torsdag 20 januari 2011

Tretton till nitton ....


Det var mitt pass idag - sex timmar - och nog hade jag aningen ångest när jag körde in till Haverdal, men tänk, den här dagen har - förutom ett stort strul vid sextiden - gått sååå bra!

Och idag har det inte varit några som helst problem med att fixa paketbiten och t.om. att jag har klarat av hästeländet ett par gånger (männen som spelar vet mycket mer än jag själv och står där och smajlar och säger vad som ska göras ..) och det har känts b r a.

Underbara kunder hela dagen!
Två kände jag igen sedan förut och då blir det förstås extra roligt.

Efter stängning, på väg till bilen, tvär-kramade jag om arbetskamraten Carina som hjälpte mig att reda ut strulet, och jag sa hur oerhört mycket det betyder att hon inte (i alla inte fall synligen) blev irriterad, utan är så rar och stöttande.

Peter var också på väg hem.
Han arbetar i charken och är hur duktig som helst, fast inte alls gammal, kanske tjugofyra?

Medan jag stod där och skrapade bilrutorna, kom han fram och sa ..."men Elisabet, du vet, det känns inte som om du bara har varit hos oss i fyra dagar, det känns som om du har varit där mycket längre ..." och jag hade god lust att ge även honom en kram.

När jag kom hem (körde hem LEENDE), stod en nygräddad paj på köksbordet och där var ett glas gott vin och jag tänkte att sicken underbar sambo man ändå har!

I morgon är jag ledig.

Och livet känns så gott, så gott.

Och å, så härligt det är med arbetskamrater igen!

16 kommentarer:

Tankevågor sa...

Blir så genomGLAD av att läsa det här inlägget! :-D

Sååå skönt att du trivs alla redan.

Elisabet. sa...

Londongirl: ja, du förstår, dom är så otroligt RARA och snälla! Och det betyder så mycket när man känner sig osäker och liten, för det gör jag när det är det här med spel och post ...

SoF sa...

...å så åker nästan näsduken fram igen. ;)

Glad för din skull!

Mian sa...

Skön läsning Elisabet!

Jenny sa...

Jag sitter här med ett stort leende på läpparna när jag läser ditt inlägg!

Men, jag förstår samtidigt känslan, när man kommer ny till jobbet med alla nya rutiner att sätta sig in i, då är det inte så konstigt att man har en klump i magen...

Evas blogg sa...

Vad härligt det låter! Och jag förstår dig angående arbetskamrater.De fyller ens liv.

Linda sa...

LYCKA!!!

Ruta Ett sa...

Härliga människor - men det beror förstås mycket på hur man är själv...och du är ju också så härlig!

Elisabet. sa...

Mian, sportigajenny, Eva och Ruta Ett: men ni kan inte tro hur vänliga dom är! Jag VET hur kämpigt det är när man har någon ny som ideligen frågar och det blir fel och man ska reda ut det, det är jättejobbigt, även om man har all förståelse för den som orsakat det hela.

Ändå är dom såååå vänliga!

Elisabet. sa...

Eva igen: ja, jag känner verkligen hur mycket jag tycker om det här med att vara en del av en gemenskap .,. jag förstår det du skrev häromdagen.

Det är roligt att vara en pusselbit bland andra.

baratradgard sa...

Du är ju alldeles jätteny på jobbet. Du får inte ha så stora krav på dig första veckan. Och om ett par månader bongar du in de där hästarna med förbundna ögon. Ja rätt som det är kanske du själv lämnar i en rad.

Elisabet. sa...

baratradgard: "bongar in" ..., här har vi en som hade platsat bakom ATG-apparaten ,-))

Evas blogg sa...

Ja det är ju det och ibland blir jag smått galen av att inte vara just en sådan.

Rexxie sa...

Men hallå! Självklart skulle du ha kramat även Peter!

Nu gör du om och gör rätt nästa gång du träffar honom!

Monet sa...

Åh, underbart Elisabet. Och för att ytterligare förhöja din glädje kan du kika på min blogg och se att det snöar för fullt här hos oss:-)

Skön ledig dag i morgon önskar jag dig!

Ulrika sa...

Å nu blev jag rörd...:)