Radiotips ....

Foto: Hannah Engberg

"Söndagsintervjun" i P1 .., det lyssnar vi nästan alltid till.
Programledaren Martin Wicklin .., det tycks som om den mannen har en dinglande nyckelknippa i byxlinningen och med hjälp av dessa nycklar lyckas han ofta få till intressanta samtal med sina gäster.
Han öppnar dörrar.

Aldrig att jag glömmer hur varsamt - och ändå rättframt - han tog sig an Ann-Sofie von Otter, vars make Benny Fredriksson då tagit sitt liv i efterdyningarna av metoo.

Morgonens gäst visade sig vara advokaten Thomas Olsson.
Så här står det i programbeskrivningen:

"Han har lyckats få flera felaktigt dömda personer friade och vunnit ett mål "mot hela världen". Hur kommer det sig att advokaten Thomas Olsson tar sig an fall – pro bono – som ingen annan bryr sig om?"

Här en länk till programmet.

Dagens fönster ....

"Hej! 
Ett bidrag till Dagens fönster. En lördag i februari så blev det besök på Lerins Sandgrund. 
Som vanligt helt underbara målningar och mycket annat spännande."

Så skriver madamen som bor i Karlstad och pratar en härlig värmländska. 
Turtlan, alltså. 

Tack Annica!

Resumé ....

Jaha, så skulle jag gå in via mobilen och rätta till ett fel på det här inlägget och råkar i stället radera det. Och där åkte din ömsinta kommentar annannan!! Och mitt svar.
Då tar jag det lite en gång till.

Jo, jag skrev att det finns bra dagar på jobbet och så finns det andra dagar; dagar som är oslagbara. Idag var det just en sån dag.

Där var så många rara kunder! Det var lilla Kajsa som hade tränat fotboll (hennes namn stod på tröjan), och där var lilltösen som hade ett gosedjur i form av en kanin som kunde vifta med öronen (batteridriven) och där var lillkillen Vidar som var så rar och där var kunden som var så lik Brooks - f.d arbetskamrat till mig - och när jag såg honom blev jag så glad, men upptäckte att det nog var fel .., och då log mannen och sa "du såg jävligt glad ut när du såg mig, ja, jag blev lika glad!" och där var mannen som var född 1938 och som rabblade upp sitt personnummer på det mest underliga sätt.
Själv säger så här: 54 01 15 .., men han tog det liksom så här: 3 80 71 5 .., jag blev alldeles snurrig!
Och där var också mannen som prompt ville att jag skulle gissa hans ålder och då anar man ju.
Jo, det visade sig att han var född 1925 .., men han såg ju inte alls ut att vara så till åren och det var förstås därför jag skulle gissa.

Vi började halv åtta på morgonen. Det var Cornelia som gräddade bröd i ett par timmar - Cornelia har häst och är ofta stressad - idag försökte hon hitta en vikarie till den som blivit sjuk, det tog tid.
Lovisa - tunn och spröd - i delin gjorde 240 semlor och två räkbomber samt skivade pålägg och klöv ost och annat; det är hon som ägnar sig åt thaiboxning .., och Annika - som jag kallar för Snövit när jag skriver om henne - hon som älskar Anne på Grönkulla ., hon var frukt, - och gröntansvarig.
Själv hade jag kassan med allt som hör till den. David blev den som tog extrapasset för H som insjuknat. Han läser numera till lärare och är lite halvnorrlänning. Alltid glad.

Men annat var ledsamt.
I augusti 2017 skrev jag så här, det var också en resumé över en arbetsdag.

"Och där var J som har en tumör bakom ena ögat och som jag lovat att krama var gång det är dags för strålning, nu kom han och sträckte fram handen och berättade att det snart var dags att åka upp till Södersjukhuset i Sthlm för behandling och jo, vykortet från vår semester i Holland hade kommit fram."

