Dagens fönster ...

Fönsterleverantören Ulrika har fått upp produktionen ordentligt. 

Här ännu ett bidrag! 

Tack Ulrika!

 Och så var det ny vecka igen ...

Och pv är fri idag - det var nånting enbart för klassföreståndare på skolan idag och den uppgiften har han inte i år - så vi blev två här hemma. 

Jag tog morgonpromenaden med harry. 

Det borde jag egentligen alltid göra, för jag är den mer morgonpigga här i huset, men när pv hade sina gamla arbetstider, ja, då tog han alltid harry en sväng innan han cyklade iväg och då var det ju inte så brått att gå ut igen. 

Så ringde en vänlig kvinna från Folktandvården i Söndrum och undrade om jag kunde tänka mig att byta tid; från i morgonbitti klockan tio, till klockan två idag? Jag sa att det kunde jag tänka mig. 

Vi var många i väntrummet, kanske sju stycken .., och alla satt med rejält mellanrum. Handsprit i foajén och ett flertal påminnelse-om-att-ålla-avstånd-anslag på väggarna. 

Redan vid telefonsamtalet fick jag veta att den jag skulle gå till, hans namn var Dag. 

Jag tänkte då - att av namnet att döma - det torde vara en man i min ålder och så var det också; han var fem år yngre än jag själv - född 1959 - och den vänligaste tandläkare jag någonsin besökt! Ja, även tandsköterskan var så rar och fin och när det hela var klart, kände jag tårarna bränna bakom ögonlocken!

Hur väl minns jag inte mötet med en ung, färsk tandläkare som halvt skrämde livet ur mig .., ja, det lät som om jag lika gärna kunde sätta in löständer på direkten, eller varför inte göra i ordning Vita Arkivet! Här var det helt annorlunda! Långt efteråt var jag illandes röd om kinderna, precis som jag alltid blir när det gäller visiter hos tandhygienister eller tandläkare. 

När det var dags att betala, gjorde jag nånting som jag aldrig tidigare sysslat med: jag bad att få bli listad hos denne Dag. Sagt och gjort. Från och med nästa höst får jag ha honom som min tandläkare.

För övrigt ...?

Jo, vi har handlat till Sonja .., besökt Krauta och Elgiganten (ny laddsladd till mig, jag undrar vilken i ordningen detta är ..) och sen hemåt. 

Oj, nu kom pv med världens finaste vykort (postens riktiga) med bilder  på Anders, lillkillen och Anna!! Men vem är avsändaren? Det finns tre att välja på. Jag undrar just om det inte är Anna ...? Såååå glad jag blev! 

Nu mot middagsmaten framåt marsch!

 Och dagens fönster ...

... finns i ett uterum i landet Halland. 

Det är måndag idag och pv, som egentligen har ett eftermiddagspass på skolan, är fri, då det skulle handla om klassföreståndares uppgifter och nåt sånt har han inte i år. 

Då putsar han fönster i stället. 

Här  v i m l a r  av spindelnät och allra helst på fönstren! Lägg därtill när det blåser västliga vindar och saltet kommer farande från havet till .., en heltidsanställd fönsterputsare kanske blir melodin om jag någon gång vinner på det Tips jag aldrig spelar på. 

Dagens dörr ...

"Since I remember how much you like old doors and windows .., here to you, this wonderful door in the Brindisi countryside, Apulia".

Så skriver Gino L.DiMitri och jag säger  t a c k och vilken vansinnigt härlig färg på dörren! 

I februari 2015 fick jag ett annat - ett grönt - fönster från denne Gino och då skrev jag så här: 

"Hur kommer det sig att man får en bild av människa man aldrig har träffat - en man i Italien -? Ja, förmodligen för att man hamnar i nån slags bekantskapscirkel eller inte ens det .., långt ute i facebook-periferin når tentaklerna och så plötsligt vet någon att man tycker om fönster och så, en snöyrig måndagmorgon i slutet av februari, kommer ett vackert fönster susande genom rymden och landar i landet Halland."

Och det kan jag ju säga, att till Brindisi hade jag nog kunnat tänka mig att resa, men ..., jag är ju höjdrädd och det tycks vara ont om slättland just där.

 Dagens fönster ...

Ett höstlikt fönster i ordets rätta bemärkelse .., det kommer från madamen med alla hönorna! Tack Ulrika!

Ni kan väl hojta!

Barbro i Uppsala och Monet berättar att min blogg har krympt, ja, halverats i storlek. 

Hur många upplever den på det viset?

Och när började det?

