Tips på hotell tas gärna emot ...

Jo, jag återkommer till rubriken, men först .. titta, vilken ljuvlig bukett friherrinnan plockat och förärade mig nu på morgonen! Inte bara med bukett, utan även med fin-frukost och detta på en helt vanlig torsdag.
Jag, som i vanliga fall stiger upp tidigt och äter frukost nästan direkt, fick nu hålla mig till klockan nio, men det gick ju bra det med.

Så här ser hennes mathörna ut.
När vi hade ätit klart, slog vi oss ned i var sin fåtölj.
Det var då friherrinnan upptäckte att den stora tavlan hamnat - inte i mitten av matbordet - utan liksom mer till höger .., och ljuskronan lite åt andra hållet.

Själv hade jag inte en tanke på hur det såg ut, bara att det var trivsamt där vid bordet.

Och så till rubriken.
Det är så att i slutet av september var det planerat att pv och jag själv skulle åka upp till Sthlm och - tillsammans med åtminstone två av mina tre barn med respektive, plus min före detta man och hans fru - så skulle vi gå på fotbollsderby mellan AIK och Hammarby.

Nu ville det sig inte bättre än att pv har blivit inbjuden på två släktträffar och den ena, på hans fars sida, där dom inte setts på länge, länge, går av stapeln just den helgen. Så han blir hemma och avstår fotbollen. Men det gör inte jag.
Och då tänkte jag .., att nu, om inte förr, ska jag ta in på hotell centralt i Stockholm, i alla fall i två nätter och göra sånt som vi aldrig annars gör när vi åker upp och hälsar på, t.ex. i Väsby.

Det är då det här hotellförslaget kommer in i bilden.
Viktigt är att det är lite mysigt och det allra viktigaste är att det serveras en fin frukost.
Det är ett presentkort som ska utnyttjas, så det är inte alldeles säkert att jag kan välja och vraka hotell, men resebyrådamen sa att jag skulle komma med förslag, så skulle hon se vad hon kan hjälpa mig med.
Vad säger ni?
Har ni några tips?
Kom gärna med dem!

Dagens fönster ...

... fångades när Ulrika besökte - eller i alla fall tittade på - Lovö kyrka.

Ååå, vilken vacker vägg!! säger jag.

Nån blir femtiofyra ..., en annan sjuttiosju.

Det här är dagen - eller kvällen - när pv ska äta finare middag tillsammans med sina arbetskamrater; dom som snart blir "före-detta-arbetskamrater" och alltså kommer han inte hem som vanligt vid sextiden, utan kanske sent ikväll. Men Harry, han förstår inte den matematiken, alltså ligger han nu vid uppfarten till huset och spanar neråt vägen till.

"Husse är på jobbet Harry ....!" säger jag gång på gång, men han väntar troget ändå.

Tidigare idag lång promenad med här i omgivningarna.
Harry och jag.
Den nya cykelbanan som går från oss (nere i backen som skymtar ...) och till Steninge (inalles 4 km) har verkligen blivit en succé. I somras vimlade det av cyklister från båda hållen, idag möter jag bara ett sällskap på fyra personer - i min ålder kanske - med till synes tung packning på varje cykel och det pratas tyska och sägs "hej" och "hallå!"

Och där det endast var torr jord i somras, vid ömse sidorna om cykelbanan, där har nåt slags vackert ogräs nu vuxit upp till långt mer än en meters höjd och på sina ställen upptäcker jag dom här gula blommorna som är så fina.

Så går vi tvärs över vägen mot havet till och passerar några av sommarhusen och vid det som är blått, där växer dom här underbara rosorna!

Är dom inte vackra?
När jag ser dem tänker jag på nåt gammalt stenhus i England ..



En gång var det så här när pv kom hem från jobbet.
Det var tider det.

Nu har jag i alla fall handlat, sagt grattis till chefen som idag blir femtiofyra .., skickat ett födelsedagspaket till min syster i Skåne som på lördag - samma dag som pv fyller år - blir sjuttiosju, samt så har jag tagit mig ett underbart SVALT dopp i Steninge (och en simtur) och därefter ätit fish and chips på Göstas Café. Samt stekt upp den billiga karrén som vilat i kylskåpet och börjat förbereda lite inför morgondagens middag.

Nåt sånt.

Fyra timmar knappt ...

Anna-Lisa med sin läckra t-shirt ....

