Lite annorlunda ... 

Kyrkogården i Morup .., å, den var så fin. Morup ligger ju inte långt från Falkenberg, bara mer inåt landet och på var och varannan gravsten visar sig lantbrukare vara den vanligaste titeln. 

I Ystad var det olika grader av militär rang, apotekare, handlare, skådespelare, ja, inte så många med "arbetaryrken". 

På kyrkogårdar i Bohuslän vimlar det av sjömän och har en död kvinna alls någon titel, så är det lärarinna eller barnmorska. Ibland någon sjuksköterska. Detta gäller generellt, inte bara i Bohuslän.

Tänk, vad gravstenar kan berätta om livet där och då. Som här på bilden ., Frans August Löndahl som blev 51 år gammal. Vet ni hur många barn han och hustrun Hedvig begåvades med?  Jo, fjorton!! Födda 1864, 1865, 1866, 1868, 1869, 1870, 1871, 1873, 1874, 1876, 1877, 1880, 1883 och 1884. Hans hustru Hedvig måtte ju ha varit gravid i princip nästan hela tiden från och med 21 års ålder.

Själv uppnådde hon en ålder av 65 år. Det är ju ändå otroligt.

Av barnen blev Sofia Cecilia bara 6 år .., Tibertius blev 1 år .., Knut Robert Gerhard född och död samma år 1877, men övriga fick förhållandevis långa liv.

       En underlig natt, men hörvärd ....

Bilden från en bok med text och illustrationer av Lena Larsson. 

Natten mot söndag blir en nästan sömnlös historia. För att inte nöta ut lakanet när jag snurrar runt, runt, lyssnar jag till olika avsnitt av Söndagsintervjun i P1. Intervjuare är Martin Wicklin. (Och ja, jag inser att det är precis vad man  i n t e  ska göra, man ska ha lugn och ro und so weiter ...). 

Först ut är den kända Dominika Peczynski - före detta medlem i Army of Lovers, numera kanske lika känd som maka/sambo till före detta finansminisistern Anders Borg. Det blev ett underligt program. Jag tänkte mellan varven att snart går hon sönder .., hon lät så otroligt nervig, eller rädd att inte vara till lags. Och samtidigt är det ju det hon inte  v i l l  vara, till lags .., "som alla andra". Lyssnade till hela programmet, men kände mig mest ..., förundrad, efteråt. 

Därefter tog jag mig an intervjun med spaningsledaren inom Sthlms-polisen, Mats Lindström. Det blev av naturliga skäl ett helt annat program. Fantastiskt intressant och vilken människa! 

Men nu var jag väl ändå trött? Icke! Jaha, då tog jag nästa, det var intervjun med skådespelaren Tomas von Brömssen. Ja, men det var ju helt otroligt .., nu blev det ytterligare någonting helt annat! Denna underbare man fyller åttio år den åttonde maj och det blev en tillbakablick från uppväxten i ett arbetarkvarter i Göteborg .., om skolgången i Östra Real bland elever från helt annan uppväxtmiljö .., och det handlade om trångboddhet, om Albert & Herbert .., om den enorma  populariteten i Norge .., och mycket annat. Efteråt var jag så rörd inombords. 

Vid det här laget hade Harry krupit upp närmare matte (vilket inte händer ofta) och han torde väl vara landets mest allmänbildade hund vad gäller radioprogram som han tvingats lyssna till ..., men nu snarkade han gott. Det gjorde inte hans matte. 

Sist ut blev intervjun med Thomas Hammarberg - den förre riksdagsledamoten (s), diplomaten .., ja, han har varit utrikeskommentator för såväl Expressen som Dagens Eko, samt ordförande för den svenska sektionen av Amnesty. Då började jag äntligen att bli lite sömnig och hann faktiskt inte lyssna klart; det ska jag göra idag. Nå, jag hann i alla fall ta del av när han berättade om mötet med Putin - vilket var intressant -.  Att denne Thomas H var född i Ångermanland, det hade jag ingen aning om.

Ett annat avsnitt som jag tänker lyssna till, är detta. 

Otroligt nog känner jag mig tämligen pigg just nu, när klockan närmar sig tolv. Om tre timmar ger sig pv av till Morup för konserten i kyrkan och dit får jag - några timmar senare - sällskap av med Eva och den halvlånge. 

    Dagens fönster ...

   Ett tredje fönsterbidrag från herrn i Arvidsjaur, det kommer här. Ovanligt med såå långa fönsterfoder, tror aldrig att jag sett den varianten tidigare.

    Tack Guy!

       Lördag i landet Halland ...

En gammal bild, men den togs det här datumet, men för nio år sedan. Det var då jag hade fått min nya vänstra knäled och vyn är från salsfönstret på Halmstad sjukhus. Så pigg jag var! Väl på salen hade jag slumrat till .., och när jag vaknade satt chefens fru Bodil vid sidan av sängen. Inte ett ord hade hon sagt .,. bara satt där och väntade på att jag skulle vakna. Jag glömmer det aldrig. Så omtänksamt.

Det har varit en fin dag idag. Som vanligt när det blir vår eller sommar, är vi ute mest hela tiden. Går in för att ordna med kaffe eller göra lunch, men snabbt ut igen. Rengör det stora betongfatet som används som såväl fågelbad som vatten att dricka för småfåglarna. Några små dun simmar omkring i vattnet. 

Vattnar även i rabatten. Upptäcker att nu har alla tre klematis börjat växa. Först ut var den närmast ytterdörren (rejält först!), därefter kom den intill och nu - idag - den som blir störst av dem alla, kom nummer tre. Härligt!