Det där löftet om kramar var gång det var dags för strålning, det har jag hållit.
Men nu - i dag - fick jag veta att J inte längre är i livet.
Helt otroligt.
Det var ju inte länge sedan jag mötte honom i affären och han såg så pigg ut!
Sjuttio år blev han .., bara fyra år äldre än jag själv.

Så var det. 
(Och annannan kommenterade så här: "En internetkram till dig kommer här. Jag har mjuka, ulliga hemstickade tröjan på, det blir särskilt bra kramar då!" 
Och jag tackade för ullsticketröja-kramen. 
Den värmde minsann gott!

Dagens fönster ....

"Sybehörsaffär som jag går förbi på väg till jobbet ...", skriver annannan i Porto.

Underbart fönster! säger jag .., som älskar speglingar.

Första i februari ....

Det hann gå fjorton dagar in på februari månad, innan det blev ett dopp i havet.
Pv har satt som mål att ha minst ett dopp per månad och det har han fixat (eller vi) och han blir
allt morskare, ja, nu är slänger han sig i så snart han kommit ut i vattnet.
Idag var han den ende av oss som dök. (Alltså inte från nån kant, utan han slängde sig framåt och under ytan!)

Numera är ju kallbad nåt av en slags "rörelse".
Det skrivs böcker om nyttan av vinterbad och det bildas grupper på nätet, ja, lite som när någon blivit frälst och vill vittna inför hela världen.
Så har jag känt i flera års tid nu och när man nu mår så bra efteråt, då vill man  r o p a  ut och dela med sig av glädjen!

Det var +3 C i havet, alltså fyra grader mera än i december, då termometern visade på 1 minusgrad.
Det var knappt jag trodde mina ögon, men så domnade hela underredet bort också ,-)
Jo, är havet salt, fryser det inte lika lätt, berättade pv när jag väldigt misstänksamt frågade om han verkligen sett rätt på termometern?

Så här såg det ut idag.
Absolut  v i n d s t i l l a. Jag försökte behärska mig och stanna kvar längre i vattnet än vanligt. Jo, det går nog, men man får öva .., det blir på gränsen till panik.

Nu väntar vi på friherrinnan och Sonja som ska komma och fira Alla Hjärtans Dag (som vi egentligen inte firar alls,  men nu råkar det ju vara den dagen) med räkgryta med tillbehör, fruktsallad med vispgrädde till efterrätt och friherrinnans chokladhjärtan, dagen till ära. Till kaffet, alltså.

I morgon väntar arbete för min del.
Ett förmiddagspass, från halv åtta till halv tre.
Jätteroligt, ska det bli!

Dagens fönster ....

... fångades av "Dubbelörn", dvs Elisabeth i Stockholm.

Så här skriver hon: det här är en av de gamla stugorna i Vita Bergen, Mäster Pers gränd. 
Här kommer ett klipp från Wikipedia. 

Mäster Pers gränd fick sitt nuvarande namn 1968. Innan dess var gränden den södra fortsättningen av Borgmästargatan. Mäster Per eller Mäster Peder kallades Petrus Dieterici Arenbechius, Katarina församlingens första kyrkoherde. Man återupplivade så ett äldre gatunamn på Södermalm från 1600-talet.

Området omfattas av fastigheten Flintan 1 som ligger nedanför Sofia kyrka på västra sluttningen av Vita bergen och begränsas i väster av Renstiernas gata. Inom kvarteret Flintan sträcker sig även Bergsprängargränd. Här finns ett tjugotal enkla trä- och stenhus från 1700- och 1800-talen. De som bosatte sig här var mindre bemedlat folk, som fick sin utkomst i de närbelägna industrierna kring Barnängen.

