På kvällsprommisen ....
.. med harry, springer en tjocksvansad räv över vägen.
Harry blir GALEN ..,sliter sig nästan .., skäller och vill jaga iväg inkräktaren.
Stövargenerna visar sig tydligt.
söndag 5 november 2017
Det bästa för Anna-Lena i Tumba ....
(men så småningom mest i Lönsås)
Är såklart att vakna upp till detta och veta att det är vårt (ja, och bankens också förstås)
Om PV ska cykla Vätternrundan så vet ni var ni ska bo 😊. Och ni är alltid välkomna in på fikapaus när ni är ute och åker. Från och med april finns John här på heltid.
Anna-Lena
//Nog tycks det mig som om familjen How har köpt upp självaste paradiset på jorden! Titta på golvplankorna! Så undebart breda och härliga! Och när vi - pv och jag själv - en gång hälsade på i Tumba (bara en kortis, jag är ingen som stannar länge hos människor ,-) så slogs jag bums av vilket otroligt vackert hem Anna-Lena och John hade! Så varmt och ..., så hemtrevligt!
(men så småningom mest i Lönsås)
Är såklart att vakna upp till detta och veta att det är vårt (ja, och bankens också förstås)
Om PV ska cykla Vätternrundan så vet ni var ni ska bo 😊. Och ni är alltid välkomna in på fikapaus när ni är ute och åker. Från och med april finns John här på heltid.
Anna-Lena
//Nog tycks det mig som om familjen How har köpt upp självaste paradiset på jorden! Titta på golvplankorna! Så undebart breda och härliga! Och när vi - pv och jag själv - en gång hälsade på i Tumba (bara en kortis, jag är ingen som stannar länge hos människor ,-) så slogs jag bums av vilket otroligt vackert hem Anna-Lena och John hade! Så varmt och ..., så hemtrevligt!
Morgon i landet Halland ...
Det blir nog fint väder (himlen klarnar upp mot havet till ser jag), men ännu är fönsterrutorna prickiga av regndroppar. Och småfåglarna får mat; tre fröautomater fylls på och den bästa inhandlades på Jysk för en tid sedan, så genialiskt enkel där man med ett enkelt handgrepp - efter påfyllning - skruvar fast locket. Eller var det kanske hos Clas Olsson? Jo, så var det nog.
Och snart har eken blivit helt avlövad.
Lyssnar till Godmorgon, världen ..., pv är i Skåne och hjälper sin bror med takläggning (alla tre bröderna hjälps åt) ..., och jag som trodde att jag skulle arbeta, har en ledig dag!
Ja, just ja .., förra söndagen gick jag ut extra för Madeleine, det hadenästan fallit i glömska.
Härligt!
Flera kvällar på raken har jag somnat ifrån USA-podden (det är hopplöst, jag begriper inte hur människor kan krypa under täcket och njuta av ljudböcker, själv somnar jag ofelbart inom fem minuter!), men äntligen lyckades jag hålla mig vaken. Ordet dystopisk användes frekvent och aningen kallsvettig blev man allt över vad alla nättroll kan åstadkomma.
Nu, när jag är ensam hemma, blir det Europapodden med ny programledare.
Å, vad det är spännande att leva!
Det blir nog fint väder (himlen klarnar upp mot havet till ser jag), men ännu är fönsterrutorna prickiga av regndroppar. Och småfåglarna får mat; tre fröautomater fylls på och den bästa inhandlades på Jysk för en tid sedan, så genialiskt enkel där man med ett enkelt handgrepp - efter påfyllning - skruvar fast locket. Eller var det kanske hos Clas Olsson? Jo, så var det nog.
Och snart har eken blivit helt avlövad.
Lyssnar till Godmorgon, världen ..., pv är i Skåne och hjälper sin bror med takläggning (alla tre bröderna hjälps åt) ..., och jag som trodde att jag skulle arbeta, har en ledig dag!
Ja, just ja .., förra söndagen gick jag ut extra för Madeleine, det hade
Härligt!
