MBB betyder Min bästa blomma
Mitt i vintermörkret blommar den och står sig minst en månad!
Fantastiskt!!
Kram från Eva i Tyresö
torsdag 11 december 2014
Noterat från den stora festen ...
1. Kungen har börjat spara ut sitt hår i nacken .., kanske blir det snart tofs där bak, så där som Zlatan.
(Jag håller med Rexxie som på Facebook uppmanar kungen att trimma frisyren ...).
2. Men verkligt trevligt tycktes han - kungen -, ha det tillsammans med norska pristagaren May-Britt Moser.
3. Väldigt pratsjuk verkade kvinnan på kungens vänstra sida vara. Helst hade hon nog velat ha honom för sig själv mest hela kvällen.
4. Charmigast .., ja, men det var väl ändå den tyske pristagarens tre barn, må så vara att en trött lillasyster inte alls hade lust att svara på frågor.
5. "Ha nu en rolig kväll!" uppmanade någon av SVT:s reportrarna de två systrarna Moser fra Norge.
Rolig i Norge betyder lugn. Jo, jo.
6. Den franske pristagarens tal på modersmålet - tack och lov för översättning - sååå ömsint, men hans mjuka röst gjorde nog sitt till.
7. Bästa talet: ja, men det höll väl ändå kemipristagaren Stefan Hells.
8. "Oj, oj, oj, så snygg hon är i håret!" - tänkte jag om Stefan Löfvens fru Ulla när jag såg henne.
Ja, hon var stilig hela hon.
9. Dom som det strålade mest om: Carl-Philip och hans fina Sofia Hellqvist!
10. Såg lite blek ut: vår kronprinsessa.
11. Nästan oigenkännlig: centerledaren Annie Lööf.
12. Rapp och rolig i kommentarerna om hur samtalen flutit kring bordet: KD:S Göran Hägglund som menade att dom nu löst dom allra största gåtorna.
13. Vackraste klädseln: alla kimonos.
14. Gav mig tårar i ögonen: talen vid den norska fredsprisutdelningen och hur otvunget Kailash Satyarthi hanterade det borttappade talpapperet. I en intervju sent på kvällen berättar han hur hans vänner blev så förfärligt nervösa, men inte han inte. Härligt!
15. Mest imponerande: Malala, 17 år, som säger sig vilja bli premiärminister och man tror att det kommer att ske.
16. Stoltast av dem alla: Malalas pappa - jag tänkte ett tag att nu spricker han -.
Varje gång kameran tog in honom i bild, kom jag på mig med att smajla!
17. Tittade upp - lite leende - på servitrisen när hon serverade: Sofia Hellqvist och Stefan Löfven.
18. Proffsigast: SVT som sköter den här bevakningen helt excellent! Jag är aldrig så stolt över vårt land och våra tv-förmågor som den tionde december varje år. Helt fantastiskt! Tack SVT!
1. Kungen har börjat spara ut sitt hår i nacken .., kanske blir det snart tofs där bak, så där som Zlatan.
(Jag håller med Rexxie som på Facebook uppmanar kungen att trimma frisyren ...).
2. Men verkligt trevligt tycktes han - kungen -, ha det tillsammans med norska pristagaren May-Britt Moser.
3. Väldigt pratsjuk verkade kvinnan på kungens vänstra sida vara. Helst hade hon nog velat ha honom för sig själv mest hela kvällen.
4. Charmigast .., ja, men det var väl ändå den tyske pristagarens tre barn, må så vara att en trött lillasyster inte alls hade lust att svara på frågor.
5. "Ha nu en rolig kväll!" uppmanade någon av SVT:s reportrarna de två systrarna Moser fra Norge.
Rolig i Norge betyder lugn. Jo, jo.
6. Den franske pristagarens tal på modersmålet - tack och lov för översättning - sååå ömsint, men hans mjuka röst gjorde nog sitt till.
7. Bästa talet: ja, men det höll väl ändå kemipristagaren Stefan Hells.
8. "Oj, oj, oj, så snygg hon är i håret!" - tänkte jag om Stefan Löfvens fru Ulla när jag såg henne.
Ja, hon var stilig hela hon.
9. Dom som det strålade mest om: Carl-Philip och hans fina Sofia Hellqvist!
10. Såg lite blek ut: vår kronprinsessa.
11. Nästan oigenkännlig: centerledaren Annie Lööf.
12. Rapp och rolig i kommentarerna om hur samtalen flutit kring bordet: KD:S Göran Hägglund som menade att dom nu löst dom allra största gåtorna.
