En tisdag i april ....

Då blir det promenad med Harry förstås .., vi går längs grusvägen och så söderut på kustvägen och hem igen. Vid tiotiden kör jag till Slöinge och kollar blodtrycket på Vårdcentralen. Så enkelt det är! I ena hörnet av väntrummet finns en vikskärm och bakom den kan man själv kolla sitt tryck .., bara vila ett tag och in med armen i som en tunnel och trycka på den gröna knappen och vips, får man ett kvitto på hur det står till, ja, i alla fall med trycket. 

Mitt var 130/55. Det var i alla fall inte för högt. 

Därefter ett besök på biblioteket i Harplinge, där jag hämtade boken "Vänligen, bygg inga berg", författad av Lina Arvidsson. 

Denna Lina har tidigare arbetat som kassörska på en Icabutik i Malmö och oj, så mycket igenkänning det blev!

Kanske är den här boken särskilt intressant för den som delar hennes erfarenheter, jo, men så tror jag nog att det är.  

För mig var den underbar, helt enkelt! 

Hann även med ett besök hos såväl Lantmännen i Harplinge, som på Hemköp i Haverdal. Köpte penséer och extrapris-liljor, en kruka timjan och lite marockansk mynta, plus fyra säckar jord. Upptäckte att jag tappat något alldeles förskräckligt i styrka .., jag som har varit stark och lätt som en plätt bistått äldre kunder med just säckar med jord! Aj, aj. Det är väl bara till att börja styrketräna! 

Lägger in en större bild av den som är i collaget.

Så här är det i boken. Korta strofer. Mer som fragment. 

Passar mig perfekt.

Om Lina Arvidsson kan man läsa här.

På instagram skrev jag om detta när man berättar om sitt yrke, vilket jag ju onekligen har gjort ofta här på bloggen. 

Men inte bara här .., alla tre män som jag varit tillsammans med, har fått höra hur mycket som helst om hur dagarna på jobbet har varit. 

På samma sätt har jag fått ta del av deras tillvaro. Den förste var polis (väldigt intressant, särskilt när han började polisskolan och jag på kvällarna förhörde honom i rättskunskap och annat) ., nr 2 var lokförare och det var ju en helt ny upplevelse, ja, jag fick t.om åka med i hytten och förundrades över hur mycket dessa förare ska ha kunskap om, lååångt mer än jag hade förväntat mig! Och så pv då som är mattelärare .., ja, men hur ofta har han inte kommit hem och vittnat om sin dag på jobbet! Öht tycker jag att det är intressant med andra människors yrkesval och hur deras dagar ser ut. 

Lade ni märke till de två affischerna på den övre bilden? Inte ..? Åtminstone en av dem kunde väl vara från Gröna-Vågen-Tiden på sjuttitalet? Dessa satt på Harplinge biblioteks anslagstavla.

   Dagens fönster ...

Ja, flera stycken i ett svep .., och alla kommer de från Arvidsjaur.

Då anar ni kanske vem som hade håven redo .., just det, Herr Jonsson! Måhända var det under någon av promenaderna runt samhället, som Guy passade på.

Det tackar jag för!

 Första vackra dan i maj ....

Eller inte första kanske, men någon fin dag även i april ..., hoppas jag att vi tar bilen och  kör till Glommen .., slår oss ned någonstans där det känns bra och tar fram ryggsäcken, där vi har något ätbart med oss. 

Kaffe i termos, förstås.

Kanske där borta vid fyren vid/på Morups Tånge? 

Men jo, jag vet .., det gäller ju bevars att leva i nuet. Det har jag verkligen gjort idag. 

Cyklade till affären och tillbaka och såg svarta och vita lamm i hagen i Särdal .., och citronfjärilar fladdrade förbi mig och jag hörde gransångaren nästan hela tiden. Han, den enjängde.

Kom hem. 

Tog därefter cykeln och hade kassen i cykelkorgen och brassestolen i min högra hand och lite vingligt var det till en början, men det gick bra. 

