... om jag hade bott i Dikanäs, till exempel, då skulle jag ha slängt på mig kappan och den rosa halsduken och så skulle jag ha knatat iväg till morbror Olaf och Gunhild där uppe i det röda huset som en gång var min mormors .., det som ligger där högt uppe på kullen.
Olaf i sin krafts dagar.
Mammas älskade lillebror.
Fiskare och jägare.
Folkpartist.
Glad.
Och nu ..., är hans kropp ett härbärge för cancer.
"Ligger där högt uppe på kullen".
Ja, högt och högt.
Men lite högt, i alla fall.
Och så skulle jag ha slagit mig ner vid köksbordet och klappat stövaren Rissla när hon kom och viftade på svansen och det hade varit hur härligt som helst att få sitta där och småprata.
Rissla i sängen.
Å, vad jag älskar stövare!
Men när det nu inte är möjligt, så tänker jag ringa honom.
Bums.
4 kommentarer:
Det där "om" är rätt märkligt...
Och nu började det klia i håret bara för att jag läste om lopporna.
Åh så tråkigt.
Jättefina bilder på din morbror!
Hej jag var förbi hos vår gemensamma morbror för några veckor sedan. Då satt han i sin rullstol framför vedspisen och åt märgben. Glad som han var berättade han att nu skulle dom ha bröllop för yngsta dotter Elin, som skulle gifta sig i Dikanäs lilla vackra träkyrka på nyårsafton. Jag tyckte att han såg väligt pigg och glad ut och jag hoppas vi får ha honom kvar länge än, vår kära morbror Olaf.
Kram från kusinen
Kusinens ide. Hej ta flyget till Vilhelmina under mellandagarna, buss eller ringbil till oss i fjällstugan så får ni husrum och mat och vi kan ratta ner volvon till våran kära morbror som bara bor 3,5 söder om oss.
Kram från Kusinen
Skicka en kommentar