13. Vackraste klädseln: alla kimonos.
14. Gav mig tårar i ögonen: talen vid den norska fredsprisutdelningen och hur otvunget Kailash Satyarthi hanterade det borttappade talpapperet. I en intervju sent på kvällen berättar han hur hans vänner blev så förfärligt nervösa, men inte han inte. Härligt!
15. Mest imponerande: Malala, 17 år, som säger sig vilja bli premiärminister och man tror att det kommer att ske.
16. Stoltast av dem alla: Malalas pappa - jag tänkte ett tag att nu spricker han -.
Varje gång kameran tog in honom i bild, kom jag på mig med att smajla!
17. Tittade upp - lite leende - på servitrisen när hon serverade: Sofia Hellqvist och Stefan Löfven.
18. Proffsigast: SVT som sköter den här bevakningen helt excellent! Jag är aldrig så stolt över vårt land och våra tv-förmågor som den tionde december varje år. Helt fantastiskt! Tack SVT!
onsdag 10 december 2014
Ibland ....
... får man vara med om stora saker.
Som idag, till exempel.
Sällan - för att inte säga aldrig - har jag så gripits av två talare, som just idag vid fredsprisutdelningen i Oslo.
Först Kailash Satyarthi från Indien (som hade kunnat vara min klasskamrat, åldersmässigt alltså), som med humor och en hel svärm patos - allt i en härlig blandning - höll ett tal som gick rakt in i mitt hjärta!
Att han hade förlorat ett papper i sitt tal, löste han elegant och med värme.
Och därefter den blott 17-åriga Malala med så oändligt mycket klokskap, så där så man undrar om hon ändå inte är beviset för reinkarnation .., nog måtte hon väl ha många kloka människors tankar samlade i sin själ!
Vad månde bliva av den tösen, om hon klarar sig undan rabiata talibanmän?
Thorbjörn Jagland - en gång norsk statsminister - skötte sig även han med den äran!
(Mindre ärofyllt var förstås att en man kunde ta sig upp på estraden och ända fram till Malala! Hur kan nåt sånt hända ...!?)
... får man vara med om stora saker.
Som idag, till exempel.
Sällan - för att inte säga aldrig - har jag så gripits av två talare, som just idag vid fredsprisutdelningen i Oslo.
Först Kailash Satyarthi från Indien (som hade kunnat vara min klasskamrat, åldersmässigt alltså), som med humor och en hel svärm patos - allt i en härlig blandning - höll ett tal som gick rakt in i mitt hjärta!
Att han hade förlorat ett papper i sitt tal, löste han elegant och med värme.
Och därefter den blott 17-åriga Malala med så oändligt mycket klokskap, så där så man undrar om hon ändå inte är beviset för reinkarnation .., nog måtte hon väl ha många kloka människors tankar samlade i sin själ!
Vad månde bliva av den tösen, om hon klarar sig undan rabiata talibanmän?
Thorbjörn Jagland - en gång norsk statsminister - skötte sig även han med den äran!
(Mindre ärofyllt var förstås att en man kunde ta sig upp på estraden och ända fram till Malala! Hur kan nåt sånt hända ...!?)
Dagens fönster ...
... finns i ett kök i ett gult hus beläget på en kulle, allt uti ..., just det: landet Halland.
Det fönstret ska, liksom två andra, bytas ut till våren.
Så även arbetsbänken och diskhon, men det vet inte husägaren om.
Ännu.
Som vanligt är det lite rörigt på alla lediga ytor.
Där står inte bara fruktskålen som inhandlades i Limhamn förra sommaren, nej, där finns även mina blodtryckstabletter .., tiduret som jag bara ä l s k a r ..., (inhandlat i Varberg), en gammal Ikea-ljusstake som jag tycker om (men som har världens kortaste sladd) och så en inköpslista.
Inköpslistor hittar man lite överallt i det här huset.
Och har ni inget annat för er, kan ni ju lyssna lite till den här mannen.
Jag tycker om den här sången.
Kanske för att jag själv en gång vid 3:e december besökte Svenska Kyrkan i New York.
Det var isande kallt och snöstorm .., vi hade tillbringat en månad i Argentina hos min mamma och nu bara längtade jag hem till småtöserna!
