Absolut en åsikt ...


Finns det ett bättre program i SVT, ja, i hela tv-världen, än "Så ska det låta"?

Och vilken publik ikväll!

Men vem är denne Magnus?

Jag tycker mig aldrig ha sett honom tidigare.

Nästan hemma ...

... kommer en ung flicka susande förbi mig.

Hon står på en skateboard och bara puttar iväg sig med ena foten.

Ååå, sicken frihetskänsla! tänker jag.

Efter jobbet ...

Anslagstavlan på Österporttorg.


... blir det liten promenad på stan.

På gågatan.

Så sällan går jag där, att det nästan varje gång har tillkommit nya butiker.

Andra har försvunnit eller är på väg att tacka för sig.

Det blir en kort runda.

Inköp av örhängen - dom gamla vanliga - vita pärlor.



Och ett besök i blomsteraffären.

Inga tulpaner, men ett väl vackert fågelbad.

Köpte jag det?

Njet.

Den här månaden är kärv.


"Det är jag som är hunden.
Tänk, att man nu har hamnat på en blogg!
Tycker ni inte att jag är rätt snygg?"

Nästan längst ner på gågatan - härifrån sett - finns nu affären "Kronan på verket".

"Har ni alldeles nyligen flyttat in?" frågar jag häpet.

"Nä, inte alls .., det var i augusti, tror jag ..?" säger expediten.

Jahaja .., på det viset.

Och där blir det inköp av en underbar tulpanbukett och en vacker murgröna på båge.

Till min förvåning upptäcker jag en livs levande liten hund i affärens skyltfönster.

En liten stund småpratar vi .., sen går jag hemåt, snuvig och eländig.

Fredagsfönstret ....

... finns på lilla tvärgatan här intill.

Och aldrig i mitt liv har jag skådat en större pelargonia, än den som stod där bakom fönstret.

Ojdå, kära nån ..!

På innergården står en liten samling med cyklar.

Några av dem används inte särskilt ofta och i en av dem, i cykelkorgen, där har Fru Koltrast inrett en liten lägenhet.

En BB-avdelning, kan man säga.

Inte alldeles enkelt ....


I kväll hade jag två tyska män framför mig i kassan.

Två sportfiskare.

Och jag frågade var dom kom ifrån?

Jo, från Tyskland.

Från "Black Forrest", svarade dom och jag fattade ingenting.

"Black forrest?" det låter ju mer som ett engelskt fotbollslag.

Och så tänkte jag att det kanske var nån sån fisk som dom fångat.

Svartskogsfisken?

Precis när dom hade gått sin väg, förstod jag ju.

Aha!

Dom var från Schwarzwald!

Så säger vi ju i Sverige också.

Jag har haft andra tyska kunder som berättat att dom kommer från Bawaria och det var samma sak där .., det tog tid några sekunder innan jag förstod att dom menade Bayern.

Vid vattenhålet ...

Raklång i sanden.

Sommarljud.

Skolbarn som leker "Under hökens vingar".

Vågskvalp.

Glädje.

Ännu flera rumpor!


Litet klipp tillägnat madame Hedgrenskan, apropå vad vi pratade om igår.

Och här ett klipp till alla vi som - egentligen - tycker att det här med kungahus hit och dit ju är totalt förlegat, men ändå sitter som klistrade vid tv-apparaten när sånt här visas.

Det handlar förstås om någon slags personlighetsstörning.

Ja, hos oss, alltså.

Klippet är aningen inaktuellt, men rätt trivsamt ändå, tycker jag.

När man går bakvägen ...

Bakom planket.

Det här att veta om att man snart ska lämna nånting - nånting som står ens hjärta nära -, det kanske blir lite som när en människa får ett besked att hennes dagar är räknade, ja, jag menar detta att man plötsligt börjar se allting med nya ögon.

Eller ..., man ser det på ett annat sätt.

Så när jag går hem från bageriet, tar jag inte - som i vanliga fall - Regementsgatan, utan väljer den lilla, smala gatan just bakom.

Där finns gatuhus gömda bakom höga träplank och plötsligt sträcker jag på mig och riktar kameran bakom planket.

Nu minsann, ska här väl uppenbaras!



Förutom rishögen på den övre bilden, ser det ut så här.
Jag står en stund och tittar på kameradisplayen.

Här har jag stuckit in kameran genom en glipa i planket.



Men när jag kommer en bit ifrån, upptäcker jag för allra första gången det stora trädet!

I sju års tid har jag bott alldeles här i närheten .., jag har kommit cyklande från järnvägsstationen hur många gånger som helst - på väg hem -, och aldrig, inte en enda gång, har jag reflekterat över det här vackra trädet!

Av min tid i Ystad återstår elva veckor.

Det känns som en spännande tid .., här ska samlas bilder!

Här ska minsann upptäckas!

Morgon på min gata i stan ..

Och jag tar en promenad till det nya bageriet och köper tre små bröd.

Sen hemåt, men en annan väg.

Bakvägen.

Min lägenhet ligger alltså i det röda huset till höger, på andra sidan vägen.

I hörnan.

Och just nu sitter jag och tittar ut genom fönstret vid lämna-företräde-skylten.

Torsdagsfönstret ...

Om man känner sig hängig och inte går på långa promenader och inte tar tåget utomlands, till landet Halland, till exempel, blir allt det som är nära viktigt.

Och för övrigt det enda som man får fatt i.

