Bilder från en resa ....

Det var i söndags som jag tog bilen och susade söderut, mot Skåneland.
Första stopp blev underbara (här kom det första "underbara") Antikkulan som jag troget följer på Instagram. Som vanligt körde jag fel och tog av en avfart för tidigt ..., men kom rätt snabbt rätt ändå.

På innergården stod familjens dotter Nicolina och sålde kaffe, läsk och nybakade bullar och glass förstås. Vilken rar tös!

Några fynd?
Jodå, en härlig tavla, ni vet, en sån här där en skyddsängel går bakom några småttingar och bevarar dem från allehanda faror.

"Men åk en halvmil längre bort, det är ju Antikturen i helgen och där har Terese - mamma till Nicolina och den som tar instagrambilderna - en jätteloppis och du anar inte så billigt där är!" sa innehavaren.
Så det gjorde jag, åkte dit!

Och se, där stod Nicolinas mamma Terese; det är ju hon som tar bilderna till familjens instagramkonto och där figurerar nästan alltid en liten apa eller två!

Så här, till exempel!

Och gissa, om där var billigt!
I en jättestor låda låg allehanda olika bestick - det här är vad jag köpte och som ska putsas upp! Smågafflarna och smörknivarna, såna hade vi i mitt barndomshem och jag älskar såna här skedar att soppa med; skedar som är avlånga, inte runda.

Böcker i miljoner fanns det också och dom nästan  g a v s  bort!
Ett litet häfte med texten "Amerikabrev 1885 - 1888 från Johannes, Carl och Emma Bengtsson, Norra Varalöv 7, Strövelstorg, blev ett guldfynd!

Såååå intressant att ta del av dom här syskonens brevväxling med sina föräldrar .., och det berättas om hur man sakta men säkert börjar förstå det nya språket och hur skönt det är att slippa "presterskapets förmynderi" hemma i Sverige.

En annan bok - stor och prålig - bär titeln "Norrlänningar i Stockholm" och på ett av bladen i början finns den här bilden av Gustaf Adolf och Sibylla, kungens föräldrar alltså.

Om breven från emigranterna i Amerika berättar om arbeten på majsfälten, om ont om pengar och om en tämligen hård tillvaro ( i alla fall i början), så är det precis tvärtom när det gäller norrlänningarna som flyttade till Stockholm!

Till "Norrland" hörde då Gästrikland (som jag definitivt inte räknar till Norrland!), jo, där var många från Gävle som flyttat en bit söderut.
Och inte var det drängar som flyttade .., i alla fall var dom nog inget att skriva om!
Ett enda bekant efternamn hittar jag .., en Logardt från Skellefteå.

Ännu ett fynd!
Min mamma berättade ofta en morbror eller farbror som brukade vara lite begiven på starka drycker - men som var så innerligt snäll - och han brukade läsa just den här boken för mamma och hennes storasyster och enligt mamma var det hur spännande som helst!
Just den här upplagan trycktes 1922 i Helsingborg och någon som heter eller hette Thomas Länne fick boken den 26:e april, årtalet finns inte med.
Kanske var bokens ägare den här stilige mannen?

De allra vackraste assietter hittade jag också! (I mitt nästa liv kan jag bli assiett-grossist!)
Visst är den fin!
"Siv" heter den och kommer från Gustavsbergs porslinsfabrik.
Åååå, den blir fin att äta tårta på!

Garagedörren hos min storasyster.
Hos henne råder ordning och reda.

Övernattade (tillsammans med harry) hos min syster, på landet utanför Hörby.
Huset delas med min systerdotter och tomten är enorm, men där är så lummigt och fint!

Bästa kamrater är Tara och Harry och Tara är den mjukaste, goaste och mest försiktiga dalmatiner jag har träffat! Bara sååå fin!

I vanliga fall brukar min syster bjuda på kaffe i näverkoppar med glas som innandöme - gjorda av min morbror Jim i Dikanäs nån gång på 60-talet - och jag tycker aldrig att kaffe blir gott när det serveras i glas. Inte i mörka koppar heller.
Nu hälldes Gevalias kokkaffe (obs. kok!) upp i dom här vackra vita kopparna!
Härligt gott blev det!