Det knepiga är att Bert Bodin i Luleå (ögonblick i norr), för honom är den som tidigare. 

Ps. Jo, nu ser jag att på pv:s padda blir den också på det viset - mindre -. Någon kunnig  person som har en aning vad det beror på? Ds.

 Guldstjärnestunder ....

Det gäller att Ta Vara På ögonblicken. 

Carpe Diem är ju sedan länge så uttjatat, men tanken är väl densamma. 

Så det gjorde vi igårkväll.

Körde till Haverdal .., gick raka spåret till stranden och pv vägrade bada (han har som målsättning att ta ett dopp per månad - sommartid hur många som helst och nu har han klarat av septemberdoppet med råge och inväntar oktoberbadet!) och det blev den halvlånge som gjorde mig sällskap ut i det ganska kyliga havet. 

Det var skönt efteråt, som alltid, men iskallt om händerna på tillbakavägen. 

Kanske var det blåsten som gjorde det?

Min syster i Australien, hon blir alltid så glad när jag bifogar bilder i mejlen. 

"Å, Elisabet! En bild säger verkligen mer än tusen ord!" skrev hon senast. 

Men det stämmer inte. 

Den här bilden gör inte verkligheten rättvisa .., solnedgången var orangefärgad och det var så otroligt vackert! På bilden blev det bara urvattnat. 

Innan det doppades. 

Stranden i Haverdal är betydligt bredare än såväl här i Stensjö som i Steninge. 

Jag tycker att den är helt underbar! 

Vi åkte hem igen vid åttasnåret och lyssnade då till Jukebox i P4, en för oss sällan avlyssnad kanal. Det var Tomas di Leva som bjudit in Uno Svenningsson som gäst och just när vi passerade Steninge sjöng First Aid Kit så vackert för oss. 

Denne Uno Svenningsson .., sista sommaren tillsammans med mina barns pappa, då, var gång jag körde till Mossby för att bada, lyssnade jag om och om igen till den här låten, som kom att betyda mycket för mig. 

Idag är det söndag.

Pv har tagit vid gräsklippandet som jag påbörjade igår och nu tar han sig elvakaffe, fastän klockan är halv ett. Rättningen av matteprov har han klarat av. På bordet i uterummet ser jag högen av prov och en penna. Två kaffekoppar intill.

Och ikväll klockan 21.00 i Kunskapskanalen är det Kanaler, båtar och Kärlek, ett av mina favoritprogram. Jag har till och med satt fart på mobillarmet. Ikväll är det repris av det sjunde avsnittet, vilket jag tycker är det helt klart bästa hittills. Så mycket historia i det avsnittet!

Ja, det var det. 

 Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren: 

"En morgon i förra veckan när livet kändes så där utomordentligt bra, tog jag en liten sväng ner till hamnen när jag hade kommit av tåget i Ystad. Andades havsluft och tittade ut över evigheten. När jag vände och gick till arbetet såg jag bilden. 

Stationshuset speglade sig i massor av fönster och sa "gammal är äldst". 

Vacker kombination sa min blick som alltid söker bilder. 

Ha en fin helg!" 

Vem som skrev detta fina?

Jo, det var Pernilla som bor i Skåne och har Ystad som arbetsplats sedan ett bra tag tillbaka.

Tack Pernilla - som som är som min mentala lillasyster -!

 Lördagstankar ..

Trots det jag skrev i gårdagens inlägg - det här med att helger inte betyder nåt särskilt - så måste jag tillstå .., jo, men lite betyder det ändå. Lördag är nåt särskilt. Då är det Ring-så-spelar-vi med Christer Lundberg och jag försöker alltid att lyssna när han är programvärd. Varför? Jo, han låter så vänlig mot alla som ringer och hoppas på tur. 

Och på helgerna - fredag, lördag och söndag - har vi ju DN och gårdagens kryss klarade vi av ganska bra, även om det var klurigt i överkant ibland. Dagens visar sig vara minst lika knepigt, men nu är det klart. 

Vi hjälps åt och pv fixar som alltid det längsta ordet.

(Våra hjärnor är funtade på helt olika vis!)

Sonen ringer. 

Han är på väg till sin kompis och lillkillen sitter i baksätet. Kompisen är brandman och jag anar den minstes glädje över att få hälsa på pappas kompis på jobbet - bland brandbilar och hjälmar -! 

Mera?

I morgontidningen skriver journalisten Lisa Magnusson att det var rätt att låsa in dementa patienter, med tanke på vad resultatet annars kunnat bli. 

Jag instämmer helt. 