Det där att hoppa in extra på jobbet, det skapar en lite annorlunda känsla. Man är med, men ändå inte. Man liksom går där vid sidan om. Ingen större press, men man vill göra ett bra jobb. Hjälpa till.
Så jag är mesta delen av tiden i mejerikylen och fyller på med det som går in och sen blir det juiceavdelningen och göra fint och fylla på bland det laktosfria och så lite i frukten och jag frågar om dom vill slippa göra brödvagnen (stå i frysrummet och fylla en vagn med det som ska gräddas nu på morgonen) och det vill dom - slippa alltså - så då gör jag det med.

Posten har kommit med mängder med paket .., jag tömmer burarna och lägger paketen på vagnar som Emma sedan tar till kassan och så ska paketen registreras och hamna på respektive hylla. Bra samarbete blir det. Och så blir det lite kassa 2 och prat med kunder.
Sist av allt tar jag pantmaskinen och rengör den.
Och jag kommer att tänka på åren på Ica Nilahallen i Malå när jag stod ute på lagret och prickade av och därefter laddade vagnarna med nyinkomna varor och Jonny - denne reptilsnabbe arbetskamrat - hämtade vagn efter vagn och fyllde in i hyllorna! 
Aldrig har jag väl arbetat med någon som varit så vanvettigt effektiv!! 

Just när jag ska till att gå hem upptäcker jag chefens mamma Anna-Lisa ute på lagret.
Anna-Lisa har fyllt åttiofyra år och det var hennes man som började med butiken, men då på en annan plats (och där var också friherrinnan med)  och Anna-Lisa själv har arbetat med post, den gamla vanliga posten.

(Det här är en gammal bild av Anna-Lisa, men hon ser likadan ut nu. Hon och friherrinnan har bilat tillsammans ner till Luxemburg, tror jag).

Nu står hon ute på lagret och har just delat ett blomkålshuvud till en kund och jag blir så glad av att se henne .., hon har alltid - från första början - varit så vänlig och omtänksam! Och det är så roligt med Anna-Lisa, för när det gäller det här med bonus, så från början, då kunde kunderna rabbla upp sitt personnummer om dom glömt sitt bonuskort .., numera får man inte fråga om sånt, men hennes personnummer och sonens - alltså min chefs - lärde jag mig utantill tämligen snabbt och Anna-Lisa tittar alltid lite filurigt på mig när det är dags för registrering ..,  s k a  jag komma ihåg dom fyra sista siffrorna ..?

Pernilla är ansvarig för chark och delikatess och igår fyllde hennes lille Frode år. Fyra, tror jag.
Till kalaset bjöds det på helt fantastiska spindelmannentårtor och nu hade det blivit över och det fick följa med till affären.

"Ta hem du till pv!" ropar Pernilla och ger mig en charkbytta som jag får fylla med tårtrester.
Och jag säger att nu vet jag en som kommer att bli salig.
Pv  ä l s k a r  tårta. Ja, han älskar alla sötsaker.

En ny tös - Ebba - har börjat i charken och är i full fart med att lära upp sig.
Ebba har en tjock rågblond fläta som vilar på ryggen, sååå fin är den och hon själv verkar lugn och trygg.

På väg hem upptäcker jag dom här urgulliga lammen i en hage nära Särdal.
Jag vänder bilen och parkerar vid hagen och efter en stunds nyfiket tittande på mig, kommer lilla skocken bräääkande.
Ååååå, så fina dom är!

Storartat visste precis vad det för ras: Walliska svartnosfår.

Den här krabaten var modigast av alla och lät sig bli kliad under nosen och på huvudet och jag hade lätt kunnat bli kvar där minst i en timmes tid och helst hade jag velat slå mig ned i hagen och bara titta på dem!
Jag är glad att jag inte har beställt nåt lamm till frysboxen i höst.

Och nu onsdag och ledig dag.
Ikväll har pv nån slags tack-och-hej-middag med kollegor på restaurang i Halmstad och det blir säkert vemodigt för honom, även om han så ser fram emot det nya livet. Sen återstår två arbetsdagar, i morgon och på fredag.

Så är det.
Punkt.

Dagens fönster ...

Idag är det ingen mindre än självaste friherrinnan som bidrar med dagens fönsterbidrag.
Utsikten är från köksfönstret och det är kanske inte svårt att förstå att den här damen tycker om det som är blått.

Få se .., vem var det nu som broderat den härliga gardinen?
Din moster Ingrid, eller ...?

Vardag ....

Och det regnar och regnar.
Gräsmattan är hal och slibbig.
På Facebook läser jag ett inlägg från en av kunderna i affären - hon som syr sina egna, helt underbara klänningar - där hon berättar om sånt som tyder på att inbrottstjuvar är i farten ., att det gäller att hålla lite koll. Jag gör det på en gång; går ut och tittar till sommargrannens hus, men allt ser ut som vanligt. Kikar in genom fönstren.
Där är inte en enda pryl i onödan och jag tänker att detta att tömma deras vackra hus skulle inte ta lång tid, vid en flytt, alltså, ja, förutom det som finns i köksskåpen.