Alldeles mitt emot min systers hus finns flera hästhagar och där mötte vi hästen Harry.
Det visade sig vara en nyfiken krabat!

En försenad julklapp fick jag också .., och systerdottern fick sin 50-årspresent; ett presentkort från Klippans yllefabrik. (Hela deras sortiment finns i länken).
Systersdottern fyllde för övrigt år i januari.
Ja, det där med att fira på rätt datum, är vi uppenbarligen inte så noga med.

450 ml

Inne i ljuvliga yllefabriken besökte jag "damrummet" och där, vid tvättfatet, stod en sån tvålförpackning som bilden visar.
Så jag tog en dutt av tvålen och tvättade händerna och gick sedan till bilen.
Väl där häpnade jag: så otroligt mjuka händerna blev!!

T v e k a d e   några sekunder och vände sedan åter till butiken och köpte en sån här flaska som inte är direkt billig, 245:-, men oj, så mjukgörande!
J u s t  när man tvättat händerna känns det som om dom blir klibbiga, men bara några minuter senare blir det såååå mjukt och lent!
Tvålen tillverkas tydligen i Varberg och här kan man beställa varor därifrån till lägre pris än i t.ex Klippan, men det visste inte jag då.
Nu vet jag.

Obs! (I en kommentar tipsar Rexxie om en kollega som slagit sig loss och nu tillverkar naturvårdsprodukter. Här är en länk till den sidan!)

Måndagmorgon blev det tidig uppstigning och vid åttatiden skjutsade jag min storasyster till en ögonklinik i Lund, där hon skulle opereras för starr.
Hög medelålder i det vackra väntrummet och alla hade typiska 40 - och 50-talsnamn .., det var Birgitta, Margaretha, Ove, Kjell-Åke, Ulla och så min syster Rigmor.

Allt som allt tog besöket inte mer än dryga timmen och sen skjutsade jag hem syrran .., vi drack kaffe på altanen och jag såg att hon var lite trött och dimmig i ögat var hon ju också.
En låååång varm kram blev det innan jag tog harry med mig och körde hemåt.

Åååå, så trött jag var när vi kom hem!

Har ni somnat?
Ja, ja .., jag har egentligen mycket mer att berätta, men nu ska jag ta mig kaffe och i morgon bär det av till Skåne igen, nu till Hässleholm och doktor Sören Toksvig Larsen som satte kniven i mitt knä!

Dagens fönster ....

I några dagars tid - kanske en hel vecka ? - har man på instagram kunnat följa Helan/cruella och hennes man (med dom härliga armarna) på vandring i Frankrike.
Ååå, det har varit helt fantastiskt och kanske kommer jag aldrig att fixa just nåt sånt, men ändå .,. bara detta att få följa med via bilder, gör så mycket!

Så här skriver Helena:

"Hej, nu är vi hemma igen, ack!
Men det är ju härligt det med såklart, träffa ungdomarna och så. Annars kunde jag nog leva livet på vandring - bara det är fint väder hehe.

Du får ett morgonfönster från utkanten av tallskogen i Le Corby, en by bestående av tre fyra stenhus där vi sov vår näst sista natt:)"

/ Helena

Från Donald till Sophie de Bouiteiller ....



Ja,här börjar dagen med ett leende, det vill säga, när jag tittar på den numera så omtalade handskakningen mellan president Donald Trump och Frankrikes nye ledare Emmanuel Macron.
S o m   jag log!

På så många videos har man ju sett hur herr Trump ryckt och slitit till sig händerna på såna som han hälsar på .., så kaxigt och malligt. Men se nu, nu mötte han en som visste hur det gick till och jag blev så glad! (Ja, mer behövs inte för min del ,-)
Heja Monsieur Macron!




Här kommer nästa.
Nog måste det väl ändå vara pinsamt att vara gift med en sån oborstad typ?
Och stackars lille sonen!




Aja baja - ja, vilken nesa! - om Macron först hälsar hjärtligt på Angela Merkel och först som nummer tre på Trump, då blir det en handryckning av modell "slita-till-sig-den-andres-hand från den amerikanske presidenten!

