I bokhandeln ......
.jpg)
På en liten bakgata i Gdansk råkade vi passera det som visade sig vara en pytteliten bokhandel.
Jag trodde först att det var ett antikvariat, kanske för att skyltfönstret var så dammigt och eländigt.
Där inne i den trånga, lilla butiken satt en bister herre i vår ålder vid kassan och det var knappt att man kunde röra sig, så ont om utrymme var där.
Längst inne i butiken fanns den här soffan .., som en liten myshörna för småttingar, kanske?
U n d e r b a r t!
%20(2).png)
Och på barnbokshyllorna upptäckte jag - till min glädje - bekanta titlar.
Det var Barnen i Bullerbyn, Alfons Åberg, Pettson och Findus fanns där också, och så den här boken längst ner till höger. Den fick komma med, enbart för titeln.
Varför blir man glad vid ett sånt här möte? Ja, kanske är det en slags stolthet över svenska författare .., att dom översatts och säljs i andra länder (vilket man förstås känner till, men ändå).
Jag minns tydligt samma glädje när vi var i Berlin och där det vimlade av svensk litteratur, översatt till tyska.
Det var Torgny Lindgren, Kerstin Ekman, Camilla Läckberg och många andra, vars namn jag just nu inte kommer ihåg.
Här en länk som handlar om just detta .., svenska författares popularitet i Tyskland. Och här ännu en länk.
Lyssnade i förrgår till Louise Epsteins egna podd "I hjärnan på Louise Epstein." Där vittnade hon om hur hon valde man .., att en av de viktigaste egenskaperna (när man lyssnade lät det som om det vore den absolut viktigaste) var att han skulle vara begåvad i matematik. Det visade sig han också vara; han hade högsta betyg i det ämnet på det naturvetenskapliga programmet.
Jag funderade en hel del på just detta. Såväl mina barns pappa som pv är skärpta när det gäller just matte, men se inte var det den egenskapen som fick mig på fall. Vad tycker jag själv är väsentligt när det gäller ens partners egenskaper? Nej, det var helt andra saker.
Humor, förstås. Att man har ungefär samma humor. Omtänksamhet också. Och att dom har självdistans. Och ni som läser här ...? Berätta!
16 kommentarer:
Absolut humor!
Men det viktigaste för mig var att vara i i jämlikt förhållande. Inte vara projektledare eller att ha "vård av frisk man i hemmet".
Sen var ju den brinnande förälskelsen en bidragande orsak till att det blev vi :)
Ja, matte är det då inte tal om från min sida. Så det är inte det som gjort att jag blivit vald.
;-)
Så intressant med detta med matematik.
Jag har/hade samma kriterier som du uppger. Humor, självdistans, någorlunda lika värdegrund, omtänksamhet.
Nu har jag inte orkat leta och investera i de män jag mött efter min skilsmässa, som var 1990. Har haft ett par längre relationer, men till syvende och sist har jag inte tyckt de varit mödan värda.
> 30 år av ensamboende. Njuter av att slippa kompromissa, irritera mig, och känna mig stressad över att vara nån annan till lags.
Nu kommer säkerligen någon att anse att jag har en massa bedrägliga försvarsmekanismer som hindrar mig ifrån att leva i "lycklig tvåsamhet", och kanske t o m tycka lite synd om mig.
Och vem vet? så kan det kanske vara? Men det viktiga är att jag uppl ever mig ha ett bra liv. Njuter av barn, barnbarn, vänner och ibland en speciell vän.
Lite förvånande(för mig) att din fråga Elisabet, genererade denna utläggning om delar av mitt liv.
Typiskt sådant som jag också hade tyckt varit kul -barnböcker på olika språk!
Jag har ibland funderat på vad det egentligen var jag föll för hos maken. Det var ju absolut ingen kärlek vid första ögonkastet. Hunden (Lurvig) valde honom långt innan jag blev det minsta intresserad.
Kanske var det till slut att jag verkligen kunde vara mig själv med honom (det låter ju verkligen inte romantiskt).
Christel: Tack som berättade!
Bert Bodin: jaså, jag trodde att det var din starka sida, eller i alla fall en av dem! Men d u kanske valde utifrån mattekunskapern ,-).
Bettan: det kanske någon kan komma att tänka, men jag förstår precis vad du menar! Innan jag träffade pv, lade jag ner allt det här med dejtingsidor och tänkte att jag har ett bra liv som jag har det. Kände mig så stark. Nej, jag tror inte alls att det är någon "försvarsmekanism" och långt ifrån alla är så lyckliga som man kan inbilla sig!
mossfolk: Å, vilken viktig egenskap/känsla du tar upp, det här att man kan vara sig själv! Den glömde jag att ta upp. Jag är inte heller någon superromantiker och beundrar pv som står ut .., han är desto mera av den sorten ,-). Jag gullar nog mer med harry ..., fy på mig!
Tack till er alla .., Christel, Bettan, Bert och mossfolk!
Inte hade jag en aning om att min blivande make skulle bli ekonom … men det har varit himla bra med nån som sköter allt med siffror, utom matinköpen.
Men han var så himla söt och gullig och rar med sina ljusa lockar … så jag föll. Han är fortfarande rar och gullig, men söt? Hm … och lockar? Hm …
Tack för ett gott skratt och att du delade med dig! Jo, men han var ju verkligen stilig - du har ju visat bilder - och ni verkar komplettera varandra bra. Och en ekonom är nog bra att ha.
Anonym var Elisabet som skrev från mobilen och det var till dig, Bloggblad!
Ett absolut måste för mig är att ha samma värderingar i grund och botten. Humor absolut. Det är så härligt att skratta tillsammans. Sen att bli accepterad och duga som man är med fel och brister.
Håller med bettankax att det måste vara värt det. Annars är singellivet att föredra. Skulle aldrig välja tvåsamhet till varje pris. Levde själv ensam i ett antal år innan dansken kom in i mitt liv (igen). Det som aldrig blev något när vi var tonåringar njuter vi av nu på ålderns höst.
Hedgrenskan
Jag hörde på den podden också. Lät lite tufft att hon valde honom enbart för mattekunskaperna men det var säkert inte enbart pga det. Intressant program oavsett.
Nu träffade h jag ag ju min M efter fyrtio år fyllda så det där med olika anlag hade ingen betydelse med tanke på ”eventuell avkomma”. Men det är svårt sätta fingret på ibland vad jag föll för. Att han är som han är. Inte så grabbig eller macho. Behaglig. Lugn. Smart. En balans till mig så ibland lite för lätt sticker iväg åt alla håll. Men jag vet att för min del var det lite av ett klick.
Ja matte klår han mig i. Likaså allt som har med teknik men i senare nutidsquiset i DN slog jag honom rejält. Hi hi! Men vi är nog ganska lika i någon slags smarthet men på olika sätt.
Kul läsa alla kommentarer som kommit in :-)
Hedgrenskan: någorlunda likadana värderingar, ja, absolut! Jag märker att efter femton år tillsammans, så närmar vi oss allt mer varandra, pv och jag själv. Tack till dig också, som delade med dig!
Turtlan: Ja, så intressant att läsa era kommentarer! Tack som delade med dig!
Skicka en kommentar