Finurligt värre!

Nere på Centralstationen i Malmö upptäckte jag nånting så helt underbart!

På den stora perrongväggen visades en film .., ja, det var som om vi själva - vi som stod och väntade - satt på ett tåg som sakta gled fram i olika världsdelar!

(Det var förstås också filmat genom just ett tåg ..).

Ibland befann man sig i något som liknade Thailand eller Indien .., människor vinkade till oss som stod på perrongen (ja, filmaren då) och det var som att vara på bio!

G e n i a l i s k t, helt enkelt.

Dagens fönster ...

Att komma till Malmö och till Skåne, det känns som att komma hem.

Jo, så är det ju, att man kan faktiskt ha flera hem.

Bilden togs när jag var på väg till Centralen och jag bara böjde mig ner och riktade herr Canon rakt fram - trodde jag -.

Nåja, en hel drös fönster finns i alla fall på det vackra huset.

Skåne, december 2010

Bilder från Malmö ...

Precis hela julen ska sonen arbeta och därför tar jag tåget från Halmstad till Malmö, ja, i akt och mening att få träffa honom lite innan helgerna är tillända.

Tåget är en och en halv timme försenat när det lämnar Halmstad.

Och här kommer han promenerande, ättapjötten.



Det blir vinglig promenad längs snömoddiga gator och man kan ju undra hur snöröjning alls ska fungera, när bilarna står parkerade på ömse sidor av vägen?

Och så blir det lunch på "Mando" - jättegod mat och vänliga servitriser som springer benen av sig -, ack, hur högt ska deras blodtryck vara om tio år, tänker jag.

Jag äter sniglar i vitlökssmör. Himmelskt gott!



Mannen i bilen ler .., han förstår nog varför jag hukar framför registreringsskylten.



Inte begriper jag hur handikappade eller "stappelfötta" gamlingar ska ta sig fram här?

Det värsta var att det såg likadant ut nästan överallt!



På Anders innergård ser det ut så här.



Efter glögg och pepparkakor hemma hos sonen, promenerar jag mot Centralen till.

Å, vilket kaos där är!

Tågen är överfulla .., människor får vänta - kommer sig helt enkelt inte in - och i drygt två timmars tid blir jag stående rakt upp och ner, tillsammans med alla andra resenärer.

Inte förrän vi kommer till Helsingborg, lättar trycket.

Arma tågvärdar!

Arma lokförare!

Arma pendlare!

Just nu ...

... känns det väl ungefär så här.

För en stund sedan tackade jag "ja" till en tjänst på Hemköp i Haverdal, den närmsta butiken härifrån räknat!

Åtta kilometer söderut, man kör bara förbi Getinge och sen är det Särdal och så Haverdal.

Halvtid till att börja med och det känns j ä t t e b r a.

Butiken är jättefin .., större än Fridhems Livs, gott om stamkunder .., och känns .., "omtänksam".

Inte en chans har den naturligtvis att prismässigt konkurrera med stora affärer som Willys och Ica Maxi, men jag tycker om den här sortens butiker som har en hel del hjärta och värme och det tycker jag att den här har.

En av delägarna, Bodil, ringde hem hit och vi hann med att prata om allt möjligt, innan hon kom till själva anledningen till samtalet.

Bland annat upptäckte vi att vi båda är lillasystrar, yngst av tre syskon.

Jag tror att det kommer att bli j ä t t e b r a!

Hurra!

Nu ska jag fira med pv .., det blir strax griljerad skinka på mackan!

Hos frisörskan ....

Svågerns lillflicka kammar min mammas hår.

I början av 60-talet, då jag var sex, sju år, lekte jag ofta frisörska.

Då var jag såklart frisörska och min mamma, som kallade sig "fru Andersson", satt i soffan i vardagsrummet och låtsasringde och själv stod jag i hallen vid telefonen och tittade i liggaren om där fanns någon ledig tid till fru Andersson och det fanns det förstås och sedan var allt igång.

Mamma hade rosa, ljusblå och gula hårrullar av plast.

Piggarna - med vilka man fäste rullarna - var även dom av plast; vita och ganska vassa, ja, där fanns även såna som var tillverkade av stål, med som en lite färgad plopp längst uppe.

Att leka frisörska, det var nästan det bästa jag visste.

Och att bli borstad i håret, eller kammad, eller bara hårrullad av en liten tös, det var det bästa mamma visste.