Idag är området en pittoresk idyll, långt ifrån 1800-talets fattigdom. De flesta kvarvarande husen längs Mäster Pers gränd och Bergsprängargränd är moderniserade och hyrs ut av AB Stadsholmen som äger och förvaltar dem. Samtliga hus är blåmärkta av Stadsmuseet i Stockholm, vilket innebär "att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden".^[1]

Den rödmålade stugan på Mäster Pers gränd 1 var den sista i Vita bergen som rustades upp av fastighetsägaren AB Stadsholmen och fick modern standard åren 2011 till 2012. Här bodde sedan 1928 Alrik Sundberg (död 2010) som tyckte att det fungerade utmärkt att leva utan elektricitet, vatten och avlopp. Fram till renoveringen 2011 fanns varken vatten, el eller avlopp indraget. Vatten hämtades från en pump på Bergsprängargränd och på gården stod ett avträde. Huset finns omnämnt 1729 och byggdes i början av 1700-talet. Det har varit bostad för sillpackare, brandvaktmästare och några änkor. Under Stockholms bostadskris på 1800-talets slut hade huset flera inneboende, ibland bodde elva personer där samtidigt

Tack Elisabeth (som avslutar med "Jag älskar mitt söder!")! Hur intressant som helst!

Filmtips ....

"Honungslandet" - Makedoniens Oscarsbidrag och en dokumentär gjord förra året -.

Ramlar på den av en slump.

"På den nordmakedonska landsbygden lever Hatidze, en av de sista i sitt skrå. Hon är den sista kvinnan i Europa som samlar vildhonung. Med varsamhet och sin expertis förvaltar hon sina bikolonier med stor respekt och vördnad för de små djuren, så vitala för planetens ekosystem. Men när en kringresande familj installerar sig i huset intill hennes, förändras hennes förutsättningar. Honeyland är Nordmakedoniens Oscarsbidrag och ett häpnadsväckande vackert porträtt av ett unikt liv. En film av av Tamara Kotevska och Ljubomir Stefanov. Originaltitel: Honeyland."

Allt är annorlunda än man är van vid.
Och man funderar över vilket liv barnen får - som vuxna -. 
Det är gott om åthutningar av det mer våldsamma slaget ., så mycket kärlek märker man inte av. (Och ja, det fick mig att tänka på andra våldsamma ungdomar .., vad är arv och vad är miljö och allt detta).
Och Hatidze .., denna sååå kloka kvinna .,. så vacker tycker jag .., vacker just för att hon är så klok och så omtänksam. Femtiosex år. 



Här /filmen här ovanför) får man lite mera fakta om hur filmen kom till.
Och här kan man titta på den - i ett helt år framåt -. 

Ännu en torsdag ...

En bra torsdag, med betoning på  b r a.
Fick iväg ett fodrat kuvert lite norrut .., hämtade därefter upp Sonja och så gjorde hon mig sällskap till Flygstaden. Jag letade RX-lim och hittade det hos Clas Ohlson (eller Sonja hittade, jag såg dem inte där dom stod på översta hyllan).., vi åt god thai-mat till lunch och Sonja, som sedan hon blev änka inte tycker matlagning till sig själv är nåt att se fram emot, hon åt sååå rejält! Heja!

Sist av allt svängde vi förbi Fritz Blommor som ligger nära Västra Kyrkogården och där upptäckte jag Terese som arbetat hos oss i affären, men det var flera år sedan! Terese är ett under av vänlighet och har nog dom vackraste ögon jag någonsin har sett. Nu är hon florist och band en sååå fin bukett - bilden gör den inte rättvisa - och så fick jag ännu en bukett tulpaner, allt tack vare presentkortet som min rödvitrandiga syster förärade mig i födelsedagspresent.
Tack Rigmor!
Denna storasyster som är så omtänksam. 

Nu när operationen av Harrys svans närmar sig, kommer med posten (även det från Västerstad där min syster bor) ett pipdjur, nåt som är det absolut bästa han vet. (Jag är dålig på det här med hundleksaker, ja, ännu sämre när det gäller leksaker till katter). Så här ivrig och glad blev han när jag öppnat kuvertet och satt fast pipgrejen (som var en fisk) i postlådelocket.
Det var ett lycka-till-pipdjur, ja, inför operationen på tisdag.

