Blodtryckshöjande ....
Det finns tillfällen när jag tycker att vårt samhälle är fullständigt uppåt väggarna.
Tillfällen när sunt förnuft har seglat all världens väg.
Och när jag läser om vaktmästaren Ronald Fasth i Värnamo som nu dömts till dagsböter, då är det just ett sånt tillfälle.
Artikeln slutar med en förhoppning om att trakasserierna mot herr Fasth ska upphöra.
Det gör dom inte alls.
Dom fortsätter.
Hade min son eller mina döttrar ägnat dagarna åt att trakassera någon människa som sedan tappat tålamodet och gett honom eller henne en örfil, då hade jag INTE anmält det, tvärtom, jag skulle ta med sonen eller dottern till den trakasserade där dom hade fått be om ursäkt och jag skulle SKÄMMAS ÖGONEN UR MIG om det hade gått till åtal och mannen i fråga hade blivit dömd.
Jag skulle knappt ha velat visa mig ute på samhället.
13 kommentarer:
Jo, jag håller nog med dig. Även om vi vuxna ska kunna veta var gränsen går, så överträds den ibland och tålamodet tryter. Vilken "skada" som den unga grabben fått, kan jag förstås inte uttala mig om, men om man får fysiska eller psykiska men av en örfil eller två, så vore det väl skrot med ungdomen.
Förstå mig rätt. Jag är INTE för aga, eller våld. Men jag betraktar nog detta som en "olycka". Straffet är åt helsicke. Ungen borde istället fått husarrest i fjorton dagar, utan dator! Nä - förresten. Då blir han väl kränkt! Glömde det.
Jag är mot allt våld, men...
Jag instämmer tillfullo med dig Elisabet!
Bert och qi: jag förstår att åklagaren måste åtala om nu någon anmäler det hela .., det är förbjudet att slå någon.
Så långt är jag med.
MEN .., vad jag inte förstår .., är hur FÖRÄLDRARNA till den här pojken (det är flera som har trakasserat) kan med att det blir anmälan .., jag hade krävt att sonen skulle ta tillbaka den!
Hade det trots allt inte gått, då hade jag ställt mig i rättegångssalen och högt och ljudligt bett vaktmästaren om ursäkt å min sons vägnar .,. jag hade dragit in all månadspeng tills skadeståndet vore betalt, det skulle sonen få betala i stället.
Jag tycker det är skämmigt utan gräns som det nu är!
Det var ju en liknande historia med en man som gått hem till den pojke som mobbat hans son och talat allvar med killen, som var ensam hemma vid tillfället. Det var tal om åtal för hemfridsbrott; jag vet inte om det blev så.
Att det blir så här märkligt hänger ju ihop med att det är två i sig klandervärda beteenden, men bara det ena faller inom ramen för brottsbalken. Det skulle vara intressant att höra vad en jurist säger - kan domstolen göra annat än döma i det här fallet?
Jag tycker du sammanfattar en vettig förälders reaktion på pricken, Elisabet.
Sen undrar jag över vilka samhällets mekanismer för att ta itu med ofog, eller förebygga det, ska vara. Är det så att vaktmästare måste få lov att ge örfilar för att hålla slynglarna i styr?
Husarrest i fjorton dagar utan dator låter onekligen som ett intressant alternativ!
Jag tycker att det ligger mycket
Och den där sista sladden av en mening skulle jag ju ha raderat, förstås.
Ps. Pv säger att jag nog inte hade fått ställa mig upp och säga nånting i nån rättegångssal, nähä, då hade jag sagt det till pressen utanför då. Och cykeln som sonen har haft och cyklat med på minigolfbanan, den hade åkt sin kos. Ds.
Bra sagt
annannan: ja, det hade jag lätt också kunnat göra .,. gå hem till den som mobbat mina barn .-)
Och jag tycker inte heller att man ska slå varandra, men jag FÖRSTÅR vaktmästaren att det rann över .., jag försvarar det inte, men jag FÖRSTÅR honom.
Det är föräldrarnas brist på reaktion jag efterlyser?
Instämmer helt med alla föregående talare!
Och nu kommer nog snart något inlägg om "moralpanik". Det har blivit ett ord lika inne som "kränkt".
Slå är jag helt emot men gränser måste sättas. Nu har ju mannen blivit dömd men pojken får ju mandat att det är ok att bete sig illa. Och det är helt galet så hans uppförande skulle också tas med i rättegång, spelar ingen roll att det är barn, han vet precis vad han gör och så tar man en titt på hela familjen, det brukar oftast vara så att det finns mycket problem där när barn beter sig illa. Och idén att han får avstå från månadspeng tycker jag är väldigt bra. Men förmodligen har hans föräldrar större problem än han själv så det finns inte i deras värld att man ska be om ursäkt eller förlåtelse.
Annas mamma: ja, jag inser också att det säkert är så ..., (det sista du skrev ..), men helt förvissad är jag ju om att ungdomarna vet att det dom gör är fel.
Någon sorts straff tycker jag att dom ska ha .., samhällstjänst kanske .., men det ska inte vara okej att kasta glåpord och vandalisera och sedan få SKADESTÅND!
Det är klart att man inte ska slå barn och ungdomar, men jag säger som du, här är det helt förståeligt. Det här händer ju ibland för människor i mitt yrke och det är förstås ännu mer fel. Men det händer att situationer uppstår där det finns risk för våld mot en annan ung människa och då kan det vara svårt att hinna göra ett klokt övervägande hur man ska handla. Och det händer att man blir så provocerad att det bara brister. För de flesta av oss blir det verbala "övergrepp" men det känns inte bra det heller.
Det jag kan säga är att de ungdomar som blir de största problemen framöver är de som tas i försvar hela tiden och aldrig behöver ta konsekvenser för det de gör.
Skicka en kommentar