En inköpslista från Värmland ...

Om ni klickar på bilderna, blir det tydligare.



Visserligen kapad på mitten (av mig), men det är samma lista.

Så här skriver avsändaren:

"Hej Elisabeth!

En inköpslista. från Ica maxi Karlskoga Verkligen gedigen.

Ordning och reda.

Skriven i ordning för hur affären är organiserad.

Hälsningar Eva i Värmland."

// Att lägga in listor som kommit inscannade och få bra skärpa på dem, är jättesvårt!

Nu försökte jag att fixa till det i redigeringsprogrammet, men det allra enklaste är att ta en bild med kameran - helst utan blixt - och så kan jag kapa bilden om den blir alldeles för stor, det är inga problem.

Nåväl, tack ändå Eva för o m t a n k e n!

Fler som vill bidra?

Maila då listan till bisse151@gmail.com

Detsamma gäller förstås fönster.

Som medicin ...

Och så tar jag harry med mig och går ner till havet.

Just då - i den stunden - strålar solen, men det blåser friskt och havet är vresigt, ja, liksom frustande!


Aldrig är harry så glad och sprallig, som när han får springa fritt nere på ljungheden, eller på stranden .., eller i skogen!

Åååå, så han springer och skuttar och han ramlar och slår kullerbyttor och upp igen och han strääääcker ut som en vinthund ..., och så ny runda, runt-runt-runt ..., och jag ler för mig själv åt hans så uppenbara livsglädje.


Det tar inte många minuter, förrän himlen mörknar.

Och det mullrar dovt från horisonten.

På stranden sitter ett stort sällskap med måsar ..,. harry har hittat en träpinne.


Just innan regnet kommer skuttar han glatt i det höga gräset .., lägger sig ner .., borrar ner nosen i marken. Kanske anar han doften av den kanin som nyss schwischade förbi?

Och så hemåt .., då har regnet återvänt.

Den alltid så glatt svansviftande krabaten har bråttom .., åååå, han har svansen mellan benen och tittar mot himlen när åskan mullrar, ja, svansen är nu nästan framme vid hakan .., och regnet slår mot honom och jag gömmer kameran i jackfickan och skyndar hemåt.

Hela tiden springer harry femtio meter före .., ja, han vet precis vägen och han vet också att han absolut inte får gena över grannarnas tomt.



Han är hemma någon halvminut före matte.

Och där sitter han på bron och väntar och viftar så glatt på svansen.

Ååå, nu vill han in!

Denne underbare lille krabat som gör mig så lycklig!!!

Mot deppighet ...

.... anbefalles i varje fall inte reprisläsning av Karl-Ove Knausgårds "Min kamp".

Skulle jag vilja påstå ,-)

Höstdepression ...

Ja, har man inte haft det tidigare, så har man det nog nu.

Tre dagars ledighet och lika många dagars ihållande hällregn (läs: skyfall) och blåst!

Och när jag ska trösta mig med tv-tittande, fungerar inte tv:n.

I stället tar jag fram ljusslingan som nu har hamnat i rumsfönstret .., längs fönsterbrädan (den som egentligen är en hylla).

Det är ändå snart advent.

Dagens fönster ...

... kommer från Öland och avsändare är Micke från Ångermanland och den mannen fick stor

fångst i fönsterhåven, kan jag lova er!

Kolsvart ute.

Och pv - som inte är ledig i morgon -, hostar och har sig ..., och har redan gjort kväll.

Själv ska jag krypa i säng och reprisläsa norrmannen Knausgårds "Min kamp".

Den första delen.

Varför då?

Varför läsa om den?

Ja, för att jag ofta läser snabbt och glömmer lika snabbt.

Nu ska jag läsa med eftertanke.

Men först ska jag titta in hos hemifrån-ingela och se vad hon valde för hudkräm.

(Nix. Hon håller oss på halster, den rackaren-)

Där och Då ...

Så där som för att ta vara på det sista av sommaren (kanske ett svepskäl ..., men det må vara), åker vi till närbelägna Steninge och äter söndagsmiddag.

