I landet Uppland ...

.... ägnar sig en pensionatsvärd åt att baka semlor och valnötsbröd, fast i omvänd ordning.


På kylskåpsdörren. En bild av en liten tandlös Emma.

Och bloggmadamen telefonpratar med en skolkamrat från Förr-i-Tiden och den kamraten är en sån där som man kan inte-ha-pratat-med under minst fem år och sedan är det bara att ta upp tråden och allt flyter på.

Det bestäms att skolkamraten ska komma hit på måndageftermiddag och äta palt.

Skolkamraten är yngst i en stor syskonskara och då menar jag verkligen "en s t o r".

I skolan var hon skärpt och hade, om hon bara hade haft energi och lust, kunnat läsa till nästan vad som helst.

Hon hamnade inom Postverket och kom att älska sitt yrke.

"Men tänk .., du hade ju kunnat bli ....",säger jag en gång när vi pratar om arbeten.

Då blir kamraten rent upprörd.

"Vad då hade kunnat bli ..? Tror du att man blir lyckligare i livet bara för att man har en akademisk examen ..? Inbillar du dig att högre studier per automatik skänker tillfredsställelse? Nädu, Elisabet .., jag har verkligen ä l s k a t mitt arbete och vet du, när jag håller ett kuvert i handen med en handskriven adress på ..., då blir jag nästan svimfärdig av glädje .., jag har aldrig kunnat ha ett mer trivsamt arbete!" säger hon bestämt.

Kamraten.