Mot havssidan till finns tre  e n o r m a  lavendelplantor som liksom   v ä l l e r  ut från väggen och från den ena av plantorna kommer en liten fågel flygande i raketfart när jag närmar mig.

Och så hemåt igen.
Tänker att jag måste ordna det här med humleplantorna; två nya spaljéer ska sättas upp.
När humlen växte vid ytterdörren blev bladen liksom uppätna i slutet på sommaren, men här, vid västerväggen, prunkar humlen som aldrig tidigare och den är så fin!

Ljungen ska ner i träbyttan och pärlhyacintlökarna tas om hand.

Letar en bild och hittar en annan.
Grannen Göran som var en sån underbar granne.
Men Göran drabbades av Parkinsons sjukdom och han och hustrun Gun tyckte att allt detta med en stor tomt och huset och dom två friggebodarna .., ja, allt vad det innebar av arbete, blev för mycket.
Mer idoga människor tror jag mig aldrig ha mött!
På bilden står Göran och småpratar med Harry .., jag förmodar att Göran har varit ute och fiskat tillsammans med Ecke och nu kommer han hem med fångsten.

En annan bild.
Nån hade skrivit sin signatur på stranden.
Veronica Pettersson.

Ja, ja.
Tisdag idag och jag ska arbeta extra från halv tre till kvart över sex.
U n d e r b a r t!
"Då blev du väl glad ..?!" skrev friherrinnan i ett sms igår.
Ja, precis så. 
Och det är väl som Bert i Luleå skriver i  en kommentar, en omställningsprocess.

Dagens fönster ...

Idag kommer dagens fönster - men även bukett - från Eva i Tyresö, nu på halländsk visit.
Så vackert!
Så vackert!

Varm korv till middag ...

Alla dagar är inte ljuvliga dagar.
Huvudvärken som jag haft nu i snart två veckors tid, ger sig inte.
Morgon och kväll, sååå prydligt kommer den på besök.
Nåja, det går över med en Treo och jag tror mest att det är mentalt.

S o m   jag ibland saknar kontakten med kunder och arbetskamrater!
Nu har det regnat och varit och gråmulet och jag har tittat på filmer och skrivit långa brev och läst DN från första till sista sidan och lyssnat till poddar och fortsatt med Peter-Robinson-boken, men det känns ändå tomt.

Ja, det är ju så livet är.
Och det har varit så mycket fram tills nu, så man (jag) har kanske inte hunnit känna efter.

På fredag är det pv:s tur.
Ikväll har han körövning och om en timme kör han in till stan, men hämtar först upp en Håkan L i Steninge, han är med i samma kör.

Och så har jag inhandlat fyra spjutbräken som jag kallar för ormbunkar, lagom små eller stora.
Alla mina krukväxter växer sig så omåttligt stora i sina lerkrukor, så jag hittar inga ytterkrukor i lämplig storlek! Nu får dom här nytillskotten se till att trivas bara lagom bra; inte breda ut sig alltför mycket.
En fönsterlampa ska jag också hitta.
Eller kanske en spotlight.

Dagens fönster ....

.... fångades av Ulrika när hon strosade omkring på Söder i Stockholm.

Tack Ulrika!

Söndagmorgon ....

Vid frukosten låter han sig hållas om en stund. Men bara en liten stund.

Och om inget annat inträffar, är jag fri tills nästa söndag.
Igår blev det en helt ljuvlig dag på jobbet och gång på gång slog det mig hur roligt det är att hoppa in så här extra! Småpratet med kunderna .., småttingarna som ropade så glatt "men Bettan, är du här!?" och kramarna som jag fick ge dem, även till Sebastian som inte är sååå liten, kanske åtta, nio år.
Han och systern Emilia berättade om semesterresan till Italien ., om besöket i Leonardo da Vinci-museét och båda syskonen visste minsann hur mycket denne italienare hade åstadkommit och att han  målat en "jätteberömd tavla"!

I en av hyllgångarna mötte jag min namne Elisabeth. Jag tror att hon närmar sig nittio år och jag tycker så mycket om henne.

Jo, det blev en bra eftermiddag/kväll.
Först och främst hade gänget som arbetade fredagkväll och nästa gäng som hade förmiddagspasset igår, ja, dom hade varit så energiska och i fruktkylen rådde en ordning som inte var av denna världen - lätt att hitta och ta sig fram -, det var välfyllt i mejeriet, kassorna var fixade och man hann med sååå mycket!

