kristallsjuka".

Gårdagens våldsamma yrsel, - det var som att befinna sig i värsta centrifugen - och med lika häftiga kräkanfall .., det var bland det värsta jag har varit med om.

(Allt började med att jag böjde huvudet bakåt för att hänga upp några paket med nötter i små påsar och plötsligt dansade affärstaket iväg för mig. )

Om jag endast låg på höger sida, gick det bra, då snurrade ingenting. Men vände jag mig om eller, hemska tanke, låg på rygg, då satte tak, tavlor och skåp igång att snurra i raketfart och ögonblickligen ville man kräkas!

Helt ärligt var jag övertygad om att jag hade drabbats av en propp i hjärnan eller hjärnblödning.

Så skriver Mian en kommentar om kristallsjuka där jag känner igen mig på pricken.

Och just den här ENORMA tröttheten efteråt.

Jag var totalt urlakad.

Så här skriver Mian.

Mian sa...

Bert: det jag kallar godartad lägesyrsel är samma som kristallsjuka - man blir så yr att man nästan spyr och man kan oftast bara ligga på ena sidan. Vidrig känsla. När det äntligen går över så känner man sig supertrött efteråt.

Här kan man också läsa om just detta.

Intill fårhagen ...

Och så kommer jag hem och vet att framför mig ligger en hel ledig kväll och en lika ledig onsdag och en till hälften ledig torsdag.

I alla fall närapå.

Så jag bokar tid i tvättstugan och tänker att tidningshögen måste bäras ut och stora mattan tvättas och för övrigt tänker jag inte så värst mycket.

Från landet Halland ringer en pensionatsvärd och berättar att han strax ska knata iväg till körövning och då menar han inte med bil, utan med sång.

Ikväll är det den enklare kören, den där man inte sjunger på latin.

"Jaha du ...", säger jag.

Och vi pratar om när vi ska skaffa hund, då, när jag också bor i landet Halland.

Vilken ras?

Jag är uppvuxen med hamiltonstövare och där fanns även en finsk spets, en långhårig tax ("kommer kallad, men ej strax, ty född till slav .., blev ingen tax ..", ack, så sant!) .., en blandras som påminde om en schäfer ,. en gul labrador (tiden i Kungsängen då barnen var små ...) och en brun cocker spaniel (Skåne .., den hunden följde med mig till stan efter att jag blev ensamseglare .., den hunden lärde sig att åka tåg till Helsingborg och blev tuffa killars kelgris på Öresundståget) ... och nu vet jag inte riktigt vad jag vill ha?

Inte en alltför liten hund ., och är den liten måste den vara en tuffing.

Vi pratar om olika sorters terrier.

Och cockrar (jag pratar).

Sedan skyndar jag mig till jobbet för att låna kontorsskrivaren och sen cyklar jag hemåt igen.

Såja.

Har intresseföreningen noterat?

Bra.

Tisdagsfönstret ...

... kommer från vännen Bente i Norge.

Bilden visar en liten pjuttdel av hennes balkong .., och solrosorna och buketten med lin som hon köpte häromdagen, då, när hon var på utflykt tillsammans med sin väninna

Den röda rosen .., den fick Bente när hon gick på stan .., det var ju val i systerlandet Norge igår och i sitt förra liv var Bente politiskt aktiv, får jag veta när vi telefonsurrar.

Dock inte i röda rosens parti.

Ja, ungefär så var det på Bentes balkong igårkväll.

Insikt nr 154 ...

Från ortopeden fick jag en broschyr med mig hem.

På omslaget cyklar en åttioårig farbror i vårligt landskap.

Ja, just det, ja.

Det är i den gruppen man nu har hamnat.

En dvd-film följer också med; huvudrollen har den cyklande mannen på omslaget, han ska nämligen få ny knäled.

Filmen är otroligt ganska intressant .. man får följa denne farbror till Hässleholms sjukhus dagen före operationen och sedan hela tiden, tills han på fjärde dagen skuttar hem på kryckor.

Går i trappor gör han också, redan dag tre.

Under själva operationen får man "lyssna till lugnande musik", om man så önskar.

Det kanske man önskar.

Tror jag.

Tiden går ...

... men pärlplattorna minns man ju.

Förstås.

Väckarklockan finns hos pv:s mamma Gunvor.

Måndag.

Klockan 9 besök hos ortopedläkare.

Får besked att det bästa är att sätta in en ny knäled.

Operation i Hässleholm inom tre månader. Lång sjukskrivning.

"Mellan två till fyra månader, du får gå med två kryckor först och sedan en ...".

Läkaren känner och tittar på mina fingrar.

"Ja, det syns tydligt .., du har artros på flera av fingerlederna också ..., hur har ni det i släkten .., din mamma och pappa ..., syskon ...?"

Och så får jag lämna blod i rör.

"Inför operationen", säger sköterskan som är min namne, fast med h på slutet.