Alltså blir innergården min egen djungel.

Min savann.

Mitt lilla rike.

Och det är där fönstret finns.

Öppet fönster mot Mariagatan ..

Mörker.

Och hundratals människor som passerar mitt öppna fönster, alla på väg från ÖP-hallen.

"Hur gick det?" frågar jag en i högen som just går förbi.

"Förlust ...", svarar han och skyndar vidare.

I Ystad är handboll religion.

Sen stänger jag fönstret och tar mig en sked flytande honung.

Kvällssol på bakgården ...

Man kan klicka upp bilden.
Om man vill.

Motljus ....

Klockan 16.00 en helt vanlig onsdag i april.

Ooooops!

Vid tvåtiden idag ligger jag på soffan Ektorp och hostar och har mig.

Tv:n är påslagen.

Där är just då ett program från Amerika som handlar om fenomenet "mooning", dvs, när människor, mer offentligt, visar rumpan.

Just det här inslaget är filmat vid ett järnvägsspår och så snart ett tåg kommer, dras byxorna ner eller kjolarna upp och det är stjärtar i alla de former som uppenbarar sig på tv-rutan .., tjocka, päronformade, slappa, ungdomliga med spänst, ja, alla varianter finns.

Och så är där äckligt håriga gubbrumpor i närbild och just exakt när en sådan man visar rumpan i väldigt-mycket-närbild, kanckar det på min dörr och in kommer vaktmästaren som har avtalat tid med mig, han ska få stopp på min läckande kran, och det första han ser, det är tv-bilden med en massa nakna gubbstjärtar och jag sitter i soffan med benen i kors och skyndar mig att förklara .. "ja, men det är inte som du tror, det är program om ...", säger jag, men rumpsekvensen är lång och tycks aldrig ta slut.

Jag vill bara sjunka genom jorden.

Och herr vaktmästaren, han ler.


Anaconda in English.

Del 2 av 8: Buttocks.

Idag fokuserar vi på en enda kroppsdel - rumpan!

Möt mannen som har brännmärkt sin och de som "moonar" för tåg i Kalifornien.

Johannes Hallbom frågar Dublinborna vad de tycker om sina bakdelar.

Från 19/4 i SVT2

På namnsdagen ...

Idag har alla Annikor namnsdag.

Den första Annika som jag kommer ihåg, gick i min klass under hela grundskolan och hon hade vuxen handstil långt innan vi andra hade det och hon hade även Farlig Pojkvän (som inte var så farlig, visade det sig, men då, när vi trodde det,var han alltid klädd i svart och stod där grensle över sin parkerade moped och rökte som en borstbindare ..) och hon var lååång, mycket längre än vi andra.

Och så finns ju minsann Annika Bryn, som skriver härliga pytt-i-panna-inlägg!

Och Annika i Kävlinge - det är hennes blå bord ni ser på bilden - det var när ellis och jag själv hälsade på henne en solig dag för kanske två somrar sedan?

Och sen finns det ytterligare en Annika, men hon är hemlig och kallar sig för nånting helt annat när hon bloggar och jag blev så snopen när jag fick ett mail av henne .., för - för mig - var hon inte alls någon Annika.

Men nu vet jag ju.



Och så har vi ju Annika här i Ystad, inte att förglömma.

Lilla filmen är från den 19:e maj i fjol.

Det var just innan vi skulle ha bloggträff i landet Halland.

Grattis till er alla!

Dörr och fönster .

Grannhusets port och det vackra golvet.

(Ljuset och golvet och själva korridorkänslan, får mig att tänka på ett gammalt sjukhus.
Synd bara att dörren är målad i en plastig röd färg.)

Ååå, om jag bara bodde närmare!

Då vet jag precis vad jag skulle göra!

Den 8:e maj, då skulle jag besöka Skarpnäcks kulturhus där det just då är vernissage.

Och vem ställer ut där?

Jo, fyra kvinnor och en av dem är hon som skriver och fotograferar så alltsammans går rakt in i mitt hjärta!

Hon som har blogginlägg som ser ut så här.

Och så här.

Och jag tycker att hon är bara helt underbar på att förmedla känslor.

I alla fall en åsikt ...

Det är sannerligen mycket här i världen som jag inte begriper mig på, men det finns en sak som jag för mitt liv inte förstår .., och det är när älskarinnor hit och dit träder fram i pressen och berättar att dom har haft eller har ett förhållande med en gift eller "upptagen" man.

Typ Tiger Woods alla madamer.

Typ den här kvinnan.

Och ja, jag inser att kvällspressen säkert jagar dem med blåslampa för att få dem att avslöja nånting - nåt riktigt smaskigt ! - men jag förstår ändå inte varför älskarinnan/älskaren ska berätta och okej, kanske hälften av dem inte säger ett pip och likväl blir fuskciterade, men då återstår ju likväl femtio procent?

Vad vill man uppnå?

Kändisskap?

Att få synas på Se og Hörs löpsedel?

Är det ren mediapilskhet?

Nej, jag fattar det inte.

(Det är nu inte så ofta som älskare träder fram, nästan aldrig, dom blånekar oftast, men jag tycker likadant om dem).

Dagens fönster ...

... finns i ett av växthusen på Åbergs Trädgård.

Och genom fönstret skymtar man herr Trädgårdsmästaren himself, Kjell Åberg, i färd med att skola om tomatplantor.