När mamma var i början av sin demens, men ändå inte fullt tillräknelig, hände det ofta att hon rymde från gruppboendet. Fysiskt var alert .,. hon var snabbfotad och i stunder när personalen var upptagna med någon annan patient (ja, jag skriver patient, inte brukare) , då passade hon på och i ett huj var hon försvunnen. 

Överallt letade vi och en gång hittade vi henne promenerandes på järnvägsspåret. 

En annan gång hittade polisen henne, då var hon på väg till oss i Bjäresjö och befann sig långt ute på en åker. 

Bilden: bästa personalen på Ejdern!

Jag frågade då personalen varför inte ytterdörren till boendet kunde hållas låst, men fick då veta att det var inte tillåtet, då det kunde upplevas kränkande för "brukarna". Det hade också med brandsäkerhet att göra. Jo, men det kan man förstå.

Så småningom ändrades bestämmelserna (det var alltså inte personalen som stiftat dom reglerna), ett kod-lås installerades och därmed var det slut med mammas rymningar.

U n d e r b a r t! 

Under vissa perioder på boendet, hände det att andra patienter lämnade sina rum (ofta går dom ju lite oroligt runt, runt eller travar rastlöst fram och åter i korridoren) och planlöst tittade in hos "grannarna". Någon ville krypa ner i mammas säng, andra kanske bara längtade efter närhet. Kanske hittade man inte sitt eget rum?

Enligt mitt sätt att se det, hade det varit totalt omöjligt att hålla dom här patienterna ifrån varandra på ett vettigt sätt, men jag förstår känslan av att inte ta sig ut ur sitt rum. 

Men å andra sidan: vad hade alternativet varit, om någon av dem varit smittad?

Ja, hu så svårt det är! 

Och hur man än tänker och försöker sätta sig in i .., så blir det fel för endera parten. 

Om mamma (sitter till höger om sin mormor Lotta) inte hade fått ta emot besök på flera månader och dessutom blivit inlåst - vilket helvete -!  

Det rätta hade förstås varit att boendet hade haft möjlighet att anställa så mycket personal, så där så man kunde hålla koll på alla patienterna, men det går ju an när det är åtta boende som på Ejdern, men tänk, där det är långt flera! 

Sånt kan man fundera över en lördag i slutet av september. 

Med andra ord är jag tacksam att mamma slapp uppleva detta.

En sak till: i början av pandemin blev det diskussion på bloggen hos annannan; det gällde detta att äldre-äldre (eller väldigt gamla) människor i vårt land, ofta på boenden, helt enkelt inte fick sjukhusvård, utan lämnades att dö i frid i sin säng. 

Palliativ vård rekommenderades efter telefonkontakt med läkare. 

Jag protesterade våldsamt (ja, ganska mycket i alla fall) och skrev att jag verkligen inte kände igen mig. Nu vet jag att jag hade fel. Det var precis så det var på många ställen. 

Och jag ber härmed om ursäkt för att jag var så bergsäker på min sak. 

 Dagens fönster ...

"Fönster i Castelo Rodrigo med utsikt över ett landskap jag aldrig tröttnar på."

Vem som tog bilden?

Jo, annannan ... och då vet den som har läst här ett tag, att då är landet Portugal. 

Men .., vad är det det här som sticker upp som pinnar ..? Bara till prydnad eller ..?

Och tack för bilden! säger jag.

 Nästan helg ...

Men själva innebörden av "helg", den har ju förändrats i och med att yrkeslivet upphörde. Har man i hela sitt vuxna liv arbetat varannan helg - även storhelger - så blir såna här lokalradioutrop som "ååå, nu är det fredag, vad ska ni lyssnare ägna er åt i helgen!?" helt meningslösa, för ens eget schema bara rullar på. 

Nu, som pensionär, innebär helg .., just ingenting. 

Igårkväll kändes det  i alla fall n ä s t a n  som helg. Eftersom vännerna från Tyresö snart låser sommarhuset och säger hej och tack för dom här månaderna, bjöd vi dem på middag. I flera timmar blev vi sittande i uterummet (öppna fönster, öppna skjutdörrar .., en katt och en hund som gick ut och in) och det blev som vanligt himla trivsamt. 

Så här såg förrätten ut - bilden är från en tidigare sammankomst -. 

Pv hade gjort fiskgratäng på färsk torsk och till efterrätt en knaprig äppelkaka och så blev det ett par timmars prat - om precis allt möjligt - bland annat om låga pensioner, vikten av att inte bli beroende av en partners inkomst, e-handel .., ja, pratet gick fram och tillbaka. 