Och nu söndag och om inget annat inträffar, så är jag fri fram till nästa söndag.
Pv börjar sin sista vecka som fast anställd ..., och såväl han som min rödvitrandiga storasyster fyller år nästa lördag (eller den lördag som kommer) ..., jag ska låta växter byta plats i rabatterna .., annat ska komma till .., det ska planeras för ett slags insynsskydd ute på tomten .., ja, lite så.

Konstaterar att John mc Cain har dött, den amerikanske republikanen som jag alltid har tyckt sett så vänlig ut. Och ja, jag vet att han deltog i Vietnamkriget som stridspilot.

Och snart val.
Endast två valfilmer har jag sett, dels Stefan Löven som köper korv (jag tycker om den, jo!) och så herr Åkesson i ljusblå skjorta som pratar direkt till väljarna. Det värsta är ju att han ser rätt sympatisk ut och säger att det är inte säkert att han kan fixa allting, men att han vill göra ett försök. Nåt sånt. Och jag tänker att om Kent Ekerot eller någon annan i partiet sagt samma sak, hade det säkert uppfattats annorlunda - eller bilden blivit en annan - och jag blir inte det minsta förvånad om partiet gör sitt bästa väl någonsin. Det är smart marknadsföring, helt enkelt.

I det här huset röstar vi helt olika, men det går det med.
Jag brukar hamna i mitten och pv mer till vänster.
I grund och botten har vi liknande värderingar - i nästan allt faktiskt - och jag fattar inte hur vi ändå kan rösta så olika.

Men nu ska ni få höra!
För kanske två år sedan fick jag av Sonja en liten blomstergrupp och i den växte en liten, liten fredskalla. Efter några månader planterade jag om alltsammans och fredskallan fick en egen kruka och för ytterligare ett år sedan, en ännu större kruka! Nu är den här blomman säkerligen halvmetern hög och det finns ingen ytterkruka som är stor nog att härbärgera den och den täcker halva fönstret!
Jag har aldrig varit med om maken till växtkraft!

Nu elvakaffe! hojtar pv.

Tack till er alla! 

Inte i min vildaste fantasi hade jag hoppats på sån många favoriter!
Ni har verkligen spridit glädje över mitt "annorlundaliv", oj, så roligt jag har haft med dom här bilderna!

Tack igen!

Här ett litet urval.

Så blev det.

Renée i Malå visar sin mugg ....

"Kanske för sent för koppar? Men den finaste du kan få när man jobbar på förskola!"

 

//Elisabet skriver: nej då, det här är inte alls nåt stramt regelverk och jag blir så innerligt glad när nån hemifrån kommer med bidrag! Ja, jag blir glad för alla bidrag, men lite extra värmer det hjärtat när en malåbo tittar in! 

 

ellem visar sin favorit ....

"Detta är min favoritmodell på mugg. Jag dricker nästan bara te’ och till det är denna perfekt. Man får ett bra grepp  i örat. Eftersom den är rund och mjuk i nederkanten är den väldigt behaglig att hålla om när man behöver värma händerna.

Den är gjord av en keramiker i Skelleftetrakten. Har ett par i denna storleken men de flesta är något mindre. Och det är dem jag använder mest. OM jag dricker kaffe, vill jag helst ha en kopp i tunt porslin".

 ellem

//Elisabet skriver: jag köpte en gång koppar från nån keramiker i .., ja, kan det ha varit Åbyn? Det var i alla fall i trakten av Skellefteå och påminde lite om den här stilen, men jag kommer för mitt liv inte ihåg namnet.

Min mammas favoritkopp ...

Den här koppen, med hölje av björknäver, den gjordes av min morbror Joakim i Dikanäs.
Joakim - eller Jim som vi kallade honom - var gift med mammas syster Gunvor, för övrigt mamma till "mellansystern" här i min länklista.

Jo, men det här blir nog fint näver till kopparna ...

Vi hade massor med Jims alster hemma!
Det var inte bara kaffekoppar, utan även ölsejdlar, snapsglas och kaffeskedar, alla tillverkade på ungefär samma sätt, ja, inte skedarna, där var det skaftet som var av näver.

Mamma var dessutom en fantastisk försäljerska/agent av Jims alster.
Otaliga är dom kartonger med färdiga koppar/sejdlar med mera som hon kom hem med från Dikanäs och som sedan vidarebefordrades till mammas arbetskamrater, goda vänner, ja, kopparna finns säkert över hela landet!

Och lampor gjorde han tydligen också ...