Satt ensam på stranden .., kände hur kall vinden var .., flyttade till en lite mer skyddad plats - men också ganska enskild - och tänkte på unga flickor ., skulle dom våga sitta ensamma där jag satt - utom synhåll från vägen till hamnen ? 

Det räcker ju att man tänker på den danska flickan som blev utsatt för någon man som tydligen förgripit sig på henne. Hu, så hemskt. Som snart sjuttioåring tror jag mig inte om att locka några män, men fy, så hemskt att vara ung och kanske hela tiden behöva vara på sin vakt. Att inte kunna känna sig helt trygg.

     Igårkväll .., i Morup.

Vi hade kanske en kvart på oss att strosa runt på kyrkogården i Morup, ja, igårkväll alltså. Det visade sig vara en stor kyrkogård - eller den kändes stor -. 

Somligt grep tag i en, mer än annat. De enkla, vita korsen, till exempel. Väl hemma igen sökte jag på nätet och fann  en hel del om vad som hänt de arma sjömännen vilka mött sitt öde ute till havs. 

Här, t.ex finns. Att läsa texten är som att inom sig se en film rullas upp. 

Framför Ivar Nilssons gravsten stannade jag också upp. Ivar Nilsson var även min pappas namn och den här mejeristen Nilsson hade nästan samma handstil som min pappa, särskilt på förnamnet, ja, förutom den nedre svängen på I:et. Här till vänster min pappas namnteckning.

Pappa, som inte inte hade många års skolning, tog någon gång en Hermodskurs i välskrivning och just I:et i Ivar, hade kunnat skrivas av pappa. (Ser nu att även r:et är annorlunda). Ja, ja. 

Bilden längst ner till vänster, är från kyrkogården i Harplinge och togs för flera år sedan. Jag tycker att texten är så ömsint och fin, särskilt den sista raden. 

Efter äventyret i Morup (måste bara berätta hur rar pv är ...., jag blev kvar lite i kyrkan efter all musik och kom att prata en stund med prästen ., undrade varför han bar kippa, t.ex  och lite annat, väldigt sympatisk var han och när jag kom ut kyrkan stod pv, Eva och väntade på mig. "Hello darling!" ropade då pv högt och log så glatt när jag kom.) - ja, det blev en lång partentes. 

Nå, efteråt körde vi till Glommen, där pv i "båthuset" skulle hämta några hylsor eller nåt liknande och Den Halvlånge gjorde oss sällskap in för att titta på båten. 

Ägaren till det här båthuset är en före detta tandläkare som vunnit priser i USA för sitt värv, haft egen mottagning och numera är han pensionär och ägnar väl det mesta av sin tid åt att fixa med båtar. En väldigt sympatisk man.

I en bytta på ett bord låg diverse ..."verktyg" och som jag log när jag upptäckte vad det egentligen var. 

Just det: tandläkarinstrument!  Och på golvet i fikarummet, där stod en handdriven borr ..., en såns om användes för hundra år sedan kanske! Huuuuu!

Eva var trött och satt kvar i bilen; hon har haft en tuff höst och vinter med ideliga besök hos olika läkare och det har varit undersökningar hit och dit och dagar och nätter i akutrum och sjukhussalar.

Nu hoppas vi att några veckor i landet Halland och närheten (någon minuts promenad bara) till havet, ska göra henne gott. I höst fyller hon åttio år. 

Klockan är snart åtta det här skrivs. Sov underbart gott natten mot idag - rakt av till halv sex!! - och solen flödar redan .., och jag ska strax cykla till affären.

    Dagens fönster ...

.... fångades i Skåne och den som höll i håven var den här madamen - då på besök hemmavid -.  

Tack! säger jag.

Lite annorlunda ... 

Kyrkogården i Morup .., å, den var så fin. Morup ligger ju inte långt från Falkenberg, bara mer inåt landet och på var och varannan gravsten visar sig lantbrukare vara den vanligaste titeln. 

I Ystad var det olika grader av militär rang, apotekare, handlare, skådespelare, ja, inte så många med "arbetaryrken". 

