En torsdag ....

... i slutet av juli - för det är det ju nästan - tar jag bilen och kör till gårdsbutiken i Ullarp.
Maria har beställt två flak ägg och det blir ju perfekt nu när Emma och Fanny kommer förbi; nu, när dom är på väg hemåt igen.

Flickorna har haft några härlig dagar på sin roadtrip.
Först Göteborg, så Varberg (men så blåsigt det är här på västkusten! säger dom unisont), Mellbystrand och Båstad och nu då förbi här. I flera års tid har jag gjort lammfärsbiffar när dom är här - enligt önskemål från töserna - och även så den här gången.
Potatisen (sorten Solist, helt underbart god!) köps här i Ullarp, plus ägg och en bukett med zinnior.
Det är fru Henriksson som på bilden står och gör i ordning inför dagens försäljning.

I en hage intill gårdsbutiken går ett antal grisar och bökar och har sig.
Ja, jag är medveten om att storskalig produktion av kött är oförenligt med att ha grisar så här ..., gåendes ute i det fria, men nog önskar man ju ...

Om inte annat så för grisens skull.
Vilket härligt liv!
Den i mitten låter sig villigt bli kelad med .,. ja, kelad och kelad, jag kliar den bakom öronen och på huvudet och hade jag nu varit bosatt på gården, så hade jag nog tagit en pall och satt mig i grishagen och hade någon av grisarna önskat lite pill bakom öronen, så hade jag gärna ställt upp.

En gång i världen drömde jag om att hitta en bonde att gifta mig med.
Det var länge sen det och inte hade jag väl då kunnat sitta och klia grisar, inte om det skulle försörjas på just djur.
Jo, det inser jag.
Men ändå.

Sen iväg till Ugglarps Grönt där jag köper två knippen olikfärgade morötter och så hemåt. Får ett sms att flickorna lämnat Mellbystrand och när dom kommer är det bara dukningen av bordet som återstår .., och lammfärsbiffarna får godkänt även den här gången, vilket värmer ett mormorshjärta.

"Men mormor .., du har ju glömt en sak!" säger Emma filurigt smajlande.

Jag chansar på behån .., eller mascaran?
Nej då, inte alls.

"Mormor, det här är första gången farmor hinner före, det är ju Emma-dagen i dag!" säger hon, nu ännu mer smajlande.

Aj, aj.
Nåja, jag är förlåten .., biffarna väger upp det hela.

Och nu är dom på väg norröver .., namnsdagsbarnet börjar arbeta på måndag (AMF pension) och Fanny läser på Södertörns högskola och kan ännu njuta av sommarlov. Hon tänker gå i sin pappa Challes fotspår (eller sina egna) och studerar "Sports managment", tror jag att det heter.
Båda två så fina, rara töser!!

Och för oss vankas minsann kalas om någon timme drygt.
Tvåårskalas.
Det blir spännande!

Onsdagkväll i juli ...

Det är inte klokt så trött jag har varit.
Som om .., ja, som om all anspänning inför och under seglatsen tog ut sin rätt precis när vi kom hem. Ändå tyckte jag att det var så vansinnigt roligt. Och hur stark kände jag mig inte! Inutistark. Som Pippi Långstrump.
Jag vågade köra bilen längs bryggan, på den där smala, smala grusstumpen till väg, den som jag aldrig vågade mig på tidigare.
Men nu.
Inga problem.

Och sen, när den förstfödda med man varit här och tackade för sig, då pyste ännu mera kraft ut. Då var det locket på. Eller kanske  a v.

Igår körde vi till Malmö för att hämta den dubbelsäng som Maja ville bli av med (från hennes tid som ensamseglare) och solen flödade och vi möttes i dörren av en lillkille som sovit middag och var lite yrvaken, men som glatt kom i ens famn.
Så mycket glädje.
Så mycket kärlek.
Och så många pussar harry fick!

På eftermiddagen kom sonen med förslaget att vi kanske kunde ta en promenad i Möllan och det bestämdes att Majas föräldrar också skulle ansluta.
En enda gång har jag strosat omkring på Möllevången, men det är åratal sedan - nästan som i ett annat liv -.
Nu följdes vi åt.

