Letar i arkivet.
Och hittar denna.
Tänker att det m å s t e vara din bild, Guy?
Upptäcker sedan signaturen längst ner till höger.
Jo, men visst var det så!
onsdag 25 april 2018
tisdag 24 april 2018
Det bästa för Eva i Tyresö ...
"Mammas luktvioler!
Veckans glädje är naturligtvis våren!
I Kolmården vid sommarstugan trivdes de små luktviolerna. De växte överallt, utom i rabatterna och mamma doftade och gladdes!
Så gör jag nu, när jag hittar några varje vår.
Hälsningar Eva."
"Mammas luktvioler!
Veckans glädje är naturligtvis våren!
I Kolmården vid sommarstugan trivdes de små luktviolerna. De växte överallt, utom i rabatterna och mamma doftade och gladdes!
Så gör jag nu, när jag hittar några varje vår.
Hälsningar Eva."
Resumé, avsnitt 8521 .....
Gårdagen: promenad med harry och förundran över hur fort det går nu med våren!
Åkrarna ligger gröna .., och - efter det förhållandevis fjuttiga regnandet - så har det ändå grönskat fint. Allt knoppas!
Svala dagar ligger sigge på en trädgårdsstol i växthuset och tar igen sig .., är det soligt väljer han garaget. Igår vandrade han mellan växthus och garage.
Timmen innan jag skulle åka till affären, ja, då satt jag i solstolen och vände ansiktet mot solen.
Det är nog det bästa jag vet!
Därefter ett eftermiddags/kvällspass tillsammans med Annika.
Annika - jag har nog skrivit om det förut - påminner om min bild av Snövit.
Hon är lång och mörkhårig, har ofta flätor och är så vanvettigt mjuk och rar.
Tänk, om en sån som hon skulle arbeta inom vården .., så glad man skulle bli! Kompetens i all ära, men omtanke och vänlighet betyder så oerhört mycket!
Häromkvällen hade jag en kund i kassan som skulle hämta ut ett paket.
När jag väl gav honom paketet, sa han ..."är du från Norsjö?"
Jag bara g a p a d e!
Från Malå till Norsjö är det ynka fem mil och hur i all världens dagar kunde han så på pricken hitta rätt bland vårt lands dialekter?
Jo, han hade bekanta i Malå.
"Dom arbetade på apoteket ...", förklarade mannen.
Då förstod jag ju.
"Jaha, Fred och Brita!" sa jag och så var det ju.
Det blev ett trivsamt lite möte vid postdisken och igår ringde jag hem till Brita (som är skånska, men uppvuxen i Norrbotten) och vidarebefordrade hälsningen (jodå, mannen och hans fru och Brita och Fred hade varit på gemensam semester för länge, länge sedan) och det var kul att prata med denna åttiofemåriga Brita som är ett energiknippe utöver det vanliga!
Mera jobb?
Innan Marie - som är schemaläggare - gick för hem för dagen, frågade hon om jag kunde t ä n k a mig att arbeta vecka 29, ja, jag har ju sagt att behöver dom extrahjälp, så får dom gärna ringa.
Snabbkollade på almanackan som hänger i charken när exakt vecka 29 är .., jaha, mitten av juli, jo, men det går bra. Underbart att kunna påverka sin ekonomi. En veckas arbete gör mycket.
Blev hämtad utanför affären av pv som tillbringat några timmar med att slipa botten på segelbåten.
Det vankas sjösättning till helgen och innan dess ska den vara målad - kölen - eller vad det heter.
Och nu är klockan nio och jag sitter ännu i nattlinnet och den blå Gudrun-Sjödéntröjan som jag tycker så mycket om. (Bilden är från några år tillbaka, det där eleganta Cellbesnattlinnet ,-).
Lyssnar till Carina Bergfeldt (SVT:s eminenta korrespondent i Washington) som pratar om Trump, men även om det som tycks ha varit ett terrorattentat i Canada.