Pv har - tillsammans med två andra män och den enes son - röjt i omgivningarna, ja, det som faller under Vägföreningens ansvar. Inte många veckor kvar nu som ordförande och oj, så lättad han ska vara när detta är över. (Men nu har han blivit vald till Kammarkörens kassör ....).

Ja, så här såg det ut när jag vaknade och Bodil satt där vid sjukhussängen. Tänk, att man så många år efteråt kan bli så varm i hjärtat bara vid tanken på det hela. 

Nu blir det till att titta på hockey. Första matchen av sju mellan Skellefteå AIK och Växjö Lakers. 

Och om några timmar middag hos vännerna i Haverdal. 

Solen strålar ännu!

Tillökning ...

Letar nånting annat och finner en så fin film. 

Sju minuter kort eller lång - välj själv -, från den 15:e april 2014.

Fint filmad av Patrik Karlsson. 

Huvudpersoner är pv:s brorsdotter Kajsa och hennes man Emil och några andra finingar.

Dagens fönster ....

Faktiskt hur många som helst nästan och alla fångades i den park som låg bara några minuters gångväg från hotell Celestiné i Gdansk. 

Lägg märke till hur många bänkar det finns att sitta på! Vi hade med oss termos och mackor och satt där och hade det som allra bäst.

Längst till höger på bilden - men utom synhåll - ligger en liten närbutik där vi kom att handla ett par gånger.

  En alldeles underbar dokumentär ...

Tanken var att jag ikväll skulle titta på den film/dokumentär som mossfolk berättat om i ett tidigare inlägg. Så jag skuttade iväg till SVT-play och intill "hennes" film, fanns en annan som såg så intressant ut. Den valde jag. 

Nu har vi suttit här - pv och jag själv - och fascinerats över dessa ungdomar vars tillvaro mest går ut på att närapå plugga livet av sig .., och som tyngs av föräldrars (ofta mammors) skyhöga förväntningar, ty det enda som räknas är att komma in på ett berömt universitet. 

Följande står att läsa i programförklaringen: "Lowell High School är en av toppskolorna i San Francisco och eleverna på skolan ställer omänskligt höga krav på sig själv och sina resultat. De drömmer om att komma in på något av de mest eftersökta universiteten i USA - Harvard eller Stanford. Men det är inte bara betygen som avgör vilket universitet man blir antagen till. Under ett års tid får vi följa några av dessa elever som porträtteras med både värme och humor. En film från 2020 av Debbie Lum. Originalets titel: Try Harder!"

Detta är alltså Debbie Lum. 

Född 14:e mars 1969.

Vilken dokumentär! Så mycket värme .., så mycket oro .., så många känslor! 

Rekommenderas varmt!

Planer ....

Ja, planera liiiite kan man ju i alla fall göra. Planen är att - om det är någorlunda fint väder - ska jag i morgonbittida ge mig ut i ottan och slå mig ned i hästhagen och bara invänta dagsljuset. 

Det är ju där jag har sett en lurvig räv och det vore ju underbart om den kom förbi. 

Snart lär får och hästar ska anlända och förgylla våra dagar, men ännu är det tomt. Först ska väl väl stängslet åtgärdas .,. det har tagit en hel del stryk i vinter. 

Bilden visar pv som igårkväll röjde i slänten. Det har han gjort även nu ikväll och jag har burit och slängt allt riset i en jättehög, allt medan Harry suttit vid eken och spanat ner mot vägen. 

Kråkor kraxade .., fasantuppen med sina hönor krafsade efter frön .., och robotgräsklipparen gjorde årets debut.

 DN:s Nutidsquiz och så Ordquizet också ...

Ett eländes elände blev det den här gången. Den här gången  o c k s å. 

På Nutidsquizet hade jag 3 fel .., det var på Pengar, Flyget och Sporten. Jag tycker att det är underligt, att jag som är tämligen intresserad av idrott/sport öht, nästan aldrig får rätt på den frågan. 

(Pv hade 2 fel. Flyget och Pengar.)

Ordquizet tyckte jag var krångligt.  Där hade jag 8 av 12. Tre av orden hade jag aldrig hört talas om. Tror att pv hade 9 av 12. 

För övrigt har dagen varit trivsam, om än tämligen händelselös. Friherrinnan förgyllde en timma då hon - på väg hem från Specsavers i Falkenberg - tittade förbi. 

Hennes nya (men gamla) gröna Volvo visades upp och såg fin ut, men ack, vilket sjå hon hade att få in backen! Nåja, det är väl en vanesak. 

Vi satt i uterummet och drack kaffe och åt upp resterna av rabarberpajen och innan hon kom, ägnade jag mig åt att dra samman mindre träd och grenar/kvistar vilka föll till marken igår. 

Slänten är brant, så det gäller att stå stadigt och det är lätt att dråsa iväg.

Funderade allvarligt på att ta motorsågen och kapa en liten ek som står bra till (för att bli kapad, alltså), så jag satte i motorsågsbatteriet som laddats under natten, men ångrade mig sedan. Nej, pv får först visa mig hur den fungerar, så kan jag nog såga av sånt som inte är så kraftigt. 

Att titta på Ambulansen eller det här programmet från Australien (112), ja, då ser man minsann vad som kan hända. I ett avsnitt hade en äldre man stått på en stege och skulle då såga ner någon gren, men så ramlade han baklänges och motorsågen skar upp ett stort jack i hans panna och på huvudet! Hu, så hemskt. Nej, det vill jag helst slippa.