Innan jag åkte iväg med Sonja, blev det ett besök i affären.
Sedan en tid tillbaka sköter vi själva om beställningen av blommor och den som har hand om den saken är Pernilla. Oj, det kan inte vara det enklaste! Blommor är ju i allra högsta grad färskvaror och det gäller att veta hur mycket som kan tänkas locka till köp. Heja dig, Pernilla!

Och hon hade gjort en fin exponering i entrén .., med lite tips inför Alla Hjärtans Dag i morgon.

För övrigt har det varit tämligen lugnt.
Även pv har - precis som lillkillens farfar - inträtt i Veteranpoolen och ska åka iväg tidigt i morgonbitti och vara barnbarnsvakt till lille Edvin. Avlösning i form av Edvins farfar dyker upp mitt på dagen.

Nu står Sigge här och jaaaamar och vill väl ha godare mat än torrfoder, men se, det får han inte ikväll. Någon måtta får det vara. Han är numera så kräsen att endast kattmat i sås duger.

Over and out.

Dagens fönster ....

Djupdyker i fönstermappen .., se där, ett bidrag från Ulrika som numera mest håller till på Twitter.
Så tråkigt Ulrika ., jag saknar dina inlägg!

Vilken glädje!!! 

RADIO Sveriges Radios "Naturmorgon" kommer att sända ett åtta timmar långt specialprogram med fågelsång från Sverige och världen. "Fågelsångsnatten" äger rum den 3 maj och tar sin början i Australien när solen gått upp där och avslutas när klockan närmar sig 08 på morgonen i Sverige.

20 länder kommer att direktsända fågelsången och i Sverige blir det nedslag på fyra olika ställen: en småländsk lövskog, en myr i en barrskog i Dalarna, Landgrens holme i Skanör och en ännu okänd plats. Sändningen ingår i "Dawn chorus", ett internationellt radiosamarbete där man följer solens uppgång runt jorden.

Programledarna Mats Ottosson och Jenny Berntson Djurvall finns på plats i Småland tillsammans med fågelexperten och ekologiprofessorn Susann Åkesson.

"Det här kan bli en stor upplevelse både för den som vill lära sig känna igen en och annan ny röst i fågelkören, och för den som bara vill njuta av det kanske bästa ljud som finns: fågelsång," säger Mats Ottosson i ett pressmeddelande.

Och så ett adventsfönster ...

Fönsterbilder som kommer via messenger, har en tendens att ibland bli bortglömda.
Så blev det med den här.

Det här fönstret med dom underbara fredskallorna och den rejäla stjärnan, den kom från Uppsala och från Babsan och den anlände till landet Halland den tjugosjunde november 2019.

Till mitt försvar kan jag ju säga att det i efterdyningarna av brösteländet, kanske var det därför det blev liggande. Men nu!!

Tack Babsan och trevlig advent och God Jul till er alla!

En annan dag ...

Idag känns det bättre,
Helt ärligt tror jag att jag aldrig i mitt liv har blivit så upprörd som igårkväll när vi tittade på nyheterna och hörde om ungdomsrånen. Jag var r a s a n d e! Och jag gick ut i köket och sa dom fulaste ord jag kunde komma på och jag sa till pv att "jag skulle önska att vi hade en boxningsboll"; en sån man kan slå på för att avreagera sig, men det har vi inte.
Skulle det ha hjälpt?
Ja, för stunden.
Att få rasa ut på det viset - om än bara med ord - hjälpte.
Men i längden .., inte det minsta förstås!

Här berättar en ung kille om hur det kan vara.

Och här berättar en "ungdomsutredare" om sånt jag inte visste när det gäller rån.

I längden måste vi förändra samhället och det ska börja från tidig ålder - att fostra våra barn - alltså.
Och ungdomar som inte har vuxit upp här och som beter sig så här illa, ja, på nåt sätt måste ju samhället markera  r e j ä l t, att så här får det inte gå till.

Pv berättar ibland om elever som bara sitter av tiden på lektionerna (gymnasiet), totalt ointresserade och som blir våldsamt upprörda när betyget blir icke-godkänt.
Jag var minsann inget snille i matte och vi var många som inte hoppade av glädje när vi såg att det var dubbeltimme i det ämnet, men inte satt vi och glodde rakt fram inte.

