Dagens fönster ...

"Här kommer en fönsterbild.

Förra gången fick du en bild tagen inifrån utedasset i riktning mot Jans torp och denna gång blir det tvärtom.

Hälsningar Mian."

// Mian som med sin nya kamera upptäcker allt möjligt. Ja, titta här, t.ex!

"Om jag vann 1 miljon på Lotto skulle jag ..."

Telefonen tillhör min rödvitrandiga syster som inte bryr sig i nymodigheter.
Har den här telefonen dugt i alla år, duger den nu också.
Tycker hon.


Det är önskerubriken som Mossfolk vill veta svaret på.

Om jag vann 1 miljon ...?

Ja, det är ju egentligen för lite pengar för att radikalt förändra sitt liv, men ändå .., jo, det kan bli mycket trevligt för dom slantarna.

Jag skulle börja med att göra mig skuldfri. Nu har jag inte någon större skuld, men skönt ändå att ha noll på det kontot.

Barn och barnbarn skulle få en rejäl slant var.

Därefter skulle jag leja några hantverkare och betala ombyggnaden av altanen, den som tidigare var en icke-varmbonad-sådan, så där så att vi någon gång för den klar och kan använda den som vardagsrum med utsikt över ..., lillvägen.

En Friggebod skulle omedelbart beställas!

Resor förstås, men jag vet inte riktigt var, för sedan jag hamnade så nära havet, känner jag inte längre samma sug och jag trivs ju så himla bra hemmavid.

Kanske skulle jag köpa mig en Vespa - en italiensk historia -, det tror jag nog.

Och så skulle jag spara, så det blev en glädje att titta in på sitt konto.

Ungefär så.

Och nu frågar jag er: vad skulle n i göra?

Ingela sa...

Jag skulle bygga det där lilla huset vid sjön som jag drömmer om. Och det skulle bli så fiffigt och ekologiskt med sjövärme och separat omhändertagande av fast och flytande från toan och gråvatten separat till infiltration, både välisolerat och ventilerat och smart på alla vis. På så vis skulle det bli minimala driftskostnader. Då kunde jag tillbringa min tid var som helst och ändå alltid ha en fast punkt där jag kunde vara när jag hade lust.

mossfolk sa...

Jo, jag inser också att en miljon inte är mycket... och ändå en ganska redig slant :)

Vi skulle resa till Peru (tjo, där rök 100 000 direkt).

Och så skulle vi bums betala av (studie)lånen och säga upp detsamma för hösten.

...och fixa till bilen lite, alternativt byta in den och köpa en nyare.

Resten finge hamna på husspararkontot. Jodå, det finns ett sådant med imponerande 500 kronor på ;)

Så skulle jag göra.

Turtlan sa...

En stor del av summan skulle gå till ett husköp bums. En grundplåt.

En del skulle nog gå till en lite lite större båt. Byta upp oss kan vi kalla det för.

Men mycket skulle också gå till resor. Min ständiga reseabstinens skulle lindras utan tvekan.

Sen så skulle jag bjuda mina goaste vänner på en kul helg någonstans med lyx, flärd, god mat & dryck.

Sen så skulle jag vilja skänka en summa till barnhemmet vi besökte i Swaziland på Sydafrikaresan. Det barnhemmet är en av de finaste upplevelser jag varit med om så det vill jag göra.

Sen är nog miljonen slut ..

Evas blogg sa...

Jag skulle köpa en bättre bil.

Och bygga till vid skogsbrynet, bara ett litet rum där man kan sitta i en soffa och läsa. Sedan skulle jag ge barnen var sin slant. Jag skulle hyra det där huset vi har sett på nätet, det som ligger på ett berg i Kroatien, dit skulle jag bjuda med mig hela familjen på en två veckors semester. Och så resa tillbaka till Island förstås :)Sen skulle nog pengarna vara slut.

Tankevågor sa...

