Slagsmål ...

Igårkväll när pv och harry kom hem efter sista kissrundan, flög harry ihop med en grävling som höll till nära växthuset. Harry har för vana att alltid schasa iväg alla djur som befinner sig på tomten; främmande katter, älgar, rådjur, skator och kråkor .., alla jagar han iväg och sen kommer han tillbaka, glad i hågen.

Men igår var det allvar.

Nu var han i koppel och pv fångade in honom, men grävlingen stannade allt kvar och stirrade dem i ögonen.

Ikväll var han där igen - om det är nu är en han -.
Den svartvite, alltså.

Så .., nu är det finito med Nelly som får gå ut själv i mörkret.

Dan före dan ....

Först: tack för det underbara vykortet Eva!
En gång i världen fick man - åtminstone sommartid - många vykort! Det var soldränkta hälsningar från semestrande vänner och vintertid kom vykort från dom som tyckte om att åka skidor i Alperna.

Jag minns tydligt ett vykort från Calcutta och jag minns också ett brev skrivet med blyerts - från Irland - ett brev som jag högläste för mina barns pappa som just då byggde ett garage.
Den som skrivit brevet berättade om smala och slingriga vägar .., om trädgrenar som vispade mot bussfönstret .., han berättade också om hur han satt på en liten välvd bro av sten och såg små krabbor kila omkring i vattnet där nedanför!

Numera kommer ytterst sällan några hälsningar i postlådan.
Jo, från min systerdotter som var sommar åker till England - det kortet väntar jag på - och så kom det här, från Eva på Frösön. En ögonblicksbild från Kroatien! Vardagsliv. Långt mycket trevligare än glassiga beacher eller en bild på ett stadshus!

Från Hilda kommer också vykort när hon och Patrik är ute och semestrar.
När jag igår röjde i en av pv:s rat-lådor, hittade jag mängder med vykort, mest till en då väldigt ung Hilda; hälsningar från moster Barbro eller Sonja och Gösta, men även hälsningar till "min käre far Thomas", ja, alltså från Hilda själv. Det här var ett av dem.

Själv var jag under många år formligen sjukligt besatt av skriva vykort och man kan fråga sig varför?
Var det min egen skrivklåda som absolut skulle förlösas?
Här en hälsning till arbetskamraterna hemma i Malå; det var då när AP och jag reste till England, alldeles bara vi två.

Och här någon gång i mitten av 80-talet .., en restresa med Spies till Rethymnon och det idoga vykortsskrivandet fortsatte. Koftan var från Gudrun Sjödén (lahmanstrikå) och var egentligen väldigt rosa från början. Jag älskade den!

I morgon åker vi söderut, till Malmö och övernattning hos Anders och Maja, för att tidigt torsdagmorgon äntra färjan FS Mecklenburg-Vorpommern, avgång 8,00 och sex timmar senare ska vi vara framme i Rostock i Tyskland.

Alltså är det full syra idag!
Flera maskiner tvätt har hängts på tork .., jag har dammsugit och tvättat bilen (sköljde med regnvatten, det gick bra förstås - hurra för vattentunnan ! -) , jag har klippt gräsmattan och ska nu dammsuga det sista här hemma, innan hus-nelly-sigge-skötarna kommer från Göteborg.

Jo, men här kom ju ett vykort, om än förpackat i ett brev!
Tack för det Elisabeth i Torsby!

Nu lyssnar jag till väderleksrapporten. Kulingvarning i södra Östersjön. 

Ja, men det låter ju underbart. Bäst att ladda med kräkpåsar.

Dagens fönster ...

Här kommer ännu några fönster från Kroatien och då anar ni kanske att det är Eva på Frösön som tagit fram håven.

Den här bilden är från den lilla bergsbyn Grozjnan, en av de underbaraste små byar som Eva har besökt, skriver hon.



Och här en liten film på fyra minuter från just Grozjnan.
Så vackert där är och jag undrar jag Eva hur många du nu lockar att boka en resa till just Kroatien?

Tack snälla som tog dig tid att skicka dem hit - fönsterna, alltså -.

Två dagar kvar och lyckan över få mynt ...

En slags lycka.

Alltid denna nedräkning.
Alltid denna längtan.
Och ändå tycker jag mig leva i nuet.

