Våra guldstjärnestunder ...

Hon som blev mormor ..., då, den 29:e juni.

bettankax sa...

29 juni 2009 då kom raggsocksinnehaverskan till världen och jag blev mormor:)

Ruta Ett sa...

...när jag fick veta att kampen mot att min pappa och andra dementa skulle behöva flytta var vunnen.
...mina dagar i garnaffären, som tyvärr tog en ände med förskräckelse...

Monet sa...

För mig var guldstjärnorna två småttingars ankomst.

Först bilresan till Lyon tur och retur för att hämta Dessi som vi aldrig hade sett annat än på bild. Vilken lycka när hon låg tyst och stilla i mitt knä och bara tittade på mig hela vägen de 60 milen tillbaka.Den 6 februari var det och hon har förgyllt vår tillvaro sen dess.

Ja, du vet ju, du har ju nyss fått sigge nilsson!

Den 9 mars anlände mitt andra barnbarn, bebispojken G, han som är så lik sin mamma att jag får déjà-vu-känslor så fort jag ser honom.

Och jag blev mormor, inte bara farmor.

Lycka är det också att både min man och min mamma överlevde sina hjärtinfarkter nyligen. Man inser livets skörhet och blir tacksam och ödmjuk.

Ett hjärte-år var det, 2009, på alla sätt.

Anna sa...

Thailandsresan i februari kommer jag alltid förknippa med 2009, en helt enkelt underbar resa!

Gott nytt år på dig elisabet, jag hoppas knäet läker som det ska, jag har inte hunnit vara inne och kolla till dig eftersom vi har fullt upp med renoveringen av vår lägenhet :D

Anitha sa...

Guldstjärnestunder.... ja, men dom har jag varje morgon - att få vakna på morgonen och se att PE också vaknar och inte har lämnat mig under natten.

GOTT NYTT ÅR!

Mimmi i Motala sa ...

Hej E!

Små, små stunder av glädje försöker jag ta tillvara då det har och är jobbigt i själslivet.
en liten Siri-totta har dykt upp, hon föddes i augusti-09.

Det är A:s systerson som fått bebis. vi kommer att gosa o leka med henne som bara den.

En annan stund, vi tillsammans vid Sandhammmaren i augusti.

Lycka så det sväller över i mitt bröst!!!

Det största kommer sist.

I april kommer "vårt" fiskmåsepar, Kaj o Bojan som jag döpt dem till.

En obeskrivlig känsla när först Kaj är på G uppe i luften nära oss och lixom stannar til uppe i luften som en vårhälsning, -Hej här är jag igen(det var femte året i följd han kommer. så många olika stunder vi fått uppleva med detta fiskmås-par, det är nog ingen som tror oss.....

Detta vill jag gärna förmedla innan tolv-slaget och E!

Gott nytt år till ER båda och jag hoppas vi ses nästa år på bloggen, mm
Mimmi

Kerstin sa ...

Årets bästa dagar var i mitten på oktober, på Gotland, när jag och mannen firade fem år som gifta och 25 år tillsammans.

Inget planerat på flera dagar, bara åka omkring och återse platser vi varit på de gånger vi och tonåringarna tidigare varit där.

Underbart att se ett Gotland utan alla turister.
Inget badväder direkt men det var ju inte målet med resan...
Nästa gång hoppas jag det blir en vårresa till den härliga ön.

LindaLotta sa...

Den 29 juni, 23.54, då föddes Ebba.

Ebbas stickesockor som värmde våra hjärtan.

Annika sa...

Åh - för mig är det nog inte bara ett särskilt ögonblick utan en tanke och en känsla som växt sig starkare under årets gång:

Jag är på rätt väg!
Sonens liv är äntligen stabilare, lillflickans skolbyte var ett klokt beslut (hon gör numera tummen upp varenda dag hon kommer hem från skolan), min äldsta flicka har flyttat ihop med sin älskade flickvän (gud - jag älskar dem så jag spricker! alla 3..nej 4...!)

Allt det där och många saker till har gjort att jag kan fokusera lite mer på mig själv, försöka göra bra val för hur jag vill ha det, vad jag mår bra av...

Som att jag t.ex. äntligen tog mig i kragen och anmälde mig till Stadsmissionen i Malmö som Volontär (det ska bli spännande och otroligt skönt också...tänker på "pass it forward"...allt gott som hänt, det jag lärt mig...ge vidare, dela med mig..inte enbart till de som står mig nära).

Även jobbmässigt ser det ut som att nya dörrar öppnas nästa år.

Det har också lite med samma sak att göra...

Sedan glömmer jag inte alla hjärtliga skratt jag samlat på mig under det gångna året, inte tårarna heller...de blir tillsammans ett fint pärlband att bära med sig.

Alla möten, inte minst med några nya människor, återkontakten till några jag inte orkat med under de jobbiga åren men som nu åter träder in i mitt liv.