Flera kvällar på raken har jag somnat ifrån USA-podden (det är hopplöst, jag begriper inte hur människor kan krypa under täcket och njuta av ljudböcker, själv somnar jag ofelbart inom fem minuter!), men äntligen lyckades jag hålla mig vaken. Ordet dystopisk användes frekvent och aningen kallsvettig blev man allt över vad alla nättroll kan åstadkomma.
Nu, när jag är ensam hemma, blir det Europapodden med ny programledare.
Å, vad det är spännande att leva!
Dagens fönster ....
Utsikten från Falu lasarett har Kerstin (lifelivingitnow) fångat i en serie utsiktsbilder, nu, när hon har varit inlagd.Vilken kontrast i byggnaderna! Båda vackra. Den där "öppningen" (kanske fönster) längst till vänster på bygnaden till höger .., så läckert!
Och så den andra byggnaden där hantverkarna sannerligen fått visa sina konster!
Tack Kerstin!
Utsikten från Falu lasarett har Kerstin (lifelivingitnow) fångat i en serie utsiktsbilder, nu, när hon har varit inlagd.Vilken kontrast i byggnaderna! Båda vackra. Den där "öppningen" (kanske fönster) längst till vänster på bygnaden till höger .., så läckert!
Och så den andra byggnaden där hantverkarna sannerligen fått visa sina konster!
Tack Kerstin!
Det bästa för Kattis i Närke ...
(hon bildläraren)
Det bästa i veckan, det var att elvaåringen min plötsligt ville se på Sagan om ringen triologin!
Många timmar tillsammans, och fullkomligt fantastiska samtal, innan, under och efter, generererade detta. (*viskar* Denna genre är annars långt ifrån, hos mig, personligen, en favorit ...).
//Kattis
(hon bildläraren)
Det bästa i veckan, det var att elvaåringen min plötsligt ville se på Sagan om ringen triologin!
Många timmar tillsammans, och fullkomligt fantastiska samtal, innan, under och efter, generererade detta. (*viskar* Denna genre är annars långt ifrån, hos mig, personligen, en favorit ...).
//Kattis
lördag 4 november 2017
Det bästa för Kerstin i Dalarna ...
(lifeliwingitnow)
Vad hittar man på som är bra på sjukhus? (Bilderna från Falu sjukhus).
(Elisabet skriver: jag frågade vad den där "grejen på väggen är som liknar en tennisracket i plast.
Raskt kom ett svar och en bild: det är en f r ö k a p s e l i plåt! Genialiskt! Tack Kerstin som
svarade så snabbt!)
Bra och god mat!
Trevlig personal!
Kram Kerstin i Dalarna
(lifeliwingitnow)
 |
| Vilken totalt underbar bild, Kerstin!!! |
Vad hittar man på som är bra på sjukhus? (Bilderna från Falu sjukhus).
(Elisabet skriver: jag frågade vad den där "grejen på väggen är som liknar en tennisracket i plast.
Raskt kom ett svar och en bild: det är en f r ö k a p s e l i plåt! Genialiskt! Tack Kerstin som
svarade så snabbt!)
Bra och god mat!
Trevlig personal!
Bra smärtlindring!
Möjlighet till återhämtning!!!
Går att hitta några bra saker/upplevelser i alla fall
Kram Kerstin i Dalarna
Mitt eget bästa ...
Den här veckans bästa - hittills - det är nog den här tredagarsledigheten.
Och så en känsla av alldeles otrolig .... harmoni.
Att veta att nu återstår bara trettiofem veckor att arbeta och det kan ju synas som en evighet, men det känns inte särskilt länge och om det nu ä r långt dit, så gör det inget .., jag har gott om tid att drömma och längta. Jul och nyår, januari och Sälen och nattvasan och påsk och vår och maj och påskliljor och tulpaner. Det är som om jag har en enda långsam längtansväg framför mig och det är helt okej.
På dagarna sitter jag och skrollar på olika resmål.
Portugal, tågresor, småstäder, billiga hotell, Grekland (har fått mejl från herr Lefteris på Samos som har bytt mejladress, det var på hans lilla hotell på stranden som jag bodde tillsammans med Emil och några år senare med pv) .., ja, sånt.
