söndag 22 november 2009
Tre vänsterhänder från sal 13 ...
Arbetarhänder.
Händer som har mjölkat kor.
"Jag har nog lätt till skratt ...", säger Margaretha när jag ber henne nämna en för henne typisk egenskap.
Mitt emot mig ligger Margaretha.
Som ett enda stort lugn är hon.
Före detta lantbrukarhustru.
Före detta sjuksköterska.
Född i Blekinge.
Påminner om Sonja Stjernqvist.
Kraftiga och vackra ögonbryn.
Det här är andra gången Margaretha får ett nytt knä .., i somras var det högerbenets tur.
Alldeles lugn sitter hon ofta i sjukhussängen och ägnar sig åt sudoko.
Eller tittar på bridgepapperen som hennes man har kommit med.
Margaretha är nummer två av sju syskon .., hon är Våg och har vänster tumme upp.
Och det är hon som skrattande berättar om den där kon med kalvförlamning, hon som reste sig som på beställning så snart hon hörde veterinärens röst.
"Får man verkligen inte köra bil på sex veckor ...? Men jag har ju automatlåda och använder inte högerfoten .., jag måste köra .., jag bor ju på landet och är beroende av bilen!" säger Christina till herr Ortopedläkaren.
Intill mig, så där så jag nästan aldrig ser henne på riktigt, för där är ett draperi emellan, ligger Christina.
Christina är lång och slank och varje gång hon promenerar med kryckorna, ser hon oerhört koncentrerad ut!
Hon är också den av oss som mår sämst efter operationen.
Christina är Vädur .., har arbetat som redovisningskonsult, är storasyster .., uppvuxen utanför Marieholm .., och är matte till en högt älskad dvärgpinscher som heter Filipa, med ett p.
"Filipa är 6 år .., och ååå, det är så härligt när hon hoppar upp i mitt knä och blir liggande där ...!" säger Christina.
När jag frågar henne om en för henne typisk egenskap .., tänker hon efter en stund.
"Ja .., kanske är det detta att jag har ett väldigt kontrollbehov över tillvaron ...?" säger hon.
Vad hon helst av allt sysslar med?
"Åååå, det är väl att vara i trädgården .., ja, hemmet överhuvud taget ..", säger hon.
Precis som bloggmadamen, har Christina höger tumme upp.
"Egenskap ...? Ja, det brukar sägas att jag är .., omtänksam ..", säger Hanna, som när hon är ledig gärna tillverkar smycken av pärlor.
När jag frågar henne hur bra hon trivs på sin arbetsplats, ni vet, på den där skalan från 1 - 10, då ler hennes man som är på besök och innan Hanna svarar, säger han smajlande: "tjugo!"
Intill Margaretha ligger Hanna.
Tänk er en rödhårig och kortvuxen kvinna, sprängfylld med energi.
Det är Hanna det.
Knappt har hon lämnat operationsbordet förrän hon vill ut i "friska luften" .., men jag anar nog .., jo, den där friska luften som lockar .., den kan också kallas för John Silver ,-)
Hanna, som om några år ska gå i pension, arbetar som spindeln i nätet på en vårdcentral, ja, det är Hanna som ansvarar för influensavaccinet och åååå, som hon längtar tillbaka till sitt skrivbord!
Ofta ringer hennes mobiltelefon och Hanna dirigerar elegant från landstingssängen.
Hon rör sig kvickt .., skuttar omkring med sina kryckor och berättar glatt att hon väntar sitt tolfte barnbarn.
Mellan varven delar hon ut Non Stop-godis i fyra små medicinburkar .., en till oss var.
"Ja, just det ja Elisabet .., du ville inte ha svarta och bruna ena ...", säger hon.
Hanna är yngst av fem syskon .., hon är uppvuxen i Lund .., är Jungfru .., och har, precis som sin sänggranne, vänster tumme upp.
Litet ps: att skriva detta tog mig halva dagen. I vanliga fall hade jag haft det klart på tio, femton minuter. Nu har jag gått upp och ner .., lagt mig på soffan och vilat .., torkat svetten ur pannan .., börjat om .., sparat .., gått och lagt mig .. och så allt från början igen. Det tar tydligen på att bli utsatt för kirurgens kniv .-) Ds.
Insikt nr 168 ..
På väg till röntgenavdelningen på Hässleholms sjukhus - det är några timmar innan det är dags för avresa -, väljer bloggmadamen hissen.