Jag skulle skaffa en avsaltningsanläggning hit ut till ön så att vi kunde använda oss av havsvattnet.
Köpa några solpaneler till våra tak.
Laga en av våra bryggor som håller på att ge upp.
Ge sönerna varsin rejäl slant....göra en biltur i Cornwall och Wales och hälsa på goda vänner....och så skulle jag ta mig råd att vara ledig en månad i höst och njuta av att vara på ön i lugn och ro.
Läkare utan gränser skulle få dela pengarna med mig och även de som arbetar med de hemlösa i Stockholm.

( en italiensk vespa låter som det skulle passa dig perfekt) :-)

Bloggblad sa...

Tänk, jag skulle inte göra några drastiska förändringar, bara sköta om huset lite mer - och sluta jobba i skolan. Men jag har lovat två av kollegorna, att den dan jag vinner en miljon och slutar jobba, ska jag rulla över gatan en gång i veckan och ha musik i deras klasser. Och det måste vara runt fikadags på tårtadagen...

Ulrika i England sa...

Och jag skulle köpa en sommarstuga i Skåne. Någonstans där de kostar under miljonen...

Mian sa...

Jag skulle omedelbums sluta på min nuvarande arbetsplats och använda pengarna som en grundplåt för att hitta ett roligare och intressantare sätt att försörja mig. Det borde funka även om en mille inte är så mycket pengar nu för tiden.
Lite mer kamerautrustning skulle jag skaffa också, nytänd som jag är :-)

STORARTAT! sa...

Åh, vilken dröm att vinna 1 miljon. Jag skulle åka världen runt till alla de stora modehusen och gå på visningar, köpa tyger och garner och sedan köpa en liten stuga vid havet (om det blir nåt över), eller en värstingsymaskin.
Det skulle jag göra. Jag skulle använda upp alla pengarna själv för det är jag värd.

Rexxie sa...

Ny bil, en liten resa till Metropolitan och sedan vet jag inte...

Jo, jag vet, skulle nog ta en försvarlig slant och sätta in på Kiva.

Monet sa...

Jag skulle göra något så tråkigt som att amortera en stor del av huslånet.

Resten skulle jag be om hjälp att placera resten på ett vettigt sätt (om det nu går i dessa kristider) och se till att en lagom slant gick in på utgiftskontot varje månad för att täcka upp den eländiga pension nästan alla svenskar får numera.

Mina barn skulle jag INTE ge några större summor. De har fått allt de behöver och mer därtill under sin uppväxt och studietid och hjälp med att komma igång i livet. Jag tror inte på att skämma bort vuxna barn, jag har sett alldeles för mycket kravställande som kommer av det.

Däremot skulle jag vara så generös jag kunde med att bjuda dem på resor och middagar och trevliga upplevelser. Och roliga presenter till jul och födelsedagar. Annars tycker jag att jag har precis allt jag behöver!

Och ikväll ....

... sitter Emma och hennes kompisar i publikhavet på Skansen.

Dom ska vara med och sjunga allsång.

Gissa, om mormor ska hålla ögonen öppna!

Två biljetter till salu ...!

Plats 21 & 22 rad 8. sektion E. Lördag 20/8-11 kl 20.00. pris 500:- st. :)

Nästa lördag, finalkvällen i Ystad.

Plats 21 & 22 rad 8. sektion E.

Lördag 20/8-11 kl 20.00. pris 500:- st.


Det är min f.d. arbetskamrat Emelie som har två biljetter till salu!

Intresserade?

Maila bisse151@gmail.com.

Fyrahundratjugo minuter ...

.... på jobbet och ingen röst har jag, men väl världens underbaraste arbetskamrater!

När en timme av mitt pass återstår, säger jag till chefen att om jag är så här i morgon, då blir jag hemma.

Då erbjuder sig den rara Frida att ta min eftermiddag (hon arbetar även förmiddag), bara hon får en matpaus under dagens gång och det säger Bodil att det ordnar sig och alltså kan jag nu i morgon stanna hemma utan att ha den där skräcken över mig att det strular sig.

Man kan ju fråga sig vad det är för en värld vi lever i, när man ska ha sån ångest över att inte vara frisk och kry. Ja, för jobbets skull, alltså.

