Hos terapeuten ...

Som att ta sig uppför en trappa ..., sakta börjar man skåda ljuset.
Just den här trappan finns i Ystad, just där jag brukar bada.


Varje natt, nästan exakt på slaget tre, vaknar jag.

Och så ligger jag där under täcket och arbetar alldeles gratis .., jag tar emot Lottokuponger som ska förnyas och det är hästspelskuponger och nu och då ett rekommenderat brev och det fantastiska är, att då blir det hela plötsligt begripligt .., jaha, det är ju därför man gör så här .., ja, men självklart är det viktigt att den där lilla kupongen läggs i lådan, den blir ju ett kvitto!

Precis så här fungerade min hjärna när jag skulle ansvara för kassorna och bokföringen i Ystad. Då blev det kaos i hjärnan, jag låg hemma i två dagar och var urdålig ("stackars dig, magsjuke!" sa den gotländske chefen, "nej, mental härdsmälta!" svarade jag ...) och där, på soffan Ektorp, gjorde jag precis samma sak .., redde ut det hela i lugn och ro.

Nu ska jag göra mig en egen liten manual, som jag har i fickan.

Vi pratade om det igår, chefens fru och jag, detta med att allt (ofta) går så mycket lättare, om man får sätta egna ord på det.

"Just det, precis så är det för mig!" utbrast jag.

Jo, hon förstod.

Och idag lyser solen, men nu bara med sin frånvaro.

Grått och kyligt är det.

Eld i pannan.

Lediga-dags-fönstret ..

"Detta fönster tillhör en ladugård i Månsträsk.

Det är säkert länge sedan någon ko råmade här inne."

Fönsterfångare ..., jo, den här mannen.

heja sverige friskt humör!!!


Det är klart, om man hänger i en lina uppe på K2 eller kastar sig utför en våldsamt brusande älv och nästan tippar ur båten .., jo, jag inser att det finns annat här i livet som är spännande .. men en handbollsmatch mellan Polen och Sverige - som den ikväll - inte kan det finnas mycket som slår detta ...?

Vilken s t ä m n i n g!

(pv tycker inte att man måste ha volymen på max, men det tycker jag ... och då kommer jag ihåg när någon av döttrarnas kompisar ville se fotbolllandskap hos oss, - i malå - just för den sakens skull, att man fick ha på ljudet högt ...).

Och heja Kim Andersson, denne alltid så trevlige kund i kassan i Ystad!

(Kim var kompis med min arbetskamrat Patryk, jo, med y).

// Stort plus till speakern i Göteborg - suveränt bra -! Och publiken, inte att förglömma.

Tretton till nitton ....


Det var mitt pass idag - sex timmar - och nog hade jag aningen ångest när jag körde in till Haverdal, men tänk, den här dagen har - förutom ett stort strul vid sextiden - gått sååå bra!

Och idag har det inte varit några som helst problem med att fixa paketbiten och t.om. att jag har klarat av hästeländet ett par gånger (männen som spelar vet mycket mer än jag själv och står där och smajlar och säger vad som ska göras ..) och det har känts b r a.

Underbara kunder hela dagen!
Två kände jag igen sedan förut och då blir det förstås extra roligt.

Efter stängning, på väg till bilen, tvär-kramade jag om arbetskamraten Carina som hjälpte mig att reda ut strulet, och jag sa hur oerhört mycket det betyder att hon inte (i alla inte fall synligen) blev irriterad, utan är så rar och stöttande.

Peter var också på väg hem.
Han arbetar i charken och är hur duktig som helst, fast inte alls gammal, kanske tjugofyra?

Medan jag stod där och skrapade bilrutorna, kom han fram och sa ..."men Elisabet, du vet, det känns inte som om du bara har varit hos oss i fyra dagar, det känns som om du har varit där mycket längre ..." och jag hade god lust att ge även honom en kram.

När jag kom hem (körde hem LEENDE), stod en nygräddad paj på köksbordet och där var ett glas gott vin och jag tänkte att sicken underbar sambo man ändå har!

I morgon är jag ledig.