... finns i ett kök i ett gult hus beläget på en kulle, allt uti ..., just det: landet Halland.
Det fönstret ska, liksom två andra, bytas ut till våren.
Så även arbetsbänken och diskhon, men det vet inte husägaren om.
Ännu.
Som vanligt är det lite rörigt på alla lediga ytor.
Där står inte bara fruktskålen som inhandlades i Limhamn förra sommaren, nej, där finns även mina blodtryckstabletter .., tiduret som jag bara ä l s k a r ..., (inhandlat i Varberg), en gammal Ikea-ljusstake som jag tycker om (men som har världens kortaste sladd) och så en inköpslista.
Inköpslistor hittar man lite överallt i det här huset.
Och har ni inget annat för er, kan ni ju lyssna lite till den här mannen.
Jag tycker om den här sången.
Kanske för att jag själv en gång vid 3:e december besökte Svenska Kyrkan i New York.
Det var isande kallt och snöstorm .., vi hade tillbringat en månad i Argentina hos min mamma och nu bara längtade jag hem till småtöserna!
tisdag 9 december 2014
Planering, planering ...
Två veckor kvar till julafton, knappt.
Jag sitter vid stora ekbordet och försöker pricka in vad som ska göras.
Den här helgen består av arbete, nästa är fulltecknad .., det är barndop och lillejulafton och packning inför resan och vad som ska tillagas - det blir nämligen stort knytkalas på julafton, äldsta dottern har fördelat uppgifterna och jag ska göra Janssons, som för mig är det godaste av allt på julbordet! - och dom som kommer hem på besök från Ghana fixar ljuvliga citronsillen och någon annan sort .., jag måste köpa nya skor (detta har sagts i två års tid, tror jag, men nu m å s t e jag ...!) och så är det annat som ska förberedas.
Någon större stress (inte mindre heller) känner jag inte.
Det är länge sedan vi skippade julklappar, annat än till barnbarnen och det är så befriande ljuvligt skönt! Förra julen bestämdes att vi alla skulle slå in nånting vi gärna ville bli av med och så blir det ett slags lotteri där man kan vinna någon annans klapp .., ja, det var jätteroligt och hur många skratt som helst och vår gamla jordglob gjorde stor succé bland småbröderna från Väsby!
Nu är klockan snart halv ett.
En timme till här hemma, innan det är dags för arbete.
Sen tre dagars ledighet :)
Två veckor kvar till julafton, knappt.
Jag sitter vid stora ekbordet och försöker pricka in vad som ska göras.
Den här helgen består av arbete, nästa är fulltecknad .., det är barndop och lillejulafton och packning inför resan och vad som ska tillagas - det blir nämligen stort knytkalas på julafton, äldsta dottern har fördelat uppgifterna och jag ska göra Janssons, som för mig är det godaste av allt på julbordet! - och dom som kommer hem på besök från Ghana fixar ljuvliga citronsillen och någon annan sort .., jag måste köpa nya skor (detta har sagts i två års tid, tror jag, men nu m å s t e jag ...!) och så är det annat som ska förberedas.
Någon större stress (inte mindre heller) känner jag inte.
Det är länge sedan vi skippade julklappar, annat än till barnbarnen och det är så befriande ljuvligt skönt! Förra julen bestämdes att vi alla skulle slå in nånting vi gärna ville bli av med och så blir det ett slags lotteri där man kan vinna någon annans klapp .., ja, det var jätteroligt och hur många skratt som helst och vår gamla jordglob gjorde stor succé bland småbröderna från Väsby!
Nu är klockan snart halv ett.
En timme till här hemma, innan det är dags för arbete.
Sen tre dagars ledighet :)
måndag 8 december 2014
Kväller, tända ljus och Modiano ....
Nu börjar det märkas tydligt att julen närmar sig, i alla fall på jobbet.
Två postburar i stället för en .., stooooora paket från firmor som säljer leksaker .., trångt i posthyllorna!
Som man välsignar kunder som snabbt hämtar ut sina försändelser!'
Arbetar tillsammans med Felicia, denna rara tös som ska bli lärare.
Varje måndag med henne.
Allt flyter på ..., det behövs liksom inget prat, inga överläggningar.
Vi får veta att affärens klippa har sagt upp sig för en annan - högre befattning - i en annan butik.
Som en stor ledsnad är det som singlar runt bland oss övriga ..., även om vi säger lycka till och det blir nog bra.