Det är som om ett stort lugn har lagt sig inombords.
Imorgon söndag är jag ledig och det hade jag alldeles glömt; ja, att jag ju gick ut extra för arbetskamraten förra söndagen och nu tar hon min. Så härligt! Och bäst av allt var att jag hade glömt bort det, ty då blev det som en extra fridag!
Pv däremot ska ta bilen och köra till Skåne och hjälpa sina bröder med att lägga tak på den nyblivne 60-åringens bygge. Jag blir hemmavid och tar det piano.
Den här veckans bästa - hittills - det är nog den här tredagarsledigheten.
Och så en känsla av alldeles otrolig .... harmoni.
Att veta att nu återstår bara trettiofem veckor att arbeta och det kan ju synas som en evighet, men det känns inte särskilt länge och om det nu ä r långt dit, så gör det inget .., jag har gott om tid att drömma och längta. Jul och nyår, januari och Sälen och nattvasan och påsk och vår och maj och påskliljor och tulpaner. Det är som om jag har en enda långsam längtansväg framför mig och det är helt okej.
På dagarna sitter jag och skrollar på olika resmål.
Portugal, tågresor, småstäder, billiga hotell, Grekland (har fått mejl från herr Lefteris på Samos som har bytt mejladress, det var på hans lilla hotell på stranden som jag bodde tillsammans med Emil och några år senare med pv) .., ja, sånt.
Det är som om ett stort lugn har lagt sig inombords.
Imorgon söndag är jag ledig och det hade jag alldeles glömt; ja, att jag ju gick ut extra för arbetskamraten förra söndagen och nu tar hon min. Så härligt! Och bäst av allt var att jag hade glömt bort det, ty då blev det som en extra fridag!
Pv däremot ska ta bilen och köra till Skåne och hjälpa sina bröder med att lägga tak på den nyblivne 60-åringens bygge. Jag blir hemmavid och tar det piano.
Det bästa för Eva på Frösön ...
(men ofta på Rödön ...)
Hej!
Det bästa var dagen idag. Allhelgonamarknad vid kyrkstallarna på Rödön. Mycket folk, solsken och vindstilla. Kul att träffa människor jag inte sett på länge. Jag sålde mina kort, blev väl inte särskilt rik av dagen men huvudsaken var att det kändes kul.
Nyss när jag tittade ut såg jag fullmånen lysa så vackert. Den utsikten och en bit god morotskaka, som jag köpte idag, det ger dagen ett fint avslut.
Kram Eva
(men ofta på Rödön ...)
Hej!
Det bästa var dagen idag. Allhelgonamarknad vid kyrkstallarna på Rödön. Mycket folk, solsken och vindstilla. Kul att träffa människor jag inte sett på länge. Jag sålde mina kort, blev väl inte särskilt rik av dagen men huvudsaken var att det kändes kul.
Nyss när jag tittade ut såg jag fullmånen lysa så vackert. Den utsikten och en bit god morotskaka, som jag köpte idag, det ger dagen ett fint avslut.
Kram Eva
Det bästa för Barbro i Brämhult
(walkaboutsweden)
Alla helgons dag.
(walkaboutsweden)
Alla helgons dag.
En ny årlig tradition har skapats av mina svärföräldrar denna dag.
Min
makes kusiner besöker dem i samband med att de sätter ljus på
kyrkogården - i det lilla samhället där mina svärföräldrar har bott i
hela sitt liv.
Då vankas det utsökta hembakta kakor och denna gång även smörgåstårta.
Det är så kul att träffa kusinerna, fast de inte är mina egna.
Samtalsämnen idag:
* de goda kakorna och smörgåstårtan
* släkten (som man sällan träffar)
* släktträffar
* husdjur
* bo i lägenhet eller hus
* hyresrätt eller bostadsrätt - fördelar och nackdelar
*
när "ska" äldre flytta ifrån sina stora hus (innan de blir FÖR sjuka,
när de tvingas eller som svärfar sa; jag vill bäras ut med fötterna
före.
