Trettioåtta minuter ...

Och etthundrasjuttio förbrukade kalorier, meddelar runkeeperdamen.
Ja, det är när vi har kommit hem, alltså.

Det är sexton grader kallt ute, men jag har dubbla vantar och fleecejacka under kappan, mössa på huvudet och stickekalasbyxor.

Harry hoppar mellan varven på tre ben .., ojojoj .., det blir förstås iskallt mot asfalten.
Här har jag vänt mig om och tar en bild på den uppåtgående solen som är på väg att svinga sig över åsen.

Solen snett i ryggen .., och Ugglarp ligger där framme.
En skolbuss kommer körande.
Och bussen från Falkenberg.
Tre bilar passerar.
För övrigt är där alldeles   t y s t.

Nu har vi vänt - vi går liksom en avlång runda - och om en liten stund ska solen värma kinderna.
Harry springer som han vill .., han har brått hem och håller sig hela tiden säkert hundra meter före matte, men kommer när jag lockar. (läs: ropar högt ..).

Alldeles tyst och stilla är det. 

Och inte minsta lilla vindpust.

Så här såg det ut ...

I dikesrenen (vid Kustvägen, som är rätt livligt trafikerad) ligger ett överkört rådjur.
Harry är  f ö r s i k t i g.
V a d    är nu detta ....?

 

Sist av allt - då är vi hemma - tar jag cykelkärran och hämtar in tre lass med ved.

För den som bor i södra Sverige och inte har meterdjup snö på tomten (eller på vägen till vedstapeln), är detta med cykelkärra helt  p e r f e k t! 

Den inhandlades för att pv skulle ha fiskenäten och den lilla elmotorn i kärran när han cyklar ner till båthamnen, men den är - om möjligt - än mer ändamålsenlig när det gäller att hämta ved. 

Lätt och behändig!  

Och nu - efter kaffe och limpmacka - är dom etthundrasjuttio förbrukade kalorierna raskt återbördade till madamen vid tangenterna.

Skönt, då kan man slappna av.

Dagens fönster ...

Ja, bilden är inte tagen igår och inte idag heller, men i somras.

Fönsterfångerska var - nej, inte smoothiemadamen i Västmanland - utan fröken Sköldpadda.

Just det.

Turtlan, i Karlstad ...., då på visit i idylliska Trosa.

Det bästa ...

Å, om ni bara visste ..., nu har det första hjärtevärmarinlägget kommit susande genom rymden!

Det handlar om "Sydney" och "Lilian" som bodde i Colchester i England.

På söndagkväll kommer det här på bloggen.

Snöbollen ...

Min pappa som lillpojke i Kalvträsk. Mest minns jag hans alltid så varma händer.

Det finns mycket man kan bli ihågkommen för.

Ofta, när jag läser eftermälen om avlidna, handlar det om föreningsverksamhet, en tjusig karriär .., eller detta att någon har varit en underbar mormor eller farmor, maka eller make.

En gång - det var också i hemtidningen -, läste jag om en farfar som inte längre finns.
Kanske kommer ni ihåg dom raderna, skrivna av barnbarnet Lisa?

Jag skrev ut det hela och nu sitter det vita A4-arket på kylskåpsdörren och jag blir lika varm i hjärtat var gång jag läser vad där står.

Så här var det.

"Farfars hår är alldeles vitt. Han kör bil fort, husen flänger förbi. Farfar känner nästan alla, fast de är döda nu. Farfar har gubbkeps och äter Emser. Det lyser i köket när man går förbi. Farfar är trött och ligger på soffan, lyssnar på radion. Farfar har tusen rynkor och stora gammelmanshänder. 
Farfar vill ha besök. Han tycker om när det skojas och pratas, farfar är den som skojar mest. 
Men nu är farfar död. 
Nu är det tomt."

Bland hemtidningens dödsrunor läser jag idag om Olof från Arjeplog som inte längre finns.

Och jag ler åt raderna som Olofs vän Bertil har skrivit.
Så här slutar det hela:

"Olof Degerfalk gjorde intryck på många sätt. Ett bestående minne från skoltiden var hans hårda och pricksäkra snöbollar. Ingen kunde pricka realskolans flaggstångsknopp med en snöboll bättre än O.D."

Jag tycker att det är helt underbart!