Från Trump tar vi så ett skutt till diskhon!
Som jag har berättat flera gånger, så har vi en extrem torka här i Halland. På stora skyltar längs landsvägen står att läsa om bevattningsförbudet och jag måste säga, att nog blir det till att tänka till ett varv extra hemmavid.

I diskhon har vi nu en sån här bytta, där spillvatten tas tillvara.
Ni  a n a r  inte (eller det kanske ni gör?) hur mycket just av den varan det blir!
När man sköljer ur disktrasan .., spolar kallvatten på nykokta ägg .., allt sånt!
Fortare än man anar blir byttan fylld och så häller vi det i rabatten eller i växthuset!

På ena sidan om ytterdörren fanns - när jag kom till huset - en smal rabatt, som löpte längs husväggen.  För kanske två, tre år sedan föreslog jag att vi (vi =  pv) skulle bredda den - eller göra den djupare - och så blev det. Nästan dubbelt upp!

Där fanns sedan tidigare en rosbuske som pv älskar högt och så var där lite penséer och annat.
Dom tog jag bort (inte rosen) och planterade i stället lavendel, isop, stor daggkåpa, ytterligare två klematis fick plats .., där är porslinsveronika, smörboll, oregano, förgätmigej, nån blå blomma som jag alltid glömmer namnet på .., ljusa (otroligt vackra) ormbunkar som vi tagit skott av från en skogsslänt här intill och så sist av allt: tre sibiriska vallmo och det är en av dem, en gul krabat, som syns på bilden och gör mig så innerligt glad!

Förhoppningen är att allt detta helt ska täcka jorden och bli en grön liten oas!

Och mera?
Tillsammans med friherrinnan tillbringade jag ett par timmar på stranden här i Stensjö igår.
Oj, så varmt det var!
Tidigare på dagen hade det varit strandrensning på samma ställe och då kom pv hem med den här filuren .,. som jag trodde var en insekt, men som är ett slags hajägg (kan också vara rocka) som spolats upp på en klipphäll. Googlar man på hajägg, ser man såna här hur långt ifrån som helst - utanför Bali, t.ex. -!

Sist av allt: i gårdagens DN var den här bilden med som illustration till en text som handlade om skrivande, tror jag.
Jag föll  p l a d a s k !!
Vilken underbar målning och konstnärinnans namn är Sophie de Bouteiller (1829 - 1901), men hennes pseudonym var Henriette Browne.
 

Här ännu en av samma konstnär.
"Sisters of mercy", är titeln.

Och här ett porträtt som jag först trodde var ett fotografi.
Visst är det fantastiskt!

Ja .., så vet ni förstås vad som väntar .., om nu någon varit här inne och läst: sedvanlig medaljutdelning vid ett fint tillfälle!

Dagens fönster ....

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti .., ja, just det, landet Halland.

Och underbare Patrik fixade så jag nu kan föra över bilder från min riktiga kamera till min Iphone.
Åååå, sicken lycka! Trådlöst, alltså. Och tänk, att jag kom ihåg hur man gjorde!

Och tänk, det blev bra! 

Foto: Hilda Blomberg 

Igåreftermiddag fick vi besök av Hilda, Patrik och Hildas mamma Mymmel.
Om någon som inte läser här vanligtvis funderar hur det hänger ihop, så är Mymmel mamma till min sambos dotter - Hilda -.

Det var bestämt att vi skulle grilla och är det nånting som pv och jag själv är urusla på, så är det just när det ska grillas! Inte har vi någon tjusig gasolgrill heller och när jag en gång bjöd hem arbetskamraterna på grillfest (hur tänkte jag ...??), blev det pannkaka av det hela.

Nu bestämde vi köttättare oss för att göra grillspett på fläskfilé i lagom små eller stora bitar och tänk, det blev kanongott! Hilda och Patrik som är veganer gjorde en jättegod potatissallad på enklast möjliga vis - kokta potatisar i små bitar, hackad purjolök, kryddor, lite gräslök och så havrefraiche till - så himla smarrigt! Och så var det då annat gott .., tzatziki, haloumi i skivor och vanlig sallad.
Dom som valt bort köttet, hade nånting annat som jag inte kommer på vad det var .. nån slags soyabiffar eller nåt sånt.