* stressiga arbetsplatser
* serviceinriktad personal
* och sist men inte minst - lite minnen rörande dom som inte finns hos oss längre.
Det bästa för Ann i Göteborg ...
(Den STORARTADE)
(Den STORARTADE)
Det bästa den här veckan var mina fina värden, som jag fick besked om hos
diabetessköterskan. Allt var toppen; långtidsblodsocker, fasteblodsocker,
kolesterol, blodtryck och allt annat de tagit prover på och det trots att jag
inte äter någon medicin mot min diabetes typ 2(som jag ätit bort och numera är
en typ 0) och högt blodtryck.
Allt detta fixar LCHF och jag är så glad åt detta.
Inga blodtrycksmediciner, inga statiner (som jag ändå hade vägrat äta p.g.a
alla hemska biverkningar
(sömnstörningar, mardrömmar, minnesstörningar, muskelvärk etc., etc.) och ingen
effekt på kvinnor) och ingen diabetesmedicin!
Heja LCHF och heja mig!
PS Bilden visar de LCHF-langos jag gjorde igår. De var supergoda!
Det bästa ....
... förra veckan, var det här.
Vill ni dela med er av veckans bästa, så kan ni börja grunna lite på vad det var som gjorde dagen eller kvällen lite extra förgylld. Ungefär så.
Själv kommer jag att arbeta idag och i morgon, men tar mig an det hela när det blir tid över.
Trevlig helg till er alla!
... förra veckan, var det här.
Vill ni dela med er av veckans bästa, så kan ni börja grunna lite på vad det var som gjorde dagen eller kvällen lite extra förgylld. Ungefär så.
Själv kommer jag att arbeta idag och i morgon, men tar mig an det hela när det blir tid över.
Trevlig helg till er alla!
Dagens fönster ...
... fanns och finns ännu i landet Skåne; i Ystad, på Regementsgatan 19 A.
I sju års tid var det mitt fönster. Arbetsplatsen låg - i alla fall till en början - tvärs över gatan och från min utsiktspunkt i lägenheten såg jag världen passera revy. Den lilla del av världen som jag var en del av.
... fanns och finns ännu i landet Skåne; i Ystad, på Regementsgatan 19 A.
I sju års tid var det mitt fönster. Arbetsplatsen låg - i alla fall till en början - tvärs över gatan och från min utsiktspunkt i lägenheten såg jag världen passera revy. Den lilla del av världen som jag var en del av.
fredag 3 november 2017
Snart helg ....
Och mina tre-på-raken-lediga-dagar är snart tillända, men på något helt mirakulöst vis har det känts som om jag haft tre veckors semester! Helt ofattbart!
Det har varit fina dagar med höstigt blå himmel, idag gråmulet men milt och pv är ju höstlovsledig och ägnar dagarna åt den inglasade altanen och att dra plaströr där elen ska få bo och kanske att vi snart får upp innerpanelen och framför allt utebelysningen, så kanske vi - under mörka kvällar - kan ta oss helskinnade från bilen till ytterdörren.
Snart är alla träden avlövade.
Boken längst till höger tappade sina i blåsten, den till vänster (som är så vacker!) är ännu inte helt naken .., kvar är eken och syrénerna.
Dessa eklöv som kan göra att man nästan får spatt.
På trappan vid altanen (där pv byggde ett slags stag som Gösta kunde hålla sig i) ligger allt detta.
Alldeles i korsningen mellan Ejdervägen och Kustvägen står några jättelika ekar.
"Ja .., den här måste nog vara ett par hundra år ...?" säger pv när vi står där och tittar uppåt mot grenverket som sträcker sig nästan över vägen.
Ekar .., nog är det nånting alldeles särskilt med dem, eller ..?
När vi inte går på promenader och när jag har fixat lunch eller middag, läser jag av och till i boken "Jag minns". Ju mer jag läser, desto mer minns jag.
Och längst upp på en sida från 80-talet minns Tina K Persson luffandet i Spanien, tillsammans med sin konstnärsvän Kerstin. Och tänk .., denna Kerstin är gift med pv:s kusin Mats - för övrigt son till Gösta och Sonja -.