Klockan tolv ....

Alldeles för mycket kläder har jag tagit på mig ...,och  harry får springa fritt och skuttar över klipphällar och gärsgårdar!

Långt ute till havs ligger isen.

Vid horisonten styr ett lastfartyg mot söder.

Falkenbergs vindkraftverk till höger, som är norr.

Solen i ryggen och solen i ansiktet.

V i n d s t i l l a.

Nästan magiskt.

I vänsterhanden dinglar halsduk, mössa och fingervantar.

Kappan är uppknäppt.

Håret lockigt.

Blossande kinder.

Å, Gud ... vilken glädje!

Med posten ...

Frimärken från bloggvänner! Grön påse från Lena i Gävle.  Ni är UNDERBARA!

... susar nu vinsterna i Uppmuntringslotteriet iväg!

Det ena (läsedagboken) går till ellem i Skellefteå - det var Biggan i Hudiksvall som stod för den vinsten .., tack snälla! - och andrapriset går till Jämtland och Gunnar i Vaplan.

För en stund sedan ringde jag honom och frågade vilken av de tre böckerna han ville ha och Gunnar valde "Gustavs grabb",  av Leif GW Persson.
Den boken kom från självaste Notarius Publicus. Tack Gösta!

Alldeles enkelt är det inte att vara NP. Och trött blir man.

Det visade sig att Gunnar var på omåttligt dåligt humör, ja, beroende på den arktiska kylan som parkerat över Jämtland. Ni anar inte hur många "heta ord" som kom från herr Rindås mun, det var nästan - men bara nästan - i paritet med min pappas underbara arbetskamrat Kia Bäckman (salig i åminnelse!). Där kunde det osa svavel ibland.

Orsaken till Gunnars ilska och frustration var det här med bilen som inte ville starta.
Och så hade någon ..., glömt att sätta i motorvärmarsladden.
Just det.

För att herr Rindå inte ska frysa ihjäl där uppe i norr, fick även ett par värmeljus göra boken sällskap.

Grattis nu till er båda och som ni ser räcker tejpen ännu till; den från Portugal!

Det här är nästa veckas vinster!
PLUS böckerna från den här veckan .., Jo, Nesboe, Håkan Nesser och Kim Thuy.
Vinnaren väljer först.

Ett härligt, glatt orangefärgat örngott - nej, två är det ! - som är en gåva från Eva i Tyresö!
Och så en pocketbok .., ni ser den här ovanför ..,, som kommer från vännen Ulrika i Västmanland. (snabbt rättat ,-)

Stort tack till er båda! 

Så nu är det bara att samla ihop den här veckans glädje och värme och forma den till bokstäver och därefter skicka alltsammans till bisse151@gmail.com.

Dragning nästa onsdag som vanligt och ni har alltså hela veckan på er och även måndag och tisdag.

Har ni bild till, så blir man ju extra lycklig.

Välkomna med era bidrag!

Dagens fönster ...

När Ulrika häromsistens besökte Nora, hade hon inte bara fönsterhåven redo, nej, hon hade med sig en  t r å l!

Det blev en rejäl fångst och nu har jag suttit här och vittjat .., och ut ramlade då - bland annat -, det här vackra fönstret från Göthlinska gården.

Följande kan man läsa om just den gården.
(Texten från hemsidan Visit Nora).

Ett av de vackraste trähusen i Nora är Göthlinska Gården som är ett unikt museum. 
Här kliver du rätt in i ett borgarhem från 1800-talet. 
Den välbärgade familjen Göthlin flyttade in 1885.
Huset och dess inredning är bevarat exakt så som det såg ut när den sista familjemedlemmen, dottern Ingrid Göthlin, bodde här. Här finns prov på Fröken Ingrids stora intresse, porslinsmålning men också konst, fotografier, möbler, leksaker och prydnadsföremål daterade från 1600-talet och framåt.
Till detta borgarhem, som byggdes 1793, hör en vacker trädgård som är öppen för besökare med utsikt över Norasjön och Alntorps ö.

Frankrike, Sverige och Australien ....

Vingbruten råka på Regementsgatan i Ystad.

Hos Monet i södra Frankrike har vi mellan varven kunnat ta del av hur den franska sjukvården fungerar.
I alla fall sjukvården där hon och maken bor.
Det är smidigt och servicegraden är stor.

Även Guy från Arvidsjaur - numera Thailand - har fått ta del av sjukvård på ort och ställe (Bangkok) och jag tycker att det är så himla intressant det där, ja, att få veta hur det fungerar i andra länder.

Och så har vi förstås Rexxie och Ulrika som har tämligen färsk erfarenhet av svensk sjukvård.

Sänggrannen på ortopedkliniken i Hässleholm.

I södra Australien bor sedan mer än trettio år tillbaka min syster Birgitta.
För några månader sedan drabbades hennes man av cancer på bland annat tungan och en tid av oerhört kämpig behandling inleddes.

Nu har maken fått komma hem och häromdagen hade jag ett mejl från Birgitta  där hon berättade hur smidig den australiensiska sjukvården är.
Tre gånger per dag kommer en terapeut hem till sjuklingen och när "feeding-tuben" som hon kallar det (han kan inte svälja maten, utan får mat via en sond i magen) hade ramlat ut, tog det 45 minuter (och då bor hon någon mil ifrån sjukhuset) från att Birgitta ringde sjukhuset, tills personal var på plats och fixade det hela.

Igår frågade jag henne hur det fungerar rent allmänt .., måste man ha försäkringar för att få all den här sjukvården?
Idag kom svaret.

Så här skriver hon:

Herr och Fru Stares ättelägg som ramlat ur boet och vilar i min hand.

"Visserligen är det länge sedan jag bodde i Sverige, men redan när vi kom hit blev jag enormt imponerad av den australienska sjukvården och vi hör ganska regelbundet hur det är i Sverige.
Om man absolut vill ligga på privatsjukhus och sjävl bestämma vilka läkare som skall behandla en, så bör man ha en privatförsäkring, som är avdragsgill i deklaration.  
Annars är det gratis och all specialist-behandling - som i Jannes fall - är helt gratis för pensionärer - och det mesta vi någonsin behöver betala för medicin är 5 dollar.  

Det är även helt gratis för oss att gå till vår vanliga privata läkare och man får som regel tid samma dag man ringer.

I Jannes fall är det en physio-therapist som kommer hem och tränar upp hans muskler, balans etc - när man ligger länge på sjukhus blir ju sådant försvagat.

Det kommer också en speech-pathologist, som tränar honom i att svälja rätt, stärka musklerna i halsen och tänja ut stämbanden - det sistnämnda för att få starkare tal.

Sjuksköterskan kommer regelbundet och kollar blodtrycket samt inspekterar feeding-tuben och ser till att inget är infekterat.

Allt detta är också helt gratis och vi är lyckligt lottade att vi bor nära ett storsjukhus - Flinders - som har klassificerats som ett av världens bästa specialistsjukhus.

Detta var en kommentar till ditt mail.  
Just nu skall hans speech-pathologist dyka upp.

Kram Birgitta"

Och jag är hejaklack ...

Inte en meter har han åkt på snö i år. Hittills.

Idag kom med posten Axa-mösssan till sonen (bilden) och pv.
Ja, den skickas ut till de som ska åka Vasaloppet .., men jag vet inte om alla får den?
Kanske bara vissa startled?

Nåväl: Anders har startnummer 10584, pv 8257 och Micke 10270.

Vecka 9 smäller det.

AP är först ut; på tisdag åker hon halvvasan .., på fredag är det stafettvasan och på söndag det riktiga vasaloppet.
(Då åker pv, Micke, Anders, pv:s storebror Tommy, hans dotter Kajsa, samt hennes bröder Emil och Anton. Rena släktträffen blir det!)

Jag ska heja på dem alla .., stå vid vägrenen med koskälla och vimplar och leva mig in i det hela.

Jodå.

Ni kommer garanterat att hinna ledsna på att höra om allt detta.

Helt riktigt.

Metangasen ...

Så vi beslutar oss för att minska på köttätandet.

Ikväll blev det wokad broccoli, potatis i tunna-tunna skivor, skivad svamp - allt frästes i stark curry - och lite glödhet chili från Västmanland och som pricken över i ...., creme fraiché med vitlök/rosépeppar och lite annat.

Ja, pv åt inget av detta, för han hade redan tagit sig en macka eller två och för den delen så åt vi ju alldeles omåttligt delikat lunch (hemlagade kåldolmar) hos Sonja & Gösta, men tanken är i alla fall att vi ska göra ett försök.

Måhända kommer plättlaggen fram lite oftare nu?

Kanske.

Sexton nollnoll ...

Det går framåt.

Nu svingar sig solen över grannens hustak.

Och från Ystad ...

... kommer ett stort, grönt fodrat kuvert och där innanför gömmer sig mängder (nu menar jag verkligen  m ä n g d er!!) med gratulationskort av alla de slag och där är stooora vykort och mindre grattiskort!

Allt detta är sponsorvinster från min före detta granne på Regementsgatan - Ingela Larsson -!
Perfekt!
Jag ska göra lagom stora buntar och lotta ut!

Tänk .., hon har nog aldrig varit med på någon dragning .., knappt kommenterat .. men upptäckt lotteriet har hon gjort!

Ingela: här kommer en jättestor och varm kram och jag ska minsann skriva ditt namn på en liten lapp som ska få skvalpa omkring bland de övriga, ja, nästa vecka!

Någon tappar sina nycklar ...

... nån annan funderar i timmar över vad det där instrumentet heter, det där som liknar en stor gitarr.

Just det, ja.

Cello, var ordet.

Dags för minnestest, kanske.

Och här är vinnarna ...

"Å, hempressad apelsinjuice .., så gott!" säger pv.

Det var bestämt att det skulle bli dragning i lotteriet vid tolvtiden och bråttom var det, för jag skulle ju arbeta extra, så nu körde jag in till stan i god tid, och där var - till min förvåning - även pv, som hade kommit från gymnasieskolan inte långt därifrån ..., och nu skulle det bjudas på hemlagade kåldolmar! 

Sååå god är maten - som alltid -!

Fram och åter till köket springer Sonja! 

Intill mig sitter Gösta med sina lurviga armar.

Mr Aldrigde, som gillar kitesurfing och har en bror i Australien.

Roger (Rådjer) - svärson till Sonja och Gösta - kommer också på lunch.

Denne engelsman arbetar som hantverkare och just idag är han i stan och renoverar ett badrum.

"Roger, tänker du på engelska eller svenska ...?" frågar jag och får veta att trots alla år i Sverige, så är det engelska som det funderas på.

Sånt tycker jag är intressant.

Undrar just hur det är med Steel City Anna? Engelska eller svenska i tänket?

Dags för dragning.

"Men du,  jag har en bok av Joe Nesboe, norrmannen .., den kan vi också lotta ut!" säger Gösta.

Och så tar han sig en titt på de övriga vinsterna.

Här är vinsterna. 

Bara att välja för 1:apristagaren och läsdagboken ingår.

Tack Biggan i Hudiksvall och Gösta för vinstsponsringen!

Och tack alla ni som skickat portobidrag!  

 

Efter lunchen blir det så dragning i uppmuntringslotteriet! 

(Filmen är lite rörig och skärpan inte den bästa .., den som inte orkar titta, men gärna vill veta vilka som vann, kan skrolla längst ner i inlägget, där finns svaret.)

Grattis, grattis till vinnarna! säger jag.

Vinnaren får välja mellan tre böcker: dom två som syns på filmen, men även Håkans Nessers pocket "Himmel över London".

Tack till alla som delade med sig av glädjen! 

Efteråt är Gösta trött och går och lägger sig på sängen i sängkammaren och just då ringer det i min mobil .., det är chefens fru Bodil som säger att dottern Madeleine tar mina timmar, ja, om jag vill .., och jag, som just då har tagit på mig anoraken och gjort mig klar att åka hemåt för att hinna till jobbet, blir överlycklig!! 

Sonja hämtar kaffekoppen som jag tackade nej till och så blir det hembakad finsk pinne till efterrätt och allt känns bra.Och det sjungs "Ja, må hon leva!" och fru Pehrson kommer med en vacker bukett tulpaner - "vi såg dig ju inte på din födelsedag ..." - säger hon, varmt leende.

Det finns faktiskt inte ord för hur mycket jag tycker om dom här människorna!

Stort grattis nu till ellem i Skellefteå (1:a-priset, hon får välja bok) och Gunnar i Jämtland! 

Ps. Och sen, när jag kommer hem, upptäcker jag att det minsann finns fler lotterier! 

Ett Uppskattningslotteri, t.ex.

Jag säger bara en sak: vilken  u n d e r b a r  VD det är i det här företaget! Ds.

Åtta och femton. Pip.

Eckes lilla gula hus skymtar där borta ...

Morgonpromenad med harry.
Fem minusgrader och det känns som det tredubbla.

Och mot stora lagårdsväggen klättrar murgrönan.
Tänk, att den klarar vintern!

Hur gör man ...?

Om man har lämnat Svenska Kyrkan .., hur blir det då när man dör?

Det kan man fundera på; eller i alla fall kan anhöriga fundera på den saken.

"Hur vill du ha det, du som inte är medlem ...?" säger jag till pensionatsvärden.

Det är efter att jag har läst Monicas underbara inlägg om just detta.

Ooooops ...!

Såg ni Veckans Brott igår?

Det gjorde jag.
Redaktionen tog upp detta med män som på internet söker upp unga flickor.

I programmet utger sig Leif GW Persson för vara en ung tös på en chattsida, och efter en stund nappar det .., då dyker nämligen 43-årige Fredde upp och inleder vad han tror är en konversation med den unga tösen.

Efter ett tag tycker Fredde att det är dags att "camma", det vill säga, att visa upp sig för varandra via webbkamera ..., och Fredde visar glatt upp sig .., och det gör "tösen" också.

Hur denne 43-årige man känner sig när bilden på hans skärm visar nånting helt annat - nämligen Leif GW Persson -, skulle jag mer än gärna vilja veta.

12:54 in i programmet kan man se hur det gick till.

Och maken till offentlig avklädning, det har jag nog aldrig varit med om.

Dagens fönster ...

En sak är säker: för den som tycker om vackra fönster, torde Nora vara det närmaste man kan komma himmelriket.

Titta, så fint!

Och jag, som har så dålig färgkänsla, blir djupt imponerad av människor som kan få till det med olika nyanser och så smälter allt samman till en - i mina ögon - perfekt enhet!

Smoothie-madamen i Västmanland höll i håven!

Nähäpp ...

Lite så där kan det kännas. Man stretar och stretar.

Njaaa. dom där tre lediga dagarna som jag såg fram emot, dom blir inte tre.

Möjligen två.

Någons barnledige man har drabbats av ryggskott och nu blir det extrajobb från två till sex i morgon.

För mig, alltså.

Det ska väl gå det med.

Chefens fru som filurar med schemat, såg allt mer sliten ut .., och jag sa som det var, att säger nej gör jag inte - nån måste ju hoppa in och vi är inte så många -, däremot kanske jag inte slår volt av glädje över dom där extratimmarna.

Nu är det bara att hålla tummarna för att torsdag blir fri, ty sen stundar jobbarhelg och ytterligare två dagar.

Fjorton komma nio grader här inne när vi kom hem nyss.

Tur att man har gott om hull.

Om kalamaris och iskyla ...

Isande kylig luft, sån där söderutluft som man nästan inte kan stänga ute.
Yllehalsduken viras om hals och näsa, allt medan harry springer av och an .., jag lägger korvbitar på staketet och harry noooosar och hoppar och skuttar .., försöker lista ur var matte har lagt det där vansinnigt goda!

Ingenting är så gott som hotdogs i bitar, ja, för en evigt svansviftande hund, alltså!

Och jag fyller på i fröautomaten .., lägger ut skivade äpplen till koltrastarna .., och gläder mig åt tre helt lediga dagar med början i morgon.

Klickar in mig här .., väntar på att resorna ska släppas och på jobbet har jag preliminärbokat två veckors ledighet efter midsommar.

Man borde förstås (borde man ...?) byta resmål och vidga sina vyer, men om man nu har hittat en pärla där man känner sig hemma och tycker om utsikten och detta att somna och vakna till vågskvalp och kunna småprata med den alltid så vänlige hotellägaren lite så där om allt och inget, ja, då kan man ju lika gärna fortsätta med sitt enjängda leverne.

Och hjälp, vad jag längtar efter grillad bläckfisk och grekisk sallad.

Det är vad jag drömmer om, denna tisdag i slutet av januari.