Det blev i alla fall en trivsam afton ute på gräsmattan, dit trädgårdsmöblerna fick flytta då solen försvunnit bakom grannens höga björk.

Innan pv gjorde rabarberpaj gick alla utom jag själv på johanssonrundan med harry.
Det var då Hilda tog den här bilden.
Och så hade hon skrivit sååå fint på instagram om sin familj; den blivande maken längst till vänster ..,hennes  "lille far" i mitten och mamma Mymmel längst till höger.

Att ha goda relationer med sina före detta partner, betyder hur mycket som helst.
Och hur mycket betyder det inte att man själv tycker om sin sambos före detta; eller sin före detta mans nya fru? Så oändligt mycket enklare tillvaron då blir!


Och nu är det lördag och jag ägnar mig åt frukost-bröd-bakning.
Högsommarvärme ute.
Blå himmel.

Dagens fönster ....

.... kommer från Rademachersmedjorna i Eskilstuna, där Ulrika var på utflykt med jobbet häromdagen.

Härlig bild! Somrig!

Tack, tack!

Ikväll ...

Efter segelbåtsstädandet tar vi bilen och åker till Steninge och jag ringer friherrinnan och frågar om hon kan tänka sig ett kvällsdopp? Det kan hon.
Vi lägger ut filten i lä och pv skippar doppet - det gör han ofta, nästan alltid - men alla kan ju inte tycka att kalla bad är underbara.

Men ikväll är det inte kallt.
Det är  s k ö n t  i vattnet och vi är inte dom enda som badar.

Sanden är ljumen och så len!
Vi har med oss kaffe och lite gott till och sitter där en stund .., pv telefonsurrar med god vän sedan evigheter som funderar på att bli båtägare och pv säger att han gärna hjälper till att segla hem båten från Blekinge till Skåne. En motorseglare är det.

Ja, lika så gott att stanna på stranden och titta på dom som badar .., tänker väl husets herre. 

Och nävorna har börjat blomma.
Är det midsommarblomster?

Väl hemkomna tar jag som vanligt en titt i rabatten .., plockar lite ogräs ., rycker upp kvickrötter .., gläds åt liljekonvaljerna..., ser att aklejorna börjar blomma (vackrast är den gräddvita) ...,och tänker att livet är så rikt, så rikt.

I morgon, då det lär ska bli upp mot tjugofem grader varmt, blir det stranden i ett par timmar, den saken är säker. Och många dopp.

Rolf tycker till ....

Och så berättar pv att en av männen som brukar hålla till nere i båthamnen passerar, just som Valentin slipar kölen och pv fejar där uppe.

Så stannar mannen till och säger till pv att han - pv - borde straffas, ja, för att han nu låter Valentin jobba här med båten.

Mannen, som i valtider bär en t-shirt med reklam för vårt lands nu näst största parti, tackar sedan för sig och kör vidare.

 

Arton stycken försvann ...

Tänk, att friherrinnan så schangdobelt har lånat ut sin motionscykel till undertecknad.
Eller övertecknad.

Och nu har jag invigt den.

Härmed meddelas att arton kalorier har tackat för sig och susat iväg.

Det ska bli fler.

// Arton kalorier .., kanske det motsvarar några pärlsockerkorn.

Valentindagen .....

Det här med tiggeriet i vårt land, det är inte alldeles enkelt och i den här familjen, har vi helt olika strategier .., ja, jag har väl ingen direkt "strategi", det blir som det blir.

Pv - som för övrigt har ett hjärta av guld - ger av princip inte till människor som sitter utanför affärer och tigger. Själv gör jag det ibland, men inte alltid.
Däremot, till Valentin som sitter månadsvis utanför vår affär, gör jag det minst ett par gånger per vecka. Inga stora summor, nån tjuga då och då. Ibland mera.

Varför?
Tror jag på det här systemet?
Nej, det gör jag inte, men jag klarar helt enkelt inte av att gå förbi med en säck solrosfrö till fåglarna och inte ge människan som sitter där. Jag skulle skämmas ögonen ur mig. Det är kanske lika mycket för mitt eget samvete?

