lördag 3 januari 2009

I landet Uppland ...



.... ägnar sig en pensionatsvärd åt att baka semlor och valnötsbröd, fast i omvänd ordning.


På kylskåpsdörren. En bild av en liten tandlös Emma.

Och bloggmadamen telefonpratar med en skolkamrat från Förr-i-Tiden och den kamraten är en sån där som man kan inte-ha-pratat-med under minst fem år och sedan är det bara att ta upp tråden och allt flyter på.

Det bestäms att skolkamraten ska komma hit på måndageftermiddag och äta palt.

Skolkamraten är yngst i en stor syskonskara och då menar jag verkligen "en s t o r".

I skolan var hon skärpt och hade, om hon bara hade haft energi och lust, kunnat läsa till nästan vad som helst.

Hon hamnade inom Postverket och kom att älska sitt yrke.

"Men tänk .., du hade ju kunnat bli ....",säger jag en gång när vi pratar om arbeten.

Då blir kamraten rent upprörd.

"Vad då hade kunnat bli ..? Tror du att man blir lyckligare i livet bara för att man har en akademisk examen ..? Inbillar du dig att högre studier per automatik skänker tillfredsställelse? Nädu, Elisabet .., jag har verkligen ä l s k a t mitt arbete och vet du, när jag håller ett kuvert i handen med en handskriven adress på ..., då blir jag nästan svimfärdig av glädje .., jag har aldrig kunnat ha ett mer trivsamt arbete!" säger hon bestämt.

Kamraten.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Semlor vid nyår...? Fy skäms, PV!
(Du ser att jag genast slår ner på det viktiga: Det som går att äta.)

Anonym sa...

Semlor börman starta med direkt efter jul,ja helst juldagen. Annars blir säsongen så kort.

PV

Anonym sa...

Hehe.

Tuvstarr sa...

Hmm, det ser läckert ut. Och bilden med Emma på, haha, bara härligt.
Ha det fortsatt så roligt tillsammans(...och många hälsningar till din skolkamrat från en tyska kollega.)

Evas blogg sa...

Håller fullständigt med PV!!!

cruella sa...

Semlor är gott, fast jag är traditionalist och väntar nog till i februari. Främst för att jag är JULMÄTT ett bra tag framöver.

Klart man inte blir lyckligare rent automatiskt av att studera - bara man avstått att utforska sin potential av "rätt" anledning, så att det inte bara blev... och sedan var det för sent. Eller upplevdes som för sent. Sådant gör mig deppig.