Själv ska jag ta en instagrampromenad.l
Modfarm är ett konto som handlar om odling i USA och där länkas ofta till olika lantbrukare/odlare, bland annat ett konto som heter "littleboyflowers" där en kvinna har enorma växthus med bland annat ranunkler! Ååå, så många ljuvligheter man får ta del av via nätet!
Over and out!
Gårdagen: promenad med harry och förundran över hur fort det går nu med våren!
Åkrarna ligger gröna .., och - efter det förhållandevis fjuttiga regnandet - så har det ändå grönskat fint. Allt knoppas!
Svala dagar ligger sigge på en trädgårdsstol i växthuset och tar igen sig .., är det soligt väljer han garaget. Igår vandrade han mellan växthus och garage.
Timmen innan jag skulle åka till affären, ja, då satt jag i solstolen och vände ansiktet mot solen.
Det är nog det bästa jag vet!
Därefter ett eftermiddags/kvällspass tillsammans med Annika.
Annika - jag har nog skrivit om det förut - påminner om min bild av Snövit.
Hon är lång och mörkhårig, har ofta flätor och är så vanvettigt mjuk och rar.
Tänk, om en sån som hon skulle arbeta inom vården .., så glad man skulle bli! Kompetens i all ära, men omtanke och vänlighet betyder så oerhört mycket!
Häromkvällen hade jag en kund i kassan som skulle hämta ut ett paket.
När jag väl gav honom paketet, sa han ..."är du från Norsjö?"
Jag bara g a p a d e!
Från Malå till Norsjö är det ynka fem mil och hur i all världens dagar kunde han så på pricken hitta rätt bland vårt lands dialekter?
Jo, han hade bekanta i Malå.
"Dom arbetade på apoteket ...", förklarade mannen.
Då förstod jag ju.
"Jaha, Fred och Brita!" sa jag och så var det ju.
Det blev ett trivsamt lite möte vid postdisken och igår ringde jag hem till Brita (som är skånska, men uppvuxen i Norrbotten) och vidarebefordrade hälsningen (jodå, mannen och hans fru och Brita och Fred hade varit på gemensam semester för länge, länge sedan) och det var kul att prata med denna åttiofemåriga Brita som är ett energiknippe utöver det vanliga!
Mera jobb?
Innan Marie - som är schemaläggare - gick för hem för dagen, frågade hon om jag kunde t ä n k a mig att arbeta vecka 29, ja, jag har ju sagt att behöver dom extrahjälp, så får dom gärna ringa.
Snabbkollade på almanackan som hänger i charken när exakt vecka 29 är .., jaha, mitten av juli, jo, men det går bra. Underbart att kunna påverka sin ekonomi. En veckas arbete gör mycket.
Blev hämtad utanför affären av pv som tillbringat några timmar med att slipa botten på segelbåten.
Det vankas sjösättning till helgen och innan dess ska den vara målad - kölen - eller vad det heter.
Och nu är klockan nio och jag sitter ännu i nattlinnet och den blå Gudrun-Sjödéntröjan som jag tycker så mycket om. (Bilden är från några år tillbaka, det där eleganta Cellbesnattlinnet ,-).
Lyssnar till Carina Bergfeldt (SVT:s eminenta korrespondent i Washington) som pratar om Trump, men även om det som tycks ha varit ett terrorattentat i Canada.
Själv ska jag ta en instagrampromenad.l
Modfarm är ett konto som handlar om odling i USA och där länkas ofta till olika lantbrukare/odlare, bland annat ett konto som heter "littleboyflowers" där en kvinna har enorma växthus med bland annat ranunkler! Ååå, så många ljuvligheter man får ta del av via nätet!
Over and out!
måndag 23 april 2018
Och så det bästa för friherrinnan i Steninge ...
Den gångna veckan har mycket hänt.
Först ringde en läkare från sjukhuset och undrade hur jag mådde.
Talade om att det är nog inte så bra. Han förstod det efter ultraljudet som jag gjorde på hjärtat, men nu byter vi lite medicin och så småningom ska ja ha en EKG grej på mig i ett dygn.
I fredags kom en kallelse till den 27:e april, känns skönt.