Och tänk, att detta hela tiden går igen!

En av de sista somrarna som mamma var någorlunda pigg och innan herr Alzheimer slagit klorna i hennes hjärna på allvar, låg hon på trädgårdssoffan i Bjäresjö och lät sig pillas i håret av min svågers tös.

Blommorna från ett av fruktträden fick bli fin hårprydnad.

"Så fin du blir Ann-Gerd!" sa lilltösen.



Och min Anna, hon har minsann också varit på besök hos en frisörska och blivit fin i håret.

Den här bilden kom susande genom rymden igårkväll.

Frisörskan heter Tyra , och titta, så duktig hon har varit - hårspännen över hela huvudet -!



Bettankax - denna raring till vän - tänka sig, även hon varit hos frissan!

Den frisörskan heter Ebba och är barnbarn till Bettankax.

Och så här elegant blev Ebbas mormor!

Blir man inte glad av dom här bilderna, då vet inte jag!


//Bilden av bettankax och AP kommer inte från min kamera och tack att jag fick låna dem!

Tisdagsfönstret ...

... fanns i Danmark och jag bara älskar det.

Avprickat ...

Kvarglömd inköpslista vid kassadisken i Slöinge.



Tanken är att jag ska besöka Lantmännen i Getinge.

Tjugo kilo fågelfrö står på inköpslistan.

Men i Getinge finns minsann ingen Lantmännen, den är nedlagd sedan länge.

En vänlig man i min ålder - granne till den nedlagda butiken - berättar hur jag ska köra.

"Jaha, till Slöinge ., nå, man får väl hoppas att jag hittar .., du vet, på väg söderut från Luleå visade det sig att jag var på väg mot Finland, åt rakt motsatt håll .., bäst det är hamnar jag i Göteborg innan dagen är tillända ...", säger jag.

Och mannen lägger sin hand på min arm och avfyrar ett så varmt och närapå helt tandlöst leende.

"Du ska se att det går bra ..", säger han.



Och visst hittar jag till Slöinge!

I bagageluckan lämpas nu 25 kg vildfågelblandning.



Sista biten hem går längs gamla kustvägen och just innan Ugglarp ser jag en hel drös hästar i var sin hage, ja, där är mängder med hagar och det gnäggas och frustas hejvilt!

Allra mest gnäggar den här prickiga filuren som tittar ut genom staketet!

Bara några kilometer därifrån tittar jag in till Västergård och köper färska ägg.

Och sen är det bara en liten bit kvar, så är man hemma.

Och se där .., där är pv som har tillbringat dryga timmen på skidor .,. han kommer kånkande på en bananlåda fylld med ved.

Ute faller snön.

Och detta är vad jag lyssnar till just nu.

analys av nattliga eskapader


helt olika saker drömmer vi om

i drömmens land

seglar pv omkring på de stora haven

eller odlar morötter i steninge

själv befinner jag mig oftast i malå

och har glömt nyckeln till affären

ibland

är jag på semester i den grekiska ö-världen

och har tappat flygbiljetten hem

men tänk

att i ystad

är jag aldrig

jag begriper det inte

I tomteverkstaden ...

... pågår pralintillverkning.

Då ringer min störstasyster.

"Hade du varit här nu, så hade du fått smaka några praliner ...", säger jag så där som för att locka.

"Är det dom med mandelmassa och nougat i ..?" frågar hon.

"Javisst!" svarar jag lyckligt.

"Ja, men jag är inte så förtjust i mandelmassa ...", säger hon då, men på ett snällt sätt.

Aj då.

Och såna som jag har förärat henne varje jul.

Vinter ...

Konstnär: Fred Lundgren, Malå.


Ungefär så här ser det ut i landet Halland idag.

Allt är täckt av snö, om än inte i såna mängder som i Skåne.

Och när vi vaknar är det nästan tretton grader kallt ute (fjorton inne) och jag säger till pv att ååå, man skulle ha haft tomt i garaget och fyllt det med halm och hö, så hade rådjuren kunnat smyga in och värma sig där!

"Jo, då skulle grannarna bli lyckliga om en flock på femton rådjur började spatsera omkring här i området ...", säger han som har varit med förr.

För kanske tio år sedan blev det just så; ja, inget värmande garage, men omåttlig irritation över rådjursbesöken och ett brev skickades ut där respektive husägare tillfrågades om rådjur på respektive tomt fick skjutas.