Och livet känns så gott, så gott.

Och å, så härligt det är med arbetskamrater igen!

Och tänk ...

... vad ett högtryck kan göra för själen!

Jag säger bara det.

På recptet ...

... stod även "friskvård".

Så nu har jag stavgått i drygt en timmes tid.

Först med solen i ryggen .., därefter rakt i ansiktet .., och allt eftersom jag balanserade på livsfarligt glashala stigar, plockades vantar, mössa och halsduk av.

Och kappan knäpptes upp och fick fladdra i draget.

Nästan hemma (se bilden), satte jag mig ner på en solvarm klipphäll.

Solen mot kinden.

Från täta enbärssnår hördes fågelkvitter.

Det var inte långt ifrån att jag började gråta.

Torsdagsfönstret ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

I det bruna skåpet - där glaset sitter och där fönstret speglar sig - står en gammal skivspelare, en med arm och stift och knasterljudet just när man sätter på skivan, är underbart!

Den gröna högresta blomman är en avocadoplanta.

Ännu mera efteråt ...

Idag blev det fem timmars arbete, från två till sju och förutom en rast, och hela tiden i kassan.

Innan jag tog bilen och körde iväg, låg jag på soffan Ektorp och jag gjorde det som väl många tycker är höjden av naivitiet, ja, jag knäppte händerna och bad till den Gud jag så ofta glömmer bort, att "snälla, ge mig lugn och styrka!"

Och hjärtat pickade på som en liten kanariefågel som letar mat, men det gick bra.

Jag har fixat säkert tio paket som hämtats ut .., jag har börjat begripa systemet med kassorna, jag har inte längre tunnelseende, utan ser nu allt det andra som behöver göras: högen av varukorgar som ska dras ut i entrén .., och detta att förbereda för den som ska skriva in tidningarna och jag har pratat med en liten Amanda som var nyss fyllda sju år och mannen bakom i kön sa - leende - att han minsann var trettiosju, men i mars skulle han fylla trettioåtta.

När han kom och hämtade ett paket senare på kvällen, så sa jag .., "jaha, här kommer trettiosjuåringen som blir trettioåtta i mars, hej på dig du ...!" och han höll på att ramla baklänges, så förvånad blev han .,. och där var en underbart rar kvinna som sa ..."men vilken vacker dialekt du har!" och där var en liten pojke som hade en spindelmannenmössa och som ramlat av pulkan idag och fått skrapsår på näsan och alla kunder har varit sååå vänliga och rara.

Den stora fasan är V75 och Svenska Spel.

Där kommer män och lämnar in kuponger för hästar och när man klickar på skärmen står det att "häst nr 3 är struken" och då ropar mannen att man ska fixa nåt annat och jag, som aldrig spelat på hästar, vet inte alls hur man ska göra!

Och man kan förlänga spelsystem och man ska betala ut vinster och det är ett enda virrvarr av möjligheter!

Det var meningen att jag skulle arbeta fyra timmar i morgon, nu blir det ett till kvart över sju.

Kassan mest då också, tror jag.

Nu ska jag lägga mig raklång på soffan.

Tittar på .....


... gomorron-sverige och intervju med Stina Lundberg Dabrowski.

Vilken härlig kvinna, som generöst bjuder på sina svagheter här i livet.

Och styrkor.

Och delar med sig av berömmet.

Och ännu en (Liv Ullman är den andra som jag kommer att tänka på) som inte har låtit skalpellen härja i ansiktet.

Fylld av beundran är jag.

Kropp & Själ ....


Om jag säger som så att blodtrycket igårkväll var skyhögt, så är det ingen underdrift.

Och lilla hjärtat pickade i rekordfart!

Tack och lov hade jag kvar några piller och om den gjorde någon som helst verkan, har jag ingen aning om, men nu på morgonen var trycket helt okej.

Det kan ju också bero på att pv - innan jag somnade - masserade min rygg med lavendelolja och låg nära hela natten.

Nu väntar jag på att bli uppringd från vårdcentralen, det blir nog till att börja om med medicinen.