Sen blev det fint väder så man kunde sitta på stranden och fika och ta ett dopp.
Dom var nöjda, jag också.
Oj, jag glömde det allra bästa!
Har köpt en ny tavla som kom i helgen. Konstnären heter Alicja Norström.
Det är en kattbild. Jag älskar den!
Först ringde en läkare från sjukhuset och undrade hur jag mådde.
Talade om att det är nog inte så bra. Han förstod det efter ultraljudet som jag gjorde på hjärtat, men nu byter vi lite medicin och så småningom ska ja ha en EKG grej på mig i ett dygn.
I fredags kom en kallelse till den 27:e april, känns skönt.
Sen blev det fint väder så man kunde sitta på stranden och fika och ta ett dopp.
 |
| Foto: Marie Kristensson på Hemköp Haverdal |
Sen vann jag ju en liten webergrill - jättefin - den skulle ju invigas och till saken hör att jag är ingen grillmänniska. Bjöd Elisabet och Pv.
Dom var nöjda, jag också.
Och idag fyller min buse Schejken 11 år.
Å, vad tiden går.
Har köpt en ny tavla som kom i helgen. Konstnären heter Alicja Norström.
Det är en kattbild. Jag älskar den!
Dagens fönster ...
Under ett besök i Stockholm passade Turtlan/Annica på att ta med fönsterhåven.
Det här är det första av tre. Tack Annica! (dom har legat och vilat till sig lite ,-)
"Hej!
Jag gillar lampaffärer! Går in och tittar, drömmer och funderar men köper mer sällan.
De här tre fönstren dök upp i Gamla Stan i Hufvudstaden. Kvällen var sen så affären var stängd. Tittade istället in så mycket jag kunde och njöt. Tänkte att de hade så fin skyltning i sina fönster. Håvade in fönstren till landet Halland och för min egen del.
Dagen därpå gick vi förbi igen. Då var det öppet och jag blev så glad. Massor av fint därinne men inte köpte jag något. Ångrade mig som alltid....!
Svårt kanske ta med på tåget?"
Under ett besök i Stockholm passade Turtlan/Annica på att ta med fönsterhåven.
Det här är det första av tre. Tack Annica! (dom har legat och vilat till sig lite ,-)
"Hej!
Jag gillar lampaffärer! Går in och tittar, drömmer och funderar men köper mer sällan.
De här tre fönstren dök upp i Gamla Stan i Hufvudstaden. Kvällen var sen så affären var stängd. Tittade istället in så mycket jag kunde och njöt. Tänkte att de hade så fin skyltning i sina fönster. Håvade in fönstren till landet Halland och för min egen del.
Dagen därpå gick vi förbi igen. Då var det öppet och jag blev så glad. Massor av fint därinne men inte köpte jag något. Ångrade mig som alltid....!
Svårt kanske ta med på tåget?"
söndag 22 april 2018
Det bästa för Ulrika i Närke (än så länge) ...
Veckans bästa är då inte svårt att välja. :-)
Idag var det tävlingspremiär. Vi tävlade i Skänningeknixen i Skänninge. Första åket var lite sådär men vi bytte däck och körde då drygt 10 sekunder snabbare i andra åket. Tre åk var det och vi slutade på 9:e plats av 62, det är vi nöjda med.
Skänningeknixen är den roligaste tävlingen av alla och jag har lyckofnatt-tjoat i intercomen så Marcus är nog halvdöv nu. :-) :-)
Veckans bästa är då inte svårt att välja. :-)
Idag var det tävlingspremiär. Vi tävlade i Skänningeknixen i Skänninge. Första åket var lite sådär men vi bytte däck och körde då drygt 10 sekunder snabbare i andra åket. Tre åk var det och vi slutade på 9:e plats av 62, det är vi nöjda med.
Skänningeknixen är den roligaste tävlingen av alla och jag har lyckofnatt-tjoat i intercomen så Marcus är nog halvdöv nu. :-) :-)
Det finns INGET roligare än rally! Alla delar av det är kul!
