Nix, pix ...

... govänner .., nu går jag och lägger mig.

Bara så ni vet.

En riktigt god natt önskar jag er alla!

Sköna drömmar ., och att ni vaknar utvilade.

Och till dottern som just nu befinner sig i Thailand, säger jag: godmorgon på dig!

Bara så ni vet ....

Vallhunden Sverker pysslar om hittekatten i Fallnaveka.


Om några veckor .., kommer en liten kattunge till pensionatet.

Just det.

Jag ska få sällskap under den långa rehabiliteringen.

Skriver jag leende.

(Och så småningom ska där komma en hund också.)

Sista veckan ...

Fem, möjligen tio minuters promenad från pensionatet .., finns detta.
Behöver jag säga att ni nog ska klicka på bilden?


... hemma hos mig, på länge nu.

Sex arbetsdagar återstår.

Och idag ska Madame Operationskoordinator meddela klockslag för operationen.

En vecka kvar bara.

Sen blir det landet Halland.

Hav och klipphällar.

Doft av ved.

Herr eller Fru Gröngöling.

Post i brevlåda, valnötsbröd och pl.marm -09.

Och aldrig sova ensam.

Natten mot idag vaknar jag klockan fyra och är pigg.

Eller lite orolig.

Nån slags resfeber är det.

Förstås.

Måndagsfönstret ...

"Hej Elisabet!

Jag har förstått att det kan finnas eventuella renoveringsplaner i framtiden, och skickar därför ett fönster från ett rum i familjen Manilats palats där uppfräschning pågår.

Det går långsamt!

Hälsningar

Jom."

Tänkvärt ...

Enkel lycka.
En katt som sover.

En liten viktig historie ....

En 92-årig, liten, velbalansert og stolt mann, fullt påkledd hver morgen kl. 08.00, med håret pent kjemmet og med perfekt barbering (selv om han faktisk er praktisk talt blind), flyttet til et gamlehjem i dag.

Hans 70 år gamle kone har nettopp gått bort og gjort det nødvendig for ham å flytte.

Etter mange timers tålmodig venting møtte han meg med et smil da jeg kunne fortelle at rommet hans var klart.

Mens han manøvrerte gåstolen sin mot heisen ga jeg ham en liten beskrivelse av det lille rommet, inkludert de nye gardinene som var blitt hengt opp i vinduet.

'Det er nydelig, jeg liker det,' erklærte han, med en entusiasme som ligner en 8-åring som får se sine nye hundevalp.

'Hr. Johansen, vent til du har sett rommet,' sa jeg.

'Det har ingenting med saken å gjøre,' svarte han.

'Lykke er noe du kan bestemme deg for i forveien.
Om jeg liker rommet mitt eller ikke har ikke å gjøre med hvordan møblene er arrangert... det er hvordan jeg arrangerer mine tanker som teller.

Jeg har allerede bestemt meg for å like det.
Det er en beslutning jeg gjør hver morgen når jeg våkner.

Jeg har et valg; Jeg kan bruke dagen i sengen og tenke over vanskelighetene jeg har med de delene av kroppen min som ikke lenger fungerer, eller komme meg ut av sengen og være takknemlig for de delene som funker.

Hver dag er en gave, og så lenge jeg åpner mine øyne skal jeg fokusere på alle de lykkelige minnene jeg har lagret gjennom livet..

Høy alder er som en bank-konto.

Du kan heve goder fra det du har lagret.

Hvis jeg skal gi deg et råd, så må det være å sette inn mest mulig lykkelige minner på bank-kontoen din!

Takk for ditt bidrag som jeg kan fylle min konto med.

Jeg gjør massevis med innskudd fremdeles!'"

Husk disse enkle reglene for lykke;

1. Fri ditt hjerte fra hat.

2. Fri din tanke fra bekymringer.

3. Lev enkelt.

4. Gi mer.

5. Forvent mindre.

Denne historien gir litt ettertanke.
Jeg har begynt å fylle bankkotoen med de små øyeblikk i hverdagen. Å mine minner og opplevlser med gode venner og familie blir satt som innskudd på kontoen.

Å mange mange flere innskudd blir det med tida:))

Ha en strålende kveld.

- B -.

Till en som har fyllt år ...

Det blir Möllers Milanokaka, i stället för blommor.

I en sydfransk by bor en skrivglad madame, hennes man, och så den lilla hunden Desi, med ett eller två s.

Och nu har madamen fyllt udda och förvandlats till pensionär!

Allt detta hände sig för tre dagar sedan och inte ett grattis har kommit över tangentbordet, inte förrän nu.