Den alltid så generöse pensionatsvärden betalar och min plånbok får ligga orörd.

Min plånbok är för övrigt som en dagbok över viktiga händelser.

Den 19/9 2004 hade jag mer eller mindre tvingat helsingborgaren att för en gångs skull beställa lamm .., ja, vi var i Turkiet och jag berättade lyriskt om hur gott det var med lammkotletter.

Inte den gången.

"Ätit segt lamm men god sallad på liten strand", står det.

Så var det med den matupplevelsen för födelsedagsmannen.


På myntfacket finns mer att läsa.

"Den 26/8 2007.

Kokkari. Katter får fisk. +35 grader,"

Det var Emil och hans mormor som är jag, och så vännen Kent från Småland.

Vi var på Samos och jag minns precis var vi satt när Emil slängde små, små fiskbitar till katterna som sprang runt våra ben och jaaaamade.

Den 16/8- 2008 var Emma och jag i Grekland.

"Kefalonia med mormor. + 35 grader.

JÄTTEVARMT!"

Att mormor har dykt står också.

När Anna 2005 gifte sig finns där en notering om och intill står "30/12 - Thailand, Maria och co. välbehållna".

Det var tsunamin, ja.

Och längst uppe har en tonårig son skrivit att han är den bäste sonen.
Och den ende.



Ikväll i Steninge.

Kunder från affären som är ute och söndagsäter nickar till hälsning.

Vid ett av borden sitter en trubadur.

Och efter en stund kommer regnet farande från havet .., vi ser hur det kommer allt närmare och det haglar och någon säger att "jaha, nu kommer nog orkanen Irene!"

Här och Nu ....

På arbetsbänken i köket: ett gårdsäpple (det är pv som tycker om äpplen ...), en citron (den vackraste frukt jag vet och används alltid till te) och en gul paprika.


I vardagsrummet har en trött hundvalp krupit ihop i soffan Ektorp och i loppisfåtöljen sitter en pensionatsvärd och studerar morgontidningen.

(Jo, jo. Han vill förstås höja sitt resultat i nästa veckas nutidstest ,-)

Friidrotts-VM på tv.


På golvet, en bit ifrån den läsande pv, ligger pElle och sover på en ytterst provisorisk bädd, egentligen ämnad till harry.

"Åååå, men den är ju som gjord för mig!" tycks pElle tänka.

Just så är det.

Ingen mat är sååå god som harrys Royal Canin ..,. tycker pElle.

Och tvärtom.

Så snart vi lämnar köket, är harry framme och norpar sig lite kattmat.

Vän Av Ordning kommer nu att säga att detta är förfärligt ohälsosamt för såväl katter som hundar, och det är det säkert, men så fungerar det här just nu.

Jag brukar tänka på det allmänna världsläget eller på dom svältande barnen i Somalia .., och då blir det här med vem som äter vad, ja, det blir en bagatell i det stora hela.


I köket.

Avocadoplantan som varit hängig och allmänt risig mest hela sommaren, skjuter nu skott!

Det ser lustigt ut.

Plantan består till största delen av en ranglig stam på minst en halvmeter, ja, om inte mera, och så den lilla kvasten längst uppe.


Och på ett stort matbord ligger GP och väntar.

När jag slår upp sidan 8 och 9 är det inte långt ifrån att jag hajar till.

Den unge mannen på bilden, han som heter Gustav och är 26 år, påminner alldeles omåttligt om Anders, och bara detta att titta på bilden ... fyller mig med inutivärme!

Mammavärme.


Och tänka sig .., regnandet har äntligen tagit paus!

Dagens ulrika-fönster ...

... finns i Västmanland - i Kopparberg -.

Vännen Ulrika hade håven redo och titta, sån fin fångst!

Inte Irene, men möjligen Maj-Britt ....

Ett sådant förfärligt regnande och blåsande som vi har haft i natt, var det länge sedan jag upplevde.