Och varför tänker jag på just detta, med lektionerna?
Jo, för att olika intervjuade politiker nämnde detta att vi måste få alla att gå i skolan.
Tala bara om för mig  h u r.
En gång i världen krävdes inte högskola för att få ett arbete, inte ens studentexamen, men det vet vi ju att det är helt andra tider nu.

Hur tvingar man elever att gå till skolan?
Hur lockar man ungdomar till läxläsning och prov, om man i stället kan tjäna flera tusen kronor  per vecka för att bli kurir och leverera narkotika, ungefär som en brevbärare?
Ja, jag har verkligen inte svaret.

Nåja.
Efter raseriutbrottet somnade jag och sov gott, ända fram till fyratiden.
Lyssnade till Europapodden som jag ju tycker är såååå bra .., och så reprisen av "Ring P1", vilket också var intressant. Och senare, på förmiddagen., en sväng till Sonja .., fika vid hennes köksbord där det alltid ligger lika mycket papper och tidningar som på bordet där vi har vårt tangentbord.

Därefter förbi friherrinnan där jag lämnade av Spelbilagan från igår (hon använder den när hon filurar på lördagens V75:a) och där, i hennes lilla rabatt, upptäckte jag en gullviva som börjat blomma och påskliljorna bara väntar på lite sol .., det är ju helt sanslöst!

På hemväg lyssnade jag till dagens debatt i riksdagen - jag tror att det handlade om vårt förhållande till andra länder - och upptäckte en kvinnlig politiker som jag verkligen tyckte hade vettiga synpunkter. Hon skrädde inte orden när det t.ex gällde Kinas mästrande mot andra stater vilka mopsar sig. Kerstin Lundgren (C) var namnet.
Vår utrikesminister -  Ann Linde (s) - har jag alltid gillat.

Och sen .., bara en skön dag.
Promenad nere vid havet .., - flera promenader! - solen som strålade .., iskall vind.
Fortfarande solsken.
Ja, ja.
Det är väl så här livet är.

Och från Malmö kommer härliga bilder med lillkillen som motiv. Hans farfar är för dagen barnvakt och har tagit ut den lille på promenad i vagnen .., dom har stannat till vid hundrastgården och så smart, det är ju precis lika intressant som kyrkans barntimme och tänk, skator och kajor fanns där också!
Heja farfar!!

Dagens fönster ....

... fångades av en madame som bor i ett gult hus på en kulle, allt ut i landet Halland.

Fönstret finns på Halmstad slott.

Här kan man få lite historia om slottet - ett slott som från början tillhörde Danmark - där bland annat Drottning Kristina övernattat år 1654, då, när hon abdikerat från den svenska tronen och var på väg till Rom.

Själv tycker jag att slottet är otroligt vackert i all sin enkelhet.

Och så ...

... blev det tre timmars jobb, från fem till åtta.

Jättetrevligt!
Glada, goa arbetskamrater .., Emma som tog jättekön med postärenden och jag själv kassan (men nu kan jag det här med Schenker och DHL och hur det fungerar, det är faktiskt enklare än Postnord) och rara kunder och, ja, det var kul.

Kom hem till pv och en glad Harry.
Nåja, pv var också glad.

Tittade på Aktuellt som ikväll handlade väldigt mycket om pojkgäng som rånar andra ungdomar.
Förnedrar, hotar, misshandlar och ibland urinerar i offrets mun.

Efteråt kände jag sån ilska och frustration så jag nästan skrek rakt ut i köket!!

Jag blir helt enkelt deprimerad.
H u r  ska samhället - vi människor - få nån ordning på detta?
Var börjar vi?

Tack hedgrenskan för pratutbytet om det här ikväll, om än med bokstäver.

Älskar Bokbörsen  .... 

.. för möjligheten att hitta begagnade (men ofta i skick som nya) böcker till lågt pris.