Hon är iklädd vit bomullssärk märkt "Region Skåne" ..., har en blå landstingskofta över denna fashionabla utstyrsel och på fötterna sitter ett par Ecco-sandaler.
Håret är lockrufsigt efter febersvett och alltför mycket sängliggande.
Men i hissen är hon helt ensam.
Ja, förutom spegelbilden som visar en kvinna i 70-årsåldern.
Ungefär.
På rätt våningsplan plingar hissklockan till och dörrarna går upp.
Ojdå, där står en tjusig taxichaufför och väntar på att få åka upp en våning.
"Hoppsan .., ja, så här tjusig är man när det har bytts knä ...", säger bloggmadamen lite urskuldande, allt medan hon försöker att rätta till den knälånga särken och få styr på lockarna.
Då tittar herr taxichauffören på den där skruttkvinnan med en sån ömsint och filurig blick och säger ..."det gör inget .., nästa gång vi träffas är det kanske fest och då är allt annorlunda ..?"
Och så säger vi hej och ha det så bra.
Tänk ..., en liten ynka mening.
Lite vardagshumor.
Mer behövdes inte.
På väg till röntgenavdelningen på Hässleholms sjukhus - det är några timmar innan det är dags för avresa -, väljer bloggmadamen hissen.
Hon är iklädd vit bomullssärk märkt "Region Skåne" ..., har en blå landstingskofta över denna fashionabla utstyrsel och på fötterna sitter ett par Ecco-sandaler.
Håret är lockrufsigt efter febersvett och alltför mycket sängliggande.
Men i hissen är hon helt ensam.
Ja, förutom spegelbilden som visar en kvinna i 70-årsåldern.
Ungefär.
På rätt våningsplan plingar hissklockan till och dörrarna går upp.
Ojdå, där står en tjusig taxichaufför och väntar på att få åka upp en våning.
"Hoppsan .., ja, så här tjusig är man när det har bytts knä ...", säger bloggmadamen lite urskuldande, allt medan hon försöker att rätta till den knälånga särken och få styr på lockarna.
Då tittar herr taxichauffören på den där skruttkvinnan med en sån ömsint och filurig blick och säger ..."det gör inget .., nästa gång vi träffas är det kanske fest och då är allt annorlunda ..?"
Och så säger vi hej och ha det så bra.
Tänk ..., en liten ynka mening.
Lite vardagshumor.
Mer behövdes inte.
Dagens fönster ...
"Hej Elisabet!
Det här är ett fönster från ett gammalt hus i Akkavare som ligger vackert uppe på ett berg med milsvid utsikt.
Vännen Ellis tycker mycket om huset!
Kramar
lördag 21 november 2009
På agendan .....
Kortare biltur till vackra staden Falkenberg för inköp av Citodon.
Ååå, så fint där är!
Vackra gamla hus .., Ätran som rinner så stillsamt under Tullbron .., jo, en trivsam bekantskap.
Promenaden från bilen till Apoteket tog väl fem minuter.
Efteråt var bloggmadamen totalt däckad.
Resten av eftermiddagen har ägnats åt trivsamt prat med soffan Ektorp .., skidåkning från Norge .., handboll i Alingsås ..., (påminner om en dejt jag hade just därifrån, en man bördig från Kroatien .,. han hade, enligt egen utsago indigoblå ögon ...) och sedan har jag plockat bort lite .., tänt smålamporna vilka inhandlades på Ikea i Helsingborg ... (så mysigt här blev!) och nu ska skötaren ordna med middag och ikväll torde det väl vankas någon slags rehabträning.
Ja, det är ju lördag.
En skön kväll önskar jag er alla!
Kortare biltur till vackra staden Falkenberg för inköp av Citodon.
Ååå, så fint där är!
Vackra gamla hus .., Ätran som rinner så stillsamt under Tullbron .., jo, en trivsam bekantskap.
Promenaden från bilen till Apoteket tog väl fem minuter.
Efteråt var bloggmadamen totalt däckad.
Resten av eftermiddagen har ägnats åt trivsamt prat med soffan Ektorp .., skidåkning från Norge .., handboll i Alingsås ..., (påminner om en dejt jag hade just därifrån, en man bördig från Kroatien .,. han hade, enligt egen utsago indigoblå ögon ...) och sedan har jag plockat bort lite .., tänt smålamporna vilka inhandlades på Ikea i Helsingborg ... (så mysigt här blev!) och nu ska skötaren ordna med middag och ikväll torde det väl vankas någon slags rehabträning.