Ack, att man inte vore en sån människa där själens oro genast ger utslag på den inre seismografen!

Dagens fönster ...

... kommer även det från södra Frankrike.

Och vilken ljuvlig blomprakt!

Nog ser det väl ut som Bouganvillea, men bladen är så spetsiga ...?

Madame Monet höll i kameran.

För övrigt ....


... ämnar jag rösta på det parti som vill förbjuda alla former av spel och dobbel, (förutom det som spelas på hemmaplan ..) och som därtill vill återinföra den gamla hederliga Posten.

Bara så ni vet.

Efteråt ....

Bilden får vara till mental tröst. Ute är det dimmigt och grått.
Och snödropparna fanns här i slänten förra våren.


När klockan är fem på eftermiddagen, efter två timmars kassatjänst, ber jag att få ta en paus.

Så jag går ut på lastbryggan och drar djupa andetag och tänker att detta går aldrig, jag måste kräkas!

Det har sprutat paketutlämningar och postförskott och någon vill lösa in en ATG-vinst och kassadisplayen är på vissa områden precis bakvänd mot för den jag har arbetat med i fyra år och jag får tänka mig för varje gång någon ska betala med kort och underbara Johanna har visat hur jag scannar in och sorterar postpaket ("nä, det här är inte mycket, det här är väldigt lite, då skulle du se ...!" säger hon leende och jag tar mig för pannan ... ) och chefen säger att "du får vara jättenoga när det kommer två kollin och tänka på att summan blir den rätta" och mellan varven är det spel på hästar eller lotto och kön bara växer!

Att arbeta i kassan på Supermarket är en bagatell jämfört med detta.

När klockan är lite över sex lugnar det ner sig.

Alldeles själv fixar jag att hämta ut några paket och jag säger till den äldre mannen att "yipppieee, så glad jag blir!" och han ler vänligt och säger ..."är det så lätt att göra dig glad, ja, men då ska jag komma och hämta ut paket ofta ...".

Och jag börjar förstå hur kassan (läs: datorn) fungerar .., jaha ja .., det är så jag måste göra och ahaaa .., ni gör helt annorlunda med era trisslotter, ja, då förstår jag!

Äntligen börjar saker och ting falla på plats.

Och Johanna är en komplett ängel.

"Men det här gick ju bra!" säger hon när vi är på väg ut ur affären.

Peter, som påminner om Fredrik Englund i Ystad och arbetar i charken, är lugnet själv och frågar smajlande hur det känns.

"Jo, men det blir nog bra vad det lider ..", säger jag.

När allt får lägga sig.

Och nu är jag hemma och sitter i nattsärken fast klockan bara är åtta.

Halleluja att jag inte börjar arbeta förrän två i morgon! hälsar kassörskan Nilsson.

Sånt man kan fundera över .....

• Till exempel varför man i P4 ringer och intervjuar människor klockan fem eller sex på morgonen? Är det inte möjligt att göra en intervju dagen innan .., man hör ju hur vansinnigt trött den utfrågade är, och knappt pratbar!
  

• Jag minns fortfarande känslan, eller f a s a n, när det gick upp för mig att det vatten vi använder på jorden inte nybildas. Som lväldigt ung trodde jag nog att regnet var "nytt" vatten, ja, det skulle alltid komma mera. Och i ett radioprogram diskuteras detta att så många miljoner eller miljarder människor lider av vattenbrist, medan vi tvättar våra bilar i dricksvatten.

• Ibland i radions nyheter hänvisas till ett reportage från någon av alla SR:s korrespondenter, eller så får vi höra ett inslag från en intervju och allt vi får ta del av är kanske en enda mening, ibland bara tre, fyra ord. Då tänker jag så här .., inte kan det vara särskilt tacksamt att vara reporter. Och inte att vara den intervjuade heller.
  

Önskan ...

... från en kyrkans gästbok någonstans i norra Sverige.

Femton-noll-noll ...

... ska jag vara på jobbet, men innan dess tar jag bilen och kör till Slöinge.

Matöppet med paketutlämning är målet.