Och arma människor som o f t a är sjuka .., kanske på grund av migrän eller annat; hur ångestfyllt ska det inte vara för dessa att ringa och meddela att "tyvärr .., idag blir jag hemma"?

Nu ska jag bara vila och inte öppna näbben.

Medan jag skrev den förra meningen, nös jag nio gånger på raken.

Nej, jag ska lägga mig på soffan Ektorp och ta pläden från Klippans yllefabrik över mig och så ska jag lyssna till dagens sommarpratare, samt till Torgny Lindgren som högläser ur sin bok "Minnen".

Det är ju underligt .., när jag läste den boken tyckte jag inte att den var så där över sig .., men när jag hör författaren själv läsa, då älskar jag den!

En slags härlig rutin blir det att varje dag lyssna till herr Lindgren.

Eftersom jag i sommar bara har två veckors ledighet, känns det ännu viktigare än vanligt att ta vara på v a r j e dag. Om jag endast och allena ska drömma om dom där fjorton dagarna - uppdelade på två omgångar -, så kommer livet att bli så enbarmligt tråkigt.

Men Torgnypratet .., det blir som en vardagens guldkant.

Och dagens bild, vad har den med texten att göra?

Jo, på väg hem passerade jag Steninge och där kom då en man promenerande, bärandes på en håv och en liten hink - den senare till synes fylld med krabbor -.

Det var då jag kom att tänka på den där kvällen i fjolsomras, i Bohuslän, när jag tog bilden av pv och den store och lille mannen .., vilka alla låg med rumporna i vädret och spanade efter just krabbor.

Så var det.

Tisdagsfönstret ...

.... kommer från Wadköping.

Fönsterfångerskan var stickmadamen.

Nämligen Ulrika.

Tack och bock!

Katt till middag ...

För inte alls länge sedan flyttade AP och hennes Micke in i nya huset på Ekerö.

En Smålandsvilla - vilket nog faller pv i smaken -.

I omgivningen finns ett oändligt antal katter och är det nånting Nelly tycker är härligt att jaga (helst nafsa i svansen, ja, kanske rentav att äta upp ...), så är det väl just katter.

Här sitter hon på spaning.

Eller är det möjligen så att hon spanar på dr Böhlander och Emma, Emil och deras kamrater .., ja, dom har ju varit på besök och inspekterat det nya huset.



Och hälsat på Taurus.

Förstås.

Nelly håller koll.

På kullen ....

Tanken var att vi idag skulle susa iväg norrut, till Gränna.

Där skulle vi besöka turistbyrån och gå på guidad tur och guiden skulle vara sportigajenny.

Nu blev det inte så.

Igår var jag förfärligt hostig på jobbet .., idag har jag nästan ingen röst och hostar mig galen mellan varven.

Pv har ägnat en stor del av dagen åt att måla andra varvet i vardagsrummet .., jag har ringt och förvarnat min chef om att jag kanske blir hemma i morgon och sedan ändrat mig och ringt och sagt att "nej, men jag kommer ..." (fyra arbetsdagar återstår, sedan väntar semester .., det ska nog gå vägen) och sist av allt åkte vi till Sennans snickeri, nordost om Halmstad, där det inhandlades brädor som ska bli till hyllor på ömse sidor om det ena fönstret i det nymålade rummet.

En sväng förbi Coop vid Eurostop blev det.

Och middag ute i det gröna.


Som vanligt håller sig pElle max femtio centimeter ifrån oss.

sigge nilsson däremot .., han ligger fem meter bort och fast vi ropar på honom, bryr han sig inte.

Vinklar bara på öronen lite.


Men liiiite låter han sig gosas med.

Lite motvilligt.

Att bli masserad i nacken .., ååå, det är ändå det skönaste som finns, då kan man uthärda en stund i husses knä.

Tidigare idag såg jag tre skator som tjattrade och läxade upp sigge, som låg alldeles prick stilla på gräsmattan och inte brydde sig det minsta.

