Måndag ....

Det är tur att man omtänksamma vänner.
För kanske två, tre år sedan, hörde hedgrenskan i Trelleborg av sig och meddelade att hon sett ett sånt fint matbord på någon loppissida och jag kontaktade annonsören och så körde vi till nånstans öster om Helsingborg och där stod det där bordet med fyra eller sex stolar och det var helt underbart!
Det är det borde som står i uterummet.
Femhundra kronor kostade kalaset.

Och friherrinnan har gjort samma sak.
Tipsat, alltså.
Hon upptäckte en bortskänkes-Ektorpsoffa i Harplinge, bara att hämta, jaha, då fick vi den också och den soffan är bättre än den hörnsoffemodellen av samma märke som vi har.
Perfekt!

Och nu, det var igår, berättade samma friherrinna att hitom Falkenberg fanns en gammaldags fåtölj, samma stuk som den loppisfåtöljen jag köpte för 50:- en gång i världen, men inte med så hög rygg.
Sagt och gjort.
Ett hundra kronor skulle den åttioåriga damen ha för fåtöljen och vid elvatiden var vi på plats och hämtade fyndet. Det var i kvinnans rabatt som dom här julrosorna blommade nåt så otroligt!

"Då måtte du ha gröna fingrar ...?" sa jag.

Nej, verkligen inte, sa kvinnan. Hon hade planterat en enda planta och nu var den så här frodig!

Fåtöljen hade bättre stoppning på sittdelen än den gamla - mycket bättre - och man vänjer sig förstås vid att inte kunna luta huvudet bakåt. Det blev bra mycket luftigare i vardagsrummet.

Och jag bara  ä l s k a r   armstödet.

Eftersom vi ändå var i närheten, körde vi till Icabutiken i Skrea Strand.
Vilken fin affär!
Luftig, välordnad och med en fantastiskt sortiment!

Finurligt sätt att låta kunder provsmaka skinka!

Bakom disken stod en vänlig kvinna som arbetat länge i butik och hon var så rar och det blev prat om hur mycket som förändrats när det gäller butiksarbete i allmänhet, men bakom delikatessen i synnerhet. Så mycket dokumentation det är numera! Och nu finns ofta riktiga kockar i kulisserna som gör matlådor till stressade kunder - eller till den som inte har lust att fixa middagen själv -.
Tävla kunde man också göra.

Snygg uppläggning i disken också.
De är ju knepigt det där .., att skiva upp så pass mycket, det fordrar ju att det säljs ganska bra.
Å andra sidan kan dom ju göra färdiga paket av det hela till dagen därpå, det går ju det med.
Hur som helst blev i alla fall friherrinnan lockad att köpa rostbiff.
Inte bara lockad; ett paket fick följa med hem.
Bra med nationsflaggor på prisskyltarna.
Då behöver ingen fundera var skinkan kommer ifrån.

Vi tog vägen via Boberg hem.
Där finns den här gamla välvda stenbron byggd 1810 och nåt så otroligt vacker.
Men hu, ingen av oss vågade böja oss fram för att få fina bilder!

Åt andra hållet.
Undrar just hur det såg ut här för två veckor sedan ...?
Alldeles i närheten finns en fin hembygdsgård och den hoppas jag kunna ta mig en titt i någon gång.

Så här ser den ut.
Vilket arbete att göra nåt sånt!
Bilden är lånad från en sida med stenvalvsbroar i Falkenberg.

Så har det varit idag.
Pv är liggande och tror sig snart ha fått coronaviruset.
Vi får väl se.

Dagens fönster ...

"Hej!

Här kommer ett fönster från vår utflykt idag söndag.
Vi styrde bilen ut på Segerstad som är ett näs som sticker ut i Vänern. Längst ut finns ett naturreservat - Segerstads skärgård - med leder, grillplatser och vindskydd. Ja, likaså ute på öarna också, men dit behöver man ju en båt.