Igår när vi satt i soffan och inte gjorde just nånting, suckade jag och talade om för pv hur ljuvligt det är med semester. Efter en liten stund tittade han upp och sa: "men Elisabet, om dom nu skulle ringa från jobbet och säga att det är kris, att många är sjuka och skulle du möjligen kunna ställa upp tre timmar även om du nu har semester, ja, vad skulle du då svara ...?"

Jag sa att "nej, då skulle jag absolut säga nej".

Fast .., efter en stunds betänketid hade jag ångrat mig och sa ..."njaaa, jag skulle nog hoppa in ändå",
och det visste han förstås.

Inte långt därefter plingade det till i min mobil och jag hajade till när jag såg avsändaren.
"Bodil jobb". 
Alltså chefens fru.

Nu var det inte sjukdom det handlade om, utan en önskan om trevlig semester och det ska erkännas att jag kände en stor lättnad.

Så här svarade några av bloggvännerna när det gällde tankar på jobbet.
Det var i september 2011 som jag ställde den frågan.

Ruta Ett sa...Som lärare tänkte jag alltid på jobbet - dygnet runt.Numera, som egen företagare, tänker jag också mycket på jobbet, men på ett helt annat sätt. Nu kan jag styra min arbetstid och mitt arbete på ett helt annat sätt och det blir mest kreativa tankar och jag arbetar bara med roliga saker. Så mina tankar är mera lustfyllda nu. Men fortfarande efter 8 år drömmer jag mardrömmar i skolmiljö och det är inte roligt.

Eva på Frösön: Eftersom mitt jobb består i att måla bilder så finns dessa alltid inom mig. Jag bär alltid på bilder som vill komma ut. Ganska behagligt är det. Men när jag jobbade med annat då var jag alltid speedad, hade svårt att slappna av och det blev till sist för mycket. Kroppen sa ifrån rejält.

Rexxie sa...Är inte tankar på jobbet ett tecken på att man faktiskt bryr sig om sitt jobb?Jag har blivit bättre på att släppa jobbet; har kommit på att världen faktiskt inte går under om jag inte tänker på jobbet en kväll...

Tankevågor sa...Nu är klockan 22:23 här i soffhörnan och jag sitter och läser jobbmail. Dessutom har jag nyss skrivit klart en massa frågor från soc på datorn angående en utredning av ett barn i min klass.....ja det säger väl en del om hur det är.

Men faktiskt så försöker jag att inte tänka på jobbet ALLTID. Ibland kopplar jag av det nästan helt och hållet och det är en konst jag lärt mig med åren. Men för att göra det måste jag verkligen flytta inte bara hjärnan utan hela mig tex. till en liten skärgårdsö eller till en härlig stund med barbarnet....DÅ går det att koppla bort jobbet. .....ska bara tillägga att jag älskar mitt jobb. :-

mossfolk sa...Här är en till som alltid tänker på jobbet (nu blandat med studierna och det är kanske inte så konstigt). Kul att du skriver om det för vi pratade om precis jobbtänkandet härom dagen. Jag börjad fundera på hur man skulle organisera saker, varvid sambon tittade upp och påminde om att det var fjorton timmar innan jag skulle vara där. Han är min raka motsats.
Tar saker lite som de kommer och lever väldigt mycket i nuet.
Jag skulle nog behöva gå en kurs i det :)

Turtlan sa...Jag kan inte stänga av jobbet oich nu är det värre än på länge.
Svårt att somna för att jobbet snurrar. Inget bra symtom att det är så.Idag efter jobbet åkte jag direkt hem till kära kompis B och hennes barn H & E. Bättre terapi finns inte.
Tillverka Loppor, prata om ditt & datt med en 7 åring, förhöra en 10 åring på engelska glosor lindrar det hela en hel del. Mår mycket bättre nu och mer i ro. Är jag hemma så snurrar jobbet på!

Ja, så svarade ni då.
Det är sex år sedan; mycket kan ha hänt sedan dess.

Nåväl.
Lite senare kom ännu ett pling i mobilen.

Det var från Malin som jag har arbetat flest kvällar med under något års tid och nu satt hon och räknade kassorna och passade på att ta en bild; en bild av glädje.
För så är det, att det går tiodubbelt så fort att räkna kassan när ens kollegor inte har tömt alla myntrör i kassalådan, nånting som nya sommarjobbare gärna gör och hur skulle dom veta .., dom räknar ju aldrig kassorna själva? När jag kom tillbaka från sjukskrivningen, ja, då skrev jag små lappar och lade bland mynten och förklarade vitsen med att åtminstone kvällstid försöka undvika att fylla på med mynt.
Jodå, det har uppenbarligen fungerat bra.
Heja!