Pv däremot ger ibland till såna som spelar musik; det tycker han om och då anser han att man gör nånting för den lilla inkomsten. Rökare får inga pengar. (Jag ler när jag skriver det här ..., och tänker på riktigt goda vänner som gärna tar sig ett bloss .., jo, men jag lovar att bidra efter förmåga om ni blir utfattiga och hamnar på gatan!).

För en vecka sedan kom i alla fall husets herre hem och sa att nästa vecka - idag alltså - ska Valentin som sitter utanför butiken i Haverdal, komma hit och jobba, jo, han hade frågat honom och på knagglig engelska sa Valentin att han förstod och tackade ja. Det handlar om att hjälpa till med segelbåten.

Den här båten är det som ska fixas till ...

Båten ska snart sjösättas i en ny hamn  (i Haverdal, där det är djupare, i vår lilla hamn går den inte in) och det är mycket annat på programmet, så nu ska den skrapas och gud-vet-allt.

Då var ju frågan den .., hur mycket tjänar den som sitter utanför affären under en dag, för man vill ju inte att han/hon ska gå med förlust? Får han eller hon in mer än hundra kronor i timmen?

Nu är Valentin i alla fall här och han loooog sååå varmt och gott när vi träffades och jag frågade hur gammal han är .. (33 år, jag berättade om min tre barn på 44, 40 och 30, själv har han två, en son och en dotter som bor hemma hos mormor i Rumänien eller om det är Bulgarien) och nu har Valentin och pv gått ner till båten och ska jobba (det är bevattningsförbud, så det blir aningen krångligare, dom har hinkar)  och så blir det lunch och nån kaffepaus.

Hela dagen ska han vara här.

Hur gör ni?

Torsdagsfönstret ....

Det här ljuvligt somriga fönstret kom susande från Staffanstorp i Skåne och det är Torun som varit i farten och sprungit in och hämtat håven och se, så fint det blev!

Så här skriver hon:

"Hej Elisabet! Länge sen sist! Var ute i trädgården och fångade två fönster i en och samma bild.
Dessa tillhör min ljuvliga gjutjärnspaviljong där man med fördel sätter sig och avnjuter något gott att dricka.
Ha det bra!"

//Tack Torun, det var omtänksamt av dig!

Nån gång efter att jag blivit ensamseglare - kanske ett år eller så - och under den perioden när man inte riktigt har hittat sig själv efter alla tillsammansår, kom jag att övernatta hos Torun och hennes familj.
Vi kände inte varandra så värst bra .., det var via bloggen vi kommit i kontakt med varandra, men hur det nu var, så blev jag i alla fall ditbjuden.

Den där övernattningen, den kom att betyda så mycket för mig.
Plötsligt kände jag att det fanns så mycket värme runt omkring en .., och när jag låg i en solstol på deras veranda, ja, då var det som att vara insvept i ett hav av omtanke och kärlek!

På morgonen satte jag samman bokstäverna på familjens kylskåpsdörr.
Just så kändes det.

Och jag kan  e x a k t  komma ihåg känslan.

Efteråt ....

I tre dagar har sigge hållit sig borta.
Det gör han alltid när andra hundar kommer på besök och oftast kurar han då i carporten, längst uppe på den där karljohansoffan som jag köpte på auktion och som inte kommit längre än just dit.

Men sigge är expert på att veta när hundfrämmandet givit sig av .., så i morse kom han jamande och meddelade att han gärna kunde tänka sig lite kokt fisk till frukost, jo, det hade smakat som bäst .., och det fick han såklart.
Efteråt hoppade han upp i den tomma bananlådan i pannrummet, den där pv mest haft spån och annat att elda med och som sigge  ä l s k a t  att ligga i - nu har jag lagt en fleecefilt i botten - och där har han legat och mått gott i ett par timmar.

Lite senare gick han ut och lade sig i trädgårdsstolen.
Det går bra det med.
Och så skööönt att slippa oroa sig för en hundvalp med sylvassa tänder - även om dom aldrig hann träffas på riktigt - bara med någon meters mellanrum!