Men idag lurade jag mig själv.
Den här i pocketupplaga hade blivit ännu billigare om jag köpt den hos Adlibris pocket.

Nåja, nu vet jag till nästa gång.

Undrar också om någon som läser här säljer sina böcker på Bokbörsen?
Du, Rexxie?

(De böcker jag fått har alla förpackats på nästan e x a k t  samma sätt. Tänkte kanske att det finns några stadgar när det gäller sånt?)

"Tom kassa betalar inga räkningar ...."

I en kommentar till ett inlägg från igår, skriver Cecilia N så här:

"Och igårkväll (söndag alltså) fastnade jag framför Kunskapskanalen och en dokumentär om en gammal man i Nederländerna som hade en grönsaksaffär som han inte kunde få för sig att ge upp trots att hans kropp gjort det.
Då tänkte jag på dig. Den här skulle du ha gillat."

Cecilia kunde inte ha haft mer rätt! Tack för tipset! 
Vilken helt  u n d e r b a r   film! 

Så här lyder programbeskrivningen: Ett rörande porträtt av Hollands äldste grönsakshandlare och hans fru som har lagt ner sin själ i att driva sin butik under sextiofem år och som inte vill höra talas om att sluta. Butiken betyder allt för Adrie och trots att han har svårt för att gå, jobbar han mer än fjorton timmar om dagen, alla veckans dagar. Någon semester har han och hans fru Francien inte haft sedan 1950-talet. Hur länge ska han orka fortsätta med sitt livsverk? 

Och jag kände igen mig i så mycket.
Det påminde lite om dom tretton åren på lilla Fridhems Livs, som ibland nästan kändes som min egen butik. Mer än en gång ringde kunder hem till Bjäresjö och sa att "Hallå, det är ingen som har öppnat affären .., nånting måste ha hänt?" och jag fick kasta mig i bilen, svänga förbi den som försovit sig, få butiksnycklar utslängda genom en balkong och så iväg till affären för att öppna och ta in bröd som Möllers ställt i en kartong där utanför .., ja, allt sånt.  Detta hände framför allt under det sista året, då butiksledningen kanske inte var den bästa.
Men å, vilken personlig butik att arbeta i. 

Min morfar och mormor var under en period handlare i Dikanäs och kanske går affärsgener i arv?
Min mamma trodde inte på att bara ösa in pengar till behövande i Bolivia, utan ordnade så att kvinnor - med hjälp av kaktusfibrer - kunde göra allt från hängmattor till väskor och korgar och så hjälpte mamma till med försäljningen och på så sätt blev kvinnorna självförsörjande. 
Och  s o m   jag lekte affär när jag var liten! 

Hur som haver: det här blev i alla fall en på alla sätt och vis intressant dokumentär - och även en resa bakåt i tiden -. Har ni tid över - Anne i Mantorp och Bente i Norge, ni skulle nog tycka om den -, se den!
Här är länken.

Dagens fönster ....

.... kom i färg, men fick bli i svartvitt .., fångades i Vasastan av Elisabeth som bor på Söder (hon är född i Norrbotten)  och det var när hon väntade på sonen som hon resolut tog fram håven.

Tack! säger jag.
Och  t ä n k, så vackra hus det byggdes förr i tiden!

Summering ...

Jo, jag vet, jag har berättat om det, hur jag vid läggdags ställer fönstret på vid gavel och så står jag där och tittar ut i mörka kvällen och så blir det en slags summering över dagen som varit.
Ett slags tack.
Den skillnaden märker jag tydligt - jag tar verkligen inte livet för givet - trots att min bröstoperation inte visade på några farligheter.
Och jag har aldrig tagit livet för givet, men än mindre nu.
Kanske - eller troligen - kommer den här känslan att försvinna?
Att allt blir som vanligt igen.

Det här, att skriv en slags dagbok i bloggform, fyller samma funktion.

Vad har då dagen bjudit på, förutom resterna av stormen Ciara?
Jo, en natt med dålig sömn då jag till slut valde att titta på ett program som verkligen fångade mig.