Ingen människa lär vara oersättlig, men ibland undrar man....
Väl hemkommen - med ett värkande högerknä - blir inte mycket gjort.
pv har återigen tappat rösten ..., och själv ligger jag ensam på soffan Ektorp och tittar på Nobelstudion där kemipristagarna presenteras.
Inte ett uns begriper jag, men det är intressant ändå ., kanske mest det här att man får se människorna bakom olika upptäcker.
Sist av allt presenteras litteraturpristagaren Modiano, vars böcker är okänd mark för mig.
Hans dotter - för övrigt gift med en blond, svensk man - berättar ömsint om sin far .., men säger att det inte pratades så mycket känslor i hemmet, ja, i hennes barndom.
Jag tänker tillbaka på min egen barndom och konstaterar att pratades känslor, nja, det gjordes det inte hemma hos oss heller.
På spiselhällen stod ett inramat fotografi av mina systrars mamma, på bilden var hon märkt av sin hjärntumör och hade en turban runt huvudet -, och så hade hon en lusekofta ..., fotografiet stod där i säkert tjugofem år - hon fanns där, men ändå inte -.
Ibland följde jag mamma när hon gjorde fint på graven.
Ivar Nilssons familjegrav stod det på stenen ..., och jag hade sån oro över var min mamma skulle hamna? Skulle hon få ligga ensam i en annan grav, medan pappa och hans första - unga - fru , skulle vila tillsammans, intill varandra?
Och om dom kom till himlen (betänk att jag gick i söndagsskola), vem skulle han då välja?
Skulle mamma då bli ensam?
Ratad?
En gång frågade jag pappa om han någonsin hade pratat med mina äldre syskon om deras mamma, hon som dog så ung?
"Nej, det har aldrig blivit av ..., jag vågar inte .., dom frågar inte heller ..", sa pappa.
"Men det är kanske för att du inte tar upp det, dom var ju så små när det hände ..., det blir måhända nån slags rundgång av rädsla eller hänsyn ...?" sa jag och pappa sa att så kanske det var.
Det hände ofta att han drömde om sin första fru; att han nattetid vaknade badandes i kallsvett ..., och han skrek högt .., då hade han - i sömnen - , sett henne i kistan eller levande .., och jag tänkte ..., så mycket ångest!
Allt det kommer jag att tänka på medan den till synes så vänlige herr Modiano intervjuas.
Och nu är det nästan midnatt.
Nu börjar det märkas tydligt att julen närmar sig, i alla fall på jobbet.
Två postburar i stället för en .., stooooora paket från firmor som säljer leksaker .., trångt i posthyllorna!
Som man välsignar kunder som snabbt hämtar ut sina försändelser!'
Arbetar tillsammans med Felicia, denna rara tös som ska bli lärare.
Varje måndag med henne.
Allt flyter på ..., det behövs liksom inget prat, inga överläggningar.
Vi får veta att affärens klippa har sagt upp sig för en annan - högre befattning - i en annan butik.
Som en stor ledsnad är det som singlar runt bland oss övriga ..., även om vi säger lycka till och det blir nog bra.
Ingen människa lär vara oersättlig, men ibland undrar man....
Väl hemkommen - med ett värkande högerknä - blir inte mycket gjort.
pv har återigen tappat rösten ..., och själv ligger jag ensam på soffan Ektorp och tittar på Nobelstudion där kemipristagarna presenteras.
Inte ett uns begriper jag, men det är intressant ändå ., kanske mest det här att man får se människorna bakom olika upptäcker.
Sist av allt presenteras litteraturpristagaren Modiano, vars böcker är okänd mark för mig.
Hans dotter - för övrigt gift med en blond, svensk man - berättar ömsint om sin far .., men säger att det inte pratades så mycket känslor i hemmet, ja, i hennes barndom.
 |
| Barndom. Framme t.v. min australiensyster och hennes kusin. Själv är jag bara 1 år. |
Jag tänker tillbaka på min egen barndom och konstaterar att pratades känslor, nja, det gjordes det inte hemma hos oss heller.
På spiselhällen stod ett inramat fotografi av mina systrars mamma, på bilden var hon märkt av sin hjärntumör och hade en turban runt huvudet -, och så hade hon en lusekofta ..., fotografiet stod där i säkert tjugofem år - hon fanns där, men ändå inte -.
Ibland följde jag mamma när hon gjorde fint på graven.