Sedan EKG.

Och så tillbaka till jobbet.

Går ut i affären .., drabbas av våldsam yrsel .., kräks hejdlöst .., får skjuts hem .., kräks ännu mera .., snäll ellis finns i rummet .., kan inte sätta mig upp och kan inte titta i taket, så snurrar allt.

Kräks och vilar.

Ellis åker till Lund.

Hjärnblödning, tänker jag senare.

Ringer min syster, frågar efter numret till ambulans, utifall att.

Pratar med henne, liggandes på sidan med en kudde för ögonen.

Somnar sedan .., sover i en timmes tid.

Vaknar.

Ingen yrsel, men trött.

Syrran ringer .., sjuksyrran .. hon som är min min störstasyster .., frågar och hör sig för.

Säger att så där har hon haft det också .., det där med yrseln, den som får allt att snurra.

Och äntligen kan jag titta upp i taket.

Allt är på plats.

Ringer jobbet .. meddelar att jag jobbar i morgon.

Det blir nog bra.

Längtar efter pv.

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet,

Här kommer en omgång till, från sommar-Tomelilla.

De är tagna i två ändar av en liten resa som jag gjorde till en annan liten stad i Sverige.

På torsdagsmorgonen sken en ljuvlig sol och det skulle bli den vackraste av sommardagar.

Jag promenerade till stationen och tog ett kort in på innergården på den Krog jag aldrig besökt men uppskattar att den finns (på Bangatan).


På fredagskvällen var det regnigt fast varmt och ljummet. Tåget från Malmö till Ystad var något alldeles oerhört ostädat, men jag satt försjunken i den hög böcker jag köpt på centralen och tänkte inte vidare på mycket annat. Jag bytte till Simrishamnståget - bara rakt över perrongen - som går i riktning nordost, och vid Övraby var det sprickor i molntäcket som släppte igenom en alldeles röd solnedgång.

I Tomelilla vandrade jag genom duggregnet till ett hus där någon väntade med mat och tända ljus.

Det var inte huset på bilden (granne till Krogen), men nog ser det också ut som fönster man gärna vill komma hem till?

Hälsn

annannan."

I afton på Malmö Central.

Man i 40-årsåldern kommer fram och frågar hur jag mår.

"How are You ..?"

"Bra", säger jag.

Och så frågar han vad jag heter.

Nä, det tänker jag inte tala om.

"I like You ...", svarar mannen då.

Och ler.

Jaså, det gör han?

Ojdå, kära nån.

Ja, men det var ju trevligt.

I den här åldern får man minsann vara glad åt all uppskattning.

"Nu vill jag opp, opp .., opp i den ..."

Förresten är han femtiofem år.

Pensionatsvärden är den nästan spänstigaste människan jag har råkat på.

Med bloggmadamen är det p r e c i s tvärtom.

Hon är och har alltid varit fumlig och har svårt att balansera på t.ex en bräda .., även om den är på marknivå.

När vi är på besök i den småländska urskogen, nära den lilla, lilla sjön .., då ägnar sig pv åt att kasta pinnar åt hunden "Sväääker" och så vill det sig inte bättre än att pinnen råkar hamna i trädet.

Vad gör man då ..?

Hullerombullerlivet ....

"Kom in nu lilla vän .., maten står på bordet!" säger ellis leende.

Först sitter jag på tåget i mer än fyra timmar, ty det är spårarbete någonstans mellan Maria station och Ängelholm och jag åker från Halmstad vid tretiden och är hemma nästan halv åtta.

Slår följe med en kvinna från tåget och jag berättar om min stulna cykel.

Gemensamt förfasar vi oss över hur tjuvaktiga människor är numera.

Då ..., upptäcker jag en cykel som ...., jo, nästan ser ut som min stulna .., ja, jag hann ju bara ha den i två veckor så det är knappt att jag minns hur den såg ut .., men cykelkorgen liknar min och lyshållaren som någon monterat bakvänt .., jo, den är där också .., och jag stannar till och letar upp mitt "världens-bästa-mormor-nyckelband" och kvinnan står intill och jag säger att jag ska bara testa ..., och ser man på .., låset går upp!

Jag fattar det inte!!

Tre gånger har jag gått förbi och letat och inte en enda gång har jag sett min cykel.

Nu står den där.

Så jag cyklar hemåt .., så överlycklig så det går inte att förklara .., och kvinnan vinkar och skrattar och jag tänker att ..."men hur ska jag förklara detta ...?"

När jag kommer hem till mig, står en solig och sprallig ellis på trappan och tar emot som den allra bästa hemmafrun.

På bordet står en flaska rött vin .,. och på spisen puttrar en kycklinggryta som ska visa sig vara sagolikt god.

Vilken glädje!

Och sist av allt kommer en rar väninna in och slår sig ner.

Efter en massa år och lika många bedrövelser har hon nu - äntligen - bestämt sig.