På kyrkogårdar i Bohuslän vimlar det av sjömän och har en död kvinna alls någon titel, så är det lärarinna eller barnmorska. Ibland någon sjuksköterska. Detta gäller generellt, inte bara i Bohuslän.

Tänk, vad gravstenar kan berätta om livet där och då. Som här på bilden ., Frans August Löndahl som blev 51 år gammal. Vet ni hur många barn han och hustrun Hedvig begåvades med?  Jo, fjorton!! Födda 1864, 1865, 1866, 1868, 1869, 1870, 1871, 1873, 1874, 1876, 1877, 1880, 1883 och 1884. Hans hustru Hedvig måtte ju ha varit gravid i princip nästan hela tiden från och med 21 års ålder.

Själv uppnådde hon en ålder av 65 år. Det är ju ändå otroligt.

Av barnen blev Sofia Cecilia bara 6 år .., Tibertius blev 1 år .., Knut Robert Gerhard född och död samma år 1877, men övriga fick förhållandevis långa liv.

       En underlig natt, men hörvärd ....

Bilden från en bok med text och illustrationer av Lena Larsson. 

Natten mot söndag blir en nästan sömnlös historia. För att inte nöta ut lakanet när jag snurrar runt, runt, lyssnar jag till olika avsnitt av Söndagsintervjun i P1. Intervjuare är Martin Wicklin. (Och ja, jag inser att det är precis vad man  i n t e  ska göra, man ska ha lugn och ro und so weiter ...). 

Först ut är den kända Dominika Peczynski - före detta medlem i Army of Lovers, numera kanske lika känd som maka/sambo till före detta finansminisistern Anders Borg. Det blev ett underligt program. Jag tänkte mellan varven att snart går hon sönder .., hon lät så otroligt nervig, eller rädd att inte vara till lags. Och samtidigt är det ju det hon inte  v i l l  vara, till lags .., "som alla andra". Lyssnade till hela programmet, men kände mig mest ..., förundrad, efteråt. 

Därefter tog jag mig an intervjun med spaningsledaren inom Sthlms-polisen, Mats Lindström. Det blev av naturliga skäl ett helt annat program. Fantastiskt intressant och vilken människa! 

Men nu var jag väl ändå trött? Icke! Jaha, då tog jag nästa, det var intervjun med skådespelaren Tomas von Brömssen. Ja, men det var ju helt otroligt .., nu blev det ytterligare någonting helt annat! Denna underbare man fyller åttio år den åttonde maj och det blev en tillbakablick från uppväxten i ett arbetarkvarter i Göteborg .., om skolgången i Östra Real bland elever från helt annan uppväxtmiljö .., och det handlade om trångboddhet, om Albert & Herbert .., om den enorma  populariteten i Norge .., och mycket annat. Efteråt var jag så rörd inombords. 

Vid det här laget hade Harry krupit upp närmare matte (vilket inte händer ofta) och han torde väl vara landets mest allmänbildade hund vad gäller radioprogram som han tvingats lyssna till ..., men nu snarkade han gott. Det gjorde inte hans matte. 

Sist ut blev intervjun med Thomas Hammarberg - den förre riksdagsledamoten (s), diplomaten .., ja, han har varit utrikeskommentator för såväl Expressen som Dagens Eko, samt ordförande för den svenska sektionen av Amnesty. Då började jag äntligen att bli lite sömnig och hann faktiskt inte lyssna klart; det ska jag göra idag. Nå, jag hann i alla fall ta del av när han berättade om mötet med Putin - vilket var intressant -.  Att denne Thomas H var född i Ångermanland, det hade jag ingen aning om.

Ett annat avsnitt som jag tänker lyssna till, är detta. 

Otroligt nog känner jag mig tämligen pigg just nu, när klockan närmar sig tolv. Om tre timmar ger sig pv av till Morup för konserten i kyrkan och dit får jag - några timmar senare - sällskap av med Eva och den halvlånge. 

    Dagens fönster ...

   Ett tredje fönsterbidrag från herrn i Arvidsjaur, det kommer här. Ovanligt med såå långa fönsterfoder, tror aldrig att jag sett den varianten tidigare.

    Tack Guy!