Jo, det här.
Så fantastiskt intressant! Nu hoppade jag in på sista avsnittet, nja, jag får nog börja från början.
Jättebra uppläsarröst .., nog tillhör den väl Claes Aronsson, han som driver Europapodden?
Ikväll ska jag fortsätta lyssnandet.
Baklänges.

Vid tvåtiden tar jag bilen och bestämmer mig för att köra till Sonja i Harplinge.
Stannar till i Steninge, just nedanför Skepparstugan där vi sommartid brukar sitta och njuta av räkfrossa. Nu är det bara en enda bil på parkeringen och det är den jag kör .., och stranden är förstås helt öde och havet i uppror.
Kanske är det efterdyningarna av stormen Ciara?
När vi har varit ute med båten pratar pv ibland om "gammal sjö" .., han är - i mina ögon - duktig på att läsa av havets rörelser.

Några sommarstugor klamrar sig fast vid hällarna och jag kan tänka mig hur det är att sitta där på den lilla verandan och titta ut över ett vresigt hav. Från det här tämligen oansenliga huset är det inte långt till vattnet. Femtio meter, kanske?

Sen åker jag till Sonja.
Jag har med en baguette från Börjes konditori i Harplinge (den ska vi komma att dela på) och Sonja har fixat kaffe och så sitter vi runt matsalsbordet och fikar tillsammans. Och pratar och pratar och pratar. En liten flaska mandelolja har fått göra mig sällskap och efter fikat slår vi oss ned i skinnsoffan vars dynor alltid glider iväg ., och jag hämtar en rosa handduk som jag lägger under Sonjas arm och så masserar jag först hennes högra och därefter hennes vänstra arm.
Jag känner hur hon slappnar av.
Hennes hud är så len.

Och hon berättar om sin uppväxt ., om huset som liksom hade så hög grund, så där så att det blev som ett rum där under och där brukade Sonja och hennes kamrat bjuda på låtsas-kaffe.

Bilden togs för något år tillbaka.

"En gång bjöd vi min far på "fyllekalas" där i vår "grotta", fast vi hade förstås ingen aning om vad ett fyllekalas var, men vi hade väl hört någon berätta om ett sånt ...", säger Sonja och skrattar gott.
Eller .., hon skrattar lite i alla fall.

Och vi pratar om min mamma .., och om då, när jag blev ensamseglare .., ja, om allt möjligt.
Vi pratar också om Gösta och när han och Sonja skulle flytta från Haverdal till Halmstad.
Om oron.
Om Sonja son ville bli kvar och Gösta som  p r o m p t  ville vidare.
Sånt.

I morgon är det tisdag.
Europapodd och inget annat planerat.
Pv är hemkommen från körövningen .., jag har pratat med sonen som har köpt nytt objektiv till sin kamera och tar så fina bilder. Han är bra på att fånga stämningar och känslor.

Och nu är klockan halv elva.
Over and out.

Ps: Ett annat intressant program visades i SVT2 - det var Vetenskapens Värld - som ikväll handlade om skogsbränder. Ds.

I Söndrum ....

Det händer alltmer ofta att jag ler lite för mig själv och tänker att .., jaha, nu börjar jag bli som min f.d. svägerska - eller andra i samma sits -, dvs, som pensionär blir ett besök hos tandläkaren eller frisörskan ett  p r o j e k t.  Om detta har Sven i Luleå skrivit helt underbart, ska leta fram länken!

Nu är det måndagmorgon och jag har tid hos tandhygienisten, men först skjutsar jag in pv till Sannarpsgymnasiet. Mycket trafik .., köer, det gäller att ligga i rätt fil. Kommer fram till folktandvården nästan en halvtimme för tidigt, men hellre det.