Vi passerar en stuga där man kan kliva in och pausa om man vill.
Runt om oss är det en fin tall, - och granskog.
Vänern brusar högt idag, men vi går fint i lä.

En ute-i-det-fria-dag!

Turtlan."

//Tack Turtlan! säger jag.

Åttonde mars ...

Internationella kvinnodagen.
Firar jag den på något särskilt sätt?
Svar: nej.
Jo, middag tillsammans med friherrinnan.
Sonja backade.

Mera?
Coronaviruset?
Har vi bunkrat?
Svar: nej, absolut inte.
Är jag orolig?
Nej, inte det heller.
Här ute träffar man så få människor, men i jobbet däremot och inte kan man tvätta händerna mellan varje kund, det är ju en omöjlighet.
Vi mötte en f.d. kollega till pv i affären härom dagen och hen ville ha minst en meters avstånd mellan sig själv och människor hen träffade. Frysdisken fick vara skyddsbarriär.
Jag tycker sååå synd om människorna i Italien, där det mesta tycks ligga nere.
Så många som kommer att få sin ekonomi raserad .., alla som på något sätt lever på turism.
Taxichaufförer, butiksägare och anställda, hotellpersonal, kockar, servitörer, turistguider, ja, det tar liksom aldrig slut.

Nu ska jag ta harry på promenad.
Pv är lite trött och slut på och undra på det.
Om han någonsin kommer att obduceras, kommer - garanterat - häpna läkare att upptäcka ett stort paket med Duracellbatterier i hans innandöme.
Det är i alla fall riskfritt för min del.
Där bor latmasken.

Söndagsfönstret ....

... finns i ett gult hus på en kulle.

Och ja .., allt uti landet Halland.

Igår ....

... blev en sån underbart härlig dag!

Vi besökte Sandladan i Falkenberg, dvs, återvinningsstationen .., och där, i containern för brännbart, hamnade åtta banankartonger fyllda med böcker och inte en endaste liten banan!
Att slänga böcker är sannerligen inte det enklaste, men det gick förvånansvärt bra.
Pv hade helt enkelt bara fyllt kartongerna och sen gjorde vi en sortering när jag väl var hemma igen från Ystad. Somligt blev kvar.
Många fackböcker, vackra böcker ., böcker som verkligen har betytt nånting.

Den här, t ex, som jag fått av pv.
Ögonblick fångade under en och samma dag/samma dygn i vårt land; fångade av allt från amatörer till proffs.

Det var den 3:e juni 2003 som svenska folket förevigade vad som hände just då.
Gissa, om det kom in bidrag!!! Det finns text till varje foto, eller iaf en liten förklaring.

Och om jag inte minns helt galet, så på någon konstrunda på Österlen, så besökte vi denna Walter Huber. Ja, tittade in i hans ateljé, alltså. Om denne konstnär, född i Schewiz, kan man läsa här.

Den här boken fick verkligen vara kvar; den är en bit - en stor bit - av min barndom!
H u r  många gånger läste inte mamma den för mig och när jag sedan - många, många år senare - läste den för mina barn, upptäckte jag att jag hade exakt samma betoning på texten som mamma hade.

Där är dom ..., Petter på väg ut ur sin lilla stuga, där är katten Murre Svart och dom fyra getterna.

Rena kalhygget blev det ju när geten Vit varit i farten!
Och Petter blir uppbragt förstås.

Murre Svart, han gör det katter ska göra, fånga möss.
Kanske borde Murre ha kurser för latmaskar som vår Sigge, som inte bryr sig nämnvärt om små möss.

Ack, en sådan bedrövelse!
Gissa, om det var spännande att vid läggdags få ta del av getternas öde! Nåja, det slutade lyckligt förstås .., för "utför berget ramla trollet och gick sönder, helt och hållet!"
Och getterna klarade livhanken.