Vi beundrade alla vackra tegelfasader (påminner om Ystad, men lite ruffigare) .., Mazettifabriken ..., (såg som en film inom mig när människor vallfärdade till sitt arbete där .., kanske på cykel ..?) och vi passerade den ena restaurangen efter den tredje med mat från alla världens hörn och pv slank in på första bästa frisering och blev stiligt klippt av en man som kunde hantera en klippmaskin (ögonbryn och mustasch/skägg ansades av bara farten!) och jag satt på en stol och tittade på.
Massor av hårtussar på golvet.
Två pojkar från Sjöbo hade tagit bussen för att låta klippa sig just där.
Den ene rakade av sitt tjocka hår - rakt av bara - inte ett hårstrå kvar -!

Och mera strosande.
Jag tittade in hos en skräddare som just var i färd med att sy in ett par byxor - han måttade med krita - och lillkillen sträckte armarna mot sin farmor som är jag och jag blev så innerligt glad .., tänk, att han ville .., och så pekade jag på allt möjligt och omöjligt och sa "titta, där en fågel!" eller "titta där Elliot, där är en hund!"

Middag?
Claes och Monica skulle äta hemma, Maja var inte hungrig och vi andra valde take-away; pv tog thaimat och sonen och jag själv var sin rätt från en persisk restaurang. Lamm för oss båda.

Senare på kvällen, vid åtta, halv nio, blev det ett kvällsdopp på Ribban.
Sonen hade med sig sin drönare och filmade när jag gick ut till andra stegparet .., på bilden går jag alltså på bryggan ovanför sanden .., och vattnet var ljummet och när han sedan anslöt, var vi dom enda som badade.
Vattnet var ljummet och det var otroligt långgrunt.
Det kändes som om bryggan var evighetslång, ja, som om den nuddade vid Köpenhamn.

Tittade man norrut från bryggan sett, var detta vyn.
Så vackert.
Och så otroligt härligt att ha så nära till havet .,. tio minuters promenad från där dom bor.

Och så här.
Anders är den av barnen som delar min glädje i att bada i havet.
För någon dag sedan hade han varit i så länge med minstingen, så han - den lille - nästan hackade tänder (men vem gjorde inte det hemma i Malå; man var illblå om läpparna!), men oj, så roligt det hade varit för dem båda.
Även lillkillen tycks bli ett riktigt vattendjur.

Ja, kära vänner, nu har jag alltså haft paus i ett par dagar. 
Kan man tänka sig. 

Sommarpratarna.., har ni lyssnat till dem?
Hittills har specialistsjuksköterskan varit min favorit, men även Stefan de Mistura (den forne diplomaten .., honom lyssnade vi till ute på havet) och Klara Zimmergren (mycket igenkänning när det gäller skilsmässor).
Jag har missat massor - eller börjat lyssna och tappat intresset -.
Men dom här tre fick mig på kroken rejält.

Tack för vänliga ord också - men - och det är viktigt, det var inte för att gå med håven jag tog liten paus. Jag var helt enkelt döslut och har krångel med kristallsjuka, men det är ju inget farligt, så ni behöver och får inte ömka mig ,-)
Sånt - yrsel - går över.

Ps. Pratade med Sonja idag, som opererades igår. Ryggmärgsbedövning och allt hade gått så bra och personalen var sååååå rara, sa hon. Lilla rara Sonja .Hon lät så torr i munnen, knappt att hon kunde prata (all medicin förstås) och hade varit uppe och gått med gåstol och hjälp från personalen. Å, så jag hade önskat att vi fått hälsa på henne! Ds.

Men ett dagens fönster klämmer jag in ...

Så här skriver fönsterfångerskan:

"Hej!

Ett fönsterbidrag från Stugan.

Vi har inte varit här på fyra veckor så det är så kul se allt som växt. Sen att det kan bli ett fönsterbidrag är lite extra bonus.

// Turtlan"

//Tack Annica! Så rart av dig!

Bloggpaus. 

Lördagkväll ....

Och vi är ensamma hemma, frånsett hundarna förstås.
Stackars Charlie är så beroende av sin matte, att han blir helt olycklig när hon inte är i närheten! Sedan dom lämnade huset (kommer hem senare ikväll) har han vägrat komma in i vardagsrummet, nej, han ligger antingen i hallen eller på sin mattes säng.

Sakta men säkert faller vi in i vardagsmönstret.
Hemmarollerna.