   Dagens fönster ....

Sex fönster i ett svep, nej, tio blir det inalles .., fångade av madamen som bor i Porto, men som för en tid sedan befann sig på hemmaplan - i Skåne -. (Hemma kan som bekant vara ett svävande begrepp .., för mig är Malå och Ystad lika mycket hemma som Stensjö). 

Huset med sina fönster finns i Dalby. 

Längst uppe på taket anar jag texten Ludenborg. Igår förlade jag (eller tappade bort) mina läsglasögon och hur jag än bär mig åt och håller skärmen nära mig, så tycker jag att det står just Ludenborg. Ett ovanligt namn, eller ...? 

Och tack till den flinka annannan som hade håven redo!

Ingen ambulans .., en massa tid över!

En underlig dag. På morgonen regn ., därefter  gråmulet och lite blåsigt och senare - på eftermiddagen - kommer solen och visar sig!

Pv röjer i slänten. Några inte alltför åldriga ekar får falla till marken, likaså ett körsbärsträd som är helt murket invärtes och jag tror mig minnas att en asp också fick tacka för sig. 

Men fler träd ska tas ner. Såna där träd som mer är som rangliga tonåringar .., mer som slanor bara. 

Nere vid vägen står dessutom en gammal björk som nog sett sina bästa dagar; det är i alla fall vad pv menar. Den kommer nog också att fällas i vår.

Inte mycket har blivit gjort idag. Har skrivit ett brev till vännen i Falun .., tagit några rundor med Harry ..., lagat min egen lunch och haft det allmänt skönt.

Bilden visar stenmuren mellan vårt hus och det som vi alltid kallar "Ingers hus". Såväl Inger som hennes man är nu döda och det hela är sålt till en familj som mesta delen av tiden bor och arbetar i Bryssel och även i någon arabstat, oklart vilken. Är inte växten en näva? Såna vimlar det av i vår rabatt; det är jag som är skyldig till detta och de sprider sig likt ogräs.

Och när inte brittiska Ambulansen längre visas, blir det tid över. Två timmar senare brukade det vara ett liknande program från Australien (men lite mera trafikolyckor och allvarliga sjukdomsfall), men inte ens det hittar jag längre och kanske är det lika så bra. Ska köra till biblioteket i morgon och låna flera böcker. Läser just nu en  bok skriven av Jörn Donners son Otto Gabrielsson. "Vildhavre" är titeln. Egentligen har jag lite svårt för såna här "uppgörelse-böcker"" och det är väl den känslan jag har nu också. Nu hoppas jag i stället på en riktigt bra deckare.

Over and out!

Vart tog hon vägen ...?

Mer än en gång har pv och jag själv funderat över varför man - i alla fall ytterst sällan - hör något om Kamala Harris, Biden´s vicepresident. 

I USA-podden igår nämndes hennes namn och en del av hennes tal som handlade om  Tenessee och de två demokratiska politikerna vilka protesterat mot vapenlagarna och helt sonika blev avstängda, men senare togs till nåder. 

Nu lyssnade vi till Kamala H:s tal som handlade om just detta. Och vi säger bara: vilket fantastiskt tal! Vilket tal! (Som hölls innan de två demokraterna återfick sina platser).

Dagens fönster ...

... fångades utanför en butik i Gdansk. 

Utryckningsfordon, alltså. 

Och plötsligt minns jag detta och när jag ser filmen, börjar jag nästan att gråta. 

För att inte tala om detta. 

Oj, oj, oj. 

    Tidig morgon i april ...

Kryper man ner under täcket klockan nio på kvällen, då kan man vakna sju timmar senare och känna sig hur pigg som helst. Låg kvar - med Harry intill mig - och lyssnade till Europapodden, där vårt lands ordförandeskap i EU diskuterades (inte alltid till vår fördel). Fann det synnerligen intressant och alldeles ovanligt pratglad var SR:s EU-kommentator Susanne Palme. 

Klev - till pv:s förvåning - upp klockan 06.00 .., han var då redo att cykla till jobbet. Två timmar senare var jag förstås inte alls lika alert ., kröp då ihop nära Harry på soffan och tittade förstrött på Nyhetsmorgon.

Så har fåglarna fått mat och efteråt passade jag på att ta en bild mot norr och solljuset på det enorma ladutaket med alla solcellerna, vilka nog får träda i tjänst idag. Det tycks bli en riktigt fin dag! (Även våra solfångare är nu igång, men dessa producerar ingen energi, enbart varmt vatten).

Man kan glädjas åt annat än att solen visar sig .., ja, idag kommer nämligen Eva från Tyresö och hennes halvlånge make körandes ner till landet Halland. Såå roligt! Eva har haft en tuff vinter med många sjukhusbesök och inläggningar, men nu hoppas jag att hon får känna sig pigg och någorlunda kry.

Innan  jag stänger ner .., kan jag tipsa om en sida som nästan påminner om Hänt i Veckan, nämligen den här - Släktingar-bloggen -. Här kan man få veta (om man nu är intresserad och ja, det var jag ...) hur så kallade kändisars släktskap bakåt i tiden ser ut. (Kom till den sidan när jag googlade på Susanne Palme).

Förra fredagens Nutidsquiz i DN ...

Då var vi Gdansk och det ska jag villigt erkänna, att den veckan blev det inte mycket tittat på nyheter, men det ska jag inte skylla på, för ibland kan det gå hur bra som helst - detta till trots -! 