Max någon meter ifrån honom var skatorna och om ni visste hur det lät!

Senare upptäckte jag en lång fjäder vid vinbärsbusken.

Hmmm .., undrar just om det var därför han blev så uppläxad?

"Hur det kom sig att jag började samla på fönster ..."

Lika så gott att önska God Jul, medan man ändå är i gång!

Den önskerubriken kommer från Mossfolk.

I september år 2005 börjar jag att blogga och redan den första månaden nämner jag min fascination för fönster.

Då har jag besökt Olof Viktors Café och Bageri i Glemminge och fallit pladask för deras punschveranda med de allra vackraste fönster med handblåst glas!

Och någon vecka tidigare hade jag turat över till Helsingör och där passerat en innergård där ett fönster stod på glänt och där inifrån hördes stillsam musik och jag tyckte att det var så härligt.

Om detta hade jag berättat på bloggen.

Döm om min förvåning när det i min inkorg kommer ett mail från en för mig helt obekant man, vid namn Martin Giertz.

Herr Giertz är nämligen också fascinerad av fönster.

Kanske var det han som inspirerade mig att börja med dagens fönster?

Här är inlägget.

Vissa fönster har skuttat rakt in i mitt hjärta.


Det från Skottland, utsikten från ett kök och ut mot en hed/äng där en häst betar.
Norsk avsändare och förlåååt, men jag kommer inte ihåg vem det var!


Ännu ett fönster från Norge med en liten pojke som tittar ut genom ett fönster.
Bildtexten lyder "Bror hytte".


Ett fönster från Jämtland, från vännen Eva.
Hur många av oss känner det inte på det här viset under perioder i livet?
Att vi vill komma ut?
Känna oss fria?
Det må vara i ett förhållande eller när det gäller ett arbete.
För mig blev den frihetslängtande humlan mer än bara en ..., liten humla.


Och här .., ett lekstugefönster med två småttingar som skymtar där inne.

"Hej Elisabet!

Jag är en trogen läsare av din blogg och tycker väldigt mycket om den.
Kan inte låta bli att skicka dig ett foto från ett lekstugefönster.

Det är mitt barnbarn Moa (2år) och bonusbarnbarn Charly(3 år) som hälsar på i 6-åriga Livs lekstuga.

Det syns att jag stör dem när jag kommer och vill knäppa kort, så de fick leka ifred sedan.
De fikade med kex och vatten."

Så skrev Erja från Storvik och jag kom att älska det fönstret!


Och det här .., ett hotellrum från Frankrike .., en obäddad dubbelsäng och ett fönster på glänt.
Avsändare: Christina Alvner.


Och ett från Italien .., en gammal tant som "hänger" ut genom det öppna fönstret och tittar ner på omgivningen. Det fönstret tog Emma och skickade till sin mormor som är jag, men just den bilden hittar jag inte, men denna tog hon också.
Bara detta att en elva-tolvårig tös kommer ihåg att mormor tycker om fönster !
I love You, Emma!


Och ett som jag själv fångat.
Mitt fönster i Ystad och Emma som har sovit över och nu tittar ut.

Under årens gång har det kommit mail från fönstertillverkare som vill att jag länkar till deras sidor, men det har jag liksom ingen lust med.

Senast förra veckan.
Det var en småländsk företagare som - ytterst schangdobelt -, erbjöd mig två biobiljetter om länken till hans fönsterföretag finge finnas med på sidan.

Ja, så var det Mossfolk.

Nu vet du.

Och miljoners tack till alla generösa fönsterfångare som under dom här sex åren bidragit med fönsterbilder!

Tack Ulrika (mästarinna i kärva och härliga fönsterbidrag!!), Monet, ellem, Guy (hur mycket älskade jag inte ditt tågfönster från Vietnam ...?), Turtlan .., Hannah Edensten (med fönstret från tåget på Sri Lanka! underbart var det!) .., annannan med fönster från Portugal, ja, till er alla, verkligen till er alla ...., ni är helt underbara!

Fler som vill vara med?