Här en annan bok som inte kommer att lämna mig.
Lars Ulvenstam var - enligt mitt sätt att se - mästerlig på att låta människor komma till tals.
Och vilka Sommarprogram han hade!

Så här, t.ex.

Ja, det blev andra böcker också som fick vara kvar .., böcker om båtar och hav hamnade hos pv .., flera trädgårdsböcker .., "Blond" av Joyce Carol Oates (sönderläst nästan)  .., några exemplar av Bodil Malmsten .., ja, lite sånt. Någon slags bokhylla eller förvaring torde jag nog få skaffa i det som blir mitt rum.

Nu ska jag förbereda lite inför söndagsmiddagen tillsammans med friherrinnan och - hopefully - Sonja. Men Sonja är nödbedd .., man får kämpa lite.

Lördagmorgon ....

Solhaga bageri .., rödhakesång .,. harry i baksätet.
Nyhetsmorgon (matlagning i tv klockan tolv över nio!!) .., fågelmatning.

Pv har hämtat virke från byggcontainern.
Flämtar. Säger att det är dåligt med orken.

Hyrd släpvagn ska hämtas.
Återvinning i Falkenberg.

DN.
Korsord.
Tio bananlådor fyllda med böcker.

Ekorren.

Dagens fönster ....

Så här skriver Monet som var den som höll i håven:

"Återigen på Norrtälje Sjukhus för ganska omfattande undersökning. Är man fastande sen ett dygn och till slut inte ens får dricka vatten är det  l i t e  tufft att ha den här utsikten tvärs över sjukhusgården in på sjukhuscafeterian med goda semlor, baguette och godis!"

Tack Monica!

Mars månad ...

Jag stod nere på stranden med harry och såg dem komma .., och framför allt: hörde dem .., tog upp mobilen och höll den mot vad jag trodde var sträcket, men jag såg absolut inte en enda fågel i displayen.
Kom hem och ser att jo, jag lyckades fånga dem på bild!
Dom kanske är på väg till Falkenberg .., lite norrut?

Det påminde om spaghetti det som låg på stranden!

Och mjukt blå himmel .., och stranden i oordning efter all blåst.

Halvvägs hemma igen slår jag mig ner på bänken där man har utsikt över havet.
Innan dess vände jag mig om och såg detta.

Nästan hemma.
Tittade till den lilla myrstacken som har Eckes stengärsgård som "skydd" och det är klart, där blir det varmt och gott när solen är framme.
Söderläge, förstås.

Det är där jag brukar se orm sommartid.
Någon eller något har gjort ganska djupa hål i stacken; det skulle kunna vara en nos som varit framme .., men vilken, i så fall?
Hur som helst tycks det som om det är nån slags kaos i stacken och nere till vänster ligger en stor klump av myror i en hög (bilden) och likadant är det uppe till höger - men inte i bild -. Hur jag än funderar begriper jag inte vad som pågår .., det är som om myrorna är helt förvirrade och det kanske är så det är .., och finns det öht något system i det hela?
Säkerligen.
Ska bli intressant att se vad det blir av detta.

Putsade fönster tidigare på morgonen, men där tog orken slut.
Ute på altanen låg ett sällskap vissnade tulpaner.
Så vackra i all sin enkelhet och bedrövelse.

Ja, du Bert ....

... jag har min kvar.

Apropå vad herr Bodin skriver i gårdagens inlägg.

Det var ju Olga Tokarczuks bok Jakobsböckerna som pv gav mig i födelsedagspresent eller om det var i julklapp.

Jag har överlåtit den till honom, han som har armmuskler.

Den är  t u n g.

Torsdagmorgon ....

Igår jobb från halv åtta (var där sju) till ett och det kändes förstås bra. Såväl butikschefen som ägaren till butiken är på semester, men Pernilla och Cornelia som då tar ansvaret, sköter det hela med den äran. Själv stod jag i kassan och när det fanns tid över, fyllde jag in chokladkakor i parti och minut - mest i parti -. Och så kom DHL och Schenker och jag hade en till synes sympatisk ung man från Ukraina i kassan och Valter och Birgit kom in och handlade (Valter som nu är nittiotvå!), men allra gladast blev jag över att se kvinnan från Syrien!