1:a maj är det dags igen, då i Linköping.
Hurraaaaaaaa!!
Dagens Nelly ....
Idag på jobbet hade jag rara Filippa i kassan.
Ja, egentligen ville hon och kamraten låna kundtoaletten och det gick ju bra.
Sedan familjesituationen förädrats för Filippa har jag inte sett henne lika ofta som förr; faktiskt bara två gånger, (hon har flyttat nån mil närmare Halmstad) så jag har skickat postens vykort till henne och berättat hur mycket hon har betytt och så mycket glädje hon har skänkt mig, bara genom att vara så go och rar. Senast fick hon en bild av Nelly.
"Bettan, vet du, jag pussar Nelly varje dag och så har jag blivit åtta år!" sa hon leende.
Anade jag inte några gluggar där framme?
Resten av kvällen var jag alldeles varm i hjärtat.
Idag på jobbet hade jag rara Filippa i kassan.
Ja, egentligen ville hon och kamraten låna kundtoaletten och det gick ju bra.
Sedan familjesituationen förädrats för Filippa har jag inte sett henne lika ofta som förr; faktiskt bara två gånger, (hon har flyttat nån mil närmare Halmstad) så jag har skickat postens vykort till henne och berättat hur mycket hon har betytt och så mycket glädje hon har skänkt mig, bara genom att vara så go och rar. Senast fick hon en bild av Nelly.
"Bettan, vet du, jag pussar Nelly varje dag och så har jag blivit åtta år!" sa hon leende.
Anade jag inte några gluggar där framme?
Resten av kvällen var jag alldeles varm i hjärtat.
Mitt eget bästa ...
Jo, men den här veckan har varit fylld av glädje och mest är det solens förtjänst.
En timme på stranden i Steninge, ett dopp i havet, fredagsmiddag hos friherrinnan som på sin veranda invigde sin vinst från affären - en webergrill - och oj, så god mat vi bjöds på!
Grillad karré .., tänk, att det kan vara så smarrigt!
Till efterrätt en mousse på vit choklad ..!
Så där satt vi ute på verandan, med parasollet uppfällt och oj, så ljuvligt det var!
Sen bra dagar på jobbet.
Igår var det absolut full syra från klockan två tills vi stängde.
Från klockan tre var vi två som arbetade och det var långa köer och jag fick om och om och om igen ropa på Brooks som inte hann med så mycket som han önskade och själv hann jag inte ens rengöra pantmaskinen.
Men bra var att när jag nu hade två rara töser framför mig, så kom jag ihåg deras namn: Tuva och Meja. Ååå, så underbart! Nu sitter det. Liv och Alma, Filippa och Petronella, Sebastian och Emilia och några till. Jag har gett mig sjutton på att lära mig namnen innan jag tackar för mig.
Annat som var bra.
I fredags fyllde Thomas dotter Hilda 30 år och så här såg det ut för fyra år sedan, då var det alltså tjugosexårsdagen och så efteråt .., precis så där som man gjorde förr i tiden .., jo, jag minns att min pappa satt likadant framför en hög med blombuketter.
Finurligt!
Det var samling här klockan sex igårkväll, men jag arbetade och kom inte hem förrän halv nio och anslöt då i uterummet. Där var förstås jubilaren (med allt större mage, nu är det bara tre månader kvar), men även Patrik, hans föräldrar Jörgen och Yvonne och så Hildas mamma Mymmel.
Och pv förstås. Som jag tycker om dem allesammans!
Lättsamma människor.
Vänliga.
Rara.
Jag var så trött, så trött efter jobbet och vi var sju personer i uterummet och det var stängda skjutdörrar och fönster och jag får närapå panik .., ååå, jag vill ha frisk luft, i alla fall ett fönster på glänt! Idag är det vitmålade uterumsgolvet dekorerat med jordiga tassavtryck, ty Mymmel hade med sig sin underbara lockiga tik Milly och oj, vad det busades!
Ännu ett varv ska målas på, men först måste vi vaska golvet.