Maila i så fall en fönsterbild till bisse151@gmail.com och berätta gärna lite om när-hur-och-var.

Elisabet.

Sportspegeln intervjuar ...

... den medaljprydde simmaren, herr pensionatsvärden Göransson.

Dagen till ära är reportern förfärligt hes och raspig.

Dagens fönster ...

Titta så fint ovanför själva fönstret!
Och grönt och rött tillsammans .., sååå vackert!

"Hej!

Hittade några fönster till dig när vi var till Villvattnet för att se Villvattskampen.

Om jag förstod det rätt hade det en gång i tiden varit post och telegraf i detta hus.

Kramar Anitha."

// Villvattnet .., då tänker jag på den där magiska dagen vid sjön, då, när pv förvandlades till en Guuuuud!

Önskerubrik nr 5 ...

"Det bästa med Skåne" ..., det är vad Steel City Anna ber om.

Det bästa med Skåne är förstås Ystad.

Alla rara grannar som bodde mitt emot eller i samma hus.

Som här, kvinnan som tittar ut när det är filminspelning på gatan nedanför.

Vi sitter på första parkett och där ute agerar Krister Henriksson som Kurt Wallander.



Det bästa var också min lilla lägenhet.

Skruttig och ynkligt liten och ett hemskt badrum.

Och ändå .., mitt livs första egna lägenhet!



Jag kom verkligen att ä l s k a den!



Och stranden med mjuk sand och ganska tvärdjupt.

Precis som jag vill ha det.

Allra finast är Sandhammaren ett par mil österut.


Från mitt fönster kunde jag följa livet där utanför.

Ungdomar på väg till skolan .., festglada unga flickor och pojkar om helgerna .., och som här på bilden .., en äldre tant som småpratar lite med Jonna, hunden som tillbringade dagarna inne i second-hand-affären hos sin matte.


Och innergården.
Koltrastsång.
Duvkorrrrrr.


Min trappa mot gatan och mina blommor.
Och Wilhelm som pustar ut och inte längre orkar som förut.



Livet utanför.
Sopåkare och kommunanställda och filminspelare!

Vill du se mera av Ystad?

Klicka då här.

Frusen ....?

Läs här, så blir hjärtat varmt.

Det handlar om småbarnstankar.

Alla som har katt ...

... känner nog igen sig.

Säg den katt som inte tycker om att lägga sig på det - till synes - allra mest krångliga stället!

Helst fyllt med papper.

Här ligger pElle och sover på en en trave bankpapper, en parfymflaska, en gps-apparat och en blomsterpinne!

"Vad saknar du mest från Malå ...?"

.... skriver Anna i Sheffield som förslag till önskerubrik.

Ja, vad saknar jag mest?

Kanske känslan att vara en del i ett större pussel?

Att människor känner till ens bakgrund; att man inte behöver förklara.

Jag längtar sällan hem, men skriver ofta om Malå.

Malå är liksom bjälklaget i mitt hjärta.

När jag tänker på Malå, då tänker jag på människorna.

Jag tänker på grannarna (varav många inte länge finns kvar) .., tant Margareta som arbetade på biblioteket och som älskade att fiska och gick med ena foten inåtvänd .., tant Sylvia som odlade ärtskidor och kokade mormorssaft .., Marianne Sidén som hade stor och härlig rumpa och en Carl-Larsson-tavla ovanför kökssoffan .., jag tänker på den alltid så vänlige farbror Mauritz och jag tänker på klasskamraten Gunilla som jag dagligen i sju års tid väntade på var morgon när det var skoldags och som alltid - åtminstone vintertid - letade efter sina vantar!

På vår väg till skolan passerar vi Lundgrens Café och bageri.
Där, ute på gården, står högar med backar fyllda med nybakade limpor, förpackade i något som liknar vaxade påsar.
Det doftar övermåttan ljuvligt!

Jag tänker på Eva Hedströms mamma Dagny som rökte Bill utan filter och jag tänker också på Eva och mig själv ståendes i hennes rum och så spelar vi den här låten och har kastrullock som instrument och det är bara så himla roligt!