Inne i receptionen ringer telefonen oavbrutet.
"Välkommen till folktandvården i Söndrum, det är ...", och så namnet.
Om och om igen.
Det är knappt att dom hinner tacka för det ena samtalet, så ringer det igen.
"Det är för att det har varit helg .., nån har bitit sönder en tand eller haft tandvärk och så är det ju förstås återbuden ..", säger en av kvinnorna som tar emot samtalen.
Ja, jag frågar.

Bläddrar lite i Hallandsposten, allt medan en tandsköterska undrar var "Eva" håller hus?
Ja, säg det. Kanske har hon försovit sig. Eller ångrat sig.

Hittar en annan tidning. Oj då, det här borde man förstås läsa.
Så det gör jag.

Det är mycket man ska tänka på om man vill vara en modern farmor.
Så jag läser vidare.
Punkt 7 stämmer till eftertanke.
Och sköterskan frågar återigen efter "Eva".

Nej, i väntrummet sitter - förutom jag själv - bara en smal mamma med sin dotter; dom spelar Fia med knuff på ett stooort Fia-bräde med lika stora tärningar, men hinner knappt börja, förrän flickan blir inropad.
Mamman pekar på glasskåpet där olika produkter visas och hur mycket socker varje vara innehåller. Fyra Marie-kex motsvarar 1 sockerbit.
Sempers frukt-smothie 5 sockerbitar.

Till höger om mig finns en bokhylla med tre hyllor på vardera sidan.
Damtidningar för sig .., Golf, - och motortidningar för sig.
På en hylla ligger Kalle Anka och Hälge och liknande lektyr.
Längst ner tidningar för tonåringar .., t.ex. Julia.
Man kan fundera på om det är landstinget som bekostar alla prenumerationer; det måste ju bli hur mycket pengar som helst!?

Sen blir det min tur.
Tandhygienisten är en vänlig själ som talar med så mild röst, så där så man knappt hör vad hon säger. Hon har lockigt mörkt hår, är oändligt rar och tycks så lugn, men när hon börjar fara runt med ultraljudsapparaten för att ta bort tandsten, då är det som om hon kör en racerbil, hej, vad det går!!

Lite hinner vi prata efteråt.
Hon frågar vad jag arbetar med?
Ja, just ja .., i butik, så var det, men inte nu längre.

Och om hon inte hade arbetat som tandhygienist?
"Tjaaa .., i mitt hemland var jag ekonom, men här .., ja, jag skulle nog ha läst juridik",säger hon.
Hennes mamma var hemmafru och pappan juvelerare.

Sen är det över.
Jag är ovanligt lite röd om kinderna ..., betalar femhundra kronor och tackar för mig.
Harry i baksätet.
Jag ringer Sonja och säger att jag kommer och hälsar på henne senare idag och jag håller fikabröd.
"Så du kommer då ...?" frågar Sonja och jag lovar.
Påminner mig själv att inte glömma lavendeloljan .., lite massage på Sonjas rygg kanske kan göra gott .., kan få henne att slappna av lite?

Kör hemåt.
Av blåsten - eller stormen - som skulle komma, märkte vi i Stensjö just ingenting.
En omkullblåst trädgårdsstol, det var allt.
Och nu hemma.

Så var det ju länken till Sven i Luleå, men jag kan inte länka hos honom - så jag får tipsa i stället.
Först ett avsnitt som är helt ljuvligt och har rubriken "Om att bjuda på middag".
Det är bara att skrolla ned på hans sida.
Och den 17:e april skrev han lite om just det jag tänkte på .., när man lämnar yrkeslivet.
Rubriken är "Hur känns det?".
Jo, tack Sven .., det känns underbart!



Och medan jag har suttit här och skrivit, är detta vad jag lyssnat till.

Dagens fönster ....

"Här kommer en bild från taket i den moderna sjukhusentrén på Norrtälje sjukhus. Här bor vi ju i skärgårdsmiljö så man undrar om detta är hummertinor? Eller något annat maritimt? Fritt fram för spekulation! Och fönster finns det i bakgrunden."

Så skriver fönsterfångerskan, som i det här fallet var Monet.

Tack! säger jag.
Läckert var det.