Ivar Nilssons familjegrav stod det på stenen ..., och jag hade sån oro över var min mamma skulle hamna? Skulle hon få ligga ensam i en annan grav, medan pappa och hans första - unga - fru , skulle vila tillsammans, intill varandra?
Och om dom kom till himlen (betänk att jag gick i söndagsskola), vem skulle han då välja?
Skulle mamma då bli ensam?
Ratad?
 |
| Mina systrars mamma och så pappa, förstås. |
En gång frågade jag pappa om han någonsin hade pratat med mina äldre syskon om deras mamma, hon som dog så ung?
"Nej, det har aldrig blivit av ..., jag vågar inte .., dom frågar inte heller ..", sa pappa.
"Men det är kanske för att du inte tar upp det, dom var ju så små när det hände ..., det blir måhända nån slags rundgång av rädsla eller hänsyn ...?" sa jag och pappa sa att så kanske det var.
Det hände ofta att han drömde om sin första fru; att han nattetid vaknade badandes i kallsvett ..., och han skrek högt .., då hade han - i sömnen - , sett henne i kistan eller levande .., och jag tänkte ..., så mycket ångest!
Allt det kommer jag att tänka på medan den till synes så vänlige herr Modiano intervjuas.
Och nu är det nästan midnatt.
Det bästa för Ulrika i Dalarna ...
De "pärlor" som gjorde mig allra gladast den här veckan var:
De "pärlor" som gjorde mig allra gladast den här veckan var:
- att min systerson (25 år) blev pappa inatt! En ljuvlig liten krabat, född några veckor för tidigt men allt gick bra!
- att vi fick besök av min syster, hennes man och deras yngsta igår. Mys!
- att gardinen jag virkade blev färdig.
- att jag haft 2 dagar i rad nu då jag inte haft något så där riktigt hemskhugg i ryggen. Skönt!!
Veckans vinster ....
Det blev lite upp-och-ner med lotteriet, ja, i och med att herr NP förlorade rösten alldeles helt och hållet, men nu är han på banan igen, så nu ska det bli ordning och någorlunda reda på torpet.
Från den storartade sångerskan Ann i Göteborg kom ett brev, där hon meddelade att dom här små domherrarna, dom kommer nog med posten när som helst.
Det blir förstapriset.
Tack snälla, rara Ann!
Tröstpriset vore väl nånting för dig, Ulrika .., nånting att syssla med mellan stickprojekten?
Den fina Pilotpennan är skänkt av Anne i Mantorp .., suddgummit från friherrinnan i Steninge och tidningen har Harry skänkt. Tack Anne och tack Lena! Ja, Harry också.
Nu vet ni precis!
När blir det dragning då?
Ja, allt hänger om jag får in en ställföreträdande NP .., det är så mörkt när pv kommer hem, så dragningen måste bli i dagsljus, men det ordnar sig nog.
Hur som helst har ni fram till onsdagkväll på er.
Några har redan varit på alerten och bidragit:
Barbro i Uppsala berättade om glädjen i att ha lilla barnbarnet från Norge på besök, ja, Barbro hade till och med skaffat sig en norsk-svensk ordbok för att riktigt hänga med.
Ulrika i Dalarna har blivit gammelmoster och så har hon pysslat till höger och vänster; virkat en gardin, torkat apelsinskivor (titta, så fint!) och gjort pappershjärtan och sluppit ryggeländet under två dagar. Glädje! Glädje!
Eva i Tyresö har länge kämpat med dålig hörsel, nuuuu .., ska hon få hörapparat på båda öronen och man kan ju bara a n a glädjen!
Ann i Göteborg har nu haft final på sjungandet i kören och vilken avslutning det blev, med Martin Stenmarck som solist! Inte illa! Nu längtar hon redan till nästa vår och mera sång!
Lena i Östersund berättade följande:
Eva på Frösön hade varit på Adventsgudstjänst ute på Rödön, i samma kyrka där hon och maken gifte sig, där barnen är döpta och komfirmerade och när den här psalmen sjöngs, då kände hon verkligen glädje.
Det blev lite upp-och-ner med lotteriet, ja, i och med att herr NP förlorade rösten alldeles helt och hållet, men nu är han på banan igen, så nu ska det bli ordning och någorlunda reda på torpet.
Från den storartade sångerskan Ann i Göteborg kom ett brev, där hon meddelade att dom här små domherrarna, dom kommer nog med posten när som helst.