Och jag läser Johanna Elisabeth Fredrikssons minne och kommer ihåg vår resa till Spanien - i mitt "förra liv" - då vi badade i samma pool som U2:s livvakt, en stor och robust bjässe från Irland.
Och jag läser och ler för mig själv när jag tänker på fru Sädesärla som byggt bo under Yvonne Hellstens mammas bil; på en avsats vid höger främre hjulhus.
Annat.
På Instagram följer jag ett antal olika sjukhus där personalen berättar om sitt arbete och ofta presenteras avdelning för avdelning. Väldigt intressant är det - enligt mitt sätt att se det -, men ibland undrar man vem dom skriver för? Mängder med fackuttryck som rimligen bara dom närmast sörjande har koll på och då faller ju lite vitsen, tycker jag.
Igår var det ett sjukhus som hade tagit en bild på "beredskapssamordnaren Peter" som satt på huk med en låda intill sig och texten löd: Beredskapssamordnare P kollar beredskapsförrådet av antidoter".
Och ...?
Ställde frågan vad antidoter (säkerligen ett bekant uttryck för människor inom vården, men inte för mig) är och fick svaret att jag skulle ta kontakt med herr samordnaren, så skulle han svara.
Nu ville jag inte besvära honom, utan googlade rakt av (vilket jag ju kunde ha gjort från början) och nu vet jag: antidoter är olika sorters motgift. Tänk, vad man får lära sig!
Det är som nåt demensförbund som på sin sida berättade vilken butik i landet som vunnit när det gällde att ha tänkt på detta med dementa kunder och hur man kan underlätta för den gruppen.
Ställde då frågan vilka kriterier det rörde sig om .., ja, helt enkelt bad dem beskriva hur en sån butik bör vara utformad på bästa sätt?
Inget svar.
Och inget svar igen.
Så synd! Det hade varit intressant att kanske få lite förslag på det området.
Och mera?
Nja.
Kanske inget.
Lyssnar till Rodrigo Leao med en våg-krumelur över a:et i Leao.
Ljuvlig musik.
Med ojämna mellanrum flyttar jag om tavlorna på fotoväggen i hallen.
Såna väggar har jag haft i åratal och motiven ändras allt eftersom.
Igår åkte den här upp .., ett maskinskrivet brev från AP till sin mormor i Argentina och i brevet berättar AP om precis allt som händer - just i stunden -.
Och mormor får allt berättat för sig.
Att det blåser ... att "nu kom mamma och läste" och "nu kom pappa" och att vår stövare silva har fått ett "jete fint pris de är som hund på hon har fot et med en hare på som guld de åkså mormor de är jätefint" och "nu lyser solen mormor fast nu ärde mindre sol mormorhördude nu sunger dom"och på slutet "ja ha skrivit alt sälv mormor på ändag" och sist av allt berättar hon att dom har fått plantera en slingärväxt", förmodligen i skolan.
Det finns inte ord för hur glad jag är att just det här papperet inte har kommit bort i alla flyttröror!
Nu ropar pv på hjälp från altanen!
Adios!
Och mina tre-på-raken-lediga-dagar är snart tillända, men på något helt mirakulöst vis har det känts som om jag haft tre veckors semester! Helt ofattbart!
Det har varit fina dagar med höstigt blå himmel, idag gråmulet men milt och pv är ju höstlovsledig och ägnar dagarna åt den inglasade altanen och att dra plaströr där elen ska få bo och kanske att vi snart får upp innerpanelen och framför allt utebelysningen, så kanske vi - under mörka kvällar - kan ta oss helskinnade från bilen till ytterdörren.
Snart är alla träden avlövade.
Boken längst till höger tappade sina i blåsten, den till vänster (som är så vacker!) är ännu inte helt naken .., kvar är eken och syrénerna.
Dessa eklöv som kan göra att man nästan får spatt.
På trappan vid altanen (där pv byggde ett slags stag som Gösta kunde hålla sig i) ligger allt detta.