Och nu är det måndag.
Svårt med sömnen natten mot idag.
Sista gången pv tittade på klockan var den halv fem.

"Men du sov så gott vid halv tre ...", berättade han.

Jaha ja .., då förstår man.
Han hörde någon snarka.

Måndagsfönstret ....

Här kommer ett fönster från Kroatien, fångat av Eva på Frösön. 
Så här skriver hon:

"Bild nr 1 är från "vår" lilla by Vizinada, där upptäckte jag detta fönster som hade virkade insynsskydd. Det du!!!"

Tack snälla! säger jag.

// Här en liten film från just Vizinada.

Söndag ...

Jo, jag fattade, efter ett litet tag ,-)

Lördageftermiddag tar flickorna bilen och kör till Tylösand och jag säger att "nej, sov inte i bilen, även om den är stor, ring när ni vill komma hem, så hämtar jag er!", men det tycker dom är lite knepigt, för det kan ju bli sent.

Senare på kvällen, när vi har gått i säng, säger pv att "när tror du att dom kommer .., inte före tre, tror jag" och jag funderar några sekunder och svarar att "nej, nog kommer dom hem tidigare nog".

Klockan 04.19 vaknar jag av att sms-pling och en undran om jag är vaken.
Jodå, det är jag och det är pv också, så vi tar bilen och kör iväg och  solen är på väg upp - i öster är himlen knallorange-rosa - och det är så vackert ute så det är inte sant!!

Det är en sömndrucken morgon och allt vi möter är två, tre taxibilar på väg norrut och i närheten av Tylösand går ett par arm i arm, ja, så är det förstås kråkor och kajor vid sidan av vägen och någon kvarglömd, alternativt bortslängd, ölburk i dikesrenen, det är väl allt.
Och så flickorna som väntar i bilen.
På hemväg - pv kör en bil, jag vår - ser jag hur ett rådjur skuttar över vägen precis innan pv passerar och själv är jag nära att pricka en harpalt som har bråttom.
Väl hemkomna går vi alla i säng och jag tänker att det är så himla roligt att ha ungdomar hos sig!

På "afterbeachtylösand (där jag tittar in) upptäcker jag det här inlägget.
Det är inte långt ifrån att jag blir spysjuk.
En bild hör till; tre till synes helt vanliga pojkar i övre tonåren kanske och tre fina flickor intill dem.
Jag retar nästan ihjäl mig på den sista kommentaren.
"Slynor" ..., det är alltså så det fortfarande är.

Innan flickorna tackar för sig, blir det frukostlunch, ja, dom där fetaostdfyllda lammfärsbiffarna som jag gjorde tidigt på morgonen (och som fått puttra i grädde och mängder med färska kryddor!) och till detta ugnsrostad potatis och olika sorters morötter från Ugglarps grönt.
Tzatziki och vanlig sallad till detta .., jo, det gick ner. 

I butiken hos Ugglarps Grönt hittar jag burkar med inlagd slanggurka och det visar sig vara den i särklass godaste gurkinläggning jag någonsin smakat!

En omfångsrik bukett - även den från Ugglarps grönt - får göra grönsakerna sällskap hem.
Så glad man blir av blommor!

Gårdagens sommarpratare var en ny bekantskap för mig, nämligen Karin Laserow.
Vi - pv och jag själv - började lyssna igårkväll, men var förmodligen för trötta .., hon blev bara "too much", som en tromb var hon, ja, som en kulspruta!

Så tog vi sats idag igen, då, när vi låg på soffan Ektorp och tog igen oss efter den tidiga taxikörningen. Jo, rätt rolig var hon och vilken personlighet!
En frisk fläkt, i ordets rätta bemärkelse.
Eller i alla fall i min bemärkelse.
Fortfarande tycker jag bäst om Moa Herngrens sommarprat.

Och ikväll - eller rent av nu - ska det lyssnas till Stig Björkman, dagens sommarpratare,

Och som ni ser varierar jag mig alldeles oerhört och bär idag min röda linneklänning.
Jag har tre.
Två blå och en röd.
Likadant mönster på dem alla.

Just det.
#enjängdaföreningen

Dagens fönster ....

