Eva: det är knepigt det där .., för inomhus går jag nästan obehindrat ., och då tror man att ..., men så snart jag har gått lite längre, då kommer världens V Ä R K! Och knäet är så hemskt svullet ännu, jag får inte på mig byxorna, utan knallar omkring i kalasbyxor .-)
Men Elisabet!! Har du ingen sjukgymnast eller annan kunnig person som pratar med dig om att öva men göra det med f ö r s t å n d. ?? Förlåt:-)
Flera kilometers gång, nyopererad, som du håller på med, det kan gå åt pipsvängen. Hela den här nya protesen ska växa in i ditt knä, anpassas och får inte stötas ut och det måste få ta sin tid. Det går inte att överanstränga som jag märker att du gör hela tiden.
Gör precis bara det du kan utan att det gör ont. Vill du framöver kunna obehindrat gå ner till havet, ge katten i det just nu. Sluta med saker som gör att du blir "slut på" som jag oroligt läser på din blogg ett antal gånger.
På nyårsafton träffade jag TVÅ personer, knäopererade som du. Med komplikationer för att de varit lika otåliga som du och trott att det bara varit att gå igång (!) som vanligt. Inga roliga komplikationer heller, omoperationer, infektioner, snedbelastningar på höfter och andra knän.
Bara för att skrämmas lite säger jag detta. Men du är sjukskriven i 3, TRE månader. Det säger något om hur lång tid det tar att komma tillbaka och få normal funktion igen.
Monet: men du förstår Monet .., på sjukhuset såg jag en kvinna i 60-årsåldern som skuttade upp ur sängen och skulle arbeta några dagar senare, för samma operation som jag själv!
Och här går jag så bra inomhus utan kryckor och tänker att då är det ingen fara .., det är svårt att hålla igen då.
Men jag vet ., det är vid alla längre promenader det blir så här, OCH ..,. sjukgymnasten, han sa att ..."ja, det är jättebra, promenera du!"
,-)
Men jag lovar bot och bättring, aj, aj, kapten .-)
Usch, Elisabet, jag känner att jag låter som en messerschmidt. Det är då verkligen inte meningen. Det är omsorg fast kanske feluttryckt.
Det jag menar är att jag önskar att du ska utgår ifrån DINA förutsättningar, inte nån 60-årig grannsjukling eller kanske vältränad 80-åring. Det är jättebra att vilja komma igång snabbt men gör man fel straffar det sig gång på gång. So, take it easy!! Du har fått tid, utnyttja den.
Monet: jag tar dig inte alls som nån sån .. utan som en som bryr sig och är rättfram .-)
Jag låg och tänkte på alltsammans i morse och egentligen förstår jag att det blir svårt att veta hur man ska göra, för sjukgymnasterna är våldsamt hurtiga, framför allt hon i Hässleholm .., det var upp och stå och belasta fullt ut från dag 1 och ingen träning kunde bli för mycket, så lät det på henne.
Herr Nielsen som jag går till här, han säger ..."fantastiskt så bra du har kommit tillbaka, det ser jättebra ut .., gör det du känner för!"
När jag promenerar så går jag i sakta mak och det känns kanonbra, TILLS jag kommer hem .-)
Jag känner ju att jag MÅSTE öka längden på promenaderna ., det är bara fem veckor tills jag ska arbeta, om det nu blir så ?
Jag tar det som omtanke, Monet, dina förmanden .-)
Elisabet, det är så olika detta. Maken föll ju och vek knäna under sig och gjorde sig ordentligt illa för 14 dagar sen. Vad säger då den franske läkaren? Inte gå i onödan, vara i vila, se upp med trappgång framförallt och "se reposer", dvs ta det lugnt. Knän tar TID, jag vet eftersom jag själv är meniskopererad. Och den svenske ortopeden sa samma sak till mig: inte hålla på och äta smärtstillande för att kunna öva, träna och ranta runt. Kroppen signalerar smärta för att vi ska sluta göra det som gör ont. Ta det i varlig takt.
Min äldste son slet av båda korsbanden vid surfning i 20-årsåldern. Opererades på Danderyds Sjukhus och fick en sån där hurtbulle-sjukgymnast som tvingade honom att lyfta benet så som du beskrivit. Han fick JÄTTEONT och trots det tvingades han. Det slutade med en enorm blödning inne i låret, han fick hög feber och fick tas in på sjukhuset igen. Det var riktigt illa och han visste precis att något gått sönder i honom pga den jäkla sjukgymnasten. Jag ger inte mycket för såna, helt ärligt, det ingår i personligheten att vara hurtbulle och piska på folk. Brrrr. Var du glad att du går utan kryckor hemmavid och ta dig en liten promenix då och då för att kunna komma ut i friska luften. Men sluta stressa så med detta är mitt råd. Det är klart du kommer att klara jobbet, även om det är ett rörligt sånt så sitter du väl ändå rätt mycket i kassan? Du får arbeta så som det går helt enkelt.