Så ..., stor kram till dig, madame Monet.., som så generöst har visat oss hur det står till med livet i det nya landet och vad som skrivs i damtidningar och hur det går till att renovera ett hus och hur det är hos veterinären och mycket, mycket mera!

Fortsätt så!

Enkel resa

När min annars så lugna tillvaro plötsligt förändras .., när det blir mycket att tänka på, blir jag alltid ., ja, stressad.

Jag blir lättirriterad och hakar upp mig på småsaker.

Alldeles hur glasklart som helst känner jag igen symptomen.

Man har liksom ingen koll längre.

Det är så mycket som händer på en gång.

Sånt tänker jag på medan tåget tar mig från Halmstad till Malmö.

Det är iskallt i kupén.

På en bagagehylla ligger en röd resväska och balanserar farligt .., närmare och närmare kanten kommer den.

"Den väskan kommer att ramla ner .., tänk, om nån får den på sig .., den kan lätt knäcka ett näsben!" säger jag till den unga flickan som sitter intill mig.

Men tågvärdar kommer och går och ingen bryr sig det minsta i den röda väskan och allra minst bryr sig väskans ägare.

I närheten av Lund har jag nästan somnat.

Då hörs plötsligt högljudda rop och hojtande!!

Jo, mycket riktigt ..., då har väskan dråsat i golvet och det blir ursäkter och förklaringar och jag drar den rosa halsduken tätare om halsen och vänder blicken mot kupéfönstret där mörkret sakta är på väg att ta över.

I Malmö blir det pågatåg hem till Ystad.

Mitt emot mig sitter Kjell som ursprungligen kommer från Sundsvall.

Nu har han varit i Göteborg och spelat bowling .., med SCA:s firmalag och hela vägen från Malmö till Central, förbi Persborg, Oxie, Svedala, Skurup, Rydsgård, Svarte och slutligen Ystad .,. berättar han lyriskt om sitt före detta arbete som driftsingenjör hos SCA i Sundsvall och glädjen i att ha hamnat rätt här i livet och om sitt pensionärsliv och hur han träffade kvinnan som han har tillbringat tjugo år med.

"Det var i Benidorm .., och allt berodde på att hon glömde ett Visakort i en plånbok ...", säger han leende.

Och vi pratar om vikten på bowlingklot (drygt 5 kilo) och om Parkinssons sjukdom och reumatism och detta att bo i Ystad och det blir också prat om Medelpad, Höga Kusten och olika dialekter.

Ungefär så.

Och sen är jag hemma.

Besök på pensionatet ...

Titta, vem som uppenbarade sig ute på pensionatets gräsmatta igår!

Och även idag, för den delen.

En gröngöling!

Sååå vacker var den .., där den pickade med långa näbben i det ännu gröna gräset.

Söndagsfönstret ...

Den inglasade verandan. Ser ni dörren som går in till hallen?
"Men ååå ...vilken vacker dörr!" säger jag och drar efter andan.


Det känns som om hela natten mot idag blir en enda lång dröm.

Ja, att kropp och själ hör ihop, därom råder inga tvivel.

I drömmen befinner jag mig högt, högt uppe på en bergssida .. jag går på en smal spång som består av tre, fyra brädor .., bergväggen till höger och på vänster sida om mig: bråddjup .., flera hundra meter rakt ner och längst nere finns havet.

Och jag är kräksjuk av skräck och håller krampaktigt i byggnadsställningsrör .., och plötsligt hör jag som ett dån!

"Åååå, ser ni kvinnan .. ååå, hon tappade taget och föll i havet!!" ropar andra människor som står på samma ställning.

Det är knappt att jag vågar titta ner.

Då vaknar jag med ett ryck.

Håret är svettlockigt.

Täcket bångstyrigt.

Alldeles stilla ligger jag och drar djupa andetag.

Jag tänker på mitt liv som skuttar och har sig just nu.

Jag tänker på huset.

Och på operationen.

Ett fönster står på glänt.

Höstig luft i varm sängkammare.

Där utanför hörs fågelkvitter.

Mäklarens bild av huset ...

Det kanske är möjligt att klicka upp den.

"Ett hus med möjligheter ..., för den händige."



"Lantligt kök med rustik charm ..."



Åja, det fanns värre hus ....

"Ljust och välventilerat hus i gammal stil. Högt i tak, ger generöst ljusinsläpp".

Efter hustitten ...

... kör vi till Ljungby och hälsar på hos pv:s mamma Gunvor och inte att förglömma: pElle.

Åååå, han har det så bra hos sin nya matte och inte det minsta bryr han sig i oss .., nää, han stryyker sig runt benen på Gunvor och är så kelen mot henne.

