Varje kväll just som jag har krupit under täcket, skickar jag fem korta sms till fem olika kvinnor.
I sms:et skriver jag att det nu är kväll på livets savann och att elden är tänd och den som vill kan leta sig en plats nära eller en bit ifrån .., någon av oss får hålla vakt så att inte elden slocknar och så blir det som en alldeles riktig flock och det känns tryggt och bra.
Efter en stund kommer fem sms-svar.
"Jag har lagt mig en bit ifrån .., men jag hör er andra ..!" skriver den som inte vill ligga alldeles för nära.
Någon annan kommer eftersläntrande när vi andra redan har somnat.
Ja, ni kan inte i er vildaste fantasi ana hur inutivarmt och gott det blir med såna här små meddelanden.
Det finns säkert massor av människor som skulle säga att ..."men ååå, så fånigt .., vad då .., livets savann ...?", men det gör ingenting .., jag tycker ändå att det känns så bra.
Och ikväll när bloggmadamen är helt slut som artist och med nöd och näppe orkar plocka undan innan pensionatsvärden kommer, då skriver en av vännerna som ligger där på savannen att ..."lilla Lisabettan ..., ikväll tar jag vakthållningen ...".
Förstår ni?
För mig har fantasin nästan inga gränser alls.
Man kan blanda fantasi med verklighet och vem vet vad som är på riktigt?
Om vi är fem kvinnor som letar oss till elden på savannen och kryper ihop och håller vakt tillsammans .., fem kvinnor som kan lyssna till syrsorna och till vindbruset .., då är vi det.
Så enkelt är det.
En gång har till och med pensionatsvärden fått vara med.
Då var det han som fick ta eldvakten.
15 kommentarer:
Underbart. Jag kan faktiskt känna värmen från er eld ända hit till mig trots att jag är långt långt ute på savannen.
Jag ser att det lyser långt där borta och vinkar lite grand till er - kanske ser ni?
Det är lika ljuvligt skönt precis varenda kväll att veta att: jag är inte ensam, 4 andra vackra kvinnor gör mig sällskap...precis varenda natt. Kärlek är vad det är.
Jag tyckte nog att du hade en öppen invitation till flera för ett tag sen. Jag kröp då också intill - det var just ett sånt ögonblick i bloggvärlden där man behöver känna det GODA.
Tack för den stunden!
Åh så skönt att veta....att man inte är ensam där ute på savannen! Om jag irrar bort mig på stigarna så ska jag leta upp er eld. Sätta mig där under stjärnorna och känna er värme. Jag lovar att jag är bra på att hålla eldvakt.
Det är en väldigt mysig känsla, det där att veta att man inte är ensam, ändå.
Trösterikt. Tryggt. Och en väldig glädje.
Till er alla: ja, alla snälla som vill får krypa ihop nära eller en bit ifrån där vid elden!
Och tänk, att tankar kan hjälpa!
När jag är ensam här i Ystad och ligger under blommiga täcket, då tänker jag på alla som ligger intill och jag ser verkligen elden som glöder och hör småpratet och jag blundar och tänker att ... men ååå, vilken rikedom!
Och Mian, visst ser vi dig!
Monet: ja, det är som jag skrev där uppe, men jag har ju inte råd att sms:a till alla ..-)
Men det är VIKTIGT att veta att elden finns. Att man kan komma dit.
Att där finns värme och trygghet mitt i en kanske ibland orolig tillvaro.
Och att man blir emottagen med en massa värme.
Vilken underbar vana. Sååå varmt och skönt. Mmmmm...
Å så fint...
Som jag sagt tidigare, är jag lite rädd för eld, men kommer närmare och närmare.
Jag är ensam, fysiskt, ja psykiskt också.
Men tar gärna ett försiktigt steg fram emot elden i savannen.
ÄnglaTapas: ja, det känns så bra!
Marskatten: man behöver ju inte leva i ett förhållande för att mellan varven känna sig ensam ., det tror jag att många gör, egentligen.
Och då kan det vara skönt att veta att det FINNS en plats där man KAN slå läger .., nära eller en bit ifrån .., man gör som man vill.
Värmen finns där.
Du skriver så fint så det känns som en ära få läsa det! Jo exakt så tänkte jag när jag läst klart Ditt inlägg!
Ordet Savannen tycker jag är ett så vackert ord. Kan inte förklara varför jag gillar det ordet så men kanske genom min kärlek till öppna vidder?
Krya på Din hosta och självklart vill vi inte bli nersmittade inför Blåkullaresan nästa helg *L* Vila Du så flyttar vi!
Jag tänkte ansvara för att styra upp det hela så kan de andra kånka... ungefär så....
Kry på!
Låter härligt.
Nu kryper jag ner i min koj!
Gonatt på dig!
Det är just det..
Jag lever ju inte i ett förhållande.
Jag är ju ensam.
Min lilla flock på totalt 10 individer lever sitt eget liv, vid sidan om mitt och även om jag deltar ofta i den gemenskapen, så är jag ändå ensam.
Det är skillnad på ensamhet och ensamhet, om du förstår vad jag menar.
Och det tror jag du gör.
Jag vinkar till er, från savannen här uppe i norr.
Vilken underbar och varm beskrivning av elden, värmen och savannen.
Nära den värmen vill jag också vara..
"Livets savann" , "Inutivarm" vilka underbara ord. Jag blir alldeles mjuk inuti.
Dina ord gick rakt in i mitt hjärta. Tack för att du vill dela med dig av så härliga och fina, trösterika tankar.
Jag är egentligen inte ensam men på natten känns savannen väldigt ödslig.
Får jag krypa intill elden så vill jag gärna det och då kan jag också få bli inutivarm.
Skicka en kommentar