Först en hel drös fönster från fagra Ångermanland .., och så kommer ett - i mitt tycke -
helt ljuvligt fönster och nu från Östergötland!

Tack Ulrika! säger jag.

Första dagen ....

... är egentligen ingen semesterdag, utan enbart en ledig lördag, men jag låtsas att det är semester.
Underbart med ledig helg innan semestern börjar!
Flera gånger vid tidigare anställningar har det varit mer regel än undantag att man arbetat ända in i kaklet .., helst ett kvällspass innan semestern börjar, men nu blev det bra.

Vad gör man då denna den första dagen?
Jo, man åker till jobbet och handlar och passar även på att lägga en beställning på frimärken och postens blå vadderade påsar, så behöver ingen annan tänka på den saken.
Och medan man ändå står där vid postdatorn, iklädd klänning och sandaler, lämnar man ut paket och hinner fylla in kvällstidningarna; enorma buntar är det som kommer var dag!

Lite senare på dagen - när flickorna som är på besök har åkt till Tylösand igen, men innan dess berättat om en en längtan efter lammfärsbiffar, såna som dom fick i fjol - tar jag cykeln och susar återigen iväg till butiken.
På väg tillbaka upptäcker jag Emma, friherrinnans kusindotter som i sommar är min och andras kollega, ja, hon är ett par hundra meter före mig (cyklar också) och jag ger mig sjutton på att hinna ifatt henne innan hon är i Steninge!

S o m  jag får ta i! Ja, jag cyklar allt vad jag förmår och matkassen i cykelkorgen är tung, men jag kör på högsta växeln och trampar så pedalerna går varma och det känns som ett Giro ´d Italia-lopp där man lååångt framme ser en cyklist och till varje pris vill man vinna!
Vid Särdal är jag ikapp.

När jag sedan kommer hem, är pulsen skyhög, men glädjen stor.
Ja, så fånigt är det .., vad spelar det för roll vem som vinner .., men jo, så kändes det!

Och jag har gräddat våfflor och klippt gräsmattan och sedan somnat på soffan Ektorp.
Sovit djupt.
I natt har jag erbjudit mig att hämta Emma, Sabina och Fanny ute i Tylösand, det må bli hur sent som helst. Natten mot idag sov dom i den stora jeepen som tillhör Fannys mamma och i vilken dom körde ner från Upplands Väsby, men så vansinnigt bekvämt var det nog inte.

Mellan dom bekanta varven gör jag i-huvudet-listor över vad som ska hinnas med innan vi åker söderut.
Var är till exempel vår "power-bank", den som är så genialiskt bra och som på ett enkelt sätt laddar våra mobiler, även ute på stan?
Ja, var är den?

Satt en stund i fikarummet idag, i väntan på att pv skulle komma åter från en inköpsrunda i stan.
Hela lagret var fyllt av varor och jag tackade mig själv för att jag lagt in semester under en så bra tid, då, när vi har som allra, allra mest stressigt.
När min semester är tillända - om tre veckor - då har det också lugnat ner sig betydligt i affären.

Nu ska jag ta mig en titt hos SMHI,.
Ajöken, sa fröken.

Ps. Moa Herngrens sommarprat tyckte jag  v ä l d i g t    mycket om.
Så mänskligt. Så ärligt. Ds.

Lördagsfönstret ...

Under Ulrikas semesteräventyr i Ångermanland, kom hon bland annat till Bönhamn.

Och till den som aldrig har besökt Höga Kusten säger jag bara: gör det!
Det är så otroligt vackert där uppe!

Och här kan man läsa mer om Bönhamn.

Sista passet ....

Och tillvaron rullar på.

ickorna gör sig redo för After Beach i Tylösand (efter att först ha tillbringat flera timmar på spa i Falkenberg) .., pv, som bara blir sämre och sämre,  han har kört till vårdcentralen i Getinge (rösten på väg att tacka för sig - återigen - !) och själv dricker jag kaffe och gör mig redo för sista svängen innan det är dags för semester.

Lyssnar med ena örat på dagens sommarpratare, Johan Kuylenstierna.
Tidigare idag reprislyssning av Moa Herngren  (gårdagens) och det tyckte jag verkligen om.
Det handlade en hel del om detta med nya (kanske mera icke-traditionella) familjekonstellationer .., om bonusbarn och att få ihop tillvaron rent allmänt.
Jo, det var intressant.
Mänskligt.