På Ica-Maxi har vi inhandlat ett stycke klösbräda och diverse annat till pElle och pv monterar och sedan äter vi thai-mat som vi fått hem i vaxklädda pappersbyttor.

I någon timmes tid blir vi i Ljungby och när det är dags att åka vidare och jag ska säga hejdå till Pelle, gömmer han sig under sängen.

Nä.

Han vill absolut inte följa med.

Och Gunvor är lycklig .., tänk, nu är det bestämt att Pelle får bo hos henne så länge det går och hon säger att han sover i hennes säng och när hon ligger på soffan och tittar på tv, ja, då hoppar Pelle upp och ligger på hennes bröst.

Det är lycka det.

Och så förstås, detta att ha någon att bry sig om.

Att prata med.

Sist av allt kör vi vidare någon mil och hamnar i Fallnaveka, hos pv:s storebror.

Det tittas på husritning och pratas skog och åkermark, allt medan vallhunden Sverker vill bli kliad bakom öronen.

Innan vi åker säger han som är storebror att vi kan få hur mycket ekologiskt odlade morötter vi vill.

"Men ojdå .., det där var allt en stor och bamsig ...., morot ...", säger bloggmadamen och ler lite filurigt och den där storebrorsan .., han filur-ler han med och skrattar sen så gott och vi bestämmer att den där stora moroten .., som är så tjusig .., den borde nog förevigas.

"Ja, titta bara .. här finns det resurser .., dom andra småmorötterna .., ja, det är ju inget att ha ...! säger herr Odlaren leende.

Huset ...

Tänk er .., en skogsväg rakt in i djupaste Småland.

Tänk er ett hus från slutet av 1800-talet med en punschveranda som en gång måste ha varit totalt bara så underbar!

Tänk er ofattbart vackra fönster och munblåst glas i dom små fönsterrutorna!


Tänk er ett tegeltak som fördärvats av stormen Gudrun och panel som börjar att ruttna.

Tänk er ingen toalett .., inget vatten .., inget riktigt kök.



Tänk er en baksida med lagård och utedass.



Tänk er inomhus.

Ganska lågt i tak .., en stor fyrkantig sal med öppenspis .., tänk er andra rum med kakelugnar.



Tänk er en ovanvåning med små fönster nära golvet.

Tänk er takbjälkar.

Tänk er lågt i tak och tänk er en hage framför huset..

Tänk er små lamm .., höns och en tupp.

Tänk er aklejor och klematis och rosor och lavendel och solen och lärkan och svalor som pilar av och an.

Tänk er tystnad.

Tänk er djävulskt med arbete och kanske sommarhus och kanske åretruntboende och kanske hyra-ut-boende och kanske ett annorlunda liv?

Och vi tänker lägga bud.

K a n s k e.

Så är det.

Lördagsfönstret ...

På väg från landet Skåne till landet Halland och solen på väg ned och det är bara så vackert!

Och nu är det lördagmorgon och Ring-så-spelar-vi och äggochbaconfrukosten avklarad och snart blir det utflykt utomlands; nu till landet Småland, där det ska tittas på hus.

Nej, det ligger på gränsen mellan Halland och Småland.

Huset är rödmålat och har punschveranda och fönster som är som gjorda för bloggmadamen.

Tegeltak.

Lagård intill.

I annonsen står något om ett "omfattande renoveringsbehov".

Då vet man.

Det betyder "riv eländet och bygg nytt!"

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

... kommer inte från Skåne, nej härifrån.

Insikt nr 164 ...

Men ikväll .. var Skavlan hur bra som helst och det var hans gäster också.

Och jysses, vilken härlig förbundskapten i fotboll vi har fått!

Nästan hela vägen ...

Sonen som ringde .., det är han som fixar slipsen.
Det här är för mig bilden av En Man.
Det är så sinnligt så jag får ont i magen.

... till landet Halland, halvsover jag på tåget.

All spänning hos i tandläkarstolen .., tar liksom ut sin rätt.

Och nu är man här i pensionatet och här är också pensionatvärdens dotter Hilda, trött och eländig och lite febrig efter vaccinationen.

Vi har erjbudit oss att sjunga andliga sånger .., ja, om det skulle gå brant utför .., och genast satte sig herr pensionatsvärden vid pianot och började spela "Bred dina vida vingar ..".

Just nu ligger Hilda (Oxe, vänster tumme upp ..., otroligt lugn ..) i soffan och kurerar sig.