Så här var det.
För kanske två veckor sedan stod den här kvinnan i min kassa och hade handlat nånting som skulle bli åtskilligt billigare om hon hade haft ett bonuskort, så jag frågade henne om hon hade nåt sånt och hon sa att jo, i bilen. (Egentligen behöver man inget särskilt bonuskort, men vi får inte heller fråga om personnummer). Så gick hon ut för att hämta sitt kort och allt gick bra och hon fick varan mycket billigare. Men så .., bara en stund senare, kom hon in och var alldeles förtvivlad; korthållaren, alltså där hon hade alla sina kort, var försvunnen .., hade jag sett den?

S o m  vi letade!
Och jag kände sån ångest .., varför skulle jag ha frågat om bonusen och hur skulle kvinnan - som talar väldigt lite svenska - kunna ringa och spärra sin kort, ja, allt sånt gick genom mitt huvud. På en kvittoremsa skrev jag upp hennes mobilnummer och satte den vid kassan, så där så om nån möjligen skulle hitta korten, så skulle vi kunna kontakta henne.

Igår kom hon så till min kassa och jag blev så glad och hann inte ens fråga hur det hade gått, så sken hon upp som solen, tog min hand i sin och sa att korthållaren hade legat på golvet i bilens framsäte, allt hade gått bra! Ååå, så lycklig jag blev!

Kom hem vid halv två  - däckade totalt - frös så jag hoppade och orkade knappt gå ut med harry!
Låg resten av dagen .., körde till affären och handlade nånting att äta, då Kammarkören hade konsert på slottet i Halmstad och pv kulle komma hem betydligt senare. Då var han också risig och febrig och kände sig allmänt eländig och gjorde snabbt natt.

Själv satt jag kvar och tittade på nya programmet "Utrikesbyrån" med Johan Ripås som programledare (SVT 1).
Ja, riktigt intressant! Påminner om en tv-sänd podd.

Tittade också på "Gifta vid första ögonkastet". (ja, man kan blanda hejvilt!), där det nu var dags för själva vigseln och överraskningen .., vem skulle skulle stå där framme vid vigselförrättaren?
Ett par verkar finna varandra på direkten .., andra trevar sig fram.

Nu på morgonen lyssnade jag till USA-podden som gjorde mig så glad.
Varför?
Ja, det var helt enkelt så mycket glädje i den.

Dricker nu kaffe och lyssnar till förre finansministern Anders Borg som diskuterar världsekonomi i Morgonstudion. Jag har aldrig varit moderat, men alltid tyckt att den mannen verkar sympatisk.
Och Jimmie Åkesson har åkt ner till gränsen mellan Grekland och Turkiet för att motverka eventuell flyktingström till vårt land och därmed får väl SD ännu fler följare.Tänk, att det lär vara så många såväl moderater som socialdemokrater som väljer SD, ja, nånstans måste dom ju komma ifrån! Och att det tycks vara flest män som röstar på Åkesson, tyder väl ändå på att kvinnor är åtskilligt klokare.
Jo, så måste det vara.

Torsdag idag.
Nu ser jag ekorren komma till sin matlåda .., intill mig står kaffekoppen - den som jag tycker så mycket om - och nu ska jag följa nyhetssändningen. Det handlar om flyktingkrisen i Grekland; på ön Lesbos. Christoffer Wendick är SVT:s utsände och jag tycker att han är sååå bra.

Men i hullerombullerlivet får vi också veta att det idag är Smålands nationaldag, nämligen "Fösta tossdan i mass". Grattis alla smålänningar!

Dagens fönster ...

Strax efter åtta ikväll tisdag, så plingade det till i min mobil.
Aha .., det visade sig vara från fönsterfångerskan i Portugal!

