Förmiddag i landet Halland ...
Vaknar tidigt och är förfärligt yr.
Tänker på den där gången i Ystad när jag kräktes oavbrutet i timmar och inte kunde vända huvudet åt ett visst håll - nån slags
kristallsjuka - förklarade man.
Så jag lägger mig på soffan Ektorp och blundar.
Vid mina fötter sover en ihopkurad harry och det är
precis som om han känner på sig att idag gäller det att vara lugn och det är vad han är.
Alldeles stilla ligger han.
Tv:n är påslagen.
Nyheter - väderleksrapport -, ekonominyheter, kravaller i England.
Senare .., en dokumentär från ett sjukhus någonstans i världen.
Det är blodiga närbilder av höftledsplastik .., där är hjärnoperationer och där en orolig man i 50-årsåldern som just har fått veta att han har prostatacancer.
Inför operationen är mannen omåttligt nervös och har svårt att hålla tårarna borta.
Han har vackra bruna ögon.
Efteråt får mannen veta att cancern har spridit sig till hela prostatan,
kanske har man lyckats ta bort det mesta, ja, förutom några mikroskopiska celler.., och läkaren säger att "vi hoppas på det bästa, men risken för återfall är förstås större i ditt fall".
Intill mannen sitter hans hustru som har sonen i sitt knä.
Hon stryker med högerhanden över sonens rygg - fram och tillbaka -.
Mannen säger inte så mycket, men i ansikte speglas rädsla.
Och själv ligger jag på soffan och ser träden vaja för vinden .., det rister i husväggarna .., och över himlen seglar molnen iväg i våldsam fart.
Om tre timmar ska jag arbeta.
Sett i ett större perspektiv känns allting bra.