Ser fram emot Stig Björkman på söndag.

Jag är inte den som läser särskilt många bloggar, det är mest dom som finns i min länklista och ofta läser jag ikapp, men öht har jag inte sett särskilt många Sommarpratarrecensioner i år, ja, på bloggarna, alltså.
Eller har jag helt missat dem?
Recensionerna?

Kväller ....

Och norrifrån, i alla fall från Upplands Väsby, har Emma, Fanny och Sabina kommit körande, allt för att ha "trevligt" i Tylösand, på After Beach och sånt som jag knappt vet vad det är.

Men ikväll blev det inget sånt.
När jag för en timme sedan kom hem från jobbet (hysteriskt mycket att göra; på tre timmar var det kö hela tiden och jag slutar aldrig att förundras över hur suveräna sommarjobbarna är, inte minst Brooks som arbetade sista timmen med mig. Sååå rask och effektiv han var!), ja, när jag kom hem i alla fall, så  berättade pv att flickorna var nere på stranden, så jag tog cykeln och susade iväg - det tar kanske tio sekunder - och då upptäckte jag dem, men nu på väg hem hit.

En av dem hade badat ("varmt i vattnet!") och det var inte Emma, utan Sabina.
Det är Sabina som sitter längst till höger på bilden.
Nu sitter dom och spelar Plump med pv .., själv är jag för trött.

Foto: Sabina Lundström

Den som badade tog bilden av kompisarna som firade sin semester, sittandes där nere och med solen på väg ned i väster. Liiite ovant känns det att ens barnbarn är så vuxen att hon kan dricka ett glas rosévin nere på stranden, men så slog det mig att hon är myndig sedan två år tillbaka och försörjer sig själv .., ja, det är väl så det är.

Fina flickor är det i allal fall och jag tycker nog att pv blev aningen piggare nu med några skönheter i huset ,-)

Två dagar kvar ...

Arbetsdagar, alltså.
Men tänk .., tänk om man visste att man bara hade två dagar kvar att leva!
Undrar just vad man då skulle göra?
Det viktigaste vore väl att tala om hur mycket man har älskat sina nära och kära?
Hur oändligt mycket dom har betytt.
Och förgyllt ens tillvaro.
Garanterat hade jag nog också tillbringat någon timme eller flera på stranden.
Simmat.
Njutit av svalt vatten mot pannan.
Det var i alla fall vad jag gjorde igår, på min lediga dag.

Och vi såg till att fylla på Toyotans kondensator och det visade sig att den inte läckte gas,
nej, vi (läs: pv) kom undan en utgift på fem tusen kronor, nu kostade det åttahundra!
Ååå, så ljuvligt med en sval bil!

Och jag hittade en vacker vaxduk på Rusta!
Ja, man kan bli lycklig av en vaxduk!

Vid halvsju åkte vi till hamnen i Skallkroken och åt kvällsmat på båten.
Grillat med potatissallad; inte det mest ultimata .., ty arbetar man i en butik som grillar, blir man tämligen less på just sån mat, men det gick förstås bra ändå.
Här är pv:s båt  i mitten av bilden.
Nej, så här rörigt har han det inte i vanliga fall, men igår fixade han segel och bom och ändrade några stag och då såg det ut så här.
Båten till vänster kom in ungefär samtidigt och en kvinna och en man (och två vuxna pojkar) packade ihop och mannen presenterade sig - "ja, jag heter Björn" - och han visade sig vara en glad och trevlig prick, ja, det var hans fästmö också.
Alla som går förbi på bryggan hälsar.
Det verkar vara en lättsam stämning.
När en båt som inte tillhör Skallkrokens hamn kom in till en ledig plats intill oss, hoppade en äldre man genast upp från sin båt och tog emot dem. Jo, men det känns tryggt.

Pv, han skuttar omkring barfota .., som en gasell är han!
Själv övar jag mig i att komma på och av utan att dräpa mig.
Jodå, det går bättre och bättre, men nån baletthoppa lär jag aldrig bli.

Och att jag tycker om blått, det är nog inte så svårt att se ....

Sist av allt .., så här såg det ut när vi gick längs bryggan och var på väg hemåt.
Solen var inte så här enorm, men den blev så i motljuset.

Så var den dagen.
Nu väntar om tre timmar ännu ett kvällspass .,. det näst sista innan semestern.
Såväl pv som jag själv är halvrisiga; han mer än så .., och tar sovpauser mellan dom omtalade varven.