Eva vittnade om sin uppväxt med en far som hade veckolön (textilindustrin i Norrköping) och lättnaden när hon blev vuxen, hade ett fast arbete och aldrig behövde känna oron för pengar på samma sätt. 

Vi pratade även om lägenhetshyror och jag ringde min före detta arbetskamrat i Malå och frågade vad kostnaden för lägenheter - så där på ett ungefär - ligger på i Malå, men han hade mest sin egen hyra att referera till.

Hyran visade sig vara tämligen låg, men så har han en 1:a också. 

"Det vet du väl Elisabet hur handelslönerna har varit ...", sa han och ja, det vet jag.

Fredag, ja. 

Det betyder DN:s Nutidskryss som idag handlar om språk och korsordsmakaren - en kvinna - har riktigt kluriga frågor. Nutidstestet som vi gör varje fredag (också i DN) gick sämre för mig. Det är nu tredje gången på raken som jag förlorar mot pv och det hjälper inte att jag en gång hade full pott, nu får jag verkligen skärpa mig! 

Nu ska jag i alla fall gå ut och klippa gräsmattan. 

Och tänka på härliga sommardagar då vi var ute till havs och kanske längta lite till kommande seglatser. Just det, ja. Man ska leva i nuet. Det glömde jag bort. 

 Fredagsfönstret ....

Det här fönstret fångades - eller sändes hit - den fjärde september och det var Ulrika som tog bilden. Hon bifogade en text också. 

"Chrille och jag åkte på minisemester till Hajstorp och Göta Kanal. Hyrde en pyttestuga som är en gammal kuskbostad, supermysigt! 

Utanför på baksidan en fårhage med Gotlandsfår."

Tack Ulrika!,ger jag.

 Dagens Ros ...

.... är den här. 

Den står så fint och blommar och blommar och idag slog den här ut .., den ser ju nästan ut som en pion i formen! 

Namnet är Ingrid Bergman, om någon är intresserad.

Dagens fönster ...

Så här skriver fönsterfångerskan: "Fönster från Casa Cisterna i Castelo Rodrigo i nordöstra Portugal". 

Vem som höll i håven?

Jo, den här madamen, förstås.

Tack! säger jag. (Och lägger till: vilket underbart ljus!)

 På kvällen ....

Det var igår alltså .., körde vi till Haverdal och tog ett kvällsdopp.

Bråttom var det, ty solen var på väg att tacka för sig. 

Vilken ljuvlig sensommardag det då hade varit! Eftermiddagsfika hos Ecke och Britt och där var även tvärs-över-gatan-grannen Birgitta och kanske blev det sommarens sista "grannfika"? 

Om detta - höstens ankomst - pratades det en hel del och vad det betyder. En tänker sälja sin lägenhet och vill flytta närmare in till stan .., Ecke och Britt berättar om hur annorlunda deras tillvaro är här, ute i sommarhuset/stugan, såå mycket mera frihet - och det pratades om pv:s jobb i höst (tre i sällskapet har varit lärare) .., och jag berättade om min före detta arbetskamrat Gerda - underbara, goa, rara Gerda - som hämtade sin man från en dans och så där gick pratet. 

Harry låg i skuggan under ett träd och lyssnade förstrött till det hela. Eller så längtade han bara efter löptiken Alice - det är nog det mest troliga -

Och så vid halvsjutiden, blev det då ett dopp i havet. Någon timme blev vi kvar hos vännerna från Tyresö (som också snart tackar för sig och blir borta hela vintern) och då blev det prat om böcker. Vi kom av någon anledning in på tidvatten och hur det skiljer sig runt jorden och då hamnade vi i Lyme Regis i sydvästra England, där jag en gång var på semester med AP och  d å  ..., kom vi in på fossiler, vilket var typiskt för just Lyme Regis.

Eva blev då alldeles till sig och vittnade om en bok hon läst; den handlade om Miss Mary Anning, född och uppvuxen just i Lyme Regis och här kan man - väldigt kortfattat och säkerligen tänkt för barn - få veta lite mer om denna Mary. 

Man kan också titta in hos Wikipedia och får då veta ännu mera om denna fantastiska kvinna. Jag minns att jag under besöket i Lyme Regis köpte en souvenir i form av ett fossil, ja, det var ett riktigt sånt. 

Nu på morgonen kom ett sms från en entusiastisk Eva.

"Du måste läsa om henne!" stod det.

Nej, det måste jag såklart inte, men jag ska nog göra det ändå. 

Tack för tipset Eva!

 Dagens fönster ...