"Och du svarade ...?" undrar jag.

"Nej, såklart", svarar han.

Och nu blir det frukost i landet Halland!

Härligt med en jullovsledig karl!

Dagens fönster ...

..., känner ni väl igen vid det här laget?

Just det.

Biblioteket i Halmstad.

På agendan ...

Knäck,- och pralintillverkning.

Julklappsinköp.

Och inte att förglömma; en 20 kilos säck med fågelfrö.

/och ja, jag bara testar ny "header" .., när det är femton minus ute, känns det kallt med sand.

Ett kvällsfönster ...

.... som tillägnas hemifrån-ingela, som förlorade sin pappa häromdagen.

Ingelas pappa var - det ska ni veta - verkligen en personlighet .., en man som ofta hade ett leende på lut och massor med rävar bakom öronen.

Och han var stilig och hade stor integritet.

Jag brukar ibland likna ett samhälle vid ett pussel.

I början när jag kom till Ystad, kände jag mig som hörnbiten längst ner .., eller en extrabit som ingen skulle sakna om den försvann.

Med Ingelas pappa (och även hans föräldrar, framför allt hans mamma som var nånting allting extra - en sådan härlig personlighet!) var det nog så att den pusselbiten (och dom pusselbitarna) befann sig i mitten.

För mig var dom malåbor som på nåt sätt alltid har funnits.

En sån pusselbit som försvinner, märks av alldeles tydligt.


// Och det var Ingela som för något år sedan eller två sände mig fönsterbilden här ovan.

bara så ni vet ...

pv lurade mig angående priset på massagehandskarna

dom kostade verkligen 59 kronor

Bäst att söka flera jobb ...

Ja, ska man ha råd att hålla alla småfåglarna med mat, då vill det nog till.

Vid elvatiden idag fyllde jag fröautomaten till brädden.

Nu, fyra timmar senare, är den snart tömd.

Och domherrarna, som ofta håller till bland syrénerna på husets baksida, har dykt upp på allvar.



Koltrasthannarna kaxar sig hela tiden .., här och där ligger svart dun efter något slagsmål.

Om sigge och pElle tar några fåglar?

Nej, inte vad vi har sett.

Vi håller katterna inne dagtid .., just nu ligger sigge och sover i lilla gästrummet och pElle har väl knappt stigit upp.

Rättelse ...


Ni vet dom där massagehandskarna ....?

Dom med metallkulor, ja, jag skrev om dem för någon dag sedan.

Trettiofem inlägg längre ner, alltså.

Torun sade att handsken betingade ett pris av 49 kr.

Här, i Halmstad hos Clas Ohlson, kostade dessa 79 kr.

Och i Lund hos samma butikskedja: 59 kr.

Här gäller fri prissättning alltså, även om det är likadana butiker, alltså.

Fjärde advent kl 11.50

Lille Rödhaken på plats för att äta lunch.



"Jaha ..., undrar just vad som serveras idag då ...?"

På kvällen ...

... diskuteras det godisfavoriter.

Hilda tycker om colaflaskor, choklad av märket Lys melk och sånt som är surt och salt.

Patrik älskar allt som har med lakrits att göra (laktritsfiskar och sånt, ja, typ mintstänger), citron och apelsinsmak också, säger han. Överhuvudtaget en stor godisälskare.

pv är mer av en godisallätare .., det är lakrits (alla utom jag själv uttalar det som lackrits), dumlekola, cocosprickar, dumlelakrits också, "men inte sån här choklad som har t.ex apelsinsmak, ja, du vet Romerska Bågar typ, det tycker jag inte om", säger pv.

I min godispåse finns alltid cocosprickar, en grön groda, ofta ett rött hjärta, små gula sega bitar som är räfflade och smakar kola .., Geishas chokladbitar med rosafärgat omslag, och chokladpraliner med mintfyllning i (men inte After Eight, dom är f ö r sliskiga) .., Anthon Berg marsipan är en solklar favorit! Tre, fyra peps chokladkulor brukar jag också ta med.

Har intresseföreningen noterat ...?

Söndagsfönstret ...

...kommer inte från Arvidsjaur och inte från Luleå .., nej, det här hittar man i södra Frankrike!

Så här skriver avsändaren: "Bilden togs i vår julklappsby här i Provence. Inte pyntat, bara naturligt vackert."

Tack och bock, säger jag.