Jag önskar dig ett lugn i detta med konvalescensen. Det är det som är meningen med vilan efter sjukdom eller operationer. Får själen vila hjälper det också den fysiska läkeprocessen. Det låter härligt med era tidningsläsarfrukostar och kattungevila på soffan Ektorp. Mera sånt:-)
Läst Monets inlägg i "debatten" och instämmer i allt. Inte av egen kroppslig erfarenhet men sett alltsammans inför mina ögon. Särskilt sjukgymnasters härjande med halvdöda patienter, där jag faktiskt gripit in. Men det finns undantag med stor kompetens. Sedan är lite smärta förstås oundvikligt vid träning men att bedöva den och utföra stordåd är inte så klokt. Fast det gör du inte vad jag förstått. Bedövar menar jag:-) Kanske korta promenader oftare är bättre. Men det verkar ju gå väldigt bra med rehab men lite försiktigare när du ser att du har sådan svullnad och får värk.
AnnasMamma: när man är nyopererad och en ung sjukgymnast kommer in i salen och hurtigt säger att man ska stiga upp och ge sig iväg på korridorpromenad, när man har så ont så man bara vill gråta .., då känner man sig förstås som en mes.
Så det var bara att promenera och när man inte orkade hela korridoren utan bad att få gå tillbaka, så var det inte populärt.
Skämtsamt sade vi salsgrannar att detta måtte vara en släkting till Hitler .-)
Efter senaste promenaden, - som KÄNDES bra -, vi gick i lugnt tempo och jag hade gåstavar ..,. blev mitt högra knä 5 cm bredare än det andra och liknade en handboll.
Då tänker man .., oj, och jag som ska jobba snart ..., och man vet hur mycket man går i jobbet och lyfter tungt och kliver upp och ner eller sitter timmavis i kassan ..., - det är inte ett dugg enklare - då får man ont i skenbenet och foten .., och så tänker man .., ja, det gäller nog att träna på .-)
På måndag ska jag ringa Hässleholms sjukh. och höra när det är dags för återbesök .., jag vill gärna träffa läkaren och höra vad han säger.
Och ska man verkligen behöva ha så här ont? Det känns som om det är små knivar som roterar i "knäet" och inne i högerfoten är det ISKALLT, men inte utanpå.
14 kommentarer:
Aj då, du kanske får ta kortare promenader. När åker ni till Stockholm?
Eva: det är knepigt det där .., för inomhus går jag nästan obehindrat ., och då tror man att ..., men så snart jag har gått lite längre, då kommer världens V Ä R K!
Och knäet är så hemskt svullet ännu, jag får inte på mig byxorna, utan knallar omkring i kalasbyxor .-)
(Och det är över knäet det straaaamar).
Eva: vi åker på söndagförmiddag .. hem igen torsdag.
Nämen... Var försiktig!
Men Elisabet!! Har du ingen sjukgymnast eller annan kunnig person som pratar med dig om att öva men göra det med
f ö r s t å n d. ?? Förlåt:-)
Flera kilometers gång, nyopererad, som du håller på med, det kan gå åt pipsvängen. Hela den här nya protesen ska växa in i ditt knä, anpassas och får inte stötas ut och det måste få ta sin tid. Det går inte att överanstränga som jag märker att du gör hela tiden.
Gör precis bara det du kan utan att det gör ont. Vill du framöver kunna obehindrat gå ner till havet, ge katten i det just nu. Sluta med saker som gör att du blir "slut på" som jag oroligt läser på din blogg ett antal gånger.
På nyårsafton träffade jag TVÅ personer, knäopererade som du. Med komplikationer för att de varit lika otåliga som du och trott att det bara varit att gå igång (!) som vanligt. Inga roliga komplikationer heller, omoperationer, infektioner, snedbelastningar på höfter och andra knän.
Bara för att skrämmas lite säger jag detta. Men du är sjukskriven i 3, TRE månader. Det säger något om hur lång tid det tar att komma tillbaka och få normal funktion igen.
Snälla, ta tillvara detta och lyssna på kroppen!!
Monet: men du förstår Monet .., på sjukhuset såg jag en kvinna i 60-årsåldern som skuttade upp ur sängen och skulle arbeta några dagar senare, för samma operation som jag själv!
Och här går jag så bra inomhus utan kryckor och tänker att då är det ingen fara .., det är svårt att hålla igen då.
Men jag vet ., det är vid alla längre promenader det blir så här, OCH ..,. sjukgymnasten, han sa att ..."ja, det är jättebra, promenera du!"
,-)
Men jag lovar bot och bättring, aj, aj, kapten .-)
Hedgren: ja, jag vet ...
Skynda långsamt säger man va ;-)
Vonkis: ja, men det har jag gjort .. jag har sett en 80-årig tant som skuttar omkring mer än jag själv .-)
Usch, Elisabet, jag känner att jag låter som en messerschmidt. Det är då verkligen inte meningen. Det är omsorg fast kanske feluttryckt.
Det jag menar är att jag önskar att du ska utgår ifrån DINA förutsättningar, inte nån 60-årig grannsjukling eller kanske vältränad 80-åring. Det är jättebra att vilja komma igång snabbt men gör man fel straffar det sig gång på gång. So, take it easy!! Du har fått tid, utnyttja den.