Ja, det är ju lördag.
En skön kväll önskar jag er alla!
Insikt ner 167 ....
Några veckor innan det var dags för operation, fick varje patient sig tillsänd ett informationspaket från sjukhuset.
Det visade sig vara en liten broschyr, men även en cd-skiva där man kunde följa en äldre herre på väg till sjukhuset .., samt före och efter operationen.
Efter-bilden .., visar en rödrosig och nyopererad herre i 80-årsåldern .., en herre som ligger där i sin säng och tycks må så bra .., ja, nästan som hade han legat på hotell och nu vaknat av room-service-damen som står där intill i vit rock.
Åt denna bild gapskrattade vi fyra damer på sal 13!
"Man skulle lätt kunna halvera Skånes vårdköer för knäoperationer, om man visade hur det verkligen är ...!" sa Hanna snett mitt emot mig och skrattade gott.
Det gjorde vi andra också.
Ty, tänk .., om man på den lilla filmen hade fått se fyra våldsamt kräkande madamer .., alla högljutt ojande sig och skulle man ha intervjuat dem just då .., hade alla unisont sagt ..."åååååå, aldrig mera .., aldrig en sån här operation till, hellre rullator!"
Och nu, knappt fyra dagar senare .., har man nästan glömt hur det var.
Är det inte ett mirakel, så säg?
Några veckor innan det var dags för operation, fick varje patient sig tillsänd ett informationspaket från sjukhuset.
Det visade sig vara en liten broschyr, men även en cd-skiva där man kunde följa en äldre herre på väg till sjukhuset .., samt före och efter operationen.
Efter-bilden .., visar en rödrosig och nyopererad herre i 80-årsåldern .., en herre som ligger där i sin säng och tycks må så bra .., ja, nästan som hade han legat på hotell och nu vaknat av room-service-damen som står där intill i vit rock.
Åt denna bild gapskrattade vi fyra damer på sal 13!
"Man skulle lätt kunna halvera Skånes vårdköer för knäoperationer, om man visade hur det verkligen är ...!" sa Hanna snett mitt emot mig och skrattade gott.
Det gjorde vi andra också.
Ty, tänk .., om man på den lilla filmen hade fått se fyra våldsamt kräkande madamer .., alla högljutt ojande sig och skulle man ha intervjuat dem just då .., hade alla unisont sagt ..."åååååå, aldrig mera .., aldrig en sån här operation till, hellre rullator!"
Och nu, knappt fyra dagar senare .., har man nästan glömt hur det var.
Är det inte ett mirakel, så säg?
Morgon på vårdhemmet ...
Sänggrannen Christinas vänsterben.
Pensionatet i landet Halland, har plötsligt förvandlats till ett vårdboende och ni anar inte hur förnämligt här är!
Ledig tid får tillbringas i allrummet och där finns levande ljus och naturligtvis en tv-apparat till patientens förnöjelse och med ojämna mellanrum frågar personalen om man är sugen på något gott?
Det är man inte.
Inte just då.
På sjukhuset i Hässleholm, där delar fyra patienter på en sal.
Här, delar man rum och till och med dubbelsäng ..., med vårdpersonalen!
Jodå.
Man ligger nära vårdaren och när man vid tretiden om natten vaknar av svår smärta i det opererade benet, då studsar vårdaren upp som ett skott och hämtar "Strrrrong Pills".
Och vid sjutiden på morgonen, just som det börjar ljusna ute och "Naturmorgon i P1" hörs från radion .., undrar samme vårdare om patienten börjar tråna efter frukost?
"Ja, ohhhh ja, gärna!" svarar patienten lyckligt och tänker att detta är ju faktiskt nästan som på ett Alldeles Riktigt Sjukhus .., ja, så där som i Hässleholm.
Förutom på en punkt.
Det är det där ögonblicket innan vårdaren har givit sig av för att åstadkomma frukosten .., då, medan han fortfarande ligger nära patienten .., ja, då frågar han plötsligt med lite skrovlig röst om det inte vore ..., tja .., trevligt med lite rehab-övningar ..?"
Ajabaja!
Rehabövningar så tidigt på dagen!