Och hon skriver att det här fönstret gjorde henne glad.
Jag kan säga att det blev jag med.
Och om man tittar noga ...., så kan man vid dom två pilarna skymta självaste fönsterfångerskan!

Tack annannan!

Jominsann ....

Det är minsann fler än en av er som kommenterar som ibland skriver och då för sitt liv inte kan förstå hur någon människa - helt frivilligt - kan utsätta sig för detta att åka skidor i nio mil.

Själv tycker jag att det är hur logiskt som helst.
Tänk, vilken glädje det måste vara att först träna och därefter känna att "jo, jag ska fixa det här!" och så gör man det verkligen!
Ja, jag är så imponerad av den sisu och järnvilja som många av skidåkarna besitter.

Men det här gäller ju inte enbart vasaloppsmänniskorna.
Lika imponerad är jag av alla andra som ger sig sjutton på att klara nånting och verkligen gör det .., kanske studerar hårt och länge trots att det tar emot .., eller människor som gör sånt som dom egentligen inte har mod till, men ändå fixar det!
Sånt.

Jag tillhör inte den sorten.
Det modigaste jag har gjort var nog att välja att hissa segel och ge mig ut på okänt hav ., att lämna ett hus för en liten lägenhet på 31 kvm och många år senare, att våga säga upp mig från ett fast arbete och flytta till en smålänning i Halland.

Hur som haver .., till er som nu funderat om det är så klokt det här att valla skidorna och ge sig iväg från Sälen till Mora, här kommer en länk till er. 

Och tack till min systerdotter Rita .., det var hon som skickade den till mig!

// Bilderna visar AP och pv när dom klarat Nattvasan och nu är dom på väg till After Ski, ja, vi andra var också med. Vilken glädje!

Tisdag i början av mars ....

Vissa dagar blir det inte mycket gjort.
Idag var en sån dag.
Promenader med harry .., hänga tvätt och ta hand om tvätt .., handla .., ett besök på Lantmännen i Harplinge för inköp av en Gardena Sekatör ..., en sväng in i affären och lite surr med gänget som jobbade och en titt på schemat.

Hade telefonsamtal i morse och det var Pernilla som undrade om jag i morgon kan tänka mig att hoppa in på ett förmiddagspass och det kan jag. Halv åtta till halv ett. Som bäst.

Vid fem kom pv hem.
Vi har mest slöat lite .., pratat om hur vi ska strukturera upp våren och sommaren lite.
Nya båten ska tas om hand ., och pv berättar att vi har fått BÅTPLATS till den nya .., ååå, så roligt och på samma länga som tidigare, bara större. Perfekt!! Stor glädje!

Det har varit kyligt ute .., hade det funnits någon vind hade den varit iiisande.
Inget bad idag.

En enda båt ligger ännu i hamnen; ja, i vattnet, alltså ., och det är den här.
Ägaren brukar ge sig ut på fisketurer .., kanske får han någon fångst?

Nu ska vi äta ostkaka. Någon grädde har vi inte att vispa, men det får vi väl uthärda.
Drottningsylt, däremot.

Tisdagsfönstret ....

... fångades i ett gult hus på en kulle.

Nu på morgonen är det kring nollan .., grå himmel och prat om USA-valet i SVT:s Morgonstudio.
Saknar Carina Bergfeldts otroliga energi när det gäller att rapportera vad som händer.

Dagens bästa ....

Fikastunden ute i västerläge tillsammans med Ecke och Britt, det blir det bästa.
Och Harry som hela tiden sitter nära, nära.
Småfåglar som flyger av och an.
En blåmes som inspekterar nya fågelholken .., jo, men den tycks falla pippin i smaken.

"Det här är nog den allra första vårdagen ....", säger Britt.