Nu ska hon lämna sin man.

Säger hon och drar en djup suck och jag lämnar kycklinggrytan och ger henne en låååång kram och en puss på kinden och säger att det kommer att gå bra.

Jo.

Det kommer att gå bra.

På stuprännan ...

Söndagsfönstret ..

... skymtar i spegeln i den lilla gäststugan alldeles vid den lilla, lilla sjön.

I landet Småland.

Med mossklädda gärsgårdar, tranor och rödmålade hus.

Bilder från helgen som gick ..

Runstenen inte långt från Ljungby .., från 1000-talet e Kr.
"Götrad gjorde denna minnesvård efter Astrad, sin fader, den bäste av tegner och fränder som i Finnveden fordom voro", står bland annat att läsa på stenen.


Soppingredienser.
Vackrare potatis har jag väl aldrig skådat.


Som blev till underbart god soppa!


Kvällen innan: rotfruktsgratäng.


Vid sommarstugan.
En liten sjö som är mer som en liten tjärn.
Dyig botten.
"Nästan som hemma i Malå, nere vid sjön där jag växte upp ...", säger jag.


"Pelle, inte vill du väl åka till Ystad inte ...?" frågar Gunvor.
Nä.
Det vill han inte.


På väg till sommarstugan upptäcker vi två baggar som har rymt ut ur hagen.
Det är inte dom som är på bilden .., det är baggarnas kompisar som undrar vart herrarna tog vägen ...?


Innan vi åker till landet Småland, plockar vi mängder, mängder och ännu mera mängder med Viktoriaplommon som fraktas till Gunvor och pv:s bror med hustru.

I landet Småland ...

En klicka-på-bild, tror jag.
Bilden togs genom brevinkastet.


.. bor nu pElle tillsammans med Gunvor.

När vi kommer dit på lördagen, är ingen hemma.

Vi ringer på dörren .., ring-ring-ring .., men inget svar.

Till sist tittar vi in genom brevinkastet och ropar på pElle.

Och tänk .., då kommer han!

Och där sitter han sen och tittar lite förvånat på oss eller tittar och tittar .., han lyssnar väl mest och vi säger att vi snart ska komma tillbaka och väntar bara.

Det här var vad vi såg.

Det blir en härlig helg i landet Småland.

Länge, länge sitter vi ute på den inglasade altanen och äter gott och dricker gott och så blir det övernattning i Friggeboden som är stor och egentligen kanske är något annat än en sådan.

Jag skär tänder så den arme pensionatsvärden väcker mig och själv har jag de allra mest underliga drömmar.

Söndagmorgon kommer katten Suna springande i full galopp när hon hör mig öppna dörren.

Minns ni den lilla hittekatten som blev så väl ompysslad av hunden Sverker (uttalas på småländska: sväääker ..) .., det är den kattungen som nu har blivit vuxen och heter Suna och är så vacker, så vacker och nu kommer hon skuttande längs slänten och rakt in i lilla stugan till oss.

Dit kommer även Sverker, en lurvig vallhund som vid åsynen av pensionatsvärden blir alldeles till sig av lycka!

Efter frukosten åker vi till familjens sommarstuga som ligger vid en liten sjö.

Vägen är smal och slingrig .., vi passerar de allra vackraste smålandshus .., rödmålade med vita knutar och massor av snickarglädje .., och där är fårhagar och välmående hästar i andra hagar .., och där är mossiga gärsgårdar och kala hyggen som påminner om hemma i Västerbotten, men visar sig vara ärren efter stormen Gudrun.

Sommarstugan är under renovering och kommer att bli hur fin som helst.

Värdinnan Lena bjuder på kaffe och pv:s gifflar och innan vi återvänder, blir det hemmagjord grönsakssoppa på knubbiga morötter, underbara Asterixpotatisar med ett skal som inte går att beskriva (bilder kommer när jag är hemma i Ystad igen ...), stora, tjocka palsternackor och lite purjolök.

Allt, utom palsternackan, från egen odling.

Och vid det stooora bordet med utsikt över sjön och med en sprakande brasa i kaminen, blir det prat om detta med att Bryta Upp och flytta och för,- och nackdelar och ge och ta och lite sånt.

Eller mycket.

Sen till landet Halland igen, för vidare befordran med tåg och buss och tåg igen.

Resan till Ystad ska komma att ta nästan fyra timmar, allt på grund av banarbete.

I väntan på tåget hem sitter jag här vid internetavdelningen på Malmö Centralstation.

Människor kommer och går.

Till höger om mig sitter en man i min ålder och är uppkopplad på sidan http://www.match.com/.

Kanske ska han här och nu finna lyckan i form av ett meddelande från någon härlig kvinna eller man ..?

Halv åtta är jag framme i Ystad.

Där väntar ellis med kvällsmat.

Inte illa.

Nästan som att ha en hemmafru.