Ute råder kompakt dimma och landskapet blir som främmande, ja, helt obekant.

Passerar Lilla Gubben och hans kamrater som står i hagen, tänker på hästarna på Irland som svälter ihjäl ..., stannar inte till .., känner den där ...,"ska-snart-till-jobbet-oron" inombords och fokuserar på pakethämtandet.

Från Slöinge går vägen mot Getinge (alltid detta "inge", Slöinge, Harplinge, Getinge, Steninge) och vägen slingrar sig genom granskog och där är stora hästgårdar och där är en flicka som är ute och rider och jag tittar på klockan och tänker att måtte jag ha kört rätt!

Det har jag.

Tittar in på Coop i Getinge och letar efter kalasbyxor - utan resultat -, köper en blodkorv för tjugotvå kronor och susar sedan iväg hemåt.

I Steninge ligger havet grått ..., och nu är det exakt två timmar kvar tills det är dags att sätta sig i bilen igen och jag önskar att jag inte vore så inutiskärrad över att hamna på en ny arbetsplats, men så är det och det är inget att göra åt.


Särdals kvarn.
Så här ser det ut sommartid .., då återstår bara nån kilometer till Hemköp.


Det löser sig.

Det löser sig alltid.

Födelsedag & namnsdag ...

Sex blå asietter köpte Rita till mig, när hon besökte en marknad i Oxford.
"Det bara stod moster Bisse på dem!" sa hon och log.


Jättegrattis till världens bästa systerdotter (för övrigt den enda jag har) som idag fyller 44 år.

Hur är hon?

Jo, eldfängd, skrattig, älskar högklackade skor, är morgontrött, bestämd, dålig förlorare, omtänksam, fnittrig, ambitiös och oerhört lättrörd.

Grattis Rita!



Och grattis också till dagens namnsdagsbarn - Hilda - vars far heter pv.

När jag första gången skulle träffa Hilda blev jag nästan kräksjuk av nervositet och flydde till stranden och havet.

"Stackars henne, hur kul kan det vara att träffa pappas nya kvinna och att förhålla sig till det på ett bra sätt?" tänkte jag.

Inte kan det vara alldeles lätt för barn när pappa eller mamma lyckligt presenterar sin nya kärlek.

Hur mötet gick? Jo, bra!

Och hur skulle jag beskriva Hilda?

Jo, hon är smart, tänker mer än hon pratar, hon är analytisk, oerhört omtänksam och älskar att skriva och teckna. Hon hetsar dessutom inte upp sig i första taget.

Den här lilla teckningen (bilden ovanför) gjorde hon som mycket ung madame och jag tycker så mycket om den .., så fylld av detaljer som den är!

Grattis till dig också, Hilda!

"Se så .., ut med dig nu!"

Bilden från reportaget.


Under goda tider blev det flotta villor, tjusiga bilar och förstås, minst ett par hästar i stallet.

När allt krackelerar och pengarna inte räcker till, ställs stalldörren på vid gavel.

Omkring tjugotusen hästar springer nu omkring på Irland och mängder av dem har - under den här stränga vintern - svultit ihjäl, eller är på väg att svälta ihjäl.

Bedrövligt, är ordet.

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet!

Kanske har Mian också skickat dig en bild av de här fönstren.

Vi gick förbi dem på vår lördagspromenad i Nora när vi hälsade på hos Stribergs-Christina.

Dalmatinerna skällde som tokiga när vi bloggtanter och pälstjejer passerade.

Varma hälsningar Karin på FOX."


/ Tack för bilden! Och ni får gärna ge er ut på fönsterjakt och i så fall skicka dem till bisse151@gmail.com. Vill du vara anonym, så är det okej, men berätta gärna lite om fönstret eller i alla fall var den är tagen.

Om kärnfysik och ransonerad duschtid ...


Alltid lika intressant är det att läsa om andra människors tillvaro.

Då och nu.

Här i vårt land och i andra länder.

Och tänk ..., - genom ett tangentklick bara - får man en inblick i helt andra kulturer.

Som hos den här madamen, till exempel.