(I Evas rum finns nämligen en radiogrammofon där man kan ladda flera vinylskivor samtidigt .., en efter en faller dom ner och det är som ett litet mirakel!)


Gudrun vid kassadisken.
När man kommer in på Burwalls, plingar en liten klocka som sitter fäst vid dörren.

Och jag tänker på Burwalls Bok & Pappershandel med Åke som var fotograf och mest satt inne i det lilla kontoret.

Precis på pricken kan jag komma ihåg doften där inne!


I ateljén på Burwalls.
En liten boggmadame med nötta skor.

Nu arbetar dottern Gudrun i affären och Gudrun var min klasskamrat genom hela grundskolan och ingen hade vackrare handstil än hon!

Jag tänker också på Karlssons Livsmedel .., och gamla Pressbyrån med telefonkiosken där dörren hade ett runt handtag .., jag tänker på grannarna Kalle och Mimmi Forsberg som hade något så fantastiskt som ett s i t t b a d k a r (och därtill en häst!) och Verner och Naima Marklund vars radioapparat hade något som liknade elfenbensknappar - fyrkantiga sådana - och ååå, så läckert det såg ut och när man sålde majblommor hos Verner och Naima bjöds man alltid på godis och medan Naima hämtade karamellskålen, fick jag titta på den fantastiska radion!

Jag tänker också på mejeriet - inte långt hemifrån - där vi köpte mjölk i tillbringare.

Jag tänker på skoltiden som en bra tid och min egen uppväxt som trygg.

Och jag tänker - leende - på grannens pojke Bo Sandström (som långt senare skulle gifta sig med den här idogt hantverkande bloggerskan) som hade en sån fin och häftig stereoapparat och inte bara det; han hade även HÖRLURAR och det är en stor händelse när kompisen Rolf och jag själv får testa att lyssna på musik i dessa hörlurar och vi turas om att lyssna och skriker högt när vi ska prata och Bosse, som ju har testat detta redan, skrattar gott åt oss.

Det är den här låten vi lyssnar på.

Men saknar jag allt detta som jag tänker på?

Nej.

Det jag saknar är nog själva känslan att vara del av ett pussel; mer som en självklar del.

När pv och jag själv för två år sedan besökte Malå, bestämde vi oss för att köra till Solviksbadet, beläget några kilometer utanför samhället.

Precis när vi ska gå över vägen, kommer en bil körande och tvärbromsar och ut hoppar Greger Lycksell, en tidigare arbetskamrat till mig - och bra mycket yngre - och han kommer emot mig och brer ut armarna och ger mig en sån varm kram!

"Men Elisabet, jag tyckte väl att det var du!" säger han glatt och strålar med ansiktet.

Det är då fjorton år sedan jag senast såg honom.

Och senare samma eftermiddadg när pv och jag själv närmar oss hotellet där vi ska övernatta, ser jag en kvinna på cykel och i samma ögonblick upptäcker jag vem det är .., det är Vega, hon som var en sån underbar dagmamma till Anders .., och jag skuttar ut ur bilen och Vega säger ..."du förstår, jag var ute och letade dig, ja, jag hörde att du skulle vara på byn!"

Den känslan kan jag verkligen sakna.

Pusselbitskänslan.

Dagens fönster ...

"Hej igen!

Fönster, många fönster.

Bilden tagen tagen i Paris maj.

Märkligt nog tänkte jag på dig när jag såg fönsterputsaren högt där uppe. :)

Vet inte om det passar din samling, men du får det i alla fall!

Ha bra!"


// Och det var den här madamen, som råkade titta uppåt.

Olikheter ....

Han med sandalerna vid mitt bord i Ystad.


Så här är det: när jag har varit med om nånting riktigt spännande, då blir jag oerhört ivrig och kan knappt sjå mig innan jag får berätta!

Jag går absolut inga omvägar, utan rakt på sak.

"Men nu ska du få höra vad jag var med om idag ..!"

Så skulle det låta.

Sonen, han är precis tvärtom.