Kommer aldrig på fråga!
Och nu väntar patienten bara på frukosten.
fredag 20 november 2009
Hemma i landet Halland ...
Dr Sören Larsen, enligt någon på sjukhuset, en av världens främsta knäkirurger, pratar med min salsgranne.
Innan jag skriver en enda rad till, måste jag bara få säga T A C K för alla övermåttan vänliga kommentarer .., för de ljufvligaste sms-meddelanden som kommit när dom som bäst behövdes .., för telefonsamtal och för besök, ja, ni är så rara och goa och generösa så det är inte klokt!
Tack igen!
Och så kan jag berätta att nu är besöket i Hässleholm över.
Natten mot idag blev en orolig historia .., det liknande rena skyttegraven .., ja, det small både här och där och på morgonen sa jag till mina rumskamrater .,. att om det hade fattats ljud till filmen "Kanonerna på Navorone", hade det lätt kunnat åtgärdas med en bandspelare på sal 13.
På det hela taget har det varit intressant, hemskt, underbart, roligt, smärtsamt och hela alltet.
Första kvällen och efter operationen var jag fullkomligt övertygad om att mitt ben skulle sprängas .., och dom som opererats efter mig (jag stod först i kön ..) hade inte alls så ont och kvittrade glatt.
"Vänta ni bara ...", sa jag.
Efter några timmar voro vi fyra damer som med stor iver deltog i kräknings-mästerskapen och inte det minsta lilla kvitter hördes.
Och man är totalt dödens slut på.
Jag hade tänkt skriva ett långt inlägg .. men jag orkar inte.
Svetten lackar efter att ha gått uppför pv:s trappa och jag ska lägga mig på soffan Ektorp.
Och visst är PV en suverän skribent!
Förstår ni varför jag föll för den mannen . ...?
Humor, är en oerehört tilldragande egenskap!
Nu mot soffan och Skavlan!
Ha det så gott alla bloggvänner!
Dagens fönster ..
Den rara Monet har fångat mängder med sydfranska fönster!
Här är det första exemplaret.
Och så här skriver hon.
"Hej,.
Här får du ett antal fönsterbilder från min sydfranska by.
Bilden med tvätterskorna är rolig - det är en sk. trompe l'oeil (lura ögat) bild så det fönstret är fejkat!
Bilden är målad ovanför det stenkar där det fortfarande rinner det vatten byns kvinnor tvättade i förr.
Lycka till med operationen, Elisabet.
Det kommer att gå jättebra - som någon skrev, i Sverige är man duktig på ortopedi.
Största risken är faktiskt infektionsrisken eftersom man går in djupt i en led.
Du kommer därför att se sjukvårdspersonalen ordentligt "inplastad" på längden och tvären precis som du själv, väl desinficerade.
Du är ju väl påläst nu och vet att det är en lång konvalescenstid men då blir du ju också bra omhändertagen på pensionatet.
Det kommer att gå jättebra - som någon skrev, i Sverige är man duktig på ortopedi.
Största risken är faktiskt infektionsrisken eftersom man går in djupt i en led.
Du kommer därför att se sjukvårdspersonalen ordentligt "inplastad" på längden och tvären precis som du själv, väl desinficerade.
Du är ju väl påläst nu och vet att det är en lång konvalescenstid men då blir du ju också bra omhändertagen på pensionatet.
När det här är över kommer du att säga precis som mina väninnor gjort: det var väl värt det hela.
Och personligen så tror jag att det är bra med den här sortens pauser i livet också.
Du kommer inte ha långtråkigt heller, det ser du själv till!
Och personligen så tror jag att det är bra med den här sortens pauser i livet också.
Du kommer inte ha långtråkigt heller, det ser du själv till!
Stor Lycka Till-kram och så ser vi fram mot berättelser från det hela.
Och tänk vad du ska träffa mycket trevliga människor där i Hässleholm!
torsdag 19 november 2009
Återhämtning i dubbel bemärkelse
Rehabiliteringen går tydligen enligt plan, efter vad jag fått höra på telefon.
Dessutom kommer återhämtning att ske i morgon eftermiddag, d v s patienten ska hem igen.
Det är inte utan en viss skräck som jag kommer att få äran att härbärgera patienten framöver.
Tänk om hon ramlar, eller något annat händer. Vad kan då en simpel mattelärare göra för nytta?