       Lördag i landet Halland ...

En gammal bild, men den togs det här datumet, men för nio år sedan. Det var då jag hade fått min nya vänstra knäled och vyn är från salsfönstret på Halmstad sjukhus. Så pigg jag var! Väl på salen hade jag slumrat till .., och när jag vaknade satt chefens fru Bodil vid sidan av sängen. Inte ett ord hade hon sagt .,. bara satt där och väntade på att jag skulle vakna. Jag glömmer det aldrig. Så omtänksamt.

Det har varit en fin dag idag. Som vanligt när det blir vår eller sommar, är vi ute mest hela tiden. Går in för att ordna med kaffe eller göra lunch, men snabbt ut igen. Rengör det stora betongfatet som används som såväl fågelbad som vatten att dricka för småfåglarna. Några små dun simmar omkring i vattnet. 

Vattnar även i rabatten. Upptäcker att nu har alla tre klematis börjat växa. Först ut var den närmast ytterdörren (rejält först!), därefter kom den intill och nu - idag - den som blir störst av dem alla, kom nummer tre. Härligt!

Pv har - tillsammans med två andra män och den enes son - röjt i omgivningarna, ja, det som faller under Vägföreningens ansvar. Inte många veckor kvar nu som ordförande och oj, så lättad han ska vara när detta är över. (Men nu har han blivit vald till Kammarkörens kassör ....).

Ja, så här såg det ut när jag vaknade och Bodil satt där vid sjukhussängen. Tänk, att man så många år efteråt kan bli så varm i hjärtat bara vid tanken på det hela. 

Nu blir det till att titta på hockey. Första matchen av sju mellan Skellefteå AIK och Växjö Lakers. 

Och om några timmar middag hos vännerna i Haverdal. 

Solen strålar ännu!

Tillökning ...

Letar nånting annat och finner en så fin film. 

Sju minuter kort eller lång - välj själv -, från den 15:e april 2014.

Fint filmad av Patrik Karlsson. 

Huvudpersoner är pv:s brorsdotter Kajsa och hennes man Emil och några andra finingar.

Dagens fönster ....

Faktiskt hur många som helst nästan och alla fångades i den park som låg bara några minuters gångväg från hotell Celestiné i Gdansk. 

Lägg märke till hur många bänkar det finns att sitta på! Vi hade med oss termos och mackor och satt där och hade det som allra bäst.

Längst till höger på bilden - men utom synhåll - ligger en liten närbutik där vi kom att handla ett par gånger.

  En alldeles underbar dokumentär ...

Tanken var att jag ikväll skulle titta på den film/dokumentär som mossfolk berättat om i ett tidigare inlägg. Så jag skuttade iväg till SVT-play och intill "hennes" film, fanns en annan som såg så intressant ut. Den valde jag. 

Nu har vi suttit här - pv och jag själv - och fascinerats över dessa ungdomar vars tillvaro mest går ut på att närapå plugga livet av sig .., och som tyngs av föräldrars (ofta mammors) skyhöga förväntningar, ty det enda som räknas är att komma in på ett berömt universitet. 

Följande står att läsa i programförklaringen: "Lowell High School är en av toppskolorna i San Francisco och eleverna på skolan ställer omänskligt höga krav på sig själv och sina resultat. De drömmer om att komma in på något av de mest eftersökta universiteten i USA - Harvard eller Stanford. Men det är inte bara betygen som avgör vilket universitet man blir antagen till. Under ett års tid får vi följa några av dessa elever som porträtteras med både värme och humor. En film från 2020 av Debbie Lum. Originalets titel: Try Harder!"

Detta är alltså Debbie Lum. 

Född 14:e mars 1969.

Vilken dokumentär! Så mycket värme .., så mycket oro .., så många känslor! 

Rekommenderas varmt!

Planer ....

Ja, planera liiiite kan man ju i alla fall göra. Planen är att - om det är någorlunda fint väder - ska jag i morgonbittida ge mig ut i ottan och slå mig ned i hästhagen och bara invänta dagsljuset. 