När jag senare på kvällen - då hade alla åkt hem till sig - hade diskat och plockat undan allt, upptäckte jag en sååå fin tulpanbukett, Nån slags pion-tulpaner.
Somliga av dem ser ut som ranunklar .., ååå, så fina!
Om några timmar väntar eftermiddagsjobb tillsammans med Erik och det blir nog bra det med.
Jo, men den här veckan har varit fylld av glädje och mest är det solens förtjänst.
En timme på stranden i Steninge, ett dopp i havet, fredagsmiddag hos friherrinnan som på sin veranda invigde sin vinst från affären - en webergrill - och oj, så god mat vi bjöds på!
Grillad karré .., tänk, att det kan vara så smarrigt!
Till efterrätt en mousse på vit choklad ..!
Så där satt vi ute på verandan, med parasollet uppfällt och oj, så ljuvligt det var!
Sen bra dagar på jobbet.
Igår var det absolut full syra från klockan två tills vi stängde.
Från klockan tre var vi två som arbetade och det var långa köer och jag fick om och om och om igen ropa på Brooks som inte hann med så mycket som han önskade och själv hann jag inte ens rengöra pantmaskinen.
Men bra var att när jag nu hade två rara töser framför mig, så kom jag ihåg deras namn: Tuva och Meja. Ååå, så underbart! Nu sitter det. Liv och Alma, Filippa och Petronella, Sebastian och Emilia och några till. Jag har gett mig sjutton på att lära mig namnen innan jag tackar för mig.
 |
| Foto: Patrik Ljungman |
Annat som var bra.
I fredags fyllde Thomas dotter Hilda 30 år och så här såg det ut för fyra år sedan, då var det alltså tjugosexårsdagen och så efteråt .., precis så där som man gjorde förr i tiden .., jo, jag minns att min pappa satt likadant framför en hög med blombuketter.
Finurligt!
Det var samling här klockan sex igårkväll, men jag arbetade och kom inte hem förrän halv nio och anslöt då i uterummet. Där var förstås jubilaren (med allt större mage, nu är det bara tre månader kvar), men även Patrik, hans föräldrar Jörgen och Yvonne och så Hildas mamma Mymmel.
Och pv förstås. Som jag tycker om dem allesammans!
Lättsamma människor.
Vänliga.
Rara.
Jag var så trött, så trött efter jobbet och vi var sju personer i uterummet och det var stängda skjutdörrar och fönster och jag får närapå panik .., ååå, jag vill ha frisk luft, i alla fall ett fönster på glänt! Idag är det vitmålade uterumsgolvet dekorerat med jordiga tassavtryck, ty Mymmel hade med sig sin underbara lockiga tik Milly och oj, vad det busades!
Ännu ett varv ska målas på, men först måste vi vaska golvet.
När jag senare på kvällen - då hade alla åkt hem till sig - hade diskat och plockat undan allt, upptäckte jag en sååå fin tulpanbukett, Nån slags pion-tulpaner.
Somliga av dem ser ut som ranunklar .., ååå, så fina!
Om några timmar väntar eftermiddagsjobb tillsammans med Erik och det blir nog bra det med.
lördag 21 april 2018
Det bästa för Cecilia N ....
"Jag har varit bortrest några dagar. Till min förra stad.
"Jag har varit bortrest några dagar. Till min förra stad.
Tre saker skulle göras, en fjärde rymdes så påpassligt.
Det jag ska berätta nu är en fullständig bonus.
Ett glatt "Hejsan!" hördes och en kvinna
närmade sig med ett stort leende. Vi har haft barn i samma klass en gång
i tiden, men nu bor det ena i Oslo och det andra är 1,97cm, så det var
ett tag sen.
Vi umgås inte, men när vi springer på varandra helt apropå så fastnar vi i samtal.
Det händer inte ofta. Men varje gång.
Den här gången pratade vi i 2,5timme! Sen var vi tvungna att sluta.
Det måste bli en fortsättning!
Det bästa för Eva på Frösön ...
Kram Eva."
"Hej på dig!