Till sist: grattis alla som heter Margareta, ni har ju namnsdag idag!

Ett fönster från systerlandet i öster ...

"Kyrkfönster från Munsala.
Här på gravgården (som man säger i Österbotten) ligger morfar och mormor och många andra
släktingar."

Så skriver ellem som tagit den här fina bilden!

Mycket finns att läsa om Munsala .., här, t.ex.

Ledig dag ...

Och den arme pv är minsann inte ute på fiskafänge, han ligger på soffan Ektorp och hostar och snörvlar, ja, frånsett att han har kollat silen i tvättmaskinen. Snart ska han få elvakaffe. Det är han själv som när en önskan om just detta, så det ska han få. Måhända piggnar han då till lite?

Själv har jag kontaktat Folktandvården .... (adjö hundralappar!) .., pv har kontaktat en bilverkstad för att få ordning på bilens ac ..., och idag om en vecka befinner vi oss - hopefully - på färjan FS Mecklenburg - Vorpommern på väg till Rostock. Måtte det inte vara storm på havet!

På bilden här ovanför syns en tämligen ung pv, på campingsemester med sin pappa Viking.
Men vad skådar jag ...? Kundkorgar från ... Konsum?!
Hur gick detta till?

Nu är klockan 10:56 ..., dags att börja med kaffet!

Lediga-dags-fönstret .....

Fångat genom bilrutan ...

"Möter stallvänner på g hem från stallet ...", skriver AP.

En kamel ...? 

Foto: Anna Widner

Nej, AP:s häst Gabbe!

Det var hon själv som tog bilden som jag bara  ä l s k a r!

Två pass kvar ...

Hemifrånvännerna tyckte att det var omåttligt blåsigt i landet Halland och var klädda nästan som skulle dom på fjällvandring!

"Men hur kan du gå barbent och i klänning och bara en tunn kofta ..?" undrade Inger.
Ja, säg det, man kanske har vant sig och så har jag betydligt mera hull än hon har.

Igårmorse åkte och vi - hon och jag - till Slöinge och lilla bageriet där det inhandlades frukostbröd och senare på dagen, efter ett besök i Falkenberg, tog hon långa maken med sig och gjorde en repris, besökte än en gång bageriet och så satt dom ute och fikade i solskenet.

Där ute satt dom ....

Senare på kvällen blev det kvällsmat på Göstas i Steninge, men då arbetade jag och just innan stängning dök sällskapet upp i affären .., omtänksamma pv hjälpte till att dra in meloner och annat som står utanför butiken - sååå skönt - och så fick jag lifta med dem hem.

Det blev en mastodontdag på jobbet!
Såååå många kunder och vid sextiden kunde man tro att någon slängt en handgranat i fruktdisken, men Brooks tog sig an den med rekordfart och innan stängning var den sååååå fin och välfylld!

Och trevliga människor var där också.
En ung man frågade om vi inte hade färsk saliva, men den var slut för dagen, så jag sa att om han kände för det, kunde han köra till det där gula huset på kullen i Stensjö och där, utanför ytterdörren, växer mängder med just salvia ., det var bara att ta för sig!

"Och om min sambo är hemma, så är det lugnt, det här har hänt förut - då var det mynta det handlade om - och han förstår precis", sa jag.

Den unge mannen såg aningen tveksam ut, men jo, han hade verkligen åkt hit och fick med sig ett fång färsk salvia och idag mötte jag honom vid ena kassan och han berättade att han träffat pv och att dom pratat om någon stockholmsförort (Fittja) där pv en gång bott, ja, lite sånt ., och så tackade han för salvian och hans fru såg så snäll ut och hade det varmaste av leenden!

Idag förmiddag, kvart i nio till halv tre.
Steg upp vid halv sex och fixade först frukost till skellefteborna som tidigt skulle bege sig hemöver (flyg från Ängelholm och så Arlanda - Skellefteå), ja, det blev en lång dag.

Hann med mycket på jobbet!
Beställde vackra frimärken ., postogram, tejp och lite annat ., torkade rent vid kassorna och soptunnelocket, fyllde på alla blå vadderade påsar .,. räknade kassorna ., och så var det fika vid halv tio, tillsammans med chefen, Fredrik, Hampus och Joakim. 

Nu blommar tre klematis, eller i alla fall två-och-en-halv.