Vi som är pigga, ja, vi har inmundigat taco och ännu mera taco och vi har kalasat på vinet som madame Hedgren kom med när hon var här och älsklingssonen har ringt och svägerskan i Alingsås och sist av allt har den rara Hedgrenskan bjudit oss på middag nästa fredag (ära vare bloggvärlden som ger en såååå fina vänner!) och nu minsann, blir det hemlagad äppelkaka och till efterrätt Skavlan.

Pensionatsvärden håller fyr i pannan.

En liten mus har mött Döden i diskbänksskåpet.

Och mina byxor straaamar.

Efteråt ...

... när man har legat och gapat stort i en dryg timmes tid ..,. och tandläkerskan Anna meddelar att nu har hon rotrensat det hon ska och nästa gång blir det rotfyllning och "såja, nu kan du skölja Elisabet" .., då känns det så här.

Som om man svävar bland molnen.

I väntrummet sitter tre herrar och en dam.

Någon bläddrar i Hemmets Journal .,. en äldre herre läser dagens lokaltidning och övriga har blicken riktad mot den väggfasta tv:n som just då visar ett inslag som handlar om tarmcancer och jag tänker att det är ju precis vad man önskar vila blicken på inför ett tandläkarbesök.

Och jag drar på mig anoraken och säger hejdå och önskar dem alla en trevlig helg .., "ja, ni som har kvar det roliga ..., blink-blink!" och så cyklar jag hemåt och tänk, det känns som om himlen, duggregnet till trots, ändå är blå.

Ja, rentav som om solen strålar!'

Fredagsfönstret ...

Regn och grått.

Folktandvården.

Rotrensning.

Halleluja!

På jobbet ...

Hasse tog bilden.

Egentligen vet jag inte vad som är skillnaden .. men ändå är det så att så snart man har en "hemifrån-man" framför sig i kassan, så märks det.

Alldeles särskilt märks det när männen är lite äldre.

Idag hade jag en sån ..., och han hade sagt ett enda ord, när jag frågade om han kom från Jämtland?

Nä, det gjorde han inte .., han kom från Medelpad.

Och mannen var kanske i 75-årsåldern och hade filuriga ögon som var så snälla och han bar en blå jacka och såg på pricken ut som män hemmavid gör.

Numera bor mannen i Bollnäs i Hälsingland och idag var han på besök hos sonen och så blev det då en visit i affären.

"Fast du är ju längre uppifrån ...., det hörs tydligt ..", sa mannen i den blå jackan.

Lite senare kommer en annan man haltande och ska betala.

"Är du ofärdig ..?" frågar jag och då ler mannen brett.

"Ofärdig ..? Det var länge sen jag hörde det ordet ...!", säger han då och Emelie som sitter i kassan mitt emot, hon ler för sig själv och säger sedan att hon inte alls begrep vad jag menade.

"Ofärdig ...., det är när man är lite justerad .. har lite svårt att gå kanske ..., då har man blivit ofärdig", säger jag.

Och sist av allt dyker en man upp som arbetar i grannhuset.

Alldeles som salig är han.

"Men nu du Elisabet .., vet du vad jag har köpt ...!" utbrister han smajlande.

Jo, kornmjöl.

"Jaha .., ska det bli paltfest ..?" frågar jag och det är just vad det ska bli.

Den mannen är uppvuxen i Lycksele, men har tillbringat hela sitt vuxna liv på annat håll.

Och medan jag sorterar kuponger och 5-procentslappar, uppenbarar sig en kvinna med sin dotter och kvinnan har en röst som är makalös.

"Ååå, vilken fin röst du har ..., du borde bli radiopratare eller arbeta i en telefonväxel!" säger jag.

Då ler kvinnan och berättar att hon är psykoterapeut och arbetar med hypnos ..., ja, faktiskt använder hon verkligen sin röst å yrkets vägnar.

Innan hon tackar för sig, tar hon fram ett litet visitkort där det längst uppe står "Psykoterapi & hypnos" och en bit längre ner kan man läsa att kvinnan är utbildad inom Smärtbehandling, KBT, Akupunktur, Coaching, handledning och utbildning.

Och så säger hon hejdå och önskar kassörskan en trevlig helg.

Tänk, aldrig upphör jag att förvånas över vilka härlig människor man får möta om man arbetar i butik!

Torsdagsfönstret ...

Från Yoga-Maria i Oslo kom det här fönstret, ja, det var för något år sedan, men så här i grådaskiga november .. (stackars november månad .. det kan inte vara roligt att vara november .., och alltid jämföras med maj och juni och alla bara önskar att den ska vara överstökad!) , då kan det väl vara som bäst med ett färgglatt fönster?

Ett som liksom spritter av Liv?

Så får det bli .., och nu cyklar jag till jobbet, för tjänst från elva till åtta.

Pip.