Nio långa månader i mammas mage .., då är det skönt att få pusta ut.
... att en mig mycket närstående man nu vet var han hamnar i tjänsten.
I Malmö.
Vad tänker mamman på då?
Stenkastning och skottlossning.
Gängbråk och knivslagsmål.
Här ska det bli aftonbön varenda kväll, det lovar jag!
16 kommentarer:
Skulle jag också göra. En av våra söner bor där o jag känner igen tankegångarna.
Aftonbön var det ja.
Jag ber aftnbön varje kväll för mina söner och deras familjer....sån e jag
Det kommer att gå bra Elisabet. Jag har också en son som av olika skäl hamnar i aftonbönssituationer.
Man kan inte göra just så mycket mer än bara be för att det går bra. Och din sons härliga leende kommer att hjälpa till alldeles väldigt mycket:-)
Mitt i smeten men säkert väldigt lärorikt.
Tycker inte det var länge sen han började där på skolan.
Tänk vad tiden går.... ett ofta använt uttryck.
Gokväller!
Det kommer att gå bra ska du se.....men visst förstår jag hur du tänker. Aftonböner och skyddsänglar är vad de behöver ibland våra barn när vi som mammor inte kan ha dem liggande sådär fint i famnen längre som han gör på den ljuvliga bilden. :-)
Det kommer att gå bra! Så måste man tänka! =0)
Förstår dig och aftonbön ber jag också varje kväll och så kan du tänka på vattenspannen:-) Elisabet, en sån använder din son när det behövs, det är jag säker på.
Till alla rara bloggvänner: ja, tänk .., det är fler än man tror som ber aftonbön .-)
Och Annas Mamma: ja, jag ska ge honom det i present tror jag .., dom orden. Utskrivna och inom glas och ram.
Å andra sidan har han väl hyfsat nära hem oavsett om det är till Regementsgatan eller till pensionatet du bor på?!
Du minns väl hur det var när våra fd respektive hamnade i Sthlm som nyutexaminerade. Jag är så himla glad att dottern inte kom in på polishögskolan på grund av sin syn. Visserligen lever hon rätt tufft nu också som socionom på ett fängelse. Men det är ändå lugnare än ute på gatan. Så jag förstår precis din oro för sonen.
Jamen Malmö är ju nära och bra till mamma! Hur kul hade det varit att ha sin son i nån håla i Dalsland t ex? Eller som många föräldrar har det i dag - på Nya Zealand?
Han kommer att lösa sina arbetsuppgifter lugnt och fint!
rexxie: ja, det sa han också, igår .-)
Cicki: men jag minns aldrig att jag var orolig då .., man hade småbarn och fullt upp, bara om han inte kom hem i tid efter ett nattpass .., då kom den där rädslan.
Love, literature : jodå, så är det!
Jag håller med.
Det kommer att gå bra! Och som någon sa, vad lärorikt.
(Men en liten bön skadar förstås inte:-)
cruella: ,-) Det gör det säkert.
Ja, jag minns bara en gång att jag var riktigt rädd. Annars hade man fullt upp som sagt. Det är en annan rädsla med barnen.
Vill påminna alla aftonbönsmammor om Bloggblads fina sång i ämnet.
Skicka en kommentar