Blomkrukor har dråsat i golvet (jag förstår det inte ..., det måste vara fönstret ut till den inglasade altanen ...) och såväl hund som katter v ä g r a r att gå ut.

Till slut fick jag svepa in mig i ett badlakan, koppla harry och mer eller mindre tvinga honom ut på gräsmattan.

Aldrig har jag sett honom pinka snabbare.

Och nu är klockan snart sex på morgonen och det regnar fortfarande något kopiöst och jag är evigt tacksam att jag är fri och slipper köra moppe till jobbet.

Ett kvällsfönster bara därför att ....

Ja, en sån här enbarmligt enformig lördag, då kan man slå till med tre fönster!

Det här är det sista och det kommer seglande från Norge; från Bente.

Och som jag förstod det (Bente, förklara gärna sammanhanget!), så tillhör fönstret den bortgångne och kände norrmannen Marcello Haugen.

Om den mannen visste jag noll och intet, förrän för en stund sedan.

Nu vet jag bara liiiiite, liiite mera.


Utsikten från stugan.

// Så här står det bland om Haugens lilla stuga - det är från Wikipedia -.

"I 1915 fikk Marcello bygget hytta Sameti, på tomten han hadde fått i gave noen år tidligere. Sameti ligger på en liten fjelltopp, Thokampen, ikke langt fra Pillarguritoppen ovenfor Otta i Sel kommune.

Eiendommen er på ca. 1 mål og har utsikt til fjellene rundt med bl.a. Rondane, og til stasjonsbyen Otta nede i dalen.

Marcello hadde reddet bonden Bredevangen på Thogården ved Ottaelva fra en ulykke i forbindelse med at hesten hans løp løpsk.
Derfor fikk Marcello fjelltoppen i gave.

Marcello gav hytta det sanskrit-navnet Sameti (d.e. jeg tørster), også assosiert med Jesus Kristus' ord på korset.

Han gjorde stedet tilgjengelig for allmennheten ved å henge nøkkelen på veggen utenfor døren. Eiendommen ble i 1983 gjort om til en stiftelse.




Och så här ser hela "hytten" ut ..., är den inte fin, så säg!

Tala om att bygga sitt hus på hälleberget.

För övrigt ...

... tycker jag att ni ska ta er en titt på en helt mästerlig bild!

lördag

hällregn, åska, mera regn, grå himmel, sova på soffan, korsordslösande, ahlgrens bilar, kexchoklad, kantarellmacka, vila på soffan, tv-nyheter, elände, orkanvarning, vick honung, alvedon, hosta, (pv) libyen, bårhus, åskmuller, saab, mörker, duggregn

nåja

det hade förstås kunnat vara värre

"Har fan på väggen ...."

Idol, är svaret.

Kluriga korsordsmakare är nånting som jag gillar.

Skarpt.

Medan regnet öser ner ...

.... gör vi ...., ingenting.

Jo, vi äter nötter av olika de slag och välsignar SVT-sändningen från friidrotts-VM i Sydkorea där smäckra kvinnor från Kenya vinner tredubbelt i såväl maraton som 10 000 m .., och vi ler stort åt den ryske tiokamparen som blir så över sig av glädje när han klarar 2.14 i höjd och jag säger ..."himmel, så vackra kroppar tiokampare har!" och pv hummar, jo, det tycker väl han med.

På ansatsbanan står Carolina Klüft som har ny frisyr och ser bestämd ut.

Ja, hon skulle säkerligen inte bli nervös för att redovisa dagskassorna i affären - så där som jag själv blir när chefens fru frågar mig -.

Det är vad jag tänker när jag vid tretiden lämnar soffan och då råkar upptäcka speglingen av ett av rumsfönstren .., ja, i akvarellen som jag en gång köpte i Malå.

Det var då när det var konstutställning nere i polishuset och jag föll pladask för den lilla tavlan, målad av en kvinna från trakten av Skellefteå, tror jag.

Konstnären, Margot Kågström - Wennerström, hade suttit i en buss på väg någonstans i Italien och fångat ögonblicket.