Mitt resultat blev ynka 6 rätt, pv hade 9. 

Den här veckan har jag absolut inget att skylla på. Bara att hänga med!

Dagens fönster ...

Måhända var det under någon promenad längs Skomakaregatan i Arvidsjaur, som Guy kom ihåg det här med att fånga ett fönster? 

Från Malå till Arvidsjaur är det kanske 8 mil och sommaren 1968 tillbringade jag några sommarveckor just där, då jag var dagmamma till min systerdotter Rita - då var hon 1.5 år -.

När min syster kom hem efter avslutat värv, promenerade jag ofta till familjen Sidén, eller egentligen till deras son Leif. Dom hade tidigare bott i Malå och jag fullkomligt ÄLSKADE tant Marianne - mamma till Leif och hans lillasyster Karin -. 

Det är underligt det där vilka minnen som slår rot i ens inre arkiv.  

När jag tänker på familjen Sidén - under tiden i Malå - minns jag ett dragspel som stod i deras vardagsrum .., jag minns också Vicks salva .., stövarvalpar .., och en Carl-Larsson-tavla ovanför kökssoffan.

Dom där veckorna 1968 oroade jag mig alldeles omåttligt för en meteorit som eventuellt skulle slå ned på vår jord .., Igloo-apelsinglass (dubbelpinne) var min favorit och ibland spelade jag kort tillsammans med min kusin Carl-Gunnar (dom bodde också i Arvidsjaur, men skulle bara något år senare flytta till Mjölby i Småland) och glömde nästan bort dagbarnet. Tack och  lov att allt gick bra! 

Allt det kom jag ihåg tack vare det här fönstret.  

(Snygg skylt också, på husväggen).

Dagens fönster ...

.... fångades av madamen i Portugal, men under hennes vistelse hemma i Skåne. 

Tack annannan, du flinka fönsterfångerska!

I bokhandeln ......

På en liten bakgata i Gdansk råkade vi passera det som visade sig vara en pytteliten bokhandel. 

Jag trodde först att det var ett antikvariat, kanske för att skyltfönstret var så dammigt och eländigt.

Där inne i den trånga, lilla butiken satt en bister herre i vår ålder vid kassan och det var knappt att man kunde röra sig, så ont om utrymme var där. 

Längst inne i butiken fanns den här soffan .., som en liten myshörna för småttingar, kanske? 

U n d e r b a r t!

Och på barnbokshyllorna upptäckte jag - till min glädje - bekanta titlar. 

Det var Barnen i Bullerbyn, Alfons Åberg, Pettson och Findus fanns där också, och så den här boken längst ner till höger. Den fick komma med, enbart för titeln.

Varför blir man glad vid ett sånt här möte? Ja, kanske är det en slags stolthet över svenska författare .., att dom översatts och säljs i andra länder (vilket man förstås känner till, men ändå). 

Jag minns tydligt samma glädje när vi var i Berlin och där det vimlade av svensk litteratur, översatt till tyska. 

Det var Torgny Lindgren, Kerstin Ekman, Camilla Läckberg och många andra, vars namn jag just nu inte kommer ihåg. 

Här en länk som handlar om just detta .., svenska författares popularitet i Tyskland. Och här ännu en länk. 

Lyssnade i förrgår till Louise Epsteins egna podd "I hjärnan på Louise Epstein." Där vittnade hon om hur hon valde man .., att en av de viktigaste egenskaperna (när man lyssnade lät det som om det vore den absolut viktigaste) var att han skulle vara begåvad i matematik. Det visade sig han också vara; han hade högsta betyg i det ämnet på det naturvetenskapliga programmet. 

Jag funderade en hel del på just detta. Såväl mina barns pappa som pv är skärpta när det gäller just matte, men se inte var det den egenskapen som fick mig på fall. Vad tycker jag själv är väsentligt när det gäller ens partners egenskaper? Nej, det var helt andra saker.

Humor, förstås. Att man har ungefär samma humor. Omtänksamhet också. Och att dom har självdistans. Och ni som läser här ...? Berätta!

Dagens fönster ...

"Hej! 

Ett litet fönsterbidrag. Fönstret är fångat i ett av stadens hotell där vi var på utbildning häromdagen.  

Konferensrummet låg högst upp i huset, så när vi var klara tog jag trapporna ner. På så vis fick jag se det fina trapphuset med sina vackra fönster. 

Tänk, vad en liten utbildning också kan bjuda på. 

Hälsningar Turtlan."

//Tack! säger jag. Och vilket vansinnigt vackert trappräcke!

Glädje ... 

Någon överraskade sin lillasyster idag; hon som hade tävlat i dressyr någonstans i Botkyrka och var glad efteråt. 

Tänk, om man hade vetat att en syskonrelation kan bli sååå bra allt eftersom åren går. Det skiljer fyra år mellan dem och vid tioårsåldern och framåt var det mest tjafs, men sen vände allt. 

Hon som är äldst är numera systerns stora trygghet när det gäller sjukdom .., och en bättre faster än AP går väl inte att uppbringa.

Den äldsta tog bilden.

 Annandag påsk ...

Helt ärligt tycker jag  bäst om dagarna efteråt. 

Ni vet .., juldagen (när allt har lagt sig .., när man kan ta sig en skinkmacka och slippa tänka på julklappsinköp eller annat ...), eller nyårsdagen med konsert från Wien, särskilt om man hade tur och var ledig.