Ecke - född och uppvuxen i Ystad - frågar om mina dagar där.
Vad gjorde jag?
Och jag spelar upp den lilla filmen med fiskarmannen, han som redde ut spökgarnen och talade en sån utpräglad ystadialekt.
Ecke ler.

Vi pratar också om gårdagens film, den som Britt ska se i morgon.
Och om konst .., Ecke har tipsat mig om flera konstmuseum som jag bara  m å s t e  besöka .., det är den Hirschsprungska samlingen av konst i Köpenhamn och även Arken, det glömmer jag väl inte bort?

För att inte tala om Bornholms konstmuseum!
"Nej, där har jag inte varit ...", säger jag.
Men då nämner Ecke att det ligger nära Helligdomsklipporna; det finns trappsteg ner och det är brant och då kommer jag ju ihåg .., ja, just ja! Jag gick länge i museet, allt medan pv tog dom branta trapporna ner till .., till havet, förmodar jag?
Jo, där har jag varit!
Det var dom där ljuvliga dagarna i Allinge och Svaneke.

När Ecke och Britt tackat för sig, ringer jag friherrinnan och undrar om hon kan tänka sig ..:?
Jodå. Det kan hon, men ännu hellre hade det ju varit om vi åkt dit mitt på dagen.
Nåväl, nu blir det så här ..., och det känns som om mina ben ska domna bort för evig tid när jag går i ..., och det är inte ofta som medbaderskan ser förfärad ut, men det gör hon, just innan det blir ett dopp. Några fem minuter blir vi inte i havet, inte ens i en ynka minut.
Termometern visar på fem grader i vattnet.
Otroligt.
Jag har doppat mig när det varit bara två grader och då har det inte känts så isande kallt.
Och ännu mer otroligt är det ju att man inte fryser efteråt.
Inte det minsta.

Och så kommer energin rusande.
Jag åker och handlar en semla till Vasaloppsåkaren inför kvällens hemkomst och just nu ser jag en grov spindel vandra omkring uppe i taket där jag sitter. Inte stor, men grov.
Fingrar lite på tangenterna ..., ska jag försöka sopa ned den?
Oj, vad den går fram och åter.
Den kanske har gått vilse?

Efter badet ..., en prommis med Harry.
Husen närmast havet har ofta jättestora tomter och själva husen är fina.
Och dyra.
Jättedyra.
Men det finns undantag och det tycker jag känns skönt.
Den här lilla stugan, till exempel.

Dagens fönster ...

En hel svärm med fönster hittade Ulrika i Eslöv, i Skåne.

Det här är några av dem.

Tack! säger jag.

Så fint!! 

Jo, jag föll  p l a d a s k   för den här illustrationen till en artikel i söndagens DN.

Studio Löfström ..., står bakom projektet.
Eller framför.

Är det inte läckert?
Och krönikan var författad av Hanna Hellquist och handlar om att vi människor ska vara så perfekta som möjligt och aja baja den som faller ur ramen.

Ny vecka, ny giv ....

Och man vaknar till en fin morgon!
På promenaden med harry vid halv sju, kvittrar fåglarna som vore dom nästan rusiga av glädje!
Kan det ha varit rödhaken som sjöng så vackert ...?

Igår på harryrundan, tog jag det som pv kallar för Margret-Inger-rundan.
Det kan vara Inger-Margret-rundan också, beroende åt vilket håll man går :)

Den rundan löper bakom vårt hus (jag har fortfarande sååå svårt att skriva "vårt hus", men det blir ju ännu fånigare att skriva bakom "pv:s hus") och när nästan hela rundan är klar, då kan man vika av från vägen och gå längs en liten stig. Där brukar skolbarnen som bor i Stora Hus gena på väg hem från plugget.