Inget märkvärdigt alls .., inget mästerverk som kommer att ge mig miljoner om jag säljer den ..., men en tavla som gör mig glad och precis på pricken kommer jag ihåg känslan när den blev min.

Nutidstestet v.34.

4 rätt av 10 möjliga.

Av de 13885 som gjort testet hittills fick du ett bättre resultat än 6084 (43%)

Ja, så här gick det för pv.

"Och jag gissade på alla utom idrottsfrågorna!" säger han, något bestört.

Till nutidstestet.

Tankar om ett hårschampo ...

När jag växte upp köpte mamma Lustre Creme hårschampo .., jag tror att det var förpackat i en slags burk?

Och så blev det alla dom andra .., Sunsilk, till exempel.

I december 1979 köpte jag i en liten affär i New York ett guldfärgat schampo som gjorde att håret kändes som ..., ja, det "gnistrade" nästan .., det var makalöst så bra det var!

Sen blev det alla möjliga sorter, men mest har jag hållit mig till Head & Shoulders, det som frisöreleverna i Malmö (dom som steg på tåget i Ängelholm och satt och pratade hårschampo) sa var ungefär likvärdigt med cykelolja, vilket ju lät uppmuntrande.



Så här såg den inte ut burken med Lustre Creme.

Hos dr Böhlander brukar jag testa hennes finare varianter, - så där i smyg -, men utan nämvärt resultat.



Rätt kul reklam, faktiskt ...

Men nu .., nu har jag köpt ett hårschampo som slår allt jag hittills har testat!!

Håret blir mjukt och följsamt .., det är nåt så makalöst bra!

Fantastiskt!

Och jag är inte ensam som har den åsikten.

Tidig morgon ...

På väg till postlådan ser himlen ut så här.


Det spelar liksom ingen roll om man arbetar eller inte .. jag vaknar lika tidigt ändå.

Och när klockan är sex, ja, då stiger jag upp.

Det är mörkt ute .., himlen är lilafärgad och det mullrar oroväckande.

Sätter mig på bron och tittar ut .., ser harry morgonkissa och där kommer pElle lullande.

Regnet hänger i luften.

Jag tar in tvätt från strecket och plockar in blommor - blåklint, kattmynta, lavendel - gör en liten bukett som hamnar i Ikeavasen.

I sängkammaren sover den annars så morgonpigge pv.

En timme senare - då är klockan sju - går jag ner till postlådan .., nu har åskan kommit närmare och jag ser blixtar över havet.

Från bondgården till, den som inte längre används, kommer sigge nilsson farande likt en nyss utskjuten kanonkula ...,han jaaaaamar på sitt speciella vis när han vill hälsa .., "jaaaam-jaaaaam" .., och kråmar och har sig mellan mattes ben.

"Men hej du sigge ..., var sover du egentligen om nätterna ...?" frågar jag.¨'

Mera jamande!

I postlådan trängs GP och DN = l y c k a.

Mera åska!

Och jag går uppför backen till det gula huset och sigge har brått att komma in, men i lugn och ro och utan att bekymra sig det minsta om blixt och dunder, sitter pElle och noooosar på kattmyntan.

Just då kommer regnet.

Och harry har sprungit upp och lagt sig hos husse och nu är det alltså lördagmorgon och Ring-så-spelar-vi och från köket kommer doft av Zoegas kaffe och det är ledig helg, ja, tre och en halv dags ledighet stundar - all min stelhet i benen och fötterna har återvänt - och kanske kan man ta sig ett dopp i havet ikväll?

Ungefär så.

Lördagsfönstret ...

... finns i ett litet gult hus nedanför en kulle, allt uti landet Halland.

Och sist av allt ...

... ett kvällsfönster eller flera från Oslo.

Klockan har stannat på ..., tjugo i fem, kanske?

Det var väl då det hände?

Piteå-Barbro ("Babsan") som har varit på barnbarnsdop i den norska huvudstaden, agerade fönsterfångerska.