Små förälskelser som kommit och gått (men haha...vem försöker jag lura? de är aldrig "små" för mig. Elisabet du minns fotosessionen? Ja jisses!) med allt detta så veta jag att jag kommer att hitta ännu fler passande pusselbitar till mitt liv nästa år.

Varmkramar och kärlek!!

reneesfotoblogg sa...

Ett enda ögonblick, var det ögonblick när det gick upp för mig att sonen kanske inte skulle klara sig igenom akutoperationen och det ögonblicket vill jag inte uppleva igen.

Dock kommer jag att leva med det resten av livet.

mvh R (men renee: klarade han sig eller inte ..? undrar bloggmadamen.)

Annas mamma sa...

Mina guldstjärnestunder är när jag kunnat vara tillsammans med dotter Anna som bor i annat land. Alla upplevelser, alla samtal, alla klokheter och finurligheter hon delar med sig av, tänk så mycket man kan lära av sina barn.

Agnetha (bloggmadamens bästa vän hemma i Malå ..., å, så mycket roligt vi hade tillsammans!)

Min guldstjärnestund 2009 är den 25 augusti då blev jag mormor till mitt första barnbarn.

Bert sa...

I korta ordalag:
- Resorna till snöstormen i fjällen, våren i Berlin, försommaren på Azorerna, min strokedrabbade mammas flytt till äldreboendet, min 60-årsdag i Tromsö, en fin sommar, den fina fjällvandringen i augusti, .... ja - och så finns det en del annat guld, som ligger i valvet (nä - jag har inte vunnit pengar).

Helen sa...

Hej Elisabet!
Vill önska dig och de dina ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Mitt 2009 kommer alltid att förknippas med min älskade mammas sjukdomstid, som i juli tog hennes liv :-( ... men visst finns det guldstjärnestunder, också.

Bl a när vi firade min pappas 80-årsdag ute på Storsand, Bjuröklubb.
En underbart solig och varm dag, på många sätt.


Ellis på Ven. Ska hon våga ta klivet ...?
Pv väntar och tar emot.
Och tänk .., hon vågade.

Ellis sa...

Well... Det allra finaste kan jag inte skriva här, det ska jag berätta i mail. :)

Men om vi tar ett av de bästa ögonblicken bland de som kan berättas här, då tror jag det blir fredag 30 november runt så där 12 på dagen.

Då satte jag nyckeln i dörren till min lägenhet i Arvidsjaur första gången.

Det ögonblicket symboliserar så mycket, inte bara "å vad spännande att se hur lägenheten ser ut!".

Och ett till, alldeles färskt, minne också: stunden då jag fick tillbaka svaret på min tenta i nordsamiska och såg att jag inte bara klarat den utan dessutom fick VG. Att jag klarade den under de förutsättningarna var något enormt.

Även det representerar mer än "bara" klara en tenta.

Lite otäckt är det, det här.

Ämnet menar jag.

För...jag kommer inte på vad som hände det här året före augusti. Inte ett dugg kommer jag på! (Å andra sidan har det skett så mycket sen augusti att det kunde räcka för hela året, haha. )

Kram!

Ångermanland.
Nästan lika vackert som Jämtland.

Bloggmadamen själv säger ...

Förra året vid den här tiden, gjorde jag en lång bildsvit med guldstjärneminnen och lade in här på bloggen.

Det ska jag inte göra i år. (I alla fall inte just nu.)

I år ska en enda bild få symbolisera hur härligt det här året blev.

Det är den bilden ni ser här ovanför.

Det var sommar och bilsemester och den dagen hade vi kört från Västerbotten till Ångermanland och det var kväll och vi kom längs en liten, slingrig väg som slutade nere vid havet och där parkerade vi .., vi tog fram ryggsäcken med kaffe och tunnbrödet hemifrån .., och så satt vi där vid bryggan och frånsett ett medelålders par som grävde vid sin bit av stranden, var där alldeles, alldeles, alldeles t y s t.

Och iskallt i vattnet!

Om Mjällomslandet hade hetat Frankrike eller Maldiverna, skulle turister ha stått i kö för att få komma dit!

Nu var vi alldeles ensamma.

Och dagen därpå skulle vi ta båten över till idylliska Ulvön och på båten arbetade en ung man som kunde vara bror till min son och mammahjärtat gick nästan sönder av längtan.

Så var det.

Och nu ligger ett helt nytt år framför oss och inget vet man.

Inte det minsta.

Man får bara hoppas på det bästa.

När jag frågar pv om guldstjärnestunder under året som gått .., så säger han - efter en stunds tvekan - ...."jo, kanotturen ute på Alsensjön tillsammans med Gunnar .., det var fantastiskt!"

Och jag ler och tänker på det här, jag.

Och du som läser här?

Om du skulle plocka ut Ett Enda Ögonblick .., en stund så där mitt i livet ..., nånting som du kommer att förknippa med året som gick .., vad skulle du då säga?

Om du vill och har lust, berätta gärna, så ska jag lägga in svaren här som jag brukar.