Alldeles i korsningen mellan Ejdervägen och Kustvägen står några jättelika ekar.
"Ja .., den här måste nog vara ett par hundra år ...?" säger pv när vi står där och tittar uppåt mot grenverket som sträcker sig nästan över vägen.
Ekar .., nog är det nånting alldeles särskilt med dem, eller ..?
När vi inte går på promenader och när jag har fixat lunch eller middag, läser jag av och till i boken "Jag minns". Ju mer jag läser, desto mer minns jag.
Och längst upp på en sida från 80-talet minns Tina K Persson luffandet i Spanien, tillsammans med sin konstnärsvän Kerstin. Och tänk .., denna Kerstin är gift med pv:s kusin Mats - för övrigt son till Gösta och Sonja -.
Och jag läser Johanna Elisabeth Fredrikssons minne och kommer ihåg vår resa till Spanien - i mitt "förra liv" - då vi badade i samma pool som U2:s livvakt, en stor och robust bjässe från Irland.
Och jag läser och ler för mig själv när jag tänker på fru Sädesärla som byggt bo under Yvonne Hellstens mammas bil; på en avsats vid höger främre hjulhus.
Annat.
På Instagram följer jag ett antal olika sjukhus där personalen berättar om sitt arbete och ofta presenteras avdelning för avdelning. Väldigt intressant är det - enligt mitt sätt att se det -, men ibland undrar man vem dom skriver för? Mängder med fackuttryck som rimligen bara dom närmast sörjande har koll på och då faller ju lite vitsen, tycker jag.
Igår var det ett sjukhus som hade tagit en bild på "beredskapssamordnaren Peter" som satt på huk med en låda intill sig och texten löd: Beredskapssamordnare P kollar beredskapsförrådet av antidoter".
Och ...?
Ställde frågan vad antidoter (säkerligen ett bekant uttryck för människor inom vården, men inte för mig) är och fick svaret att jag skulle ta kontakt med herr samordnaren, så skulle han svara.
Nu ville jag inte besvära honom, utan googlade rakt av (vilket jag ju kunde ha gjort från början) och nu vet jag: antidoter är olika sorters motgift. Tänk, vad man får lära sig!
Det är som nåt demensförbund som på sin sida berättade vilken butik i landet som vunnit när det gällde att ha tänkt på detta med dementa kunder och hur man kan underlätta för den gruppen.
Ställde då frågan vilka kriterier det rörde sig om .., ja, helt enkelt bad dem beskriva hur en sån butik bör vara utformad på bästa sätt?
Inget svar.
Och inget svar igen.
Så synd! Det hade varit intressant att kanske få lite förslag på det området.
Och mera?
Nja.
Kanske inget.
Lyssnar till Rodrigo Leao med en våg-krumelur över a:et i Leao.
Ljuvlig musik.
Med ojämna mellanrum flyttar jag om tavlorna på fotoväggen i hallen.
Såna väggar har jag haft i åratal och motiven ändras allt eftersom.
Igår åkte den här upp .., ett maskinskrivet brev från AP till sin mormor i Argentina och i brevet berättar AP om precis allt som händer - just i stunden -.
Och mormor får allt berättat för sig.
Att det blåser ... att "nu kom mamma och läste" och "nu kom pappa" och att vår stövare silva har fått ett "jete fint pris de är som hund på hon har fot et med en hare på som guld de åkså mormor de är jätefint" och "nu lyser solen mormor fast nu ärde mindre sol mormorhördude nu sunger dom"och på slutet "ja ha skrivit alt sälv mormor på ändag" och sist av allt berättar hon att dom har fått plantera en slingärväxt", förmodligen i skolan.
Det finns inte ord för hur glad jag är att just det här papperet inte har kommit bort i alla flyttröror!
Nu ropar pv på hjälp från altanen!
Adios!
torsdag 2 november 2017
I sängkammaren ...
... står lilla fröken S:t Paula och förgyller min tillvaro.
Tre små blommor, ja, det är inte mycket att yvas över, men räcker gott.
Så vacker blå färg!