Allt är nu tvättat - frånsett överdragen på båtdynorna - och tack och lov för perfekt torkväder! Vi har hjälpts åt att klippa gräsmattorna .., det har lagats frukost och lunch och jag har ätit upp en stor skål med sallad (grönkål, rödkål, solroskärnor, pumpafrön, våra egna små tomater, ärtskott ., ja, lite sånt), samt satt degen till dom lättbakade frukostbröden, så får det bli nåt extragott till frukost.

Under besöket i Malmö köpte pv sig en ny Ipad.
Hans gamla var nog historiens långsammaste dator, men nu skulle det tydligen ske.
Så blev det också.
Men sen .., ja, tekniskt bevandrade är ingen av oss och tur då att Maria är av ett annat slag, ty hon slog sig ner och hjälpte honom att treva sig fram och till sist blev allt okej.

Log för mig själv när jag var i närheten och hörde honom gissa hejvilt på sina lösenord och till slut sa supporten att "Thomas, det vore bra om du skrev upp dina lösenord så du kommer ihåg dem!"
Kanske att han följer hennes råd?
Eller "råd" .., det var som en order :)

Själv ramlade jag ihop som en tom ballong där luften pyst ut.
Att segla i tre veckor innebär en viss anspänning och att komma hem och börja om med vardagsliv och upptäcka att man förslappats så till den milda grad att man - förra månaden - glömde att betala några räkningar .., ja, det tog på krafterna.
Allt jag hade i tankarna var förmodligen att inte skämma ut mig när vi skulle lägga till eller lämna någon hamn.
Nu är allt betalat och jag irriterar mig omåttligt på påminnelseavgifter, men det är ju företagen i sin rätt att ta ut. Fy skäms Elisabet!

I morgon åker Emma vidare tillsammans med kompisen Fanny, som då kommer och hämtar upp henne.
Dom ska till Göteborg, därefter söderut igen på nån slags mindre roadtrip .., till Mellbystrand och Båstad och kanske att dom dyker upp här igen.

För övrigt är allt lugnt.
Lugnt och fridfullt.
Vi kämpar med lördagskrysset i DN (som är ovanligt knepigt, tycker vi).

På Instagram läser jag att bettankax mamma Ragnhild inte längre är i livet.
Om jag har räknat rätt hann hon fylla åttiosju år den första juni, hon blev precis lika gammal som min egen mamma.

Jag tycker så oändligt mycket om den här bilden, med Bettan som kör bilen och hennes mammas vackra hand på dotterns axel.

Och så oändligt tomt det blir utan föräldrar.
I alla fall om man har haft ett gott förhållande till dem och så var det nog i det här fallet.

En mors hand på sin dotters axel.
Så mycket det säger, egentligen.

Dagens fönster ....

Så här skriver fönsterfångerskan:

"Hittade en fönsterbild när jag bläddrade. Det är vårt vardagsrumsfönster som speglar sig i tavlan som min kusin målat. Jag tycker så mycket om tavlan!
Kusinen heter Yvonne Henriksson och bor utanför Kristinehamn.

Ellem".

//Det förstår jag .., så fin!
Vad heter din kusin?

Snart kamrater .., kanske.

För kanske två år sedan eller lite mera, råkade Charlie (äldsta dotterns fina hund) och Harry i ett våldsamt slagsmål med varandra. Det var inget annat än fasansfullt att bevittna och efter detta är vi noga med att hålla kom på dem.
Här slängs inga hundleksaker på gräsmattan .., dom får mat var för sig, ja, lite sånt.

Att ta dem på promenad tillsammans går hur bra som helst!
Då går dom nära-nära-nära varandra och nosar på samma tuva - inga problem -!
Som vi upplever det nu, har dom i alla fall insett att dom tillhör samma flock.
Däremot lämnar vi dem aldrig ensamma tillsammans.

För en stund sedan åkte Emma och Maria till Falkenberg och jag är hemma med dom två herrarna. Oj, så deppigt för Charlie! Först låg han på sängen i det rum där Maria sover (Gunnars Rum), men nu har han flyttat ut till hallen där han sitter och deppar och hoppas att dom snart ska uppenbara sig.

Harry, han kurar i soffhörnet.