Och nu är det en sån där härlig dag igen. Och tänk .., inget schema har man att följa, bara göra det som känns bra. 

Vilken oändlig frihet!

Vi hade spontant besök av Sonja och hennes dotter Maria igår. De hade varit på Tylösands golfrestaurang och ätit påskbuffé och  var fullkomligt lyriska när de vittnade om allt det goda! Men oj, så "stapplig" Sonja var. Och tycktes så liten. Den 22:a maj fyller denna rara människa 90 år.

Vi har precis ätit frukost och då saknade jag verkligen den här underbart goda yoghurten, vilken jag kalasade på var morgon i Gdansk. 

Detta är den godaste yoghurt jag någonsin smakat!

Naturell .., och såååååå len! 

Inget särskilt på programmet idag. Solen strålar. Kan det vara möjligt att vi får två soldagar på raken?

För pv:s del stundar arbete i morgon. Igen. Den arma vikarien drabbades av akut svår sjukdom och ska opereras .., rektor Jenny ringde och undrade och han kunde bara inte säga nej; inte när det berodde på sjukdom. 

Nu får vi se hur länge vikariatet varar.

Annandagsfönstret ....

Så här skriver avsändaren som är annannan: 

"I Björka kyrka nära Vombsjön finns det här fönstret." 

Tack, så vackert .., i all sin enkelhet! säger jag. 

Här en 3 minuter lång eller kort film där man får veta lite mera om kyrkan.

Hon som har ett bra minne berättar ....

Så här skriver annannan, apropå dom här båda bilderna: (Elisabet skriver: den vänstra är alltså från en kyrkvägg i Sopot i Polen.)

"Det är intressant att konstatera att din bild i föregående inlägg är på en liknande stenvägg, en polsk sådan antar jag. Fast den polska väggen är byggd av mer nogsamt huggen sten. 

De skånska väggarna brukar se ut så här (E skriver: som den högra bilden här under), stenarna mer som de är. 

Och det slår mig nu att förklaringen kan vara var stenen kommer ifrån. De skånska har sannolikt helt enkelt hämtats upp ur åkerjorden, där inlandsisen lämnat dem. Plockade sten gjorde vi varje vår, så länge pappa odlade spannmål. Det är säkert detsamma på godsets ägor, där den här byggnaden ligger. (Undre bilden).  

De polska kommer ur ett stenbrott. Jag vet inte hur långt söderut i Europa som de moränhaltiga jordarna sträcker sig. I Skåne är de fortfarande dominerande, men någonstans på kontinenten upphör de. 

Där behöver inte plogarna ha stenutlösningsmekanism, som de måste ha i Sverige. 

Lärde jag mig en gång för 30 år sedan av en teknikinriktad bordskavaljer på en fest på lantbruksuniversitetet."

//Tack som delade med dig av detta annannan, hälsar Elisabet. (Men ..., hjälp, så tunga dom skånska stenarna måtte ha varit att få på plats!)

Ecke hade n ä s t a n  rätt ...!

Igår, det var på eftermiddagen, upptäckte jag Ecke och Britt som strävade uppför Kilimanjaro-backen och Harry blev så glad och sprang och mötte dem! 

"Men så roligt, välkomna, vill ni ha nygräddade våfflor?" frågade jag. 

Vi satt ute vid eken och det var varmt och skönt och Ecke sa att han mådde förhållandevis bra efter operationen (han hade det som mest kunde liknas vid tarmvred), men lite trött såg han ut att vara. 

Någon timme blev vi sittande där ute och Ecke sa att kring den 9:e april brukar sädesärlan komma till Stensjö. 

Och kan man tänka sig, för några timmar sedan satt jag ute på stentrappan och njöt av morgonsol och skön luft och då - helt plötsligt - såg jag den: SÄDESÄRLAN! 

Jo, den kom struttande på gräsmattan och jag blev så innerligt glad! (Obs. Det är INTE jag som tecknat glaset och blommorna, jag bara färglade dem. Illustratören till kalendern heter Henning Trollbäck).

Pv har givit sig av till Glommen för att pyssla med båten och jag tänker göra mig lunch, men innan dess vill jag svara på föregående inläggs kommentarer, men jag gör det här. Så till Bert Bodin, mossfolk,  Gunnel, Tony och Babsan: Ni har helt rätt, det blev några icke-stressiga dagar och jag vet precis varför det kändes så bra. 

Jo, vi vågade dela på oss. Vi gjorde likadant under ett besök i London, då pv ville besöka ett krigsmuseum och han hade nog lätt kunnat gå där hela dagen, men jag kände direkt att näää, det ville jag inte. I stället satt jag ute och tittade på människor vilka strosade omkring i en närliggande park.

Samma sak nu och det kändes så härligt! Faktiskt så befriande! Vi skippade alla "turist-måsten". Att under tre dagar härja runt på alla möjliga museum, ja, men jättebra för den som så önskar, men det får väl bli någon annan gång, om vi hamnar där? Om vi nu vill? Inte var vi ute länge på kvällarna heller. 

Under vår resa till Skottland 2016, då hade jag planerat in alla boenden och det var väl i och för sig skönt, men det blev väldigt uppstyrt. Det här kändes bättre. Vi gjorde det vi hade lust med. Bestämde inget i förväg. Så var det.

Ps. Kan berätta att idag började nunneörten blomma! Jag har vattnat i alla rabatter, då det var sååå dammtorrt och nu ska det väl sätta sprätt på växtligheten. Ds. (Lökbilden från marknaden i Gdansk).

