Mormor Ann-Gerd som lillpiga.
... ringer telefonen.
Det är äldsta dottern.
Alldeles hejdlöst gråter hon och jag förstår ingenting.
"Jo, men mamma ...., jag stod här och skulle ta på mascaran och så började tårarna bara forsa .., ja, jag kom att tänka på att det här är första julen som jag inte kommer att träffa mormor, ja, när vi är i Ystad ....", säger hon hulkande.
I fjol var första julen utan mormor .., men då var barnbarnen i Stockholm.
I år blir det annorlunda.
Och inget besök på Ejdern .., ingen kapten Lintott som får hissa upp sin gammelmormor i taket.
Livet förändras.
5 kommentarer:
Jag förstår henne... men efter en mängd såna insikter om livets förändringar, blir man ganska luttrad. Tyvärr, kanske.
Bloggblad: ja .., fast luttrad .. jag vet inte. Jag saknar min pappa ännu, nåt så ofattbart, efter 36 år som död.
Men det är klart .., jag var så ung när han dog.
Det är skillnad när det är människor som har levt ett långt liv och haft det bra - eller mindre bra på slutet -.
Men mormor/farmor är ju alltid densamma.
Förstås.
Jag jobbar extra på en hospiceavdelning och är ofta med när patienterna somnar in.
Varje patient med anhöriga är nya individer och det är lika sorgligt varje gång.Ofta står man med en tår i ögat lite bakom och tänkte att en dag är det jag som tar adjö av en anhörig.
Jag hoppas då inte jag blir luttrad.
God Jul!
Dr Böhlander
Måtte bruke google oversette for å få betydningen av ordet luttrad.
Har jobbet maaaaaaange år innom psykiatrien og blir forvånad over personer som har en måte å tolke sorg på som Bloggblad har.
Sorgen kommer og går ,blir mindre ettehvert.Men den finnes der...og det skal den også gjøre.
Älskad dotter och älskad Bente: jag tror inte att Bloggblad menar något "hårt" .., det låter alltid värre med bokstäver ...,-)
Kanske menar hon att man blir ..., "luttrad" med åren .., ja, man vet att så här är det .., man förlorar den ene efter den tredje.
Sen är man förstås mer eller mindre känslig och lättrörd.
Jag tillhör den senare sorten.
Doften av eld och skog .., blir doften av min pappa och jag kan få tårar i ögonen.
Ett gammalt brev från min mamma .., samma sak där.
Sorgen förändras, men finns där.
Och för mig gör det ingenting .., jag tycker att livet blir mer innehållsrikt på det viset.
Sorg och glädje blandas.
Och det är som Bente skriver .., sorgen kommer och går.
Ett prassligt par-avion-brev kan få mig att gråta vid köksbordet; ett brev skrivet för 30 år sedan .., men så tillhör jag de blödigas skara också .-)
Skicka en kommentar