Själv har jag surrat med alltid så rara hedgrenskan i Trelleborg, sms:at ett långt meddelande till Eva från Tyresö (såååå vänligt av dem att ta första vattningarna av alla blommor och i växthuset, ja, innan Mymmel kom på måndagen!) och när Falkenbergsbesökarna kommer hem, blir det väl en sväng till stranden i Särdal, tillsammans med Emma.

Det tycks ska bli en helt ljuvlig sommardag det här! Varmt och skönt .., jag har pysslat bland blommor och blader och hängt ut ännu en omgång tvätt. Det är tur att vi har samma kostnad för att köra en tvättmaskin som i Ystads marina - trettio kronor -!

Nu hör jag ekorren smälla i locket!
(Eller jag hör locket smälla när ekorren tar sig mat).

Dagens fönster ....

... fångades av Monet.

Så här skriver hon:

Hej.

Vi tog oss ur karantänshelvetet som vi suttit i nu i över 5 månader och åkte lite drygt en timme norröver till virusfritt litet pensionat i egen bil.

I den fantastiskt charmiga lilla kustaden Öregrund med nästan bara träbebyggelse sen många hundra år (och en spännande historia som nästan allt här i Roslagen) hittade jag många fönster åt dig! Använd vilka du vill om du har lust.

Det var så svenskt och vackert det kunde bli - vi bor i ett fantastiskt land!

Hoppas sista seglingsbiten går bra!"

//Tack! säger jag.

Hemma igen ...

Bilden togs idag när jag köpte ägg i Ullarp.
Vilket härligt grisliv .., och jag tänker på den fläskytterfilé som ligger i vårt kylskåp .., hur ojuste det är att man ska ta livet av ett djur för att grilla lite  kött, må så vara att vi människor gjort så sedan urminnes tider. 
Men bra känns det inte. 

Jo, men det är nog så här - som på bilden - man känner sig efter tre veckor på båtsemester!
Frånsett en enda övernattning i en alldeles vanlig säng (hos sonen), har vi tillbringat så gott som all tid på eller i närheten av båten.
Mest på.

Ja, vi har förstås utnyttjat olika hamnars duschar och toaletter och på vissa ställen har vi kunnat tvätta kläder och lakan och vi har ätit på Dinas place i Abbekås tillsammans med mina barns pappa och fläskpannkaka hos sonen och och thaimat hos sonens svärföräldrar, men för övrigt har vi klarat oss själva.

Handlat har vi förstås också gjort.
Där finns inget val. Kylen är inte alltför stor och man tar det pö om pö.

Den som följt med här på bloggen eller på instagram, den vet att detta har varit som rena paradiset. S o m  jag har trivts!
Och jag har vuxit inombords, det känner jag tydligt.
Jag vågar mera.
Tror mig om mera, helt enkelt.

Och den där trivseln?
Varför, kan man fråga sig?
Jag tror att det till stor del beror på att tillvaron blir rätt så strukturerad.
På båten behöver jag inte springa och plocka upp verktyg och annat efter pv; där rådor faktisk total ordning och reda. Var sak på sin plats.

Och så är det lugnt, men det är det ju hemma också.
Lite småprat med båtgrannar - eller en hjälpande hand när någon ska lägga till - ja, det är ett enkelt liv att leva.

Igårkväll när jag kom hem blev det rally för mig. 

Jag slängde tvätt i maskinen (är nu inne på den femte), ställde i ordning blommorna som jag föst ihop så det skulle bli enklare att vattna .., jag klippte ner det som dragit iväg på tok för mycket och det var då, när jag kapade några ranliga och ganska klibbiga stänglar, som blomman svarade med att kasta  hur många små frön som helst på min sticketröja. 

Så påhittig naturen är!

För övrigt?
Mitt på dagen idag kom äldsta dottern med man och Emma .., dom har först varit i Ystad hos Tommy och Karin och träffat Anders med minstingen, men nu när vi kom hem, så var det vår tur!
Underbart roligt!

Maria började med att baka sina vida berömda bullar ..., pv gjorde sin lika omtalade fläskpannkaka och jag har fixat en jätteladdning ratatouille - Emma valde den i stället för pannkakan - och så har jag hängt tvätt och torkat en trappa och hämtat kryddorna som vi glömde i båten.