Det blir förstapriset.
Tack snälla, rara Ann!
Tröstpriset vore väl nånting för dig, Ulrika .., nånting att syssla med mellan stickprojekten?
Den fina Pilotpennan är skänkt av Anne i Mantorp .., suddgummit från friherrinnan i Steninge och tidningen har Harry skänkt. Tack Anne och tack Lena! Ja, Harry också.
Nu vet ni precis!
När blir det dragning då?
Ja, allt hänger om jag får in en ställföreträdande NP .., det är så mörkt när pv kommer hem, så dragningen måste bli i dagsljus, men det ordnar sig nog.
Hur som helst har ni fram till onsdagkväll på er.
Några har redan varit på alerten och bidragit:
 |
| Mormor Barbro och barnbarnet ... |
Barbro i Uppsala berättade om glädjen i att ha lilla barnbarnet från Norge på besök, ja, Barbro hade till och med skaffat sig en norsk-svensk ordbok för att riktigt hänga med.
Ulrika i Dalarna har blivit gammelmoster och så har hon pysslat till höger och vänster; virkat en gardin, torkat apelsinskivor (titta, så fint!) och gjort pappershjärtan och sluppit ryggeländet under två dagar. Glädje! Glädje!
Eva i Tyresö har länge kämpat med dålig hörsel, nuuuu .., ska hon få hörapparat på båda öronen och man kan ju bara a n a glädjen!
Ann i Göteborg har nu haft final på sjungandet i kören och vilken avslutning det blev, med Martin Stenmarck som solist! Inte illa! Nu längtar hon redan till nästa vår och mera sång!
Lena i Östersund berättade följande:
Om man som jag gör, bor i samma lilla stad som sina vuxna barn och
deras familjer så är det inte helt ovanligt att man oväntat och
oplanerat träffar på varandra på stadens gator och torg eller som i
detta fall på ICA.Glädjepirret som kändes häromdagen när jag
oväntat hörde ett av barnbarnen diskutera med sin syster om VEM som
egentligen skulle få äran att köra mjölken i sin lilla varukorg det
pirret var STORT. Dramat utspelades samtidigt som jag funderade över
sådana viktigheter som röd eller blå jästförpackning. Leendet från
barnbarnet som fick syn på mej mitt i köramjölkdisskusionen, det leendet
var härligt.
-Mooormoor, hördes och så var diskusionen om VEM som skulle köra mjölken på en gång glömd och slut.
 |
| Bild: Eva på Frösön |
Eva på Frösön hade varit på Adventsgudstjänst ute på Rödön, i samma kyrka där hon och maken gifte sig, där barnen är döpta och komfirmerade och när den här psalmen sjöngs, då kände hon verkligen glädje.
Oväntat tillskott på bankkontot gjorde också sitt till för att sprida eva-glädje!
Fler som vill vara med?
Jo, kom igen nu!
Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com .., så är du också med i byttan.
Dagens fönster ...
Ny vecka, ny giv.
Bara lite mer än två veckor kvar till julafton .., det är ju helt ofattbart!
Och herr pensionatsvärden tog bussen till stan för att arbeta .., jag hoppas att han fixar det.
Inte bussen, men jobbet.
Oj, så mycket kraft han tappade under förra veckan!
Själv har jag min Bästa-Vecka .., det vill säga tre lediga dagar på raken och i alla fall onsdagen ska ägnas åt Nobelfestligheterna och på kvällarna ska jag titta på Nobelstudion, där man får veta det mesta om pristagarnas upptäckter.
Igårkväll, eller egentligen vid midnatt, låg jag och tittade på Vetenskapens Värld i SVT. Det handlade om priset i fysik, det som handlar om led-lampan och vad det har kunnat åstadkomma!
Helt fantastiskt var det!
Där visades bland annat ett inslag från Ghana där en svenska driver en skola.
I Ghana är elavbrott mer regel än undantag och om strömmen uteblir i timmar och dagar, är det ju svårt - för att inte säga omöjligt -, att bedriva undervisning och även att laga mat till alla skolbarnen.
Ett litet enkelt vindkraftverk ordnar då ström till ledlamporna och allt blir så oändligt mycket enklare!
Ny vecka, ny giv.
Bara lite mer än två veckor kvar till julafton .., det är ju helt ofattbart!
Och herr pensionatsvärden tog bussen till stan för att arbeta .., jag hoppas att han fixar det.