Monet: jag tar dig inte alls som nån sån .. utan som en som bryr sig och är rättfram .-)
Jag låg och tänkte på alltsammans i morse och egentligen förstår jag att det blir svårt att veta hur man ska göra, för sjukgymnasterna är våldsamt hurtiga, framför allt hon i Hässleholm .., det var upp och stå och belasta fullt ut från dag 1 och ingen träning kunde bli för mycket, så lät det på henne.
Herr Nielsen som jag går till här, han säger ..."fantastiskt så bra du har kommit tillbaka, det ser jättebra ut .., gör det du känner för!"
När jag promenerar så går jag i sakta mak och det känns kanonbra, TILLS jag kommer hem .-)
Jag känner ju att jag MÅSTE öka längden på promenaderna ., det är bara fem veckor tills jag ska arbeta, om det nu blir så ?
Jag tar det som omtanke, Monet, dina förmanden .-)
Elisabet, det är så olika detta. Maken föll ju och vek knäna under sig och gjorde sig ordentligt illa för 14 dagar sen. Vad säger då den franske läkaren? Inte gå i onödan, vara i vila, se upp med trappgång framförallt och "se reposer", dvs ta det lugnt. Knän tar TID, jag vet eftersom jag själv är meniskopererad. Och den svenske ortopeden sa samma sak till mig: inte hålla på och äta smärtstillande för att kunna öva, träna och ranta runt. Kroppen signalerar smärta för att vi ska sluta göra det som gör ont. Ta det i varlig takt.
Min äldste son slet av båda korsbanden vid surfning i 20-årsåldern. Opererades på Danderyds Sjukhus och fick en sån där hurtbulle-sjukgymnast som tvingade honom att lyfta benet så som du beskrivit. Han fick JÄTTEONT och trots det tvingades han. Det slutade med en enorm blödning inne i låret, han fick hög feber och fick tas in på sjukhuset igen. Det var riktigt illa och han visste precis att något gått sönder i honom pga den jäkla sjukgymnasten. Jag ger inte mycket för såna, helt ärligt, det ingår i personligheten att vara hurtbulle och piska på folk. Brrrr.
Var du glad att du går utan kryckor hemmavid och ta dig en liten promenix då och då för att kunna komma ut i friska luften. Men sluta stressa så med detta är mitt råd. Det är klart du kommer att klara jobbet, även om det är ett rörligt sånt så sitter du väl ändå rätt mycket i kassan? Du får arbeta så som det går helt enkelt.
Jag önskar dig ett lugn i detta med konvalescensen. Det är det som är meningen med vilan efter sjukdom eller operationer. Får själen vila hjälper det också den fysiska läkeprocessen. Det låter härligt med era tidningsläsarfrukostar och kattungevila på soffan Ektorp. Mera sånt:-)
Monet: men du förstår, dom här promenaderna är inte nånting som görs dagligen .., så långa, menar jag .-)
Problemet med jobbet är att vi antingen sitter eller går och ingenting av det klarar jag av i långa stunder .,. då kommer värken.
Vi får se hur det blir.
Angående sjukgymnasterna är jag benägen att hålla med dig.
I alla fall ibland .-)
Läst Monets inlägg i "debatten" och instämmer i allt. Inte av egen kroppslig erfarenhet men sett alltsammans inför mina ögon. Särskilt sjukgymnasters härjande med halvdöda patienter, där jag faktiskt gripit in. Men det finns undantag med stor kompetens. Sedan är lite smärta förstås oundvikligt vid träning men att bedöva den och utföra stordåd är inte så klokt. Fast det gör du inte vad jag förstått. Bedövar menar jag:-) Kanske korta promenader oftare är bättre. Men det verkar ju gå väldigt bra med rehab men lite försiktigare när du ser att du har sådan svullnad och får värk.
AnnasMamma: när man är nyopererad och en ung sjukgymnast kommer in i salen och hurtigt säger att man ska stiga upp och ge sig iväg på korridorpromenad, när man har så ont så man bara vill gråta .., då känner man sig förstås som en mes.
Så det var bara att promenera och när man inte orkade hela korridoren utan bad att få gå tillbaka, så var det inte populärt.
Skämtsamt sade vi salsgrannar att detta måtte vara en släkting till Hitler .-)
Efter senaste promenaden, - som KÄNDES bra -, vi gick i lugnt tempo och jag hade gåstavar ..,. blev mitt högra knä 5 cm bredare än det andra och liknade en handboll.
Då tänker man .., oj, och jag som ska jobba snart ..., och man vet hur mycket man går i jobbet och lyfter tungt och kliver upp och ner eller sitter timmavis i kassan ..., - det är inte ett dugg enklare - då får man ont i skenbenet och foten .., och så tänker man .., ja, det gäller nog att träna på .-)
På måndag ska jag ringa Hässleholms sjukh. och höra när det är dags för återbesök .., jag vill gärna träffa läkaren och höra vad han säger.
Och ska man verkligen behöva ha så här ont? Det känns som om det är små knivar som roterar i "knäet" och inne i högerfoten är det ISKALLT, men inte utanpå.
Knäet är däremot varmt.
Men jag har ingen feber.
Skicka en kommentar