Tänk om hon ramlar när jag är på jobbet. Huvva säger jag bara.
Men det får väl gå, förmodligen är riskerna väldigt små.
Fast trappan ner är ganska brant och de femton stegen kan minsann vara ganska hala.
Det ska bli skönt att få hem henne i alla fall. Snart börjar kanske alla renoveringar i huset i Småland och då behövs nog hennes insats också.
Kanske kan man skaffa en rullstol som hon kan sitta i och t ex måla eller utföra enklare spikarbete.
Men huset är inte köpt ännu, det blir en ny visning på söndag. Då ska jag försöka få med bror och brorson för att värdera skog och husets kvaliteter eller brist på sådana.
Från Hässleholm talas det om träning att gå i trappor med kryckorna och det har tydligen gått bra. Att gå på plan mark var en hel vetenskap igår kväll men idag har det tydligen också blivit en bagatell.
Flickan i sängen mittemot, Maggan ni vet, hon gick som en gasell redan i går. Fast hon hade ju tränat redan i somras när hon klippte det första knät.
Madamen liknade sig själv mer vid en bergsget efter sina övningar i trappan och det låter ju lovande med tanke på trappan här hemma.
Igår påminde hon nog mest om en sengångare om man nu ska leta djurliknelser.
Annars verkar det vara bra stämning på sal 13, alla verkar kunna besvara den viktigaste frågan med JA..
Nu undrar kanske de mindre sjukvårdskunniga vad detta kan vara för fråga, men det kan säkert Eva eller Turtlan eller Bettankax eller någon annan insider berätta om i kommentarer.
Sånt skulle i alla fall aldrig jag tala om i en blogg, så här offentligt
Ja lugnet lägger sig nu på sal 13, madamen var trött och skulle försöka hämta krafter till morgondagens bilfärd
Slut för idag
Tack för idag från madamen
Dessutom kommer återhämtning att ske i morgon eftermiddag, d v s patienten ska hem igen.
Det är inte utan en viss skräck som jag kommer att få äran att härbärgera patienten framöver.
Tänk om hon ramlar, eller något annat händer. Vad kan då en simpel mattelärare göra för nytta?
Tänk om hon ramlar när jag är på jobbet. Huvva säger jag bara.
Men det får väl gå, förmodligen är riskerna väldigt små.
Fast trappan ner är ganska brant och de femton stegen kan minsann vara ganska hala.
Det ska bli skönt att få hem henne i alla fall. Snart börjar kanske alla renoveringar i huset i Småland och då behövs nog hennes insats också.
Kanske kan man skaffa en rullstol som hon kan sitta i och t ex måla eller utföra enklare spikarbete.
Men huset är inte köpt ännu, det blir en ny visning på söndag. Då ska jag försöka få med bror och brorson för att värdera skog och husets kvaliteter eller brist på sådana.
Från Hässleholm talas det om träning att gå i trappor med kryckorna och det har tydligen gått bra. Att gå på plan mark var en hel vetenskap igår kväll men idag har det tydligen också blivit en bagatell.
Flickan i sängen mittemot, Maggan ni vet, hon gick som en gasell redan i går. Fast hon hade ju tränat redan i somras när hon klippte det första knät.
Madamen liknade sig själv mer vid en bergsget efter sina övningar i trappan och det låter ju lovande med tanke på trappan här hemma.
Igår påminde hon nog mest om en sengångare om man nu ska leta djurliknelser.
Annars verkar det vara bra stämning på sal 13, alla verkar kunna besvara den viktigaste frågan med JA..
Nu undrar kanske de mindre sjukvårdskunniga vad detta kan vara för fråga, men det kan säkert Eva eller Turtlan eller Bettankax eller någon annan insider berätta om i kommentarer.
Sånt skulle i alla fall aldrig jag tala om i en blogg, så här offentligt
Ja lugnet lägger sig nu på sal 13, madamen var trött och skulle försöka hämta krafter till morgondagens bilfärd
Slut för idag
Tack för idag från madamen
Ett kvällsfönster ....
.... fångat av den här madamen.
Hon som älskar sitt arbete som lärare och som har såväl hund som katt ..., är mamma till tre döttrar och dessutom mormor.
Ett fredagsfönster från Skåne ...
"Hoppar från Norr till Söder.
Precis som det var i somras.
Först en tur norröver.., sedan mot Skåneland.