Pilarna visar lite mera exakt vad som är vad.
Den blå pilen är fabrikör Johanssons jättehus med koppartak.
Den gula är Britt och Eckes lillstuga som nu byggs ut med en tredjedel.
Vid den gröna pilen bor ett par i trettiofemårsåldern kanske och dom bygger nåt otroligt .., först huset, därefter en stor spaavdelning samt pool och dom har en tomt som är sååå genomtänkt, med flera "rum" i trädgården!
Vid rosa pilen skymtar man det vi brukar för Polska Ambassaden, men alla männen som tidigare bodde där (och arbetade på ägarens slakteri) är nu försvunna, kanske har dom återvänt till hemlandet och huset, som är stort och rymligt, står nu tomt.
Längst till höger med rött tegeltak, ja, där inne sitter jag och skriver just nu och t.v. så är det förstås grannens hus med två tillhörande friggebodar och en garagelänga.

Går man lite söderut .., några hundra meter max, stupar åsen eller det lilla berget brant ner.
Jag vågade inte gå längst ut, ifall att det skulle vara halt, för ramlar man är det väl för evigt godnatt.

Mera?
Körde in till stan igåreftermiddag och tittade på den här filmen, som såå många pratat såå gott om.
Jo, den var bra, särskilt den andra hälften .., i den första halvan tyckte jag att karaktärerna var så svartvita och nej, det kändes bara fånigt. Intill mig satt andra människor och gapskrattade åt pruttar och ... ja, jag tänkte att det är väl mig det är fel på, jag är väl i total avsaknad av humor?

Andra hälften däremot, där tyckte jag att det mesta föll på plats.
Rolf Lassgård visade sig vara suverän i sin rolltolkning, liksom Nour El-Refai (sååå bra!) och inte minst Lassgårds prästkollega, spelad av Ralph Carlsson. Bra tyckte jag också att Kajsa Ernst var (hade rollen som chefredaktör).

Kom hem vid åttatiden och skänkte en vänlighetens tanke till pv som - innan han gav sig iväg till Sälen - hade fyllt vedkorgen till bristningsgränsen! Satte genast igång med en brasa.

Pv, ja.
Det visade sig bli ett slitsamt Vasalopp utan några spår att åka i och från att ifjol ha åkt in på lite mer än sju timmar, blev det två timmar långsammare i år .Oj, så trött och sliten han lät när jag efter bion fick fatt i honom! Nåja, jag är ändå så imponerad av alla åkares pannben och jag förstår mer än väl glädjen i att klara uppsatta mål! Idag på förmiddagen ska medaljer och diplom hämtas ut och då är nog tröttheten som bortblåst. (I sju mil hade han dessutom åkt utan truga!)

I vanliga fall är det pv som tar kvällsrundan med harry, då jag helt enkelt har så urdåligt mörkerseende och här finns bara ett gatlyse som hjälper i mörkret.
Tog med mig ficklampan, men gick inte ända ner mot havet .., tog en bild mot himlen och detta blev resultatet. Undrar vad just vad detta är?

Nu är det måndag.
Ikväll filmdags igen .. "Porträtt av en kvinna i brand", två timmar lång ., det blir mastigt med min knuta i skuldran som pinvärker när jag sitter länge. Ja, ja. Vi får se.

Fint väder är det i alla fall.

Söndagsfönstret ....

..., skymtar bakom soffan Ektorp.

Den där soffan där den strutförsedde Harry vilar middag, eller kanske var det frukost.
Nu, när husse är i Dalarna och åker skidor, får vi roa oss bäst vi kan.
Jag jobbade igår; två ynka timmar, men oj, vad man hinner mycket!
En timme på golvet där jag frontade och fyllde in i mejeriet, frontade kött och charkavdelningen och läsken, rensade och fyllde på frukt och sen sista timmen i kassan.
Jo, men det var trevligt!
Arbetade med Emma och hon är en klippa; det känns tryggt.

Kom hem till en överlycklig, för att inte säga  s a l i g  harry.
Tog promenad med honom i kvällsmörkret och sen blev det då Melodifestivalen med världens röj till mellanakt .,. så himla bra! Vem som vinner bryr jag mig inte om.