Och så ett påskfönster ....

... fångat av madamen från Porto, men som varit på besök i Skåne. 

(Och det var inte få fönster hon fångat, heller!)

Tack annannan!

 Påskaftonen 2023 ....

Hemma igen. Vilken härlig mini-resa det blev. Vi förlorade måndagen på grund av ändrade flygtider, men det gick ju bra ändå. 

Vad var bäst? 

För pv:s del var det besöket i muséet inte långt ifrån där vi bodde .., det som handlade om Andra Världskriget och kanske om Polens historia i just detta.  

Faktiskt var han nästan salig efteråt. Inte av glädje, men av fascination över hur intressant - och skrämmande - det var. 

Här en länk just dit.

För egen del är det alla möten med olika människor som etsat sig fast. 

Till exempel den där vänlige portieren som hela tiden blev nedtystad av sin chef - han som prompt skulle tala om för oss vad vi MÅSTE se .., men också Nathalia, 21 år - även hon portier - och sååå vänlig och rar! Eller den tredje portieren, han som läste en bok på SVENSKA som handlade om Erik den XIV:e ..., eller frukostpersonalen ..., eller servitören på restaurang Euro .., eller de tre männen från Stockholm som också besökte samma restaurang och satt och diskuterade olika ämnen och efteråt tackade jag dem och sa att det var som att lyssna till Studio 1 i P1. Det handlade om muslimska kvinnor, sharialagar, Indien, flyttningen av hus i Kiruna, utvinning av kobolt .., energiförsörjning och annat. En av de tre männen hade ofta en avvikande uppfattning och då var det ju ännu mer intressant att höra på deras prat. 

Bäst var också besöket på långfredagens marknad, bara några minuters promenad från hotellet. 

Så många stånd med vackert exponerade varor och där var äldre och yngre (mest äldre kvinnor) som handlade och jag hade kunnat bli där hur länge som helst. 

De här stånden stod utomhus, men så fanns en saluhall alldeles intill och där var köerna långa till de olika köttdiskarna och jag tänkte att där inne kan det inte ha varit lätt att vara vegan eller vegetarian. 

De två tågresorna till Gdynia och Sopot, var också något som jag tyckte så mycket om. 

Att åka tåg innebär ju att man ser så mycket "vid-sidan-on". 

Tack livet, vill jag säga. Tack som gav mig möjlighet att uppleva allt detta. (Och klockringningen från kyrkan alldeles intill vårt hotell, inte att förglömma!). Och den ljuvliga frukosten. Det också. Och tack till Pv som är ett sånt bra ressällskap.

Kväller i rum 406 ...

Idag blev en bättre dag. Vi promenerade till köpcentrat som heter Forum (lätt att komma ihåg, så hette biografen i Malå) och sedan är det inte långt till järnvägsstationen. 

Den här gången blev Gdynia målet. Nej, det blev inget direkt mål .., då ingen av stationerna där tåget stannade lockade det minsta. 

Men det gjorde ju inget, vi tänkte att då tar vi samma tåg tillbaka (biljetten räcker i tre timmar). 

Det gjorde den INTE. En barsk tågvärdinna förklarade att det gäller bara om man åker åt ett håll. Jaha, ja. 

Vi inväntade ett återvändande tåg och hoppade av i Sopot, där vi var igår. Och apropå "hoppa av", så kan jag meddela att glappet mellan den öppnade tågdörren och perrongen känns som en ravin! Jag undrar hur många människor som ramlar ner mellan tåg och perrong? Och fullkomligt livsfarligt måste det vara om någon är rejält vimmelkantig eller handikappad. Själv tar jag liksom  s - a - t - s  för att komma levande på perrongen.

Såklart hade pv tagit med sig termos plus pulverkaffe och chokladkexen. Ja, man får ju inte missa 11-kaffet, även om man sitter på ett tåg i Polen. 

En luggsliten tiggare kom förbi och ville få ett kex och det fick han förstås. 

Strosade sedan omkring i Sopot .., jag längtade efter lunch (det gör aldrig pv) och vi slank in på något som såg oerhört enkelt ut,  med en slags delikatessdisk fylld med  byttor där jag knappt visste vad nånting var. 

På alla skyltar var det bara låååånga ord och mest konsonanter. 

Nå, det blev kokt kyckling med  likaledes kokt potatis .., samt rårivna rotfrukter till - allt så gott, allt under uppsyn av den icke-hungrige-sambon.

Pv skulle lätt kunna vara utan mat hela dagen, möjligen om han får i sig kakor eller något wienerbröd. 

För mig är det helt omöjligt. Får jag inte mat mitt på dagen, blir jag darrig. 

Så tog vi tåget tillbaka till Gdansk ., känner oss numera hemma och hittar riktigt bra (i alla fall pv) och vi har pratat länge med mannen i receptionen som kunde det mesta om Erik den XIV:e och ikväll blev det surr om olika språkgrupper. 

"Varför blev du inte lärare ...?" frågade jag. 

Nej, det ville han inte .., förresten var han den tredje i släkten som arbetade inom hotellbranschen, men hans föräldrar hade däremot arbetat på sjön - mamman som steward på någon båt -.

Om han var lillebror, som jag trodde?

Nej då, han var äldst och hade bara en lillasyster. För mig själv gissade jag på hans ålder ..., ja, kanske 50? Nix. Han var född 1979, hade alltså lätt kunnat vara min son!