Inte bussen, men jobbet.
Oj, så mycket kraft han tappade under förra veckan!
Själv har jag min Bästa-Vecka .., det vill säga tre lediga dagar på raken och i alla fall onsdagen ska ägnas åt Nobelfestligheterna och på kvällarna ska jag titta på Nobelstudion, där man får veta det mesta om pristagarnas upptäckter.
Igårkväll, eller egentligen vid midnatt, låg jag och tittade på Vetenskapens Värld i SVT. Det handlade om priset i fysik, det som handlar om led-lampan och vad det har kunnat åstadkomma!
Helt fantastiskt var det!
Där visades bland annat ett inslag från Ghana där en svenska driver en skola.
I Ghana är elavbrott mer regel än undantag och om strömmen uteblir i timmar och dagar, är det ju svårt - för att inte säga omöjligt -, att bedriva undervisning och även att laga mat till alla skolbarnen.
Ett litet enkelt vindkraftverk ordnar då ström till ledlamporna och allt blir så oändligt mycket enklare!
söndag 7 december 2014
Livet ...
Vid sjutiden på morgonen kommer sms på familjechatten från två av barnen.
Den ena har arbetat natt på en neonatalavdelning och skriver lyriskt om sitt arbete; aldrig någonsin har hon trivts så bra på en arbetsplats, aldrig funnit jobbet så intressant.
"Full fart hela natten!" skriver hon som nog mer än gärna hade arbetat på en akutmottagning.
Den andre har också arbetat natt.
Han berättar om en vandaliserad ambulans i Malmö och skriver att nu är han trött och ska sova, ett nytt pass börjar om inte allför många timmar. Nästa höst blir det flera månaders sjukvårdsutbildning för hans del, innehållande bland annat praktik på såväl ambulans som akutmottagning.
"Ååå, du kommer att älska det!" skriver hon som är storasyster.
Själv ligger jag under täcket och lyssnar till P1:s nyheter.
Det handlar om brandbomber och stenar som kastas.
Och Jihad i Rågsved som ser sin lastbil brinna upp.
Sen väljer jag detta.
Mest för att lugna själen.
Vid sjutiden på morgonen kommer sms på familjechatten från två av barnen.
Den ena har arbetat natt på en neonatalavdelning och skriver lyriskt om sitt arbete; aldrig någonsin har hon trivts så bra på en arbetsplats, aldrig funnit jobbet så intressant.
"Full fart hela natten!" skriver hon som nog mer än gärna hade arbetat på en akutmottagning.
Den andre har också arbetat natt.
"Ååå, du kommer att älska det!" skriver hon som är storasyster.
Själv ligger jag under täcket och lyssnar till P1:s nyheter.
Det handlar om brandbomber och stenar som kastas.
Och Jihad i Rågsved som ser sin lastbil brinna upp.
Sen väljer jag detta.
Mest för att lugna själen.
lördag 6 december 2014
Ledig dag ...
Och äntligen är pv lite bättre - eller mycket - och vi tar harry och går på promenad.
Johansson-rundan.
Träffar en kund från affären, en kvinna i 30-årsåldern och hon har sin lilla tös Siri med sig.
Siri är en av dom där småttingarna som jag kan äta upp, så go är hon!
Det blir lite småprat .., Siri berättar att hon fyller år på sommaren (i augusti) och lillasyster Alva som sitter i vagnen, ja, hon fyller år i december.
Och vi ser två ekipage med häst och kusk som ger sig ut på träningsrunda och i hagen står två ston och tittar åt vårt håll.
Sen vidare förbi Fabrikör Johanssons enorma bygge där man aldrig ser skymten av en människa .., därefter lilla tullhuset och sen vyn mot havet till och vänder man huvudet till höger, ser man Falkenberg och flera vindkraftverk .., tittar man rakt fram, är detta vadf man skådar.
Det är en alltigenom ljuvlig dag.
Bäcken porlar .., och nästan hemma är det som en liten konsert av finkar och sparvar, alla sitter dom i syrénhäcken och kvittrar som galna!
Och äntligen är pv lite bättre - eller mycket - och vi tar harry och går på promenad.
Johansson-rundan.
Träffar en kund från affären, en kvinna i 30-årsåldern och hon har sin lilla tös Siri med sig.
Siri är en av dom där småttingarna som jag kan äta upp, så go är hon!