Annat: igår läste jag ut Joyce Carol Oates roman "Det var vi som var Mulvaneys".
Vilken underbar historia och det var som en sorg att lägga ifrån sig boken som var så tung och otymplig; jag önskar att min syster hade valt pocketvarianten, men det slår mig att hon nästan enbart väljer inbundna böcker, medan jag tycker bäst om den andra varianten.
Nu har jag precis pratat med fine Gunnar i Jämtland!
Så roligt!
... står lilla fröken S:t Paula och förgyller min tillvaro.
Tre små blommor, ja, det är inte mycket att yvas över, men räcker gott.
Så vacker blå färg!
Annat: igår läste jag ut Joyce Carol Oates roman "Det var vi som var Mulvaneys".
Vilken underbar historia och det var som en sorg att lägga ifrån sig boken som var så tung och otymplig; jag önskar att min syster hade valt pocketvarianten, men det slår mig att hon nästan enbart väljer inbundna böcker, medan jag tycker bäst om den andra varianten.
Nu har jag precis pratat med fine Gunnar i Jämtland!
Så roligt!
"Tänk på november ....."
På min morgonpromenad (nej, inte johanssonrundan och inte lillrundan heller) bland bloggvännerna, hamnar jag hos mossfolk. Ja, det är inte så många som bloggar numera, men några finns kvar och hon är - tack och lov - en av dem. Och mossfolk går i inlägget tillbaka elva år i tiden (och fortsätter så ...) och det blir mycket igenkänning för den som läst hennes sida .., ja, där är hunden som inte längre är i livet och där är lägenheten i Örebro, und so weiter.
Då blir jag inspirerad!
Men min förra blogg raderade jag och den här är från 2008, ja, men det är ju nästan tio år i alla fall.
Vad skrev jag då, den 2:a november?
Jo, så här.
2/11 2008.
"En pojke från grannbyn som jag var väldigt förälskad i när jag var kanske fjorton, femton år ..., hörde av sig till mig när jag hade det knepigt, för några år sedan. Då, när jag fick den där mentala härdsmältan. (Ja, när jag förärades ansvaret för kassabokföringen och kassaschemat i Ystad .., somliga behöver inte mer än så för att drabbas av härdsmälta ,-)
Idag har den pojken - som väl är en man vid det här laget - födelsedag och när jag kämpade för att lära mig det engelska morse-alfabetet då kom jag aldrig ihåg vad bokstaven N var .., och då sa han, för det var han som lärde mig det där (som jag nu har glömt, allt utom hotel, romeo, juliet, alfa, Charlie, echo, india, mike, november, papa, Quibec, Victor, Xylon, Zebra .. Yankee) ..., jamen, tänk på när jag fyller år ..., i november!" Ja, så var det ju! N - är november!"
För fem år sedan hade vi även då "Det bästa".
Och jag lyssnade till musik som jag tyckte så mycket om.
Som detta.
Ann i Göteborg hade bland annat åkt till Textilhögskolan i Borås och där upptäckt skulpturen "Ute" av konstnären Charlotte Gyllenhammar.
Och Rexxie hade druckit vin hos goda väninnor och haft trevligt, men bäst av allt var nog ändå att han fått besked att tumören på njuren inte givit några metastaser på lungorna!
(Han har förresten fått goda besked alldeles nyligen också .. att inga metastaser påträffats! Heja!)
Lyckliga Grodan (doktorn i Medelpad) hade efter ett arbetstyngt år varit på semester i Spanien och påstod sig inte ha längtat hem en enda sekund och Ulrika hade varit på stickläger i Järnboås och kom hem glad och lycklig!
I Skellefteå hade ellem - som sedan länge då varit drabbad av snarkproblem - fått en cpap och ett nytt- hopefulle snarkfritt - liv tog sin början (får man ju hoppas) och Eva i Tyresö hade opererats för sin läckande blåsa, vilket minsann blir till problem om man därtill är diagnostiserad för KOL och kämpar med ett evigt hostande! Nu kändes allt så mycket bättre!