Fångade ett fönster som många kanske har sett vid ett besök ute vid Kullens Fyr?
Där finns en stuga inbäddad i grönskan.
Där finns en lite stuga som jag undrade vem som ägde?
Enl M så hade han läst att den skulle bli till salu om vi inte var ute och irrade....?
Stugan är söt och fin men ingte värst mycket privatliv där inte med den strida strömmen av besökande runt om.
Fångade ett fönster nära och sen samma fönster lite mer på håll.
Mer eller mindre zoom på kameran alltså.
Från Turtlan."
onsdag 18 november 2009
Rapport från en sjuksäng
eller kanske mer en tillfrisknarsäng.
Dagens besök hos madamen i Hässleholm var riktigt trevlig.
Hon var mycket piggare än igår och smärtan från igår kväll och inatt var inte lika plågsam längre.
Humöret var i stigande och det skojades med salsväninnor och personal.
Alla fyra flickorna på salen hade gått igenom samma sak igår, Maggan från Höör hade t o m bytt sitt andra knä för i år. Men nu får det väl ända vara nog, kan en amatör som jag tycka.
Vid samtal med madamen på telefon i morse var hon helt övertygad om att detta tänker hon minsann aldrig göra om, oavsett hur ont vänster knä kommer att göra.
Hon hävdade dessutom bestämt att det var tio gånger värre än tandvärken på väg hem från Samos.
Fan trot, för då var hon ju nära döden...
Men som sagt, piggare idag.
Madamen och salskamraterna skojade om sjukgymnasten som måste varit en väldigt stilig man. När han var där kunde de, alla fyra, utan större problem lyfta upp benet och lägga det mot hans axel.
När jag var där var det ingen som lyckades få det högre än 15 cm över sängens madrass.
Men det är väl skillnad på folk, helt enkelt. Eller kanske sjukgymnasten kröp ner hos dem i sängen...
Maggan berättade om en ko de haft på sin gård, som fått nån förlamning i samband med kalvning. Veterinären var där och gav en spruta men kon kom inte upp ändå.
Nästa dag ringde man efter veterinären igen, och då minsann. Bara kon hörde veterinärens röst på avstånd, ja då reste hon på sig.
Samma här alltså, kommer sjukgymnasten i korridoren, ja då far benen i vädret.
Snacka om betingade reflexer.
Ja sedan fick man minsann lämna flickorna på sal 13 och köra hem genom en regnig och stormig novemberkväll.
Dagens besök hos madamen i Hässleholm var riktigt trevlig.
Hon var mycket piggare än igår och smärtan från igår kväll och inatt var inte lika plågsam längre.
Humöret var i stigande och det skojades med salsväninnor och personal.
Alla fyra flickorna på salen hade gått igenom samma sak igår, Maggan från Höör hade t o m bytt sitt andra knä för i år. Men nu får det väl ända vara nog, kan en amatör som jag tycka.
Vid samtal med madamen på telefon i morse var hon helt övertygad om att detta tänker hon minsann aldrig göra om, oavsett hur ont vänster knä kommer att göra.
Hon hävdade dessutom bestämt att det var tio gånger värre än tandvärken på väg hem från Samos.
Fan trot, för då var hon ju nära döden...
Men som sagt, piggare idag.
Madamen och salskamraterna skojade om sjukgymnasten som måste varit en väldigt stilig man. När han var där kunde de, alla fyra, utan större problem lyfta upp benet och lägga det mot hans axel.
När jag var där var det ingen som lyckades få det högre än 15 cm över sängens madrass.
Men det är väl skillnad på folk, helt enkelt. Eller kanske sjukgymnasten kröp ner hos dem i sängen...
Maggan berättade om en ko de haft på sin gård, som fått nån förlamning i samband med kalvning. Veterinären var där och gav en spruta men kon kom inte upp ändå.
Nästa dag ringde man efter veterinären igen, och då minsann. Bara kon hörde veterinärens röst på avstånd, ja då reste hon på sig.
Samma här alltså, kommer sjukgymnasten i korridoren, ja då far benen i vädret.
Snacka om betingade reflexer.
Ja sedan fick man minsann lämna flickorna på sal 13 och köra hem genom en regnig och stormig novemberkväll.
En massa måndagsfönster från ...
"Hej Elisabeth!
Klart du kan få lite fönster!
Här kommer några från Houston.