Det är ju där jag har sett en lurvig räv och det vore ju underbart om den kom förbi. 

Snart lär får och hästar ska anlända och förgylla våra dagar, men ännu är det tomt. Först ska väl väl stängslet åtgärdas .,. det har tagit en hel del stryk i vinter. 

Bilden visar pv som igårkväll röjde i slänten. Det har han gjort även nu ikväll och jag har burit och slängt allt riset i en jättehög, allt medan Harry suttit vid eken och spanat ner mot vägen. 

Kråkor kraxade .., fasantuppen med sina hönor krafsade efter frön .., och robotgräsklipparen gjorde årets debut.

 DN:s Nutidsquiz och så Ordquizet också ...

Ett eländes elände blev det den här gången. Den här gången  o c k s å. 

På Nutidsquizet hade jag 3 fel .., det var på Pengar, Flyget och Sporten. Jag tycker att det är underligt, att jag som är tämligen intresserad av idrott/sport öht, nästan aldrig får rätt på den frågan. 

(Pv hade 2 fel. Flyget och Pengar.)

Ordquizet tyckte jag var krångligt.  Där hade jag 8 av 12. Tre av orden hade jag aldrig hört talas om. Tror att pv hade 9 av 12. 

För övrigt har dagen varit trivsam, om än tämligen händelselös. Friherrinnan förgyllde en timma då hon - på väg hem från Specsavers i Falkenberg - tittade förbi. 

Hennes nya (men gamla) gröna Volvo visades upp och såg fin ut, men ack, vilket sjå hon hade att få in backen! Nåja, det är väl en vanesak. 

Vi satt i uterummet och drack kaffe och åt upp resterna av rabarberpajen och innan hon kom, ägnade jag mig åt att dra samman mindre träd och grenar/kvistar vilka föll till marken igår. 

Slänten är brant, så det gäller att stå stadigt och det är lätt att dråsa iväg.

Funderade allvarligt på att ta motorsågen och kapa en liten ek som står bra till (för att bli kapad, alltså), så jag satte i motorsågsbatteriet som laddats under natten, men ångrade mig sedan. Nej, pv får först visa mig hur den fungerar, så kan jag nog såga av sånt som inte är så kraftigt. 

Att titta på Ambulansen eller det här programmet från Australien (112), ja, då ser man minsann vad som kan hända. I ett avsnitt hade en äldre man stått på en stege och skulle då såga ner någon gren, men så ramlade han baklänges och motorsågen skar upp ett stort jack i hans panna och på huvudet! Hu, så hemskt. Nej, det vill jag helst slippa.

   Dagens fönster ....

Sex fönster i ett svep, nej, tio blir det inalles .., fångade av madamen som bor i Porto, men som för en tid sedan befann sig på hemmaplan - i Skåne -. (Hemma kan som bekant vara ett svävande begrepp .., för mig är Malå och Ystad lika mycket hemma som Stensjö). 

Huset med sina fönster finns i Dalby. 

Längst uppe på taket anar jag texten Ludenborg. Igår förlade jag (eller tappade bort) mina läsglasögon och hur jag än bär mig åt och håller skärmen nära mig, så tycker jag att det står just Ludenborg. Ett ovanligt namn, eller ...? 

Och tack till den flinka annannan som hade håven redo!

Ingen ambulans .., en massa tid över!

En underlig dag. På morgonen regn ., därefter  gråmulet och lite blåsigt och senare - på eftermiddagen - kommer solen och visar sig!

Pv röjer i slänten. Några inte alltför åldriga ekar får falla till marken, likaså ett körsbärsträd som är helt murket invärtes och jag tror mig minnas att en asp också fick tacka för sig. 

Men fler träd ska tas ner. Såna där träd som mer är som rangliga tonåringar .., mer som slanor bara. 

Nere vid vägen står dessutom en gammal björk som nog sett sina bästa dagar; det är i alla fall vad pv menar. Den kommer nog också att fällas i vår.

Inte mycket har blivit gjort idag. Har skrivit ett brev till vännen i Falun .., tagit några rundor med Harry ..., lagat min egen lunch och haft det allmänt skönt.