"Fönster i Vreta Kloster kyrka i Östergötland. 

Nästan alla i min familj kommer från Linköping och här ligger min mormor och pappa begravda. 

Underbart vackert och rofyllt ställe med historiens vingslag susande...". 

Så skriver Monet 

Tack! säger jag.

Tycker jag om ....

Jo, det  k a n  ha att göra med att själv börjar fatta åtminstone en liten del av det här med att vara på en båt, men egentligen tror jag att programmet "Över Atlanten" hade lockat mig ändå.

Jag tycker verkligen om det! 

Men varför, kanske någon undrar?

Jo, det är intressant att liksom "lära känna" människor vilka man har haft en diffus bild av (eller gjort sig en egen bild) och så visar den sig vara helt annorlunda. Ofta till det bättre!

Klas Eriksson, t.ex, känd från tv-programmet Leif och Billy som jag aldrig riktigt har tyckt om - programmet, alltså - är helt underbar på den här båten och den som ofta får mig att le. Henrik Larsson också, för att inte tala om Sofia Wistam, men alla bidrar!

Övriga medverkande är Tareq Taylor, sångaren Tommy Nilsson och slalomåkerskan Frida Hansdotter. Kapten ombord är Gunnar "Gurra" Krantz.

Ingen människa i världen skulle få mig att ens tänka tanken att ge mig ut på en seglats över Atlanten och när jag ser allt som kan hända - och händer - blir jag än mer övertygad! 

Ikväll klockan nio sänds det femte avsnittet och jo, vi kommer garanterat att titta!

Kanal 5, om någon är intresserad. 

(Finns även på D-play).

 Dagens fönster ....

För två år sedan gjorde jag en egen-tripp till Stockholm, bodde ytterst spartanskt på båten Gustaf af Klint och tyckte att tillvaron helt fantastisk! 

På förmiddagarna tog jag pendelbåten till Stadshuset .., strosade omkring i stan .., åt god mat .., satt och tittade på folk .., åkte fel i tunnelbanan ., träffade goda vänner .., ja, sånt. 

Så annorlunda i jämförelse med den stillsamma lunken här i Stensjö. 

Och så härligt sen att komma hem igen! 

Det var där, på pendelbåten, som jag tog fram fönsterhåven.

 Ny vecka ....

Lite mer vardag igen. 

Pv ska arbeta eftermiddag, men hade andra ärenden att uträtta innan det var dags att agera mattelärare, så han åkte iväg nu på morgonen.

Själv ringde jag Folktandvården i Söndrum och fick en tid till min havererade kindtand. Klockan 15.00 i morgon. 

Skulle det bli återbud från någon patient, skulle dom höra av sig och då kunde jag få komma. 

Hoppas inte. 

Bilderna i det här inlägget kommer från samma månad men för sju år sedan. 

Den här ovanför visar hälsningen som satt på jobbets anslagstavla. 

Anne-Maries getabock Ubbe hade insomnat på grund av "trumsjuka" och nu tackade han - via sin matte - för alla goda semleskalkar som han fått. 

Förmodligen hade han hört av sig från gethimlen.

Fler gamla bilder. 

Moster Gunvor, till exempel. 

Mormors första barn i sitt andra äktenskap. 

Konstnärlig på så många sätt var hon, denna härliga moster. 

Och här med morbror Joakim i mitten. 

Stugan låg nedanför mormors hus och jag tyckte alltid att det var så roligt att hälsa på där. 

Så mycket  v ä r m e och glädje. 

Så många djur.

Så mycket blommor! 

Och klippdockor överallt på köksbordet. 

Var moster Gunvor en sprallig kvinna, så var morbror Joakim en tystlåten och lugn herre.

Men nu är det andra tider. 

Måndag i september sju år senare och då har moster Gunvor och Joakim varit döda sedan länge. 

Walkaboutsweden är så bra på att visa upp sån här konst från Borås och då blir man ju inspirerad. För sju år sedan visade jag den här bilden .., och jag bara älskar den!

Kvinnan som gjort väggen så fin, heter Natalia Rak, hon är född 1986 och kommer från Polen. Jo, hon har även varit i Borås och visat upp sin konst. 

Här en länk till hennes verk.

Nu blir det halvtolvkaffe. 

Eller rent av lunch.

Jaha ...

Nu har plötsligt hela länklistan och det som brukar vara till höger om inlägget, dråsat längst ner på sidan. 

Hur ska jag nu bära mig åt för att hissa upp det igen?

Lite senare: Aha .., jag fick krympa bilderna från Dagens Fönster, då ordnade det upp sig.