Och igår fick jag mitt sommarschema.
Alldeles enkelt kan det inte vara att agera  schemaläggare när någon blir sjukskriven och inte riktigt vet hur det blir?
Med mitt nya knä är det så här: ena dagen känns det helt okej, nästan så att jag skulle kunna tänka mig att vandra i fjällen.
Nästa dag (igår t.ex) gick jag lillrundan med harry och precis hela tiden mumlade jag för mig själv ..."ååå, så ont! åååå, så ont!" och jag tittade mest ner i marken för att ta ett steg i taget och då ska ni veta att lillrundan inte är lång, kanske 800 meter.

Antiinflammatorisk medicin gör att jag kan gå nerför en trappa precis som vanliga människor, bara liiite långsammare; det är som ett mirakel!

Och jag tror verkligen att det kommer att fixa sig med jobbet.
Två veckor med nån slags arbetsträning (för att vänja knäet), sedan som vanligt.

Tänk, om man nu lever och har hälsan, så är det här mitt livs näst sista sommarschema!
Det är nästan ofattbart.

Veckorna 30, 31 och 32 har jag semester!

Dagens fönster ....

Från Jämtland, inte långt från där Gunnar bor, kommer det här fönstret.
Det fångades av pv:s brorsdotter Kajsa och så här skriver hon:

"Köksfönsterutsikt klockan 22.45!"

Fåren är hennes.

Tack Kajsa!

En slags resumé ....

Tre underbara dagar fick vi tillsammans med äldsta dottern och lille krabaten Charlie!
Tänk, att en hundvalp kan generera så oändligt mycket glädje!

På bara tre dagar har han minsann lärt sig att hoppa upp i soffan och ligga nära-nära Harry .., och igår blev det debut i havet! Vattnet var ljummet, verkligen ljummet (i knähöjd) och även om Charlie gärna höll sig mellan mattes ben, så simmade han glatt omkring!

Och glädjen när han på morgonen upptäckte harry - den glädjen var ömsesidig -, medan Nelly nog tycker att det är rätt skönt att den där efterhängsne typen som hela tiden ville para sig (ibland åt fel håll), ja, att denne nu givit sig av!

Det blev vilsamma dagar här tillsammans.
Igår satt vi ute på altanen och gjorde egentligen ingenting och jag tänkte att det var länge sedan jag tyckte den förstfödda var så lugn!
Och hon, som alltid har håret antingen plattat eller uppsatt, släppte för en stund ut sitt hårsvall och jag föll nästan baklänges!! Att båda döttrarna har ärvt håret efter sin mormor, därom råder inget tvivel, men åååå, så tjockt det var och så lockigt!!
"Men har du det aldrig utsläppt så här!?" frågade jag som tyckte att det var sååå vackert.
"Nej, aldrig!" svarade hon.

Alldeles innan Charlie och hans matte tackade för sig, hojtade hon att det satt en fågel alldeles orörlig nedanför fröautomaten. Det var var den här lille stenknäcken - en unge - som hade fått nånting som såg ut att ha klistrat igen näbben.

Vi fick (pv fick) hålla på ett tag innan han lyckades få fast den och sen blev det till att pillra ut skräpet som var i näbben - det såg ut som skal från solfrösfrön som fastnat i gommen - och jag hämtade en liten sked och vatten och så försökte jag skölja ur så gott det gick.

Det ska jag säga er, att man förstår varför den fått sitt namn, för oj, oj, så ont det gjorde när den nöp fast i mitt finger och pv fick blodvite ...., , ja, ja, det är tacken det ,-)

Efteråt flög den iväg, men jag undrar jag om den klarar sig och nu undrar jag ännu mera om jag verkligen ska fortsätta med matandet? Det kändes olustigt det där.

Det här var v å r  verklighet.
Våra dagar.
I Manchester har mammor och pappor och syskon förlorat någon de älskar över allt på jorden och man kan ju bara  a n a  den förtvivlan som dom känner!
Och det finns liksom inga ord längre.
Vad säger man??
Ja, vad säger man?

Dagens fönster ....