Nu har alla gått i säng, utom jag.
Pv och Peter har spelat en golfrunda; den första för dem båda på ett helt års tid. En var tämligen glad vid hemkomsten, en mindre lycklig.
Ny match i morgon .., med början klockan 07.00.
Mobillarmet (pv:s) ställt på 05.45.

Nu mot sängen!

Kväller dag 20 ....

Mölle hamn.
Tisdagkväll.

Nej, till Torekov kom vi inte, men väl till Mölle. Vi hade drömsegling de första tre timmarna - bäst på hela resan! - men därefter dök mörka moln upp i väster och så kom regnet! Då valde vi att gå in i Vikens hamn (norr om Helsingborg) och vi lyckades hitta en ledig plats och tilläggningen gick bra.
Strax efteråt kom ett danskt par med sin segelbåt och pv sprang ut för att hjälpa dem lägga till, ja, det var mer som strömhopp med båtar som ville ta skydd!

Danskarna var från Rungsted norr om Köpenhamn och det tog en stund innan jag fick ihop det. Ja, just ja, där var vi (Tommy och jag) för säkert tjugo år sedan och besökte Karen Blixens hem! Oj, så intressant det var!

Bilden: Fru dansk får benäget bistånd av en smålänning.
Hur länge blev vi i Viken? Kanske tre timmar? Pv fixade en slang som släppt ut diesel i ”kölsvinet” ( en slags låda  - pv gapskrattar åt min beskrivning, men det ser ut så! - ) och därmed även i havet, men sen han öst upp detta (sex liter!) och ändrat läge på slangen fungerade det bra! Halleluja! (Det blir många fula ord när man har båt, men även stunder av tacksägelse!) Och själv stekte jag hamburgare och gjorde en stor sallad och sen iväg.
Ja, Harry rastades förstås.

Hit till Mölle tog det två timmar och hela tiden var havet så ..., ja, så annorlunda!
Vattnet såg nästan ut som silke! Dessutom vindstilla, så vi fick gå för motor hela tiden.
När man passerat Helsingborg får man ofta se tumlare som tycks leka för sig själva i vattnet! Tumlaren tillhör valsläktet, men ser ut som en delfin. Sååå läckert att se dem och att dom ännu finns kvar! Många fastnar nämligen i fiskegarn och drunknar!

Bilden; Den stora husbåten och vår lilla intill.
Pv hade förvarnat mig att det kunde vara svårt att få plats - Mölle är populärt - och kanske skulle vi tvingas ligga i bredd med andra båtar. Hjälp! Såklart var alla platser upptagna och vi var precis på
väg att lämna Mölle och ta sikte på Torekov, då en kvinna med så varmt leende vinkade från en jättestor segelbåt ..., ” Ja, men här kan ni ligga intill oss!” sa hon, men på danska.

Å, hon såg så rar ut och pv snirklade sig in och kvinnan och mannen ombord (visade sig vara hennes far, hon är kanske i 40-årsåldern) hjälpte till med tamparna som kopplades ihop med pappans husbåt.

Bilden: Mannen från Svarte.
Bara en stund senare kom ytterligare en segelbåt som var i samma sits (inget ledigt), och mannen ombord frågade om det var okej att ligga intill oss? Såklart att det var okej!
Och så hoppade pv ut och hjälpte dem att lägga till, så nu är vi tre båtar som är ihopkopplade. Det blir förstås surr såna gånger och efter en stunds småprat sa mannen att han och sönerna var från Svarte utanför Ystad! Kul!  

Husbåtsmannen berättade innan om nånting han aldrig glömt. Han hade kommit till en hamn där det inte fanns en enda ledig plats, så han fick lägga sig jämte en fiskebåt, vilken låg närmast kajen. Senare under kvällen kom ytterligare TIO andra båtar och kopplade ihop sig .., alltså var dom då tolv båtar i bredd! Tänk, när nummer tolv ville besöka servicehuset!! 

I alka fall (”och emedan”, som min mamma brukade säga), så på natten skulle ju fiskaren ge sig ut till havs och då kan man ju räkna ut vad som hände ..., då fick nummer två bli numner ett  

vid kajen och hela raden av båtar fick vackert följa efter! 

Viket sjåande! 

Det är det jag har sagt/skrivit om tidigare: seglare (jag själv undantagen) måste ju rimligen vara himla sociala och icke-besvärsrädda människor! 