För övrigt? Ja, det blev middag på den indiska restaurangen Shanti med underbart god mat. Pv valde kyckling och jag lamm .., med citronris och naanbröd till. Trevlig personal också. Lagom starkt .., så där så det blev till att snyta sig, men ändå inte eldigt.

Från någon cd-spelare hördes härlig musik och till slut lämnade pv bordet och gick till disken och frågade vad detta nu var som spelades?

Jo, det var en samlingsskiva (eller skiva och skiva, men ni förstår ..) och detta finns på Spotify och Youtube under namnet "Whiskey blues". 

Nu är klockan halv sju. Polsk tv visar en mässa och detta är sista kvällen i Gdansk. Kanske någonsin. 

Det har varit en fin resa. Och pv är bästa reskompisen. Såå omtänksam.

 Och här kommer .....

... en Glad Påsk-hälsning till den som tittat in här!

Skärtorsdag .., Dagens Fönster och lite till.

Den här fiskpyntade husgaveln ligger inte långt från vårt hotell och vi passerar den ofta. 

Det är sannerligen inte den enda fasaden där utsmyckningen har med med fisk/fiske att göra och det kan man ju förstå, med tanke på läget vid havet. 

Igår bestämde vi oss för att ta tåget till Sopot, som ligger mellan Gdansk och Gdynia och någonstans läste jag att Sopot kunde vara Polens/Östersjöns Båstad. 

Det tog tid att hitta järnvägsstationen, men resten gick bra ...., billigt var det också. Själva tågresan tog kanske femton minuter och det blev en resa baklänges i tiden. 

På höger sida om tåget såg vi bostadsområden vilka påminde mig om Belgrad 1986 ..., stooora hyreshuskomplex .., ratigt och skräpigt ..., och JÄTTELIKA pipelines vilka löpte ovan jord och det är väl där den ryska gasen haft sin väg. Och vi såg något som liknade soptippar, men med gamla däck .., och där var hundar och ganska mycket nedklottrat. "Dead Putin!" läste jag på en husgavel. 

Ju närmare Sopot vi kom, desto finare blev omgivningarna. 

Och så framme. 

Vi tänkte oss till havet och stod villrådiga en stund .., det var lite mulet och svårt att veta vilket väderstreck vi skulle ta sikte på, men det gick bra. Är det någonting pv är suverän  på, så är det just sådant .., och ett enormt lokalsinne har han!

På toppen av en lång backe (ner mot havet) upptäckte vi en sååå vacker kyrka; inte häften så prålig som Mariakyrkan i Gdansk. 

Dörren var öppen .., där fanns såklart biktbås och en äldre dam satt på en av bänkarna. 

Och så här såg den ut från utsidan. Alldeles intill, i en pytteliten park, pågick vårstädning. 

Det förvånar oss hela tiden att så snart det krattas eller klipps ner buskar, så är där alltid tre, fyra, fem arbetare, alla iklädda gula reflexjackor och alla räfsor är orangefärgade. 

Av någon för mig outgrundlig anledning, kände jag mig så kraftlös igår. Kanske hade jag - som annars dricker mycket vatten - helt enkelt druckit för lite?

Såväl i Sopot (så många vackra hus vi såg, förresten!) som i Gdansk, finns det gott om bänkar att slå sig ned på och samma sak gäller offentliga toaletter. 

På de senare kostar det  4 zloty (ungefär en svensk tia) att gå in .., somliga är helt gratis. Alla - utan undantag - har varit sååå fräscha och fina! 

Den här skylten satt på en vanlig port till ett hus och när man öppnade dörren, så - i ett litet bås - satt en äldre dam och virkade och tog betalt för besöket. 

Samma pris där. 

Värt att notera är att höjden på toalettstolarna är av dagismodell .., man kommer väldigt nära golvet.

Åter till Sopot. 

Då blev det promenad till Europas längsta träbrygga (511 meter lång om jag minns rätt) och längst där ute förevigade jag gästhamnen. 

"Där kanske vi kan ligga om vi kommer hit med båten ...", sa pv. 

Medan jag skrivit detta har pv varit ute på egen-promenad ut till en ö där det byggs för fullt. Nu har han kommit hem igen ("hem" - tänk, så snabbt ett hotellrum blir ens hem) och berättar om byggnadsarbetare som står på nionde eller tionde våningen, visserligen iförda hjälmar, men med en simpel träbräda som räcke - det var allt -. 

Inga särskilda planer för dagen, förutom att vi bokat bord på Shanti - en indisk restaurang -. Vi fick nådigast tid klockan 16.00. Ja, ja. Det går det med. 

Medaljutdelning till den som tagit sig ända till slutet av inlägget, blir någon gång i maj. 

Nu ska vi ut igen!

Spridda skurar från idag ... 

Så kan vi snart lägga dag 1 i Gdansk till handlingarna. 

Hela eftermiddagen strosade vi omkring lite planlöst .., tittade in i närbutiken och köpte pulverkaffe (pv hittade chokladfyllda kex till sig själv) .., jag besökte "Drogerian" och inhandlade en hårborste (min blev kvar i Bunkeflo) och vi tittade in i Mariakyrkan, som lär vara en av världens största tegelkyrkor. 

Tjugofem tusen besökare lär rymmas där inne samtidigt .

Kyrkan byggdes mellan åren 1342 - 1502 och där inne vandrade vi omkring ett bra tag. 

Det ska villigt erkännas att stora, pråliga kyrkor är inte något som väcker känslor hos mig, nej, det blir för mycket 

Mest fascinerad (förutom själva byggnadskonsten, förstås) var jag av de vackra golven .., alla stenplattor och minnesstenar ..., och hur fint ljuset kom in genom fönstren. 