Och Jenny, som då hette sportigajenny, hade bestämt sig för att läsa turistbyråns alla böcker .., hedgrenskan gladdes åt dotterns häst ute på landet .., eivor jonsson i Skellefteå hade varit i Stockholm och sett Fanny och Alexander och fått träffa Jan Malmsjö och Marie Göranzon backstage och den minnesgoda Cecilia N:s man hade varit ute på en rejäl joggingrunda tillsammans med hunden och pv hade åkt tre mil på rullskidor och var då naturligtvis salig, nära frälst.
Nu vet ni.
Medalj och så vidare .. ja, ni vet.
På min morgonpromenad (nej, inte johanssonrundan och inte lillrundan heller) bland bloggvännerna, hamnar jag hos mossfolk. Ja, det är inte så många som bloggar numera, men några finns kvar och hon är - tack och lov - en av dem. Och mossfolk går i inlägget tillbaka elva år i tiden (och fortsätter så ...) och det blir mycket igenkänning för den som läst hennes sida .., ja, där är hunden som inte längre är i livet och där är lägenheten i Örebro, und so weiter.
Då blir jag inspirerad!
Men min förra blogg raderade jag och den här är från 2008, ja, men det är ju nästan tio år i alla fall.
Vad skrev jag då, den 2:a november?
Jo, så här.
2/11 2008.
"En pojke från grannbyn som jag var väldigt förälskad i när jag var kanske fjorton, femton år ..., hörde av sig till mig när jag hade det knepigt, för några år sedan. Då, när jag fick den där mentala härdsmältan. (Ja, när jag förärades ansvaret för kassabokföringen och kassaschemat i Ystad .., somliga behöver inte mer än så för att drabbas av härdsmälta ,-)
Idag har den pojken - som väl är en man vid det här laget - födelsedag och när jag kämpade för att lära mig det engelska morse-alfabetet då kom jag aldrig ihåg vad bokstaven N var .., och då sa han, för det var han som lärde mig det där (som jag nu har glömt, allt utom hotel, romeo, juliet, alfa, Charlie, echo, india, mike, november, papa, Quibec, Victor, Xylon, Zebra .. Yankee) ..., jamen, tänk på när jag fyller år ..., i november!" Ja, så var det ju! N - är november!"
För fem år sedan hade vi även då "Det bästa".
Och jag lyssnade till musik som jag tyckte så mycket om.
Som detta.
Ann i Göteborg hade bland annat åkt till Textilhögskolan i Borås och där upptäckt skulpturen "Ute" av konstnären Charlotte Gyllenhammar.
Och Rexxie hade druckit vin hos goda väninnor och haft trevligt, men bäst av allt var nog ändå att han fått besked att tumören på njuren inte givit några metastaser på lungorna!
(Han har förresten fått goda besked alldeles nyligen också .. att inga metastaser påträffats! Heja!)
Lyckliga Grodan (doktorn i Medelpad) hade efter ett arbetstyngt år varit på semester i Spanien och påstod sig inte ha längtat hem en enda sekund och Ulrika hade varit på stickläger i Järnboås och kom hem glad och lycklig!
I Skellefteå hade ellem - som sedan länge då varit drabbad av snarkproblem - fått en cpap och ett nytt- hopefulle snarkfritt - liv tog sin början (får man ju hoppas) och Eva i Tyresö hade opererats för sin läckande blåsa, vilket minsann blir till problem om man därtill är diagnostiserad för KOL och kämpar med ett evigt hostande! Nu kändes allt så mycket bättre!
Och Jenny, som då hette sportigajenny, hade bestämt sig för att läsa turistbyråns alla böcker .., hedgrenskan gladdes åt dotterns häst ute på landet .., eivor jonsson i Skellefteå hade varit i Stockholm och sett Fanny och Alexander och fått träffa Jan Malmsjö och Marie Göranzon backstage och den minnesgoda Cecilia N:s man hade varit ute på en rejäl joggingrunda tillsammans med hunden och pv hade åkt tre mil på rullskidor och var då naturligtvis salig, nära frälst.
Nu vet ni.
Medalj och så vidare .. ja, ni vet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)