Bilden: sånt här tycker jag om!
Kvinnan som rensar sina nät och håller i en krabba?
Statyn finns här på kajen och jag tycker så mycket om den!

Bilden: Och kattungar som kivas om fisken ....

Det här blir förmodligen sista kvällen ombord på båten på mycket länge och det är på gränsen att det känns ledsamt. S o m jag har trivts med det här livet! Så roligt vi har haft! (Och så osams vi blev en kväll när vi spelade nåt sällskapsspel och hur stressigt kan det inte bli när det är dags att lägga till!) Här blir livet så enkelt.
Lite är det som i affären; man har människor omkring sig, det blir lite småprat, men man är ändå för sig själv.

Nu ska jag borsta tänderna och på rekommendation från äldsta dottern lyssna till dagens sommarpratare. Ajöken, sa fröken!

Seglingssemester, dag 20 (!)
Bäckvikens hamn på Ven, tisdag.

Såja, nu är allt förberett för att ge oss av.
Allt är bortplockat, soporna slängda, frukosten avklarad, pv har diskat, jag tog mig ett klockan-sju-dopp i ett svalt hav .., harry är rastad för andra gången.
Och jag har tagit ner kapellet och plockat fram våra flytvästar.

Färjorna har anlänt med gäster .., och jag är så glad att jag hinner uppleva ett tyst och lugnt Ven.
Vad är dagens mål?
Idealet vore Torekov, men det är långt dit, så vi får se. Annars kanske Mölle?

I morse sparkcyklade pv till bageriet för att köpa bröd.
”Några frallor”, tänkte jag, men till båten kom han med två tämligen stora bröd, nej TRE, plus två kanelbullar!
Ni kan ju gissa vilket av bröden som är till vem?

Nu ropar pv ”jaha ..., ska vi ge oss av då?”
Klockan är halv tio.
Hoppas att ni får en fin tisdag, ni som eventuellt läser här!
Extrakram till dig, Katharina i Trelleborg! ❤️

Seglingssemester, dag 19
Och måndag är det också.

Fyra och en halv timme säger pv att det tog oss att komma från Limhamn hit till Ven. 

Till en början rätt så bra med fart och det lutade i alla fall så pass mycket att jag avstod att gå ner till ”köket” och ordna med lunchen, inte en chans att jag hade stått upprätt. 

Efter spektaklet från Ystad till Abbekås - med pojkarna som mådde så illa - märker vi att Harry blir orolig när det lutar för mycket eller smäller och har sig och så blev det nu också. Han fick helt enkelt ligga intill mig, med ljuvligt täcke över sig och kudde under hakan .., jo, då blir han trygg och sover gott.

Ven är så vackert! 

Fick plats långsides intill ett ungt par från Danmark som nu seglat iväg i en liten IF-båt. 

”Tänk, en sån seglade vi med till Anholt .., det var nattsegling och vi var sex personer ombord, jag fattar bara inte hur vi rymdes!” säger pv.
Dom var två på den danska båten och den unga kvinnan som stod i fören, ååå, så jag kände igen mig i hennes osäkerhet - just så var det i början -!

Nu har vi ätit jättegod middag (köttfärs stekt i curry, tillsammans med Pauluns supermix-blandning, plus en stor bytta med sallad/broccoli i bitar/solrosfrön och så som pricken över i: den här ”Sriracha mayo sauce” som sätter sting på det hela!

Här är den ...., det var Karin och Tommy som tog fram den till maten och i lördags på Ica köpte jag mig en egen flaska. Het, men inte överdrivet, bara god!

Bilden: Hejdå till danskarna som tar sikte på Dragör, söder om Köpenhamn.

Färjor från Landskrona kommer och går .., (packat med folk ombord!!),  pv diskar .. (jag lagade maten) och Harry sover hopkurad här intill mig, men på bilden håller han koll på broderfolket i väster. (Eller syster).  Nu ska jag gå och betala hamnavgiften.
Idag är det min tur.

Glädjen ....

.... är stor! 

Fortfarande dag 18 ....
Och söndag.

Så blev vi alltså kvar ännu en dag i Malmö och tack och lov för det, då fick man träffa sonen med familj! Vi blev nämligen bjudna  på fläskpannkaka, vilket väl får anses vara hans paradgren, lägg därtill hjortronsylt och kall mjölk, ack, vilken lycka! Kring matbordet satt även Majas rara föräldrar och det blev en sån härlig kväll, med så mycket glädje!