Sånt här .. (del av en minnesplatta eller någon slags lock på en grav där under golvet) stod jag länge och tittade på. 

Där inne kom andra besökare och tände röda små värmeljus och stod där stilla en stund .., andra slog sig ned på någon bänk ..., ja, ungefär så. 

Vi pratade också om det här med hur olika man kan uppleva saker och ting. 

Pv tänkte på hur vacker akustiken skulle bli vid körsång .., jag föll pladask för en målning av en helt okänd konstnär .., ska försöka fånga den på bild vad det lider, 

Och pv har inga problem med det storslagna, medan jag själv föredrar små, enkla kyrkor. 

Men g o l v e n ....! Och hur lent och svalt det måste vara, detta att gå barfota på ett sånt golv, särskilt en het sommardag. 

Middag blev det på en restaurang med mest polska rätter på menyn. 

På valde stekt kyckling med tillbehör, för min del blev det fisksoppa. 

Den såg inte särskilt läcker ut när servitören kom ut med tallriken, men hjälp, så god den var! 

På gatan - utanför restaurangen - stod en äldre, kortvuxen kvinna och sjöng likt en näktergal. Det var helt sanslöst vilken röst hon hade!! 

En av sångerna kände jag direkt igen - även om texten var på ett annat språk - det var ju "Ack, Värmeland du sköna ...". 

Nu i sängen (två enkelsängar). Pv tittar på tv4:s nyheter från tidigare ikväll .., just nu handlar det om Donald Trump. 

Inga bestämda planer inför morgondagen. Det får bli som det blir.

 Gdansk, tisdag vid lunchtid. 

Sitter på en bänk här vid floden (vattnet är grönbrunt) och tittar på när människor passerar. 

Det är soligt, men kallt i vinden. Många har mössor, halsdukar och stickevantar. 

Lämnade av pv vid museet  som handlar om Andra världskriget, men jag valde att avstå. Har i stället strosat omkring och fångat vardagsbilder .., tittat på sjöfåglar .., njutit av solsken .., lyssnat till danska, tyska, norska och svenska - förbipasserande-prat - fragment av meningar. 

Hotellet där vi bor är 3-stjärnigt men sååå fint! Rummet är stort och har två stora fönster .., och frånsett en smutsig heltäckningsmatta så är det jättebra! Tv :n visar endast polska kanaler, men det spelar ju ingen roll när man har mobilen med.

Här är gatan där vi bor. Lugnt och fridfullt, trots av befinner oss mitt i centrum.  

Ungefär så.

Måndag, avresekväll ....

Detta blev ännu en sån helt ljuvlig dag. Varmt oh skönt .., vi tog den allra minste på promenad ner till havet (man kommer inte ända fram, men ändå) och jag såg vårens första sädesärlor och ja, ni förstår. 

Rosenribsen blommade .., scilla och påskliljor och hos sonen med familj är det dags att sätta fart på robotgräsklipparen. 

Nu har vi ätit middag  - en jättegod paj med sallad - och ska om någon halvtimme få skjuts till Hyllie och därefter raka spåret med tåg till Kastrup. 

Det är perfekt. Man kliver av tåget och tar rulltrappan upp, så är det bara att trava iväg till säkerhetskontrollen. 

Ha det så gott! Vid halv ett natten mot idag, blir det väl till att krypa till kojs. 

Ajöken, sa fröken.

   Måndagsfönstret ....

Ännu ett fönsterbidrag från Guy i Arvidsjaur! 

Tack snälla! säger jag.

 Söndag i Skåne. 

Och pv satte farthållaren på 92 km/timmen när vi åkte hemifrån och det tog oss nästan exakt två timmar att köra de arton milen hit till Bunkeflostrand. 

Har aldrig sett så mycket vatten vid sidan av vägen .., vilket säger en hel del om hur mycket regn det har kommit! 

Stora fält var fyllda med gäss .., åkrarna gröna och himlen knallblå. 

Det blev till att köra direkt till kalaset, det som hölls på en stor lekplats inte långt från havet. Fem plusgrader och ljuvligt i lä.

Där fanns två grillplatser, vindskydd, en offentlig och superfräsch toalett, gungor, klätterställning och en jättelik boulebana.

Maja och Anders hade dukat upp med två tårtor och allehanda kakor och Festisar och det var kaffe i termos  och Fiskedamm, där fyraåringens pappa hade ritat figurerna och jag kände genast igen hans sätt att teckna! 

Roligt att träffa mellandottern/barnet som inte längre är något barn, utan fyller 47 år i maj. Och så var där ju 4-åringens morfar och mormor.., och farfar och Karin kom från Bjäresjö och det visade sig att Lykke inte var i löpen, så Harry fick följa med dem hem igen, när kalaset var tillända.

Då hade det innan dess grillats korv och kamraterna hade fått testa alla presenterna och det jagades efter varandra och var på det hela taget full fart.

Väldigt trevligt var det! 

Väl hemkomna igen har vi lekt med den som i morgon fyller 8 månader och är go som gull. Inget i världen är så roligt som att gömma sig i en koja  - och vi har nu fått ta en filt och hålla  ovanför oss och oj, så spännande  det är!! 

I morgon är det måndag. Pv ska hämta Elliot från förskolan .., vi ska gå på långpromenad om det är fint väder och båda  föräldrarna är fria, så det blir trevligt. 

Nu mot sängen!