Det bästa är bl a att snön
smälter så sakteliga här i Jämtland. Äntligen är trottoarerna torra och
snöfria och icebugsen bortställda.
Men det allra bästa var ändå
turen till västra Jämtland i tisdags kväll. Vår skrivargrupp har
återuppstått efter några års paus. Denna gång var vi hos vännen som bor i
ett stort hus i en liten by på landet. Vi åt, pratade
och skrev (vi får alltid en uppgift att göra under kvällen).
Kvällssolen flödade in i biblioteket och vi hade en härlig kväll.
fredag 20 april 2018
I Mullhyttan ....
(eller kyrkogårdsbloggen ,-)
Så här skriver Ulrika:
"Vällaren" (bilden här ovanför) tyckte jag var intressant, det hade jag aldrig hört talas om innan:
Tack Ulrika! Så himla rart av dig!
Och vad en "vällare" sysslade med .., det kan man läsa om här.
Och om Mullhyttans kyrka: här ....
Vill man hålla koll på Ulrika, då kan man göra det här.
(eller kyrkogårdsbloggen ,-)
Så här skriver Ulrika:
"Jag jobbade i Mullhyttans kyrka idag och passade på att
gå en runda på kyrkogården innan vi började. Tänkte titta vilka titlar
som finns på gravstenarna här, i södra Närke.
Blev förvånad
över att det var så få stenar som hade en titel ingraverad. Kanske för
att kyrkan/kyrkogården är så ung? Kanske var det inte längre lika
vanligt med titlar på stenarna då?
"Vällaren" (bilden här ovanför) tyckte jag var intressant, det hade jag aldrig hört talas om innan:
Tack Ulrika! Så himla rart av dig!
Och vad en "vällare" sysslade med .., det kan man läsa om här.
Och om Mullhyttans kyrka: här ....
Vill man hålla koll på Ulrika, då kan man göra det här.
Förra veckans glädje ....
Åååå, nog märks det att vi har vår!
Så här var det.
Ulrika hade besökt Sörmland och grillat och haft det allmänt trivsamt och dessutom smidit planer inför framtiden.
ellem i Skellefteå kände glädje över att krokusarna tittat upp i rabatten!
Snart är ni ikapp oss, det är ju så det är.
Ann i Göteborg hyste hopp om att äntligen hamna rätt när det gäller det här med knäbekymret.
Kanske kan mannen i den blå skjortan få ordning på eländet?
Och Barbro i Brämhult hon hade hittat rätt när det gällde valet av gym!
Heja! Här kände hon sig välkommen och "hemma".
Sånt betyder mycket. Bilden visar omklädningsskåpen.
Friherrinnan hade plockats årets första vitsippor och kände dessutom glädje - eller kanske mer tacksamhet - över att hon inte gick i atomer av irritation när det nyinköpta parasollet inte gick att dela på!
Själv gladdes jag åt såna där helt vanliga småsaker, som det så ofta är.
Den där finurliga illustrationen i DN, t.ex.
Och så all grönska!
Alla blommor som tittar upp.
Tack snälla rara som delade med er!
Nu är det snart dags igen.
Om ni vill.
Kram på er!
Åååå, nog märks det att vi har vår!
Så här var det.
Ulrika hade besökt Sörmland och grillat och haft det allmänt trivsamt och dessutom smidit planer inför framtiden.
ellem i Skellefteå kände glädje över att krokusarna tittat upp i rabatten!
Snart är ni ikapp oss, det är ju så det är.
Ann i Göteborg hyste hopp om att äntligen hamna rätt när det gäller det här med knäbekymret.
Kanske kan mannen i den blå skjortan få ordning på eländet?
Och Barbro i Brämhult hon hade hittat rätt när det gällde valet av gym!
Heja! Här kände hon sig välkommen och "hemma".
Sånt betyder mycket. Bilden visar omklädningsskåpen.
Friherrinnan hade plockats årets första vitsippor och kände dessutom glädje - eller kanske mer tacksamhet - över att hon inte gick i atomer av irritation när det nyinköpta parasollet inte gick att dela på!