Det blir lite småprat .., Siri berättar att hon fyller år på sommaren (i augusti) och lillasyster Alva som sitter i vagnen, ja, hon fyller år i december.
Och vi ser två ekipage med häst och kusk som ger sig ut på träningsrunda och i hagen står två ston och tittar åt vårt håll.
Sen vidare förbi Fabrikör Johanssons enorma bygge där man aldrig ser skymten av en människa .., därefter lilla tullhuset och sen vyn mot havet till och vänder man huvudet till höger, ser man Falkenberg och flera vindkraftverk .., tittar man rakt fram, är detta vadf man skådar.
Det är en alltigenom ljuvlig dag.
Bäcken porlar .., och nästan hemma är det som en liten konsert av finkar och sparvar, alla sitter dom i syrénhäcken och kvittrar som galna!
Mitt eget bästa ...
(Jag kan på en gång säga till dig afBabs, att det är näsduksläge nu!)
Mitt eget bästa är egentligen inte mitt; mitt bästa är det som hände vännen H som, vid 50 års ålder - helt plötsligt - fick två halvsyskon .. och att han träffade dem och att allt kändes bra, ja, mycket mer än bra, han låter överlycklig!
Och om man från födseln lämnas till ett barnhem på Söder i Stockholm och åtta månader senare blir bortadopterad, då ska man egentligen inte finnas med i några rullor bland biologiska syskon, men här hade Skatteverket gjort fel och det är alltså helt och hållet tack vare detta som det hela uppenbarades; ja, att den där "halva" brodern ringde upp H och presenterade sig och allt vad det förde med sig.
Först blev det, några dagar senare, middag på restaurant ..., och igår middag och övernattning hos H:s "lillebror" med familj.
Tänk, att då nästa morgon kunna läsa följande, ja, det är skrivet till H, från hans brors fru:
"Min älskade lilla familj...
Tack älskade svåger för att du kom in i vårt liv!
Vi är så glada/tacksamma för att du och din familj kom in i vårt liv!
Vi är en liteeeen familj och välkomnar fler familjemedlemmar".
Jag kan säga som så ..., att fast jag var tät i näsan nu på morgonen, så behövdes ingen Nezeril.
(Jag kan på en gång säga till dig afBabs, att det är näsduksläge nu!)
Mitt eget bästa är egentligen inte mitt; mitt bästa är det som hände vännen H som, vid 50 års ålder - helt plötsligt - fick två halvsyskon .. och att han träffade dem och att allt kändes bra, ja, mycket mer än bra, han låter överlycklig!
Och om man från födseln lämnas till ett barnhem på Söder i Stockholm och åtta månader senare blir bortadopterad, då ska man egentligen inte finnas med i några rullor bland biologiska syskon, men här hade Skatteverket gjort fel och det är alltså helt och hållet tack vare detta som det hela uppenbarades; ja, att den där "halva" brodern ringde upp H och presenterade sig och allt vad det förde med sig.
Först blev det, några dagar senare, middag på restaurant ..., och igår middag och övernattning hos H:s "lillebror" med familj.
Tänk, att då nästa morgon kunna läsa följande, ja, det är skrivet till H, från hans brors fru:
"Min älskade lilla familj...
Tack älskade svåger för att du kom in i vårt liv!
Vi är så glada/tacksamma för att du och din familj kom in i vårt liv!
Vi är en liteeeen familj och välkomnar fler familjemedlemmar".
Jag kan säga som så ..., att fast jag var tät i näsan nu på morgonen, så behövdes ingen Nezeril.
fredag 5 december 2014
Det bästa för Ann i Göteborg ...
Bästa hälsningar
Ann
Den här veckan är det svårt att välja mellan vad som varit det bästa:
1. Förkylningen bättrar sig, om än långsamt, och huvudet klarnar lite åt
gången nu på tredje veckan.
2. Mattan såldes på Bukowskis för 13000:- och jag är supernöjd och jag tror
att moster gnuggar händerna och gläds i sin himmel
3. En filmsnutt från Gospelkörens konsert med Martin Stenmarck i november kom
ut på Youtube. Det räckte med några sekunder för mig och sedan var jag där
igen. I mars startar det igen och då står jag där på nytt!
Här kan du se
oss!
(Jag står bakom Martin och syns inte förrän ca 6 min in då han böjer sig ner.
DÅ syns mitt lila hår lite grand)
Bästa hälsningar
Ann
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)