Återstår nu två arbetsdagar.
Och pv har legat totaldäckad idag, hög feber igår och senare under natten .., men nu tycks han ha piggnat till lite, eller så är det pillren?
Själv kom jag hem med ont-i-halsen och en känsla av oändlig trötthet.
Ja, måtte vi klara oss nu fram till semestern!

Dagens fönster ....

... ett fönster från Mullhyttans bygdemuseum.

Tack Ulrika!

Och långa är dom!

Åååå, hur trivsamt är det inte att få hemifrån-besök!
Ja, i alla fall om man räknar Skellefteå till hemtrakterna och det gör jag nog.
Till Skellefteå åkte man för att handla kläder, eller på skolresa (då ingick bad i Skelleftehamns badhus) .., till Skellefteå åkte vi när min storasyster skulle köpa soffa och fåtölj till sin nya lägenhet .., och på Spisbaren - i samma stad - beställde jag filbryta, till pappas förfäran.

"Åka till Skellefteå för att äta det du kan få hemma varje dag!" sa han och förstod ingenting.

På BB i Skellefteå är två av mina tre barn födda; den första och den sista.
På kirurgavdelningen på samma lasarett låg min australiensyster i gipsvagga i tre långa vårvinter-månader. En vådlig vurpa i slalombacken hade orsakat frakturer på ryggkotorna.
På samma avdelning, men några år senare, blev pappa opererad för prostatabesvär.
När han kom hem var han salig över hur tjusiga och trevliga alla sköterskor och biträden var och mamma looog.

På Skellefteå lasarett hamnade även grannens yngste son Lars, när han blev påkörd av en moped och då fick ena lungan punkterad. Jag fick följa med på besök; Lars storebror Bosse och jag själv satt i deras Volkswagen medan föräldrarna var inne på sjukhuset - och han som var storebror hade just fått en ljusblå undulat som - i baksätet - satt på pinnen i sin bur ..,  och vi öppnade burdörren och skulle  hålla i den lilla fågeln, då den flög ut och flaxade därefter omkring i vild panik i bilen!

I Skellefteå fanns - och finns förstås ännu - hemtidningen Norra Västerbottens redaktion.
Det var i den tidningen jag under några år skrev lördagskrönikor och kulturredaktören hette då Inger (heter hon ännu) och det är hon och hennes man (även han före detta journalist på Norran) som igårkväll kom på besök.

Båda två är rejält långa - vi liknar mest pygméer i jämförelse - och idag gör dom Falkenberg och igårkväll blev det räkgryta ute i blåsten.

Vad handlade krönikorna om, kanske någon undrar, ty jag är ju inte den som har koll på grammatik och det var nog gott om punkter ..... och mycket som var galet, men det gick tydligen an ändå.
Det mesta handlade om vanlig vardag.
Som här ovan.

Ibland kom med posten till Ystad tackbrev från vänliga läsare hemmavid.
Åååå, så det gladde hjärtat!

Och det var till Inger mina bidrag skickades med fax - detta var innan vi hade dator och faxade bidragen gjorde jag hos en man som hette Gustav och hade ett litet "kontor" på Regementsgatan .,. kanske kostade det en femma att få iväg krönikan? (Denne Gustav var en schangdobel gentleman som var helg köpte en bukett rosor till sin hustru, ja, i den lilla närbutiken där jag då arbetade).

Det hände att man helt tappade lusten att skriva .., denna eviga press att alltid få till en knorr på slutet, när man egentligen ville skriva om nånting som var allvarligt.

Ja, så var det.

Och nu har vi alltså besök av Inger och hennes långe man.
Ännu en natt blir dom här hos oss, men ikväll har jag mitt ordinarie pass 14.30 - 21.15, så det blir bara liiite tid att umgås och i morgonbitti är det för ovanlighetens skulle förmiddagspass som gäller, från 7,45 - 14,30, ja, det går väl det med.

Inalles är det nu bara fyra arbetsdagar kvar innan det är semester.
Och pv har blivit febrig och har ont i halsen .., måtte det inte sprätta över på mig!

Måndagsfönstret ...

"Hej Elisabet!

Här kommer ett fönster som ger utsikt över Norra Vättern. Det sitter på ett vackert gult trähus med torn och här bor ett par som älskar sjön och båtar. Det kanske märks?

Hälsningar från

Maggan".

// Tack snälla och vilket fönster .., som gjort för pv!!