På självaste den norska nationaldagen skrev ellem i Skellefteå så här:

"Igår hade vi avslutning i en daglediggrupp. Vi åt på restaurangskolan Eurest. Mycket god mat och fin utsikt!"

//Det är många år sedan jag besökte Skellefteå .., det var nog vår första tillsammansresa hem till Västerbotten. Och där är kyrkan och bron över älven och det lite högre huset till vänster .., är det inte Scandic hotell, eller är jag helt fel ute?

Måndag i slutet av maj ....

Då blir det liten promenad tillsammans med valpen Charlie .., det blir lunch ute på altanen med äldsta dottern .., senare på dagen bakar hon världens godaste bullar.

Jag plockar in en bukett syréner och tänker att jag nog aldrig vänjer mig vid att såna finns redan i maj! För den som är uppvuxen i det som på väderleksrapporten går under benämningen "norra norrlands inland och fjälltrakter", är blommande syréner nånting som hör juli månad till.

Av bara farten fixar dottern även middag och nu bara väntar vi det sista avsnittet av Line of duty, en av de klart bästa polisserierna jag någonsin sett. Nej, den  b ä s t a!

Och det gamla äppelträdet (där pElle ligger begravd, där under ..) blommar fint.

Den där promenaden med Charlie .., det blev en kort sådan, bara till hästhagen en bit härifrån.
Tvärs över vägen och lite till vänster.
Ett sto och ett föl i ena hagen och hjälp, så spännande för en liten lurvtuss!
Bäst att ligga en bit ifrån, så det där nyfikna fölet inte kommer för nära!

Om barndomsminnen (sibirisk vallmo vid vår garageinfart) skrev jag häromdagen.
Nu finns dessa minnen i rabatten här mot slänten till.

Två åkrar med blommande raps finns inom synhåll, men tänk, jag känner fortfarande ingen doft!
Helt sanslöst vackert är det i alla fall.

En liten charmör ....

Det allra roligaste med att ha flera hundar i huset, det är att se hur finurligt dom agerar tillsammans.
När Charlie dök upp häromkvällen, var Harry sååå förvånad och småmorrade och reste ragg och vad var nu detta ...? Maria, som han tycker så mycket om, hade med sig en ANNAN hund; en helt ny bekantskap!

Nelly brydde sig inte alls.

Efter någon timme bara, knappt det, hade rollerna fördelats.
Charlie lade sig hela tiden platt inför Harry och strök sig mot honom och visade på alla sätt och vis att det var Harry som bestämde.

Igår lekte dom obehindrat ..., och igårkväll när Harry hade krupit ihop på soffan, ja, då kröp Charlie upp och låg nära, nära, nära .., och Harry hade huvudet på Charlies tass.

Natten mot idag låg Charlie - som igår - hos sin matte här nere i Gunnars rum.
Men så, vid halv åtta kanske .., hörde jag på Harrys steg hur otroligt glad han var .., jo, då hade han den där lille krabaten i släptåg och ville liksom visa upp honom .., så där .."titta, han kan följa mig upp för trappan!"

Ja, det är så helt underbart, så det är inte sant!

Måndagsfönstret ....

"Grannens fönster genom min grillrök ...", så skriver Ulrika om bilden.

Tack snälla för att du inte glömmer håven! säger jag.

Det man minns ....

Jag själv .., minns vallmon hemma och hos mormor.

Vi pratar om barndomsminnen och vad dom betyder.
Det var apropå att jag igår köpte hem sibirisk vallmo - gulorangefärgade blommor som växte vid garagenedfarten i Malå -.
Då kommer flera minnen upp.
Så intressant att ta del av!
Tack som berättade.
Vill någon fler dela med sig av vad en doft eller blomma eller nånting annat kan göra för att skicka oss baklänges i tiden, så bara mejla, så lägger jag in det här!

Ulrika sa...
Jag gör också sådana baklängesresor, mest till sådant som handlar om/påminner mig om min mormor. Och hon hade just sån vallmo i sina rabatter. Jag tyckte de var jättefula när jag var barn men nu...när mormor är borta sedan många år, blir jag lycklig när jag ser dem.