Stora delar av Houstons stadskärna (downtown) revs ganska brutalt pa 60- och 70-talet.
Lite finns kvar och här kommer två bilder på några av de gamla byggnader som finns kvar.
Med ett europeiskt perspektiv så är de ju inte speciellt gamla, men ändå...
Jag tycker om den första för den illustrerar ett gammalt satt att göra reklam på.
Många gamla hus här har också företagsnamn målade på husväggen, oftast på sidorna.
Framsidan på huset är ofta gjort i en stil medan sidorna och baksidan är rå tegel.
Det här sättet att bygga syns på den andra andra bilden som visar två fina byggnader som verkar skötas ordentligt.
Jag gillar utsmyckningen runt fönstrena.
Det moderna Houston syns också på den här bilden- ett parkeringsgarage till höger och
luftkonditioneringsaggregat på taket på huset från 1882.
Lycka till med operationen och jag hoppas på snabb återhämtning!
Hälsar
Cecilia i Houston."
tisdag 17 november 2009
Senaste nytt från TT
Från vanligtvis välunderrättat håll kan meddelas följande.
Operationen av Snabbköpskassörskan Elisabet Nilsson, bördig från Malå men numera boende i landet Halland, har avlöpt enligt plan.
Kl 08.04 den 17 november stack ortopedläkaren från Danmark kniven i den då, enligt alla konstens regler, bedövade madamen.
Smärtstillandet sköttes av en narkosläkare bördig från Arjeplog och vid sin sida hade han en anestesisköterska med ursprung från Sandviken.
Huruvida de hade vä eller hö tumme upp framgår icke av detta meddelande, ej heller stjärntecken.
Då sågandet tog sin början blev madamens sömn djupare varför källan icke kan avslöja mer om detta förlopp.
Dock var hon mer alert senare under operationen och kunde berätta om hur "stämjärnet" som hon kallar verktyget, bearbetade hennes ben.
Vid besök hos patienten mellan 15.50 - 17.15 var hon vid gott mod, dock väldigt trött.
Och hungrig.
Hon tiggde sköterskan Anna om att få ta den av undertecknad medhavda bullen, men icke.
Jag såg hungern i hennes ögon när jag själv vällustigt stoppade i mig två koppar kaffe och ett wienerbröd samt en toscakaka.
Hon förstod nog sköterskans nej, när hon lite senare tog två tabletter och en mun vatten.
Detta skrovmål fick hon behålla cirka tre minuter.
När jag senare ringde upp henne vid 19.02 hade hon våldsamt ont i benet, tänderna skallrade som kastanjetter av smärtan. Hon var inte längre pigg på att prata med ngon och jag hoppas att hon nu får sova.
Detta var allt från TT för dennna gång.
Eder utsände PV
Operationen av Snabbköpskassörskan Elisabet Nilsson, bördig från Malå men numera boende i landet Halland, har avlöpt enligt plan.
Kl 08.04 den 17 november stack ortopedläkaren från Danmark kniven i den då, enligt alla konstens regler, bedövade madamen.
Smärtstillandet sköttes av en narkosläkare bördig från Arjeplog och vid sin sida hade han en anestesisköterska med ursprung från Sandviken.
Huruvida de hade vä eller hö tumme upp framgår icke av detta meddelande, ej heller stjärntecken.
Då sågandet tog sin början blev madamens sömn djupare varför källan icke kan avslöja mer om detta förlopp.
Dock var hon mer alert senare under operationen och kunde berätta om hur "stämjärnet" som hon kallar verktyget, bearbetade hennes ben.
Vid besök hos patienten mellan 15.50 - 17.15 var hon vid gott mod, dock väldigt trött.
Och hungrig.
Hon tiggde sköterskan Anna om att få ta den av undertecknad medhavda bullen, men icke.
Jag såg hungern i hennes ögon när jag själv vällustigt stoppade i mig två koppar kaffe och ett wienerbröd samt en toscakaka.
Hon förstod nog sköterskans nej, när hon lite senare tog två tabletter och en mun vatten.
Detta skrovmål fick hon behålla cirka tre minuter.
När jag senare ringde upp henne vid 19.02 hade hon våldsamt ont i benet, tänderna skallrade som kastanjetter av smärtan. Hon var inte längre pigg på att prata med ngon och jag hoppas att hon nu får sova.