Han ringer och så småpratar han en stund och frågar om jag är förkyld och "men oj, hur du låter, har du jobbat idag ..?" och han frågar om pv har åkt till Dalarna och lite annat smått och gott.

Sen .., säger han så här:

"Men idag var jag med om nånting annorlunda."

Och så kommer det.

Jo, jag får veta att han - efter arbetets slut - går en sväng på stan i Malmö och han är såklart civilklädd och har sandaler och från en butik som säljer smink kommer en kvinna ut, bärandes på en väska ..., och kvinnan skyndar sig iväg och lämpar så över väskan till en väntande man och så kommer butikspersonalen utrusande och säger att kvinnan har tagit varor och då minsann sätter den sandalskodde sonen fart efter väskmannen och ropar att han ska stanna, ja, att han har polisen efter sig!

Vad som då händer är att en äldre man helt enkelt slår fälleben på den flyende väskmannen - hurra!! -, som faller pladask till marken, och så hinner sonen upp honom och tillkallar kollegor som är i tjänst och det visar sig förstås att i den väskan fanns gott om stöldgods!

Sånt gillar jag.

Nej, inte stölder, men när tjuvar och banditer faller på - ja - om inte eget, så på andras grepp.

Och den äldre mannen som bidrog till att fastfångandet, han bara gick sin väg efter utfört värv.

Han borde få medalj, tycker jag.

"Om jag finge välja - helt fritt -, ett yrke ... vad skulle det då bli ..?"

.... frågar Monica i avdelningen "Önskerubriken".

Här kommer svaret.

// I samma filmserie på youtube (en ruta intill min film) upptäcker jag ett inslag om tuppfäktning.

Vad är det för underliga människor som tycker om att se djur plåga andra djur?

En vänsterhand från Nora ...

Den där ihärdiga fönsterfångerskan från Västmanland, hon har minsann håven med sig både nu och då.

Idag blev det inget fönster, men väl en vänsterhand!

Så här skriver hon:

"Här kommer en vänsterhand till dig.... :)

En liten intervju gjorde jag förstås också.

Ålder: 43

Stjärntecken: stenbock, född på julafton.

Jobb: Grundförstärkare.

På frågan om hur han trivs med sitt jobb, på en skala 1-10 svarar han: 8.

Drömjobbet? "Att bygga tävlingsbilar". (Fritiden ägnas åt rally.)

Vänster tumme upp.

När jag frågar om en för honom typisk egenskap blir svaret "Lugn. Jag hetsar inte upp mig i onödan."

Tjingeling från intervjuerskan!"

Önskerubrik nr 4 ...?

En annan resa.

Monica sa..., ja, det gäller önskerubriken.

1. Hur var det att lämna landet i norr en gång som ung?

Första flytten söderut var i maj 1973 och flytten gick från Lycksele till Malmvägen i Sollentuna.

Lilla fröken "Dr Böhlander" var ett år och själv var jag nitton och hennes pappa hade precis börjat sin utbildning på polisskolan i Solna.

Flytten gick hur bra som helst, men den där "höjden" där vi skulle bo (jag som inte varit där, såg för min inre syn en kulle med gröna ängar nedanför ...) , den visade sig vara mitt emot höghusen i centrum och nog var det stor skillnad mot för Vilhelminavägen 12 B i Lycksele, men jag trivdes bra .., allt var ju spännande och nytt.

Och ytterligare en annan, men bara över dagen.

I lägenheten under oss bodde en hårt arbetande familj från Turkiet - och mitt emot oss -, ett par från Grangärde i Dalarna.

Den kvinnan var dagmamma.

I samma trappuppgång fanns även Florence som arbetade på Solvalla och hade en boxer som hette Fifi.

Där fanns även familjen P från forna Jugoslavien och den kvinnan erbjöd oss schangdobelt att köpa "stjälade kläder till ett bra pris". Vi tackade nej.

Längtade jag hem till Västerbotten?

Nej, men telefonräkningarna blev dyra .., var kväll ringde jag hem och pratade en stund med pappa eller mamma.