Minstingen fick av sin farmor lära sig hur Strandskatan ser ut och låter .., jominsann, det ska nog ordna sig det där och han som är morfar kröp omkring på alla fyra (ett knorrande högerknä till trots) och låtsades jaga den lille .., ja, jag var så varm i hjärtat över all kärlek som singlade omkring i rummet.

Det här med familjeliv och närhet till barn och barnbarn, har jag (vi) aldrig varit bortskämda med. Hemma i Malå blir det för dom allra flesta ungdomar gymnasiestudier i Lycksele - nio mil bort - och då blir det till att bo på elevhem eller hyra rum/lägenhet och komma hem på helgerna.

När studenten är avklarad försvinner dom flesta - oftast flickorna - söderut, eller flyttar kanske till Umeå för studier på universitetet. .
Båda våra döttrar återvände till Stockholm (den ena efter en sejour i Malmö och Ystad, plus studier i Umeå) och sonen bor ju här i Malmö.
Så kallad vardagskontakt har aldrig någonsin varit en realitet.
Antingen har det varit nittio mil till dem, eller som nu .., kring femtiofem mil och till Malmö är det sexton mil.
Att då ...., två kvällar på raken få äta middag tillsammans, det känns som en enda stor present!

För övrigt?

Tappade idag min favoritpenna alla kategorier!

Den hade använts till att sätta samman semesterdagarna i någorlunda ordning och reda och som jag har letat! Nej, den är borta!

Nu mot sängen!
Tack till er som rättar när jag skriver fel datum eller när annat blir fel. Om inte annat blir man glad att se att även den som aldrig annars kommenterar, ja,  faktiskt vandrar omkring här bland bokstäverna!

Dag 18 av vår seglingssemester...
Söndagmorgon

Bilden: Den tog Anders med sin drönare igårkväll.
Undrar om någon av båtarna är vår?
Jo, nu vet jag!
Om man tittar på mittenraden och den undre delen av den raden ..., då är det den åttonde båten från höger och den har fören (spetsen) utåt!

Vaknar vid halv fem och blir kvar i sängen. Tänker att jag måste sätta mig upp försiktigt och det fungerar bra, bara lite snurr i huvudet och det går över på några sekunder. Det är aningen kyligt i akterruffen .., Harry har hela natten legat nära, nära.

Det allra bästa med den här tilläggningen, det är att man från båten går raka spåret till det nybyggda servicehuset! När vi kom för två veckor sedan, låg vi längst ifrån. 

Sex toaletter (fräscha och fina, även om jag idag lekte Lill-Babs och städade upp i en av dem) och så finns dusch och möjlighet att diska i andra delar av byggnaden.

En handtork så effektiv så skinnet nästan flyger av, finns också. 

Skönt. Inget papper som ligger och skräpar på golvet! 

Efter frukost (äggröra, bacon och annat som ska hålla oss på banan) tar jag en promenad i omgivningarna. Upptäcker pontonen (förtöjd från land) där jag förra året tog mig ett dopp. Där var då ett sällskap tonårsflickor som var så rara. Nu, är det bara några gräsänder som slagit sig ner just där.
Det är inte den som är på bilden.

Åå, här är så vackert!
Ser cikorior i mängder, tistlar och annat som jag inte har koll på.
I lilla hamnen för småbåtar har nästan alla kapell eller presenningar över taken och det tycker uppenbarligen fiskmåsarna passar bra som toaletter. Kan just ana hur många svordomar som ska segla omkring i luften när båtägarna upptäcker sina helt nerskitade kapell.

Sååå fint med rosor som kantar gång,- och cykelbanan till Sibbarp!

Och här nånting jag inte vet vad det är,
Växten, alltså.

Hemma igen.
Ja, båten är verkligen som ”hemma”.
Hur ska vi göra? Pv - som lyssnat till Sjörapporten - säger att det kan bli ungefär samma slags segling som när vi lämnade Ystad, alltså stötigt och gungigt och motvind.
Jag säger att han får bestämma.

Oavsett hur det blir, vankas dusch och hårtvätt och sen får vi väl se.