Själv har jag aldrig tyckt om att dricka kaffe ur  g l a s, vilket det ju blir i det här fallet ..., och min rödvitrandiga syster i Skåne, hon bjöd alltid på kokkaffe ur dom här kopparna, ända tills jag bad att få en alldeles vanlig mugg, med vit insida, då tycker jag att det smakar bäst.

En enda kopp har jag i min ägo; det är den på bilden längst uppe.
Glaset till koppen hittade jag på en loppis - vilken tur -!
Och här är morbror Jims gravsten; jag tror att den finns i Fatmomakke, men jag kan ha fel.
(Alla bilder utom den på koppen, är från min kusin Ulfs sida på Facebook).

Kerstin hittar ännu en kopp! 
(Hedgrenskan i Trelleborg, alltså).

 Ännu en kopp. Hur gammal vet jag inte. Men sent 1800-tal är en gissning. 

 Den har tillhört antingen farmors eller mormors släkt. Varför antecknar man inte medan di gamle finns kvar? Älskar den men törs inte använda den.

Era favoriter!

Ja, helt ärligt kunde jag väl aldrig i min vildaste fantasi tro att ni skulle vara så pigga på att dela med er av favoritkoppar/muggar! Så himla roligt det var, i alla fall för mig!

Är det nån fler som gärna vill haka på och visa sin älsklinskopp/mugg, så bara välkommen!
Mejla i så fall bilden på densamma till bisse151@gmail.com, så får den komma med.
Det finns många fina koppkamrater här, må ni tro!

Dagens fönster ....

... från Maria Magdalena kyrka i Stockholm.
På Söder. (skrivs det med versaler ...?)

Tack Ulrika, du flitiga fönsterfångerska!

Och så lite tips ....

Jo, jag hade ju, nu när jag inte arbetar kväll, föresatt mig att se många filmer - det som var mitt verkligt stora intresse förr om åren - och det kan jag säga, att titta har jag sannerligen gjort, tagit upp filmtråden, alltså.

Igår, eller mer som .., natten mot idag när jag inte kunde sova, började jag med den här kortdokumentären, gjord av polacken (om jag förstod det rätt) Ryszard Solarz.
Obs! Det här är sista chansen, vid midnatt är det tack och adjö för att se den!

Vad jag tyckte om den?
Ja, jag tyckte nog lite synd om hunden, faktiskt, men den kanske har ett aldrig så gott liv?

Sen blev det den här svenska dokumentären, gjord av Martina Carlstedt.
"Alla bara längtar" är titeln .., inspelad 2016.

Nancy minns sina semesterflirtar, Malou längtar efter en parrelation, Camilla har städdag i sitt inre och Leif visar upp sina inredningspärlor. En rad korta nedslag i några 40-talisters liv i en humoristisk och tankeväckande dokumentär om vad det där med kärlek egentligen är.

Filmen kan ses fram till veckan före jul, ja, om man blir less på allt julstök, då kan man slå sig ned i favoritfåtöljen eller soffan eller vad man nu har och ta del av dom här fyrtitalisternas tankar om det här med förhållanden i allmänhet och längtan i synnerhet. (Ja, männen tycks inte längta så förfärligt mycket).

Den här tyckte jag verkligen om och jag har sett den tidigare också.
Och så tycker jag om hur den är gjord.
Det där stillsamma.
Eftertänksamheten.
Och människor som vågar berätta.
Lämna ut sig.

Här en länk till programmet.

Rickard om sina favoriter ...

"Hej! Jag har lika svårt som Ulrika att välja favoritmugg, så här kommer flera; först några ur samlingen från Starbucks .....

.... sen en gammal blodgivarmugg från Rörstrand ...

... och till sist en mugg från den numera nerlagda Ferraributiken i Milano".

// Det här var ju spännande, här kan man måhända få en uppfattning om vad som intresserar ägaren av muggarna! Så där som att Rickard uppenbarligen har packat ner sitt pass ett antal gånger .., att han är, eller har varit blodgivare och att han - kanske - tycker om fart och fläkt (Ferrarin). 

Och så var det Kattis ....

"Alla får här gärna dricka varma drycker ur finfina Muminmuggar, men... Den absoluta personliga favoriten, det är dock Ringo-koppen i min Beatlesservis! Med denna dukar jag i princip bara upp då jag är ensam hemma. (Vårdslöst handhavande, och bristande kompetens gällande packning och urplockning av diskmaskin, har tyvärr tvingat mig till sådana säkerhetsåtgärder. )".

//Kattis

Elisabet skriver: ja, såna hade jag nog gärna velat ha i min ungdom! Ringo Starr var nämligen min favorit när det gällde Beatles.