Bilden visar stenmuren mellan vårt hus och det som vi alltid kallar "Ingers hus". Såväl Inger som hennes man är nu döda och det hela är sålt till en familj som mesta delen av tiden bor och arbetar i Bryssel och även i någon arabstat, oklart vilken. Är inte växten en näva? Såna vimlar det av i vår rabatt; det är jag som är skyldig till detta och de sprider sig likt ogräs.

Och när inte brittiska Ambulansen längre visas, blir det tid över. Två timmar senare brukade det vara ett liknande program från Australien (men lite mera trafikolyckor och allvarliga sjukdomsfall), men inte ens det hittar jag längre och kanske är det lika så bra. Ska köra till biblioteket i morgon och låna flera böcker. Läser just nu en  bok skriven av Jörn Donners son Otto Gabrielsson. "Vildhavre" är titeln. Egentligen har jag lite svårt för såna här "uppgörelse-böcker"" och det är väl den känslan jag har nu också. Nu hoppas jag i stället på en riktigt bra deckare.

Over and out!

Vart tog hon vägen ...?

Mer än en gång har pv och jag själv funderat över varför man - i alla fall ytterst sällan - hör något om Kamala Harris, Biden´s vicepresident. 

I USA-podden igår nämndes hennes namn och en del av hennes tal som handlade om  Tenessee och de två demokratiska politikerna vilka protesterat mot vapenlagarna och helt sonika blev avstängda, men senare togs till nåder. 

Nu lyssnade vi till Kamala H:s tal som handlade om just detta. Och vi säger bara: vilket fantastiskt tal! Vilket tal! (Som hölls innan de två demokraterna återfick sina platser).

Dagens fönster ...

... fångades utanför en butik i Gdansk. 

Utryckningsfordon, alltså. 

Och plötsligt minns jag detta och när jag ser filmen, börjar jag nästan att gråta. 

För att inte tala om detta. 

Oj, oj, oj. 

    Tidig morgon i april ...

Kryper man ner under täcket klockan nio på kvällen, då kan man vakna sju timmar senare och känna sig hur pigg som helst. Låg kvar - med Harry intill mig - och lyssnade till Europapodden, där vårt lands ordförandeskap i EU diskuterades (inte alltid till vår fördel). Fann det synnerligen intressant och alldeles ovanligt pratglad var SR:s EU-kommentator Susanne Palme. 

Klev - till pv:s förvåning - upp klockan 06.00 .., han var då redo att cykla till jobbet. Två timmar senare var jag förstås inte alls lika alert ., kröp då ihop nära Harry på soffan och tittade förstrött på Nyhetsmorgon.

Så har fåglarna fått mat och efteråt passade jag på att ta en bild mot norr och solljuset på det enorma ladutaket med alla solcellerna, vilka nog får träda i tjänst idag. Det tycks bli en riktigt fin dag! (Även våra solfångare är nu igång, men dessa producerar ingen energi, enbart varmt vatten).

Man kan glädjas åt annat än att solen visar sig .., ja, idag kommer nämligen Eva från Tyresö och hennes halvlånge make körandes ner till landet Halland. Såå roligt! Eva har haft en tuff vinter med många sjukhusbesök och inläggningar, men nu hoppas jag att hon får känna sig pigg och någorlunda kry.

Innan  jag stänger ner .., kan jag tipsa om en sida som nästan påminner om Hänt i Veckan, nämligen den här - Släktingar-bloggen -. Här kan man få veta (om man nu är intresserad och ja, det var jag ...) hur så kallade kändisars släktskap bakåt i tiden ser ut. (Kom till den sidan när jag googlade på Susanne Palme).

Förra fredagens Nutidsquiz i DN ...

Då var vi Gdansk och det ska jag villigt erkänna, att den veckan blev det inte mycket tittat på nyheter, men det ska jag inte skylla på, för ibland kan det gå hur bra som helst - detta till trots -! 

Mitt resultat blev ynka 6 rätt, pv hade 9. 

Den här veckan har jag absolut inget att skylla på. Bara att hänga med!