Själv gladdes jag åt såna där helt vanliga småsaker, som det så ofta är.
Den där finurliga illustrationen i DN, t.ex.
Och så all grönska!
Alla blommor som tittar upp.
Tack snälla rara som delade med er!
Nu är det snart dags igen.
Om ni vill.
Kram på er!
Alldeles intill växthuset ....
... i dungen med syréner .., där ser det ut så här.
Visst är det helt otroligt egentligen .., att själv kan man kämpa med att få det som man har tänkt sig i en rabatt, men det blir ändå aldrig precis som man planerat (inte hos oss i alla fall), men när man inte gör ett enda dugg .., inte planterar minsta lilla scilla eller nunneört .., då fullkomligt exploderar det och hela slänten mot kullen (mest i skugga) och i syréndungen - oåtkomligt för den som vill ordna och få det prydligt - där blir det så här fint!
S o m jag njuter!
... i dungen med syréner .., där ser det ut så här.
Visst är det helt otroligt egentligen .., att själv kan man kämpa med att få det som man har tänkt sig i en rabatt, men det blir ändå aldrig precis som man planerat (inte hos oss i alla fall), men när man inte gör ett enda dugg .., inte planterar minsta lilla scilla eller nunneört .., då fullkomligt exploderar det och hela slänten mot kullen (mest i skugga) och i syréndungen - oåtkomligt för den som vill ordna och få det prydligt - där blir det så här fint!
S o m jag njuter!
torsdag 19 april 2018
Den andra lediga dagen ...
Här - i Stensjö - flödade solen.
Jag hade gått på långpromenad med harry och därefter skurat några köksskåp.
Svetten lackade.
Då ringde friherrinnan och jag frågade om hon ville hänga med och ta ett dopp, ja, i Steninge, där hon bor och där det finns en stege ner från piren, men det ville hon inte.
Dels skulle hon köra till sin moster och morbror och hjälpa till med nånting och så sa hon att det kom kalldimma infarande från havet.
Det lät underligt, tyckte jag.
Kunde det verkligen skilja så mycket på ynka fyra kilometer?
Jo, det kunde det.
Från stranden var det knappt att jag såg piren och jag slog mig ner i sanden och tänkte att jag väntar ett tag .., kanske lättar dimman? En kvinna stod länge och fotograferade med sin mobil .., jag räknade till fem svanar som dök upp i dimman och så gick kvinnan längst ut på Storaskär och redan halvvägs, där jag står och tar bilden, såg jag henne inte. Borta! Som försvunnen!
Efter en stund kom en man och tog samma väg och samma sak där .., som upplöst!
Jag tänkte att det här hade ju varit perfekt för en thriller .., så där om dom bara försvann!
Efter en stund blev det bättre.
I alla där jag satt.
Samma väska som förr om åren .., likadana sandaler .., men en rosa handduk.
Och just framför mig ....
Åååå, så jag t v e k a d e om jag skulle ta ett dopp eller inte.
Dimman som fortfarande låg ute vid piren, den var isbitskall och jag kunde snabbt konstatera att var det lågvatten sist vi doppade oss, var det om möjligt än lägre nu.
Nå, kläderna åkte av och baddräkten på.
Gick baklänges nerför stegen ., vattnet nådde knappt till rumpan och det var en ren pärs att sänka ner sig .., huuuu! Sen upp igen.
Då inträffar det märkliga och det är verkligen märkligt .., att då blir man v a r m och fylls av en sån ljuvlig känsla av ...., frihet och (jag skrev pånyttfödelse på instagram) .., ja, just pånyttfödelse.
Det är som om ett stort lass energi kommer susande och landar rakt in i ens kropp och inte minst i ens själ!
Sen hemåt.
På väg till bilen träffade jag kunden som var vecka ringer in en beställning och alla vet på förhand EXAKT vad som ska handlas och hen är nog ändå strået vassare än en viss bloggmadame i Halland .., ty under dom sju år jag varit i affären, har inköpslistan varit på pricken likadan var vecka.
Det blev en stunds småprat .., mest om dimman.
Och resten av dagen har ägnats åt att klippa ner buskar och annat rat i rabatterna.
Vallmon är på väg upp .., klematisen lever och skjuter skott .., gullvivan har tittat fram, liksom små och större påskliljor..., och nävorna som snart tagit över allt som finns att ta över, sträcker på stjälkarna.
Nu middag.
Här - i Stensjö - flödade solen.
Jag hade gått på långpromenad med harry och därefter skurat några köksskåp.
Svetten lackade.
Då ringde friherrinnan och jag frågade om hon ville hänga med och ta ett dopp, ja, i Steninge, där hon bor och där det finns en stege ner från piren, men det ville hon inte.
Dels skulle hon köra till sin moster och morbror och hjälpa till med nånting och så sa hon att det kom kalldimma infarande från havet.
Det lät underligt, tyckte jag.
Kunde det verkligen skilja så mycket på ynka fyra kilometer?
Jo, det kunde det.
Från stranden var det knappt att jag såg piren och jag slog mig ner i sanden och tänkte att jag väntar ett tag .., kanske lättar dimman? En kvinna stod länge och fotograferade med sin mobil .., jag räknade till fem svanar som dök upp i dimman och så gick kvinnan längst ut på Storaskär och redan halvvägs, där jag står och tar bilden, såg jag henne inte. Borta! Som försvunnen!
Efter en stund kom en man och tog samma väg och samma sak där .., som upplöst!
Jag tänkte att det här hade ju varit perfekt för en thriller .., så där om dom bara försvann!
Efter en stund blev det bättre.
I alla där jag satt.
Samma väska som förr om åren .., likadana sandaler .., men en rosa handduk.
Och just framför mig ....
Åååå, så jag t v e k a d e om jag skulle ta ett dopp eller inte.
Dimman som fortfarande låg ute vid piren, den var isbitskall och jag kunde snabbt konstatera att var det lågvatten sist vi doppade oss, var det om möjligt än lägre nu.
Nå, kläderna åkte av och baddräkten på.
Gick baklänges nerför stegen ., vattnet nådde knappt till rumpan och det var en ren pärs att sänka ner sig .., huuuu! Sen upp igen.
Då inträffar det märkliga och det är verkligen märkligt .., att då blir man v a r m och fylls av en sån ljuvlig känsla av ...., frihet och (jag skrev pånyttfödelse på instagram) .., ja, just pånyttfödelse.
Det är som om ett stort lass energi kommer susande och landar rakt in i ens kropp och inte minst i ens själ!
Sen hemåt.
På väg till bilen träffade jag kunden som var vecka ringer in en beställning och alla vet på förhand EXAKT vad som ska handlas och hen är nog ändå strået vassare än en viss bloggmadame i Halland .., ty under dom sju år jag varit i affären, har inköpslistan varit på pricken likadan var vecka.
Det blev en stunds småprat .., mest om dimman.
Och resten av dagen har ägnats åt att klippa ner buskar och annat rat i rabatterna.
Vallmon är på väg upp .., klematisen lever och skjuter skott .., gullvivan har tittat fram, liksom små och större påskliljor..., och nävorna som snart tagit över allt som finns att ta över, sträcker på stjälkarna.
Nu middag.
Dagens Nelly ....
Stranden Särdal i fjol, eller där förra året .., mest troligt det senare.
Det är friherrinnan, jag och så pv - som har kommit cyklande till oss -.
Och lillgumman.
Jag har gjort paj som fått följa med och det är en alltigenom underbar dag och Nelly vill inget hellre än att få smaka lite av pajen. Åååå, så smarrigt det skulle vara!
Stranden Särdal i fjol, eller där förra året .., mest troligt det senare.
Det är friherrinnan, jag och så pv - som har kommit cyklande till oss -.
Och lillgumman.
Jag har gjort paj som fått följa med och det är en alltigenom underbar dag och Nelly vill inget hellre än att få smaka lite av pajen. Åååå, så smarrigt det skulle vara!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)