Om man känner sig hängig och inte går på långa promenader och inte tar tåget utomlands, till landet Halland, till exempel, blir allt det som är nära viktigt.
Och för övrigt det enda som man får fatt i.
Alltså blir innergården min egen djungel.
Min savann.
Mitt lilla rike.
Och det är där fönstret finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar