Så här skriver flitigaste fönsterfångerskan Ulrika:
"Lisa skickade mig ett fönster, till dig. :-)
Det är från Gysinge Byggnadsvård."
// Och jag säger .., tack snälla Lisa!
onsdag 21 augusti 2013
tisdag 20 augusti 2013
Mesialt och distalt ....
Klockan fem har jag fått en återbudstid hos Folktandvården, belägen bara någon mil hemifrån ..., och tandläkarna delar byggnad med biblioteket .., tänk, vad det känns trivsamt!
Medan jag sitter i väntrummet och hejar på dom som kommer efter mig, upptäcker jag en anslagstavla där det står uppräknat vilka som arbetar på kliniken. Om jag minns rätt, var där två män och tjugotre kvinnor och den ene mannen var förstås "klinikchef".
Personalen är vänlig och rar och tandläkerskan är väl i min yngre dotters ålder och inte alls så lätt på handen som Birgitta i Helsingborg .., men det går bra ändå.
När alla röntgenplåtar är tagna, får jag veta resultatet, ja, dessutom har det varit en vanlig undersökning.
För ett halvår sedan i Helsingborg, fick jag veta hur bra allt var .., nu är det precis tvärtom.
Och i ena roten - den som redan är fylld - härjar en pågående infektion.
Ja, hjälpas!
Det blir återbesök och säkert flera återbesök och ååå, så ledsamt det känns när tiden är ute.
I väntrummet sitter då världens snällaste pv och väntar och på hans fråga om hur det gick, svarar jag att .., ja, hade jag varit en häst, så hade det nog varit slaktmask som gällt.
Efteråt åker vi till Haverdal, till Eva från Tyresö och hennes Långe Man.
Det bjuds på rester .., på underbart goda kantarellstuvade mackor och på annat gott och det är som att svepas in i nån slags omtänksamhetsfilt.
Och det pratas tänder i allmänhet och rotfyllningar i synnerhet .., lärararbete .., havstemperatur och krukväxter.
På bordet står en blå blomma .., en sån som mamma alltid hade i köksfönstret hemma i Malå.
Aldrig att jag då tyckte att den var så särskilt vacker .., men här, på Evas bord, är den bedårande!
Så var det .., och nu är jag mentalt slut på och ska lägga mig raklång på soffan och dra djupa andetag.
Dragning när pv kommer hem imorgon.
Jag lovar.
Klockan fem har jag fått en återbudstid hos Folktandvården, belägen bara någon mil hemifrån ..., och tandläkarna delar byggnad med biblioteket .., tänk, vad det känns trivsamt!
Medan jag sitter i väntrummet och hejar på dom som kommer efter mig, upptäcker jag en anslagstavla där det står uppräknat vilka som arbetar på kliniken. Om jag minns rätt, var där två män och tjugotre kvinnor och den ene mannen var förstås "klinikchef".
Personalen är vänlig och rar och tandläkerskan är väl i min yngre dotters ålder och inte alls så lätt på handen som Birgitta i Helsingborg .., men det går bra ändå.
När alla röntgenplåtar är tagna, får jag veta resultatet, ja, dessutom har det varit en vanlig undersökning.
För ett halvår sedan i Helsingborg, fick jag veta hur bra allt var .., nu är det precis tvärtom.
Och i ena roten - den som redan är fylld - härjar en pågående infektion.
Ja, hjälpas!
Det blir återbesök och säkert flera återbesök och ååå, så ledsamt det känns när tiden är ute.
I väntrummet sitter då världens snällaste pv och väntar och på hans fråga om hur det gick, svarar jag att .., ja, hade jag varit en häst, så hade det nog varit slaktmask som gällt.
Efteråt åker vi till Haverdal, till Eva från Tyresö och hennes Långe Man.
Det bjuds på rester .., på underbart goda kantarellstuvade mackor och på annat gott och det är som att svepas in i nån slags omtänksamhetsfilt.
Och det pratas tänder i allmänhet och rotfyllningar i synnerhet .., lärararbete .., havstemperatur och krukväxter.
På bordet står en blå blomma .., en sån som mamma alltid hade i köksfönstret hemma i Malå.
Aldrig att jag då tyckte att den var så särskilt vacker .., men här, på Evas bord, är den bedårande!
Så var det .., och nu är jag mentalt slut på och ska lägga mig raklång på soffan och dra djupa andetag.
Dragning när pv kommer hem imorgon.
Jag lovar.
Det bästa för ellem i Skellefteå ...
Hej
Har legat lite lågt med rapporter i sommar. Inte för att det inte funnits höjdpunkter, utan mera för att jag inte kommit mig för.
Är det förresten nån av bloggvännerna som vet om man kan förvara en Änglatrumpet nedklippt?
ellem
Hej
Har legat lite lågt med rapporter i sommar. Inte för att det inte funnits höjdpunkter, utan mera för att jag inte kommit mig för.
Det som gläder mig mest
just idag är att min Änglatrumpet har slagit ut sin första knopp. Det är första
gången det har skett. Har haft trumpeter ett par gånger förr men då har de inte
hunnit blomma. Och doften är fantastisk! Både på håll och med näsan inuti den.
Är det förresten nån av bloggvännerna som vet om man kan förvara en Änglatrumpet nedklippt?
Har möjligen plats för en kruka med jordklump men inte hela plantan.
Tänker nog försöka tror jag. Går det, så går det. Annars hade jag ju ändå kastat
den. Men ännu ska jag njuta av den så mycket det går!!
ellem
Det bästa för Monet ....
Veckans bästa är just nu.
På besök i välkända stockholmska skärgårdstrakter hos goda vännerna som bor vid strandkanten. Sensommarvarmt, stilla och tyst efter sommargästerna, god mat, goda franska viner (jo, vi bor nära varandra i Provence också), utemiddagar i stjärnklart väder och vågkluck vid bryggan.
Dessi får äntligen springa lös och är fullkomligt överlycklig över detta hav med ankor i!
Hälsningar Monet.
Veckans bästa är just nu.
På besök i välkända stockholmska skärgårdstrakter hos goda vännerna som bor vid strandkanten. Sensommarvarmt, stilla och tyst efter sommargästerna, god mat, goda franska viner (jo, vi bor nära varandra i Provence också), utemiddagar i stjärnklart väder och vågkluck vid bryggan.
Dessi får äntligen springa lös och är fullkomligt överlycklig över detta hav med ankor i!
Hälsningar Monet.
Det började med prat i soffan ...
... kanske var det fyra år sedan ..., och pv sa att han skulle försöka få till ett lag till stafettvasan och jag sa att "ja, ja, du kan ju pröva, men det tror jag nog inte går ...?"
Det gick.
I tre år har det nu körts stafett med lite olika konstellationer som deltagare.
Första året var Maria med, sen Anders flickvän Josefine och nu senast Hilda.
(Micke, pv, AP och Anders har varit ordinarie).
Sen fick han Anders att plåga sig igenom Vätternrundan ..., AP tog halvvasan och Micke och Anders hela loppet ..., och nu i helgen som var, blev det Prinsens Minne tillsammans med AP och Micke.
Och nu .., nu får jag sms där AP skriver ..."vägrar banga halva Vätternrundan!"
Nu ska där tränas.
Ack ja, tänk, vad några förströdda ord i soffan Ektorp kan sätta igång ....!
Små möten som blir stora ...
Väntrummet i det lilla halländska samhället är litet och känns aningen instängt och när jag kommer dit förklarar en äldre dam - för övrigt kund i affären -, att det är kafferast, ja, det är därför personalen inte syns till.
Själv är hon klar och väntar bara på färdtjänstbilen.
I väntan på denna tittar damen i en bok som handlar om cykling i Europa och jag frågar lite var hon bor, ja, eftersom hon nu är kund i affären?
Jo, hon bor i Haverdal, men i hela sitt vuxna liv har hon varit som en flyttfågel som inte kunnat bestämma sig ..., och hon räknar upp alla möjliga orter där hon och maken (som var byggnadschef inom det kommunala) har slagit sig ner, för att sedan flytta igen.
Ju mer vi pratar, desto mer kommer en norsk satsmelodi i dagen.
Det visar sig att kvinnan är uppvuxen i Norge, i Rjukan .., hon är ett av fyra syskon och alla har dom spridits likt frön för vinden.
En är i Canada, en i Tyskland, själv är hon i Sverige.
Och hon har varit engagerad i allt möjligt .., i scoutrörelsen, hon har varit lotta inom flygvapnet .., och senaste åren har det varit fullt upp med Annies Gård inte långt från affären; en slags hembygdsgård nästan och just då kommer en ung man från Färdtjänsten och säger att nu är det dags och så blir det hej och adjö.
Och så blir det min tur.
Det här är det andra provet som ska tas, tre rör även idag .., och sköterskan är ny för mig och hon ber mig knyta handen hårt och så säger hon att ..."aj,aj, dina kärl är svåra att hitta ...", men det vet jag ju redan och jag svarar att hon får göra hur många försök hon vill, det spelar ingen roll.
Först höger armveck, sedan vänster och så höger igen.
Medan hon försiktigt lirkar med nålen, berättar jag om det brittiska programmet AT-läkarna, där en ung läkare ihärdigt kämpar (sju försök, tror jag!!!) för att komma in i ett kärl och sköterskan skrattar och säger att ..., "ja, vi har som kutym att aldrig mer än två försök, då får någon annan skrida till verket, men i praktiken fungerar det inte riktigt så ..., ja, eftersom vi är så få som arbetar här och den där nödhjälpen kanske är upptagen med någon annan patient, så vi får försöka klara det på egen hand".
Det går jättebra!
Och vi pratar lite om ..., ja, vad pratar vi om ...?
Vi pratar om våra liv och hur det kan bli och kvinnan, som är Jungfru och född fyra år efter mig, hon har en sån fin och ungdomlig hand, nästan helt slät!
"Titta här, här är min livslinje ..!" säger hon och vänder på sin hand.
Och så pekar hon och visar hur den smala linjen har brutits och hur som en liten gren på kvisten finns där till höger ..., det blir prat om uppbrott och om barn och lite annat.
Sen, när jag är klar .., och etiketter med mitt har satts på dom tre rören med blod, ger jag henne en kram och säger att det blev en fin stund det där.
Precis så var det.
Väntrummet i det lilla halländska samhället är litet och känns aningen instängt och när jag kommer dit förklarar en äldre dam - för övrigt kund i affären -, att det är kafferast, ja, det är därför personalen inte syns till.
Själv är hon klar och väntar bara på färdtjänstbilen.
I väntan på denna tittar damen i en bok som handlar om cykling i Europa och jag frågar lite var hon bor, ja, eftersom hon nu är kund i affären?
Jo, hon bor i Haverdal, men i hela sitt vuxna liv har hon varit som en flyttfågel som inte kunnat bestämma sig ..., och hon räknar upp alla möjliga orter där hon och maken (som var byggnadschef inom det kommunala) har slagit sig ner, för att sedan flytta igen.
Ju mer vi pratar, desto mer kommer en norsk satsmelodi i dagen.
Det visar sig att kvinnan är uppvuxen i Norge, i Rjukan .., hon är ett av fyra syskon och alla har dom spridits likt frön för vinden.
En är i Canada, en i Tyskland, själv är hon i Sverige.
Och hon har varit engagerad i allt möjligt .., i scoutrörelsen, hon har varit lotta inom flygvapnet .., och senaste åren har det varit fullt upp med Annies Gård inte långt från affären; en slags hembygdsgård nästan och just då kommer en ung man från Färdtjänsten och säger att nu är det dags och så blir det hej och adjö.
Och så blir det min tur.
Det här är det andra provet som ska tas, tre rör även idag .., och sköterskan är ny för mig och hon ber mig knyta handen hårt och så säger hon att ..."aj,aj, dina kärl är svåra att hitta ...", men det vet jag ju redan och jag svarar att hon får göra hur många försök hon vill, det spelar ingen roll.
Först höger armveck, sedan vänster och så höger igen.
Medan hon försiktigt lirkar med nålen, berättar jag om det brittiska programmet AT-läkarna, där en ung läkare ihärdigt kämpar (sju försök, tror jag!!!) för att komma in i ett kärl och sköterskan skrattar och säger att ..., "ja, vi har som kutym att aldrig mer än två försök, då får någon annan skrida till verket, men i praktiken fungerar det inte riktigt så ..., ja, eftersom vi är så få som arbetar här och den där nödhjälpen kanske är upptagen med någon annan patient, så vi får försöka klara det på egen hand".
Det går jättebra!
Och vi pratar lite om ..., ja, vad pratar vi om ...?
Vi pratar om våra liv och hur det kan bli och kvinnan, som är Jungfru och född fyra år efter mig, hon har en sån fin och ungdomlig hand, nästan helt slät!
"Titta här, här är min livslinje ..!" säger hon och vänder på sin hand.
Och så pekar hon och visar hur den smala linjen har brutits och hur som en liten gren på kvisten finns där till höger ..., det blir prat om uppbrott och om barn och lite annat.
Sen, när jag är klar .., och etiketter med mitt har satts på dom tre rören med blod, ger jag henne en kram och säger att det blev en fin stund det där.
Precis så var det.
Ikväll blir det dragning ....
Vill någon fler vara med, så går det bra fram till femtiden i eftermiddag!
Mejla bara till bisse151@gmail.com
Bloggblad, hon berättade om en härlig konsert där hon och sällskapet mest liknade familjen Barbapappa.
Barbro/ Babsan i Uppsala hade tillbringat en sagolik helg på landet .., med kortbyxor, linne och sommarvärme! Och belysningen var äntligen fixad!
Eva i Tyresö hade lyssnat till sommarprogrammet med musikgruppen Mando Diao - stor glädje -!
Tog tåget från Härnösand till Stockholm gjorde Cecilia N och så blev det bloggträff/"båsfest" hos skribenten Lotten och andra bloggvänner. Ett fönster fångades i farten.
Eva på Frösön hade givit sig av på spontan fjälltur och mött helt fantastiska renar med stora, stora horn! "Det var nästan magiskt ...", berättade hon senare under ett telefonprat.
Den storartade Ann i Göteborg, vittnade om glädjen i detta med bloggvänner och hon kom ihåg den allra första som vi hade, den i Ystad på Bryggeriet och hon berättade också om hur berikande det är att skutta runt hos människor med olika intressen och hur man kan stötta varandra och ja, helt enkelt fylla på det där glädjekruset.
Ingela i Malå berättade så här om sin glädje ...
Vill någon fler vara med, så går det bra fram till femtiden i eftermiddag!
Mejla bara till bisse151@gmail.com
Bloggblad, hon berättade om en härlig konsert där hon och sällskapet mest liknade familjen Barbapappa.
Barbro/ Babsan i Uppsala hade tillbringat en sagolik helg på landet .., med kortbyxor, linne och sommarvärme! Och belysningen var äntligen fixad!
Eva i Tyresö hade lyssnat till sommarprogrammet med musikgruppen Mando Diao - stor glädje -!
Tog tåget från Härnösand till Stockholm gjorde Cecilia N och så blev det bloggträff/"båsfest" hos skribenten Lotten och andra bloggvänner. Ett fönster fångades i farten.
Eva på Frösön hade givit sig av på spontan fjälltur och mött helt fantastiska renar med stora, stora horn! "Det var nästan magiskt ...", berättade hon senare under ett telefonprat.
 |
| Bloggträff i Steninge 2009. |
Den storartade Ann i Göteborg, vittnade om glädjen i detta med bloggvänner och hon kom ihåg den allra första som vi hade, den i Ystad på Bryggeriet och hon berättade också om hur berikande det är att skutta runt hos människor med olika intressen och hur man kan stötta varandra och ja, helt enkelt fylla på det där glädjekruset.
Ingela i Malå berättade så här om sin glädje ...
"Jag har haft en bra sommar med fina resor utom och inom
landet och bra dagar hemma med paddling och bad. Hyfsat, ja ganska fint
väder och kvalitetstid med tjejerna.
Men om sena bidrag räknas vill jag berätta att jag hade
turen att få följa med några (yngre) vänner till Skellefteå för att
lyssna på Mando Diao. Eller, jag var minst lika sugen på att höra Moon
Safari som var förband live, det är ett Skellefteåband som spelar det
som kallas "progrock", står för progressive rock. Det ska inte förväxlas
med progg, alltså den musik med politiska texter som var inne i min
ungdom. Jag hör tydliga influenser från 70- och 80-tal i deras lite
symfoniska musik. Inga simpla treackordslåtar utan avancerade melodier,
spännande harmonier, täta taktartsbyten och fantastisk stämsång. Lite
Queen- eller Eagles-stämsång, Yes-harmonier, lite Focus-instrumentalt
emellanåt, ja tokbra helt enkelt.
Före konserten som arrangerades på folkparken med Mando
på utescen käkade vi gott på en uteservering. Min första egna utflykt
den här sommaren, blir nog den enda också, välbehövlig var den. Mando
Diao levererade förstås också, första setet med Frödinglåtarna och sen
med egna låtar. Energi och bra musik, ja jag är helnöjd med kvällen.
Tyvärr tog jag inga foton men här är länk till Norrans bilder från kvällen och här länk till Moon safaris wiki. Lyssna gärna på Moon Safari på deras Myspace"
Tidig morgon i augusti ...
 |
| Eckes lillstuga |
Ja, så tidig var den väl inte .., så där vid åttatiden.
Egentligen är det jobbdag, men en provisorisk lagning som tackade för sig (tack pv som bjöd på lakritsgodis ...) har ställt till elände och snälla Johanna P tar mitt eftermiddagspass, så får jag slå mig ner i tandläkarstolen.
Ååå, så trevligt!
Eller inte.
Ända sedan tiden med den lurvige i Helsingborg, har jag tagit tåget till Sundets Pärla och rotfyllt och ägnat mig åt annat mysigt hos rara tandläkaren Birgitta.
Idag, efter drygt tre år i Halland, fick jag äntligen plats hos Folktandvården!
I eftermiddag ska jag alltså få stifta bekantskap med Sandra som - hopefully - sätter lock på tanden.
Jo, så är det verkligen .., att sensommaren är min bästa tid!
Då är det rofyllt .., inga fyrtioåtta parkerade bilar nere vid havet ..., allt andas f r i d.
Skörden är bärgad .., ännu flyger svalorna av och an .., och på lagårdstaket sitter korrrande duvor.
Harry sträääcker på halsen för att - om möjligt - få syn på Elsa och Alice, men icket .., i stället blir det lite småprat och snällklappande av Ecke som idag ska in till stan.
Hemma igen.
I en balja på altanen upptäcker jag en död insekt, kanske en slända?
Min Canonkamera strejkar, så det får bli ett försök med mobilen.
Ingen skärpa alls, men ändå .., så oändligt vacker den är, den lilla sländan som mötte sitt öde i Nellys plaskbalja.
Dagens fönster ...
Dagens fönsterfångerska - Cecilia N - har varit på vift i huvudstaden, ja, hon har varit på "båsfest", alternativt bloggträff, och skriver så här:
"Båda fönsterbilderna är från Gamla Stan i Stockholm.
"Båda fönsterbilderna är från Gamla Stan i Stockholm.
Tavlorna i
fönstersmygen på galleriet var såna där typiska Elisabettavlor. ;-)
De
syns kanske inte såå bra på bilden dock. (Österlånggatan)
För mer info om båsfesten finns det förstås text och bild både hos Lotten och mig och en del andra ställen.
Cecilia N.
måndag 19 augusti 2013
Det tar två minuter att nå paradiset ...
Med bil, alltså.
Nere vid vår strand är det hur mycket tång som helst .., i Steninge finns en liten "pir" av betong att gå ut på och en stege ner i vattnet.
I havet.
Det är en äldre kvinna, hennes pratglade man och så jag som promenerar ut och sedan badar en bra stund.
Underbart är det!
Nej, det är minsann mer än underbart; det är det absolut bästa som finns!
Vattnet är svalare än tidigare i sommar, men det här var nästan det allra skönaste badet.
Efteråt går jag ut igen på piren och sätter mig på den lilla bänken av slitet trä.
På stranden vandrar en tysk kvinna iklädd anorak och byxor.
Kvinnan håller ett litet barn i handen .., det ser nästan ut som om dom är på fjällvandring.
Sist av allt åker jag hemåt och dricker kaffe.
Morgon i augusti ...
Comfortluft.
Lakan som fladdrar i vinden.
Men inget fågelkvitter.
Däremot en jaaaamande katt.
I skogen - den nära havet - växer små sällskap av ekskott.
Fru Eks småttingar.
Längre ner slingrar sig stigen förbi sommarhusen - men nu från baksidan -.
Och så ser vi havet igen.
Tomt och öde på stranden.
En kvarglömd liten baddräkt hänger på en stolpe.
Och snart ska jag ta mig ett förmiddagsdopp.
Comfortluft.
Lakan som fladdrar i vinden.
Men inget fågelkvitter.
Däremot en jaaaamande katt.
I skogen - den nära havet - växer små sällskap av ekskott.
Fru Eks småttingar.
Längre ner slingrar sig stigen förbi sommarhusen - men nu från baksidan -.
Och så ser vi havet igen.
Tomt och öde på stranden.
En kvarglömd liten baddräkt hänger på en stolpe.
Och snart ska jag ta mig ett förmiddagsdopp.
Kamrater ...
Det är så himla härligt, det här att ha hund!
I helgen har här viftats på tre svansar ..., Nellys lilla vita svans .., och så Meja och Harrys svarta.
Tre hundkompisar som blir så glada av att träffas!
Nelly - en Jack Russel om någon inte vet -, är äldst, och precis som Göran Persson, är hon Den Som Bestämmer. Nio år, ja, hon har gått i pension faktiskt. Nelly har världens vackraste pepparkaksögon .., är oerhört svårflirtad och ni kan tro att jag blev glad när hon i fredagskväll så glatt viftade på svansen när vi träffades i dörren!
Det bästa Nelly vet (frånsett att jaga katter ...) är att plaska omkring med fötterna i en badbalja.
Man kan nästan säga att hon är .., ja, besatt ,-)
Och så fanns här också Meja och harry.
Meja är också en blandning mellan labrador och border collie, men har ingen stövare i sig .., hon är lite rundare än Harry och inte ens tillnärmelsevis så spänstig. Här hoppas det inte över grindar eller staket!
Men Meja kan så mycket annat .., hon har (av domptören AP) lärt sig att spela död om man med pekfingret "skjuter henne och säger pang!" och när husse pratar allvar med Meja, då vänder hon på huvudet så där som på bilden från gamla skivomslag.
Meja har tidigare tillbringat ett par veckor här totalt och så här såg det ut för något år sedan .., då Harry norpade Mejas fina bädd och hon fick ligga på parkettgolvet.
Helt ärligt har nog inte Harry begripit det där med att vara artig mot damer ..., nej, på besök i Bjäresjö i Skåne .., där hoppade Harry upp i Mejas fina fåtölj!
I helgen har det busats och gosats mellan varven .., och Harry har jagat Nelly som kan snurra runt på rekordtid och det har varit dragkamp mellan Meja och Harry om ett lurvigt kinn till pv:s jacka .., och så - lika plötsligt -, stunder av total vila, då alla tre hundar slocknat så där bara "pang!"
Men oj, så roligt det är med hundkompisar!
Så b e r i k a n d e!
Det är så himla härligt, det här att ha hund!
I helgen har här viftats på tre svansar ..., Nellys lilla vita svans .., och så Meja och Harrys svarta.
Tre hundkompisar som blir så glada av att träffas!
Nelly - en Jack Russel om någon inte vet -, är äldst, och precis som Göran Persson, är hon Den Som Bestämmer. Nio år, ja, hon har gått i pension faktiskt. Nelly har världens vackraste pepparkaksögon .., är oerhört svårflirtad och ni kan tro att jag blev glad när hon i fredagskväll så glatt viftade på svansen när vi träffades i dörren!
Det bästa Nelly vet (frånsett att jaga katter ...) är att plaska omkring med fötterna i en badbalja.
Man kan nästan säga att hon är .., ja, besatt ,-)
 |
| Harry till vänster. |
Och så fanns här också Meja och harry.
Meja är också en blandning mellan labrador och border collie, men har ingen stövare i sig .., hon är lite rundare än Harry och inte ens tillnärmelsevis så spänstig. Här hoppas det inte över grindar eller staket!
Men Meja kan så mycket annat .., hon har (av domptören AP) lärt sig att spela död om man med pekfingret "skjuter henne och säger pang!" och när husse pratar allvar med Meja, då vänder hon på huvudet så där som på bilden från gamla skivomslag.
Meja har tidigare tillbringat ett par veckor här totalt och så här såg det ut för något år sedan .., då Harry norpade Mejas fina bädd och hon fick ligga på parkettgolvet.
Helt ärligt har nog inte Harry begripit det där med att vara artig mot damer ..., nej, på besök i Bjäresjö i Skåne .., där hoppade Harry upp i Mejas fina fåtölj!
I helgen har det busats och gosats mellan varven .., och Harry har jagat Nelly som kan snurra runt på rekordtid och det har varit dragkamp mellan Meja och Harry om ett lurvigt kinn till pv:s jacka .., och så - lika plötsligt -, stunder av total vila, då alla tre hundar slocknat så där bara "pang!"
Men oj, så roligt det är med hundkompisar!
Så b e r i k a n d e!
Det bästa för Barbro i Uppsala ...
Hej Elisabet
Efter en sagolik helg på landet med sommarvärme, kortbyxor och linne är vi nu i stan.
El-Lennart fixade elen i vissa delar av huset som varit ett antal år....säger inte hur länge.
Man bli aldrig klar med dessa gamla hus.
Nu har vi i alla fall ytterbelysning igen, skönt inför stundande mörker.
Babsan
Hej Elisabet
Efter en sagolik helg på landet med sommarvärme, kortbyxor och linne är vi nu i stan.
El-Lennart fixade elen i vissa delar av huset som varit ett antal år....säger inte hur länge.
Man bli aldrig klar med dessa gamla hus.
Nu har vi i alla fall ytterbelysning igen, skönt inför stundande mörker.
Babsan
Dagens fönster ...
Hej Elisabet!
Igår var jag nästan i dina gamla hemtrakter. En liten 36 mils
dagsutflykt till Gallejaur.
Där skulle du trivas med kameran. Fantastisk miljö. Kultur- och
naturreservat, där tiden liksom stannat.
Med timrade och tjärdoftande hälsningar från Bert.
// Elisabet säger: Gallejaur .., för mig är det logdans där min syster och faster brukade vara och svänga sina lurviga eller inte lurviga ben ,-)
Otroligt vacker fönsterbild, Bert!
Hej Elisabet!
Igår var jag nästan i dina gamla hemtrakter. En liten 36 mils
dagsutflykt till Gallejaur.
Där skulle du trivas med kameran. Fantastisk miljö. Kultur- och
naturreservat, där tiden liksom stannat.
Med timrade och tjärdoftande hälsningar från Bert.
// Elisabet säger: Gallejaur .., för mig är det logdans där min syster och faster brukade vara och svänga sina lurviga eller inte lurviga ben ,-)
Otroligt vacker fönsterbild, Bert!
söndag 18 augusti 2013
Vid vandrarhemmet i Steninge ...
Å, jag är barnsligt förtjust i skära rosor!!
Och i strama bolltistlar som liknar antenner till yttre rymden.
Själv har jag en planta i rabatten och särskilt bra har dom inte vuxit.
Däremot, dold i slänten mot vägen, har den spridit sig .., där dom inte syns så mycket.
Margareta, som driver vandrarhemmet, säger att ..., ja, då får du satsa på dem där .., det är nog bästa platsen för dem.
Ser ni vattendroppen ....?
En helg i bilder ...
Lördag .., då är det springloppet Prinsens Minne (till minne av Prins Bertil som bodde i Tylösand) och det är nästan samma känsla som vid Vasaloppet ..., och vid niotiden på morgonen åker AP, Micke och pv in till stan för att vara redo för sina starter.
Vi övriga (min före detta man, hans fru och jag själv) ansluter lite senare.
Först ur är AP.
Hon ska springa milen.
Starttid klockan 11.00
Här står hon just innan start och liiite nervös är hon .., det är ungefär som vid halvvasan.
Det visar sig gå jättebra!
Hon kommer i mål som nummer 118, av totalt 429 startande och har tiden 54 minuter och 6 sekunder.
Klockan 12.00 är det Micke och pv:s tur, då ska det springas en halvmara - totalt 21 km -.
Ååå, så roligt detta är och så välarrangerat!
Där finns olika tält .., det är för trötta kroppar som kan få gratis massage och där är ett Röda-Kors-tält med personal som kan bidra med förstahjälpen om det skulle behövas (där hittar vi Hilda!), i ett annat tält finns det kaffe och fikabröd eller hamburgare om man så önskar, ja, plus en hel drös andra tält som jag inte hann titta in i.
Micke gör ett kanonlopp och blir 35:a av totalt 475 deltagare!
Tiden - 1:28:39
Efteråt tycks han näst intill oberörd, men det finns andra (mest män) som dråsar in i målfållan .., kräks, får kramp i vaderna och ligger som helt utslagna.
Dom som ser väldigt trötta ut på upploppet, ja, dom får extra mycket hejarop av publiken och själv hejar jag friskt ..., ja, det är som i Mora ,-)
Vinnare i halvmaran - herrar -blev Japhet Kiphorir på tiden 1 timme och sex minuter och bäst av damerna blev Jenny Johannesson från Mullsjö på tiden 1:23:04.
Mängder med människor är på plats - såklart mer publik än löpare -!
(Filmen från ett tidigare år ...).
Och det hejas och hojtas och speakern är suverän och innan vi går mot bilen, går jag fram till honom och talar om hur bra han var .., precis lagom i allting!
Efter halvmaran kommer kortloppet på 5 kilometer och sist av allt Upploppet, för alla småttingar.
AP i Team Taurus.
Glad och lycklig efteråt.
Pensionatvärden har haft besvär med en krånglande hälsena, men tog sig runt ändå och även om han hoppats gå under två timmar ...("Ja, kanske 1:59:59 .....", sa han leende), så ville det sig inte.
Här sitter löpargänget och pratar om hur det var ..., och jag tänkte att ååå, så roligt det måste vara att kunna springa så där och känna sig stark och kry!!
Tiden för pv blev 2:03:35 och han kom in på 404:e plats.
Grattis till dig med! ärade pensionatsvärd.
Hur roligt som helst är det att stå vid målfållan och se de olika löparstilarna och somliga - nästan enbart män - kommer spurtande som vore dom ute på ett 100-meterslopp!
"Jo, jo .., men många stod och pustade ut några hundra meter före målgången, ja, för att orka med den där spurten ...", säger pv leende.
Och när några barn glatt ropar "heja pa-pa, heja pa-pa!" till en man som kommer mot mål, blir jag så rörd så jag knappt kan prata.
Andra bryr sig inte det minsta i det där med mellantider hit och dit.
Lilla Nelly, hon är hemma i det gula huset tillsammans med harry och Meja, - den senare har kommit på besök från Skåne -.
Det har busats och busats och senare på lördagkvällen äter alla hussar och mattar - samt Hilda och Patrik som inte har någon hund men funderar på en kanin -, .. ja, då äter vi kräftor och annat gott ute i det gröna.
Det blir en ljuvlig kväll .., en sensommarkväll när den är som allra bäst och inte förrän vid midnatt säger vi godnatt och tackar för oss.
Och idag söndag har det varit lugnt och fridfullt.
AP tar på förmiddagen bilen och åker till sin häst Fiéri och när jag frågar vad Micke egentligen gör på sitt jobb .., ja, hur hans arbetsdag kan se ut, förklarar han och vi (exet, pv och jag själv) sitter där och hummar och säger ..."jahaaaa, på det viset ..?" när mågen förklarar hur det fungerar det här med mobiltelefoni och koppartrådar hit och dit, det är ettor och nollor och olika system och "nästan som grammatik" och kaffekoppen får illustrera en station och tändsticksasken förvandlas i ett huj till en accessfördelare.
"Ojdå ..," säger vi och förstår väl egentligen inte hälften.
Men intressant är det.
Så har helgen varit.
Med andra ord ..., u n d e r b a r!
Lördag .., då är det springloppet Prinsens Minne (till minne av Prins Bertil som bodde i Tylösand) och det är nästan samma känsla som vid Vasaloppet ..., och vid niotiden på morgonen åker AP, Micke och pv in till stan för att vara redo för sina starter.
Vi övriga (min före detta man, hans fru och jag själv) ansluter lite senare.
Först ur är AP.
Hon ska springa milen.
Starttid klockan 11.00
Här står hon just innan start och liiite nervös är hon .., det är ungefär som vid halvvasan.
Det visar sig gå jättebra!
Hon kommer i mål som nummer 118, av totalt 429 startande och har tiden 54 minuter och 6 sekunder.
Klockan 12.00 är det Micke och pv:s tur, då ska det springas en halvmara - totalt 21 km -.
Ååå, så roligt detta är och så välarrangerat!
Där finns olika tält .., det är för trötta kroppar som kan få gratis massage och där är ett Röda-Kors-tält med personal som kan bidra med förstahjälpen om det skulle behövas (där hittar vi Hilda!), i ett annat tält finns det kaffe och fikabröd eller hamburgare om man så önskar, ja, plus en hel drös andra tält som jag inte hann titta in i.
Micke gör ett kanonlopp och blir 35:a av totalt 475 deltagare!
Tiden - 1:28:39
Efteråt tycks han näst intill oberörd, men det finns andra (mest män) som dråsar in i målfållan .., kräks, får kramp i vaderna och ligger som helt utslagna.
Dom som ser väldigt trötta ut på upploppet, ja, dom får extra mycket hejarop av publiken och själv hejar jag friskt ..., ja, det är som i Mora ,-)
Vinnare i halvmaran - herrar -blev Japhet Kiphorir på tiden 1 timme och sex minuter och bäst av damerna blev Jenny Johannesson från Mullsjö på tiden 1:23:04.
Mängder med människor är på plats - såklart mer publik än löpare -!
(Filmen från ett tidigare år ...).
Och det hejas och hojtas och speakern är suverän och innan vi går mot bilen, går jag fram till honom och talar om hur bra han var .., precis lagom i allting!
Här är småttingarna som ska springa Upploppet, ett lopp där alla blir vinnare och som pris får alla barnen en glass.
Åååå, så spännande det är och barnen på bilden stod vid startsnöret i säkerligen en halvtimme innan det hela började!
Batman och Stålmannen fanns också plats och hejade på småttingarna!
Några barn ville inte alls springa, trots att mamma eller pappa gjorde sitt yttersta för att försöka förmå tösen eller gossen att vara med .., andra sprang för glatta livet!
AP i Team Taurus.
Glad och lycklig efteråt.
 |
| Eftersnack ... |
Här sitter löpargänget och pratar om hur det var ..., och jag tänkte att ååå, så roligt det måste vara att kunna springa så där och känna sig stark och kry!!
Tiden för pv blev 2:03:35 och han kom in på 404:e plats.
Grattis till dig med! ärade pensionatsvärd.
Hur roligt som helst är det att stå vid målfållan och se de olika löparstilarna och somliga - nästan enbart män - kommer spurtande som vore dom ute på ett 100-meterslopp!
"Jo, jo .., men många stod och pustade ut några hundra meter före målgången, ja, för att orka med den där spurten ...", säger pv leende.
Och när några barn glatt ropar "heja pa-pa, heja pa-pa!" till en man som kommer mot mål, blir jag så rörd så jag knappt kan prata.
Andra bryr sig inte det minsta i det där med mellantider hit och dit.
Lilla Nelly, hon är hemma i det gula huset tillsammans med harry och Meja, - den senare har kommit på besök från Skåne -.
Det har busats och busats och senare på lördagkvällen äter alla hussar och mattar - samt Hilda och Patrik som inte har någon hund men funderar på en kanin -, .. ja, då äter vi kräftor och annat gott ute i det gröna.
Det blir en ljuvlig kväll .., en sensommarkväll när den är som allra bäst och inte förrän vid midnatt säger vi godnatt och tackar för oss.
 |
| "Här är accessfördelaren ...", förklarar Stenbocks-mågen. |
Och idag söndag har det varit lugnt och fridfullt.
AP tar på förmiddagen bilen och åker till sin häst Fiéri och när jag frågar vad Micke egentligen gör på sitt jobb .., ja, hur hans arbetsdag kan se ut, förklarar han och vi (exet, pv och jag själv) sitter där och hummar och säger ..."jahaaaa, på det viset ..?" när mågen förklarar hur det fungerar det här med mobiltelefoni och koppartrådar hit och dit, det är ettor och nollor och olika system och "nästan som grammatik" och kaffekoppen får illustrera en station och tändsticksasken förvandlas i ett huj till en accessfördelare.
"Ojdå ..," säger vi och förstår väl egentligen inte hälften.
Men intressant är det.
Så har helgen varit.
Med andra ord ..., u n d e r b a r!
Det bästa för Eva i Tyresö ...
Mando Diao sköter sommarprogrammet idag! Det gör dom mycket bra.
Killarna heter Björn Dixgård, Gustaf Norén, Carl-Johan Fogelkloue och Mats Björke och är härliga.
Första gången jag hörde dom sjöng dom Fröding i TV och de verkade så vettiga.
Snälla Elisabet lägg en bild och en länk här så andra kan höra.
Kram från Eva i Tyresö
 |
| Bilden från Aftonbladet ... |
Mando Diao sköter sommarprogrammet idag! Det gör dom mycket bra.
Killarna heter Björn Dixgård, Gustaf Norén, Carl-Johan Fogelkloue och Mats Björke och är härliga.
Första gången jag hörde dom sjöng dom Fröding i TV och de verkade så vettiga.
Snälla Elisabet lägg en bild och en länk här så andra kan höra.
Kram från Eva i Tyresö
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)