De framkallar minnen av sommar i hennes trädgård, med kanelbullar och sockerdricka under stora björken och morötter jag drog upp och torkade av lite på gräset bara och sen åt. Klirret när fikat bars ut på den röda metallbrickan. Kaffekopparna med gröna löv på (Berså?). Klirret från skedarna när sockret rördes om. Trädgårdsmöblerna från Grythyttan där stolarna liksom var vippiga. Mormor och jag som satt med varsin stickning, redan när jag var pytteliten. Morfar som putsade på sin Saab eller krattade gruset. Busken med alla "kusarna" i (kusar betyder insekter, speciellt skalbaggar, där mormor kommer från). Signaturmelodin till sommarpratarna. Doften av tomatplantor i lilla växthuset. En filt på gräsmattan i skuggan under äppelträdet, med en hel hög Agatha Christie-deckare. Känslan av frid och trygghet och kärlek.

Tänk att en blomma, även på bild som nu här hos dig, kan väcka så många minnesbilder och liksom allt på en gång, inte uppräknat som jag gjort nu.

 Monet sa...Ett tillägg: det finns ju en mycket känd romansvit av Marcel Proust - A la recherche du temps perdu - På spaning efter den tid som flytt. Genom smaken på en madeleinekaka och en klunk lindblomste förs han direkt in i barndomsvärlden - också med en mormor som centralfigur. Den anses mycket svår att läsa och man behöver introduktion för att förstå den rätt men nog vore det intressant.

Smak- doft och återsynen av vissa föremål sitter verkligen djupt. När jag var liten körde mina föräldrar första generationens mörkgröna SAAB. Vi var fyra systrar plus en tax som packades in i det trånga bakåtlutade baksätet med små fönster och två storrökande föräldrar i framsätet. Min pappa körde som den pilot han var på den tidens riksväg mella Skåne och Linköping. I baksätet kräktes alla, en av mina systrar värst. Taxen också. Det var helvetesresor, säkert för mina föräldrar också.

Långt senare när mina egna barn var utflyttade (de kräktes aldrig i bilen) var jag på ett bilmuseum någonstans mitt i Sverige. Plötsligt får jag syn på barndoms-saaben och går fram och tittar in i den. När jag ser den grå baksätesklädseln blir jag så illamående att jag måste rusa ut ur lokalen och flämtande vänta ut illamåendevågen bakom en husknut. Så starkt sitter det ju i och aldrig så mycket terapi eller annat tror jag kan sudda bort starka barndomsminnen. Bra eller dåliga. 

Surprise, surprise!

Igårkväll fick vi världens överraskning!
Plötsligt när vi var ute på tomten så hör vi en bil som tutar flera gånger och pv säger .."ja, nu har nog Polen gjort mål" - vi tänkte att vännerna i det vi kallar för polska ambassaden hade fest -. (Där bor flera polacker som arbetar lite här och där i krokarna, vänliga allesammans).

Så var det inte alls!
Det visade sig (återigen ...) att det var äldsta dottern som kom körande längs uppfarten och vi bara 
g a p a d e! Jodå, hon hade - efter att sovit ut efter nattpasset - tagit lillvalpen med sig och kört från Upplands Väsby till Stensjö och oj, så roligt det var!

Den där lille krabaten fick Harry att tvärstanna!
Va!? Vad var nu detta? Harry som tycker så mycket om Maria, nu fanns där en svartlurvig liten hund på tretton veckor och Harry hade ragg på ryggen och var inte så där överdrivet välkomnande .,. men med hundar är det ju så att dom fixar det där själva och valpen, som heter Charlie, visade på alla sätt och vis att han inte var ett hot; han lade sig platt på marken och visade magen och lillskruven och sen blev det full fart!

Ännu roligare blev det nu på morgonen!
Sååå glad harry blev när han upptäckte att såväl Maria som Charlie var kvar och låg i det vi kallar för "Gunnars rum" och idag har det varit idel glädje!

På förmiddagen gick vi ner till stranden och att upptäcka sand var inte det sämsta .., ja, han är så fin, så fin så fin!

I ett par dagars tid blir dom här, så vi ska nog hinna bli riktigt bekanta med varandra.

Om någon undrar så är Charlie en blandning mellan golden och flatcoated retriever.