Detta var allt från TT för dennna gång.
Eder utsände PV
Operationsdagsfönstret ...
"På vår färd norröver i juli nu i sommar så stannade vi första natten på ett Bed & Breakfast utanför Gävle.
Eller i Gavleå som M och jag sa.
Ni minns väl Magnus & Brasse som hade någon sketch om att de var flygkaptener som var mindre bra på att flyga.....?
Vårt B&B var ett gammalt hus på väg att bli renoverat hus med en härlig glasveranda.
Ja, och några högra fina fönster också.
Frukosten var bra men fil är godare kall.... där var den ljummen.
Värden var pratsam och tipsade om så många turisttips så vi kunde ha stannat i två veckor sådär.
Men vi tuffade vidare norröver i min lilla bil efter att ha besökt Gävle downtown på kvällen för mat.
Norröver lockade mer....
Hej från Turtlegirl!"
måndag 16 november 2009
Installerad
Idag kl 16.40 knackade vi på dörren till ortopeden i Hässleholm.
Bloggmadamen tilldelades sängplats 13:1 och fick ett litet skåp att förvara sina saker i.
Sedan hann vi med en kort fika i dagrummet, tillsammans med en kvinna från Österlen som fått en ny höftled.
Madamen blev tryggare då hon hörde om tre måltider per dag samt lite extra fika mellan detta.
Undertecknad kände sig ganska skärrad i denna miljö, jag trivs nog bättre på hjärtintensiven.
Madamen var lite känslig för det där med blodtransfusion, däremot inga problem med att få främmande metalldelar instoppade på det naturliga knäets plats.
Ja vi är olika på en del punkter.
Nu ligger hon i alla fall i sin säng och väntar på morgondagens revelj kl 06.00, då det ånyo ska duschas och tvättas med specialgrejer, innan det bär iväg mot operationsbordet kl 07.00.
Nu håller jag allt vad tummar jag har, hoppas hon får sova lugnt i natt.
Hälsar PV som bär en hälsning från madamen till alla bloggvännerna
Bloggmadamen tilldelades sängplats 13:1 och fick ett litet skåp att förvara sina saker i.
Sedan hann vi med en kort fika i dagrummet, tillsammans med en kvinna från Österlen som fått en ny höftled.
Madamen blev tryggare då hon hörde om tre måltider per dag samt lite extra fika mellan detta.
Undertecknad kände sig ganska skärrad i denna miljö, jag trivs nog bättre på hjärtintensiven.
Madamen var lite känslig för det där med blodtransfusion, däremot inga problem med att få främmande metalldelar instoppade på det naturliga knäets plats.
Ja vi är olika på en del punkter.
Nu ligger hon i alla fall i sin säng och väntar på morgondagens revelj kl 06.00, då det ånyo ska duschas och tvättas med specialgrejer, innan det bär iväg mot operationsbordet kl 07.00.
Nu håller jag allt vad tummar jag har, hoppas hon får sova lugnt i natt.
Hälsar PV som bär en hälsning från madamen till alla bloggvännerna
Rötter ....
Igårkväll .., däckade av allt kånkande på bananlådor fyllda med klippalbum, fotografier, sydamerika-brev .., pelargonior .., älsklingspåslakan .., stenar .., keramikmuggar .., lerkruksfat .., plädar och täcken och kuddar och soffdynor och allt möjligt annat .., råkade vi bli sittande i soffan Ektorp.
Trötta.
Bloggmadamen mer än så .., hon var mentalt slut på.
Men så, av en tillfällighet bara, råkade vi se det här programmet.
Så ljuvligt underbart!
Och så fint klippt!
Och vilket ofattbart vackert land Colombia är!
Har ni tid över .., titta på programmet!
Igårkväll .., däckade av allt kånkande på bananlådor fyllda med klippalbum, fotografier, sydamerika-brev .., pelargonior .., älsklingspåslakan .., stenar .., keramikmuggar .., lerkruksfat .., plädar och täcken och kuddar och soffdynor och allt möjligt annat .., råkade vi bli sittande i soffan Ektorp.
Trötta.
Bloggmadamen mer än så .., hon var mentalt slut på.
Men så, av en tillfällighet bara, råkade vi se det här programmet.
Så ljuvligt underbart!
Och så fint klippt!
Och vilket ofattbart vackert land Colombia är!
Har ni tid över .., titta på programmet!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)